Vapenfrågor

Fru talman! Vi har i dag att debattera justitieutskottets betänkande som rör vapenfrågor. Jag vill inleda med att poängtera att vi står bakom samtliga våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 9, gällande synnerliga skäl i vapenlagen.

Fru talman! Många är de arrangemang som har fått ställas in eller flyttas fram med anledning av den pandemi vi befinner oss mitt i. Ett i mängden av dessa arrangemang är Stockholm Criminology Symposium, som skulle äga rum i början av juni. En betydande del av arrangemanget är utdelandet av The Stockholm Prize in Criminology. Priset har delats ut sedan 2006 och beskrivs som världens största och mest prestigefyllda pris inom kriminologi. Det är kanske kriminologins motsvarighet till en Oscar.

Priset, som utdelas av Stiftelsen för Stockholmspriset i kriminologi i samarbete med Stockholms universitet och Brottsförebyggande rådet, går till den eller dem som gjort framstående prestationer inom kriminologisk forskning eller som praktiskt tillämpat sådan för att minska brottsligheten och främja de mänskliga rättigheterna.

I år delades priset ut till Philip J Cook och Franklin E Zimring, båda verksamma i USA, för deras evidensbaserade forskning kring vikten av vapenlagar. Enligt juryn har årets pristagare utvecklat viktiga metoder för att påvisa och förstå vilken avgörande roll tillgången till skjutvapen har i relation till antalet dödsfall. De har på ett övertygande sätt kunnat bevisa att påståendet att tillgänglighet till skjutvapen inte skulle påverka volymen skador är falskt.

Vi står alla inför en stor utmaning, både globalt och nationellt. Hur minskar vi antalet mord, självmord och olyckor orsakade av skjutvapen? År 2016 dog fler än en kvarts miljon människor i världen till följd av skjutvapenrelaterade skador. I Sverige har vi sett en kraftig ökning, från 68 fall 2012 till 108 fall 2018. Det är en utveckling som jag är övertygad om att vi alla anser måste brytas och ska brytas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vapenfrågor

Därför, fru talman, gläder det mig att det finns en stor samstämmighet i Sveriges riksdag gällande arbetet mot illegala vapen. Redan 2010 drev Socialdemokraterna på för att minska antalet illegala vapen. Då krävde vi, tillsammans med bland annat Skånepolisen, att minimistraffet för grovt vapenbrott skulle höjas för att ge polisen bättre verktyg för att bekämpa denna brottslighet genom till exempel telefonavlyssning. Samtidigt drev vi på för ett särskilt straffansvar för den som olovligen förvarar skjutvapen åt andra.

Det var därför bra och nödvändigt med de skärpningar som gjordes både 2014 och 2017, inte minst skärpningen av straffet för olaga vapeninnehav till två år. Det innebär i praktiken att om du går ut på gatan med ett olagligt vapen kommer du inte hem förrän tidigast om två år. Detta var som sagt bra, men det är inte tillräckligt.

Därför är det positivt att regeringen, vilket vi kan läsa i dagens Aftonbladet, inom kort ämnar presentera en lagrådsremiss som tar ytterligare steg i bekämpandet av de illegala vapnen. Det handlar om ytterligare straffskärpningar för vapenbrott och brott kopplade till sprängningar. Lagförslaget kommer bland annat att innebära att nya brott införs samtidigt som straffen för vapensmuggling och smuggling av explosiva varor skärps. Det är i princip det som efterfrågas i utskottets enhälliga tillkännagivande gällande en egen brottsrubricering för vapensmuggling. Den nya lagstiftningen kan förhoppningsvis träda i kraft före årets slut.

Fru talman! Jag köper premissen att den grova organiserade brottsligheten inte använder sig av legala vapen. Jag köper också premissen att terrorister inte använder sig av legala vapen. När det gäller legala vapen är det snarare ensamvargen som skrämmer mig, som Peter Mangs i Malmö eller som vid terrorhandlingen i Hanau i februari.

När det gäller legala vapen är det alltså inte direkt den organiserade brottsligheten som skrämmer, och absolut inte den laglydiga jägaren eller sportskytten. Jakten är en stor folkrörelse och en viktig del i Sveriges viltvård. Målskyttet är en viktig del i den svenska idrottsrörelsen och den frivilliga försvarsrörelsen, som är en avgörande del av det svenska totalförsvaret.

Fru talman! Gällande tillkännagivandet om licenshantering vid vapenbyte har frågan om en utökning av vapenhandlares uppgifter nyligen utretts. Utredaren gjorde bedömningen att en överföring av tillståndsprövning i vapenärenden till vapenhandlare inte kan ske med bibehållen säkerhet. Utredaren föreslog i stället att tillståndsprövningen skulle effektiviseras och handläggningstiderna kortas genom att Polismyndighetens tillståndsprövning i okomplicerade vapenärenden skulle automatiseras. De förslagen är nu remitterade och bereds för tillfället i Regeringskansliet.

Vad gäller begreppet synnerliga skäl i vapenlagen menar vi att det i fråga om helautomatiska vapen och enhandsvapen är befogat med särskild restriktivitet i tillståndsgivningen. Enhandsvapen är den vapentyp som i störst utsträckning riskerar att användas i andra syften än det avsedda. De tidsbegränsade licenserna syftar till en kontinuerlig uppföljning av att förutsättningarna för tillstånd är uppfyllda vad avser innehav av särskilt stöldbegärliga eller särskilt farliga vapen. Det är således inte bara innehavarens skötsamhet utan också dennes behov av vapnet som återkommande prövas. Det är motiverat att kontrollera att den som har licens fortsatt uppfyller de krav som ställs för att minimera antalet enhandsvapen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vapenfrågor

Fru talman! Vi anser inte att regeringens arbete med att genomföra 2017 års ändringsdirektiv i svensk rätt ger fog för att oroa sig för en så kallad överimplementering, på samma sätt som regeringen inte överimplementerar andra rättsakter från EU. Vi finner dock inte skäl att reservera oss mot tillkännagivandet i fråga, eftersom inte heller vi anser att införandet av direktivet i svensk rätt i onödan bör försvåra för laglydiga jägare och skyttar.

Fru talman! I dag ska vi återigen debattera hur vi kan underlätta för landets jägare och sportskyttar och samtidigt underlätta arbetet för polisen. Betänkandet innehåller åtta tillkännagivanden, så kallade uppdrag till regeringen, och 22 reservationer.

Den 19 juni 2019, det vill säga för snart ett år sedan, tog en stor majoritet i riksdagen beslut om att regeringen skulle genomföra följande sju tillkännagivanden:

skärpa straffen för vapenbrott

skärpa straffen för vapensmuggling

göra en översyn av vapenlagstiftningen för att underlätta för landets jägare och sportskyttar och minska polisens arbete

avskaffa tillstånden för ljuddämpare

ta bort de tidsbegränsade vapenlicenserna

utöka vapengarderoben och ge möjlighet för jägare och sportskyttar att ha fler vapen

se över reglerna när det gäller EU:s vapenpass.

Fru talman! Nu har det snart gått ett år. Är det någon som har märkt att regeringen gjort något i dessa frågor? Ja, möjligtvis i en fråga som Sandell tog upp. Har någon märkt att regeringen har gjort något som riksdagen tog beslut om och som regeringen skulle genomföra? Svaret är mycket enkelt: Regeringen har inte gjort något, och man har inte genomfört det som riksdagen beställde.

Men, fru talman, det är inte nog med det. För drygt fem år sedan, den 26 mars 2015, tog riksdagen ett majoritetsbeslut som innebar att regeringen skulle arbeta fram ett förslag om att i Sverige inrätta en ny viltmyndighet som skulle ta hand om jakt- och viltvårdsfrågorna. Nu har det gått över fem år sedan beslutet, men ingenting har hänt. Regeringen sitter fortfarande kvar på sina händer. Detta är självklart både nonchalant och helt oacceptabelt.

Fru talman! En sak är alldeles säker: Den här regeringen har inget arbetstempo. Man struntar i att genomföra riksdagens beslut och förhalar arbetet. Om drygt två år kommer regeringens arbetsgivare, svenska folket, att kunna avgöra om man vill ha kvar denna hopplöst handlingsförlamade regering eller om man vill byta ut den mot en ny, mer handlingskraftig regering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vapenfrågor

Fru talman! Vi har i Sverige drygt 600 000 lagliga vapenägare som ägnar sig åt jakt, skytte eller samling. Sveriges lagliga vapenägare har de hårdaste kraven på sig när det gäller utbildning, avlagda prov, förvaring och lämplighet och har en ständig kontroll på sig. Varje vapenägare i Sverige kontrolleras dagligen. Tänk, fru talman, om regeringen hade haft sådan kontroll på brottslingarna i Sverige!

I dag får våra jägare och sportskyttar vänta orimligt länge på sina licenser när de köper ett nytt vapen eller byter in sitt vapen. Detta arbete tar tid, kostar pengar, tar av polisens resurser och arbetstimmar och försvårar för landets jägare och sportskyttar att ha sitt vapen klart tills jakten börjar eller till träning och tävling.

Fru talman! I detta betänkande föreslår en tydlig majoritet en rad olika förslag som skulle underlätta hanteringen av lagliga vapen för landets jägare och sportskyttar. Behöver jag påpeka att S-regeringen självklart inte vill genomföra dessa förslag utan reserverar sig mot dem? Den socialdemokratiska regeringen har ju sedan den tillträdde gjort precis tvärtemot vad som sas i valrörelsen. Den har i stället gjort allt för att försöka försvåra ytterligare för landets lagliga jägare och sportskyttar - självklart ivrigt påhejad av Miljöpartiet.

Fru talman! I stället för att göra det som riksdagen tagit beslut om, senast i juni förra året, har regeringen lagt stor kraft på att försöka överimplementera EU:s vapendirektiv. När man inte lyckades med det kom ett nytt förslag om att försöka reglera magasinen. Men även det förslaget placerade riksdagen i papperskorgen.

Fru talman! Den här regeringen fortsätter att jaga landets lagliga jägare och sportskyttar. Man vill uppenbart att polisen ska lägga mer arbetstid på att administrera detta. Men Sveriges polis ska inte sitta vid skrivbordet och handlägga licenser. Sveriges polis ska jaga brottslingar och sätta dem innanför lås och bom. Det vore mycket bättre om Sveriges regering i stället hade lagt fokus på att jaga kriminaliteten och den grova brottsligheten och slutat upp med att jaga landets jägare och sportskyttar.

Fru talman! I detta betänkande har återigen en stor majoritet i riksdagens justitieutskott ställt sig bakom nya tillkännagivanden. Det är åtta stycken.

Fru talman! Det första nya tillkännagivandet handlar om en ny brottsrubricering för vapensmuggling. Vi vill därmed förtydliga och skärpa lagstiftningen för vapensmuggling, så att vi kan få stopp på den olagliga införseln av vapen i landet. Vi hörde i det föregående anförandet att regeringen nu har lyssnat på oppositionen och påbörjat arbetet och kommer att komma med ett förslag i den riktningen.

Fru talman! Vi vill utreda och genomföra en flytt av licenshanteringen från polisen till den nya viltmyndigheten. Om detta är möjligt skulle det minska polisens arbete och därmed frigöra resurser till ökad brottsbekämpning.

Återigen föreslår vi en översyn av handläggningstiderna. De är i dag oacceptabelt långa och skapar problem för jägare, skyttar och vapenhandlare.

Återigen föreslår vi en översyn av vapenlagstiftningen. Det är ett tidigare tillkännagivande från juni 2019 som återupprepas i detta betänkande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vapenfrågor

När det gäller EU-direktivet har vi återigen varit tydliga med att det ska vara minsta möjliga påverkan för landets jägare, skyttar och samlare.

Fru talman! Vi vill ta bort de tidsbegränsade licenserna. De skapar i dag bara extra jobb och byråkratiskt krångel både för polisen och för landets sportskyttar. Polisen handlägger i dag ca 3 000-4 000 sådana ärenden per år.

Vi vill ta bort de synnerliga skälen och i stället tydligt specificera kraven. Det skulle också underlätta arbetet för den myndighet som handhar licensärendena.

Fru talman! Vi har även ett tillkännagivande om licenshantering vid vapenbyte. Att kunna byta sitt vapen direkt hos vapenhandlaren skulle minska byråkratin och handläggningstiderna. Kommer du dit med en hagelbössa och vill byta in den till en annan hagelbössa eller eventuellt byta till ett annat vapen inom din vapengarderob ska detta vara möjligt. Därmed minskas handläggningstiderna. I dag handlägger polisen ca 70 000-80 000 vapenlicensärenden. Detta skulle kunna minskas om jägare och sportskyttar hade möjlighet att byta sina vapen direkt hos vapenhandlaren som ett enklare anmälningsärende.

Fru talman! Ett annat förslag som vi moderater och Centern lyfter upp och som vi hoppas få ännu större stöd för nästa gång är reservation 22, som handlar om tillsynen av skjutbanor. Det utförs i dag av polisen. Detta behöver ses över och eventuellt flyttas till en annan tillsynsmyndighet. Viltmyndigheten skulle kunna vara en sådan myndighet.

Fru talman! Tillsammans med de sju tillkännagivanden som riksdagen riktade i juni förra året innebär dessa åtta nya tillkännagivanden att regeringen nu har fått femton tillkännagivanden under det senaste året.

Detta behöver behandlas omgående. Att regeringen efter drygt fem år inte har genomfört införandet av en ny viltmyndighet är helt oacceptabelt. Att man inte ens har tillsatt några utredningar eller lagt fram några förslag om tidigare tillkännagivanden är under all kritik.

Fru talman! Trots att en stor majoritet för ett år sedan här i riksdagen fattade beslut om att avskaffa tillståndskravet för ljuddämpare har ingenting hänt. I stället använder den socialdemokratiska regeringen polisens begränsade resurser och tid till att administrera ca 15 000 ljuddämparärenden per år. Alla förstår att dessa timmar och resurser hos polisen hade gjort större nytta om de hade använts för att jaga den grova brottsligheten på landets gator och torg i stället för att jaga landets lagliga jägare och sportskyttar.

Fru talman! Det är anmärkningsvärt att vi har en sådan passiv regering, som uppenbart förhalar och struntar i riksdagens tillkännagivanden. Att regeringen uppenbart struntar i att genomföra det som riksdagen beslutat är inte acceptabelt. Självklart ska regeringen genomföra det som riksdagen fattar beslut om, och självklart ska det ske inom rimlig tid.

Det som de socialdemokratiska ministrarna lovade före valet om förenklingar har i stället resulterat i en rad förslag till försämringar för landets jägare och sportskyttar. Lyckligtvis har riksdagen satt ned foten och placerat Socialdemokraternas förslag i papperskorgen.

Fru talman! Jag noterar också att det inte finns någon från regeringen närvarande vid debatten här i kammaren i dag för att förklara sitt långsamma arbete, och de riksdagsledamöter som företräder regeringen här i kammaren brukar undvika att ta debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vapenfrågor

Fru talman! Om nu detta ska fortsätta, och regeringen inte lyssnar på riksdagens beslut, får oppositionen självklart ta en diskussion om att gå vidare med förslagen direkt här i kammaren. I stället för att rikta tillkännagivanden får man i fortsättningen stifta lagar direkt här i riksdagen utan inblandning från regeringen. Detta är fullt möjligt, fru talman, och får självklart övervägas då regeringen verkar strunta i att genomföra sitt arbete.

Fru talman! Jag har några uppmaningar till regeringen: Inrätta viltmyndigheten omgående! Det är fem år sedan beslutet fattades. Ta bort de tidsbegränsade vapenlicenserna och de synnerliga skälen! Tillsätt en utredning av vapenlagstiftningen omgående! Jag kan hjälpa regeringen med både direktiven till utredningen och namn på de personer som behöver ingå i den. Ta bort kravet på tillstånd för ljuddämpare!

Fru talman! Nu måste regeringen vakna och börja jobba med och genomföra det som riksdagen har beslutat om.

Till sist, fru talman, vill jag tacka för ett gott samarbete i justitieutskottet, som den här gången mynnade ut i åtta nya tillkännagivanden.

Jag vill också yrka bifall till reservation 22.

Fru talman! Vi debatterar vapenfrågor - frågor som sedan några år tillbaka finns i ett eget betänkande. Tidigare låg vapenfrågorna under polisfrågorna och var inbakade i det betänkandet.

Eftersom fler partier har ökat engagemanget i vapenfrågor har vi numera en separat debatt om dem. Det tycker jag är påkallat, inte minst mot bakgrund av alla de tillkännagivanden som riksdagen har riktat till regeringen om förenklingar av regler för vapenlicenser.

Jag roade mig lite grann med att försöka titta tillbaka på hur utvecklingen har varit i de här frågorna under de senaste åren. För fem år sedan var Sverigedemokraterna ensamt parti här i riksdagen om att föreslå tydliga förenklingar av legalt vapenägande. Jag blev påhoppad av Moderaternas talesperson i frågorna, som menade att en utökad vapengarderob skulle öka beväpningen i kriminella miljöer. Jag blev faktiskt chockad av det där påhoppet.

Men lyckligtvis har Moderaterna, som vi kan se här i dag, haft en positiv utveckling i de här frågorna. Vi har också en bred samsyn i flera partier i oppositionen om att förenklingar av vapenregler behövs och är befogade. De farhågor vi får höra här från Socialdemokraternas Joakim Sandell är obefogade. Det finns inget fog för farhågor om exempelvis läckage, som man försöker ge sken av skulle kunna ske.

De hårda regler som finns i dag är tillräckliga; vi behöver inte ha återkommande femårslicenser för enhandsvapen och automatvapen. Det finns synkade register, och polisen blir omedelbart uppmärksammad på om personer är olämpliga och kan vidta åtgärder därefter.

Det här är ett byråkratiskt krångel som ställer till det för skötsamma människor ute i landet. Fokus måste, som andra har sagt i debatten, riktas mot de kriminella miljöerna och de illegala vapnen. Men där finns givetvis ett motstånd från socialdemokrater och globalistiska partier som inte vill vidta åtgärder mot de gränser som står vidöppna för importen av illegala vapen som förser de kriminella miljöerna med ett ganska stort våldskapital. Det har vi sett alldeles för många prov på i det här landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vapenfrågor

Vi har givetvis också föreslagit skärpta straff för de illegala vapnen och de vapenbrott som sker i kriminella miljöer. Jag personligen förespråkade redan 2014-2015 skärpt straff för grovt vapenbrott - ett straff som då låg på ett års fängelse.

Vi kunde då se en upptrappning inom de kriminella miljöerna där illegala vapen användes. Men det var inte för att döda varandra, för det var inte normalt i början på 10-talet. Man sköt för att hota, och man sköt för att skada varandra. Men i den upptrappning som vi då kunde se ansåg vi att det måste vidtas åtgärder där och då för att hindra en utveckling som blir mer allvarlig.

Socialdemokraterna tyckte vid det laget att lagstiftningen var väl avvägd som den var, och upptrappningen mellan de kriminella miljöerna tilläts fortskrida. Man kunde släppas ut ur häktet om man blev tagen på bar gärning med vapen på stan.

Först år 2017, när normalfallet blev att man avrättade varandra inom kriminella miljöer med skjutvapen, kom regeringen med ett lagförslag om att skärpa straffet för grovt vapenbrott för att förhindra att man slumpvis beväpnar sig inom kriminella miljöer. Men då var det redan för sent. Då hade det skett så pass många mord och kränkningar inom de kriminella miljöerna att en nedtrappning av våldet blir i princip omöjlig.

Vi kommer inte att kunna se denna nedtrappning på 10, 15 eller 20 år oavsett hur mycket vi skärper straffen nu. Man har vidtagit rätt åtgärder, men alldeles för sent, från den rödgröna regeringen. Det är priset man får betala när man har en saktfärdig regering som har fel fokus i varenda fråga och levererar för lite varenda gång. Då får man en utveckling som går åt fel håll.

Under Rimfrost har vi sett att skjutningarna, skottlossningarna och morden inom kriminella miljöer fortsätter trots att den polisiära närvaron har ökat. Och varför skulle de sluta med det? De har ju ett eget rykte att tänka på. De agerar så; det är så här psykologin fungerar i kriminella miljöer. Man kan inte plötsligt bara komma upp och ge en annan kriminell en örfil när man är i färd med en upprättelse för ett mord på någon i den egna kriminella miljön. Mord möts med mord i kriminella miljöer.

När en sådan kultur har etablerats, vilket Socialdemokraterna har tillåtit ske i Sverige, är det för sent att komma med skärpta straff för vapenbrott. Vi välkomnar utvecklingen, för vi menar att det är viktigt att vi sätter de här individerna i fängelse. Men vi anser givetvis att det är för sent eftersom det inte kommer att hindra en fortsatt utveckling.

Som tidigare talare, Moderaternas Bergheden, förtjänstfullt har redogjort för har vi upprepade förslag till tillkännagivanden i betänkandet. Vi får från Socialdemokraterna höra motiven till det motstånd som finns mot förslagen, och de talar om varför regeringen inte tillgodoser dessa tillkännagivanden från riksdagen.

När det gäller motståndet får man väl däremot ändå tacka för att det finns en tydlighet från regeringens sida: Den tänker inte tillgodose de tillkännagivanden som riksdagen har riktat till regeringen när det kommer till tidsbegränsade licenser, när det kommer till utökad vapengarderob och när det kommer till de andra tillkännagivandena vi har riktat om ljuddämpare och så vidare. Det är ett besked som är viktigt för oss i opposition. Då finns det anledning för oss att flytta fram våra positioner i vårt arbete för att faktiskt tillgodose det som en majoritet i riksdagen vill.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vapenfrågor

Sverigedemokraterna står beredda att göra just det. Om fler partier är beredda att göra det kommer vi att stå till hands för att medverka till att exempelvis lagstifta från riksdagen, ifall regeringen vägrar att gå riksdagens majoritet till mötes i de krav som vi har.

Det blir givetvis också den fråga som jag tänker ställa till fler partier i den här församlingen: om de är beredda att göra gemensam sak med Sverigedemokraterna och - som vi fick höra tidigare - Moderaterna i att lagstifta från riksdagen när regeringen negligerar de tillkännagivanden som vi vid upprepade tillfällen, efter dagens debatt, har riktat till regeringen.

Jag tänker avslutningsvis, fru talman, yrka bifall till en reservation i en fråga där jag anser det befogat att rikta ett upprepat tillkännagivande till regeringen men där vi i år inte fick en majoritet i riksdagen för det. Det handlar om den utökade vapengarderoben, som jag antar att det också finns ett motiverat motstånd från regeringens sida mot att genomföra. Jag yrkar bifall till den reservationen och står i övrigt bakom samtliga förslag om tillkännagivanden som vi varit med om att skapa i detta betänkande.

Fru talman! Så står vi här igen och debatterar dessa frågor - för vilken gång i ordningen vet jag inte på rak arm.

Jag fick fundera en stund på vad jag skulle ägna mina anmälda sex minuter till i den här debatten. Allting är ju redan sagt, flera gånger om.

Centerpartiet har från dag ett varit tydliga med hur vi tycker om de olika förslag till försämringar för laglydiga vapenägare som lagts på riksdagens bord. Vi har också tagit en hel del initiativ till förbättringar.

Ett av våra förslag som jag är särskilt stolt över, och som vi nu verkar få majoritet för i Sveriges riksdag, är att frågan om vapenlicenser ska läggas i en expertmyndighet som kan arbeta upp kompetens och effektivitet på ett sätt som motsvarar de förväntningar vi kan ha på en effektiv förvaltning. Polisen har enormt viktiga uppgifter att ägna sin värdefulla tid åt. Låt dem göra det, i stället för att grubbla över om ett visst vapens utseende gör det mer eller mindre lämpligt för jakt!

Ett annat förslag som Centerpartiet drivit är att vapensmuggling ska bli ett eget brott, precis som exempelvis narkotikasmuggling är ett eget brott, inte ett i mängden av alla andra smugglingsbrott. Det skapar en möjlighet att ha en egen straffskala och se särskilt allvarligt på det allvarliga brottet.

Det viktigaste är emellertid, tror jag, att vi tar ett nytag kring vapenlagstiftningen i Sverige - att vi åstadkommer ett sammanhållet, enhetligt, ändamålsenligt, proportionerligt och rättssäkert regelverk för hur vi hanterar vapen i Sverige. Vapenlagstiftningen, liksom en hel del annan lagstiftning, har blivit ett lapptäcke som är allt svårare att uttyda och som blir mindre och mindre rättssäkert och mindre effektivt. Det är viktigt att vi gör detta. Det krävs en sammanhållen lagstiftning för vapen i Sverige.

Vissa är kanske överraskade av intresset för vapenfrågorna. Nu har nog de flesta lagstiftare blivit varse hur viktig frågan är för dem som direkt berörs, Sveriges alla ägare av lagliga vapen. Men frågan är faktiskt också viktig ur ett rent principiellt perspektiv - eller ideologiskt, om man så vill. Den handlar nämligen, som i så många andra fall, om relationen mellan medborgaren och staten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vapenfrågor

Är man som jag liberal lutar man sig gärna mot principen om att var och en ska ha så stor frihet som möjligt, så länge denna frihet inte tränger undan någon annans frihet. Ibland blir det svåra gränsdragningar, men jag vill ändå påstå att det i denna fråga inte är så svårt. Tycker man att enskilda ska få äga vapen, eller tycker man inte det?

För mig är svaret solklart ja. Sedan måste vi lägga oss vinn om att skapa ett effektivt, ändamålsenligt och rättssäkert regelverk för hur denna rättighet ska kunna utövas. Så är inte fallet i dag. Så har det inte varit, och det har bara blivit sämre den senaste tiden.

Något slags katalysator för förfallet blev EU:s vapendirektiv. Som ett sätt för vissa politiker att visa handlingskraft efter terrordåden i Paris skred man till verket - fort och fel, riktat mot fel sorts vapen och fel sorts vapenägare.

De lagliga vapnen är inte problemet. De laglydiga vapenägarna är inte de som ska klämmas åt. Ändå var det just detta som skedde. Ändå är det just detta som sker. Och det fortsätter att ske, fastän en bred majoritet i Sveriges riksdag tydligt har uttryckt vad den representerade folkviljan önskar.

Det kändes först nästan lite futtigt att reservera sig när vi redan hade så många förslag om tillkännagivanden på plats, men jag ändrade mig. Det är nämligen tydligt att vi måste sätta tryck på regeringen att agera i enlighet med de demokratiskt fattade beslut som nu gäller sedan en ganska lång tid.

Fru talman! Ledarskap i medgång är lätt. Men det är i motgång ledarskap prövas på riktigt. Det krävs styrka och beslutsamhet att erkänna fel, backa bandet, göra om och göra rätt. Det är precis det som regeringen behöver göra. Ni har haft chansen flera gånger under det senaste året, men ingenting har hänt.

Hur många gånger ska vi tillkännage vad riksdagen vill innan det går in? Hur många år ska vi behöva vänta på ett bättre och mer ändamålsenligt, rättssäkert och effektivt regelverk för vapen i Sverige?

Jag tänker inte yrka bifall till någon av våra reservationer, när vi har en så bred majoritet om så mycket på detta område. Det är ett bra betänkande, och jag vill yrka bifall till utskottets förslag. Mycket tankemöda och hårt arbete har lagts ned av flera partier för att göra lagen bättre på vapenområdet. Många av förslagen kommer att höja säkerheten i Sverige.

Nu ska de genomföras. Det är dags att leverera.

Fru talman! Jag noterade att Johan Hedin upprepar detta med att upprepade tillkännagivanden är av vikt i en situation där vi har en regering som är väldigt motvillig att genomföra det som riksdagen har tillkännagett. Vi har ett antal tillkännagivanden som är upprepade och som Centerpartiet har anslutit sig till, just med motiveringen att det är viktigt att sätta tryck på regeringen med upprepade tillkännagivanden. Men vi har också ett tillkännagivande från förra året om utökad vapengarderob där Centerpartiet i år av något skäl har valt att inte göra just det som man talar om i talarstolen, nämligen att rikta ett upprepat tillkännagivande till regeringen för att sätta press på regeringen i just den frågan.

Jag skulle vilja veta varför Centerpartiet har valt att inte ställa sig bakom just reservationen om utökad vapengarderob. Med Centerpartiets stöd hade det blivit ett upprepat tillkännagivande. Det hade blivit en prick i protokollet i den frågan, och regeringen hade fått skämmas ytterligare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vapenfrågor

Det är min ena fråga. Jag har också en annan fråga, men vi kan ta den här först: Varför väljer inte Centerpartiet att ansluta sig för att skapa fler tillkännagivanden till regeringen i vapenfrågor där den har visat ett motiverat motstånd?

Fru talman! Jag vill tacka Adam Marttinen för möjligheten att tydliggöra Centerpartiets hållning i den här frågan.

Vi står självklart fast vid vår hållning i frågan om utökad vapengarderob. Som jag nämnde i mitt anförande hade jag inte tänkt ställa mig bakom en enda av reservationerna eftersom jag tyckte att det var redundant, överflödigt, när vi sitter med dem redan som det är. Nu valde jag ändå att göra det för att öka det politiska trycket och visa regeringen att vi menar allvar. Jag hade lika gärna kunnat göra det i den här frågan också men valde att inte göra det i det här läget.

Men för tydlighetens skull: Vi står fortfarande bakom en utökad vapengarderob.

Fru talman! Det är just det här som blir lite haltande, kan jag tycka. Man motiverar en principiell hållning att upprepade tillkännagivanden är av vikt för att sätta press på regeringen, och sedan "cherrypickar" man ut bara några stycken och lämnar några därhän. Då blir det lite haltande i signalerna till regeringen om vad riksdagen tycker är angeläget utifrån just den principiella hållningen.

Men okej, vi är där vi är. Vi får väl ändå vara nöjda med att Centerpartiet förra året valde att sätta press på regeringen genom ett tillkännagivande i frågan om utökad vapengarderob.

Min andra fråga tänkte jag ställa just mot bakgrund av det vi fått höra från Joakim Sandell i talarstolen som företrädare för regeringssidan. Regeringen har ju ett väldigt motiverat motstånd mot att genomföra våra tillkännagivanden i den här frågan. Är Centerpartiet, om nu regeringen vägrar att genomföra dessa tillkännagivanden så som man säger här, beredda att tillsammans med Sverigedemokraterna och andra partier i justitieutskottet lagstifta om de här sakerna från riksdagen för att de ska bli verklighet, eller är Centerpartiet inte beredda att göra det? Vill ni i stället förlita er på en motvillig regerings genomförande av dessa tillkännagivanden?

Fru talman! Lagstiftning är en ädel och svår konstart. Ett av de stora problemen med svensk vapenlagstiftning, och en hel del annan lagstiftning för den delen, är att den är ett lapptäcke. Regeringar levererar, pliktskyldigt och ibland, på tillkännagivanden, men när man gör det saknar man en tydlig bild av vad man vill med de olika frågorna.

En av de absolut viktigaste punkterna i detta, som jag också tog upp i mitt anförande, är att vi gör ett nytag kring vapenfrågorna så att vi skapar ett enhetligt, entydigt, effektivt, ändamålsenligt och rättssäkert regelverk för vapen. Vi har all konstitutionell möjlighet att stifta lag i riksdagen, men riksdagen är inte riggad för att göra det. Jag tror att det är mycket bättre om en skicklig utredare kan ta sig an denna grannlaga uppgift - med en bra referensgrupp där alla partier är representerade - för att göra just det nytag jag nämnde. Jag tror att den personen har större chanser att lyckas och skapa just det här enhetliga, ändamålsenliga, tydliga och rättssäkra regelverket än om vi skjuter från höften i riksdagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vapenfrågor

Jag har också sagt att många har kommit med bra idéer. Men alla de här idéerna måste var och en kopplas mot de problem som vi vill lösa. Att skjuta brett med hagel i de här frågorna är inte lämpligt för att skapa en effektiv och bra lagstiftning.

Fru talman! Under de senaste åren har vi sett hur det grova och gängrelaterade våldet har kopplat ett grepp om allt större delar av vårt land. En av vårt samhälles viktigaste uppgifter är att garantera säkerheten för våra medborgare, och därför måste kampen mot denna brottslighet intensifieras genom kraftfulla lagar och åtgärder.

Det grova våldet har nått historiskt höga nivåer. Skjutningar och sprängdåd är inte längre något ovanligt utan förekommer ofta i nyhetsrapporteringen och är till och med något som många får anpassa sin vardag efter. Situationen saknar enligt polisen motsvarighet internationellt. De kriminella gängen försörjer sig på narkotikaförsäljning och annan brottslighet och beskrivs som både aggressivare och mer våldsbenägna än tidigare.

I dagens debatt behandlar vi vapenfrågor, och då kan jag konstatera att i stället för att göra det svårare for gängkriminella att begå våldsbrott med illegala vapen riktar regeringen i många fall udden mot den svenska jakt och skytterörelsen genom att försvåra för dem som laglydigt äger och hanterar ett vapen.

Fru talman! Jag kan konstatera att utskottet samlat en majoritet gällande åtta tillkännagivanden till regeringen. Vi kristdemokrater anser naturligtvis att det behövs verkningsfulla insatser för att komma åt kriminellas innehav av vapen och sprängmedel, men vi menar att detta kan ske utan att skapa ytterligare problem för vanliga jägare och sportskyttar. Dessa helt vanliga människor ska inte behöva drabbas av att samhället ska anpassas utifrån vad dess mest destruktiva krafter genom gängbrottsligheten gör.

För oss kristdemokrater är det självklart att inte bunta ihop jägare och sportskyttar med dem som beter sig allra värst i samhället. Hårdare tag mot gängbrottsligheten behöver kraftfulla åtgärder för att säkra tryggheten i vårt samhälle, men man bör samtidigt inte försvåra utan snarare förenkla tillvaron för laglydiga och ansvarsfulla vapenägare. Det är ett synsätt som också en majoritet av justitieutskottet delar i och med utskottets tillkännagivande.

En överimplementering av vapendirektivet eller annan onödig reglering som försvårar för laglydiga vapenägare är inte metoderna för att få stopp på den grova brottsligheten då de i stället för att möta problemet främst drabbar laglydiga jägare och sportskyttar.

I dagens Sverige finns ett stort antal, ca 600 000, registrerade vapenägare. Den undersökning som gjordes för en tid sedan visade att under den tioårsperiod då mätningar gjordes av bruk av vapen vid grova brott kom l,2 vapen per år från jakt och sportskytte. Detta faktum visar att det krävs andra åtgärder för att möta gängbrottsligheten än att försvåra och reglera i onödan. Det finns vägar att reglera, men jägares och sportskyttars behov ska också mötas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vapenfrågor

Fru talman! Jag vill kort beröra några av tillkännagivandena.

Riksdagen har riktat flera tillkännagivanden till regeringen om att skärpa straffen för smugglingsbrott av vapen. Senast skedde det för cirka ett år sedan, då det enligt tillkännagivandet också skulle övervägas om smuggling av vapen ska brytas ut till en särskild brottsbestämmelse. Det är positivt att en utredare har lämnat ett sådant förslag, men det är angeläget att förslaget också leder till ett lagförslag för riksdagen att ta ställning till. Det finns därför anledning att rikta ett ytterligare tillkännagivande till regeringen.

Fru talman! År 2015 beslutade riksdagen att en ny myndighet med ansvar för jaktfrågor och viltförvaltning skulle inrättas. Detta beslut har regeringen hittills vägrat att följa. Det är beklagligt av ett flertal skäl. Ett av skälen är att det tagit bort möjligheten att flytta licenshanteringen från Polismyndigheten till den nya myndigheten. År 2015 inkom exempelvis 64 900 vapenlicensansökningar till polisen, och skillnaden är stor i hur lång tid det tar för ärendena att avgöras. Längst är väntetiden i storstadsområdena.

Polisen har visserligen lyckats minska handläggningstiderna för vapenlicenser på senare år, men vi kristdemokrater anser inte att det är en fråga som bäst lämpar sig att skötas på Polismyndigheten. Vi anser att Polismyndigheten ska fokusera på sina polisiära kärnuppgifter.

Det har tidigare funnits tillkännagivanden som inneburit att regeringen återkommit med åtgärder för att flytta ansvaret för vissa djurfrågor till länsstyrelserna. Utifrån den situation vi ser i samhället ser vi att polisens uppgifter behöver renodlas ytterligare. Att hantera vapentillstånd är en sådan fråga som lämpligen flyttas från polisen till en ny myndighet. Att den rödgröna regeringen inte agerar i frågan trots att tillkännagivanden gjorts flera gånger om införandet av en ny jaktmyndighet är anmärkningsvärt.

Kristdemokraterna förutsätter att regeringen återkommer med åtgärder för att få till stånd en ny myndighet för jaktfrågor och att licenshanteringen läggs på denna.

Fru talman! Riksdagen har sedan tidigare tillkännagett för regeringen att det behövs en mer generell översyn av det samlade regelverket för tillståndsgivning för och innehav av legala vapen och vapendelar. Vad gäller motionsyrkanden om 2017 års ändringsdirektiv är det självklart att det inte ska försämra eller försvåra för jägare och sportskyttar. Direktivet har som syfte att motverka att skjutvapen missbrukas för brottslig verksamhet.

Beroende på hur kraven i direktivet genomförs i svensk rätt finns det enligt oss en risk att det träffar fel målgrupper. I stället för att göra det svårare för kriminella att begå våldsbrott riskerar reglerna att i onödan försvåra för laglydiga jägare och sportskyttar.

Vi anser således att frågan om illegala vapen måste ges högsta prioritet, men det får inte drabba dem som hanterar legala vapen på ett ansvarsfullt sätt. Det finns därför anledning att rikta ett tillkännagivande igen till regeringen om att genomförandet av 2017 års ändringsdirektiv i svensk lagstiftning inte ska gå längre än vad direktivet kräver i de delar som riskerar att försämra eller i onödan försvåra för laglydiga jägare och sportskyttar.

Fru talman! Reglerna för när licens ska beviljas behöver också förtydligas. Det förekommer exempelvis i dag att jägare nekas vapen som har för bra precision eller för hög vikt. Det beror på att det finns tolkningsutrymme kring lagens bestämmelser. Därför bör lagen förtydligas så att myndighetens utrymme att neka licens på vaga grunder undanröjs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vapenfrågor

Jag vill med detta yrka bifall till Kristdemokraternas reservation nr 11.

Fru talman! Jag vill avsluta med att säga att vi stöder de tillkännagivanden som har gjorts i utskottshanteringen och också reservation 11 som jag nyss nämnde. Jag hoppas nu att regeringen agerar i frågan. Det är dags att förenkla, inte försvåra, för landets jägare och sportskyttar.

Fru talman! Det är lite märkligt med vapendebatten, kan jag tycka, att det finns så mycket känslor och att folk är så upprörda. Vi har inte en sådan debatt om till exempel kockar som hanterar farliga saker som brännare, gasol, knivar och andra saker som man kan döda eller begå grova, farliga handlingar med. Där finns det ingen sådan debatt. Men när vi talar om legala vapenägare, som jägare, sportskyttar eller andra, som absolut också hanterar farliga saker men som inte begår brott med dem blir det väldigt mycket känslor, kanske framför allt hos dem som vill göra lagstiftningen alltmer restriktiv.

Fru talman! Den här återkommande diskussionen i vapenfrågan kokar ganska ofta ned till en enkel fråga: Ska man få äga farliga saker? Ja, det tycker jag att man ska få göra. Man ska få äga farliga saker om man är en lämplig person. Om man är en person som inte begår brott, om man är psykiskt frisk och om man sköter sig i övrigt måste man få äga farliga saker.

Tidigare har Socialdemokraterna med emfas hävdat att en allt striktare vapenlagstiftning, i ett land som redan har en mycket strikt sådan, alltså Sverige, skulle vara till för att klämma åt kriminella gäng eller den organiserade brottsligheten. Det är uppenbarligen trams. De kriminella gängen använder sig såklart inte av legala vapen. De är till sin natur gäng som bryter mot lagen och använder illegala vapen. Men i talarstolen i dag lät det som att Socialdemokraterna ändrade sig på den punkten och i stället anförde att de vill stoppa vapnen på grund av rädsla för ensamma galningar.

Fru talman! Jag tycker att det är ett lite märkligt argument. Det är klart att alla partier i Sveriges riksdag - Liberalerna har nog varit ett av de mest pådrivande partierna - vill se tuffare tag mot kriminella gäng och att polisen får resurser och befogenheter att hitta ensamma galningar och på olika sätt stävja brottslighet. Men det är konstigt att i talarstolen ta en ensam galning som exempel att skrämmas med för att klämma åt sportskyttar, jägare eller andra legala vapenägare.

Samma argument om sakers farlighet kan anföras i ett annat sammanhang. Förra gången vi hade debatt om vapen handlade det om vapenmagasin. Då pratade jag om att man kan skada någon med en fryst lax och många andra saker. Om man drämmer en sådan i huvudet kan det tillfoga någon ganska allvarlig skada.

Fru talman! Nu när sommaren rullar in och allt fler svenskar går ut i trädgården eller kanske till någon park och grillar kan vi fundera över det där. Man kan ha ihjäl någon med en fryst lax. Man kan ha ihjäl någon med den kniv man filear laxen med. Man kan också ha ihjäl någon med tändvätskan som man kanske tänder grillen med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vapenfrågor

Visst finns det ensamma galningar som har haft ihjäl någon, kanske inte med en fryst lax men definitivt med en vanlig kökskniv eller med tändvätska. Sådana ensamma galningar finns. Men Socialdemokraterna har vad jag vet inte föreslagit att vi ska förbjuda de farliga sakerna. Jag tänker att det beror på att det inte handlar om att man är rädd för ensamma galningar, utan det är ett argument som man har gripit ur luften för att fortsätta driva sin ideologiska kamp mot legala vapenägare. Det är otroligt provocerande.

Det finns exempel ute i världen på allvarliga knivdåd som ensamma galningar har begått med helt legala knivar, farliga saker. Det finns exempel på personer i uniformsyrken som har begått allvarliga brott med helt legala vapen, eftersom de har varit ensamma galningar. Det finns exempel ute i världen på pyromaner, ensamma galningar, som har bränt ned saker. Men om man vill komma åt det ska man inte angripa de legala vapenägarna. Om man vill komma åt ensamma galningar ska man se till att polisen har resurser och befogenheter nog för att utreda och stävja brottslighet. Det är det som är problemet här, fru talman. Och förslagen för det lyser med sin frånvaro.

Jag bodde tidigare i ett av Sveriges mest utsatta områden, Tensta. Under den tid jag bodde där var det en negativ utveckling - det var inte bara mitt fel, utan det fanns andra saker som drev på den utvecklingen. Allt fler personer sköts, och de kriminella gängen växte sig starka. När jag satt i Rinkeby stadsdelsnämnd fick vi också hantera att det kastades handgranater i våra områden.

Som en person som har bott i ett sådant område blir jag ganska provocerad när man använder de områdenas icke kriminella medborgare som slagträ i debatten. De är områdenas offer, som är rädda för kriminella gäng och som blir utsatta för både enskilda vansinnesdåd och organiserad brottslighet. Man använder dem för att klämma åt något som faktiskt inte är ett problem, det vill säga personer som fullt legalt äger vapen och kan hantera dem eftersom de är lämpliga. Jag kan bli provocerad av att man använder våldets offer för att driva fram en politisk linje som inte behövs.

Fru talman! Sverige har och ska ha en strikt och ansvarsfull reglering och hantering av vapenfrågor. Det innebär att de personer som är lämpliga att inneha vapen och som visar att de kan hantera vapen ska få ha det och göra det. Men de personer som inte är lämpliga och som misstänks kunna begå vansinnesdåd, som Socialdemokraterna var inne på, ska polisen hitta och lagföra. Konstigare än så är det inte.

Som en sista not i mitt anförande vill jag påminna om att Sverige länge har varit ett av länderna i världen med störst vapentäthet. Jag har ingen aning om hur det står till med knivtätheten i landet. Men jag vet att det vanligaste mordvapnet är kniv och inte något annat vapen. Vill man stävja brottslighet och förekomst av kriminella gäng, organiserad brottslighet och ensamma galningar ska man alltså inte stirra sig blind på antalet vapen eller för den delen antalet knivar. Då ska man ge polisen resurser och befogenheter för att bekämpa brottsligheten.

Fru talman! Tack, ledamoten Forssell, för ditt anförande!

Jag har en liten fråga utifrån den liknelse du gör mellan vapen och en fryst lax. Du poängterar dock senare att folk som är lämpliga också ska få inneha vapen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vapenfrågor

I och med att du jämför vapen med lax undrar jag om du tycker att det ska ställas samma krav på laxägare, på kockar eller på den som ska grilla. Eller ser du att det faktiskt är skillnad mellan den frysta laxen, kocken eller den som grillar utifrån syftet med produkten?

Fru talman! Detta är inte så märkligt som Socialdemokraterna försöker få det att framstå. Om man grillar till exempel vilt är det ofta en jägare som har skjutit det. Det är sant att alla de personer som deltar i processen med det grillade viltet - från den som skjuter skottet i skogen och fäller viltet till den som grillar och den som kanske fraktar gasolen eller tändvätskan - hanterar farliga saker. Den som anses olämplig att hantera farliga saker ska såklart inte göra det.

Polisen kan faktiskt i dag om de misstänker att någon person innehar något som man kommer att använda för att begå brott beslagta det. Jag tror inte att det finns något exempel på att någon med en fryst lax har råkat ut för det. Men som jag förstår lagen och som den ser ut i dag skulle jag tro att polisen får konfiskera en fryst lax om det finns belägg för det och det är uppenbart att den ska användas på ett brottsligt sätt. Det är sant att det inte är särskilt vanligt, men det är inte min poäng. Det är inte heller vanligt att man begår brott med legala skjutvapen. Det är extremt ovanligt. Och det är inte vanligt att kockar begår brott med sina köksknivar. Men det är inte poängen. Socialdemokraterna försöker spela bort korten här, fru talman.

Jag tycker att vi ska ha en strikt lagstiftning som ger polisen befogenheter och resurser att hantera människor som inte kan hantera farliga saker, till exempel vapen. Vi har en strikt vapenlagstiftning. Men vi ska inte gå på dem som inte begår brott.

Det är lite pinsamt när det smäller och brinner runt om i våra förorter och utsatta områden. Då står Socialdemokraterna i den här i talarstolen och frångår återigen det man sagt i talarstolen. Man får det att låta som att det handlar om organiserad brottslighet eller något liknande. Så är det inte. Legala vapenägare begår inte brott med hjälp av sina vapen.

Fru talman! Anledningen till att regleringarna är annorlunda när det gäller innehav av vapen än innehav av frysta laxar är ju att syftet med produkterna skiljer sig åt. Och det är ju rimligt.

Det var inte jag som i talarstolen gjorde jämförelsen mellan reglering av frysta laxar och regleringen av vapen. Det var Joar Forssell. Jag tycker att frågan blir lite banal när ledamoten gör den typen av liknelser. Joar Forssell säger själv att det ska vara restriktiva lagar när det gäller vapen eftersom syftet med ett vapen är något helt annat än syftet med den frysta laxen.

Vapenfrågor

Fru talman! Det är sant, och det kan ibland vara svårt att förstå ett förslag som drar en princip till sin spets. Det finns personer som inte begriper att man kan göra jämförelser mellan olika storheter för att exemplifiera och förtydliga principiella ställningstaganden. Då ska jag tala med lite större tydlighet.

Fru talman! Jag tycker att man ska få äga farliga saker. Saker och ting - en lax, ett vapen eller en kniv - kan vara olika farliga sinsemellan. Detta är sant. Men den principiella grunden måste vara att man ska få äga farliga saker om man inte begår brott med dem.

Det finns saker som är farligare än andra. Dem kan man ha striktare lagstiftning för. Det har vi redan i Sverige när det gäller till exempel vapen. Men min poäng i anförandet var att man kan ha ihjäl någon med nästan vad som helst. Det omöjliggör positionen att vara emot saker bara för att de är farliga eller bara för att människor inte ska inneha saker som är farliga. Alla här inne är ju överens om att man ska kunna äga saker som är farliga.

Nästa steg blir att diskutera proportionaliteten. Det gjorde jag också i mitt anförande. Jag sa att vi har och ska ha en strikt lagstiftning, men det är oproportionerligt att angripa legala vapenägare som bedömts som lämpliga efter väldigt hård granskning när man säger att man vill komma åt en ensam galning, en yrkeskriminell eller något annat. För att komma åt sådant behövs det bättre resurser och befogenheter till polisen, inte mer socialdemokratisk retorik.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)

Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden