Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap

Herr talman! Politiska statements brukar vara en färskvara, åtminstone i modern politik. Likväl är det nästan på dagen tio år sedan jag stod i den här kammaren och konstaterade att Socialdemokraterna slår vakt om Sveriges militära alliansfrihet men i grunden inte är beredda att betala för den. På den här punkten är det inte mycket som har hänt det senaste decenniet.

Nu invänder kanske någon att det här måste ändras på grund av den så kallade försvarsuppgörelse som ingicks strax före sommaren. Den har beskrivits som en vändpunkt, som början på någonting nytt. Försvarsministern framhåller i debattartiklar att den egentligen innebär 17 miljarder extra till försvaret de kommande fem åren. I Dagens Nyheter gav han uttryck för att den satsning som försvarsuppgörelsen innebar i grunden skulle bli en oerhörd satsning på det svenska försvaret.

Jag har nu låtit riksdagens utredningstjänst titta på hur försvarets andel av bnp påverkas av försvarsuppgörelsen. Det är helt naturligt att försvarsministern vill gå till historien som den som vände utvecklingen för det militära försvaret i Sverige. Men siffrorna från riksdagens utredningstjänst visar att uppgörelsen och dess ekonomiska förutsättningar spräcker den så kallade enprocentsvallen inom två år. År 2018 kommer försvarets andel av Sveriges bnp att uppgå till 0,98 procent.

Man kan nu fråga sig om det är intellektuellt hederligt att göra sådana här jämförelser. Är det intressant hur stor procentandel försvaret får av vår samlade ekonomi? Jag kan hålla med om att man kan anföra intellektuella invändningar. Men samtidigt måste vi acceptera att det är just på det här sättet som länder i gemen mäter sina försvarsansträngningar. Jag är redan nu beredd att villigt erkänna att Liberalernas ekonomiska ramar för försvaret, ehuru högre, inte gör så väldigt stor skillnad. Men vi håller oss i alla fall på rätt sida om den så kallade enprocentsspärren.

Herr talman! Jag är glad över att mitt parti under höstens landsmöte ställde sig bakom ambitionen att försvarsutgifterna på sikt måste upp till minst 2 procent av bnp. Min tolkning är att det betyder att för varje nytt försvarsbeslut som Liberalerna medverkar till måste glappet mellan den nivå där Sverige nu befinner sig och de 2 procenten minska.

I dag har regeringen avslöjat vilket bidrag Sverige ger till Frankrike med anledning av detta lands begäran om hjälp i enlighet med Lissabonfördraget. Innehållet i vårt bidrag är två stabsofficerare till Minusma samt flygtid med det strategiska transportflyget 2016 och 2017, även med det taktiska transportflyget. Den här satsningen hamnar på drygt 40 miljoner kronor som mest, men den kan också hamna på drygt 20 miljoner.

För ett par dagar sedan uttalade försvarsminister Peter Hultqvist bland annat i Svenska Dagbladet att det skulle finnas ”militär substans” i Sveriges bidrag. Det är naturligt för mig, herr talman, att nu ställa frågan till försvarsministern om han är nöjd med det resultat som regeringen framförhandlat och erbjuder Frankrike.

Herr talman! Sedan försvarsbeslutet 2004 har det hetat att stödet till det civila samhället inte får vara dimensionerande för Försvarsmakten. Man kan fundera på vad detta egentligen innebär. Jag fick en aha-upplevelse när jag förra sommaren strax efter branden i Västmanland besökte helikopterförbandet i Kallax i Luleå. Då fick jag klart för mig att man på helikopterförbandet visste att man varje sommar skulle ut och släcka skogsbränder och att man skulle bli inkallad till detta av räddningsledaren. Men just beroende på att man inte fick dimensionera sig för den här uppgiften kunde man inte planera semestern för helikopterförarna, utan alla skulle låtsas som att man inte skulle släcka skogsbränder. När sedan en skogsbrand uppstod skulle folk ryckas in från semestrarna. Det här är naturligtvis en lätt orimlig tolkning av regeln att Försvarsmakten inte får dimensioneras efter stödet till det civila samhället.

Jag är glad, herr talman, att det är många partier som ställer sig bakom reservation nr 8, som handlar om att se över de här förhållandena. Därför avslutar jag mitt anförande genom att yrka bifall till just reservation nr 8.

Herr talman! Jag kunde inte låta bli att begära replik på Liberalerna i frågan om 2 procent, som jag tycker är jätteintressant att resonera om. Vi vet att det finns organisationer som önskar att all försvarsmakt ska ligga på 2 procent av bnp. Så länge Allan Widman fanns kvar i Försvarsberedningen trodde vi nog alla att vi skulle höja bnp-procenten för Sveriges försvar.

Nu har Sverige börjat gå mycket bättre, och då sjunker också andelen av bnp för försvaret. Vi har ett land österut som går mycket sämre, och eftersom de behåller sina försvarsutgifter ökar försvarets andel av bnp. Det här alltså egentligen ett väldigt luddigt tal att resonera om.

Frågan är vad man kan få för pengarna och vilken kraft man kan få. Vi har haft betydligt högre siffror tidigare i ett försvar som varken Allan Widman eller jag var inblandad i. Det kunde komma en massa soldater på plats, men efter en väldigt lång tid. I dag har vi ett snabbt förband som kan komma otroligt fort jämfört med tidigare, och det är faktiskt snabbheten som är avgörande när det gäller hur vi ska kunna möta ett motstånd från något annat land. Jag tror absolut att det är mer nödvändigt.

Nu vet jag att det finns andra mått som man kan titta på när det gäller försvaret. Jag undrar om Allan Widman har funderat vidare på det här. Är de 2 procenten det enda som vi kan diskutera i den här kammaren, det enda avgörande mått som vi kan ha? Om nu Sverige kommer att gå ännu bättre kommer den här andelen att sjunka lite till, även om vi har lagt till pengar. Jag skulle vilja ha svar på den frågan.

Herr talman! Åsa Lindestam säger att det är ett luddigt mått jag uppehåller mig vid i mitt anförande. Jag skulle inte vilja kalla det luddigt. Det är utomordentligt klart. Möjligen är det trubbigt. Det ger inte svar på alla frågor i sammanhanget. Jag erkände ju villigt att man kan ha invändningar mot detta. Men det förhindrar inte, herr talman, att det är på det här sättet man mäter, oavsett om vi gillar det eller inte.

Nu frågar Åsa Lindestam om vi bara ska prata om 2 procent. Jag tror, herr talman, att det tyvärr kommer att ta minst ett decennium innan den här kammaren kan närma sig en diskussion om 2 procent av bnp till försvaret.

Nato har en rekommendation om 2 procent. Det är viktigt för Liberalerna som förespråkare av ett svenskt Natomedlemskap att av trovärdighetsskäl förhålla sig till 2 procent. Det kanske även andra partier borde fundera över. Det är en alldeles för låg andel av bnp, och vi borde med rätt snabba steg åtminstone närma oss det som är snittet för europeiska medlemsstater i Nato, ungefär 1,5 procent.

Åsa Lindestam säger också att man måste titta på kostnadseffektiviteten. FOI, Försvarets forskningsinstitut, har gjort flera sådana studier. I första hand har de undersökt hur mycket ”pang” för pengarna vi får i Sverige jämfört med länder som Danmark och Finland. Tyvärr utfaller inte de jämförelserna heller till vår fördel, snarare tvärtom.

En gång i tiden kunde man se förband på övning ute i skogen. Det har Åsa Lindestam helt rätt i. Även om det var mobiliserade förband, herr talman, var det i vart fall regelrätta förband med förläggningar, poster, sambandstält och annat. I dag möts man mest av demonstratorförband och människor klädda i civila kläder. Jag tycker inte att utvecklingen gått åt rätt håll.

Herr talman! Tack, Allan Widman, för svaret! Det var mycket intressant att höra.

År 2013 reste vi tillsammans med Försvarsberedningen bland annat till Danmark. I det läget sa danskarna till oss att de inte ville samarbeta med oss, för de har ju Nato. De sa sig vara helt överens med Nato och hade inget behov av Sverige.

Därefter har omvärlden förändrats kraftigt. Det händer mycket saker just nu. Då funderar vi över vår operativa förmåga, som åtminstone vi fem som är kvar i försvarsuppgörelsen lägger stor kraft på. Den operativa förmågan är helt nödvändig. Det är den vi ska satsa på, och den är mätbar.

Vi har även en mängd andra mätbara saker som vi kommer att använda oss av framöver för att se hur pass bra vi är och för att också förbättra oss. Jag tror fortfarande att Sverige kommer att gå än bättre. Vi ser att arbetslösheten sjunker och att bnp ökar för Sveriges räkning. Det kommer att innebära att försvarets andel av bnp sänks i förhållande till helheten.

Det finns alltså andra saker som vi skulle kunna förhålla oss till och andra delar som kanske är bättre. Nu vill Danmark helt plötsligt jobba med oss. Många länder vill jobba med oss. Det har vi hört tidigare i dag. Samarbete är A och O just nu, och då handlar det om bilaterala samarbeten som vi kan ha med Danmark, Finland, Norge, Polen, Baltikum, USA. För närvarande ökar en mängd samarbeten som vi fem partier som är kvar i uppgörelsen ska reda ut. Det finns en utredare som jobbar med det.

Finns det då inte några andra mått att mäta med än det trubbiga målet om 2 procent?

Herr talman! Sett i relation till de nordiska ländernas ekonomier är Sverige det land, bortsett från Island, som nu har avgjort lägst andel av bnp till försvaret. Det är inget gott betyg. Det är ingenting som stärker trovärdigheten när Sverige agerar på det säkerhetspolitiska området.

Åsa Lindestam, och även försvarsministern, brukar ägna mycket tid åt att räkna upp Sveriges alla olika samarbeten, såväl multilaterala som bilaterala. Och visst är samarbete bra, men det är viktigt att komma ihåg, Åsa Lindestam, att samarbeten som förutsätts upphöra i händelse av krig inte är några försvarssamarbeten. De är i bästa fall förvaltningssamarbeten. De kan på marginalen, som en utredare framhöll förra hösten, innebära fördelar på ett ekonomiskt plan, men de säkerhetspolitiska effekterna av sådana samarbeten som upphör i händelse av krig är naturligtvis mycket begränsade.

Sedan säger Åsa Lindestam att de fem partier som är kvar i försvarsgruppen kommer att noga följa upp försvarsuppgörelsen, se till att det blir kostnadseffektivitet och att vi når alla de ambitioner som vi ställt upp.

Herr talman! Jag har sett fyra försvarsbeslut inifrån den här kammaren. Inte någon gång har alla de förväntningar och ambitioner som man haft kunnat infrias. Jag hoppas naturligtvis att det blir annorlunda den här gången, men jag har ett litet naggande tvivel någonstans i bakhuvudet.

Nu har Åsa Lindestam inte möjlighet att svara, men det kommer ju fler tillfällen längre fram i debatten, och jag vill därför fråga avslutningsvis, herr talman: Är Socialdemokraterna helt övertygade om att det fortfarande är fem partier i försvarsgruppen?

Herr talman! Låt oss i denna utgiftsdebatt se tillbaka på ett händelserikt år. 2015 inleddes med försvarssamtal i Sälen tidigt i januari. Det var kanske inte en helt lyckad start trots en minnesvärd episod med försvarsminister Peter Hultqvist ångande fram i korridoren på högfjällshotellet med Expressenjournalister efter sig. Nu slutade det ändå förhållandevis väl med en relativt bred försvarsuppgörelse fem partier emellan och beslut i kammaren om mer pengar, vilket har beskrivits av Försvarsmakten som ett trendbrott.

Tyvärr slutar inte året lika framgångsrikt, då regeringen i dag har misslyckats med en bred överenskommelse som svar på Frankrikes begäran i enlighet med Lissabonfördraget om stöd och hjälp. Denna begäran ges ett alltför otillräckligt svar, och jag beklagar det.

Herr talman! Låt oss se ytterligare lite längre bakåt i tiden. Det är snart två år sedan den ryska illegala annekteringen av Krim, något som i grunden förändrat och försämrat europeisk säkerhetspolitik sådan vi kommit att känna den sedan lång tid tillbaka.

Ryssland har faktiskt varit berett att använda militära medel för att annektera en del av ett annat självständigt land, Ukraina. Det var något som få bedömare kunde förutse. Låt oss påminna varandra om en viktig sak: Det handlar inte om den så kallade krisen i Ukraina. Det är Ukraina som utsätts för angrepp och provokationer.

Den ryska krigföringen i Ukraina har riktat fokus mot att moderna konflikter mellan stater inte behöver handla om reguljära militära styrkor som strider mot varandra. Det kan också vara fråga om att sprida desinformation för att därmed försvaga motståndaren, använda specialförband för att stödja separatister eller att nyttja ekonomiska påtryckningsmedel.

Vi står inför möjligheten av ett skymningsland mellan krig och fred där civila och militära verktyg används på ett integrerat sätt, vilket ställer höga krav på ett lands samlade försvarsförmåga. Låt oss kalla det vi ser Maskirovka 2.0.

I en nyligen släppt rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, beskrivs hur Ryssland även stärker sin konventionella militära förmåga och förmår mobilisera stora delar av det civila samhället för att stödja krigsmakten. Georgienkriget 2008 blev startpunkten för en omfattande rysk försvarsreform där stora resurser satsats på modernisering men där även kvantitet är en viktig faktor.

Ryssland genomför stora övningar där upp till 150 000 soldater och sjömän deltar, understödda av civila myndigheter och funktioner. Det gör att Ryssland nu har en väl utvecklad förmåga att utkämpa konventionella konflikter i alla geografiska riktningar.

Den svenska Försvarsmakten gjorde för ett år sedan, i samband med sitt underlag inför försvarsbeslutet, bedömningen att den ryska förmågan kommer att öka än mer bortom 2020. Det finns i dag ingen anledning att omvärdera den bedömningen.

Också i Sveriges närområde har vi under en tid sett ett mer offensivt ryskt uppträdande i samband med incidenter och konfrontationer. Parallellt med detta, herr talman, utsätts Sverige för påverkansoperationer, och underrättelsehotet mot Sverige är fortsatt stort.

I den osäkra tid vi befinner oss är det därför bra att en bred försvarsuppgörelse finns på plats som stärker förmågan. Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna samt Socialdemokraterna och Miljöpartiet har ingått försvarsuppgörelsen, som innebär att försvaret tillförs 10,2 miljarder extra perioden 2016–2020, detta utöver de tillskott som alliansregeringen föreslog i april 2014.

Herr talman! Försvarsuppgörelsen har fokus på det nationella försvaret och på åtgärder som ger en ökad operativ förmåga i krigsförbanden här och nu. Slutligen är den återupptagna planeringen för totalförsvaret en betydelsefull pusselbit för att skapa en stark samlad svensk försvarsförmåga.

När det gäller just den samlade försvarsförmågan skulle jag vilja uppehålla mig vid en specifik aspekt som blivit allt viktigare de senaste åren, nämligen det psykologiska försvaret.

Informationssamhället har gjort kampen om sanningen till ett av de viktigaste slagfälten. Explosionen i antalet informationskanaler och den snabbhet varmed ett budskap kan spridas innebär stora möjligheter för en eventuell angripare och stora svårigheter för den som angrips.

Genom spridningen av desinformation, lögner och historieförfalskning kan en motståndares förmåga att fatta rätt beslut undermineras, och man kan även sprida förvirring och oro hos civilbefolkningen, vilket kan förstöra förtroendet för en statslednings förmåga att hantera en kris.

Informationskrigföringen är heller inte något som endast är ett vapen under en pågående kris. Den striden förs hela tiden på mer eller mindre öppna sätt genom att försöka påverka såväl beslutsfattare som företag och medborgare i en viss riktning. Allt fler länder satsar också resurser för att inte bara kunna hantera påverkan utifrån men också själva kunna utöva inflytande. Den ryska tv-kanalen Russia Today och den ryska nyhetsbyrån Sputnik är tydliga exempel på en centralstyrd rysk påverkanspolitik.

Sverige måste ha förmågan att möta desinformationen och propagandan. Samordningsansvaret för det psykologiska försvaret ligger i dag hos Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, men flera andra aktörer har det praktiska ansvaret. Den nya situationen kräver att Sverige tar ett helhetsgrepp när det gäller det psykologiska försvaret. Därför föreslår Moderaterna inom ramen för den samlade budgetnivå som vi kommit överens om att FOI ska ges ett utredningsuppdrag att se över möjligheten att återupprätta det psykologiska försvaret som en myndighet.

Detta helhetsgrepp är nödvändigt för att vi i en ny och orolig tid även när det gäller det psykologiska försvaret ska kunna ha en god försvarsförmåga. Ytterst är detta en fråga om hur vi värnar det fria ordet och det demokratiska samhället och dess fundament. Där lögnen är vapen är sanningen motmedlet.

Jag yrkar bifall till Alliansens reservation nr 12 om att utreda möjligheten att återupprätta det psykologiska försvaret som egen myndighet. Min kollega Lena Asplund kommer dessutom i ett senare anförande att utveckla några andra tankar och idéer som Moderaterna har när det gäller den här utgiftsposten.

Jag kommer senare i debatten också med stort intresse att höra hur försvarsministern själv beskriver resan från januari, med en bred uppgörelse på försommaren, till att vi i dag kan notera att regeringen har misslyckats med att nå ett samarbete när det gäller något så viktigt som att hörsamma önskemål från ett annat europeiskt land i behov av hjälp.

(Applåder)

Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.

När jag var ny här i riksdagen för fem år sedan var det bara Sverigedemokraterna som var för att Sverige skulle ha ett invasionsförsvar och att försvaret av Sverige var försvarets första och viktigaste uppgift. Nu är det annorlunda. Alla åtta partier vill att Sverige återgår till att ha ett invasionsförsvar.

Viktigast av allt är väl att Försvarsberedningen har konstaterat att säkerheten i vårt närområde försämrats och att vi måste förhålla oss till det. Problemet nu är hur man förhåller sig.

Regeringens försvarsanslag för 2016 är 120 miljoner kronor lägre än för 2015. Det är alltså en minskning. Först från och med år 2017 kommer det att bli en svag ökning. I regeringens vision som den ser ut i försvarsbeslutet kommer försvarsanslaget på lång sikt bara att öka till max 1,3 procent av bnp. En sådan ökning är för liten. Sverigedemokraterna anser att försvarsanslaget måste öka till 2 procent av bnp i det längre perspektivet.

Ser vi till luftstridskrafterna inser vi att regeringens satsning ekonomiskt är för svag. 60 Gripenplan, version E, är för lite för ett medelstarkt invasionsförsvar. Det skulle snarast behövas tio divisioner Gripen E, alltså 200 nya stridsflygplan.

Antalet krigsplacerade flygförare bör öka för att vi ska orka uthållig försvarsstrid. Det förutsätter en bättre personalpolitik för flygförare. Att endast några få flygplan per stridsflygsdivision är tillgängliga vid varje stund är för dåligt. Åtminstone tre rotar per division borde vara tillgängliga vid varje division vid varje stund. Detta förutsätter att vi ökar antalet tekniker och antalet reservdelar i lager.

Vår beredskap i dag bygger på att vi ska köpa in fler robotar om vi står inför ett krig. Det är en otillräcklig beredskap. Vi måste ha fler attack- och jaktrobotar i lager vid divisionerna.

I dag har vi tio krigsflygplatser. Det är en för liten spridning för att vi ska vara uthålliga. Vi måste ha fler krigsflygplatser.

I dag har vi två basbataljoner för krigsflygplatserna. Klargöringskompanierna är bortplockade. Det gör att vi har för låg förmåga att i krig snabbt få upp våra flygplan.

Förre överbefälhavaren konstaterade för några år sedan att vi behöver anskaffa modernt långräckviddigt luftvärn. Luftvärnsexperterna vid Försvarsmakten är tydliga när de pekar ut vilka system vi bör köpa in. Det är Iris-T för korträckviddigt luftvärn och Aster 30 för långräckviddigt luftvärn. Om Sverige köper Aster 30 är det mycket troligt att Saab kan komma in som delägare i systemet.

Herr talman! Regeringens försvarsbudget är för svag. Den räcker inte till ett medelstarkt luftförsvar.

Ser vi till sjöstridskrafterna inser vi att även där är regeringens satsning ekonomiskt för svag. Antalet ytstridsfartyg har minskat till sju. Det gör att det är svårt att klara alla akuta uppgifter i händelse av krig. Vi måste också räkna med att det alltid kommer att stå ett antal fartyg för service i varv. I dag säger man i flottan att man aldrig kommer att få några nya större fartyg. Den pessimismen måste brytas. Antalet ytstridsfartyg bör öka till åtminstone tolv. Ytstridsflottiljerna bör öka till tre och ubåtsflottiljerna till två.

Det råder i dag problem med bemanningen på flottans fartyg. Det innebär att en bättre personalpolitik för flottans personal måste sjösättas.

Kunskapen om ubåtsjakt och minutläggning är spridd på för få personer. Trots att försvaret har krävt det har torped 45 inte uppdaterats.

Vi saknar amfibieförband. De måste återuppsättas, vilket också möjliggör att vi kan återta förmågan rörlig kustrobot 15, ett effektivt vapen.

Herr talman! Regeringens försvarsbudget är för svag. Den räcker inte till ett medelstarkt sjöförsvar.

Ser vi slutligen till markstridskrafterna inser vi att även där är regeringens satsning ekonomiskt för svag. Två brigader i fältarmén är för lite. Med så få armébrigader kan vi inte föra en effektiv försvarsstrid från utgångsgrupperingen.

Behovet av långväga flyttningar av brigaderna för att möta en angripare skulle göra att vi närmast skulle få en roll taktiskt som angripare och därmed betydligt större förluster. Fältarméns brigader måste bli fler.

Värnpliktsutbildade som pensionerats från brigaderna bör placeras i lokalförsvarsförband som lyder under hemvärnet.

Specialförbanden får en allt större betydelse. Bataljoner med särskild utbildning och som verkar direkt under högkvarteret bör bli fler. Därför bör utbildningen vid Karlsborg och Arvidsjaur utökas, och den i Kiruna bör återupptas.

Herr talman! Regeringens försvarsbudget är för svag. Den räcker inte till ett medelstarkt markförsvar. Men om vi successivt skulle öka försvarsanslaget till 2 procent av bnp skulle vi ha råd med ett medelstarkt invasionsförsvar.

Herr talman! När vi i juni diskuterade inriktningsbeslutet, som sedermera blev fattat, kom vi in på olika siffror och fördelningar. Därför vill jag, med tanke på underlaget för den här debatten och Sverigedemokraternas omfattande motion, ställa några frågor.

Jag kan konstatera att det finns ett antal beskrivningar kring insatser och satsningar som ska göras åtminstone från år 2020, år 2021 och framåt. Då är vi inne på nästa planeringsperiod, och de flesta ligger på nästa planeringsperiod.

Samtidigt kan man konstatera att Sverigedemokraterna föreslår ytterligare 36 miljarder kronor utöver de pengar som finns med i försvarsöverenskommelsen. Det blir alltså 46,2 miljarder extra jämfört med den summa pengar som fanns innan vi landade överenskommelsen på 10,2 miljarder.

Man kan också läsa om olika år, år 2016–2019. När jag summerar de pengar som är fördelade i tabellen blir det 18 miljarder för de fyra åren. Innebär det att det återstår 18 miljarder för år 2020 i Sverigedemokraternas ambitionsökning för den här perioden? Eftersom det inte är beskrivet i materialet i motionen undrar jag: Hur kommer de 18 miljarderna att fördelas år 2020?

Herr talman! Försvarsbeslutet omsluter en femårig period medan den planeringsram som vi har i riksdagen är fyraårig. Du talar om det femte året, Daniel Bäckström.

Vi skalar gradvis upp vår satsning på försvaret. De fyra första åren i riksdagens planeringsram satsar vi 18 miljarder mer än regeringen. Det femte året satsar vi ytterligare, men det ligger utanför planeringsramen. Vi har skissat på det, men de siffror som vi kan gå i god för gäller de fyra åren. Det gäller samtliga partier. Sedan kan vi ha ett löfte om att vi det femte året också ska utöka vår satsning. Men det ligger utanför riksdagens fyraåriga ram. Det gäller samtliga partier.

Herr talman! I och med att jag har varit med och förhandlat fram inriktningsbeslutet vet jag mycket väl att vi har ett beslut i kammaren från juni i år som handlar om de fyra första åren men också om år fem, år 2020. I och med att Sverigedemokraterna så tydligt skriver att man för hela försvarsperioden 2016–2020 föreslår en ökning med ytterligare 36 miljarder blir konsekvensen att det är en mellanskillnad på 18 miljarder. Genom att det finns ett inriktningsbeslut i botten borde det inte vara så svårt att kunna svara på frågan hur man fördelar de 18 miljarder som man faktiskt har föreslagit i en mycket omfattande motion.

Att det är väldigt mycket ambitioner och ambitionsökningar för följande två inriktningsperioder, 2021–2025 och därefter, kommer vi att diskutera långsiktigt framöver. Men här och nu pratar vi om en faktiskt beslutad inriktning i Sveriges riksdag. Då borde det – utifrån ett visst ansvarstagande perspektiv, om Sverigedemokraterna skulle ha möjlighet att styra landet – vara på sin plats att svara på hur man fördelar pengarna. Det är oerhört mycket pengar extra ni lägger till och hugger till med i ert förslag.

Herr talman! Det femte året ingår inte i den här debatten. Men det är klart att vi har lagt det i budget hur det ska fördelas på satsningar inom ramen för utgiftsområde 6. Så är det.

Jag kan inte beskriva alla de satsningarna, för det är mellan 10 och 20 olika satsningar för det femte året. Det femte året är vi beredda att satsa betydligt mer. Det blir en uppåtgående kurva som inte är exponentiell men åtminstone ökar kraftigt även det femte året.

Jag kan hämta mina siffror och stå här och räkna upp alla de satsningar som vi gör på försvaret. Det är en lång rad. Men det är inte det jag har förberett mig på.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 5 angående redovisning av materielinvesteringar och underlag för strategiska beslut.

Centerpartiet ser med allvar på det alltmer utmanande säkerhetspolitiska läget i vårt närområde men också inom Europeiska unionen. Givetvis påverkar det oss här i Sverige och vår närmiljö när den militära aktiviteten i Östersjön ökar och våra baltiska grannar känner sig alltmer utsatta. Det ställer krav på vår svenska försvarsförmåga när oroligheterna kryper närmare.

Centerpartiet vill att den samlade svenska totalförsvarsförmågan ska stärkas. Det innebär ytterligare övningsverksamhet, ändamålsenliga vapen och även tillskott på ammunitionssidan. Vi behöver ha närvaro i hela landet och kunna hantera alla väderförhållanden i Sverige men också på de platser där vi gör internationella insatser. Det behöver finnas en stabil och tydlig finansieringsplan för försvarets verksamhet. Att arbeta vidare med den långsiktiga och kortsiktiga personalrekryteringen är prioriterat, och kompetensutveckling behövs i alla delar av Försvarsmakten över tid.

Det är viktigt att Sveriges försvars- och säkerhetspolitik har ett brett stöd i Sveriges riksdag. Centerpartiet har tillsammans med övriga fyra partier aktivt medverkat till att få fram den breda försvarspolitiska överenskommelse som landade i ett beslut i juni för de kommande fem åren. Det är ett beslut som höjer försvarsanslagen. Det är ett viktigt första steg. Centerpartiets bedömning är dock att det troligen kommer att behöva göras mer.

Att skydda Sverige och svenska medborgare från externa hot tillhör statens kärnverksamhet. De försvarsmaktsanställda förtjänar att ges förutsättningar att lösa sina uppgifter på ett säkert och effektivt sätt.

Vi står bakom riksdagens beslutade mål för såväl det militära försvaret som det civila försvaret. Det handlar om att hävda Sveriges suveränitet, kunna förebygga och hantera konflikter och krig, skydda Sveriges handlingsfrihet och skydda samhället och dess funktionalitet. En trovärdig militär förmåga bidrar till fred. Vårt försvar måste utgöra en tröskel för den som eventuellt skulle vilja angripa vårt land.

Fler och fler områden i världen är nu mer osäkra och instabila. Konflikterna ökar i omfattning. Vi pratar ofta om områden i Mellanöstern, Ukraina och Nordafrika. Det innebär såväl humanitära som säkerhetspolitiska utmaningar för vår nation i hur vi bäst ska rusta vårt försvar och utveckla vår civila beredskap. Det visar också att vi fortsatt måste vara beredda att delta aktivt i internationella insatser.

Sverige är inte sin egen ö. Vi bygger säkerhet bäst tillsammans med andra. Det är viktigt att fortsätta att fördjupa våra försvarspolitiska samarbeten i Norden och kring Östersjön och att bygga allianser för fred och stabilitet. Därför ser Centerpartiet att det är naturligt att också gå vidare för Sverige och påbörja en process för ett svenskt Natomedlemskap.

Det måste också sägas att det därför är beklagligt att regeringen inte var mer intresserad av att kunna presentera en bred överenskommelse när det handlade om Sveriges stöd till Frankrike efter terrordåden i Paris. Centerpartiet har sagt att vi vill se över hur man på bästa sätt kan dela med sig av de resurser som Sverige förfogar över för att inom folkrättens ramar på ett så effektivt sätt som möjligt bidra till kampen mot Daish. Där ingår spaningsinsatser med JAS men även andra åtgärder.

Beskedet vi har fått från regeringen i dag är tydligt. Det handlar om en miniminivå utifrån vad man vill göra. Jag hade hoppats att man hade kunnat nå en bredare överenskommelse kring insatserna. Vi måste våga ställa oss frågan hur Frankrikes eventuella svar kan bli om vi skulle hamna i deras situation framöver.

Sverige måste bättre klara att analysera och hantera hybridkrigföringens olika steg. Vi måste också jobba för att stärka det psykologiska försvaret och klara att hantera flera typer av kriser samtidigt.

Nuvarande situation med många flyktingar som kommer till Sverige ger oss värdefulla insikter i vad som behöver göras för att utveckla samhällets samlade krisberedskap, styrning och förmåga att organisera. Extraordinära händelser kräver ett tränat lokalt, regionalt och nationellt ledarskap som har förmåga att ta rätt beslut i stressade situationer och som har uthållighet.

Ledarskapets betydelse kan inte överskattas i kritiska situationer. Då prövas nämligen vår förmåga att möta svårigheter med ett gott humör, inge lugn, visa förtroende och handlingskraft och utifrån tillgängliga resurser kunna göra det bästa av förutsättningarna för att kunna samordna så många insatser som möjligt och för att kunna samla så många människor som möjligt.

Det är när systemen prövas som planeringen inför framtiden blir som bäst. Med de praktiska erfarenheterna från verkliga händelser nyanseras bilden av det som fungerar och är bra och det som inte fungerar. Därför är det angeläget att man fortsätter att göra civila krisberedskapsövningar ute i landet och att man prioriterar det även om det är ett mycket hårt tryck i ordinarie verksamheter.

Jag tror att det är under dessa förutsättningar som man verkligen kan bli bättre när det gäller den samlade krisberedskapsförmågan i Sverige.

Läget ser olika ut i länen. Användningen av aktuella risk- och sårbarhetsanalyser är begränsad, och den civila försvarsuppgiften prioriteras inte tillräckligt i förhållande till andra uppgifter.

I nuläget bedöms det vara brist på resurser och kompetens hos en tredjedel av landets länsstyrelser. Det tenderar att bli mer rapporteringskrav än konkreta verktyg för åtgärder i verksamhetsplaneringen. Det är fler projektanslag än förvaltningsanslag, vilket ger ett mer kortsiktigt arbete än långsiktiga och tydliga förutsättningar för kommunerna och länsstyrelserna att samverka.

Herr talman! Sverige måste klara att hantera flera oförutsedda händelser samtidigt. Stormar, bränder och andra kriser tar inte hänsyn till varandra, och en olycka kommer dessvärre inte alltid ensam.

Den civila försvarsplaneringen börjar nu i praktiken om från grunden. Regeringen har den senaste veckan antagit planeringsanvisningar för totalförsvaret, och det blir vår gemensamma uppgift att följa upp hur detta blir i praktiken.

(Applåder)

Herr talman! Jag ska inte ta upp de saker som ligger utanför betänkandet även om jag har märkt att det finns en tendens att sväva ut i en del andra mer eller mindre aktuella diskussioner. Det är förståeligt, men jag tänker avhålla mig från det åtminstone inledningsvis.

Jag tänker inte heller kommentera de delar i betänkandet som jag håller med om. Jag nöjer mig med att yrka bifall till reservationerna 7 och 8 och tala en liten stund om dem.

Vänsterpartiet anser att det bör uppdras åt Försvarsmakten att planera och dimensionera för att även kunna bistå det civila samhället vid nationella kriser och katastrofer. Sverige är för litet för att dubblera resurser.

Jag kan konstatera att försvarets stöd till samhället och andra myndigheter vid behov i dag sker – som det står i beslutet gällande den nya försvarspolitiska inriktningen – inom ramen för Försvarsmaktens befintliga förmåga och resurser. Vidare står det: Stödet till samhället vid allvarliga olyckor och fredstida krissituationer ska inte vara dimensionerande för Försvarsmakten.

Branden i Västmanland, där jag hade en personlig roll och som jag upplevde på nära håll i min kommun, hade kunnat släckas tidigare om Försvarsmakten hade fått i uppgift att hålla en viss beredskap för att stödja samhället med brandbekämpning. Men så var alltså inte fallet.

Hur tolkas detta i praktiken? Det är precis som den värderade ledamoten Allan Widman tog upp. Det har gått så långt att man inte ens i semesterplaneringen för helikopterpiloter tar någon hänsyn till detta. Jag tycker att det säger det mesta i frågan.

Vi anser alltså att det bör uppdras åt Försvarsmakten att planera och dimensionera för att bistå det civila samhället vid nationella kriser och katastrofer. Det är Vänsterpartiets syn på detta.

Denna fråga om Försvarsmaktens stöd till samhället har inte ändrats med den nya försvarspolitiska inriktningen, och jag läste tidigare ur beslutet. Vänsterpartiet vill därför att Försvarsmakten nu ges ett mer omfattande uppdrag.

Eftersom en reservation från Alliansen går i samma riktning vill jag ge också den mitt stöd. Jag syftar på den lite smalare inriktningen som handlar just om möjligheten att utöka användningen av Försvarsmaktens helikoptrar i krisberedskapen. Det är bra. Alliansen är på rätt väg, även om den inte kommer ända fram. Men det är alltid något, som fan sa när han fick se Åmål.

Herr talman! I kväll debatterar vi utgiftsområde 6, Försvar och samhällets krisberedskap.

När vi nu debatterar detta viktiga ämne måste vi först konstatera att det är många mörka moln på den säkerhetspolitiska himlen. Vi har läget i Ukraina, där Putin inte på något sätt är färdig. Situationen på Krim känner vi väl till. Vi har ett alltmer spänt läge i Östersjön, som särskilt våra vänner i Estland, Lettland och Litauen känner av. Vi hade ubåtsincidenten för ett år sedan. Vi vet att antalet incidenter och utryckningar för flygvapnet har ökat med 50 procent. Vi kan bara fundera på hur det är under vattnet. Men vi vet i alla fall vad som hände då. Vi hade också den förfärliga terrorhandlingen i Paris den 13 november. Vi har också det som pågår i Irak med ett folkmord på yazidier och kristna.

Som föregående talare var inne på har vi just i dag i ett annat sammanhang diskuterat vad Sverige ska respondera. Vi har nämligen antagit en solidaritetsförklaring och har en förpliktelse att ställa upp enligt Lissabonfördraget. Man har varit mycket tydlig från Frankrike och även från Amerika med samma linje. Tyvärr konstaterar jag att man från regeringen inte har hörsammat det som Kristdemokraterna och Alliansen som helhet har fört fram sedan i somras, nämligen att vi skulle kunna hjälpa till med spaning.

Jag vill passa på att skicka med en fråga till försvarsministern. Han har tidigare uttryckt att det skulle vara ett militärt substantiellt stöd. Frågan är om försvarsministern är nöjd med det stöd som Sverige nu ger som en reaktion på Frankrikes uppmaning.

Jag skulle vilja göra några nedslag i betänkandet. Kristdemokraterna har en reservation som handlar om att man ska ha en bättre transparens när det gäller försvarets förmåga. I januari är det tre år sedan ÖB talade om att vi klarar oss en vecka om han får alla de pengar som han vill ha till 2020.

Den fråga som vi för fram är: Hur skulle man kunna öka transparensen? Att ha ett bra försvar är något av det mest elementära som man som medborgare kan förvänta sig. Då vore det mycket bra om man kunde få en tydlig rapport. Vi har förespråkat att Riksrevisionen ska få ett uppdrag att redovisa hur det står till i fråga om personaluppfyllnad och i fråga om vad förbanden förmår. Det vore en viktig sak att tala om, och det skulle kunna stärka svenska folkets förtroende för att vårt försvar fungerar.

Sedan har vi reservation nr 9. Det är en motion jag har skrivit och som har blivit Alliansens gemensamma reservation. Den handlar om en utredning av Försvarsmaktens stöd till samhället, och vi menar i reservationen att det har funnits en uttalad tveksamhet på såväl politisk nivå som bland andra myndigheter när det gäller att utnyttja Försvarsmaktens olika förmågor vid händelser där olika civila myndigheter har huvudansvaret.

Jag vill särskilt påpeka att Försvarsmakten har ett femtiotal helikoptrar, och som tidigare talare har varit inne på finns det exempel från Västmanland där vi inte alls utnyttjade dessa förmågor på det sätt vi skulle kunna göra. Reservationen tar också upp att det finns ett problem med att vi hos olika myndigheter snarare ser en tendens att vilja skaffa egna resurser för alla tänkbara eventualiteter. Vi yrkar därför på ett tillkännagivande till regeringen om att tillsätta en utredning för att utreda hur Försvarsmakten skulle kunna vara övriga samhället bättre behjälpligt vid krissituationer. Det är ett yrkande vi hoppas kan få riksdagens stöd.

Den sista punkten jag tänkte ta upp gäller reservation 12, som handlar om en utredning om inrättandet av en myndighet för psykologiskt försvar. Vi är i ett läge där vi ser att informationskriget och den delen blir allt viktigare. Vi såg det i Ukraina när det gäller Krim, och vi ser det på andra ställen. Vi ser också att vi själva blir utsatta för det. Därför är det viktigt att vi tar höjd för detta, eftersom vi kan förutse att det kommer att öka i framtiden.

Vi skriver i reservationen att den nya situationen innebär att Sverige behöver ta ett helhetsgrepp om detta och att Totalförsvarets forskningsinstitut bör ges i uppdrag att utreda möjligheten att återupprätta det psykologiska försvaret som en egen myndighet.

Med dessa ord vill jag påpeka att jag naturligtvis står bakom alla de utmärkta reservationer Kristdemokraterna är med i, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 9.

(Applåder)

Herr talman! Det är spännande att lyssna till Mikael Oscarssons tal om det här med transparens. Jag blir lite förvånad.

Det är ju så att ni har innehaft regeringsmakten i åtta år, och under alla de 14 år jag har suttit i försvarsutskottet har vi talat om att vi ska öka transparensen när det gäller materiel. Självklart skulle det förmodligen vara bra om man kunde göra det, i en väldigt fredlig värld, och samtidigt lever vi inte så. Vi hörde i det anförande Mikael Oscarsson höll att det faktiskt börjar skorpa till sig där ute. Det händer väldigt mycket.

Samtidigt behöver vi alltså i försvarsutskottet ha mer kunskap om materielbeställningarna. Då kan man fundera över hur det skulle gå till, om vi behöver veta samtidigt som vi måste ha en materielupphandling som ligger under sekretess. Vi vet också att om man vet hur mycket pengar som avsätts för visst materiel kommer det att innebära att de förslag på vad man kan anskaffa som läggs fram kommer att kosta lite mer än vad vi har pengar för i budgeten.

Jag skulle vilja veta på vilket sätt transparensen ska öka i det Mikael Oscarsson lyfter upp. Jag ser fram emot att få ett förslag. Nu har vi alltså haft åtta år av ert styre, Mikael Oscarsson, och ni har inte riktigt lyckats med det här. Nu ska vi ta fram detta. Hjälp till, så får vi höra hur det ska gå till! Det skulle jag vara mycket tacksam för.

Herr talman! Jag tackar Åsa Lindestam för möjligheten att berätta om detta. Låt mig först säga att jag inte står här och påstår att allt var perfekt under Alliansens åtta år när det gäller försvarsfrågorna – långt därifrån. Vi har nu gjort en försvarsuppgörelse som är ett steg i rätt riktning och som bör följas av fler steg.

En sak jag har intresserat mig för ända sedan jag fick förmånen att börja i försvarsutskottet för fem år sedan är att öka transparensen – att vara öppen med vad vi förmår och inte förmår. Då kan vi också få förståelse från svenska folket när det gäller att öka anslagen. Det är ju det flera har varit inne på, att pengarna inte räcker till. Vi behöver mer pengar för att kunna betala räkningarna för ett försvar som fungerar.

Det jag har gjort i motionen – och det finns nu för evigt i protokollen – är att redovisa förslag. Det står: ”Motionärerna menar därför att det årligen bör genomföras en oberoende analys av Försvarsmaktens verksamhet och förmåga och att den bör redovisas offentligt i ett sammanhang. För varje krigsförband bör man redovisa faktorer som bemanning, materieluppfyllnad, genomförd utbildning, kostnader och bedömd förmåga relaterat till förbandsmålsättningarna.”

Det står också: ”I vissa, mycket få fall, t.ex. några specialförband avsedda för terroristbekämpning eller motsvarande uppgifter, kan det enligt motionärerna finnas skäl att överväga i vilken mån uppgifterna ska vara öppna. För att det inte ska råda någon tvekan om att redovisningarna är opartiska och objektiva bör analysen utföras av t.ex. Riksrevisionen.”

Detta skulle alltså kunna göras vartannat år. Det är mitt förslag. Vad säger Åsa Lindestam om detta, som jag tycker, alldeles utmärkta förslag?

Herr talman! Jag håller inte riktigt med om den nivå som nämns här i kammaren. Det här handlar nämligen inte om att inte kunna betala sina räkningar, utan det handlar om att Kristdemokraterna i så fall har en högre ambitionsnivå. Nog betalar vi väl våra räkningar? Det gör nog både du och jag privat, Mikael Oscarsson, och det gör vi även när det gäller försvaret så här långt. Jag känner inte till någonting annat.

Det är spännande att höra att vi är på väg i rätt riktning. Det tror jag också att vi är, och jag tycker att det samarbete vi har haft i vår försvarsgrupp har varit väldigt bra. Det har varit täta kontakter och mycket samtal, också om sådant vi inte kan föra ut och som – har vi fått veta – har blivit sekretessbelagt. Jag tror att det är bra.

När det gäller Riksrevisionen har jag inte förmåga att styra den, och jag tror inte att försvarsutskottet heller har förmåga att styra vad den kommer att utvärdera. Det är i stället någonting den bestämmer själv; Riksrevisionen är en egen myndighet som bestämmer vad den vill göra. Det tror jag är bra. Jag tror att det är bra att vi har en fristående myndighet som gör de här sakerna.

När det gäller transparens trodde jag dock inte att det bara handlar om att efteråt analysera vad vi har gjort. Jag trodde att det var någonting man gör också före och under tiden, så att man vet vad man har och hur det ska synas. Nu förstår jag dock att detta är någonting man analyserar efteråt för att se vad man har gjort för fel. De rapporterna har vi ju faktiskt fått ändå av Riksrevisionen – den har ju på alldeles eget bevåg bestämt och gjort ett tiotal rapporter som har varit av väldigt hög kvalitet. Vad jag förstår kommer det också ytterligare någon eller några under de kommande åren, och det tror jag är väldigt bra. Jag tror dock inte att vi kan styra Riksrevisionen.

Att ha transparens betyder alltså att vi i efterhand ska veta vad vi gör. Är det så jag ska uppfatta det?

Herr talman! Tack för att du ändå är med på att de rapporter Riksrevisionen gör är bra, Åsa Lindestam. Vad jag menar är att vi skulle sätta detta i system så att medborgarna i Sveriges rike varje år kan få en sådan här sammanställning och veta hur det ser ut med personaluppfyllnad, brister och vad som går framåt. Det kan vara ett viktigt kvitto för medborgarna att – förhoppningsvis – se att det går framåt.

Det jag var inne på var att vi när vi blickar framåt ser att det inte kommer att bli billigare att försvara Sverige. Vi ser större hot och mörkare moln – jag målade upp några framtidsscenarier. Vi vet också att vi gör satsningar på Gotland. Det var en viktig del för att Kristdemokraterna skulle vara med i uppgörelsen, men vi vill ju göra mer. Vi vill även ha en tung kustrobot, men det fick vi inte majoritet för. Det hade vi velat, men ska vi genomföra det kommer det att kosta pengar.

Det är i det syftet jag menar att vi behöver större anslag framöver, för att klara de målsättningar vi har satt upp. Det finns en tendens att det blir dyrare än man tänkt sig, och det är viktigt att i den försvarsgrupp vi har nogsamt följa upp att det inte blir någon diskrepans mellan vad vi har beslutat och vilka pengar som finns. Det är också en väldigt viktig del för svenska folket, tror jag. Man ska ha förtroende för att vi fattar beslut och följer upp dem så att det blir som vi har sagt.

Vi måste ha ett försvar som kan leverera trygghet till svenska folket. Det ska också tilläggas att vi vill att Sverige ska vara medlem av Nato. Det är någonting som verkligen behövs för att vi på riktigt ska kunna försvara Sveriges gränser och kunna hjälpa till att skapa trygghet i vår del av världen.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkande FöU1 som handlar om försvar och samhällets krisberedskap. Mycket av anledningen till att vi står här är inte bara att vi ska diskutera budgeten, utan vi ska också bedöma det omvärldsläge vi står inför. Det har tidigare talare lyft upp. Det gäller Östersjön, Ukraina och vad som händer där, hur vi ser på Daish och hur vi ska hantera de sakerna.

Jag är mycket tacksam för de fem partier som finns i Försvarsgruppen, de diskussioner vi har haft och de möten som har varit. De har varit väldigt bra. Att vi tillsammans har klarat av att lägga fram förslag om så mycket mer miljarder – 10,2 miljarder till försvaret – är unikt. Det har inte hänt tidigare under alla mina år i försvarsutskottet att vi någonsin har höjt nivån. Vi har tvärtom legat still eller till och med ibland sänkt.

Vi är också överens om ett stort antal utredningar. De kanske viktigaste handlar om materiel och hur vi ska klara det i framtiden. Det finns i dag brister, och dem måste vi försöka lösa i största möjliga mån. Vi måste också hitta en ambitionsnivå som vi anser vara rimlig.

Vi vet att vi saknar ett antal i personalen. Vi kommer också att få en utredning om våra samarbeten som jag ser fram emot att få läsa. Det är ofantligt mycket samarbeten som vi har i dag med länder både nära och fjärran.

I betänkandet finns det mål för det militära försvaret och det civila försvaret. Det har vi hört, eftersom andra har berättat om det. Jag skulle vilja fokusera på några andra saker. Det gäller den svenska säkerheten.

Vi har här hört att tillsammans med andra kan vi få säkerhet även i Sverige. Nu ser vi att artikel 42:7 i EU:s Lissabonfördrag gör att vi tillsammans måste hitta lösningar. Det handlar om att både ge och ta emot stöd, och i det här fallet att ge stöd.

Jag tror att vi har hittat ett bra sätt. Jag vet att de övriga partier som har varit med också har ställt sig bakom den delen, även om de har en högre ambitionsnivå. Jag tror att det är bra. Det som är det bästa i det är att vi kom snabbt till beslut. Det tog inte lång tid alls. Vi har bara Tyskland och Storbritannien som har hunnit före.

En annan sak som skulle kunna öka snabbheten i det vi gör är det värdlandsstöd som vi står inför att fatta beslut om, förmodligen framåt sommaren. Värdlandsstödet kommer att bringa ordning och reda för oss.

Det handlar om att för varje land som kommer till oss ska vi kunna veta: Det här behöver det. Det kan handla om försäkringar, vad som händer när de finns när och vilket skydd de behöver, till exempel för sina flygplan. Det är ordning och reda.

Alternativet till att inte fatta beslut om värdlandsstödet är att varje gång vi har en övning här utreda vad varje land behöver. Då är det bättre att ha ett litet facit vid sidan om i form av detta.

Det handlar om att vara värdland och ta emot. Men det handlar också om att vi bestämmer. Det är vi som bestämmer vilka som kommer, när de kommer och med vad. Det är övningar som vi kommer att behöva. Men jag vill stryka under att det är vi som avgör vad som kommer att hända. Jag tror att det är mycket bra.

Vi har ett mått som vi kommer att använda för hur vi ser att försvaret förbättras. Det handlar förstås om krigsduglighet och operativ förmåga. Allting ska vara krigsplacerat. Då kommer vi också att kunna se att det går framåt. Det går snabbare, och det finns bättre sätt att göra det. Det kan vara bra för oss att se.

Som jag sa tidigare handlar det om personal, materiel och också om övning. Jag tänker inte nämna så mycket om civilt försvar. Det kommer min partikamrat Kalle Olsson senare att nämna.

I den uppgörelse som vi har gjort ska vi öka närvaron på Gotland. Det är av stort intresse, och jag vet att det kommer att bli bra där så småningom när det blir klart. Vi kommer att lägga pengar på vår basplatta och också på vår ubåtsjaktsförmåga, vilket är helt nödvändigt.

Jag vill instämma i mycket av det tidigare talare har sagt om påverkansoperationer. Vi utsätts dagligen för påverkansoperationer. Det gör vi också som riksdagsledamöter. Vi behöver träna väldigt mycket för det. Jag får just nu dagligen mejl där man påstår saker som jag direkt ser inte är sanna.

Hur vi ska kunna nå det inte bara för oss utan också för Sveriges befolkning blir en stor svårighet att klara av. Jag som har mitt förflutna i skolan tänker väldigt mycket på hur vi ska lära elever i skolan att blir kritiskt tänkande. Det är helt nödvändigt. Detta talade vi om redan innan jag tog plats i riksdagen. Hur ska vi få våra barn att vara kritiskt tänkande?

Klarar vi inte den delen står vi inför väldigt svåra saker framöver. Det handlar också om demokrati. Det handlar om att hela tiden kunna hitta rätta fakta. Det kommer att vara avgörande för att vi ska kunna vara ett demokratiskt land. Människor ska själva kunna välja och inte bli påverkade av osanna fakta. Det är nog vår stora utmaning i framtiden.

Herr talman! Tack för anförandet, Åsa Lindestam. Det är precis som sagts. Vi har en fempartiuppgörelse. Vi har också Uppföljandegruppen, som av en händelse träffades väldigt tidigt i dag på morgonen.

Det är viktigt att vi nu kommer att följa upp och hitta balansen mellan det vi önskar se och de tilldelade medlen. Om det skulle bli en diskrepans, en skillnad, får vi justera det åt endera hållet. I mitt fall handlar det i så fall kanske inte om att vi ska minska på ambitionerna, utan då får vi försöka att hitta någon annan lösning. Det är viktigt att vi har Uppföljandegruppen. Där ska vi följa upp det försvarsbeslut vi fattat.

Herr talman! Åsa Lindestam nämnde också den svenska regeringens svar på Frankrikes begäran i enlighet med Lissbonfördraget. Åsa Lindestam underströk att det var ett snabbt agerande. Det kan man kanske inte riktigt hålla med om. Det är drygt en månad sedan begäran kom in. Dessutom är utformningen av paketet – dess litenhet, och i mitt tycke dess otillräcklighet – allt inom ramen för vad regeringen själv kan fatta beslut om. Detta kunde man ha gjort för flera veckor sedan från regeringens sida om den tyckte att det var tillräckligt. Hade man velat vara snabb hade man kunnat vara ännu snabbare.

Jag noterar att man i debatten i dag har konstaterat att det kan komma fler paket. Det utlovas inte fler paket, men det kan komma fler paket. Jag vill då ställa en konkret fråga till Åsa Lindestam. Med det budgetförslag som nu ligger kommer kontot för internationella insatser att vara nollat. Om nu kontot för internationella insatser är nollat, hur tänkte Åsa Lindestam, Socialdemokraterna och regeringen finansiera ytterligare internationella insatser under 2016? Är det från det nationella försvaret man tänker ta pengar?

Herr talman! Jag blir förvånad när Hans Wallmark säger att det inte är snabbt. Vi är nummer tre av de länder som har sagt vad de vill bidra med. Det måste man säga är väldigt snabbt. Hans Wallmark tycker att regeringen för flera veckor sedan hade kunnat svara på någonting som kom för några få veckor sedan. Det tror jag inte hade varit möjligt.

Detta är ett noggrant övervägande. Jag vet att inte bara Moderaterna utan även de andra partierna har velat vara med och ha ett antal sittningar för att vi skulle kunna komma fram till vad som var möjligt, vad det land som begärde hjälp skulle få och varifrån vi skulle ta det.

Demokrati går egentligen aldrig snabbt. Men i mitt tycke är det ett väldigt snabbt agerande. Det är Tyskland och Storbritannien som tidigare har kommit med ett förslag. Nu kom vårt i dag med det beslut som vi har fattat.

Jag tycker inte att det är otillräckligt. Det är en första start. Vi kommer att se mer. Men jag tror inte att det är otillräckligt i detta skede. När jag läser om det som händer världen över tror jag att det finns många saker som vi kan bidra med framöver. Men i dagsläget är det ett bra paket.

Jag fick också höra på samma möte som Hans Wallmark att Frankrike var mycket nöjt med beslutet och tackade för det vi bidrar med, så varför skulle vi inte tycka att detta är bra?

Jag tror att vi kommer att fortsätta framöver, och i beslutet ingår en utvärdering inför hösten. Men redan till våren 2016 ska vi se om det finns något mer man borde göra.

Att kontot skulle vara nollat för internationella insatser är att leka lite med sanningen. Vi är redan på flera ställen, så det är inte nollat. Jag tror att Hans Wallmark menar att det inte finns något för ytterligare insatser. Men det är en helt annan sak. Vi är på flera ställen, och jag är säker på att vi kommer att omvärdera och utvärdera detta.

Herr talman! Vad gäller snabbheten vill jag understryka för Åsa Lindestam att allt som ryms i paketet ligger inom ramen för vad regeringen själv kan fatta beslut om. Om regeringen hade velat agera snabbare hade man alltså kunnat göra det, för det ligger inget i paketet utöver det.

Jag uppskattar att det har förts samtal men beklagar att regeringen inte nådde fram till en bred samförståndslösning.

Herr talman! Åsa Lindestam sa åtminstone en gång att paketet får ses som en första start. Det har också sagts att det kan komma fler paket, även om inget är bestämt.

Låt mig därför återkomma till budgetdiskussionen. Precis som Åsa Lindestam sa är kontot inte nollat eftersom vi gör ett antal insatser. Men det finns inte pengar till något mer 2016. Om man har för avsikt att göra någon mer internationell insats i världen när det påkallas av FN eller någon annan, eller om regeringen själv vill lägga fram ytterligare paket eftersom Åsa Lindestam sa att detta var en första start, hur ska det i så fall betalas under 2016?

För min del är det otänkbart att flytta pengar från det nationella försvaret till internationella insatser. Jag menar att vi är bundna vid varandra genom den försvarsuppgörelse vi har ingått. Låt mig därför ställa kontrollfrågan till Åsa Lindestam som Socialdemokraternas regeringsföreträdare: Delas denna uppfattning?

Om ja, hur ska man då kunna finansiera det som nu kan bli fler paket eftersom Åsa Lindestam beskrev det aktuella paketet som en första start?

Herr talman! Jag funderar fortfarande på om Hans Wallmark skulle ha föredragit att regeringen fattade ett beslut bara för att det skulle gå snabbt. Jag uppfattade att Moderaterna och övriga partier ville ha en inbjudan och vara med och diskutera dessa saker i den anda som vi brukar ha i dessa beslut, och då måste det få ta lite tid.

Självklart hade regeringen kunnat ta klubban och säga: Så här gör vi. Men jag uppfattade att ni ville vara med och påverka i den mån det gick och att vi skulle föra samtal tillsammans. Hans Wallmark får gärna dementera att det var så, för då kan jag rapportera till regeringen att Moderaterna önskar att vi gör på ett annat sätt. Jag tror dock inte att det är så.

Jag tror att samförståndslösningar är det allra bästa. Jag tror också att sådana här samtal kan lösa upp många delar i detta.

Budgeten i sin helhet ska klubbas i morgon, inklusive försvarsbudgeten. Det är därför vi debatterar nu i kväll.

Det kan säkert komma fler saker, men det är här vi står nu. Om Moderaterna lägger fram förslag, om världen kräver något eller om andra länder säger något får vi ta ställning till det då. Men detta beslut gäller här och nu, och det är det jag utgår från.

Under våren kommer vi att ha fler sittningar och titta på vad vi beslutade och om det var rätt. Under hösten ska det ske en utvärdering, och den får utvisa vad vi kan göra mer inför eventuella kommande satsningar eller, om det blir lugnare där ute, att vi inte behöver göra något mer. Det är något helt annat.

Herr talman! Åsa Lindestam minns möjligen att undertecknad i den senaste Försvarsberedningen drev frågan om en översyn av Försvarsmaktens stöd till det civila samhället. Kanske minns till och med herr talmannen detta. Det slutade med att Försvarsberedningen i total enighet föreslog att det skulle bli en utredning och översyn av detta.

Det har blivit många utredningar till följd av försvarsuppgörelsen, men i detta stycke har inget hänt.

Låt mig ställa en rak fråga till Åsa Lindestam. Tycker inte Åsa Lindestam att det är rimligt att man ska kunna semesterplanera i helikopterförbanden för att ta höjd för de civila insatser som man vet kommer?

Skulle inte Åsa Lindestam som företrädare för regeringen kunna skicka en signal om behovet av en sådan här översyn?

Det handlar om att dessa exklusiva resurser inte ska suboptimeras sett till samhället som helhet. Samtidigt handlar det om en möjlighet för helikoptervapnet i Försvarsmakten att upprätthålla kompetens.

Så länge man var tvungen att skjutsa patienter från skärgården, släcka skogsbränder och delta i sjöräddning fungerade våra helikoptrar. Sedan detta upphörde har det varit väsentligt sämre.

Herr talman! Åsa Lindestam säger att Sverige nu stärker sin ubåtsjaktsförmåga. Låt mig då med anledning av försvarsuppgörelsen fråga Åsa Lindestam: På vilket sätt sker det?

Herr talman! Jag är tacksam över frågan, för jag tycker också att detta är intressant. Jag har varit i Kallax och pratat med helikopterförarna, och de har inte detta uppdrag längre. Till skillnad från Allan uppfattade jag inte att de inte kunde ta semester och planera utan att de tvärtom tog semester. Det var det svar jag fick.

Men om det hände något ringde man, för man visste vem som var på hemmaplan. Förarna hade full rätt att säga nej på sin semester. Men ibland kunde det vara intressant att ställa upp, och då gjorde de det. Jag tror inte att det handlade om att de inte kunde utnyttja sin lagstadgade semester.

Jag var med, och kanske även Allan Widman, när vi bestämde att Försvarsmaktens helikoptrar och budget inte skulle gå till skogsbränder. Skogsägarna skulle ta ansvaret för det. Jag tror att det var under vår första period som vi resonerade om detta. Det blev ett beslut om att försvarets helikoptrar inte längre skulle användas till detta, utan försvaret skulle jobba med försvarets uppgifter. Dit hörde inte skogsbrand. Därför bestämde vi oss för att ta bort denna del.

Under en period hade vi inte skogsbrandflyg heller. Men den delen har kommit tillbaka, och jag tror att skogsbrandflyg är helt nödvändigt. Frågan är vem som ska betala. Är det staten eller skogsägarna? Staten äger visserligen skog. Men det gör många andra också, så de ska kanske vara med och bidra.

Herr talman! Nu tror jag att Åsa Lindestam blandar ihop lite olika företeelser.

Skogsbrandflyg fanns fram till början av 2000-talet och hade till uppgift att observera över stora områden om en skogsbrand var på väg att spridas. Det togs bort med hänvisning till skogsfastighetsägarnas eget ansvar.

Det är inte det vi diskuterar nu utan Försvarsmaktens möjlighet att med sina exklusiva resurser bidra till att släcka skogsbränder. Det är delvis en annan sak.

Här sker det ersättningar mellan olika myndigheter. När Försvarsmakten ställer upp sker det en ekonomisk kompensation, så på det sättet blir Försvarsmakten inte lidande.

Herr talman! Jag har inte påstått att helikopterförarna på Kallax inte får sin semester. Jag kan bara konstatera att de rings in från sina semestrar eftersom man inte kan planera detta. Men det är klart att de förr eller senare får ta ut sin lagstadgade semester.

Min fråga kvarstår: Tycker Åsa Lindestam att det är en rimlig ordning att ha det på det sätt som det nu fungerar? Hon tyckte inte det i Försvarsberedningen. Är Åsa Lindestam beredd att ta några initiativ tillsammans med en bred opposition i den här frågan för att göra en översyn av stödet till det civila samhället?

Herr talman! Jag kan inte undgå att notera att Åsa Lindestam ännu inte har besvarat min andra fråga om på vilket sätt vi nu märkbart stärker den svenska förmågan till ubåtsjakt. Men eftersom hon har flera anföranden kvar, åtminstone ett, antar jag att jag får svar på den frågan nu.

Herr talman! Det är svårt att hinna med alla frågor man får på två minuter, det måste jag säga. Jag kanske skulle prata fortare, men det klarar jag inte riktigt av.

Allan Widman har alltid varit nere i detaljerna när det gäller saker och ting, men jag vet att de här sakerna hör ihop. Det som var det viktiga i mitt tidigare anförande var om försvaret ska stå för de uppgifter som försvaret har eller om vi ska använda våra helikoptrar till helt andra saker, som Allan Widman tycker. Nej, jag tycker inte det i det här fallet, utan vi har valt i den här delen.

Det vi har förändrat på senare tid är hjälpen till polisen. Där tycker jag att vi ska använda helikoptrar, för vi har sett i utredningar att det har varit oerhört kostsamt att polisen skaffar sina egna helikoptrar.

Jag tror att det är många myndigheter som tänker på sitt eget, i sina stuprör. Jag vet att det har varit många utredningar om hur helikoptrar ska användas i Sverige, men just för närvarande tror jag att vi ska hålla oss till detta. Polishelikoptrar – ja, men resten får vi klara på annat sätt. Pengarna måste också komma på annat sätt.

Statens verksamhet ska trots allt bekostas på något vis. Det kan bli oerhört dyrt om vi ska använda försvarets helikoptrar till en stor mängd verksamheter. Det är inte bara den delen, utan det finns många fler delar som man skulle kunna använda helikoptrarna till. Allan Widman får väl skriva en motion om att vi borde använda dem på annat sätt. Då kan det bli en diskussion.

Herr talman! I EU-fördraget, eller Lissabonfördraget, finns det en paragraf som heter 42.7 och som är en solidaritetsförklaring. Den får utlösas vid kris, konflikt eller terrorhandling.

Vi vet alla i den här kammaren vad som hände den 13 november, det förfärliga som drabbade Frankrike, Paris och enskilda människor – en meningslös terrorhandling som IS/Daish stod bakom.

Efter det gick man ut och ryckte i snöret för första gången i EU:s historia och sa: Nu behöver vi hjälp, nu behöver vi fler som hjälper till i insatserna mot IS/Daish. Sveriges regering var snabbt ute och sa att vi ska ställa upp. Försvarsministern sa att vi ska lämna ett substantiellt militärt stöd.

Nu blev det ingen uppgörelse. Vi kristdemokrater och Alliansen tyckte att vi skulle hörsamma den uppmaning om spaningshjälp som kom från Frankrike och även USA. Nu blev det i stället 50–100 SAC-timmar med transportflyg, C-17. Det blev en liten förstärkning med stabsofficerare i Mali. Det blev Herculesplan, ett sådant, inte i vår eller nästa höst, utan 2017.

Åsa Lindestam sa i sitt anförande att hon var glad över att det var ett snabbt svar. Vi var trea – på bronsplats – efter Tyskland och Storbritannien. Men är det verkligen ett substantiellt militärt stöd som är i enlighet med 42.7?

Herr talman! 42.7 är en solidaritetsförklaring där man ska ställa upp med det man kan. Det är precis vad vi har gjort i det här fallet. Vi har suttit ned tillsammans med er, Mikael Oscarsson, och resonerat om vad det skulle kunna vara.

Det som har hänt i Frankrike är fruktansvärt. Man behöver stöd i många saker, inte bara militärt. Om vi tittar på vad de har begärt ser vi att det handlar om avlastning i Afrika så att de själva kan komma ifrån där. Det vi har kommit fram till och det beslut som regeringen har fattat så här långt är bra.

Jag uppfattar att verkligheten där ute inte står stilla, utan det kommer att hända många saker. Då tror jag att det är bra att vi träffas i vår också och funderar över om det blev rätt eller om det skulle ha varit något annat eller något mindre.

När det gäller det Herculesplan som vi kommer att bidra med 2017 – jag tror att det var tillsammans med Norge och Danmark – ingår det att vi har en rotation av plan. Det innebär att vi gör ett arbete tillsammans, vilket återigen är ett bevis för att vi kan göra mycket mer tillsammans.

De delar som transporterna står för – det gäller både SAC och Hercules – är något bra. Man har sagt att man vill ha transportmöjligheter, och vi kan ställa upp på det vis som vi kan.

När det gäller Mali får vi vara glada över att vi klarar av bidra med de personer vi bidrar med. Jag förstår att det inte är så enkelt att utvidga och hjälpa till i den del där vi nu är med. Det finns ett FN-mandat som säger att vi inte kan utöka den mission som vi är med i ytterligare.

Frankrike önskar däremot att vi ska gå in i deras mission, men då måste vi klara av franskan. Det är inte det enklaste, för vårt arbetsspråk i det militära är normalt sett engelska. Det blir svårt att klara av att tala franska på det sätt som behövs på högre nivå. Det blir ett bekymmer för oss.

Jag tycker att detta ger ett substantiellt militärt stöd utifrån vad man har begärt. Jag tycker inte att vi behöver göra mer i dagsläget. Men det måste vi självfallet utvärdera, som Mikael Oscarsson säger, och det kommer vi att göra framöver.

Herr talman! Åsa Lindestam använder en del av sin repliktid till att tala om de problem som finns i Mali och det faktum att man pratar franska. Visst är det så. Därför hade det varit naturligt att ställa upp med något som vi kan och behärskar.

Vi gjorde en internationellt erkänd, viktig och bra insats i Libyen. Det var väl därför dessa länder hade detta i sikte – det här är något som Sverige klarar av och där vi levererar. Våra JAS-plan fungerar alldeles utmärkt. Detta är efterfrågat. Då är det väl inte så konstigt att man ber oss om stöd.

Jag har en allvarlig fråga. Tror inte riksdagsledamoten Åsa Lindestam att detta kan få konsekvenser? Det är ju en solidaritetsförklaring. Är inte det mått vi mäter upp något som vi en dag kan få tillbaka? Kan det vara så att detta faktiskt förändrar dessa länders syn på Sverige i negativ riktning? Jag tänker särskilt på Amerika.

Vi vet alla i den här kammaren att vi bygger på att vi tror att vi ska få hjälp från Amerika. Vi är inte med i Nato, men vi tror ändå att vi ska få hjälp.

Kan inte det här vara ett test av om Sverige är en lojal partner? Kan det inte vara så att detta är viktigare? Visst är en solidaritetsförklaring viktig, herr talman, men är det inte också viktigt att visa för Amerika att vi gör något som är efterfrågat? Kan detta få konsekvenser för hur dessa länder ser på Sverige?

Herr talman! Jag var nere och mötte vår trupp i Libyen, och jag vet att de gjorde en strålande insats där med spaningsflyg. Men, med handen på hjärtat, var Kristdemokraterna egentligen inte lite tidigt ute med att säga att vi skulle ha spaning där nere?

Jag tror att om vi hade gjort som jag sa – lugnat oss lite, lyssnat och läst vad man egentligen ville – skulle vi ha sett att vi har svarat upp mot det som Frankrike vill ha.

När det gäller den allvarliga fråga som Mikael Oscarsson ställde tror jag inte att USA kommer att hjälpa de länder som inte bidrar. Men det gör vi just nu.

Men jag tror att länder tänker så här: Kan vi tillsammans lösa de bekymmer som vi har på något vis? Är det så att båda kan tjäna på det? Är det så att tre länder kan tjäna på att gå samman, som jag beskrev att vi gjorde med Hercules? Då tror jag att man kan hjälpas åt i många svåra frågor.

Det är allvarligt, men det är också en sanning. Om USA kan se att vi tillsammans kan göra saker bra är de intresserade av oss. Och vi måste väl erkänna att de är intresserade av oss, för vi gör bra saker och vi har saker som de är intresserade av, precis som vi har saker som vi behöver i de delarna. Jag tror att det här löser sig på det sättet.

Jag märkte att Mikael Oscarsson inte sa Nato. Jag vill berätta att jag var på Nato PA förra veckan. Då reste sig de killar som representerade Nato PA USA. De gick ut efter bara några minuter och försvann. Däremot fanns det någon annan amerikan som var väldigt intresserad av oss. Det var de andra länderna också.

Jag tror att bilaterala delar är väldigt intressanta. Däremot kanske vi inte alltid kan få hjälp i stor mängd.

Herr talman! Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att garantera landets politiska oberoende och självständighet. Det handlar om att värna människors liv och hälsa, samhällets funktioner och vår förmåga att upprätthålla grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter här i Sverige men också i resten av världen utifrån vår bästa förmåga.

Hot mot fred och säkerhet avvärjs bäst i gemenskap och samverkan med andra, även om Sverige fortsatt är militärt alliansfritt. Vi verkställer detta genom vår försvarspolitik på hemmaplan men också genom vårt stöd till exempelvis Förenta nationerna, som bidrar till global fred, säkerhet och utveckling.

För snart en månad sedan deltog jag i riksdagens FN-studieprogram, där man under två veckor får vistas i FN-högkvarteret och delta på möten med företrädare för olika delar av FN-systemet. Det var verkligen lärorikt. Det som också slog mig under besöken var hur oerhört mycket beröm som Sverige får för sina humanitära insatser, inte minst i Afrika och i Mellanöstern.

Herr talman! Ta exempelvis den svenska stabiliseringsinsatsen i Syrien! Visst, den hjälper såklart inte direkt, här och nu, på slagfältet. Men detta bidrar på ett substantiellt sätt till att mer långsiktigt minska grogrunden för extremism och minska rekryteringsbasen för Daish. Det är det enda sättet för oss att långsiktigt lösa de utmaningar som vi står inför och att skapa en möjlighet för goda krafter att växa fram i Daishs ställe.

Dessa insatser fyller inte bara kortsiktiga humanitära behov, utan de bidrar också långsiktigt till konfliktförebyggande. Det är viktigt att ha det i bakhuvudet även i denna debatt, för ju bättre vi är på att förebygga konflikter, desto mindre resurser och energi behöver vi lägga på att hantera konflikter när de väl uppstår.

Herr talman! Sverige tar även genom medlemskapet i Europeiska unionen ett solidariskt ansvar för EU:s fred och säkerhet och EU:s möjlighet att verka för en fredlig och demokratisk utveckling i vår omvärld. Detta märks inte minst genom det svar som regeringen i dag presenterade på Frankrikes begäran enligt artikel 42.7 i EU-fördraget.

Andra försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten, som exempelvis det nordiska, stärker säkerheten i vårt närområde, ger möjlighet att utveckla vår militära förmåga och bidrar till kvalificerade internationella krishanteringsoperationer. Dessutom ska vikten av ett fördjupat samarbete med Finland särskilt framhållas i sammanhanget.

Herr talman! Det har upprepats flera gånger i kammaren, men vi kan konstatera att den säkerhetspolitiska situationen i Europa har fortsatt att försämras. Mot denna bakgrund anser regeringen att den svenska försvarsförmågan bör stärkas, vilket nu sker inom ramen för den mycket breda överenskommelse som regeringen har tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet.

Dessa satsningar innebär en förstärkt försvarsförmåga genom bättre tillgång till underhåll och standardmateriel, fler och mer kvalificerade övningar och en mer uthållig personalförsörjning.

Herr talman! Minst lika viktigt är det civila försvaret och vår förmåga att motstå störningar och förebygga olyckor och kriser. Planeringen av totalförsvaret ska återupptas, och en sammanhängande planering för totalförsvaret säkerställs genom planeringsanvisningar till berörda myndigheter. Det är ett första steg i återuppbyggandet av den verksamhet och de åtgärder som krävs inom ramen för det civila försvaret.

Förmågan att hantera kriser i samhället i fredstid ger också en grundläggande förmåga att hantera situationer under höjd beredskap. Inom ramen för detta arbete utvecklar vi hur risk- och sårbarhetsanalyser från myndigheter och kommuner och landsting bättre kan vara underlag för bedömningar kring samhällets krisberedskap och hur de kan utgöra ett strategiskt planeringsverktyg för att utveckla just samhällets krisberedskap.

Herr talman! En annan av de många utmaningar som samhället står inför gäller de konsekvenser som kommer med ett förändrat klimat. Ett mer extremt väder för med sig ökade risker för olika typer av störningar för samhället som kan ge allvarliga konsekvenser. För att kunna möta dessa utmaningar gör vi bedömningen att det krävs ett ökat fokus på klimatanpassning och det förebyggande arbetet. Med anledning av detta gör regeringen en omfattande satsning på anslaget för förebyggande åtgärder mot exempelvis jordskred och andra naturolyckor för perioden 2016–2019. Detta möjliggör även för kommunerna att bygga ut sina åtgärder för att hantera detta.

Till sist, herr talman, handlar det om det som kanske är det viktigaste för mig. Det är att den militära alliansfriheten ligger kvar. Det vore oerhört allvarligt om Sverige i det här läget skickade signaler som riskerar att få det redan spända läget kring Östersjön att eskalera. Därför är jag stolt över att dörren fortsatt är stängd för ett svenskt Natomedlemskap.

Herr talman! När jag skrev uppsats fick jag ibland kritiken: avvikelse från ämnet. Ibland tycker jag nästan att debatten förtjänar samma omdöme.

Men det handlar alltså om Frankrike. Jag vill tala om att jag tycker att det har varit bra agerat av regeringen. Det har varit bra diskussioner och bra information. Vi hamnar på bronsplats, av 28 länder. Herregud! Går det lika bra i EM i fotboll kommer jag att vara väldigt nöjd, kan jag tala om.

Det här är ett betydelsefullt bidrag. Det är ett citat från Frankrikes regering, men de kanske inte vet vad de talar om. Det är inga JAS-plan som ska snurra runt. Däremot är det kraftiga satsningar på den civila återuppbyggnaden i både Syrien och Irak, vilket nästan ingen vill prata om. Men det kanske är den allra viktigaste insatsen vi kan göra på lång sikt för att minska terrorhotet.

Det fanns många goda skäl, menar jag, att inte skicka JAS-plan till Syrien. Det första är att det folkrättsliga stödet är tämligen svagt. Det stödet är en grundförutsättning, eller borde vara det, för att man över huvud taget ska resonera vidare. Skulle man skicka fler stridsflygplan till ett luftrum som redan vimlar av dem utan koordinering, ledning, samordning och så vidare? Ryssland, Storbritannien, USA och Turkiet är där och snurrar. Jag tror inte att det är en stor brist, uppriktigt sagt, i Syrien eller i luftrummet över Syrien.

Det är klart att man ska vara lite kameral. 250–350 miljoner är pengar det med. Och i och med det Afghanistanbeslut som en majoritet i Sveriges riksdag tog tidigare i dag är pengarna slut.

För att ändå göra en replik av det här: Kan jag uppfatta det som att Jakop Dalunde och Miljöpartiet delar denna analys, och hur ser Jakop Dalunde på framtiden?

Herr talman! Jag måste ärligt säga att det var lite svårt att utkristallisera exakt vad som var själva den konkreta frågeställningen. Det lät mest som beröm kring det som regeringen gör och det som jag själv anför, så jag måste tyvärr be ledamoten Henriksson upprepa frågan lite mer tydligt.

Herr talman! Jag kan förstå Jakop Dalundes förvirring, om vi säger så. Men med tanke på att jag ser det som en avvikelse från ämnet att över huvud taget debattera det här kanske det är naturligt att man tar chansen.

Jag undrar om Jakop Dalunde delar den analys som jag har gjort; det förutsätter jag med tanke på det han har sagt. Men jag vill också ha lite resonemang om framtiden. Det talas ju om att detta är steg ett och inte steget. Det finns ju lite olika bollar i luften här, för att anknyta till en idrott jag nyss nämnde, och det kan vara intressant att höra lite funderingar om hur Miljöpartiet och Jakop Dalunde ser på eventuella framtida satsningar.

Herr talman! Då förstår jag lite bättre. Det handlar alltså om framtiden för stödet till Frankrike. Jag ser att ledamoten nickar instämmande.

Då tycker jag att det är en god hållning att betrakta detta som ett gott första paket. Sedan får vi helt enkelt under 2016 utvärdera hur läget utvecklar sig. Jag utesluter ingenting och stänger inga dörrar, utan jag är villig att sitta ned och resonera kring olika sätt som Sverige vidare kan bidra till att bistå Frankrike.

Herr talman! Jag tyckte att det fanns bra saker i mitten av Dalundes anförande, men början och slutet har jag vissa invändningar emot.

I mitten hade han rätt mycket om totalförsvaret och civilförsvaret, och det var ju någonting som till exempel kollegan Daniel Bäckström från Centern lyfte fram i sitt anförande. Jag vill ändå kvittera det, för jag tycker att det finns all anledning att vi ska fortsätta diskutera detta, för det är värdefullt och viktigt.

Låt mig nu komma med lite mer kritik.

Jag tycker också att det som är bra med vår försvarsuppgörelse, som ligger till grund för det försvarsbeslut vi har fattat, är det fördjupade samarbetet med andra länder, våra allierade, inte minst med USA och den transatlantiska länken som är utpekad. Jag vill också se en utökad övningsverksamhet med våra grannar och nära vänner. Det kan vara Finland, men det kan också vara Estland, Lettland, Litauen och inte minst USA.

Precis som har nämnts tidigare i debatten kommer vi nu under 2016 att debattera och fatta beslut om det så kallade värdlandsavtalet som ytterligare underlättar och fördjupar detta.

Då vill jag ändå ställa en kontrollfråga. Jag har ju sett i debatten ett antal miljöpartister som vänder sig emot både värdlandsavtalet och kopplingen till USA. Är det hela regeringspartiet Miljöpartiet som står bakom den förda politiken, eller är det väl valda delar av Miljöpartiet som stöder den försvarsinriktning som de gröna är en del av i regeringsunderlaget?

Värdlandsavtal, fördjupad övningsverksamhet med USA, ett förstärkande av den transatlantiska länken – är det hela den gröna politikens politik, eller är det väl valda delar?

Herr talman! Jag själv blev politiskt medveten under 90-talet, i en tid efter den stora kraftmätningen under kalla kriget då stora delar av den bredare vänstern hade ett ganska låst förhållningssätt till USA och dåvarande Sovjetunionen. Det var kanske inte så utpräglat i den tid jag levde i, så jag är inte uppväxt med samma typ av beröringsskräck inför USA som andra kanske har.

Samtidigt har jag i en stor del av mitt politiska engagemang varit väldigt kritisk till hur USA agerade när det gäller invasionen av Irak och hur man sedan hanterade sin Mellanösternpolitik i synnerhet. Efter valet av Barack Obama kan man ändå se att USA har haft en betydligt bättre politisk utveckling, samtidigt som vi sett att utvecklingen i Ryssland blivit alltmer problematisk.

Sett ur det perspektivet ser jag fortsatt inte heller någon typ av beröringsskräck inför USA när det gäller att öva. Dessutom kan jag tillägga att vi gröna ofta bryr oss om resurseffektivitet, och ett gott sätt att öka vår militära förmåga utan att spendera alltför mycket resurser är ju att öva tillsammans med andra och då gärna starkare parter, exempelvis USA. Det är ingenting som jag vänder mig särskilt kraftigt emot. Dock ska det ändå framhållas att olika typer av övningar kan sända olika typer av säkerhetspolitiska signaler. Det är en annan femma som man får ha i beaktande.

Herr talman! Då förstår jag att Jakop Dalunde inte har någon beröringsångest när det gäller USA. Men jag måste referera till vad Jakop Dalunde sa i sin kommentar till Stig Henriksson: Jag förstod inte riktigt vad Dalunde försökte säga.

Jag ställde nämligen en mycket konkret fråga, herr talman. När det gäller fördjupad övningsverksamhet, när det gäller att stärka den transatlantiska länken, när det gäller att betona det särskilda samarbetet med USA som ligger helt inom ramen för försvarsuppgörelsen och den inriktning vi går in i – är det då hela Miljöpartiets politik eller väl valda delar av de gröna som står bakom? Jag vill alltså återkomma till regeringspartiet de gröna. Är det hela er politik eller väl valda delar av ert parti som står bakom detta?

Herr talman! Jag tycker ändå att det är intressant och lite avslöjande av Jakop Dalunde att ta upp att det finns beröringsångest inför USA. Det gör det i svensk politik, och jag tror också att det delvis är en förklaring, kanske rent av till det paket vi nu ser som presentation på Lissabonfördraget och Frankrikes begäran 42.7. Det finns nämligen en koppling till det så kallade Amerikabrevet, nämligen att USA också har begärt ökat stöd och ökad hjälp i kampen mot Daish.

Jag tycker alltså att det var intressant och i någon mening, herr talman, lite avslöjande att Dalunde ägnade två minuter åt att prata om just antiamerikanism och att han själv inte var en del av den. Därmed indikerar han ju att den finns någon annanstans.

Frågan är därför, herr talman: När det gäller ökad övningsverksamhet, när det gäller stärkande av den transatlantiska länken, när det gäller ökat samarbete med USA – är det hela Miljöpartiet som regeringsparti som står bakom eller väl valda delar av de gröna?

Två minuter har herr Dalunde på sig för att utveckla detta, herr talman!

Herr talman! Tack, ledamoten Wallmark, för detta utmärkta tillfälle att göra just detta!

Tesen att det skulle vara det så kallade Amerikabrevet som ligger till grund för regeringens linje att inte gå vidare med en spaningsinsats med JAS-plan tror jag är ganska falsk. Snarare handlar det om den folkrättsliga gråzonen för en sådan insats och bristen på command and control. Det är det som ligger till grund för att regeringen inte skickar JAS-plan för spaning.

Värdlandsavtalet tecknades av den borgerliga regeringen strax före valet. Det är upp till regeringen att lägga fram en proposition till riksdagen där man ska hantera det. Beredningen av detta ärende sker just nu i Regeringskansliet, och regeringen kommer att återkomma med det till riksdagen.

Herr talman! Min fråga skulle egentligen ha rört någonting annat, men när jag hör Jakop Dalunde säga att det handlar om en folkrättslig gråzon och att detta förhindrar regeringen att besluta om en insats med JAS Gripen i Syrien och Irak kommer jag att addera en fråga till den planerade frågeställningen.

Jag vill ställa frågan om det är Jakop Dalundes uppfattning att det som bland annat Frankrike, Storbritannien med flera länder inom ramen för den breda koalitionen nu gör i Syrien och Irak står i strid med folkrätten.

Herr talman! Jag hörde Jakop Dalunde säga att han var mycket nöjd med att alliansfriheten ligger fast. Jag tänkte läsa någon rad ur ett kommittédirektiv som beslutades den 12 november 2015 av regeringen – kollektivt som alltid – Förutsättningar enligt regeringsformen för fördjupat försvarssamarbete.

”En särskild utredare ska analysera förutsättningarna enligt regeringsformen för Sverige att, under förutsättning att nödvändiga politiska beslut fattas, med militära resurser agera gemensamt med annan stat för att möta ett väpnat angrepp mot någon av staterna samt för att hindra kränkningar av någon av staternas territorium i fred och under krig mellan främmande stater.”

Är det, herr talman, frihet från att ingå i en allians med Nato som Jakop Dalunde slår vakt om, eller är det den militära alliansfriheten mer generellt?

Herr talman! Tack, ledamoten Widman, för frågan! Det korta svaret är att det i huvudsak handlar om Nato.

Herr talman! Det kan hända spännande saker i Sveriges riksdag även sent om kvällarna. Jag kommer naturligtvis att prova motsvarande fråga på försvarsministern något senare, men det är mycket intressant att höra att Miljöpartiet anser sig vara berett att ge upp den militära alliansfriheten, försåvitt det inte handlar om ett medlemskap i Nato. Det var stora nyheter.

Jakop Dalunde har en sista replik kvar, och jag skulle vara tacksam om han ville utveckla den andra frågan jag hade, nämligen om han anser att det som Storbritannien och Frankrike nu gör i Syrien och Irak står i strid med folkrätten eller inte.

Herr talman! Nej, jag har inga synpunkter på vad Frankrike gör. Jag har inget skäl att kritisera Frankrike.

Om Sverige ska sända JAS-plan behöver vi göra en utvärdering utifrån vårt perspektiv i fråga om folkrätten. Jag litar på Utrikesdepartementets folkrättsliga experter, som berättar för mig att det är att tänja på folkrätten för Sverige att göra så. Det är en folkrättslig gråzon. Den bedömningen litar jag helt enkelt på.

Man ska tillägga att det även handlar om bristen på command and control, att det i dagsläget inte finns erforderliga system att ha insyn i beslutsprocesser och att säkerställa att insatsen görs på ett adekvat sätt.

Herr talman! Basen för regeringens arbete när det gäller utgiftsområde 6 och när det gäller framtidens försvarsmakt är naturligtvis inriktningspropositionen. Regeringen tar sin utgångspunkt i de omvärldsförändringar som vi lever med. Det handlar framför allt om den ryska aktiviteten i vårt närområde.

Vi kan konstatera att annekteringen av Krim är ett slutligt bevis på att Ryssland är berett att använda sin militära förmåga för att nå politiska syften. Vi noterar också en ökad övnings- och underrättelseverksamhet i vårt närområde, i Östersjöområdet, och det ställer naturligtvis ökade krav på den svenska försvarsmakten.

Vi fördjupar samarbetet med Finland, och vi genomför en lång rad åtgärder för att öppna för att fördjupa samarbetet. Vi genomför bland annat en utredning för att se de juridiska förutsättningarna för att göra dessa fördjupningar, använda varandras infrastruktur och använda varandras hamnar och flygbaser på olika sätt.

Vi övar förband tillsammans på flygsidan, armésidan och marinsidan. Vi tittar på scenarier bortom fredstida förhållanden. Vi stärker samarbetet i Norden, vi fördjupar samarbetet med de baltiska staterna, vi är aktiva inom Natos partnerskap och vi försöker utveckla den transatlantiska länken med utgångspunkt i det fattade riksdagsbeslutet. Det handlar alltså om övningsverksamhet, forskning, materiel, interoperabilitet och internationella operationer.

När vi ser på läget i vårt närområde kan vi se att stora övningar genomförs. I juni 2014 var det en beredskapskontroll från rysk sida med 65 000 soldater, 5 500 fordon, 180 flygplan och 60 helikoptrar. I mars 2015 var det beredskapskontroll i Arktis med 38 000 soldater. I maj 2015 var det dags för centrala milot. Vi har haft beredskapskontroll i Kaliningrad. I augusti i år var det en landstigningsövning i Östersjön, en stor militärövning som hette Center, en vitrysk övning som hette Union Shield och Östersjömarinens höstövning.

Det pågår hela tiden många aktiviteter.

Från svensk sida deltar vi naturligtvis i en omfattande övningsverksamhet tillsammans med andra länder. Varje sådan övning är att betrakta som en säkerhetspolitisk signal som fungerar balanserande i det stora perspektivet.

Det vi har framför oss nu är Cold Response 2016 i februari i Norge. Vi har Swefinex 16 i maj. Vi har övningen Open Spirit i maj i Östersjön med koppling till Litauen. Vi har en brigadstridsövning i maj–juni i Skövde. Vi har Baltops i Östersjön i juni. Vi har en övning som heter Anaconda i Polen i juni. Vi har flygvapenövningen i augusti–september. Vi har Northern Coast i september. Vi har Swenex i november. Och vi har en operativ ledningsövning i november. Det är några av de större övningarna. Till detta kommer en omfattande övningsverksamhet i hela det nordiska perspektivet där man även bör ta med de baltiska staterna, Polen, Tyskland och Danmark när man bedömer helheten och kraften i verksamheten.

Allt detta är balanserande övningsverksamhet med tyngd och vikt.

Det vi jobbar med för att verkställa försvarsbeslutet och för att öka vår militära förmåga är att genomföra krigsförbandsövningar så att samtliga förband övas. Här är pengar avsatta från 2016 fram till 2020. Vi kommer att upprätta en lätt motoriserad skyttebataljon som också är luftburen. Pengar är avsatta från 2016 till 2020. För ett stridsfordonsmonterat granatkastarsystem är pengar avsatta från 2018 till 2020.

För brobandvagnar, en 36-meters och två 14-meters, är pengar avsatta från 2016 till 2020. För förbättrad pansarvärnsförmåga är pengar avsatta från 2016 till 2020. För stridsgruppen på Gotland är pengar avsatta från 2016 till 2020. För granatkastare i hemvärnet är pengar avsatta 2016 till 2020. Samma årtal gäller för personlig utrustning, modifiering av korvetter så att full korvettförmåga för ytstrid, luftförsvar och ubåtsjakt kan vidmakthållas. Pengar är avsatta åren 2016–2017.

När det gäller ubåtsjaktsförmågan halvtidsförlängs fem bevakningsbåtar. Sex bevakningsbåtar blir bojbåtar. Antiubåtsgranatkastare installeras på minröjningsfartyg, och sensorkedjor byggs upp. Pengar är avsatta för åren 2016–2020. Undervattenssensorerna kommer 2017–2018.

Det finns mer pengar för vidmakthållande av transportflyg åren 2019–2020 och spridning på flygbaser mellan 2017 och 2020.

Allt det som fanns med i inriktningspropositionen är under hantering. Det finns en planering. Självklart kommer vi kanske att möta förskjutningar, fördyringar och att olika projekt blir försenade. Men det får vi hantera i det läget. Vi ska ha öppna ögon för att sådana situationer kan inträffa.

När det gäller den ekonomiska utvecklingen fanns 42,8 miljarder för 2015, 44,8 miljarder för 2016, 46,1 miljarder för 2017, 47 miljarder för 2018 och 49,1 miljarder för 2019.

Vi följer den planering som inriktningsbeslutet innebär. Det är regeringens grundläggande uppgift att verkställa beslutet. Vi har också levererat grunderna för att starta ett arbete när det gäller totalförsvarsplanering, och vi får den första återrapporten om det arbetet den 10 juni nästa år.

Vi har tillsatt utredningar som vi var överens om i arbetet med inriktningspropositionen. Det handlar om den finansiella styrningen av FMV, översyn av materiel och logistik, hållbar personalförsörjning, forskning och utveckling på försvarsområdet samt ett fördjupat försvarssamarbete. Vi är fullt ut i verkställande fas när det gäller detta. Det här är den huvuduppgift vi har. Jag har också i dag för samtlig personal på departementet klargjort att det här är huvuduppgiften under den kommande tiden och att mycket kraft måste läggas på uppföljning och utvärdering.

När det sedan gäller den militära insats som i och för sig inte hanteras i det här forumet men som ändå har kommenterats rätt så rejält kan jag säga att militär transport via C-17, som vi avsätter tid för under 2016, är en åtgärd med militär substans. Militär transport 2017 med TP 84 eller C-130 är också en åtgärd med militär substans. Den materiel som är sekretessbelagd och måste hanteras via ISP och som också måste underställas riksdagen är av sådant slag att den innehåller tydlig militär substans. Jag vill bara klargöra de här bitarna, så att man inte försöker förminska det som nu görs. Åtgärden när det gäller materiel är verkligt efterfrågad av Frankrike.

Det är precis som det har sagts: Det kommer att ske en utvärdering. När det gäller framtiden utlovar jag ingenting men utesluter heller ingenting. Självklart ska saker och ting finansieras. Men det finns också någonting som heter 2017 i sammanhanget. Det beror på vilket perspektiv man lägger in i det hela. Jag utesluter som sagt inget och pekar inte heller ut något i detta läge. Jag tidsbestämmer inget mer än att det ska göras en utvärdering.

Fransmännen har meddelat att det är ett betydelsefullt bidrag som ges. De har formulerat sig så här: Detta är glädjande och visar på den gemensamma viljan hos Frankrike och Sverige att förstärka insatserna mot IS/Daish och att stabilisera läget i konfliktområden som Mali och Centralafrika.

Nu har vi tagit det första steget. Sedan får vi följa utvecklingen och se hur vi kommer att åtgärda det här i framtiden.

Herr talman! Det är med viss spänning man konstaterar att tre femtedelar av den så kallade försvarsgruppen nu har tryckt in sig för replik. Det ska bli intressant att följa.

Jag lyssnade mycket noga på försvarsministerns redogörelse över vad som kunde anses vara militär substans i det bidrag till Frankrike som regeringen i dag har presenterat. Men jag måste ändå som komplement till den redovisningen få ställa frågan: Känner sig försvarsministern nöjd med det som Sverige nu bidrar med, handen på hjärtat?

Vi kunde nyss höra Jakop Dalunde förklara att den ovilja mot militära allianser som Miljöpartiet känner närmast avser den transatlantiska säkerhetsorganisationen Nato och inte så mycket andra eventuella allianser. Jag läste nyligen innantill ur ett direktiv som försvarsministern har gett till en utredare. Det handlar inte om de juridiska frågorna, herr talman, utan om hur pass kompatibelt med regeringsformen ett optionellt försvarsförbund med annat land är. Enligt min mening är det därför en grundlagsfråga som ska utredas. Det är överraskande, kan man tycka, eftersom det är Försvarsdepartementet som tillsätter utredningen, men också det är spännande.

Min fråga till Peter Hultqvist i den delen är: Om utredningen levererar resultat, är det då regeringens avsikt att Sverige ska ingå ett ensidigt proklamerat försvarsförbund med Finland?

Herr talman! Ibland blir det väldigt märkligt, Allan. Vi är överens med Finland om att det vi gör inte handlar om något försvarsförbund. Vi gör nu scenarier bortom fredstida förhållanden. Om vi sedan använder oss av de optionerna i ett krisläge är någonting vi fattar beslut om då. Här finns det ingen dold process som pågår med någon konstig sorts agenda i bakgrunden. Men vi är tvungna att klara ut de lagmässiga möjligheterna kring alla de samarbeten vi nu drar igång. Det är det som det handlar om.

Det här öppnar heller ingen bakdörr till Nato eller till någonting annat. Nato kräver särskilda beslut, särskilda arrangemang och särskilda ansökningsförfaranden. Jag tycker att du vrider till det här på ett sådant sätt att det passar dina syften, så att det ska gå bra att angripa på något sätt. Men det är det här som är bakgrunden och uppfattningen.

Du frågar om jag är nöjd. Nej, jag är inte nöjd förrän IS/Daish är nedkämpat och vi på något vis har löst problemen där nere. Nu har vi från regeringens sida gjort ett första paket. Vi har också utlovat en utvärdering som vi så småningom ska ta ställning till. Sedan får vi ser hur vi går vidare. Jag vill framhålla att Frankrike har välkomnat det bidrag som vi nu har gett och uttalat att de tycker att det är glädjande och visar på det samarbete som vi har mellan Frankrike och Sverige.

Herr talman! Jag är på en punkt beredd att instämma fullt ut med försvarsministern: Det finns ingen anledning att känna sig nöjd förrän Daish är nedkämpat i den här regionen. Men nu var det inte det som var min fråga. Frågan var om försvarsministern med handen på hjärtat ansåg sig nöjd med det som Sverige nu är berett att bidra med till Frankrike. Det är en helt annan frågeställning.

Jag läste innantill ur direktiven, herr talman. Det handlar om möjligheten ”att, under förutsättning att nödvändiga politiska beslut fattas, med militära resurser agera gemensamt med annan stat för att möta ett väpnat angrepp mot någon av staterna”. Jag kan inte uppfatta detta på något annat sätt än att det är ett villkorat eller optionellt försvarsförbund som regeringen nu avser att utreda.

Då är min fråga på nytt, för den har inte blivit besvarad, herr talman: Är det den svenska rödgröna regeringens avsikt att som ett resultat av den här utredningen ensidigt proklamera ett villkorat försvarsförbund med Finland?

Herr talman! Jag vet inte hur man ska göra för att vara tydlig mot Allan Widman. Det finns ingen försvarsförbundsöverenskommelse eller någon diskussion om detta mellan den finska och den svenska regeringen. Vi har inte gjort någon sådan överenskommelse. Jag har sagt hela tiden i den här frågan att vi gör det vi har kommit överens om nu, och det är optioner för scenarier bortom fredstida förhållanden. Det finns ingen utfästelse om något försvarsförbund. Om det är så att vi i en eventuell framtid skulle komma till den typen av diskussioner får vi ta upp det då. Men det finns ingenting sådant som planeras och diskuteras i dag, varken över eller under ytan.

När det gäller det här med handen på hjärtat är det så att man måste se allting i en process. Det är långsiktiga arrangemang det handlar om. Jag är nöjd med det vi har kommit fram till nu, men det här kan ta lång tid, och vi måste kanske komma med andra saker också för att det ska fungera.

De här frågorna är bara försök att pressa på, ge en bild av splittring och spela ut olika personer och olika delar av regeringen mot varandra. Regeringen är enig bakom det vi nu har ställt upp med. Sedan har vi sagt att vi är beredda att återkomma och gå vidare. Men hur det ska se ut och hur det ska gå till tar vi ställning till om det blir aktuellt.

Till Wallmark kan jag säga redan nu att finansieringsfrågor i så fall kommer att lösas ut. Det kommer att finnas förslag och idéer om hur detta ska gå till. Jag vill också understryka att det finns en ny budget för 2017.

Herr talman! Jag tackar för försvarsministerns uppfinningsrika och innovationsglada förmåga att replikera på replikören redan innan densamme tagit talarstolen i besittning. Men det är helt rätt – jag hade tänkt ställa frågor om ekonomi. Jag kom bara hit senare.

För några dagar sedan, när jag förberedde mig för inför denna utgiftsdebatt, tänkte jag berömma Peter Hultqvist. Jag tycker att vi är flera som varit delaktiga i att åstadkomma något bra, nämligen försvarsuppgörelsen. Jag tycker också att den uppräkning som försvarsministern ägnade ett par minuter indikerar det. Trots att jag är besviken över det som regeringen berättat i dag vad gäller att hörsamma Frankrikes begäran tänker jag ändå säga något vänligt, herr talman.

Det som försvarsministern räknade upp var bra. Den delen av försvarsuppgörelsen finns det anledning att vara stolt över. Inte minst vill jag understryka det som försvarsministern sa om övningsverksamheten, både de egna krigsförbandsövningarna i Sverige och den internationella övningsverksamheten. Jag vill se mer av det, och jag är rätt övertygad om att försvarsministern själv vill se mer av det.

Dock, herr talman och försvarsministern, måste jag säga att jag finner det paket som försvarsministern refererar till i dag otillräckligt. Vi får en begäran från Frankrike, i det trauma som Paris befinner sig efter den 13 november 2015, och utrikesministern lovar ett Herkulesplan 2017. Sedan finns också en del annat, bland annat det taktiska transportplanet C-17, som är förlagt till Pápa i Ungern. Vilken tur att alliansregeringen genomdrev det, under motstånd, tror jag, från Socialdemokraterna! Nu finns planet, och det kan utlovas.

Jag skulle gärna vilja att försvarsministern kastade lite ljus på finansieringen ifall vi skulle behöva göra något 2016. Jag är för egen del inte beredd att ta pengar från det nationella försvaret till internationell verksamhet.

Herr talman! Jag uppskattar de positiva orden från Wallmark. Jag kan kontra med att säga att jag mycket uppskattar det breda samarbetet och det jobb som vi kan göra tillsammans i försvarsgruppen. Vi hade senast i dag ett möte som jag tyckte var konstruktivt och bra. Där avhandlades de mer bilaterala samarbetena.

Låt mig med anledning av debatten tidigare i dag säga att det arbete som sker inom ramen för Natos partnerskap, och det som vi är överens om, ska fortsätta. Den agenda och den plan som vi tillsammans med USA håller på att jobba fram ska fortsätta och genomföras. Det är viktigt att vi även står för de delarna av uppgörelsen.

När det gäller ekonomin ska ju allt här i världen finansieras. Jag har tidigare redogjort för att vi måste stå för försvarsuppgörelsen. Det är hela ingångsvärdet från min och regeringens sida. Om det sedan kommer sådant som ska genomföras måste vi ha en idé och ett förslag om finansiering. Jag förutsätter att vi i ett sådant framtida läge får diskutera hur det i så fall ska gå till.

Jag vill peka på tiden bortom 2016. Det finns också något som heter 2017. Jag bedömer att den kamp som nu genomförs inte kommer att vara avslutad med omedelbar verkan det kommande året.

Herr talman! Ja, det finns absolut en tid bortom 2016. 2017 är ett bra exempel på det. Dock kan saker och ting inträffa i vår omvärld redan under 2016, både positivt och negativt, som kräver internationella insatser. Försvarsministern har själv sagt att det kan komma fler paket, och andra socialdemokrater, såsom Åsa Lindestam, har sagt att det kan vara en start.

Jag uppskattar det som försvarsministern säger, att vi inte rör det som ligger inom försvarsuppgörelsen. Om det tillkommer nya kostnader inom internationell verksamhet får vi försöka hitta alternativ. Jag lovar att Moderaterna i en vårändringsbudget kommer att vara mycket konstruktiva vad gäller utgiftskonton som vi skulle kunna dra ned på och som inte ligger inom Försvarsmaktens område och det beting vi har.

Herr talman! Försvarsministern säger att han inte är nöjd förrän Isil/Daish är nedkämpad. Låt mig säga att jag delar den åsikten. Det ska därför bli intressant att i ljuset av det se hur Sverige responderar på de förfrågningar som kommit från USA när det gäller den internationella kampen mot Isil/Daish.

Vad gäller den diskussion vi hade i går om Irakpropositionen, som försvarsministern tyvärr inte kunde avnjuta eftersom han var på en Folk och Försvar-tillställning, kan jag nämna att en del ledamöter tyckte att man inte behövde betona den militära komponenten så mycket. Om man ska göra som försvarsministern säger, nämligen nedkämpa Isil/Daish, kräver det i allra högsta grad en tydlig militär komponent. Det är väl i ljuset av det jag hade önskat att vi, när vi nu sätter normen i förhållande till Frankrikes begäran, skulle ha varit tydligare och snabbare än vad vi nu är med det vi levererar.

Jag har inget emot det vi ger till Frankrike. Jag hade velat ge mer. Därför är jag rätt övertygad om att ifall Frankrike redan i dag bedömer det vi gör som ett betydelsefullt bidrag skulle de, om vi hade gjort mer, i vart fall inte ha ändrat uppfattning utan tyckt att också det hade varit ett betydelsefullt bidrag.

Jag vill tacka försvarsministern för replikskiftet.

Herr talman! Det är bra att Wallmark och jag är överens om formuleringen ”ett betydelsefullt bidrag”, att vi har noterat att det sägs från den franska sidan. Det är en bra plattform för den fortsatta bedömningen och eventuella fortsatta diskussioner i det här ärendet.

När det gäller debatten om Irak, som jag tyvärr inte kunde närvara vid, kan jag säga att det självklart måste vara militära komponenter i det. Det är fullständigt avgörande. Jag har själv besökt förbandet i norra Irak. Jag har fått synpunkter från peshmergan. Jag har fått synpunkter från den irakiska ledningen. Jag har träffat den amerikanske generalen i området. Jag har träffat vårt förband. Jag har fått en ordentlig genomgång av förhållandena där. Det är klart att det måste till en militär komponent som är stark. Koalitionen där är nödvändig för att hålla området stången. Peshmergan kan inte ensam göra det jobbet.

Det behövs insatser på många håll. När man bedömer Sveriges samlade insatser kanske man inte bara ska koncentrera sig på det bidrag som vi ger till Frankrike i den akuta situationen utan också notera beslutet om insatsen med de soldater som vi har i norra Irak. Kanske ska man också se på det som vi bidrar med i Mali. Och i förhållande till omvärlden kanske man även ska värdera det långsiktiga engagemanget, 14 år hittills, i Afghanistan.

Allt det vet jag har betydelse i internationella sammanhang för bedömningen av Sveriges samlade vilja att bidra i olika sammanhang. Om det låter som att bidraget till Frankrike inte alls är tillfredsställande och allt därför raseras vill jag säga att det inte är på det sättet. Vi har hela bredden av åtgärder som ska räknas in när man bedömer det hela.

Jag är nöjd med det som regeringen har kommit med, men jag är öppen för utvärderingar och en framtida fortsättning.

Herr talman! Låt mig börja med att instämma i Hans Wallmarks positiva ord om den uppräkning som försvarsministern gjorde i början av sitt anförande. Försvarsuppgörelsen blev ett trendbrott. Inte minst gäller det betoningen på övning – utan övning ingen effekt. Det gäller också det handfasta sätt som försvarsministern haft under det första året av sin gärning som försvarsminister.

Med tanke på den handfasta och pragmatiska hållning som försvarsministern ofta visar blev jag därför förvånad över att det inte blev mer av det stöd som Frankrike, och även Amerika, efterfrågade. Solidaritetsförklaringen är mycket tydlig med att ett land har rätt att begära hjälp, och försvarsministern sa också att han inte är nöjd förrän Daish/IS är utplånad.

Är det då inte lite magert att det bara blev de 50–100 timmarna? Vi har fått förklarat för oss att det går åt ungefär 20 timmar per resa, så det kanske handlar om fem sex transporter. Det är också några stabsofficerare i Mali. Och det är Herkulesplanet – men inte i vår, inte nästa höst, utan 2017. Är det ett relevant svar på Frankrikes solidaritetsbegäran? Är försvarsministern verkligen nöjd och tycker att det är ett substantiellt militärt bidrag?

Herr talman! Oscarsson missade en viktig sak i paketet, och det var materielen. Jag har i olika sammanhang försökt förklara, så även på presskonferensen i dag, att det är någonting som jag anser har en tydlig militär substans. Materielen är sekretessbelagd och måste därför hanteras utifrån de regelverken, men jag kan säga att den är tydligt och djupt efterfrågad av Frankrike. Det tycker jag att man också ska räkna in när man bedömer helheten så att man har med allt när man uttalar sig om vad som är bra och dåligt.

Jag tycker att den insats vi nu gör är en bra början. Det är något som jag och regeringen står bakom. Men vi säger också att vi ska utvärdera och återkomma. Vi får se vad vi gör för ställningstagande – jag vill inte vare sig utesluta eller peka ut något. Detta är det grundläggande förhållningssättet.

När man bedömer Sveriges förmåga till solidaritet och åtaganden vill jag markera att man måste se dels vad vi har gjort genom åren, dels vad vi deltar i för andra typer av internationella operationer. Det är också ett tecken på att Sverige i olika lägen är berett att bidra.

Det är roligt att Mikael Oscarsson framhåller att vi nu har gjort ett trendbrott tillsammans. Jag uppskattar det samarbetet. Jag tycker att det är konstruktivt, och vi har en bra dialog när det gäller genomförandet av inriktningspropositionen.

Herr talman! Jag blir inte riktigt klok på detta med Sveriges stöd till Frankrike i kampen mot IS/Daish. Frankrike var ju tydligt med spaningsdelen, och det som kom från Amerika låg i linje med det.

För Sveriges del är det viktigt att vara en bra samarbetspartner. Ska man inte se detta som ett test på just detta? Det är flera länder som tittar väldigt noga på Sveriges respons. Exempelvis tror jag att man i de baltiska länderna tittar på Sveriges respons.

Vi gjorde en viktig insats med spaning i Libyen. Den var efterfrågad och mycket viktig. Jag tror att det var därför som denna förfrågan kom.

Jag vill då ställa en fråga. Ser inte försvarsministern att det kan finnas problem med hur Frankrike och kanske framför allt Amerika ser på Sverige när spaningsinsatsen nu inte blir av? Om nu försvarsministern säger att han inte är nöjd förrän Daish/IS är utplånat, skulle vi då inte kunna komma med ett bättre bidrag än det som i dag levereras?

Herr talman! Precis som jag har sagt tidigare är Frankrikes kommentar att det är ett värdefullt bidrag: Det är glädjande och visar på den gemensamma viljan att förstärka insatserna mot IS/Daish och stabilisera läget i konfliktområdet. Det är alltså inget dåligt omdöme vi får från Frankrike här.

Detta är inte den enda internationella insats vi gör, utan alla de insatser vi gör har betydelse och är ett sätt att bidra till att stabilisera i olika delar av världen. Precis som i tidigare fall kommer vi att se till att också leverera och genomföra det som nu är överenskommet. Det är inte alltid förhållandena är på det viset om man ser hur de internationella operationerna fungerar världen över.

Detta är ett första steg. Det är ett konkret bidrag. Jag tycker att också materielbidraget måste värderas i den argumentation man för från Mikael Oscarssons kant. Materielbidraget är djupt efterfrågat och har en tydlig militär substans. Tyvärr är det sekretessbelagt, så jag kan inte prata om det fullt ut i den roll jag befinner mig i nu.

Vad vi gör kommer alltid att värderas i olika länder. Vi gör många saker över ett brett fält, också sådant som gäller vår egen militära förmåga. Den samlade bedömningen av Sverige måste nog bygga på allt detta. Vad jag har fått tillbaka genom åren är i alla fall att man uppfattar oss som en bra samarbetspartner i olika sammanhang. Vi kommer, enligt vad vi har sagt i inriktningspropositionen, att fortsätta arbeta vidare i den andan och med den inriktningen.

Herr talman! Jag tänkte växla tema.

Jag vill också tacka för mycket konstruktiva samtal under det här året, både före och efter försvarsbeslutet. Det handlar både om den svenska försvarsförmågan och om våra internationella insatser, liksom om långsiktigt arbete för att det ska bli så bra som möjligt.

Jag tänker också på totalförsvarsplaneringen och de uppdrag som regeringen har gett till statliga myndigheter som involveras i det här arbetet. Efter ungefär 20 års strategisk timeout finns det oerhört mycket att hämta in och analysera och inventera när det gäller de samlade resurserna i kommuner, socknar, regioner och även nationellt.

I början av december kom ett besked från MSB:s generaldirektör, som meddelar att man har ställt in den sedan över ett år planerade stora samverkansövningen som skulle involvera ett hundratal aktörer på alla nivåer i Sverige: 55 kommuner, Västra Götalandsregionen, Länsstyrelsen i Västra Götaland, Värmland och Halland skulle ingå. Det skulle vara en övning för att testa beredskapen på den civila sidan och för att också kunna utveckla arbetet gemensamt. Man hänvisar till resursbrist och tidsbrist på grund av migrationssituationen och att man inte har resurser att fullfölja övningen.

Jag vill ställa min fråga till försvarsministern utifrån att vi delar ansvaret. Utskottet har ansvar för helheten, och tillsammans med minister Ygeman är minister Hultqvist en viktig aktör i regeringen för att kunna få totalförsvarsplaneringen att utvecklas. Då är min fråga om det finns några perspektiv till att det nu meddelas att man inte kan genomföra en övning som man planerat i mer än ett år.

Herr talman! Jag är inte i detalj uppdaterad om den här övningen, men det är en övning av stor omfattning, och det känns som om den var väl motiverad i tanke och planering. Nu berör detta en annan ministers ansvarsområde. Det lyder inte under Försvarsdepartementet, och av den anledningen tänker jag inte gå in i någon detaljerad diskussion om detta.

Jag vill dock säga en sak: Vi måste få till stånd en totalförsvarsplanering. Det handlar om att ha ett civilt försvar som stöttar det militära försvaret, så att det militära försvaret av Sverige kan fungera i en eventuell krissituation. Det handlar också om att bygga ett civilförsvar och en beredskap som kan vara aktiv i samband med skogsbränder, stora olyckor eller intermezzon av något oförutsett slag. Här har vi alltså en förbättringspotential av det större slaget.

Om vi tittar på hur detta såg ut en gång i tiden kan vi se att här ingick företag av de mest olika slag, myndigheter av olika slag, kommuner och landsting. Man hade totalförsvarsövningar där både det militära och det civila försvaret ingick i en helhet. Jag säger nu inte att vi kan komma tillbaka till detta med omedelbar verkan, men vi måste utifrån våra förhållanden och förutsättningar börja en grundplanering och skapa en grundidé om detta. Det första uppdraget handlar om att ta det första steget i en sådan process.

Herr talman! Detta är oerhört viktigt, och vi ska hjälpas åt på bästa sätt för att detta ska bli så bra som möjligt. Vi behöver det både kortsiktigt och långsiktigt.

Om en myndighet väljer att avbryta en övning som man har planerat så länge kan man fråga sig vad man egentligen har för förutsättningar att i dag hantera en situation där ett antal kriser inträffar samtidigt. Vi måste veta att man kan hantera flera kriser samtidigt, också för att kunna möta de behov som uppstår i kopplingen mellan det militära och det civila. Detta måste vi planera för, vilket jag tror blir en jätteviktig uppgift.

Jag kan meddela att Länsstyrelsen i Värmland och landshövdingen i Värmland har beslutat att man ska genomföra en regional övning där man hoppas att kommuner, landsting och polis ska medverka. Det är viktigt för att trimma det lokala arbetet.

Ett medskick som jag har fått, bland annat från krisberedskapssamordnare i kommunerna hemma i västra Värmland är: När vi tänker framåt kring totalförsvarsplaneringen är det viktigt att också tänka på ömsesidigheten, dels hur vi som civilt samhälle ska stötta det militära, dels hur vi kan hitta infrastruktursatsningar och upplägg som gör att man kan resurseffektivisera och optimera planeringen så att det gynnar det pågående civilberedskapsarbete som kommunerna gör, till exempel för att kunna hantera extraordinära händelser i fredstid.

Med tanke på att det handlar om många eldsjälar – som ofta är engagerade i flera föreningar som är kopplade till arbetet med totalförsvarsplaneringen, också i företag – och det gäller att på bästa sätt kunna använda det engagemanget, är det viktigt att tänka på ömsesidigheten, tänka åt bägge hållen för att kunna säkra och stabilisera arbetet och också minska sårbarheterna i vårt samhälle.

Herr talman! Jag uppfattar att Daniel Bäckström och jag egentligen har samma uppfattningar och inriktning i detta och att det nu handlar om att göra ett jobb på ett ordentligt sätt. Utan att jag har någon djupare kunskap om det tycker jag: Om landshövdingen i Värmland nu tar initiativ till att öva kommun, polis, landsting och olika aktörer i en större civilförsvarsövning är det ett utmärkt bidrag till att i Värmland försöka få igång den här typen av processer.

Jag tror att det finns all anledning att titta på vad man kan göra på länsstyrelsenivå. Men jag har också så sent som denna vecka haft kontakt med en av de ansvariga på en länsstyrelse i Sverige om just den här typen av frågor och märker på frågorna och sättet att resonera att det finns ett ökat intresse och vissa förväntningsvärden. Mitt besked är: Ni måste börja titta på vad ni tycker att ni kan bidra med, och vilka typer av idéer har ni? Det gäller att utifrån ett lokalt och regionalt perspektiv börja fundera på: Hur utvecklar vi detta?

Vi börjar från en låg nivå med stor förbättringspotential. Jag tror att en oerhört väsentlig del är att stimulera olika krafter till att börja tänka i de här termerna. Bara det är liksom ett stort steg framåt och ett sätt att få medvetande bland allmänheten om deras möjligheter.

Jag ser verkligen fram emot det här jobbet. Jag hoppas nu att det uppdrag som vi från regeringen har gett till berörda myndigheter att börja titta på detta kan bli första steget i ett längre arbete, som förmodligen kommer att sträcka sig över ett antal år för att komma upp i nivåer. Någonstans måste man börja, och här har vi som sagt en förbättringspotential.

Jag är glad över dina synpunkter och inlägg i detta, Daniel Bäckström. Tack så mycket!

Herr talman! Tillgången till modern materiel är en avgörande faktor i moderna konflikter. Då krävs att Försvarsmakten har tillgång till relevant materiel som ger operativ effekt. De är viktigt att vidmakthålla materiel i den mån det är relevant och att nyanskaffning av materiel i första hand sker genom att man köper färdigutvecklad materiel och i sista hand genom att man egenutvecklar materiel i Sverige.

Prioriteringen är framtagen för att undvika de långa ledtider som egenutveckling av materiel medför, vilket vi har flera historiska exempel på i Sverige. Dessvärre har en del utvecklingsprojekt, som Helikopter 14, drabbats av allvarliga och utmanande långa leveranssvårigheter. Därför anser vi moderater att upphandlingskompetensen hos försvarsmyndigheterna måste ses över.

Det är också viktigt att värna våra skattepengar så att de utnyttjas på bästa tänkbara sätt och ger oss – om jag får använda det uttryck som har varit lite populärt under de senaste timmarna i kammaren – mest pang för pengarna.

Vi moderater anser därför att styrningen av materielinvesteringarna ska ske så strategiskt och långsiktigt som möjligt, där riksdagen en gång per mandatperiod får ta ställning till en mer långsiktig plan för investeringar.

Herr talman! I försvarsanslaget inom ramen för utgiftsområde 6 gör vi moderater en lite annan fördelning. Vi vill ge 20 miljoner mera till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.

Det militära och det civila försvarets samlade resurser utgör totalförsvaret. Totalförsvaret är den verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig och allvarliga kriser och regleras av lagarna som rör totalförsvaret och höjd beredskap. I takt med att omvärldsläget har blivit sämre har behovet av att återuppbygga totalförsvaret ökat, inte minst i ljuset av den nya krigföringen, där civila och militära förmågor används på ett mer integrerat sätt. Därför är det bra att det i försvarsuppgörelsen finns ett förslag om att återuppta planeringen för totalförsvaret. Det behövs ett nytt och starkt totalförsvar. Det är något som vi moderater prioriterar.

Herr talman! Det svenska folkets medvetenhet om hur man agerar i kriser är tyvärr alldeles för lågt. Den 8 december hade försvarsutskottet en öppen hearing med anledning av den uppföljning som utskottet har gjort gällande informationsinsatser till allmänheten om den enskildes ansvar och beredskap. Uppföljningen har fått rubriken Om krisen eller kriget kommer.

På hearingen deltog bland andra generaldirektör Helena Lindberg från MSB. Myndigheten har genom ett företag i år intervjuat 2 000 personer om deras krisberedskap. 47 procent hade aldrig funderat på hur ett långvarigt elavbrott skulle påverka dem. Bara 30 procent trodde att de skulle kunna klara ett längre elavbrott. På frågan om hur de hade förberett sig för ett längre elavbrott talade 20 procent om tillgång till andra ljuskällor. 15 procent sa att de tillgång till ett camping, gasol- eller spritkök. 12 procent hade säkrat tillgång till mat och endast 8 procent tillgång till vatten.

Detta handlade bara om ett lite längre elavbrott. Det finns mycket värre och mera långtgående kriser som kan inträffa i vårt samhälle. Bara 2 procent hade tillgång till en radio som kunde drivas utan el. Det innebär att 98 procent av Sveriges befolkning inte skulle kunna ta del av information som förmedlas. Dagens mobiltelefoner har också rätt kort batteritid – det är vi alla medvetna om – och skulle basstationerna slås ut är den vägen till information stängd.

Det är uppenbart att det finns mycket arbete att göra för att förbättra krismedvetenheten hos medborgarna men även hos företag och myndigheter. Små störningar i vitala system kan få stora konsekvenser redan i fredstid. I händelse av en större kris eller konflikt är det ännu viktigare att det finns en god beredskap.

Herr talman! I budgetpropositionen konstaterar regeringen att Sverige har undertecknat ett samförståndsavtal med Nato, Host Nation Support. Detta avtal reglerar hur värdlandet kan lämna effektivt stöd för militär verksamhet vid till exempel övningar eller krishanteringsinsatser.

Det är bra att avtalet nu kommer på plats, så att vår förmåga att ge och ta emot militär hjälp stärks. Men vi behöver gå längre genom att ta fram en färdplan mot svenskt Natomedlemskap.

Nato utgör grunden för den europeiska säkerhetsstrukturen. Inom Nato förenas européer och nordamerikaner från för närvarande 28 medlemsstater varje dag kring en gemensamt antagen säkerhetsagenda och gemensamma åtaganden. Som bara ett värdland utan fullvärdigt medlemskap kan vi inte räkna med stöd om någon skulle angripa vårt land. Inte heller är vi med i Natos viktigaste organ, Nordatlantiska rådet. Vi har ingen som helst påverkan över strategiska beslut. 75 procent av EU:s länder är i dagsläget medlemmar i Nato. Nu är det dags även för Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Jag kommer i mitt anförande i allt väsentligt att ägna mig åt samhällets krisberedskap.

Normalt sett talar vi mycket om försvaret – materiel och krigsförband. Mikael Jansson har talat om budgeten för detta.

Jag ska börja med Riksrevisionen som har sagt att skogsbranden i Västmanland visar att beredskapen för räddningsinsatser inte var tillräcklig.

Länsstyrelserna har ansvar för att minska sårbarheten i samhället. Det känner vi till. Det står också att de ska arbeta för att olika aktörer runt omkring ska samverka. Här gör jag ett litet uppehåll.

Ordet ”samverka” borde bytas ut mot ”samordna”. Det har jag sagt många gånger här. Så länge man samverkar kan man faktiskt gå åt var sitt håll, och sedan är det bra med det. Men om man har en samordningsroll i länsstyrelserna samordnar man genom befäl. Man säger: Jag hör vad du säger, men så här ska vi göra. Vi behöver mer samordning och naturligtvis också samverkan. Men det måste finnas en beslutsfattare.

Regeringens styrning av länsstyrelserna innebär att de har en mycket stor frihet att själva bestämma. Det finns fördelar med detta. Men Riksrevisionen pekar också på nackdelarna. Det finns ett omfattande tolkningsutrymme, och det blir förknippat med risker. Detta pekar alltså Riksrevisionen på.

Inför 2015 har MSB beslutat om nya villkor för utvecklingsprojekt som ska löpa över fyra år. Detta kan naturligtvis bidra till att minska vissa negativa effekter. Riksrevisionen bedömer dock att flera av problemen riskerar att kvarstå på grund av att betoningen är på utvecklingsarbetet i stället för på att ålagda uppgifter ska utföras. Detta är mycket allvarligt.

Inför budgetåret 2007, om man backar dit, överfördes 14,7 miljoner. Man har följt upp detta, och granskningen visar att pengarna gick till annan verksamhet inom länsstyrelserna, enligt Riksrevisionen.

Vad vill vi då göra med försvaret och samhällets krisberedskap? Vi vill ha en ny organisation. Finns det ingen kompetens på MSB? Jo, det finns mycket kompetens där. Men vi vill ha tillbaka en civilförsvarsmyndighet med en civilförsvarschef och med en stab – kompetens kan tas från MSB – med ett tydligt samordningsansvar mellan länsstyrelserna.

Länsstyrelserna ska ha ett utökat planerat ansvar. Man kan göra som man gjorde förr i tiden med förening av tjänst, alltså att officerare kunde tjänstgöra i länsstyrelserna. Man kan också tänka sig att de är anställda där, med ett tydligt ansvar att vara en länk så att planeringarna jackas ihop. Det tyckte vi då var en bra lösning, och det tycker vi fortfarande. När man går tillbaka och tittar på utvärderingar av detta ser man att det var bra.

Vi vill ha tillbaka beredskapspolisen, vilket har framförts i ett annat anförande. Den avvecklades 2012. Vi vill ha tillbaka den, och vi har budgeterat för det.

Länsstyrelserna måste upprätta beredskapslager med befäl. De måste med ett samordningsansvar ålägga kommuner att ha ett visst beredskapslager.

Vi arbetar med detta nu, och till våren kommer vi att ha ett genomarbetat förslag. Det kommer säkert att intressera även försvarsministern hur en sådan uppbyggnad ska ske. Vi arbetar ganska intensivt med detta nu. Just nu tycker vi att det är för många hövdingar och för lite indianer ute i verksamheten.

Jag ska ta några exempel. Beredskapslager är viktiga. Men vad händer om man är utan el i 72 timmar? Många människor får inget vatten. De får ingen varm mat, och de blir törstiga. Den personliga hygienen eftersätts. De får ingen värme på vintern. En del, sådana som jag, som har elverk och skog kan elda i en kamin och få värme. Då är det inga problem att få värme. Men alla har inte det.

Hur går det med trygghetslarmen, brandlarmen och inbrottslarmen? De fungerar inte. Man kan inte ta ut pengar heller. Hur ska man kunna tanka? Man kan inte betala med kort, och man kan inte pumpa upp drivmedel. Det kanske finns några sådana stationer kvar. Detta är jätteproblem. Man kan inte ens betala med kort i affären när man handlar.

Vi vill ha ett civilförsvar som kan verka i olika områden skyddade av bland andra beredskapspolis. Vi vill att ett civilförsvar ska byggas upp så att vatten kan levereras och så att man kan laga något mål mat om dagen genom fältkök och fältbagerier. Det fanns på min tid, även om många tycker att det var länge sedan. Det fanns slakterier. Vi hade slakteriplutoner när jag gjorde värnplikten, och korna styckades. Köttet var inte särskilt mört, men det gick att äta.

Vi måste tänka lite bredare för att det ska fungera.

Man måste kunna evakuera äldre och sjuka när hissar inte fungerar i höghus. Vi måste tänka på alla dessa saker, och vi måste ha en plan för att förbättra detta.

Kommunen ska ha uppställningsplatser för civilförsvarets materiel. Det kan vara lastväxlare, flak, vattentransportfordon och så vidare. Det fanns planer på detta tidigare, och vi jobbar med att återinföra detta.

När det gäller den frivilliga brandkåren har Finland 500. Vi har ungefär 200.

Det finns alltså en hel del att göra. Med detta vill jag tala om att Sverigedemokraterna anser att vi utan ett fungerande civilt försvar inte heller kommer att klara att försvara landet. Det kommer att bli oerhört stora påfrestningar. Vi måste ta tag i detta. Jag vet att försvarsministern gör det och ser allvarligt på detta. Vi tror också att vi har rätt försvarsminister för att ta tag i dessa frågor.

Jag vill göra en liten utvikning, även om jag får skäll, och den gäller Ryssland. Man måste försöka vidga synen när man tittar på Ryssland och försöka förstå. Jag försvarar inte det som har skett på Krim och i Ukraina. Men hur tänker man där när det gäller Krim och gas till Ukraina? Ukraina var tidigare en del av Sovjetunionen. Man ser ett närmande till väst. Vad innebär det i förlängningen? Innebär det ett närmande till EU, ett närmande till Nato – Krim–Nato? Man tänker i dessa banor.

Återigen: Man måste vidga sin analysförmåga för att försöka förstå den andra sidan. Detta säger jag utan att på något sätt försvara detta. Men man kan ta med sig detta i framtiden när man funderar på konsekvenserna av olika rörelser.

I detta anförande instämde Jeff Ahl och Mikael Jansson (båda SD).

Herr talman! Att det nya personalförsörjningssystemet som har ersatt det vilande värnpliktssystemet skulle innebära en generell ökning av kvaliteten är en myt. Det är en myt som spriddes av den tidigare liberala borgerliga regeringen för att försvara en reform som grundar sig i ideologi och inte vilar på rationell beslutsgrund. Att beslutet saknade verklighetsförankring har i dag överbevisats. Stora hål i krigsförbanden, rekryteringsproblem och fördyringar är resultatet.

Nuvarande regering vidtar åtgärder för att åtminstone till viss del komma till rätta med problematiken, bland annat genom att återinföra repetitionsövningar för de värnpliktiga som fortfarande finns kvar i Försvarsmaktens rullor. Det innebär att vi skönjer ett visst ljus i den annars så mörka tunneln.

Det som tyvärr är smolk i bägaren är att regeringen har tillsatt en utredning som de facto inte behövs och som fördröjer återaktiveringen av värnplikten. Det som bland annat utreds är ett system för att värnpliktiga och förband med anställda ska kunna verka sida vid sida. Jag ber att få uppmärksamma regeringen på att vi redan under värnpliktseran hade denna typ av system där man kunde värva värnpliktiga soldater till stående förband. Utlandsstyrkan och så vidare är exempel på detta.

Sverigedemokraterna förespråkar att värnplikten återaktiveras omgående. Det innebär att värnpliktsutbildningen återinförs under 2017. Rekryteringsmyndigheten och Försvarsmakten kommer då att ha drygt ett år för att förbereda sig. Vi vill att GSS/T, det vill säga tidvis anställda, fasas ut och ersätts helt och hållet med GSS/P, det vill säga värnpliktiga, på sikt. GSS/K, det vill säga kontinuerligt anställda, rekryteras ur kullarna med värnpliktiga som utbildas varje år. En kombination med värnpliktiga som bas och med kontinuerligt anställa utöver det är således vårt förslag till lösning.

De soldater som oftast höll högst kvalitet när vi hade värnplikt hade aldrig haft en tanke på att göra militärtjänst om de inte hade blivit inkallade på grund av plikt.

Jag har själv utbildat och truppfört soldater i både det nya och det gamla systemet, och jag vet att värnplikt medger ett bredare och framför allt större rekryteringsunderlag. Med värnplikt tar vi ut de bäst lämpade. Det sker inte med dagens frivillighetssystem.

Dessutom, vilket är ganska viktigt, är ett värnpliktssystem betydligt billigare än till exempel GSS/T-soldater. Något som är billigare och samtidigt bättre än nuvarande system borde ju vara eftersträvansvärt för de personer som vill ha ett fungerande försvar. En återaktivering av värnplikten kommer att öka och förbättra urvalet även för de stamanställda förbanden, och det kommer att garantera att krigsförbanden fylls upp personellt i båda kategorierna.

Herr talman! Sverigedemokraternas förslag inom det försvarspolitiska området kommer att generera en betydligt högre försvarsförmåga än försvarsuppgörelsens förslag. Sverigedemokraterna presenterar ett budgetförslag som på riktigt grundlägger möjligheten att på tio års sikt nå upp till ett försvarsanslag om minst 2 procent av bnp – och jag betonar där minst.

För att belysa skillnaderna mellan det heltäckande försvar vi förespråkar 2026 och det enveckasförsvar försvarsuppgörelsen eventuellt uppnår vid samma tidpunkt kan vi jämföra hur dessa skiljer sig rent förbandsmässigt. Försvarsuppgörelsens förslag innebär två mekaniserade armébrigader, medan vårt förslag innebär åtta mekaniserade armébrigader. Försvarsuppgörelsens förslag innebär en amfibiebataljon, medan vårt förslag innebär fem reducerade amfibiebrigader. Försvarsuppgörelsens förslag innebär fyra ubåtar, medan vårt förslag innefattar åtta ubåtar. Försvarsuppgörelsens förslag innebär sex stridsflygdivisioner, medan vårt förslag innebär åtta stridsflygdivisioner.

Detta är enbart ett axplock av exempel på hur vi till skillnad från försvarsuppgörelsens ingående partier på sikt kan få ett försvar som kan försvara hela Sverige.

Herr talman! Vi vet inte hur allvarligt omvärldsläget är om ett eller två år – det är bevisat. Vi vet definitivt inte hur det ser ut om tio år. Till exempel har den turkiska nedskjutningen av det ryska stridsflygplanet och det ryska örlogsfartygets varningsskott mot det turkiska civila fartyget sannerligen inte förbättrat ett redan spänt omvärldsläge.

Terrorgruppen IS effektivitet och slagkraft har försämrat och kommer allvarligt att försämra läget inte bara i Mellanöstern och Nordafrika utan tyvärr även här i Europa och Sverige. Övriga oroligheter som löper parallellt med detta och som har uppstått i både Europa och Sverige kan mycket väl leda utvecklingen i en riktning vi aldrig kan föreställa oss. Det innebär att vi måste vara rustade att möta såväl redan identifierade hot som hot vi i dag inte kan förutse eller trodde var möjliga.

Herr talman! Sverige förtjänar att försvaras, men det finns bara ett parti i Sveriges riksdag som på allvar vill rusta upp Sveriges försvarsförmåga. Det finns bara ett parti vars politik kommer att innebära att krigsförband finns spridda över hela landet så att vi kan försvara oss på flera geografiska platser samtidigt. Sverigedemokraterna är det enda parti som kan ge våra officerare och soldater de verktyg som krävs för att försvara Sverige.

I detta anförande instämde Mikael Jansson (SD).

Herr talman! I mitt anförande tänkte jag koncentrera mig på den del av vårt försvar som ofta hamnar lite i skuggan av det militära försvaret. Det gäller totalförsvarets andra ben – det civila försvaret.

Historiskt förknippas kanske civilt försvar med de där sidorna i telefonkatalogen, barn som drillas i att ta skydd under skolbänkar och beredskapslager fyllda med konserver och andra förnödenheter. Man kan fråga sig vilka associationer begreppet ”civilt försvar” ger i dag. Vi kan som tidigare gjorts konstatera att det endast har bedrivits ett mycket begränsat arbete med att planera och förbereda det civila försvaret.

Inom försvars- och säkerhetspolitiken brukar man påpeka vikten av signaler, herr talman. Med den nya försvarspolitiska inriktningen samt regeringens beslut att återta planeringen för totalförsvaret skickar vi signalen att hela samhället har en roll att fylla i försvaret av vårt land. Med planeringsanvisningarna läggs nu en plattform att bygga vidare på.

Framför oss ligger ett långsiktigt arbete, och det är många aktörer – såväl offentliga som i form av frivilligorganisationer – som under det senaste halvåret och året har signalerat att de vill och kan bidra med sitt kunnande och sin erfarenhet för att stärka samhällets försvarsförmåga. Jag tror att det är viktigt att vi som beslutsfattare lyssnar och försöker kanalisera det engagemang som finns kring det civila försvaret.

Det civila försvaret tar sin utgångspunkt i samhällets krisberedskap och är mer specifikt den verksamhet som statliga myndigheter, kommuner, landsting, enskilda, företag, föreningar med flera utövar i fredstid för att göra det möjligt för samhället att hantera situationer då beredskapen höjs. Som jag sa inledningsvis har det under lång tid inte förekommit någon planering för totalförsvaret. Därför är det inte heller så lätt som att säga att vi nu bara tar vid där vi en gång slutade. En hel del vatten har hunnit rinna under broarna, och omvärldsläget har förändrats. Likaså har den tekniska utvecklingen tagit stora kliv.

Man kan således också misstänka att det i dag finns ett visst glapp kunskapsmässigt och verksamhetsmässigt. Jag tror att det är viktigt att vi utöver planering, övning och kunskapsinhämtning arbetar för att ett civilt försvar verkligen blir en del i ett nytt förhållningssätt där vi ser att vi lever i en mer orolig och oberäknelig tid.

Vi behöver alltså en totalförsvarsplanering som är anpassad för vår nya tid, och i första hand är det viktigt att arbetet inriktas på att bidra till att stärka Försvarsmaktens operativa förmåga. Exempel på det kan handla om transport, logistik, försörjning av livsmedel, drivmedel, elektricitet, telekommunikation och tillgång till sjukvårdsresurser. Särskilda förmågor som därtill har identifierats i inriktningspropositionen är behovet av ett psykologiskt försvar som ska säkerställa ett öppet och demokratiskt samhälle, fria medier och fri åsiktsbildning.

Analogt med det psykologiska försvaret ligger också förmågan att möta, hantera och i någon mening slå tillbaka mot påverkanskampanjer. Det tydligaste hotet kopplat till den tekniska utvecklingen torde vara it- och cyberhoten, som är hot vi ser på en närmast daglig basis numera. På central nivå är det MSB som tillsammans med Försvarsmakten har uppdraget att planera samordningen för totalförsvaret, och med utgångspunkt i denna planering ankommer det på våra bevakningsansvariga myndigheter att göra egna, mer detaljerade antaganden inom sina respektive ansvarsområden.

Herr talman! Avslutningsvis skulle man kunna säga att vi nu trycker på startknappen för planeringen av totalförsvaret. Nu börjar vi det viktiga grundarbetet för ett återtagande av denna för vårt försvar så viktiga förmåga.

Herr talman! Jag tackar Kalle Olsson för att han tar upp det ämne vi också ser som väldigt viktigt. Det är som sagt så att totalförsvaret vilar på två ben, och civilförsvaret är en oundgänglig del. Vi är överlag tacksamma över att den här regeringen och i synnerhet försvarsministern har tagit ett helhetsgrepp i frågan. Det är tråkigt att inte även inrikesministern, som till viss del också har hand om de här frågorna, kunde närvara i dag.

Jag tänkte ställa en kort och konkret fråga till Kalle Olsson. Civilförsvaret lades ju mer eller mindre ned, tyvärr, och nu försöker man alltså starta upp det på nytt. Det kan innebära att det krävs en del investeringar för att få ett robust civilförsvar på plats. Fina ord kommer man ju en bit med, men det kan också behövas investeringar. Jag vet att vi i vårt parti håller på att titta på frågan och att det är ganska omfattande och svårt att få ett helhetsgrepp om den. Det krävs en hel del för att få grepp om den, såklart.

Jag undrar om det socialdemokratiska parti Kalle Olsson representerar har en likartad diskussion inom partiet och om man är beredd att driva frågan i regeringen om att eventuellt tillskjuta de medel som krävs för att återupprätta ett robust civilförsvar.

Herr talman! Som jag sa i mitt anförande börjar vi nu med att försöka bygga en bottenplatta – en plattform för det fortsatta arbetet. Som jag också nämnde har vi identifierat olika områden där vi ser behov. Jag nämnde logistik, sjukvårdsresurser, livsmedelsförsörjning, drivmedel och så vidare. Det finns många områden där vi ser behov.

Jag tycker dock att vi i det här läget, när vi precis har tryckt på startknappen, inte ska stå och dela ut pengar till olika områden här och nu. Vi ska börja med det grundläggande arbete vi måste göra nu, och vi måste göra det grundligt. Sedan kommer vi garanterat att komma tillbaka till kammaren med förslag som bär vidare, och det är naturligtvis rimligt att anta att det också kommer att vara förenat med kostnader.

Herr talman! Nu fick jag ungefär det svar jag hade tänkt mig. Jag ska inte förlänga debatten. Det är bra att det åtminstone är uppmärksammat att det kommer att kosta. Det förstår vi alla med hänsyn till det som du har radat upp. Det finns en hel del annat, skyddsrum och annat som ska tas i bruk. Det kommer inte att vara gratis. Jag förstår att det är komplicerat. Det var heller inga exakta siffror som jag krävde. Det är något som vi själva behöver fördjupa oss i. Jag tackar för svaret.

Herr talman! Jag tror inte att det är så mycket mer att tillägga. Jag tackar för frågan.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 december.)