Våldsbrott och brottsoffer

Fru talman! Jag vill inledningsvis säga att jag givetvis står bakom alla moderata och alliansgemensamma reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 2.

Mycket av kriminalpolitiken och debatten i kammaren fokuserar på brotten och åtgärder för att förebygga, förhindra och hantera brott. Det handlar om gängskjutningar, grov organiserad brottslighet och internationella stöldligor, som vi nu ser breda ut sig över hela landet. Det handlar även om att polisen och andra brottsbekämpande myndigheter måste ha mer resurser och större befogenheter.

Debatten handlar till stora delar om gärningsmännen och vilka åtgärder vi ska vidta mot dessa gärningsmän. En av samhällets allra viktigaste uppgifter är att skydda människor mot brott. Men ibland misslyckas vi - tyvärr. Det misslyckandet får allra störst konsekvenser när det handlar om olika former av våldsbrott.

Bakom varje våldsbrott står alltid ett brottsoffer. En medmänniska har blivit utsatt för en allvarlig kränkning, som denne ibland får leva hela livet med och som ibland också påverkar vänner och familj - vilket också kan få konsekvenser. Det är stödet till dessa människor snarare än till gärningsmännen som dagens debatt om våldsbrott och våldsoffer ska handla om.

Jag vill särskilt belysa två ämnen i betänkandet som jag tycker är angelägna, dels det hedersrelaterade våldet och förtrycket, dels det stöd som samhället ska ge till brottsoffer.

Fru talman! Att bedöma omfattningen av det hedersrelaterade våldet och förtrycket är svårt. Den omges ofta av en tystnadskultur. FN:s befolkningsfond UNFPA bedömer att åtminstone 5 000 kvinnor och flickor dödas varje år av hedersrelaterat våld. En sjättedel av dödsfallen sker i Pakistan. Det handlar alltså om att fler än 12 kvinnor varje dag - en varannan timme - dödas i hederskulturens namn. Det är fruktansvärda siffror.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

När det kommer till tvångsäktenskap är situationen ännu värre. Det handlar om att uppemot 40 000 flickor faktiskt gifts bort varje dag runt om i världen. I Sverige saknas, tyvärr, en modern och bra kartläggning av det hedersrelaterade förtrycket. Men för några år sedan gjordes en mätning som pekade på att ungefär 5 procent - ca 70 000 - av ungdomarna i åldersspannet 16-25 år uppfattar begränsningar i att välja sin egen partner. Det bedömdes att uppemot 8 500 var i farozonen för att giftas bort.

Det som kännetecknar det hedersrelaterade våldet är att det oftast utövas gemensamt eller kollektivt, och förövarna är oftast män. Det handlar om fäder, bröder och släktingar.

Ytterst handlar det om att vi måste markera att religion, kultur och kontrollbehov som används för att begränsa andra människors frihet inte hör hemma i Sverige. Om vi verkligen menar allvar med att frihet och trygghet ska gälla för alla människor i Sverige måste vi också vidta fler åtgärder mot det hedersrelaterade förtrycket.

Jag vill i det här sammanhanget nämna tre exempel på möjliga åtgärder.

För det första: För att fler hedersrelaterade brott ska lagföras behövs mer kunskap och bättre verktyg i rättssamhället. Det kan handla om att det behövs fler specialiserade poliser och åklagare som kan hantera de hedersrelaterade brotten, och vi behöver också förstärka polisens mandat att genomföra förhör med unga som utsätts för hedersrelaterade brott.

För det andra: Det behövs bättre samordning mellan myndigheter för att hantera hedersproblem. Skälet är att vi vet att det oftast är lärare, sjuksköterskor eller kuratorer som är den första kontaktpunkten för dem som utsätts för hedersrelaterade problem. Det är ofta de som fångar upp de första signalerna, inte polisen. En effektiv samverkan mellan socialtjänsten, polisen och skolan är helt avgörande för att få bukt med den hedersrelaterade brottsligheten.

För det tredje: Det behövs också mer och tydligare obligatorisk samhällsorientering till nyanlända om vilka rättigheter och skyldigheter som gäller bland annat för barnuppfostran, jämställdhet och hedersfrågor i Sverige. Om vi inte gör den orienteringen riskerar vi att skjuta över den på andra i samhället, inte minst barnen.

Fru talman! Låt mig också säga några ord om stödet i samhället för brottsoffer ur ett lite bredare perspektiv. Utgångspunkten måste vara att kriminalpolitiken ska präglas av ett tydligt brottsofferperspektiv. Alla som drabbas av ett brott måste få den hjälp och det stöd som man behöver. Inte minst gäller detta om man i ett senare skede måste vittna. Vi ser nu en tendens att allt fler fruktar för att vittna på grund av hot och repressalier. Det är naturligtvis ett hot mot hela rättssamhället. Det är därför helt avgörande att vittnesskyddet förstärks med fler skyddsåtgärder än vad som är fallet i dag, bland annat med mer information till vittnen före rättegång och genom att polisen vidareutvecklar arbetet med risk- och hotbildsbedömningar. Men det är också viktigt att den som utsätts för ett brott ska få mer information och tydligare återkoppling till polisen, både om hur en förundersökning fortskrider och om skälen till att en utredning läggs ned. Det är en brist i dag.

Avslutningsvis, fru talman, behöver nivån på kränkningsersättningen för den som utsatts för ett brott fördubblas. Det är rimligt att den höjda ersättningen i första hand bekostas av den som begått brottet, men även staten kan behöva skjuta till medel. Det handlar i grunden om att den kränkning som ett brottsoffer lider måste värderas väsentligt högre, och detta är en markering från samhällets sida att så ska vara fallet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

(Applåder)

Fru talman! Även detta betänkande adresserar hedersbrottsligheten, som vi talade ganska mycket om i den förra debatten.

I dag är möjligheten begränsad att förhöra barn som kan ha utsatts för brott utan att berätta det för vårdnadshavarna. Om ett barn är utsatt för hedersrelaterad brottslighet finns en avsevärd risk att barnets situation försämras om familjen får reda på förhöret. Vi skriver i betänkandet att regeringen därför bör överväga att göra det möjligt att skjuta upp eller låta bli att underrätta vårdnadshavare om förhör med barn som misstänks ha utsatts för brott om det riskerar att försämra för barnet.

Fru talman! Vi behöver ett starkare brottsofferperspektiv i svensk rättspolitik. Kanske råder det en ideologisk skillnad utifrån hur man ser på förhållandet mellan stat, individ och kollektiv i den här frågan.

Jag minns den första debatt jag deltog i som rättspolitisk talesperson. Det var hösten 2014, och det var brottsofferjourerna som arrangerade det hela.

Det var för övrigt i samma debatt som dåvarande inrikesminister Anders Ygeman lovade att ändra i förundersökningskungörelsen så att det blir ett tydligare ansvar för polisen att hänvisa till brottsofferjourerna. Detta har ännu inte hänt. Mandatperioden är inte riktigt slut än, men det här utlovades alltså hösten 2014. Det är hög tid att leverera, annars får vi göra det i höst.

När jag och moderatorn hade vårt bakgrundssamtal före debatten sa moderatorn någonting till mig som jag sedan tänkte ganska mycket på. Hen sa att det här är ju inte så ideologiska frågor. Vi som jobbar med rättspolitik tycker ganska lika - vi vill ju göra bra saker.

Och visst, ibland hamnar vi i samma sakpolitiska slutsatser fastän vägarna dit kan vara väldigt olika. I vårt utskott ser vi exempel på det i nästan varje betänkande. Man kommer överens om att genomföra något tvärs över blockgränser och ideologiska gränser tillsammans med partier som man inte delar ett dugg med när det gäller verklighetsbild eller bevekelsegrunder.

Men tankespåren och vägarna dit är i högsta grad ideologiska. Det är till exempel skillnader i hur vi ser på rättsväsendets avnämare. Är det samhället som helhet, eller är det den enskilde individen?

Ta till exempel butiksstölder. En person som en dag grips vid sin tionde stöld åtalas sällan för fler än tre eller fyra av dessa stölder, för sedan kommer man upp i ett sådant straffvärde att samhället kan anses ha fått upprättelse. Problemet för dem som liksom jag har en liberal syn på rättspolitiken är att brottsoffer fem, sex, sju, åtta, nio och tio inte får någon upprättelse.

Jag tror att straffutmätningen generellt liksom många andra delar av rättsområdet har haft ett annat, kanske mer socialistiskt perspektiv i Sverige även om grunden är den liberala idén om rättsstaten. Som vi såg i den förra debattens replikskifte mellan mig och Sverigedemokraterna är det en idé som verkar alltmer viktig att försvara när vi ser vad som händer i omvärlden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

I den debatten fick vi också en lektion i ideologi, kanske med bocken som trädgårdsmästare. När Sverigedemokraterna ska förklara liberal ideologi anses liberalismen vara roten till mycket av det onda. Men själva idén om individen som rättssubjekt är liberal. Så är det. Och när Sverigedemokraterna föreslår fler poliser, längre straff, hårdare batonger och så vidare gör de det av en annan anledning än Centerpartiet, de övriga allianspartierna och nästan alla andra partier. Vi vill ha fler poliser för att vi vill ha ökad trygghet medan Sverigedemokraterna vill ha fler poliser för att de vill ha fler poliser.

Kära vänner och fru talman! Ingen polisstat är en trygg stat. Det är en stat som vilar på liberala rättsprinciper som ger den största tryggheten, och det visar historiens exempel så otroligt tydligt. Även om vissa lyfter fram enskilda exempel och spelar på människors upprördhet över grova brott måste vi lagstifta baserat på principer. Något annat är lite grann som att gå och handla när man är hungrig: Man kommer hem med en massa saker som man inte hade tänkt köpa. Det är precis samma sak med lagstiftning, och jag kan tala om för alla som tänker rösta i höst att det är precis samma sak när man röstar. Håll huvudet kallt, och titta på vad partierna egentligen står för och vad konsekvenserna blir av olika saker!

Detta betänkande handlar dock om våldsbrott och brottsoffer, och från Centerpartiets sida har vi flera viktiga förslag på det området. Bland annat vill vi göra livet lite lättare för dem som utsatts för grova brott och även för efterlevande till personer som mördats.

Gärningsmannens permissioner eller frigivning kan innebära mycket oro och i vissa fall rädsla. Trots det får brottsoffret ofta inte veta när frigivning eller permission ska ske. Jag vill att det ses över hur offer för grov brottslighet och anhöriga till våldsdödade kan få stöd när en gärningsperson får permission eller friges.

Även brottsofferstödet när det gäller våld i nära relationer måste stärkas. Det kan vara svårt för brottsoffer att ta steget att polisanmäla våld i en nära relation. För att den som polisanmäler ska kunna känna sig trygg behöver anmälaren få brottsofferstöd inom ett dygn från polisanmälan. I vissa fall tar polisens brottsoffersektion, vittnesskyddet, hand om skyddsbehovet. Skyddet skulle kunna öka om brottsoffersektionen också tog över delar av socialtjänstens ansvar i denna process. När brottsutsatta känner sig trygga kan de lättare ta sig ur sin svåra situation och förhoppningsvis även vittna mot den som gjort dem så illa.

Det finns också skäl att titta på regelverket när det gäller skadestånd. Jag har tidigare motionerat om att det ska bli lättare för brottsoffer att få ut det skadestånd som de tilldömts. I detta betänkande finns även ett utvecklat förslag om en specifik typ av situation, nämligen den då en dömd gärningsman har en skuld till sitt offer och plötsligt får medel genom att gärningsmannen själv får skadestånd för brott som han utsatts för. I det läget ska det kunna ske utmätning innan skadeståndet betalas ut, annars är risken stor att det första brottsoffret aldrig får se röken av de medel som ju faktiskt finns och skulle kunna utmätas.

Det här bygger på ett faktiskt fall, som togs upp i den förra debattens replikskifte. En vän till mig som har drabbats av ett fruktansvärt brott använder sina erfarenheter till att lyfta in bra förslag till förbättringar, och hon kan ge förstahandsinformation om hur det fungerar och hur det skulle kunna fungera bättre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Jag nådde inte hela vägen till majoritet om detta denna gång. Men min bild så här det sista året av mandatperioden är trots allt att bra förslag faktiskt har en tendens att ta sig fram till slut men att man får tjata om dem lite grann.

Vi får fortsätta att jobba med detta angelägna ämne, i första hand för att se till att så få som möjligt utsätts för brott men också för att göra livet något lättare för dem som trots allt drabbas.

Jag står bakom alla dessa förslag och övriga C och alliansreservationer, men för tids vinnande avstår jag från att yrka.

(Applåder)

Fru talman! Barnen är vår framtid. Det är nog den sannaste klyschan som finns, för så är det ju faktiskt. De är vår framtid. Men när barn hamnar i kläm gäller den sanningen inte alltid längre, för då behandlas barn ofta under all kritik. Det gäller ofta i rättsprocessen och när barn blir brottsoffer.

När brottsoffret är ett barn ska det säkerställas att barnets bästa kommer i främsta rummet och att rättsväsendet och övriga delar av samhället som kan involveras i processen intar ett barnorienterat förhållningssätt. Vänsterpartiet vill därför ta ett helhetsgrepp kring hur barns specifika behov ser ut i rättsprocessen, vilka stöd och skyddsåtgärder som måste bli bättre och hur frågan kan utvecklas.

Det finns goda exempel, men det finns också alldeles för många dåliga exempel där barn definitivt inte har behandlats som vår framtid utan som något man inte alls behöver bry sig om.

Barnahus är ett gott exempel. Barnahus är en trygg och barnvänlig miljö där barn som misstänks vara utsatta för övergrepp står i centrum för utredningsprocessen. Där finns det polis, läkare, åklagare och personal från BUP.

Vänsterpartiet anser att det i möjligaste mån ska undvikas att ett barn slussas runt mellan olika myndigheter och att barn inte ska behöva upprepa sin historia för flera olika personer.

Vänsterpartiet driver tydligt frågan om att barn som har upplevt våld i nära relationer, exempelvis då en pappa i en familj har slagit en mamma, ska få målsägandestatus. Med dagens lagstiftning blir barnet "bara" ett brottsoffer. Vi vet att barn som upplever och ser våld drabbas lika hårt som om det är barnet självt som har blivit slaget. Det är därför mycket rimligt att både barnet och mamman får målsägandestatus när brottet har skett. Det skulle också innebära att det juridiska skyddet och stödet för barnet blir mer omfattande och att barnet kan få skadestånd. Det här är att ha ett brottsofferperspektiv på riktigt.

Fru talman! Det måste finnas ett tydligare barnperspektiv genom hela rättsprocessen. Den får aldrig fallera. Vi ser förundersökningar som drar ut på tiden. Det behövs en enhetlig hot- och riskbedömningsmanual. Brottsskadeersättningssystemet för barn fungerar dåligt, och näthatet är utbrett - ja, det finns helt enkelt väldigt mycket att göra för att stärka barnens rättigheter i rättsprocessen. Låt oss börja med det nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Jag yrkar bifall till reservation 13.

Fru talman! Brott måste få konsekvenser. Det är avgörande för att brottsoffer ska få upprättelse. En av de viktigaste åtgärderna för att uppnå detta är en kraftfull satsning på svensk polis. Vi har föreslagit 10 000 fler poliser och höjda löner för att få stopp på att så många väljer att sluta som poliser. Vi vill förbättra arbetsvillkoren för poliser i yttre tjänst. Det är en central och viktig del i att kunna ta brottsoffrets perspektiv och för att kunna stödja brottsoffer och ge dem upprättelse.

Det måste också bli fler fällande domar. I dag går gängkriminella fria på våra gator för att människor inte har vågat vittna. Vittnen skräms till tystnad. För ungefär ett år sedan vittnade en familj i Staffanstorp mot ett kriminellt gäng. De gjorde sin plikt som samhällsmedborgare. En 27-årig kriminell hamnade, bland annat tack vare deras vittnesmål, bakom lås och bom.

I februari kom svaret från det kriminella gänget: En bomb exploderade utanför familjens hem. Så agerar kriminella gäng som försöker etablera en alternativ rättsordning där våld går före rätt och där tystnadskultur breder ut sig på bekostnad av brottsoffer och alla laglydiga människor som bor i vårt land. Därför vill Kristdemokraterna införa anonyma vittnen.

Fru talman! Många brottsoffer vittnar om svårigheten att få ut ett tilldömt skadestånd och att kränkningen efter brottet på det sättet blir ännu större. Det måste bli lättare för brottsoffer att få ut sitt skadestånd. I dag innebär det en mycket krånglig process för dem som berörs av detta. Kristdemokraterna har föreslagit i betänkandet att det är staten som ska ta ansvaret och betala ut skadeståndet till brottsoffret och att staten också ska kräva och driva in beloppet från gärningsmannen. Detta är ett sätt att förstärka stödet till brottsoffer och att ta upprättelsen av brottsoffret på allvar. Därför yrkar jag bifall till reservation 15.

Jag stöder givetvis det tillkännagivande som mina vänner i Alliansen har redogjort för och övriga reservationer som vi står bakom men nöjer mig med att yrka bifall till reservation 15.

(Applåder)

(forts. § 10)

Våldsbrott och brottsoffer

Fru talman! I detta betänkande behandlas 63 motioner från allmänna motionstiden. De berör bland andra frågor om hedersrelaterat våld, våld i nära relationer och brottsoffer.

Fru talman! Inledningsvis yrkar jag bifall till reservationerna 4 och 15. Jag vill också meddela kammaren att vi står bakom det förslag till tillkännagivande som finns i betänkandet.

I stället för att värna om brottsoffren har Sverige under lång tid snarare satt i system att tycka synd om brottslingar. Kriminalitet förklaras i termer av fattigdom och andra socioekonomiska begrepp. Det straffrättsliga systemet präglas av permissioner och villkorlig frigivning i kombination med låga straff. Dömda våldtäktsmän slipper utvisning för att det skulle drabba deras psykiska hälsa. Vi måste ändra på denna ordning. Det är inte brottslingarna som ska skyddas utan den som utsätts för brott.

Det är en dyster bild som präglar utvecklingen i Sverige, där de kriminella gängen härjar i utanförskapsområdena och styr över stora områden. Det ser vi inte minst i min hemstad Malmö. Detta skapar otrygghet för dem som bor där och för andra som kanske vill vistas i dessa områden och som kanske utövar idrott eller annat på dessa platser. Man vågar inte gå ut i sitt eget närområde. Detta är signaler som vi måste ta på fullt allvar. Våldet utgör med andra ord en allvarlig inskränkning av den frihet som vi alla är berättigade till.

Bristerna i skyddet av brottsoffer handlar inte bara om våld. Det kan också handla om mycket praktiska saker, som när ett inbrott sker i en bostad. Där ser vi att uppklaringsprocenten är oroväckande låg, särskilt när det gäller lägenheter. Men det behöver inte handla om bara bostäder. Det kan handla om stölder av cyklar, stölder av bilar eller skadegörelse. Där ser vi att brottsoffren inte får den upprättelse som de faktiskt borde ha.

För den person som upplever en kränkning i fråga om den privata bostaden eller den privata egendomen är det ingen trygghet att möta en nedlagd polisutredning som dessutom oftast är mycket knaper.

Problematiken hänger givetvis samman med att vi har för få poliser i kombination med en växande befolkning. För detta bär såväl nuvarande som tidigare regeringar ansvaret. Från Sverigedemokraternas sida har vi under flera år konsekvent pekat på behovet av fler poliser. Detta kunde vi också höra i tisdagens debatt om bemanningssituationen inom polisen, där det blev tydligt att Sverige brottas med problemet att öka antalet utbildade poliser i relation till just befolkningsökningen. Det är allvarligt. Fler poliser är den enskilt nödvändigaste åtgärden för att bekämpa brott och minska antalet brottsoffer. Hade övriga partier i denna kammare anslutit sig till vår linje tidigare hade vi haft en annan situation i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Sverige har också haft en mycket långsam process när det gäller att agera mot hedersproblematik. Många gånger var man också naiv och verklighetsfrånvänd när det gällde orsakerna till denna situation. Bland annat kunde vi se hur Vänsterpartiet, på den tiden det begav sig, fullständigt negligerade förekomsten av hedersproblematik. Man ville inte erkänna att det fanns en sådan problematik.

I dag är det lyckligtvis en annorlunda bild som präglar debatten. Men det är också en verklighet som många, främst unga kvinnor, lever i. Det kan handla om inskränkningar i rätten att röra sig fritt och umgås med sina vänner. Det har vi exempelvis sett i min hemstad när de unga flickornas bröder står och väntar utanför när skolan är slut för att de ska se till att deras systrar kommer in i bilen och de kan ta dem till hemmet. De ska inte umgås med andra; de ska inte umgås med sina klasskompisar eller ägna sig åt fritidssysselsättningar som man inte har någon koll över. Det är allvarliga inskränkningar i deras frihet, och det måste vi ta på allvar.

Lagstiftningen hänger heller inte med i samhällsutvecklingen. Ett bra exempel på detta är de fall då ett barn bevittnar hedersvåld i sin familj. Det finns inte någon större frihet att förhöra barnet om inte föräldrarna ger sitt godkännande. Vi hör hur konstigt det låter. Vårdnadshavarna måste ge sitt godkännande för att polisen ska kunna höra barnet när det förekommer hedersvåld i familjen.

Är det någon som på fullt allvar tror att det kommer att leda fram till ett effektivt förhör eller ens ett förhör? Men så funkar det svenska rättssystemet, skydda de kriminella och glöm brottsoffren. Vi har därför valt att ställa sig bakom ett motionsyrkande om att just kunna genomföra förhör med barn under 15 år som bevittnat hedersvåld utan att vårdnadshavarna ska behöva godkänna detta.

Sverigedemokraterna har länge drivit frågan om att reformera systemet gällande skadestånd och utbetalning av brottskadeersättning. Vår inställning rent generellt är att skadestånden, i varje fall vad gäller brott mot person, måste öka. För grova våldsbrott och sexualbrott vill vi se en kraftig höjning av skadestånden.

Men utöver de relativt låga ersättningsnivåerna i dagens system är även själva systemet för utbetalning av skadestånd i samband med brott undermåligt och måste förändras. I dag är det brottsoffret som får lägga ner tid och kraft för att få det rättmätiga skadeståndet inbetalt. När domen vunnit laga kraft får brottsoffret först aktivt meddela Kronofogdemyndigheten ifall man vill ha hjälp med att få in skadeståndet. Ofta faller detta platt, eftersom gärningsmannen inte har pengar att betala hela eller delar av skadeståndet. I det läget får brottsoffret vända sig till försäkringsbolagen. Om inte heller det hjälper kan man vända sig till Brottsoffermyndigheten och ansöka om brottsskadeersättning. Det är alltså i tredje hand som man får vända sig till Brottsoffermyndigheten.

Det här är ett typexempel på att svensk lagstiftning saknar ett tydligt brottsofferperspektiv. Lika självklart som det är att staten ansvarar för verkställighet av straff, lika självklart borde det vara att staten tar ansvar för att utdömda skadestånd i samband med en dom verkligen utbetalas. Att lägga bördan på den som utsatts för brott och i många fall lider av trauman efter brottet är inte värdigt ett modernt rättssamhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Av den anledningen har vi föreslagit en statlig skadeståndsgaranti. Vi menar att staten ska gå in och betala det skadestånd till brottsoffret som utdömts av domstol. På så sätt får brottsoffret direkt sin rättmätiga ersättning och kan snabbare gå vidare i livet. Därefter ska staten ta över ansvaret och aktivt driva in skulden från gärningsmannen så att det i slutändan alltid garanteras att han eller hon i praktiken aldrig undkommer skadeståndsansvar. Vi har därför ställt oss bakom de motioner som lyfter fram frågan om ett statligt ansvarstagande i skadeståndsfrågan.

Fru talman! I dag debatterar justitieutskottet betänkande 17 Våldsbrott och brottsoffer. Hashtaggarna #tystiklassen, #tystnadtagning och #imaktenskorridorer. Under hösten 2017 lyftes många berättelser om övergrepp och kränkningar på olika arbetsplatser fram. Ungdomar och barn har också en arbetsplats. Den kallas skolan. Under hashtaggen #tystiklassen beskrevs övergrepp och kränkningar som aldrig ska tolereras i skolan. Vi har en samtyckeslagstiftning som under lång tid arbetats fram. Det är en lagstiftning som är tydlig med att passivitet inte är frivillighet.

Men detta räcker inte. Vi måste också arbeta för att våldtäkten aldrig sker. Vi måste förebygga. I vårändringsbudgeten föreslår regeringen att över 100 miljoner kronor tillförs för förebyggande och kompetenshöjande arbete med koppling till hashtaggen #metoo och mäns våld mot kvinnor, varav hälften tillförs skolan.

Grunden för övergreppen har ofta lagts när män varit pojkar. Därför är det viktigt att vi har en stark och likvärdig sex- och samlevnadsundervisning som kan samverka med skolans arbete för trygghet och mot kränkningar. För att utreda sexualbrott snabbare ska också en del av de pengar som avsatts för polisen i vårbudgeten användas. I vårbudgeten ligger ett tillskott till polisen på 200 miljoner, och det är utöver den stora satsning på polisen som gjordes i höstas.

Kvinnor och flickor världen över upplever fortfarande en stor brist på rättigheter, representation och resurser. Även om framsteg har gjorts för jämställdhet återstår väldigt mycket kvar att göra. Könsrelaterat våld innefattar våld i nära relationer, sexuellt våld, människohandel för sexuella ändamål och hedersrelaterat våld och förtryck samt kvinnlig könsstympning.

Världens alla kvinnor har allvarliga hinder för åtnjutande av basala mänskliga rättigheter. En uppskattning är att 30 procent av alla kvinnor blir utsatta för våld någon gång under sin livstid. Det är en global fråga som vår regering jobbat länge med. Denna vecka äger en jämställdhetskonferens rum här i Stockholm. Där träffas ledare från hela världen för att diskutera metoder och verktyg för jämställdhetsarbetet och bidra till gemensamma lösningar på globala utmaningar. Debatten i dag handlar om brottsoffer, och många av de motioner som ingår i betänkandet handlar om frågor som rör just kvinnliga brottsoffer.

Fru talman! Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem som orsakar ett stort lidande både fysiskt och psykiskt. Det är den yttersta konsekvensen av den obalans som finns mellan kvinnor och män. Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken ska vara att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Bland delmålen finns målet att mäns våld mot kvinnor ska upphöra och att kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma rättigheter till sin egen kropp och samma möjligheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Som regeringen påpekar är våldet trots detta fortfarande omfattande och kostsamt, framför allt mätt i lidandet för den enskilda kvinnan men också för samhället. Regeringen vill både förhindra att våld utövas och att våld upprepas. Det krävs också skarpare åtgärder vad gäller skydd och brottsbekämpning. Det kräver ett bredare och mer konstruktivt engagemang av män och pojkar och en uppgörelse med machonormer som rättfärdigar våld och begränsningar av kvinnors och flickors handlingsutrymme och livsval.

Det kräver att fler män får kunskap om och engagerar sig i frågor som kanske inte direkt rör dem. Men det rör en syster, en granne, en dotter eller kanske bara helt enkelt en medmänniska. Jag hoppas att många män därute lyssnar på dagens debatt och att fler tar strid. För i dag ser jag alldeles för få män i sammanhang som rör frågor kring våldtäkt, sexualbrott eller våld i nära relationer.

Fru talman! Vi behöver en strategi. Vi måste få fler att säga nej till våldet och ja till jämställdheten. Att bekämpa mäns våld mot kvinnor är ett högt prioriterat område inom vilket regeringen bedriver ett kraftfullt arbete. Det omfattar såväl lagstiftning som resursökningar till myndigheter och ideella organisationer som verkar på området.

Regeringen har en tioårig strategi på området mäns våld mot kvinnor som började gälla den 1 januari i år. Vi har också en jämställdhetsmyndighet som inrättades i början av året. Den ska hålla i alla trådar och se till att samordningen och samverkan fungerar när det gäller arbetet mot människohandel i sexuella syften, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld.

Det framtida arbetet ska i högre grad inriktas mot att förebygga olika former av mäns våld mot kvinnor. Om vi kan ska vi förhindra att brottsoffer och gärningsperson någonsin skapas. De samlade åtgärderna inom området omfattar över 900 miljoner kronor för perioden 2017-2020. Det är pengar som kan bekämpa våld men också rädda liv.

Fru talman! Trots att vi lägger mycket resurser på att förebygga att våld någonsin uppstår ser verkligheten ut så att våldet redan finns mitt bland oss. Många kvinnor lever i dag med rädsla för att bli förföljda, trakasserade eller skadade av ett ex.

För att förbättra skyddet för de personer som förföljs eller trakasseras har en utredare haft i uppdrag att se över användandet av fotboja vid kontaktförbud. Bland annat föreslås att möjligheterna för att använda fotboja för att övervaka kontaktförbudet ska utökas. Regeringen avsätter också 100 miljoner kronor årligen till kvinnojourer och har höjt avgiften dömda betalar till Brottsofferfonden så att stöd ska finnas hos Brottsofferjouren när brottsoffren behöver det.

Fru talman! Jag kommer från Uppsala län. En annan som bodde där var Fadime Sahindal. Fadime mördades 2002 av sin pappa. Hon mördades för att släktens heder vägde tyngre än hennes liv. Detta kan aldrig accepteras. I Sverige ska mänskliga rättigheter och svensk lag alltid råda. Samhället måste agera hårdare mot det hedersförtryck som finns.

Enligt Unicef har över 700 miljoner kvinnor världen över ingått äktenskap som barn. I Sverige är det inte tillåtet för barn att gifta sig, men det förekommer att barn kommer hit som redan har ingått äktenskap utomlands. Migrationsverket uppskattade år 2016 att 129 flickor och 3 pojkar var gifta. Barnäktenskap drabbar främst flickor och är ett sätt för släkten att kontrollera dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Att stärka skyddet mot barnäktenskap är en barnrättsfråga och en jämställdhetsfråga. Utredaren Mari Heidenborg föreslår nu skärpta regler. Utländska barnäktenskap där ingen av parterna har anknytning till Sverige ska inte erkännas om någon av parterna var under 18 år vid ankomsten till Sverige.

I somras gav regeringen också utredaren i tilläggsuppdrag att analysera och ta ställning till möjligheterna att införa mer effektiva verktyg för att förebygga och förhindra att personer med anknytning till Sverige tvingas ingå äktenskap eller könsstympas utomlands. Risken för detta brukar vara som störst under sommarloven.

Regeringen gav i mars 2017 också utredaren i uppdrag att undersöka om det finns behov av åtgärder i syfte att säkerställa ett starkare skydd och möjlighet att upptäcka hedersrelaterat våld och förtryck i stort. Detta gäller exempelvis socialtjänst och skola. Här kan det handla om omhändertagande eller spärr av pass och reseförbud. Utredaren ska också ta ställning till om det behövs en särskild straffskärpningsgrund för brott med hedersmotiv. Uppdraget ska slutredovisas den 1 september 2018, alltså i år.

Det är också välkommet att Nationellt centrum för kvinnofrid i Uppsala har fått 5 miljoner för att utbilda om våld i nära relationer på relevanta högskoleutbildningar. Detta kommer att öka kunskapen om hedersrelaterade frågor hos de yrken som möter dessa personer. Vi avsätter också i vårbudgeten 50 miljoner extra till kvinnojourerna, så att de som är utsatta för hedersrelaterat våld kan få stöd.

Fru talman! Jag har redogjort för en rad åtgärder som går ut på att förhindra att människor utsätts för brott och att ge stöd när någon redan är utsatt. Vi har gjort mycket, men detta arbete måste ständigt fortsätta. Jag hoppas att vi har en feministisk regering även nästa mandatperiod. Jag vill härmed yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Fru talman! Under denna mandatperiod har världens första feministiska regering tagit stora och viktiga steg för att motverka våldsbrott, mäns våld mot kvinnor, brott mot barn, sexualbrott och brott med heder som motiv - frågor som vi debatterar i betänkandet Våldsbrott och brottsoffer.

Under lång tid har arbetet för att motverka mäns våld mot kvinnor i mångt och mycket varit fokuserat på tiden efter det att våldet redan har ägt rum. Det är viktigt att vi lagför gärningsmän och ger stöd till brottsoffer. Det är mycket värdefullt att regeringen har satsat på kvinno- och tjejjourers viktiga verksamhet.

Det som utmärker den feministiska regeringens politik är emellertid att vi nu sätter fokus ännu tidigare, för att förebygga att våldet alls äger rum. Vi sätter ljuset på de destruktiva maskulinitetsnormer som skapar förövare av sexuellt våld och våld mot kvinnor. Men faktum är att precis den typen av machonormer ligger bakom även en del av våldsanvändningen i samband med gängkriminalitet, såsom skjutningar. Arbetet mot destruktiva maskulinitetsnormer är centralt för att motverka kriminalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

I regeringens tioåriga nationella strategi lyfts ett antal olika förslag fram, som ska förebygga våld, förbättra upptäckten av våld och ge starkare stöd och skydd till våldsutsatta kvinnor och barn. Här ingår även åtgärder för en effektivare våldsbekämpning och för förbättrad kunskap och metodutveckling.

Jag är glad över att i detta betänkande se att fler partier har anslutit sig till något som vi, och framför allt kvinnorörelsen, har drivit under lång tid, nämligen att vi måste se till att kunskap om dessa frågor finns på juristprogrammet och på utbildningar för olika yrkesgrupper som i sin vardag möter de våldsutsatta. Hur mycket kunskap som än finns på övergripande, samhällelig nivå är det nämligen ändå centralt att det i mötet mellan ett barn och en socialsekreterare finns kunskaper som gör att socialsekreteraren kan fånga upp barn som far illa, ser de tecken som finns där och vet vilka åtgärder som behöver vidtas.

Fru talman! En av de viktigaste åtgärderna på detta område är att införa en samtyckeslag. Faktum är att det i dag inte är förbjudet enligt svensk lag att ha sex med någon som inte vill. I dag krävs det dessutom användande av våld eller hot eller utnyttjande av en särskilt utsatt situation. Denna ordning är inte okej. Vi kommer nu att se till att införa en samtyckeslag som gör att gränsen mellan en straffbar våldtäkt och ett straffritt handlande går vid om personen har deltagit frivilligt.

Fru talman! Det finns väldigt mycket att lyfta fram på detta område - många viktiga åtgärder som har vidtagits och som är på gång. En av dessa har debatterats livligt även i medierna den senaste tiden: åtgärder för att se till att inget barn kan vara gift i Sverige. Trots att riksdagen i bred enighet kriminaliserade ingående av barnäktenskap och förbjöd dessa lämnades en liten lucka. Barn som kommer till Sverige och är gifta enligt ett annat lands lagar kan faktiskt fortfarande anses vara gifta. Detta är inte acceptabelt.

När vi nu inför barnkonventionen måste vi stå upp för att alla barn har rätt att vara barn. Vi måste se till att inget barn i Sverige kan vara gift. Även om det någonstans kan finnas någon som helt frivilligt har ingått ett sådant äktenskap är barnäktenskap globalt sett ett av de grövsta övergreppen på flickor. Flickor utsätts för våldtäkter och kontroll och för att behöva bli föräldrar innan de själva har blivit vuxna. I Sverige ska vi vara tydliga med var gränsen går.

Fru talman! Jag yrkar bifall till justitieutskottets betänkande 17 om våldsbrott och brottsoffer och tackar för det stora engagemang för vikten av dessa frågor som det numera råder bred enighet om i denna kammare.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)