Utvecklingen inom den kommunala sektorn

Fru talman, presidiet och de som eventuellt har gått upp lite tidigare för att titta på den här debatten på tv - god morgon! Jag vill redan nu meddela att jag kommer att överskrida anmäld talartid något.

Fru talman! Världsekonomin befinner sig just nu i en stark högkonjunktur, och Sverige har haft en stark konjunktur i flera år. Det betyder ökande skatteintäkter, vilket gynnar kommunsektorn. Man redovisade goda resultat för 2016, och inget tyder på att 2017 blir så mycket sämre.

De svenska kommunerna och landstingen har nu haft en lång rad av år med goda överskott. Resultatet för kommunsektorn som helhet har varit positivt ända sedan 2004. Till och med under krisåren från 2009 och framåt redovisade kommunsektorn ett samlat överskott varje år. Detta berodde på Alliansens ansvarsfulla politik, som gjorde det möjligt att tillföra kommunerna stora extra tillskott under krisåren för att trygga välfärden. Att kommunerna slapp tillfälliga nedskärningar under dessa år har man stor glädje av i dag.

Samtidigt finns det skäl att påminna om att högkonjunkturer aldrig varar för evigt. Det är i goda tider man ska rusta landet och kommunerna för att bli motståndskraftiga mot sämre tider. Här finns det anledning att vara mycket bekymrad. Jag ska göra fem nedslag i frågor jag som ser som centrala för kommunernas framtida ekonomi.

Fru talman! För det första har vi trots högkonjunkturen stora obalanser i kommunernas ekonomi och växande beroende av statsbidrag.

Man skulle ju kunna tro att kommunsektorn mitt under en stark högkonjunktur skulle redovisa betydligt större överskott än tidigare år. Men så ser det inte ut. Slutsatsen är att kommunerna helt enkelt använder de ökade skatteintäkterna för att bygga ut verksamhet och öka de löpande kostnaderna. Detta i sig är ett hot när konjunkturen vänder nedåt. Då har man byggt upp en kostnadsmassa som man sedan inte kan täcka med skatteintäkter och befintliga statsbidrag.

SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, redovisade i en rapport 2016 hur det under Alliansens regeringstid rådde balans mellan skatteintäkter och utgifter för kommunsektorn och att kommunsektorn då också redovisade stabila överskott, även under krisåren. Men de senaste åren har obalanserna ökat. Utan ökade statsbidrag skulle man inte klara verksamheten, inte ens i dagens högkonjunktur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvecklingen inom den kommunala sektorn

I längden kan man aldrig klara kommunernas ekonomi bara genom ständigt höjda statsbidrag. Staten har dessutom stora utmaningar med att finansiera ökade resurser till polis, försvar, infrastruktur och andra viktiga centrala samhällsfunktioner. Utrymmet att ständigt öka statsbidragen till kommunerna är begränsat.

Grunden för en stark kommunal ekonomi är i stället att vi får fler företag och fler jobb i privat sektor. Det är dessa skattemedel som skapar alla resurser till välfärd och annan kommunal verksamhet. Att regeringen nu driver en politik som inte tar denna fråga på allvar är därför allvarligt.

Det behövs också tydligare fokus på att kostnaderna i bidragssystemen ska minska och att vi ska få en bättre kontroll på migrationskostnaderna. Även där saknar vi handlingskraft från regeringens sida.

Fru talman! För det andra har vi i dag en demografisk situation som kommer att medföra allt större resursbehov i framtiden.

När både andelen unga och andelen äldre ökar framöver, samtidigt som vi ska hantera en omfattande migration, kommer samhällets kostnader för välfärden att öka. Om vi inte kan hantera det klokt kommer kraftiga skattehöjningar att bli den enda lösningen. Det är ingen bra idé i ett land som redan har bland världens högsta skatter. Dessutom slår kommunalskatten, som vi vet, extra hårt mot dem med lägre inkomster.

En väg för kommunerna att hantera stigande kostnader är att prioritera bättre. Är verkligen all annan kommunal verksamhet viktigare att satsa på än skolan och omsorgen, eller kan man prioritera bort mindre viktiga saker?

Det är också en myt att kvaliteten i välfärden endast avgörs av hur mycket pengar man förbrukar. I en analys av tidningen Dagens Samhälle visade man nyligen att kvaliteten och nöjdheten inom äldreomsorg och hemtjänst helt saknade koppling till kostnadsnivån. Det var minst lika högt betyg till den verksamhet som bedrevs av kommunerna med lägst kostnad som av dem med högst kostnad.

Det finns också intressanta analyser som visar att om alla kommuner skulle prestera lika bra på varje område som de bästa gör skulle man klara stora utbyggnader av välfärden utan skattehöjningar. Skulle man dessutom lyckas uppnå en årlig produktivitetstillväxt på en halv procentenhet skulle man faktiskt kunna finansiera hela den framtida välfärden utan skattehöjningar.

Ett allvarligt hot mot effektiviseringar och produktivitetstillväxt är dock den hotande regleringen av vinster i välfärdsföretag. Den skulle direkt motverka just effektivisering och nytänkande inom välfärden, minska konkurrensen och på sikt medföra höjda skatter. I stället borde vi aktivt från politisk sida gynna framväxten av alternativ och mångfald inom välfärden. Det bidrar till en ökad kvalitet och ett förbättrat resursutnyttjande.

Fru talman! För det tredje har vi bara sett början på kostnaderna för det stora asylmottagandet.

En del kommuner - det gäller framför allt glesbygdskommuner och bruksorter - har varit mycket positiva till att ta emot många nyanlända för att fylla sina tomma hus och öka sin befolkning. Statsbidrag täcker kostnaderna i två år. Men nu växer oron i många av dessa kommuner i takt med att statsbidragen upphör och att kommunerna själva får ta över försörjningsansvaret samtidigt som man får växande kostnader inom exempelvis skola och socialtjänst. Vad kommer att hända med dessa kommuner om de nyanlända inte kan försörja sig själva? Det fanns ju en orsak till att det var gott om tomma bostäder - det fanns för få jobb att erbjuda, varför människor flyttade från orten. Nu har man en utmaning att hantera den här situationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvecklingen inom den kommunala sektorn

Fru talman! För det fjärde måste kommunerna få större frihet att göra sina egna prioriteringar.

SKL har länge varnat för risken med en allt större andel riktade statsbidrag som inte alltid kan utnyttjas effektivt av kommunerna. Trots regeringens hållning att minska andelen riktade statsbidrag till förmån för generella statsbidrag har de i stället ökat. Från moderat sida vill vi se en förändring av detta. Vi vill också att syftet med riktade statsbidrag blir tydligare. Vi tror att kloka kommunpolitiker oftast vet bäst vad man behöver satsa mer på. Att regeringen nu ökar de generella statsbidragens andel något är välkommet, men det räcker inte.

Fru talman! För det femte borde kommunsektorn oroa sig ordentligt för hur staten agerar i högkonjunktur.

Staten är i praktiken den sista garanten för den svenska välfärden om kommunerna inte klarar sina åtaganden. Men då måste också staten samla i ladorna under goda tider för att kunna satsa i dåliga.

När vi 2009 drabbades av finanskrisen på allvar hade Sverige ett bra utgångsläge. Vi hade en lägre arbetslöshet än i dag, vi hade större överskott i statsfinanserna än i dag och vi hade normala räntenivåer som gjorde det möjligt att med räntesänkningar stimulera ekonomin.

I dag ser allt helt annorlunda ut. Vi har ett sämre utgångsläge om konjunkturen viker nedåt. De kraftfulla stimulanser av kommunsektorn som Alliansen hade resurser till finns inte på samma sätt i dag. Arbetslösheten är högre, överskotten i statsfinanserna är mindre och räntan ligger redan på rekordlåga nivåer. Till detta kommer att vi har en stor mängd nyanlända som behöver försörjning tills de förhoppningsvis kommer ut på arbetsmarknaden.

Alliansen lotsade Sverige genom den djupaste globala krisen sedan 1930-talet. Vi gjorde det på ett sätt som väckte respekt och beundran i omvärlden. Vi klarade statsfinanserna, skyddade välfärden och minskade statsskulden. Arbetslösheten höll sig också inom hyfsat hanterbara nivåer, betydligt lägre än genomsnittet i EU. Dagens regering åker däremot räkmacka under en mycket stark global högkonjunktur, men lyckas sämre med jobben än omvärlden.

När Alliansen lämnade över regeringsmakten låg vi på 12:e plats i EU på listan över lägst arbetslöshet, och arbetslösheten låg hela 2,3 procentenheter under genomsnittet i EU. I dag har Sverige halkat ned till 15:e plats, och vår arbetslöshet är nu inte längre mycket lägre än EU-genomsnittet. Andra länder har helt enkelt utnyttjat högkonjunkturens positiva effekter klokare än Sverige.

Regeringen gasar när högkonjunkturen är stark. Det är sådant som skapar överhettning. Man slarvar bort högkonjunkturen genom att sprätta ut pengar till allt och alla i stället för att ta tag i de stora underliggande samhällsproblemen. Under mandatperioden höjs dessutom skatten med 60 miljarder kronor, varav 88 procent slår mot jobb, tillväxt och sparande.

Moderaterna menar att i stället för ökade bidrag och subventioner borde högkonjunkturen användas för att stärka de offentliga finanserna och samla i ladorna inför nästa lågkonjunktur. Dessutom borde vi genomföra långsiktiga reformer för bland annat integration, arbetsmarknad och välfärd. Det är helt centralt för att klara kommunernas ekonomi i framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvecklingen inom den kommunala sektorn

Fru talman! Låt mig slutligen nämna en helt annan fråga. Före sommaren gav regeringen besked om att man skjuter till 195 miljoner som stöd till kommuner där det bor asylsökande ungdomar som fyller 18 år under asylprocessen, eller i vissa fall får sin ålder uppskriven. Tanken är god - med de extra pengarna vill man göra det möjligt för dessa ungdomar att bo kvar i kommunen och fortsätta sin skolgång i väntan på avgörandet i sina asylärenden. Det finns dock två allvarliga problem med bidraget.

För det första pekar SKL på att fördelningen av pengarna baseras på vilken kommun som är formell vistelsekommun, utan att ta hänsyn till var ungdomen i verkligheten bor. Ett stort antal kommuner har ensamkommande unga placerade utanför den egna kommunen, och det gör att en kommun kan belastas med kostnader samtidigt som en annan kommun får bidraget. Regeringen borde lyssna på SKL som i stället har begärt att man ska fördela pengarna efter vilken kommun som verkligen har kostnaderna.

Det andra problemet är att kommunerna saknar riktlinjer för hur det extra statsbidraget ska hanteras. I flera kommuner, bland annat min hemkommun Mark, har både kommunjurister och socialchefer ifrågasatt om det går att använda bidraget till angivet ändamål utan att det strider mot kommunallagens krav på likvärdig behandling av kommuninvånarna. En person som söker asyl som 18-åring hänvisas till ett asylboende och får dagersättning enligt reglerna för vuxna. För en person under 18 år gäller helt andra regler för boende, dagersättning och omsorg.

Om man ska ge unga som fyllt 18 år samma villkor och förmåner som de haft tidigare betyder det att vissa 18-åringar får helt andra förmåner och rättigheter än andra ungdomar i samma ålder. Att ta sådana kollektiva beslut utan individuell prövning strider sannolikt mot flera lagar. Att inte regeringen gett några som helst riktlinjer till kommunerna hur man ska agera är oansvarigt. Nu agerar kommunerna olika, och ingen vet heller om man fattar lagliga beslut. Det är någonting som regeringen borde se över.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och till våra reservationer.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna som finns i densamma.

Den skandinaviska, generella välfärdsmodellen som vi känner den bygger på en god inkomsttrygghet när man är arbetslös och sjukskriven men också på välfärdstjänster som utbildning, vård och omsorg.

I Sverige har vi valt att organisera stora delar av den nära välfärden - äldreomsorgen, grundskolan och gymnasieutbildningen, handikappomsorgen, förskola och försörjningsstöd - som ett kommunalt ansvar. Den välfärd som människor har kontakt med dagligen är den som bedrivs runt om i våra kommuner och landsting.

Kommunsektorns samlade utgifter uppgick 2016 till 979 miljarder. Det är nästan lika mycket som hela statsbudgeten som omsluter ca 1 000 miljarder.

Det visar hur viktig kommunsektorn är sett både till omsättningen och till verksamheten. Kommunsektorn svarar för ungefär en fjärdedel av bnp, hälften av den offentliga sektorns utgifter och en fjärdedel av sysselsättningen. Den kommunala sektorns skatteintäkter överstiger rejält den enskilt största skatteintäkten i statens budget. Av statens samlade budget utgör 185 miljarder generella och riktade statsbidrag till kommuner och landsting.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvecklingen inom den kommunala sektorn

Sammantaget har kommunsektorn redovisat positiva resultat under en längre period. År 2016 redovisade sektorn ett starkt resultat. Det genomsnittliga totala resultatet uppgick 2006-2015 till 16,4 miljarder kronor per år, varav kommunkoncernerna stod för 16,1 miljarder kronor. I stort sett alla kommuner och nästan alla landsting redovisade positiva resultat.

Sedan 2014 har den kommunalt finansierade sysselsättningen ökat med omkring 100 000 personer. Samtidigt kan vi konstatera att kommunsektorn som helhet står inför stora utmaningar. Den demografiska utvecklingen med en växande befolkning och fler barn och äldre, som utgör grupper där behovet av välfärdstjänster är högt, driver naturligtvis på kostnaderna i sektorn. Enligt SKL:s senaste ekonomirapport beräknas kostnaderna i kommunsektorn öka med 47 miljarder kronor mer än intäkterna fram till 2020. Det motsvarar en skattehöjning på 2,10 kronor.

Det kommunala skatteunderlaget förväntas inte öka skatteinkomsterna i samma utsträckning som kommunsektorns utgifter växer. För att motverka kommunala skattehöjningar och nedskärningar inom välfärden kommer det därför att behövas statliga tillskott till kommunsektorn de kommande åren. Detta är nödvändigt för att ge kommunsektorn förutsättningar att utveckla välfärden utifrån lokala förutsättningar och behov och för att den ska ha bättre förutsättningar att möta de utmaningar som den ställs inför i framtiden.

Fru talman! Sett i det ljuset kan man med fog instämma i utskottets bedömning att de 10 miljarder kronor som riksdagen beslutade att tillföra de generella statsbidragen hösten 2015 var ett mycket viktigt tillskott till kommunsektorn.

En väl utformad gemensamt finansierad generell välfärd främjar en god ekonomisk utveckling samtidigt som den jämnar ut livsvillkoren och bidrar till ökad jämställdhet. Den generella välfärden är en helt central roll i den svenska modellen. En väl utbyggd barn- och äldreomsorg av god kvalitet är central för kvinnors livsvillkor.

Det är av vikt att följa utvecklingen av de offentliga finansernas hållbarhet och utvecklingen i den kommunala sektorn men också att föra en politik som ger kommuner och landsting möjlighet att utföra sitt uppdrag att skapa välfärd som fördelas efter behov.

Statsbidragen till kommuner och landsting är ett stort och viktigt tillskott för att Berit ska få sin äldreomsorg och kunna känna sig trygg på ålderns höst och för att Pelle och Lisa ska kunna klara av skolan.

Fru talman! Välfärden i kommuner och landsting påverkar människors vardag konkret och direkt. Den skapar trygghet i ålderdomen, ger livschanser i ungdomen och ökar människors frihet och förutsättningar till ett rikt och meningsfullt liv.

I en värld som är stadd i ständig förändring spelar en stark och jämlik välfärd roll för att man ska kunna utvecklas och våga möta det enda vi med säkerhet vet, att morgondagen ser helt annorlunda ut än dagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvecklingen inom den kommunala sektorn

Fru talman! Först ska jag förtydliga lite om våra reservationer: Vi yrkar bifall till reservation nr 1. Vi står bakom övriga reservationer, men för tids vinnande yrkar vi inte bifall till dem.

Ingela Nylund Watz säger i sitt anförande att hon inte ser någon möjlighet för kommunerna att öka sina skatteintäkter nämnvärt framöver, utan att man i stället kommer att behöva ökade statsbidrag för att finansiera ökade kostnader i välfärden.

Jag tycker att det är en defensiv ingång från ett regeringsparti att konstatera att man inte kan öka skatteintäkterna i kommunerna. Självklart kan man göra det. Det borde vara regeringens främsta uppgift att föra en politik som gör att det skapas fler företag och fler jobb i privat sektor som kan finansiera den offentliga sektorn. Men detta verkar Ingela Nylund Watz redan ha gett upp, vilket bekymrar mig mycket.

Hur tänker sig Ingela Nylund Watz att staten ska klara av att ständigt öka statsbidragen till kommunerna samtidigt som vi vet att vi är överens om att vi måste satsa stora extra pengar på försvaret, polisen, infrastrukturen och så vidare? Varifrån tänker sig Ingela Nylund Watz att alla dessa pengar ska komma om konjunkturen viker nedåt?

Fru talman! Jag yrkar avslag på nämnda motion.

När det handlar om kommunsektorns långsiktiga utveckling vet vi att det totalt sett ser ut som att det kommer att finnas problem för kommunerna att generellt höja skatteintäkterna nämnvärt. Det finns säkert kommuner som kommer att kunna göra det, men det finns å andra sidan kommuner som inte kommer att klara detta. Den grundläggande förutsättningen för att skatteintäkterna ska öka rejält i kommunerna är att vi får fler människor i arbete.

Här har vi lite olika syn på hur det ska gå till. Jag tror för egen del på de omfattande investeringar som staten nu gör genom statsbudgeten i form av kunskapslyft och enklare vägar att komma in på arbetsmarknaden genom att vi sammanför olika typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder till en enda som gör det lättare för företagen att komma i kontakt med Arbetsförmedlingen och matcha personal in till sina företag. Vi utvidgar växa-stödet och genomför en lång rad insatser för att fler människor ska komma i arbete, och detta är den grundläggande förutsättningen för att kommunerna ska ha en möjlighet att finansiera den välfärd som vi vet kommer att behöva byggas ut.

Jag och vi tror inte på den väg som tidigare har prövats av den borgerliga regeringen med stora ofinansierade skattesänkningar som innebar att vi i den här regeringen för tredje gången i rad har varit tvungna att sanera statsfinanserna efter en borgerlig regering. Vi tror inte att sänkta löner nämnvärt kommer att bidra till att se till att kommunerna får en starkare och solidare grund att stå på. Det handlar helt enkelt om ett vägval.

Fru talman! Det är alltid lika roligt att höra Socialdemokraterna köra sitt nya mantra: att ni har sanerat statsfinanserna efter Alliansen. Det är ren bluff som ni försöker att trumma in i svenska folket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvecklingen inom den kommunala sektorn

Det vi gjorde under Alliansens tid var att vi skyddade statsfinanserna under den djupaste krisen sedan 1930-talet. Trots detta sänkte vi statsskulden. Det tycker jag att vi ska få lite kredd för. Det första året, tror jag att det var, sa Magdalena Andersson ofta att Alliansen hade skött finanserna väldigt bra. Sedan har ni bytt fot lite grann, och nu försöker ni i stället att sprida en bild av att vi misskötte statsfinanserna under allianstiden, vilket ju är en total bluff. Hela den samlade ekonomikåren både i Sverige och utomlands har gett Sverige oerhört mycket beröm för hur vi hanterade finanskrisen och att vi klarade statsfinanserna. Så försök inte med det mer; vi är trötta på att höra detta nu!

Jag tycker att diskussionen om fler i arbete och hur man kommer dit är den stora viktiga politiska stridsfrågan. Vi tror att starka företag och ett rimligt skattetryck gör att det skapas fler jobb i privat sektor, medan Ingela Nylund Watz fortfarande tror att de gamla socialdemokratiska modellerna från förr där staten ska in och pilla i en massa detaljer och försöka skapa konstgjorda jobb är det som ska rädda skatteintäkterna i våra kommuner. Jag tror inte ett ögonblick på det.

Jag tror framför allt inte på att staten kommer att ha utrymme för att hela tiden öka statsbidragen, framför allt inte om konjunkturen vänder nedåt. Då kommer vi att ha andra saker som vi måste lägga pengar på, framför allt i våra transfereringssystem. Då kommer det inte att finnas några pengar till kommunerna. Om inte kommunerna kan bygga upp sin egen skattekraft genom att få fler invånare och fler människor i arbete kommer vi aldrig att klara välfärden.

Fru talman! Vi är helt överens, Jan Ericson, om att det är grundläggande för kommunernas ekonomiska förutsättningar i framtiden att vi får fler människor i arbete. På vilket sätt vi ska ordna detta har vi dock helt olika uppfattningar om.

Jag kan hålla med Magdalena Andersson om att den förra, borgerliga regeringen i inledningen av sitt ledarskap av Sverige gjorde en del bra insatser för att skydda den svenska ekonomin i en lågkonjunktur. Men sedan släppte man på krona-för-krona-principen och började genomföra stora ofinansierade skattesänkningar som ledde till att man för tredje gången av tre möjliga lämnade efter sig ett budgetunderskott på 61 miljarder kronor.

Detta har vi nu tagit itu med. Vi har vänt statens finanser. Vi har nu en så pass stark ekonomi att vi både kan betala av på statsskulden med 40 miljarder och genomföra reformer för att stärka välfärden, jobbskapandet i landet, tryggheten och polisens möjligheter att beivra brott med 40 miljarder.

Så bygger man landet. Så investerar man för fler jobb. Man gör det inte genom ofinansierade skattesänkningar och genom att skapa en låglönemarknad i Sverige.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)