Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Herr talman! Sverige ska vara ett tryggt land att leva i. Målet för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och öka människornas trygghet.

Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till anslag och bemyndiganden för 2016 inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet.

Men i justitieutskottets budgetbetänkande behandlas också ett stort antal motioner från allmänna motionstiden. Socialdemokraterna har tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet åtta reservationer. Vi står bakom samtliga men avstår från att yrka bifall till dem, för tids vinnande. Framför allt, herr talman, avstår vi för att mycket av det arbete som utskottets majoritet efterfrågar i sina tillkännagivanden redan är på gång. Det finns enligt vår mening ingen anledning att göra tillkännagivanden till regeringen i ärenden där en utredning är på gång, där en utredning nyss är avslutad och bereds inom Regeringskansliet eller där regeringen har lämnat diverse uppdrag.

Många av majoritetens tillkännagivanden rör polisen och dess verksamhet. Det är ett år sedan, herr talman, som omorganisationen trädde i kraft. Allt förändras inte dag ett. Vi vet att det tar minst två år innan en ny organisation sätter sig.

Det är, som utskottets majoritet betonar, viktigt att följa upp om förändringar får avsedd effekt och om man når de mål som regering och riksdag satt upp – det tycker vi också. Men att ge detta till känna känns verkligen som att slå in öppna dörrar. Statskontoret har fått detta uppdrag och ska fram till 2018 årligen redovisa hur ombildningen skapat bättre förutsättningar för ett förbättrat verksamhetsresultat. Även Polismyndigheten själv har ett återrapporteringskrav i fråga om hur arbetet fortskrider. Flera gånger om året kommer förändringsbarometern, som i detalj följer upp de olika delarna i omorganisationen.

Två andra av majoritetens tillkännagivanden rör personalens sammansättning inom Polismyndigheten. Vi anser att det måste vara myndigheten själv som avgör vilken kompetens och sammansättning av civilanställda och polisutbildade som krävs för att uppnå maximal förmåga när det gäller att arbeta i den utåtriktade verksamheten men också för att utreda och klara upp brott och få personer lagförda.

Vi har hela tiden stått bakom att antalet polisutbildade skulle öka. Men vi måste vara medvetna om att det fick konsekvensen att antalet civilanställda gick ned. Ska både antalet civilanställda och antalet polisutbildade öka talar vi om ett helt annat anslag till polisen.

Vi vill också avvakta utredningen om den nya polisutbildningen – det handlar om hur den är tänkt att vara utformad, antal platser och på vilket sätt antagningen kommer att ske. Den utredningen presenteras i april 2016.

Herr talman! Vi socialdemokrater anser att riksdagens tillkännagivandeinstitut riskerar att urholkas på det sätt det används i detta betänkande, när det arbete som efterfrågas i de allra flesta fall redan pågår.

För att Sverige ska vara ett tryggt land att leva i krävs en aktiv och inkluderande välfärdspolitik. Samhället måste finnas till hands för alla. De sociala klyftorna måste minska, och alla människor i vårt land måste ges samma förutsättningar att leva ett bra liv.

Att förebygga, förhindra och klara upp brott är centralt. Framför allt handlar det om att ha ett medvetet och strategiskt brottsförebyggande arbete. Den socialdemokratiska gruppen har under året gjort ett stort antal besök runt om i landet i olika verksamheter. Det som genomgående efterlyses och betonas är samverkan. Det finns ingen av de olika aktörerna som klarar arbetet själv. Det krävs en medvetenhet inom skola, socialförvaltning och fritidsverksamhet. Det krävs en kontinuitet bland personal, så att framför allt de yngre känner förtroende för och trygghet med de vuxna som finns runt omkring dem. Och det krävs en lokal närvaro av polis.

Regeringen har gett Brå i uppdrag att lämna förslag om hur en nationell stöd- och samordningsfunktion för det brottsförebyggande arbetet kan byggas upp vid Brå och att föreslå vilka uppgifter en sådan funktion ska ha. Brå ska också lämna förslag om hur en särskild samordnare kan knytas till myndigheten. Just nu förs också dialoger om vad som bör ingå i den nationella handlingsplan och det brottsförebyggande program som ska tas fram under mandatperioden.

Brottsoffermyndigheten har fått i uppdrag att ta fram en handledning för personal i förskola om hur man kan samtala med barn om svåra känslor och upplevelser, både för att man ska kunna vara observant på signaler och för att man ska kunna ha svåra samtal när något har hänt.

Den andra delen jag vill lyfta här är arbetet med att förhindra återfall i brott. Också här är samverkan mellan framför allt kommun och kriminalvård av största betydelse. Det måste finnas en rimlig möjlighet att få en utslussning som ger en rimlig chans till ett liv utanför kriminalitet. Den utslussningen ska planeras i stort sett från dag ett.

Det tredje området jag vill lyfta, herr talman, är det arbete som bedrivs mot den organiserade brottsligheten. Vi ser att mer och mer av brottsligheten blir och är organiserad, inte bara den grova och tunga. Mer och mer är också gängrelaterat på lägre nivå. Därför är det glädjande att regeringen för ungefär en månad sedan tillsammans med polisen presenterade de insatser som görs och är på gång. Det handlar om att nya brott införs. Det handlar om skärpta straff. Det gäller möjlighet att lättare ta brottsvinning, pengar eller annan egendom, i fråga om organiserad brottslighet. Och det gäller arbetet mot illegala vapen.

Men det gäller även här att förebygga och förhindra och att utvidga samarbetet mellan myndigheter. Polisen presenterade fem prioriterade områden i fråga om allvarlig och organiserad brottslighet. Myndigheten lyfte också 14 prioriterade geografiska områden runt om i landet och hur man tänker arbeta. Även Brå har fått i uppdrag att ta fram åtgärder mot kriminalitet i utsatta områden. Därför anser vi att även tillkännagivandet i punkt 7 är tillgodosett och alltså slår in ännu en öppen dörr.

Herr talman! Det går alltid att göra mer och bättre, och resurserna till olika myndigheter upplevs ibland som för små. Men vi vet att regeringen noga följer utvecklingen inom verksamheterna inom vårt område. Behövs förändrade åtgärder kommer regeringen att föreslå riksdagen dessa.

(Applåder)

I detta anförande instämde Arhe Hamednaca (S).

Herr talman! Helene Petersson nämnde inte att stödet till brottsoffer och stöd till vittnen vid rättegångar i dag är underfinansierat. Vi kristdemokrater vill höja anslaget till Brottsoffermyndigheten med 20 miljoner kronor för att öka statens ansvar för vittnesstödet och förmedla mer ekonomiskt stöd till brottsofferjourerna, som vi alla vet gör ett fantastiskt arbete.

Vi hade hoppats få stöd av regeringspartierna i detta eftersom Socialdemokraterna innan Morgan Johansson blev justitieminister ofta talade om en höjning med 10 miljoner kronor till Brottsoffermyndigheten.

Min fråga är helt enkelt: Varför är det så tyst om detta i kammaren i dag och i övrigt från Socialdemokraterna när Morgan Johansson nu har blivit justitieminister?

Herr talman! Jag vill börja med vittnesstödet. Det finns en utredning som Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket har avlämnat den 30 november 2015, och där kommer man med olika förslag, både när det gäller organisationen och finansieringen.

Jag tycker inte att riksdagen ska föregripa det arbetet. Man har gett ett uppdrag till myndigheter att de ska titta på de här bitarna. De har gjort ett ordentligt arbete och har en lång rad åtgärder. Därför tycker jag att vi ska avvakta den beredningen i Regeringskansliet.

Herr talman! Det är möjligt att man ska avvakta, fundera och tänka. Jag konstaterar efter att ha hört Helene Peterssons anförande att det är vad regeringen gör på flera områden. Samtidigt hör vi rösterna, vi hör förfrågningarna, vi hör ropen från brottsofferjourerna som gör ett väldigt bra arbete men som är underfinansierade.

I dag debatterar vi budgeten i Sveriges riksdag. Här har Kristdemokraterna föreslagit 20 miljoner kronor mer i anslaget till Brottsoffermyndigheten just för att kunna säkerställa att brottsofferjourerna får större ekonomiska ramar och att man också tar ett större statligt ansvar när det gäller vittnesstödet.

I betänkandet ser vi i dag också tillkännagivanden som ska säkerställa att brottsoffer får rätt information och hanteras av ett bra sätt av polisen och i övrigt i rättskedjan. Vi välkomnar dessa tillkännagivanden, för vi tycker att det är centralt att brottsoffer ska mötas av en tydlighet. Man ska förstå och få relevant information, och här gör vittnesstödet från brottsofferjourerna ett fantastiskt arbete. Men vi behöver ta ett större ansvar.

Morgan Johansson har ändå sagt flera gånger att ni ska ge 10 miljoner till brottsofferjourerna. När man har drivit detta så pass hårt innan man kom i regeringsställning anstår det en regering att fortsätta driva den politiken. Vi skulle välkomna stöd för det förslag som vi har lagt i vårt budgetalternativ med 20 miljoner kronor mer till Brottsoffermyndigheten för att säkra statens ansvar i detta.

Herr talman! Det är finansiering av verksamheten som utredningen har tittat på, och jag tycker att det hade varit konstigt om regeringen hade lagt fram en annan fördelning i detta läge. Det skulle innebära att man först gett ett uppdrag till myndigheter att utreda och titta på olika saker och sedan föregår utredningens resultat. Det tycker inte jag är ett riktigt seriöst arbete.

Däremot har man också tittat på en förändrad inriktning på pengarna, alltså hur mycket som ska gå till forskning och hur mycket som ska gå till verksamhet. Där gör man en omfördelning.

Herr talman! Jag tycker att Helene Petersson väl sammanfattar både regeringens politik och de reservationer man har i detta betänkande när hon nämner det som verkar vara dagens modeord så många gånger: ”avvakta”. Det sammanfattar väl egentligen hela politiken.

Helene Petersson är väldigt nöjd med de satsningar som görs kring grov organiserad brottslighet i samma andetag som hon är väldigt bekymrad inför de tillkännagivanden och de initiativ som Alliansen och oppositionen tar.

Därför tänkte jag att vi kunde stanna lite grann just vid grov organiserad brottslighet. Ibland kan det nämligen vara bra med en aktiv opposition som kommer med förslag medan man själv står och avvaktar. Låt oss därför titta lite grann på de förslag som kom på DN Debatt den 1 december.

Jag skulle kunna ställa en ledande fråga till Helene Petersson: Hur många av dessa förslag var tillkännagivanden efter initiativ från Alliansen och redan tagna av riksdagen – var det tre, fyra eller fem?

Herr talman! Det kan jag inte svara på.

Det handlar om ett bredare arbete. Givetvis har riksdagen också en uppgift att pusha på och plocka fram olika förslag. Men när det gäller många av de förslag från Alliansen och utskottet som riksdagen har gett som tillkännagivande har regeringen eller kanske den förra regeringen, under er ledning, redan satt igång ett arbete.

Då tycker jag att man av respekt för det arbete som faktiskt har satts igång ser till att det får fullföljas och att det hinner beredas. Vi har ju haft diskussioner vid olika tillfällen här om det ska gå fort eller om det inte ska fort. Har en myndighet fått ett uppdrag och man håller på att jobba på det – det kan vara myndigheten själv som jobbar på det eller att man ska utreda någonting och överlämna resultatet till regeringen för vidare beslut – så tycker jag att det är seriöst att avvakta detta och se vad man kan få för förslag som är väl underbyggda.

Mycket av det som man presenterade både på DN Debatt och på presskonferensen är sådant som både er grupp i den tidigare regeringen och vår regering är ganska överens om. Det måste tas ett krafttag mot den organiserade brottsligheten och framför allt den grova organiserade brottsligheten.

Herr talman! Det gläder mig att Helene Petersson inte fortsatt är lika bekymrad över antalet tillkännagivanden utan rent av kan tycka att det är bra att det kommer några förslag så att man får lite hjälp på traven.

Jag ska hjälpa till: Förslagen handlade om fyra tillkännagivanden. Jag ska nämna en del av dem:

Kriminalisering av försök till grovt vapenbrott utreddes under alliansregeringen, helt korrekt, och finns med i en alliansmotion – bara att plocka när man lägger fram förslag.

Olovlig hantering av sprängmedel är plockat ur ett alliansförslag ur en allianskommittémotion.

Utökat informationsutbyte utreddes under alliansregeringen, och förra året gavs ett tillkännagivande.

Förbud mot kläder som kopplar till gängtillhörlighet i rättssalar är ett tillkännagivande föregående år tack vare ett initiativ från Alliansen.

Ett uppdrag till Polismyndigheten om insatser mot illegala vapen gavs av alliansregeringen men förlängdes inte av den nuvarande regeringen. Därför har vi föreslagit ett nytt sådant uppdrag; det är väl bra att det kommer förslag.

Ett förnyat myndighetsuppdrag att bekämpa organiserad brottslighet initierades av alliansregeringen. Det är väl bra att det får fortsätta och inte läggs ned.

Utvidgat förverkande handlar om det man har tjänat när man har stulit annans egendom – ett tillkännagivande efter ett initiativ från Alliansen.

Förändringar i systemet med villkorlig frigivning – ett tillkännagivande efter initiativ från Alliansen.

Jag tror, herr talman, att man om man sitter i regeringsställning och inte har så mycket initiativ själv ska vara glad att det finns en aktiv opposition. Då bör man heller inte vara upprörd över antalet tillkännagivanden. Vi har möjlighet att fortsätta debattera det i dag, för vi fortsätter att ta ansvar för Sverige. Det kommer fler tillkännagivanden.

(Applåder)

Herr talman! Självklart har riksdagen en stor roll i att väcka förslag, komma med idéer och tillkännage riksdagen dem. Jag säger inte att man ska låta bli att göra tillkännagivanden, men jag tycker att man ska låta bli det i de fall där förslagen redan är under arbete. Jag tycker inte att man ska göra tillkännagivanden när man vet att en utredning precis har avlämnats och håller på att beredas. Jag tycker inte att man ska ge ett tillkännagivande när ett uppdrag är givet till en myndighet. Jag tycker att det är att slå in öppna dörrar.

Vi har haft regeringsmakten i drygt ett år nu. Självklart var många av de här idéerna initiativ från förra regeringen. Så måste det bli, och så tycker jag att det ska vara. Jag tycker inte att en ny regering när den tillträder ska ta alla idéer, alla utredningar, alla arbeten som är på gång och alla uppdrag som är givna och bara lägga dem åt sidan. Det är klart att båda blocken, oavsett vilket det är som har regeringsmakten, kämpar för ett bra Sverige. Självklart tycker jag att båda sidor kommer med goda idéer. Men det handlar om att slå in öppna dörrar.

Jag mottar mycket gärna goda idéer, och det gör regeringen också. Vi är mycket för att samverka och se till att vi har bred majoritet. När det kommer goda förslag är vi mycket väl beredda att ta emot dem.

(Applåder)

Herr talman! Helene Petersson från Socialdemokraterna ägnade en stor del av sitt anförande åt att, i stället för att berätta vad regeringen och Miljöpartiet vill inom rättsväsendet, häftigt angripa de nio tillkännagivanden som Liberalerna och en majoritet i justitieutskottet lägger fram till kammaren.

Jag tänkte kommentera ett av dem, och det gäller polisens närvaro i brottsutsatta områden. Helene Peterssons parti yrkar avslag på detta och kritiserar det. Man menar återigen att vi slår in öppna dörrar. På vilket sätt slår vi in öppna dörrar när det gäller uppdraget att öka den polisiära närvaron i de brottsutsatta områdena? Jag vill veta det.

Herr talman! Jag kan visa upp ett pressmeddelande från polisen – jag har det här. Det presenterades samtidigt som Morgan Johansson presenterade arbetet kring och programmet mot den grova organiserade brottsligheten.

Polisen själv arbetar med detta. Polisen har själv fått ett uppdrag, och man presenterar olika saker. Det kan vara myndighetsgemensamma insatser och att man ska öka arbetet mot kriminella nätverk. Man har pekat ut 14 speciellt prioriterade geografiska områden. Många av de åtgärder ni efterfrågar arbetar alltså polisen redan med. Polisen har redan fått i uppdrag från regeringen att arbeta med dem. Därför tycker jag att det är att slå in öppna dörrar att vilja tillkännage detta från riksdagens sida.

Herr talman! Polisen har pekat ut 14 bostadsområden som är kriminellt belastade och har narkotikahandel, parallella rättssystem och inslag av extremism. Hälften av dessa bostadsområden ligger i Göteborgsområdet. Jag läste Göteborgs-Posten med anledning av den presskonferens Helene Petersson redogör för, och där sa ett av de yttre befälen: Vadå prioriterade områden? Vi får inte en krona till det här uppdraget.

Vi vill tillkännage till regeringen att den polisiära närvaron i brottsutsatta områden ska ökas. Det får inte bara vara en pappersprodukt. Dessutom har Rikskriminalpolisen, Nationella operativa avdelningen och vad mer det nu heter inte överlämnat hela rapporten än, utan detta var en presskonferensprodukt som presenterades tillsammans med inrikesministern. Om vi nu slår in öppna dörrar vill jag veta vilka besked Helene Petersson och regeringen lämnar när det gäller ökade resurser, ökad kapacitet och ökad beredskap till de här områdena. Det är nämligen det vårt tillkännagivande handlar om.

Herr talman! Den nya polisorganisationen innebär ju att de olika regionerna och de olika polisområdena har möjlighet att organisera sig på det sätt som mest behövs i ett visst område. Det är just detta som var meningen med att försöka få ut så mycket lokal polis och lokal närvaro som möjligt. Det ser dock olika ut i landet, och man kanske inte kan organisera Göteborgsområdet på samma sätt som man kan organisera Jönköpings län, som jag kommer ifrån. Behoven är olika. Behoven ser olika ut, och det är olika kompetens som efterfrågas i de olika områdena.

Det finns kanske också olika delar av Göteborg, som nämnts här, där man behöver lägga in extra resurser. Polisen själv säger att man jobbar för att öka sin förmåga i just dessa områden. Det handlar om att sätta fler lokala poliser just där. Som jag sa i mitt anförande har vi när vi har varit ute på besök sett att man vinner väldigt mycket på att ha lokal polis som är känd för dem som finns i området. Man får inte en konfrontation, utan man får samverkan. Människor får ett förtroende för de poliser som finns där om de vet namnet på dem, känner igen dem och träffar dem dagligen.

När det gäller gäng har det också visat sig att det är lättare att komma in och kunna samtala med ungdomarna i ett tidigare skede om det finns lokala poliser, och det är en av de delar där polisen själv säger att vi ska ha fler lokala poliser i just de områdena.

Herr talman! I dessa tider av oro är det viktigt att ta ansvar, och Alliansen fortsätter att ta ansvar. Det är lika viktigt i opposition som det var i regeringsställning.

Det gäller speciellt i tider när vi ser en passiv regering. Vi har hört det i dag: Ledorden är att avvakta och att någon annan ska göra det. Det är en allmän passivitet. Sällan har en regering lagt fram så få konkreta förslag och propositioner. Det är alarmerande. Även jag förstår att en ny regering behöver lite tid på sig, men den måste samtidigt lämna utredningsuppdrag. Sällan har dock så få direktiv getts, vilket tyder på att drivkraften att göra politik av politiska åsikter är väldigt låg.

Speciellt i dag, i dessa tider av oro, är det viktigt att vi kan samla oss och ta ett ansvar. Men det är även viktigt att vi som politiker lägger fram konkreta förslag som går att följa upp och göra någonting av, i stället för att sitta stilla, avvakta och vänta på myndigheternas initiativ. Varför? Jo, därför att det är bättre att ligga ett steg före i politiken i stället för att vänta på att verkligheten ska komma i kapp en och man panikartat måste lägga fram förslag. Då blir förslagen nämligen hafsiga och av dålig kvalitet, och riksdagen måste i efterhand försöka städa upp så gott det går. Det är bättre att ligga ett steg före, ta initiativ, utreda och komma igång.

Herr talman! Alliansen fortsätter att ta ansvar. I dag kommer riksdagen att besluta om ytterligare nio tillkännagivanden. Det retar uppenbarligen, och det sas tidigare att det urholkar. I ett replikskifte kunde vi sedan konstatera att det kanske var bra att förslagen kom, och nu kommer det fler förslag. De är konkreta. Sju av dem handlar om polisen, och det ska ses mot bakgrund av den omorganisation som har gjorts och som kom till på initiativ av alliansregeringen efter en grundlig utredning och en grundlig genomförandekommitté.

Socialdemokraternas ståndpunkt på den tiden, med Thomas Bodström, var att det inte behövdes någon grundlig genomgång. Det var bara att omorganisera och genomföra nästa dag. I dag ser vi vikten av att göra detta grundläggande arbete. Ändå finns svårigheter.

Därför är det viktigt att vi politiker också följer upp hur reformen utvecklar sig. Det beslut som riksdagen har fattat måste följas upp innan verkligheten blir någon annan än den syftena riktade sig mot. Annars måste ännu en omorganisation göras, och då har vi tappat tid. Det är vår skyldighet som politiker, och det är vad ett av tillkännagivandena handlar om.

Sedan finns frågan om antalet poliser – en miniminivå. Vi har från Moderaternas sida hela hösten sagt att det finns för få poliser. Målet om 20 000 poliser måste reformeras, inte för att de ska bli färre utan för att de ska bli fler. Vår befolkningsutveckling har lett till det ställningstagandet.

Detta har i efterhand, i december, även verifierats av rikspolischefen i utskottet. Han nämner exakt samma siffra. Det behövs 1 000 nya poliser. Med det följer också ambitionen att det ska finnas resurser. Problemet är att den budget regeringen har lagt fram redan är överspelad och knappast kan stämma.

Ett tillkännagivande handlar om att lägga fram förslag till konkreta åtgärder för att få en effektivare polisorganisation. Det ska vara en del av uppföljningen. Det handlar om konkreta förslag om närvaro i brottsutsatta områden, att medborgarna ska möta en tillgänglig polisorganisation. I dessa moderna tider när alla andra är närvarande på nätet ska även polisen vara närvarande på nätet.

Vidare finns ett tillkännagivande om återkoppling till brottsoffer. Det är fråga om konkreta åtgärder, till exempel förbättrat vittnesstöd och att se över Kriminalvårdens kostnader.

I dag behöver polisen mer än någonsin ett ledarskap. Naturligtvis ska det finnas chefer, men det måste också finnas ett politiskt ledarskap. De politiska företrädarna liksom andra har fått brev från många poliser. Det är fråga om över 2 000 brev. Vi har läst dem alla. Där framgår vilka poliser som skriver. Det är yngre poliser, och det är poliser i yttre tjänst. Det är de som hör av sig och lyfter upp ett antal problem. De är värda att ta på allvar. Det här visar behovet av ett aktivt politiskt ledarskap och ett aktivt ledarskap inom polisen.

Oppositionen vill att polisen själv ska få bestämma över polismål och vill ta bort målet om 20 000 poliser. Man vill inte heller direkt peka på antalet civilanställda. Verkligheten är att med det förslag som ska läggas fram kommer Polismyndigheten att vara njugg med att rekrytera civilanställda till polisen. Det verkar som att man inte vill göra både och. Frågan är var Socialdemokraterna och Miljöpartiet står i detta vakuum. Det är för oss oförklarligt, och det leder till att vi anser att vi måste ta politiska initiativ.

Det är viktigt att ta tillbaka ordningen till de områden där det i dag knappast finns någon myndighetsföreträdare. Det handlar mycket om våra förortsområden. Där finns tomma lokaler där det borde ha suttit poliser, men av någon outgrundlig anledning har fältet lämnats helt fritt åt unga kriminella. De som lider mest av detta är naturligtvis de som är bosatta i områdena. Det är oerhört viktigt att ta det initiativet.

Regeringspartierna reserverar sig mot förslagen. Deras svar på varje punkt är att avvakta propositioner och beredningar. Problemet är att en del av propositionerna var aviserade att läggas fram under hösten, men de kom aldrig. Vi tänker faktiskt inte avvakta längre. Det är dags att ta ansvar för den situation som finns. Det är dags att ta ansvar för Sverige i en svår situation.

Jag skulle vilja yrka bifall till reservation 3.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till Krister Hammarbergh: På vilket sätt och vem, anser ni, ska göra en uppföljning som inte redan är initierad?

De är inte bara fråga om Statskontoret, utan polisen själv har tagit fram en översikt i Förtroendebarometern. Man går in i detalj.

Riksrevisionen har också aviserat att polisens och åklagarnas förmåga att klara upp brott ska följas upp. Det gäller till exempel polisens förmåga att klara sina uppgifter med anledning av den ökade migrationen. Det har aviserats ett antal uppföljningar.

På vilket sätt och vem ska göra ytterligare uppföljningar?

Herr talman! Vi noterar också att Statskontoret har fått detta uppdrag, men vi tror att man måste gå in djupare i detta och följa reformen löpande med vad som händer inom polisen. Naturligtvis måste polisen själv se i vilken takt förändringen går, men det är också viktigt att politikerna ser till att resultatet blir det tänkta syftet.

Det handlar om att ta politiskt ansvar. Jag tror inte att vi ansvariga politiker, i synnerhet inte om man representerar ett parti som sitter i regeringsställning, hela tiden kan hänvisa till någon annan. Du har också ett ansvar, Helene Petersson.

Herr talman! Den förändringsbarometer som polisen själv gör redovisas för insynsrådet. I insynsrådet finns representanter från er och från oss. Alltså har riksdagen och ledamöterna en stor möjlighet att följa denna fråga. Här är det verkligen fråga om detaljer. Där tas upp medborgarlöften, hur många områdespoliser som har tillsatts, funktioner och uppdrag. Det är precis i detalj.

Ska regeringen eller riksdagen göra detta själva? När en uppföljning ska göras ger regeringen någon ett uppdrag. Det är sällan regeringen själv som gör arbetet, utan man använder sig av de myndigheter som finns inom området.

Riksrevisionen har själv tagit initiativ till olika uppföljningar. Det är glädjande att det sker uppföljningar. En annan sak som hanteras nu, som ni också har reserverat er mot, gäller den it-relaterade brottsligheten. Riksrevisionen tittar just nu på dessa frågor. Olika myndigheter och organisationer gör uppföljningar på regeringens initiativ. Det var er regering som gav Statskontoret uppdraget. Jag kan inte förstå att det inte skulle vara godtagbart med dessa uppföljningar.

Herr talman! Majoriteten reserverar sig i frågan om ökad närvaro på internet. Där hänvisar man bland annat till det vi kallar id-kapningar och att den propositionen fortfarande bereds. Problemet är att den var aviserad till hösten, men den kom aldrig. Hur länge ska vi vänta?

Sedan kommer vi till frågan om uppföljningen i Polismyndigheten. Jag sitter i insynsrådet, och jag följer dokumentet noga. Där framgår i vilken takt man genomför förändringar och flyttar människor. Jag rekommenderar Helene Petersson att titta lite närmare på dokumentet, men det anger inte om vi har lyckats uppnå syftet med reformen. Det är dessutom Polismyndigheten själv som gör uppföljningen. Ibland kan det vara bra att politikerna fortsätter att hålla ett öga på utvecklingen och inte släpper den.

Om vi låter denna omorganisation gå fel, och det finns tyvärr en del negativa tecken, kommer vi att vara tvungna att göra om detta ytterligare. Det har vi inte tid med i dessa tider.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 4 och 12. Vi står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar vi bara bifall till dessa reservationer.

Eftersom ramarna för budgeten redan är satta och vi har satsningar på rättsväsendet långt över denna budget hänvisar vi till ett särskilt yttrande i betänkandet där våra satsningar förklaras, satsningar som hade gjorts om vi sverigedemokrater hade fått bestämma.

I korthet kan vår budget sammanfattas med att vi avsätter mycket mer resurser på rättsväsendet än vad både regeringen och något av allianspartierna gör.

För kommande år lägger vi över 2 miljarder mer än vad de andra gör, och under den kommande treårsperioden stiger detta till runt 3 miljarder år 2018. För att sätta detta i relation till rättsväsendets budget ökar vi den med nästan 5 procent för 2016 och med upp till 7 procent 2018, vilket är en kraftig investering i rättsväsendet.

Den största myndigheten inom rättsväsendet är Polismyndigheten, och det är också den som i vår budget får de största höjningarna i kronor räknat. Vi lägger 840 miljoner utöver det som beslutades när det gäller ramarna för Polismyndigheten. Det ska bland annat gå till fler civilanställda som ska frigöra polisiära resurser till renodlade polisiära sysslor. Det behövs nu eftersom polisen blir alltmer överbelastad, inte minst med tanke på gränskontrollerna, invandringen och problemen runt asylboenden och annat.

Utöver detta anslår vi en halv miljard extra. Det är en generell anslagsökning. Vi menar att denna anslagsökning ska gå till bland annat bättre löner, bättre utrustning och bättre vapen för poliserna. Vi har sett rapporter om en poliskår som anser sig inte ha tillräckligt kraftiga vapen för att möta terrorister, organiserad brottslighet och så vidare.

Om man tittar på Genomförandekommitténs förslag kan vi se att Polismyndigheten redan förra året var underfinansierad med 1 miljard. Det året gav vi dem det som de behövde. Situationen är likadan detta år, om man återigen tittar på Genomförandekommitténs förslag. Jag sa till polischefen när han var i utskottet att jag fortfarande tycker att det är ganska anmärkningsvärt att man kom med en budget för någon månad sedan som man nu inser är underfinansierad. Det är ungefär på samma sätt som med kostnaderna för invandringen. Regeringen fattar inte att det är underfinansierat trots att man kunde se det långt i förväg.

Jag har länge diskuterat läget för våra insatsstyrkor, och jag har diskuterat det med vår före detta justitieminister Beatrice Ask, till exempel att befogenheterna för piketen bör stärkas för att i högre grad ge ett fullgott skydd i alla delar av landet. Både piketen och nationella insatsstyrkan bör utöka sin förmåga när det gäller personal och utrustning. Delar av detta anslag – den halva miljarden som vi avsätter för Polismyndigheten – bör vigas åt detta. Vi anser också att piketens befogenheter bör utökas gällande vilka vapen de får ha och vilka metoder de får använda. Detta har begränsats.

Vi budgeterar också för ett införande av beredskapspolisen. Det är något som vi har gjort varje år sedan den lades ned. Med en beredskapspolis kan man snabbt få ihop hundratals, kanske fler, beredskapspoliser som vid behov kan sättas in om det gäller skogsbränder eller upplopp. Det är en effektiv resurs som kommer att behövas alltmer i detta nya, spännande Sverige som ni har skapat.

Totalt sett stärker vi alltså Polismyndigheten med 840 miljoner kronor. Vi budgeterar även för en kraftig utökning av antalet poliser. I dag har vi omkring 20 000. Den satsning som påbörjades 2006 är utraderad på grund av befolkningsökningen, om man ser till polistätheten. Här vill vi se en rejäl ambitionshöjning.

Vi vill ha ett rikttal på 250 poliser per 100 000 invånare, och vi anser att rekryteringen ska ske framöver med detta som målsättning. Det innebär att Sverige skulle behöva omkring 27 000 poliser med början år 2023, enligt SCB:s befolkningsprognos. Vi räknar med att den första kullen av polisstudenter kan starta ett år efter beslutet, med nyintagna tre år framöver. Den första kullen med nya poliser skulle då komma ut 2020, och alla de 7 000 nya poliser som det handlar om skulle vara i tjänst 2023. Det skulle innebära en 35-procentig ökning från dagens nivå, eller en 22-procentig ökning om man mäter det i ökad polistäthet. Detta är en mycket kraftig satsning som skulle ge polisen möjlighet att till exempel återställa ordningen i de områden där man anser att man inte har full kontroll längre. Det skulle ge polisen möjlighet till utökad inre gränskontroll, vilket vi är i akut behov av för att utföra avvisningar, hitta personer som befinner sig här illegalt och bekämpa organiserad brottslighet.

Utöver detta höjer vi kraftigt anslagen för Säkerhetspolisen liksom för Åklagarmyndigheten, med nästan 10 procent vardera. Säpo får mer personal till terrorbekämpning men även till personskyddet, som är hårt ansträngt. Det blir också resurser för implementering av ett effektivt informationsutbyte mellan FRA och Must.

Åklagarmyndigheten får en generell förstärkning för mer personal till bland annat säkerhetsmål och minskade ledtider.

Vi ökar anslagen till Sveriges domstolar i enlighet med deras budgetyrkande, som är underfinansierat.

Utöver det spenderar vi 168 miljoner kronor kommande år på att införa permanenta säkerhetskontroller i alla Sveriges domstolar, inklusive drift och säkerhetspersonal. 75 miljoner av detta är en engångskostnad. Det är någonting som vi har föreslagit flera år i rad. Jag tror att det var förra mandatperioden som man sa nej till detta med motiveringen att det minskar öppenheten i Sveriges domstolar att man har säkerhet, vilket är löjligt. Det är tvärtom. Är man säker i en domstol är det mer öppenhet, och då vågar man på ett annat sätt komma dit. Det är ungefär som i riksdagen nu med de utökade säkerhetskontrollerna. Det är ingen som klagar över att öppenheten har minskat, utan det är snarare tvärtom bättre för alla.

Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag överskrider min talartid lite grann. Men jag ska bara kortfattat kommentera även de andras budgetförslag.

De rödgröna underfinansierar rättsväsendet, inte minst i fråga om polisen. Detta har även polischefen framfört.

Alliansen å sin sida lägger sig mer eller mindre exakt på regeringens nivå med vissa marginella skillnader.

Centerpartiet skär ned med 15 miljoner på utgiftsområdet. De ville egentligen skära ned med 145 miljoner. Men man får inte ha negativa anslag. Därför godkändes inte Centerpartiets förslag i denna del.

Liberalerna drar ned med 10 miljoner kronor på utgiftsområdet. Det är ingen stor minskning. De största neddragningarna gör de på Kriminalvården och Sveriges domstolar. Inget av det anser vi är önskvärt. Kriminalvården har fått mindre belastning på senare tid. Men de har också ansvar för till exempel transporter vid utvisningar, vilket vi är i akut behov av i dag.

Kristdemokraterna höjer marginellt anslagen med endast 35 miljoner kronor på en budget som är på över 40 miljarder.

Moderaterna höjer anslagen med 55 miljoner. Detta ska jämföras med Sverigedemokraternas 840 miljoner. Jag tycker att det är en bra satsning som Moderaterna gör med 1 000 poliser. Men om man tänker efter lite hjälper inte dessa 1 000 poliser. Om vi antar att dessa 1 000 poliser skulle kunna börja utbildas redan nästa år, skulle vi när de är klara ungefär 2019 ligga på samma polistäthet som vi gör i dag. Man skulle alltså uppnå status quo och alltså ha samma ansträngda situation som vi har i dag. Tittar man på Moderaternas förslag med en ökning på 55 miljoner ser man att det bara är 15 miljoner av dessa 55 miljoner som kan gå till polis och utbildning. Resten är vigt åt nationella insatsstyrkan och fler poliser som kan hjälpa åklagarna i vissa mål. 15 miljoner kronor till polisutbildning skulle ge 133 platser nästa år, eftersom de kostar 112 000 kronor per år. Av de 1 000 poliserna är det egentligen endast 133 som kan påbörja sin utbildning utöver det som redan görs nästa år. Denna satsning är alltså för liten och för sen, även om vi tycker att den är bra.

Herr talman! Jag vill passa på att önska herr talmannen, presidiet och övriga ledamöter en god jul.

Herr talman! Det är naturligtvis bra att ha ambitioner. Man behöver inte ha fel i allt. Ibland kan man ha rätt i vissa saker.

Däremot är det tråkiga att det ska fungera också. En finansiering måste på något sätt ha en hållbarhet. Det är 17 dagar till nyår. Om 17 dagar ska en ny budget komma fram. När det gäller den finansiering som ni har i fråga om de stora satsningarna ska ni spara 32 200 miljoner på dessa 17 dagar, alltså till nästa budgetår, bara på just invandring och integration.

Jag ska inte övertolka, men jag ser nästan på min motdebattör att han också förstår att det inte kommer att gå. Det går inte att hitta 32 200 miljoner kronor bara så där rakt av, för det kommer att få för stora konsekvenser, oavsett vem som skulle styra detta land. Det menar jag.

Det är därför som vi är lite mer modesta i våra förslag. Vi räknar på dem när det gäller igångstartsår, och sedan ökar vi beloppen vartefter. Vi vet nämligen att det finns lite tröghet i maskineriet, till exempel när vi ska utbilda fler poliser.

Ska man gå på era förslag ska ni till nyår, om det här ska gå ihop, öka antalet utbildningsplatser på Polishögskolan med 1 116 platser. Det är väldigt mycket. Jag tror att även Kent Ekeroth inser att det inte går.

Vad jag vill säga är att det är viktigt att vi har förslag och att vi får fortsätta driva regeringen framför oss. Men vi kan inte driva en politik med hittepåpengar eller orealistiska förslag som det inte finns någon möjlighet över huvud taget att genomföra, för människor kommer att bli besvikna när de upptäcker att det faktiskt inte går.

Herr talman! Jag får väl återigen passa på att förklara hur vår budget fungerar. När vi gör besparingar på invandringen är det för 2016. Det är dessutom bara på nyinvandring. Vi talar inte ens om alla som redan är här. Det är bara på nyinvandringen.

Vi stänger gränsen. Noll asylinvandring, direktavvisning – det blir ingen mer asylinvandring. Det är de besparingarna vi gör, och det är de pengarna vi sparar. Jag förstår att Moderaterna och många andra är avundsjuka på att vi har så mycket mer pengar än de, men det är bara för att vi har gjort den här prioriteringen sedan urminnes tider. Vi kan göra den. Och med en nyinvandring som vi minskar till noll kommer vi att få extremt mycket mer resurser än ni har eftersom vi nu har så extremt hög invandring.

Hammarbergh försöker påstå att vi behöver 1 100 nya platser fram till nyår. Om han hade läst vår budget skulle han ha sett att vi räknar med att den nya kullen av poliser som ska börja behöver åtminstone ett års förberedelsetid. Den första kullen skulle alltså börja studera år 2017, inte den 1 januari 2016. Om man tittar på vår långtidsbudget ser man att kostnaderna för nyutbildning av poliser också kommer 2017 och ökar 2018 och 2019.

Vi räknar alltså med ett års förberedelsetid. Sedan räknar vi med att poliserna börjar i omgångar om tre år, alltså en tredjedel varje år. Den sista kullen kommer att vara klar med sin utbildning år 2022. Detta är räknat på av RUT, precis som resten av vår besparing på invandringsbudgeten, så jag är väldigt bekväm med våra siffror – även om jag förstår att Moderaterna blir lite avundsjuka när de kommer med höjningar på 55 miljoner och vi med höjningar på ungefär 2 miljarder.

Herr talman! Det är ju faktiskt så att även vi har bett riksdagens utredningstjänst att titta på hur Sverigedemokraterna har kunnat komma fram till den här finansieringssiffran på 32 200 miljoner nästa år som de ska spara enbart på invandring och integration. Svaret från RUT är att det inte går. Det går inte att se varifrån detta är taget.

Min undran till Kent Ekeroth är då: Varför ska det vara just 32,2 miljarder? Hur har ni räknat ut det? Varför inte 22 eller 37 eller 42 miljarder? Hur har ni yxat fram den här siffran som ska sparas nästa år? Det är väldigt svårt att utläsa det av budgeten. Riksdagens utredningstjänst säger att det inte går att förstå.

Eftersom man ska skjuta upp utbildningsstarten lite grann och ge universiteten lite längre tid får jag väl ta tillbaka det. Men då handlar det alltså inte om 1 116 platser. Det blir bra många fler som ska in i varje omgång. Vad jag förstår av den väldigt slarviga motionen är det från hösten 2016. Men hur många platser ska det bli då, och hur ska de här tre universiteten klara av det?

Jag vill återigen hävda att det är bra med ambitioner i politiken, men man kan inte finansiera saker med hittepåpengar. Man kan heller inte lägga fram förslag när det inte finns någon som helst möjlighet för dem som ska utföra uppdraget att utföra det.

Herr talman! Om Hammarbergh inte förstår vår budget skulle jag uppmana honom att titta på budgetdebatterna i finansutskottet, där vi diskuterar invandringskostnaderna dagligen.

Vi har till och med en bilaga till vår budget där vi i detalj går igenom invandringskostnaderna. Det här är inte första året vi gör det. Det gjorde vi till och med innan vi kom in i riksdagen – vi lade en budget om invandringskostnaderna redan 2009, där vi i detalj förklarade hur vi gör.

Vad vi räknar med är att vi år 2016 kan minska invandringen med 95 procent. Vi räknar inte ens med 100 procent utan med 95 procent år ett, det vill säga nästa år. Därefter räknar vi med en hundraprocentig minskning av asylinvandringen.

RUT har kommit med olika uträkningar av hur mycket det kostar med mottagningssystem och direkta transfereringar från staten. Vi kan bara titta på hur mycket utgiftsområdena 8 Migration och 13 Integration har skjutit i höjden. Hammarbergh säger att han inte förstår vad vi ska spara på. Titta bara på de två posterna och se hur de har skenat iväg! Där har vi en jättestor källa till resurser som man kan ta.

Det är det som är grejen med de andra sju partierna i den här riksdagen. Ni plockar från i princip alla områden och lägger det på ert favoritområde: invandringen.

Vi gör tvärtom. Vi tar från invandringen och ger till allting annat. Det säger ganska mycket om oss. Man brukar anklaga oss för att vara ett enfrågeparti, men invandringen är egentligen den fråga vi prioriterar minst. Det är den vi ger minst resurser för att kunna ge till allting annat. Den prioriteringen gör vi.

Ni gör alltid tvärtom. När har de här utgiftsområdena, integration och migration, minskat de senaste decennierna? De har ju bara skjutit i höjden. Om ni hade haft rätt prioriteringar skulle ni också ha haft de här resurserna. Då skulle ni också ha varit intresserade av att räkna på det så som vi har räknat på det i alla år.

Vi tar de här resurserna bland annat för att förbättra situationen inom rättsväsendet. Därför kan vi göra väldigt stora satsningar. När Moderaterna säger att de vill ha fler poliser är det jättefint, men 55 miljoner kommer inte att hjälpa det. Det kommer våra miljarder att göra.

Herr talman! När jag lyssnar på Kent Ekeroth, både i hans anförande och i debatten alldeles nyss, hör jag att hela fokus ligger på polisen. I andra debatter ligger hela fokus på höjda straff. Fler poliser och höjda straff är, åtminstone vad jag uppfattar, Sverigedemokraternas huvudfokus inom rättsväsendet.

Min fråga till Kent Ekeroth är: Finns det något i era tankar om att vi behöver ett brottsförebyggande arbete och ett arbete för att förhindra återfall i brott?

Detta är två av regeringens prioriterade områden. När vi kommer till rätta med det här, när vi får ett minskat antal personer som begår brott, behöver vi kanske inte ett ökande antal poliser.

Min fråga är alltså: Vad är Sverigedemokraternas inställning och förslag när det gäller brottsförebyggande arbete och att förhindra återfall i brott?

Herr talman! Det var en hyfsat korrekt uppfattning av Sverigedemokraternas kriminalpolitik. De senaste åren har vi haft fokus på skärpta straff och på polisen, som Helene Petersson säger.

Nu är det inte riktigt sant – vi satsar ganska stora summor relativt sett på Åklagarmyndigheten, på Kriminalvården och på annat. Jag talade i mitt anförande om att vi höjer anslagen för Åklagarmyndigheten och Säpo med 10 procent jämfört med vad regeringen gör. Vi höjer med 5 procent för Polismyndigheten.

Ja, Polismyndigheten är extremt viktig. Det är den största myndigheten. Det är också polisen som är ute på gator och torg. Vi måste förstärka den organisationen. Vi har sett stora brister. Vi har sett rapporter om att man inte klarar att lösa brott på grund av att man är fullt upptagen med att hantera er massinvandring – tyvärr.

Den här problematiken är ingenting som kommer att försvinna inom kort, inte minst med tanke på att ni nu är så stolta över att ni har minskat massinvandringen från 10 000 i veckan till 4 000 i veckan. Det är dubbelt så mycket som på sommaren förra året. De här problemen kommer alltså inte att försvinna snart, och då måste man göra de här satsningarna på Polismyndigheten för att kunna hantera situationen.

Det gäller inte minst frågan om utvisning. Den har varit uppe flera gånger här i kammaren, och jag har frågat mig själv varför ni inte vill utvisa kriminella utlänningar, varför ni vill behålla dem i landet, varför ni vill ge dem medborgarskap trots att de begår grova brott.

Det finns massor av aspekter som fortfarande behöver åtgärdas, inte minst höjda straff. Vi ser löjeväckande låga straff för riktigt grova brott – dagligen. Det här måste åtgärdas. Vi såg nyss att en eritreansk medborgare fick fem års fängelse för en gruppvåldtäkt i Ludvika. Han blev inte utvisad på grund av era regler och lagar.

Detta måste vara prioritet ett för oss så länge den här situationen inte är åtgärdad. Jag ser inte många tecken på att någon vill åtgärda den, förutom Sverigedemokraterna. Därför kommer det att vara vårt fokus också framöver.

Herr talman! Jag tolkar Kent Ekeroth som att ni helt enkelt inte har några förslag. Ni har inget program när det gäller brottsförebyggande arbete. Ni har ingenting för att minska risken att folk återfaller i brott.

Det är klart att det måste gå åt mer pengar till Kriminalvården om man ska skärpa straffen. Ju fler personer som sitter inne och ju längre tid de sitter inne, desto mer kostnader.

Men är det något samhället – framför allt individen men också alla runt omkring – tjänar på är det brottet som aldrig sker. Det är här fokus måste ligga. Här måste samhället sätta in alla sina resurser för att vi ska slippa att brott begås och människor hamnar i fängelse eller får andra straff.

Att slänga in i fängelse, låsa dörren och slänga nyckeln kan vara ett alternativ. Men det är inte Socialdemokraternas eller regeringens alternativ. Jag tror inte att det var den förra regeringens heller.

Min fråga kvarstår. Har ni något förslag på dessa två områden?

Herr talman! Mycket av den rehabilitering som sker i dag sker i Kriminalvården, som har ett rehabiliteringsansvar. De har en massa olika projekt och insatser för att man ska rehabiliteras och inte återfalla i brott när man kommer ut i samhället.

Ert recept de senaste åren har varit ett magplask. Återfallsgraden är 40–50 procent i många grupper.

Vi vill se att kriminalvården skärps drastiskt. I dag är det vilda västern. Fångarna har mycket rättigheter, och de behöver göra väldigt lite för att få njuta av den ganska höga standarden i kriminalvården. De kan få platt-tv-apparater. Förstör man den för att man är förbannad får man en ny. Det finns ingen balans i det.

En del i det brottsförebyggande arbetet måste vara att vi ställer högre krav inom kriminalvården så att de intagna förstår att de är intagna och att de inte har rätt till allt, till exempel till en tv. Det måste till disciplin. De måste lära sig att sköta sig på fängelset, annars får de inga förmåner och fördelar. Det är centralt.

Denna politik måste skärpas. I dag är kriminalvården är en läroplats för brottslingar, och därför återfaller många i brott.

För att komma åt det måste kriminalvården vara mer repressiv. Det måste in fler övervakningskameror. I dag finns övervakningskameror i hallarna men inte i cellerna. Men var begås knarkhandeln och misshandeln? Jo, i cellerna. När folk kommer på besök kroppsvisiteras de sällan. Det finns ingen avspärrning med glas, så mycket smugglas in. Då kan brottsligheten fortsätta genom mobiltelefonkontakt med kriminella utanför.

Vi behöver en mer repressiv kriminalvård så att de brottslingarna förstår vilka rättigheter och skyldigheter som gäller. Det är centralt.

Herr talman! Det är spännande att åter stå i denna talarstol.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag. Jag står bakom Miljöpartiets, Socialdemokraternas och Vänsterpartiets reservationer, men för att vinna tid avstår jag från att yrka bifall till dem.

Jag vill lyfta debatten lite och börja med en utblick. De olika samhällsinstitutioner vars ekonomi vi debatterar är polis, domstol och övrigt rättsväsen. Det får mig att reflektera över den bakgrund jag har. Jag växte upp som utlandssvensk i dåvarande Västtyskland. Numera bor jag i den mångkulturella staden Södertälje.

Det som förvånade mig mest av allt när jag flyttade tillbaka till Sverige var att jag var tvungen att tänka om när det gällde samhällets institutioner. Jag växte som sagt upp i Tyskland, ett land som inte låg särskilt långt bort och var ganska likt Sverige. Där såg man med stor misstro på alla offentliga institutioner. Särskilt låg var tilliten till polisen, men även till domstolarna och kriminalvården var tilliten låg.

Jag har fördjupat mig i denna fråga och tittat på olika undersökningar. En favorit är World Values Survey, som beskriver till exempel samhällstillit globalt. Jag ser då att vi i Sverige har något som är unikt i hela världen. Vi utgår nämligen från att samhällets institutioner är till för oss medborgare och att vi kan lita på dem och ställa krav på dem. De är till för oss. De är inte till för att vara repressiva mot oss eller trycka ned oss – om vi inte har gjort fel, förstås. Det är klart att polisen ska sätta dit brottslingar. Brottslingar ska sedan dömas enligt lag och regler, men de ska också få en chans att hitta tillbaka till den rätta vägen.

Det tog lång tid att lära mig denna skillnad. Jag minns fortfarande hur jag gick på Göteborgs gator och funderade på den attityd som fanns gentemot patrullerande poliser. Den var så annorlunda i Sverige jämfört med vad jag var van vid från Tyskland – och Tyskland är ändå ett land som vi tycker är ganska likt Sverige. Men just därför är det intressant.

Det är detta budgetförslaget vi debatterar handlar om. Hur vill vi bygga samhällets institutioner? Ska de vara till för medborgarna eller inte?

Låt mig gå vidare till mina erfarenheter i Södertälje. Jag var kommunalråd där i sex år. Jag är full av beundran över det arbete polisen där gjorde mot den grova organiserade brottsligheten. Jag är glad över de satsningar som görs där de erfarenheter som gjordes i Södertälje förs vidare till att gälla hela landet.

Vi hade stora problem i Södertälje, och vi har fortfarande problem. Det är ingen problemlös stad, men det är så mycket bättre. Polisen lyckades med en stor bedrift, för de lyckades bygga upp ett förtroende för samhällets organ bland våra invånare som kommit hit från andra kulturer. De lyckades få dem att lita på att polisen och även domstolen i Sverige var annorlunda än i andra länder.

Jag följde domstolsprocesserna noga och var faktiskt ganska rädd för att man inte skulle lyckas att få fällande domar. Vi visste alla att dessa människor var skyldiga, men det gällde att bevisa det. Det är inte alltid enkelt att bevisa något objektivt. Jag kan tycka hur mycket jag vill, men att bevisa det kan vara väldigt svårt om den åtalade har varit slug nog.

Just dessa bitar är det vi måste värna. Vi kan diskutera hur många poliser och hur många civilanställda vi ska ha och vem som ska göra vad. Men det verkar finnas en samsyn om att vi vill utveckla detta för att bevara och bygga ut det förtroende för samhällets institutioner som vi har i Sverige. Det är speciellt viktigt i en tid med stor internationell oro att vi kan stå tillsammans och säga att vi vill fortsätta med detta.

De satsningar som föreslås på det budgetområde vi ska fatta beslut om i dag bygger mycket på just det som jag menar att vi måste värna om och inte kasta bort. Vi måste vara medvetna om att detta är något unikt i världen. Det är vår gemensamma värdegrund, och den borde vi värna om mycket mer.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig välkomna Mats Pertoft tillbaka till riksdagen och till justitieutskottet.

Det var ett bra och viktigt inlägg. Mats Pertoft har helt rätt i att vi är unika. Våra myndigheter åtnjuter stort förtroende hos medborgarna.

Jag har ofta gäster från Ukraina. Den första kommentaren nästan alla gör är: Vi förstår inte hur det fungerar. Vi ser nästan aldrig några poliser, men det verkar vara lugn och ro ändå. För dem är det en märklig bild, och de har svårt att ta in den.

Du gör helt rätt analys. Vi måste värna detta. För vår del är det vad diskussionen handlar om. I orostider ställs myndigheterna inför en ganska svår situation och ganska stor press, och framför allt de människor som jobbar i myndigheterna.

Nu tänker jag i första hand på polisen, som alltid är samhällets yttersta utpost när ingen annan tar vid, och många människor blir trötta och stressade. Vår utgångspunkt är att vi måste följa denna reform väldigt noga från politiskt håll.

Jag känner att det från din sida finns en öppenhet till detta just för att värna det du så vältaligt tar upp. Det handlar om att värna ett system där människorna känner en trygghet i vad myndigheterna gör och inte är rädda för myndigheterna.

Herr talman! Tack, Krister Hammarbergh! Jag kan till fullo instämma i de ord som har sagts. Just värnandet om dessa gemensamma värden är någonting som kanske borde genomsyra hela debatten. Det handlar också om respekt för polisen och andra yrkeskårer och deras förmåga att bestämma och styra sina verksamheter på ett konstruktivt sätt.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 20 om mängdbrott som Centerpartiet har tillsammans med Moderaterna under punkt 34. Jag står givetvis bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till denna.

Vintermörkret har lagt sig över Sverige. Det känns som att det kom tidigt i år. Den här vintern känns mörkare än många andra, och de stormiga nätterna håller många vakna av fler än ett skäl. I början av september i år spreds över hela världen bilder av ett barn som hade drunknat och som spolats i land på en strand i Grekland. Det gjorde de allra flesta medvetna om den största flyktingvågen sedan andra världskriget.

Man kunde tro att i en tid då nyheter på några få sekunder når tusentals mil borde människor i hela världen, och kanske särskilt i det närliggande Europa, förstå att människor flyr för sina liv och att de inte har något val. Hela stadsdelar har bombats sönder. Skolelevers lektioner avbryts av sprängkraften hos oljefatsbomber. Ungdomar flyr från det som borde vara tryggheten hos sina familjer ut på en farlig resa till Europa. Vilken människa som helst borde begripa att man inte ger sig ut på en sådan resa om man inte måste.

Herr talman! Det kan vara bra att få lite perspektiv på tillvaron ibland. Samtidigt som vi gråter över fruktansvärda rapporter rapporteras i Sverige att kyrkan undervisar asylsökande i svenska, att reporäntan är oförändrad, att investeringsplanerna för Ringhals I och II har ändrats och att Martin Almgren vann Idol, och det var också bra. Det är någonting man kan glädja sig åt.

Det är nyheter vi får när vissa hävdar att Sverige står inför en kollaps. Trots domedagspratet ser jag inga tecken på sönderbombade stadsdelar, uppspolade barn längs svenska kuster eller ungdomar som flyr sina familjer en masse. Men vissa tror på domedagspratet. Vissa tror på det till den grad att de tar till vapen, vapen i form av tändvätska och tändstickor.

Över 20 asylboenden brinner under kort tid. Asylsökande, varav många traumatiserade av fruktansvärda händelser, är vakna i skift av rädsla för att bli innebrända. Sedan kommer ytterligare ett slag. Inte långt efter att de flesta lågor har slocknat kommer de första rapporterna från Paris den 13 november, rapporter om att extremister har tagit till vapen mot oskyldiga människor. Våldsdåd har under hösten drabbat Paris men också Libanon och Turkiet. Världen grips av ännu större oro.

Herr talman! I nöden prövas vännen, sägs det. Det stämmer nog, men det finns mer som prövas i nöden: vi människor, vi som land och inte minst vi som politiker. Det är vi som är satta att fatta balanserade och bra beslut och att inte dra iväg i panik och stifta kortsiktiga och ogenomtänkta lagar. Vi har ett ansvar.

Det är ett ansvar att stifta långsiktigt kloka lagar, ett ansvar att tänka efter innan vi handlar, men faktiskt också ett ansvar att staka ut en riktning grundad på vår övertygelse om vad som är rätt och utifrån det axla ett politiskt ledarskap. Man kan säga att regeringen har lite att jobba med på den punkten.

Herr talman! För mig som centerpartist är individen viktigast. Individen finns inte för staten utan tvärtom. Staten finns för individen. Det är knappast något område där staten har en så viktig roll som när det gäller att skydda sina invånare från brott och terrorism. När det gäller terrorism har sex av riksdagens partier träffat en överenskommelse som jag är glad för och stolt över. Den kommer att ta oss en bra bit på väg mot ett säkrare Sverige.

Men det finns mer vi måste göra. Höstens händelser gör att vi måste tänka nytt. Största möjligheten att bekämpa brottsligheten har vi om vi börjar just med individen. Det är individen som utsätts för brotten, och det är individen som begår brotten, men det är också individen som förebygger brottsligheten. Framför allt har alla enskilda poliser en oerhört viktig roll i detta. Polisen måste få en chans att göra ett bra jobb. Polisen står just nu mitt i den största omorganisation som har gjorts på väldigt många år. Det skapar oro och frustration.

Herr talman! Sedan vi började beredningen och att jobba med budgeten har det hänt en hel del. Tidigare har polischefen spelat ned behovet av resurstillskott, och vi har kanske litat alltför mycket på det. Men sedan dess har höstens alla dramatiska händelser inträffat. Som tidigare har redogjorts för här från talarstolen har vi fått närmare 2 000 brev från poliser runt om i hela landet som ger en annan bild än den bekymmersfria bilden.

Därför har vi i Centerpartiet beslutat oss för att inför kommande budgetar avisera en satsning på 2 miljarder över fyra år. Det innebär att vi till exempel får möjlighet att utbilda och anställa ytterligare 1 600 nya poliser, alltså inte bara 1 000 utan 1 600. Det räcker också till mer saker.

Vi vill satsa 160 miljoner på att försäkra oss om att de områdespoliser som i den nya polisorganisationen är de poliser som ska komma allra närmast medborgarna kan få bättre villkor, och framför allt att deras löner ska höjas. På så sätt ökar attraktiviteten i att söka till sådana tjänster, och det uppmuntrar de områdespoliser som finns att stanna kvar i sina roller.

Innan ni kastar er på replikknapparna vill jag säga att jag är väl medveten om att lönen sätts av parterna på arbetsmarknaden. Visst är det så. Polisen själv måste bedöma hur de 160 miljoner kronorna ska användas på ett bra sätt så att det blir ett långsiktigt brottsförebyggande arbete lokalt. Men precis som när det gäller till exempel förstelärarlönerna tror jag att en riktad satsning skulle vara en bra tillämpning.

Centerpartiet skulle vilja att så många som möjligt vet vem just deras lokala polis är. Om man vet vem den lokala polisen är ökar förutsättningarna att öka förtroendet inte bara för den enskilda polisen utan för polisen som helhet och i förlängningen rättssamhället.

I de områden där tysthetskulturen råder, just i de områden där radikaliseringen och ungdomsbrottsligheten riskerar att skapa mer våld, högre droganvändning och mer rädsla än någon annanstans, är polisens arbete mot radikalisering och ungdomsbrottslighet som allra viktigast.

Det finns flera saker som vi vill satsa på som jag inte hinner nämna här i dag. Vi vill satsa 140 miljoner särskilt på att stävja inbrott och stölder. Det är också på den punkten om mängdbrott som jag yrkar bifall till reservationen. Vi vet att en stor del av de stölder som begås i Sverige begås av stöldligor, och de måste stoppas.

Vi har föreslagit en ny brottsrubricering, systematisk stöld, med skarpare straff än det som normalt ges för stöld i dag. Tillsammans med en polissatsning för att stoppa stölderna på landsbygden och i storstäderna skulle det här kunna öka tryggheten och stärka engagemang som till exempel samverkan mot brott.

Otryggheten har flera ansikten, och det krävs åtgärder på flera plan. De polissatsningar vi gör är en viktig del i att göra Sverige tryggare. Även om vintermörkret har lagt sig över Sverige och oron för framtiden är stor hos många måste vi ändå försöka hålla hoppet uppe. Man ska inte fastna i mörkret.

De allra flesta av oss vill leva ett liv fritt från brottslighet, krig, ovänskap och rädsla. Det är en minoritet av en minoritet som vill skapa kaos och osämja mellan en våldsam islamistisk sekt och resten av världen. Det är en minoritet, om än en högljudd sådan, som vill skilja på vi och de.

Även om vintermörkret har lagt sig över Sverige, och det må ha kommit tidigt i år, är det bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret. Låt oss göra det.

Herr talman! Vänsterpartiet har förhandlat fram budgetpropositionen tillsammans med regeringen. Vi står bakom propositionens originalförslag.

I betänkandet finns ett antal tillkännagivanden som är värda att diskuteras men som i mina ögon handlar om marginella saker, i alla fall ekonomiskt. Om man tittar på de borgerliga partiernas olika budgetförslag på området ser man att de skiljer sig väldigt lite från regeringens förslag. Moderaterna lägger på 55 miljoner, och Centern drar ned med 15 miljoner. Det är inte så jättestora pengar i sammanhanget, menar jag.

Det är intressant att se vilka förslag som oppositionen kommer med, vilka frågor man lyfter fram och vilka tillkännagivanden man gör. Jag vill påpeka att det är ganska många tillkännagivanden i betänkandet som man får igenom därför att Sverigedemokraterna stöder förslagen tillsammans med borgarna. Det ska man tänka på. Det kan ge vissa förutsättningar för hur man diskuterar saker.

Jag tycker ändå att de borgerliga partierna har något slags ärlig ansats att göra saker på ett något så när bra sätt. Det finns en seriositet, vilket jag menar inte finns hos Sverigedemokraterna. Som man var inne på förut finns en svårartat falsk bild av hur saker görs för att få det att fungera. Det är en sak som syns mycket, och det tycker jag ska lyftas fram.

Vi har ett antal gemensamma reservationer från S, V och MP mot tillkännagivandena. Vänsterpartiet har också tre egna reservationer utifrån motioner från den allmänna motionstiden som handlar om dessa saker. Jag ska beröra dem innan jag avslutar mitt anförande, men jag börjar med att yrka bifall till vår egen reservation 15, som handlar om hedersrelaterat förtryck.

Det är en fråga som är ganska brännande. Det finns olika beröringspunkter i olika delar av politiken, men just hedersrelaterat förtryck handlar om kulturfrågor, vad man har lyft fram, var man kommer ifrån och hur man hanterar olika saker. I vårt ställningstagande handlar det mycket om att detta finns i patriarkala strukturer, som vi pratar mycket om. Det är utgångsläget. Det är egentligen ingenting annat, utan det är en hederskultur.

Vi vet att det jobbas med detta och att den nationella samordnaren arbetar mot våld i nära relationer. Men denna problematik är så pass komplicerad och het att vi skulle vilja att man lyfter fram dessa frågor mer i framtiden och jobbar mer med dem för att få en kartläggning av hur det verkligen ser ut. Sedan kan denna kartläggning användas i det praktiska arbetet.

Vi tror att detta är en fråga som måste följas upp i rättspolitiken. Det är spektakulära saker som händer ibland i hederns namn.

När det gäller beredskapspolisen finns det en del andra partier som lyfter upp frågorna om varför man inte har kvar beredskapspolisen – vi vet vad som hände för några år sedan – och vilken nytta man skulle ha av den.

Jag tror att vi behöver en bra genomlysning och utredning, inte minst i skenet av att det i dag finns en diskussion om hur man använder Försvarsmakten när det gäller brottsbekämpning, kriser och sådant. Då måste man ha ett väl underbyggt underlag för att kunna göra ställningstaganden på ett sådant sätt att man gör rätt saker.

Vi tror att beredskapspolisen är något som skulle kunna återkomma i skenet av vad som händer i försvarspolitiken, där man pratar om att exempelvis återinföra en del av värnplikten. Det är värt att lyfta fram den bilden och att göra en grundlig utredning av om den ska komma tillbaka. Vi kommer att lyfta upp detta i eventuella kommande budgetförhandlingar med regeringen.

Det sista vi har är bemötandet av brottsoffer, som man också har varit inne på. Det är viktigt att vi har en bra organisation som bygger upp ett bra bemötande av dem som faller offer för brott, där det i dag säkert finns vissa brister.

Vi behöver jobba för att få fram de bitarna och både stärka kompetensen generellt och hitta de saker som är specifika inom olika områden, beroende på vilket brott man utsatts för. Det är en sak som vi kommer att lyfta upp även i framtida budgetförhandlingar med regeringen.

Den brottslighet som sticker ut lite grann i dag, vilket även Centerpartiet var inne på, handlar mycket om att vi hamnar i diskussionen om vad som är terrorism, extremism och sådana saker.

Vi kommer att få anledning att i framtida budgetförhandlingar prata om saker som att vi får allt fler bränder i asylboenden. Det är ett slags extremism och terrorism som jag tror kommer att vara besvärlig och som vi måste hantera i rättssamhället, om vi ska ha ett öppet och demokratiskt samhälle.

Sverigedemokraternas budgetförslag tycker jag är så pass världsfrånvänt att det är svårt att ens kommentera. De lägger på 1,9 miljarder. Någon har varit inne på det, och jag tycker att det får räcka.

Jag yrkar bifall till vår reservation 15 och till förslaget i betänkandet i övrigt.

Herr talman! Jag vill först och främst yrka bifall till reservationerna 3 och 33, även om vi liberaler står bakom samtliga våra reservationer.

Vi har hört en hel del om den nya polisorganisationen. Inom rättsväsendet, som vi debatterar i dag, är detta det största beslut som vi har fattat de senaste två åren – att ombilda, effektivisera och renodla polisorganisationen och få ut resurserna långt, närmast medborgarna.

I inlägget från Helene Petersson från Socialdemokraterna hörde jag att de tycker att polisorganisationen har möjlighet att omorganisera sig redan i dag och att om man vill satsa på och prioritera fler närpoliser eller lokala poliser i stadsdelarna så kan man väl göra det, ungefär.

Men så enkelt är det inte. Därför gör Liberalerna och Alliansen, tillsammans med justitieutskottets majoritet, ett tillkännagivande. Det krävs en tydlig prioritering även politiskt, inte minst resursmässigt.

Man kan inte utgå ifrån att det kommer att komma ut 10, 15 eller 20 poliser i lokalområdet i Göteborg eller Örebro, som har stora bekymmer i Vivalla, bara för att vi tycker så muntligen i den här kammaren. Det är inte sant – så fungerar inte reformen.

Ja, det finns ett uppdrag till Statskontoret. Det var faktiskt alliansregeringen som beslutade om det i april 2014. Men leveranstiden för slutrapporten är 2018, alltså i slutet av den här mandatperioden. Om jag minns rätt kommer den första delrapporten i oktober nästa år.

Redan i dag ser vi indikationer och orostecken. Kommer lagstiftarens inriktning, vilja och ambition för den nya polisorganisationen att landa i det som vi vill åstadkomma? Det finns frågetecken, och därför vill vi ha en närmare uppföljning och en tidigare återkoppling till politiken.

Herr talman! Jag vill åter särskilt nämna vårt tillkännagivande om ökad polisiär närvaro i de brottsutsatta områdena. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte föreslår och inte ens i replikskiftet gav några konkreta besked om resursförstärkningar till områdena, inte minst i Göteborg, Örebro och Stockholm.

I vår skuggbudget gör vi liberaler en särskild satsning på det lokala brottsförebyggande arbetet i de mest utsatta områdena. Det är dels 5 miljoner extra till polisen, dels ytterligare 25 miljoner – utöver regeringens budget – till arbetet mot särskilt radikalisering och extremism.

Det är utpekat i vårt förslag att Brottsförebyggande rådet, polisen eller motsvarande kommuner ska ha dessa pengar för att särskilt motarbeta radikalisering, som är en av våra största utmaningar i dag.

Den andra frågan som jag särskilt vill lyfta fram är vårt förslag i betänkandet om att återinsätta beredskapspolisen. Den har funnits sedan 1986 och tillämpats och använts för befolkningsskydd, räddningstjänst, bevakningsuppgifter, tillträdesskydd, transporter med mera.

Liberalerna ställde för drygt en månad sedan en skriftlig fråga till inrikesministern, som den 18 november svarade: ”I nuläget anser jag inte att förhållandena är sådana att det bör initieras ett arbete med ett återinförande av beredskapspolisen för situationer med sådana störningar.”

Jag vill veta av regeringspartierna: Vilka situationer ska vi invänta? Vi har inre gränskontroller, vi har höjt terrorhot och vi har migrationspolitik som gör att det är ansträngt i många kommuner och runt omkring Migrationsverkets anläggningar, som också har utsatts för externa attentat. Där skulle vi behöva bevakning. Vi har hört av rikspolischefen när han besökte justitieutskottet att de behöver förstärkning. De behöver beredskap.

Inrikesministern var i SVT Stockholm för bara någon vecka sedan och svarade när det gäller Sigtuna att man kanske ska återinföra något liknande beredskapspoliser. Men han använde aldrig ordet beredskapspolis.

Jag vill veta i dag om detta är möjligt, herr talman. Kommer beredskapspolisen att återinsättas eller inte?

Liberalerna vill särskilt lyfta fram arbetet mot terrorism. Vi har återkommande under våren krävt att Åklagarmyndigheten ska ges ett uppdrag i regleringsbrevet att prioritera arbetet mot terrorism. Det har vi också fått med i den överenskommelse som slöts i förra veckan med regeringen. På en punkt är vi dock fortfarande oeniga: Vi anslår mer resurser till Åklagarmyndighetens två kamrar. Den ena är riksenheten för säkerhetsmål, alltså terrorism, och den andra är enheten för folkmord och krigsbrott.

Vi begriper inte hur tre åklagare av 1 000 ska hantera alla ärenden inom terrorism. Vi vill med vårt budgetförslag dubbla kapaciteten så att fler kan lagföras och så att man kan samla in mer bevis för att tillämpa de terroristlagstiftningar som vi redan har. I går kom ett beslut från Göteborgs tingsrätt som också bekräftar att det finns en terrorlagstiftning.

Med dessa ord står vi bakom samtliga reservationer, men yrkar bifall särskilt till reservation 3 och 33 om hatbrott.

Herr talman! Jag har egentligen bara en kort fråga. Rätta mig om jag har fel nu, men var inte Folkpartiet vid den tiden, nuvarande Liberalerna, ett parti av dem som var för att lägga ned beredskapspolisen? Jag vill minnas att det rådde en enastående enighet inom Alliansen om att göra det. Detta var 2012.

Den första frågan är: Är det så? Så minns jag det. Och hur har analysen ändrats? Den andra frågan är: Var är i så fall pengarna för beredskapspolisen i er budget? Jag ser inga.

Herr talman! Ja, det är korrekt. Men jämför inte 2015 och den migrationstillströmning som vi har nu, de akuta problemen och asylattentaten på ett flertal asylboenden eller blivande boenden för ensamkommande, med 2012!

Bedömningen då, baserad på Rikspolisstyrelsens underlag, var att beredskapspolisen är överflödig. Det var resurser som fanns i budget som inte användes. Den hade bara använts några gånger.

Men just nu – och det är det som Liberalerna hänvisar till – kräver rikspolischefen förstärkning. Man börjar tala om väktare, om beredskapsliknande insatser och om att man ska kalla in ideella krafter. Vi kan inte ha ett försvar eller rusta upp vår beredskap när det gäller trygghet och säkerhet baserat på ideella krafter. Det är därför vi har öppnat för detta.

Det stämmer att det inte finns ett konkret anslagsyrkande just här, men vi är beredda. Vi har öppnat för detta. Om det finns signaler från regeringen tänker vi gå hem och gå igenom även vår budget och se till att vi skrapar fram 10–15 miljoner kronor. Det är vad det handlar om.

Herr talman! Jag tycker att det är glädjande att Liberalerna vill ha beredskapspolisen. Sverigedemokraterna har budgeterat varje år sedan 2012 för just detta.

Liberalerna var med om att lägga ned beredskapspolisen för att den inte behövdes just då. Men det är väl inte så här man ska tänka: Detta har inte använts på några månader. Vi lägger ned det, och startar upp hela verksamheten igen några månader senare bara för att det råder en akut situation just nu!

Hela poängen är att det ska vara just en beredskapspolis. De ska vara i beredskap, och man ska använda dem när man behöver det. Det är det som är hela poängen. De ska vara där, och när man behöver dem står de beredda. Man kan inte ha en gång där man lägger ned dem en månad och startar upp dem nästa månad bara för att någonting händer. Då förlorar man hela poängen med att det ska vara en beredskapspolis.

Jag hörde argumentet att Rikspolisstyrelsen då sa att man skulle lägga ned beredskapspolisen eftersom det inte fanns något underlag och att den inte användes. Jag undersökte detta lite närmare, och det intressanta är att det fanns ett behov. De dåvarande polismyndigheterna frågade Rikspolisstyrelsen. De ville kalla in beredskapspolisen flera gånger. Rikspolisstyrelsen sa nej. Det är därför ganska intressant att Rikspolisstyrelsen säger att beredskapspolisen inte behövs när de själva har förbjudit att den används. Därmed är det en nolla i statistiken över hur den används. Det var så det gick till.

Att polisen kräver förstärkningar har inte bara med asylboenden att göra. Det här är inget nytt. Underbemanningen och ansträngningen hos polisen är inget nytt. Urholkningen av polisen har fortgått sedan åtminstone 2010, när satsningen på 20 000 poliser var uppnådd. Sedan dess har polisen urholkats hela tiden. Underbemanningen i polisen är dels en effektivitetsfråga, dels en fråga om att ansträngningen har halkat efter. Det är inget nytt.

Jag välkomnar att Liberalerna har ändrat sig. Det är bättre än inget att ändra sig under galgen, men man hade ändå önskat mer.

Herr talman! Jag nämnde att beredskapspolisorganisationen har funnits sedan 1986. Den verkade fram till budgetåret 2012. Det är inte några månader. Då får Kent Ekeroth läsa på om verksamheten.

Jag har själv haft förmånen att sitta i Rikspolisstyrelsen under fyra år fram till den 30 april i år. Jag har aldrig hört en rikspolischef eller någon annan ansvarig aktivt framställa till oss politiker i styrelsen att beredskapspolisen ska återinsättas.

Det har säkert funnits villkor för när den får kallas in. Men återigen: Jag hävdar fortfarande att situationen i dag när det gäller trygghet och säkerhet, asylboenden, inre gränskontroller etcetera inte går att jämföra med 2012.

Herr talman! Vi fick en rak fråga från Roger Haddad om beredskapspolisen och om vi kommer att införa den. Jag vet att Roger Haddad själv har haft samtal med inrikesministern om just denna fråga. Det har också varit ett tv-inslag.

Regeringen säger i dag att man ser att det krävs en förstärkning av polisens förmåga. Men det sägs inte på vilket sätt – om det är utökat med civila arbetsuppgifter, väktare, någon form av annan verksamhet eller beredskapspolis. Man har alltså inte stängt några dörrar från regeringens sida.

Jag vill återvända till hur det var 2012. Precis som sas i det förra replikskiftet användes inte beredskapspolisen, och det var polisen som tyckte att det inte fanns något behov av att ha kvar verksamheten. Om den ska införas igen måste det ske i samråd med polisen. Det är ju ändå polisen som ligger i bakgrunden för beredskapspolisen. Den får inte agera på eget bevåg, om jag har uppfattat det rätt. Det fordras att det finns någon polis med beredskapspolisgruppen. Man kan förstärka polisen mycket på så sätt, men ändå måste dialogen med polisen föras: Är det just denna åtgärd som är mest verkningsfull för att få en förstärkning av polisens förmåga? Det kan vara några andra saker också.

Herr talman! Tack, Helene Petersson! Jag vill ändå anknyta till inrikesministerns skriftliga svar, som jag har framför mig. Det är daterat den 18 november – alltså inte ens en månad tillbaka. Där står att regeringen inte anser att förhållandena är sådana att det bör initieras ett arbete över huvud taget. Å andra sidan räknar man upp väktare, civila arbetsuppgifter och någon form av insatser. Man pratar om att man också vill få ut fler poliser, samtidigt som man utreder en akademisering av polisutbildningen som skulle förlänga tiden innan man faktiskt matar ut ett antal personer i detta väldigt ansträngda läge. Det är därför rikspolischefen har nämnt i olika sammanhang att man behöver förstärkning.

Ska jag tolka Helene Peterssons inlägg som att det har påbörjats ett arbete med att se över till exempel ett återinsättande av beredskapspolisen? Det vore i så fall en nyhet.

Herr talman! Roger Haddad ska tolka mitt inlägg som att inrikesminister Anders Ygeman inte har stängt några dörrar. Regeringen ser att det behövs en förstärkning, men på vilket sätt och inom vilka områden den ska ske kommer regeringen med all säkerhet att återkomma till.

Ska det ske snabbt är det givetvis inte utbildning av fler poliser som behövs, för det kommer att ta tre år. Det behövs säkert också, och vi har ju en utredning om en ny utbildning som kommer att levereras i vår. Vi får se hur den ser ut. Men ska vi ha snabba förstärkningar måste det ske på annat sätt.

Jag tror att den främsta åtgärden är att en hel del uppgifter kan göras av civilanställda i stället för de polisutbildade.

Men, som sagt, inrikesministern har inte stängt dörren för någon av alla de saker som han räknade upp i det här inslaget i SVT.

Herr talman! Jag vill inledningsvis, likt Moderaterna och Liberalerna, yrka bifall till reservationerna 3 och 33. Kristdemokraterna står förstås bakom samtliga sina reservationer, men vi yrkar bifall till de här två för att spara tid vid voteringen.

Herr talman! Den kristdemokratiska rättspolitiken bygger på insikten om människans ofullkomlighet. Brottslighet har alltid förekommit och kommer alltid att förekomma. Staten ska sträva efter att begränsa brottsligheten så långt som det är möjligt. Det är avgörande för att upprätthålla människors förtroende för polisen och det övriga rättsväsendet.

Det avgörande långsiktiga arbetet med förebyggande insatser börjar tidigt. Det är vuxna som ska ge barnen ramar och gränser som lär barnen vad som är rätt och fel. Det är ramar som ger styrka att stå emot grupptryck och inte hamna på fel väg och begå brott. Föräldrar måste därför stöttas i sin uppgift så att de kan vara närvarande och delaktiga i sina barns liv. Det är de vuxna, både i familjen och i skolan, som ska ge ungdomarna identitet och social trygghet, inte gängmedlemmarna, vilket är fallet i dag, till exempel i många förorter till storstäderna.

Att föräldrar får mer tid för barnen har en rad positiva effekter och är i sig brottsförebyggande. Familjestabilitet bör därför eftersträvas som ett grundläggande mål för samhället och även som en brottsförebyggande resurs.

Herr talman! Kristdemokraterna menar att all brottslighet, även vardagsbrottslighet, måste bekämpas. Polisen ska vara effektiv och ges de verktyg som behövs för att komma åt vardagsbrottsligheten. Polisen måste därför tillförsäkras de redskap och resurser som krävs för att klara sin uppgift. Polisen står i dag inför stora utmaningar, och det kommer att krävas fler åtgärder framöver.

Polisen genomgår nu en stor omorganisation, som flera här i kammaren har varit inne på. Målet är att få en mer effektiv polis i hela landet som också kommer närmare medborgarna med mer resurser ute i lokalsamhället.

Vi tycker att det är viktigt att man följer upp detta, så att syftet med omorganisationen uppnås och att arbetet blir mer effektivt. Just detta berörs i två av de nio tillkännagivanden i betänkandet som vi kristdemokrater välkomnar. Självklart står jag bakom samtliga tillkännagivanden, men mina allianskollegor har så förträffligt berört dem tidigare att jag i det här fallet nöjer mig med att tala om dessa två tillkännagivanden. Jag vill i stället beröra två prioriterade områden för Kristdemokraterna i vårt budgetalternativ.

Det handlar om stöd till brottsoffer och om Säkerhetspolisens resurser. Kristdemokraterna stöder regeringens anslagshöjning till Säkerhetspolisen. Det ansträngda säkerhetsläget gör dock att Kristdemokraterna föreslår ett högre anslagsbelopp till Säkerhetspolisen än vad regeringen gör.

Säpo har stora utmaningar med att hantera terrorkrigsresande till Irak och Syrien. Ungefär 300 personer har rest från Sverige och anslutit sig till IS och al-Qaida-inspirerade grupper. Säkerhetspolisen har också höjt hotnivån från förhöjt hot till högt hot, alltså en höjning från en trea till en fyra på den femgradiga skalan, här i Sverige.

Behovet av personskydd har ökat, och antalet olagliga underrättelseoperationer mot Sverige likaså. Enligt Säkerhetspolisen är Ryssland det största underrättelsehotet mot Sverige. Rysslands spionage i och mot Sverige är mycket omfattande. Med det som bakgrund är det angeläget att höja anslaget till Säkerhetspolisen.

Herr talman! Kristdemokraterna vill också stärka arbetet som riktar sig till brottsoffer. De som drabbas av brott ska få stöd och hjälp till upprättelse. Att rättsväsendet lyckas med sina huvuduppgifter, alltså att utreda brott, gripa misstänkta och döma skyldiga, är en del av denna upprättelse.

Brottsofferjourerna arbetar med ideella och knappa resurser. Kristdemokraterna vill stärka detta arbete och avsätter därför 20 miljoner kronor utöver regeringens anslag till stöd för brottsofferjourerna och för att öka statens ansvar när det gäller vittnesstödet. Personer som utsatts för brott måste få information om hur rättsprocessen går till och om vilka möjligheter till stöd som finns. De måste bli underrättade om vad som sker i det enskilda ärendet. Rättsprocessen upplevs många gånger av de drabbade som påfrestande. För att orka gå igenom rättsprocessen måste brottsoffren få ett professionellt och medkännande bemötande av rättsväsendets myndigheter. Det kräver medvetenhet om brottsdrabbades behov och reaktioner.

Jag vill återgå till tillkännagivandena. Justitieutskottet föreslår två tillkännagivanden som stärker brottsoffrets ställning, dels vad gäller begriplig och relevant information, dels vad gäller att polisen måste bli bättre på att ge information om vad som händer med en utredning och på att återkoppla till brottsoffret senast tre månader efter att en anmälan är upprättad.

Regeringen får i uppdrag att komma tillbaka till riksdagen med en redogörelse för vilka åtgärder som gjorts för att förbättra brottsutredningen, uppföljningen och återkopplingen till brottsoffret. Man ska också redogöra för vad man har gjort för att säkra att brottsoffret får rätt bemötande och information om möjligheten att få vittnesstöd.

Detta är mycket angeläget för Kristdemokraterna, och därför står vi bakom de här tillkännagivandena.

Herr talman! Man kan tycka att debatten har varit lång, men den berör ändå få områden i det breda budgetfält som vi nu debatterar.

Jag vill börja med att instämma i Krister Hammarberghs yrkande.

När jag slog upp tidningen i morse konstaterade jag att statsministern har fel, igen. Sverige är på väg ut ur den akuta flyktingkrisen, meddelade han. Jag tror inte att han övertygar någon om den saken. Visserligen tröttnar medierna ganska snabbt på att skriva om samma fråga om och om igen, och visst vänjer sig många i en kris vid sakernas tillstånd, men att antalet asylsökande och flyktingar inte längre skulle innebära utmaningar är rena fantasin. Tusentals människor har sökt sig till Sverige. Fler kommer att komma de närmaste åren, och många är ensamkommande barn.

Jag tror att flyktingströmmarna kommer att utmana oss under en lång tid framöver. Det är lika bra att vi inser detta. Eftersom vi måste tänka på att det handlar om människor krävs det också ett anständigt agerande och att vi arbetar utifrån ett solidariskt synsätt, inte minst med alla de frågor som detta berör.

Vi måste också se verkligheten inom rättsväsendet. Rättsvårdande myndigheter har redan i dag stora utmaningar med detta. Det gäller framför allt polisen som finns vid tillfälliga gränskontroller och vid olika myndigheter och som ska arbeta med säkerhet och trygghet vid flyktingförläggningar av olika slag. Till det kommer ett stort antal misstänkta mordbränder och fall av skadegörelse som måste utredas.

På torsdag får polisen ytterligare ett stort uppdrag av majoriteten. Polisen ska ta över ansvaret för tillsynen av busschaufförer, konduktörer och andra som ska kontrollera id-handlingar på bussar och tåg och vid färjor. Allt detta läggs till hela den brottsbekämpande verksamhet som de redan ska hantera och som inte alltid fullföljs så bra som vi skulle önska.

Den här budgetpropositionen är ett utmärkt exempel på att regeringen möter utmaningar för sakta och för sent. Av förslaget framgår det att man inte anser att polisen behöver mer resurser. Man går till och med så långt att man vill ta bort kravet på hur många poliser som ska finnas. Jag har sett det i politiken förut. Jag kommer väl ihåg när Socialdemokraterna i särskild ordning förtidspensionerade poliser för att få budgeten att gå ihop. Dit ska vi inte igen.

Den satsning på 20 000 poliser som alliansregeringen genomförde var helt nödvändig. Därför är jag också glad över att riksdagen nu kan göra ett tillkännagivande om att det är en miniminivå som inte ska underskridas.

Men det räcker inte. Det behövs mer. Moderaterna föreslår i sin budgetmotion 1 000 fler poliser de kommande åren. Jag har noterat att rikspolischefens uppfattning numera också är att det är en nödvändig nivå.

Min fråga till Socialdemokraterna är närmast: Skäms ni inte lite grann över att lägga fram en budget för att minska antalet poliser i detta läge? Var har vi för många poliser? Är det i Skåne, i Göteborg eller i Norrlands inland? Den frågan måste man ställa sig.

Riksdagen vill också göra ett tillkännagivande om utredningar när det gäller uppföljning och återkoppling till brottsoffer. Vi vill att regeringen ska återkomma till riksdagen med en redogörelse för vilka åtgärder man har vidtagit för att förbättra brottsutredningar och hur man har följt de frågorna. Det är rimligt. Resultaten är nämligen för dåliga.

Med tanke på den höga svansföring som Morgan Johansson och Socialdemokraterna hade under förra mandatperioden i just de frågorna är det inte mer än rimligt att ministern återkommer hit till riksdagen och berättar vad som har gjorts. Att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern reserverar sig den här gången motiveras bland annat med att de anser att det har tagits så många initiativ under senare år. Det borde vara roligt att få berätta det.

I maj 2014 skrev Morgan Johansson i Svenska Dagbladet: ”Inför en utredningsgaranti som innebär att alla som anmäler ett brott får en återkoppling om hur ärendet hanteras inom en månad.” Jag har inte sett något sådant förslag.

I vårt tillkännagivande är vi lite mer modesta. Vi säger att de kan få tre månader på sig att höra av sig till den som har varit utsatt för ett brott med en återkoppling om hur man arbetar med ärendet. Men vi vill gärna driva på i frågan. Det är viktigt för medborgarna att få den återkopplingen från Polismyndigheten.

Det är någonting som Socialdemokraterna har drivit. Nu står ni här och reserverar er och tycker att det är onödigt eller i varje fall inget som ni vill berätta om i riksdagen. Jag förstår inte den logiken.

Tillkännagivandet handlar om mycket mer, till exempel utredningarnas kvalitet och vad som görs. Det finns väldigt många brister, för vilka vi också tycker att det krävs förbättringar.

Häromdagen fick vi se ett exempel i tidningen. Det berättades att i 50 procent av fallen där man får en DNA-träff gör man ingenting över huvud taget. Inte ens när man får ett namnförslag på en person som har varit på en brottsplats gitter man lyfta ärendet. Det är helt oacceptabelt. Då krävs det såklart åtgärder. Och vi vill veta vad regeringen gör. Det finns mer att uträtta på området.

Herr talman! Jag misstänker att Beatrice Ask hellre skulle vilja få en replik av regeringspartierna. Men hon får en av mig i stället.

Som jag sa i mitt anförande är det positivt att Moderaterna har gått ut med ett konkret förslag om 1 000 nya poliser. Vi vill ha mer än det. Men när Moderaterna tar det steget på vägen skulle vi kunna nå en samsyn mellan partierna, även i budgeteringsändamål. Man skulle till och med kunna tänka sig en samsynsbudget för att komma till rätta med det här.

Jag har en fråga. Jag satt nämligen och räknade lite på det tidigare. År 2015 har vi en befolkning på nästan 9,9 miljoner, och vi har 20 000 poliser. Det innebär att vi har en polis per 494 invånare. Med Moderaternas förslag om 1 000 extra poliser som rimligtvis skulle bli klara 2019 skulle vi återigen ligga på en polis per 495 invånare. Det innebär att man behåller status quo gentemot i dag och fortfarande har en ansträngd situation.

Enligt Moderaternas budget har man inte råd att utbilda 1 000 poliser med början 2016. Det som återstår av satsningen på 55 miljoner är 15 miljoner när vi drar av för nationella insatsstyrkan och det andra som ska gå till att hjälpa åklagarna. Det innebär att 133 stycken skulle kunna påbörja sin utbildning nästa år. Redan där är det alltså en eftersläpning.

Hur har Moderaterna tänkt med sin satsning? Finns det högre ambitioner om att snabba på för fler poliser i Sverige?

Herr talman! Tack för frågan, Kent Ekeroth!

Vår bedömning har varit att vi åtminstone måste säkerställa att vi inte får en försämring av poliskapaciteten. Av det skälet valde vi att landa på 1 000 nya poliser.

För att räkna på vad som är rimligt använde vi riksdagens utredningstjänst och utgick från erfarenheter och kontakter med Regeringskansliet. Därav kommer siffrorna i budgeten.

Vi menar att man åtminstone måste säkerställa den nivå som är nu. Vi går inte fram med ytterligare satsningar på grund av att det också är viktigt att få ut mer effektivitet av den polisorganisation som finns. Det är ett sätt att försöka balansera det hela.

Fru talman! Jag får tacka för svaret.

Jag förstår att man ibland måste träda försiktigt fram. Men av Moderaternas förslag blir det 133 nya utbildningsplatser nästa år. Det är ganska långt ifrån 1 000 stycken, om man har ambitionen att de ska komma ut 2019. Om 133 extra poliser utbildas per år kommer vi att vara inne på 2030-talet innan de 1 000 extra poliserna är ute – inte riktigt, men nästan.

Det är en lovvärd satsning. Men jag tror att det behövs mycket mer, mycket snabbare. Det krävs också en organisation för att kunna ha fler utbildningsplatser. Därför menar Sverigedemokraterna att man rimligtvis kan påbörja en utbildning av många nya poliser först 2017.

Jag hade trott att Moderaterna skulle ha högre ambitionsnivå på området. Jag kan tycka att Moderaterna också har hög svansföring ibland.

Med det sagt tycker jag ändå att det är positivt. Jag hoppas att ambitionen kvarstår under kommande år och att andra allianspartier hänger på det här så att vi kan få till en riktig förändring med fler poliser i Sverige. Det behövs, inte minst med tanke på invandringen, etableringen av organiserad brottslighet, upploppen i våra förorter och dylikt. Vi behöver riktiga krafttag.

Det i alla fall positivt att Moderaterna tar ett sådant steg.

Fru talman! Man kan alltid önska mer och snabbare.

Vi har utgått från det faktaunderlag som vi har kunnat få från riksdagens utredningstjänst, som en miniminivå. Om man kan göra mer och bättre snabbare ska man naturligtvis göra det.

Jag tror att det behövs betydligt fler poliser. Men det här är vad vi har fått in i vår budget. Vi har nämligen också ambitionen att plus och minus ska gå ihop, som en helhet.

Intagningen kan man också arbeta med. Intagningen till polisutbildningen har faktiskt redan ökats, just därför att Polismyndigheten uppfattar att det finns ett behov av fler poliser. Det går alltså att göra saker också inom systemet.

Jag är inte särskilt låst vid siffror i varje detalj i detta. Vi har pekat på en ambitionshöjning som vi tycker är nödvändig för att säkra nuvarande nivå. Vi har försökt räkna så gott det nu går utan ett helt finansdepartement till hjälp. Jag antar att Sverigedemokraterna gör likadant. Dock har vi nog lyckats lite bättre med att få inkomsterna att stämma överens.

Men det är viktigt att få den kraftsamling som fler poliser ändå kan ge. Kan man dessutom med hjälp av den nya organisationen få ut mer av nuvarande organisation tror jag att vi kan lösa ett och annat problem. Det gäller inte bara de som räknades upp av Kent Ekeroth som jag tycker är viktiga.

Det finns en mängdbrottslighet, alltså vanliga brott som hela tiden drabbar vanligt folk. De måste hanteras bättre. Just nu lägger polisen undan mycket av vardagsarbetet, vilket på sikt kan innebära att medborgarna inte har tillräckligt förtroende för polisen. Det får inte hända.

Ett skäl till tillkännagivandet är att peka på den lokala polisens betydelse och en del annat som vi har med i våra tillkännagivanden och motioner.

Fru talman! När det gäller utgiftsområdet för rättsväsendet råder det ingen tvekan om att Sverigedemokraterna har haft möjlighet att prioritera mest resurser av samtliga partier tillsammans i den här kammaren till samtliga områden inom rättsväsendet.

När vi genom åren har försökt att prata om att det finns en motsättning mellan å ena sidan öppna gränser och kravlösa villkor för migration och å andra sidan ett solidariskt, starkt välfärdssamhälle har det av någon anledning betraktats av andra partier som ett illasinnat påhitt. Tänk, fru talman, så fel de hade!

Nu har samhället på olika nivåer fått erfara en belastning till följd av den kravlösa migrationspolitiken. De allra största effekterna på skola, sjukvård, socialtjänst med mera får vi sannolikt uppleva under nästa år när etableringen av de nyanlända börjar sätta sig ute i kommunerna.

Migrationspolitiken belastar inte bara skola och sjukvård. Den kommer givetvis också att ställa krav på justitieutskottets olika ansvarsområden, och inte minst på Polismyndigheten och Säkerhetspolisen eftersom man inte har haft någon kontroll på vilka som har tagit sig in i vårt land.

Polisen är den myndighet som på vårt ansvarsområde kommer att få uppleva en mer direkt ansvarstyngande arbetsbelastning, och så har det också upplevts under de senaste åren, och kanske framför allt under det senaste halvåret.

Bortsett från terrorhot och gränskontroller kan vi se hur arbetet i utanförskapsområdena har blivit betydligt mer påfrestande för poliserna. Befolkningen har ökat genom en ökad migration. Men varken den förra eller den nuvarande regeringen har haft någon större ambition att öka antalet poliser per 1 000 invånare i samma takt. Detta har också medfört en ökad arbetsbelastning för polisen.

Som ensamt parti har Sverigedemokraterna föreslagit att antalet poliser i vårt land ska vara relaterat till antalet invånare. Det har vi också budgeterat för, precis som det också har sagts tidigare under debattens gång. Vi har satt ett rikttal om 250 poliser per 100 000 invånare, precis som i många andra europeiska länder.

Fru talman! Det är klart att man kan skippa sådana måltal, precis som den rödgröna regeringen har gjort när man har slopat målet om minst 20 000 poliser. Man kan också dra åt svångremmen för Polismyndigheten som den rödgröna regeringen också har gjort, trots alarmerande signaler från anställda och fackförbund.

Om bara den organiserade brottsligheten håller sig lugn, om inga terrorhot realiseras, om regeringens migrationspolitik inte leder till det okontrollerade migrationsflöde som påkallar gränskontroller, om bara förortsupploppen med kravaller och brinnande bilar förvandlas till ungdomsgrupper som i stället hjälper gamla damer över gatan, då tror jag att regeringens slopade måltal för minst antal poliser och en hårt åtdragen svångrem för Polismyndigheten inte äventyrar det trygghetsarbete som svenska folket förväntar sig av polisen.

Men, fru talman, jag lever i verkligheten, och när man gör det blir man lite oroad över regeringens naiva inställning till de påfrestningar som vi står inför.

En liten trygghetskänsla är dock att Sverigedemokraterna fortfarande är vågmästare och att Alliansen fortsatt lägger fram en del gemensamma förslag som går i linje med vår politik.

Ett sådant förslag som har resulterat i ett tillkännagivande är att man ska behålla ett lägsta antal om 20 000 poliser. Vi har, som sagt, betydligt högre och ambitiösare målsättningar än Alliansen när det gäller att utbilda fler och utöka antalet poliser. Men när vi har en avgörande röst för ett förslag om att behålla ett lägsta antal poliser eller att ta bort den målsättningen är det helt naturligt för oss att vi gör vad vi kan för att påverka så att antalet poliser åtminstone inte minskar i vårt land.

När det gäller tillkännagivanden där Sverigedemokraterna har haft en avgörande röst är det ett verktyg som vi aktivt använder oss av för att delar av vår politik ska få ett genomslag. Vid det här laget har regeringen fått vänja sig vid att justitieutskottet har varit aktivt, vilket har resulterat i många tillkännagivanden.

I betänkandet för vårt utgiftsområde har utskottet föreslagit hela nio utskottsinitiativ. Det gäller frågor om allt från uppföljningar av polisens arbete i brottsutsatta områden till vittnesstöd. Men inte minst gör vi ett tillkännagivande om att man ska återinföra kravet på att ha minst 20 000 poliser. Det, fru talman, är ett viktigt steg, men det är långt ifrån allt som krävs för att tillfredsställa Sverigedemokraternas ambitionsnivå för rättsväsendet.

Avslutningsvis ställer jag mig bakom Kent Ekeroths yrkande.

I detta anförande instämde Kent Ekeroth (SD).

Fru talman! När man har mycket pengar i sitt budgetförslag är det lätt att slå sig för bröstet för alla goda saker som man vill göra. Men, Adam Marttinen, ambitionen med fler poliser är någonting som vi kan hålla med om. Jag tycker också att det ligger någonting i detta med att det är nästa år som utmaningarna kommer för många myndigheter, inte minst för rättsväsendet när Säpo ska pröva frågor om uppehållstillstånd för dem som redan har kommit och när man ska kontrollera allt fler återvändare från terroristverksamhet.

När man läser Sverigedemokraternas förslag får man intrycket av att ni slår in många öppna dörrar för att bevisa hur tuffa, stora och starka ni har blivit. En intressant sak är detta med kravet på kameraövervakning i samtliga celler inom kriminalvården. Vad är det för poäng med det?

En annan idé som ni har tagit fram gäller att ni vill stoppa drogerna på anstalterna. Drogerna minskade ganska radikalt under alliansregeringens tid, och det har inte skett någon förändring i den delen. Vad är det mer som ska åstadkommas? Det finns inte mycket drogproblem på landets kriminalvårdsanstalter.

Sverigedemokraterna säger att det är väsentligt med barn- och familjepolitik. Men i fortsättningen ska de som sitter på anstalt, och som ska anpassas till att komma ut till en hederlig tillvaro, bara får träffa sina barn någon gång och med en glasskiva mellan. Vad är poängen med det?

Ni slår fel i många frågor. Det är därför det är svårt att samordna sig med Sverigedemokraterna i många frågor.

Fru talman! Jag gläds över att Beatrice Ask ändå tyckte att det var ett problem att hon inte kan närma sig vår politik i önskad utsträckning. Vi får återkomma till det i diskussioner utanför den här debatten.

När det gäller kriminalvården påtalade du ett problem som många upplever. Också i en tidigare debatt efterfrågades rehabiliteringsåtgärder, och vi har läst i regeringens budget att antalet återfall i brott är mycket högt, speciellt bland dem som sitter inne kortare tid i fängelse. En del av lösningen är då att vi ska ha längre fängelsestraff för att kunna bedriva en bättre kriminalvård.

Ett problem med dagens kriminalvård är att man kan upprätthålla kontakter med sina kriminella nätverk, upprätthålla droghandel och upprätthålla ett drogmissbruk. Även om drogmissbruket har minskat så är det ett problem på anstalterna. En del av lösningen är att man har större kontroll och övervakning över att de som sitter i fängelserna genomgår rehabiliteringsprogram, inte återfaller i brott eller fortsätter sin kriminella bana. Då behövs det en ökad och inte en minskad kontroll.

Jag vill därför passa frågan tillbaka: Vad gör Moderaterna för att förbättra möjligheterna för intagna att genomgå rehabilitering så att de inte återfaller i drogmissbruk och kriminalitet?

Fru talman! När Sverigedemokraterna vill sätta upp kameror i alla celler alldeles i onödan för att bekämpa en narkotikasituation som inte finns på anstalterna, vill vi i stället se till att folk skaffar sig utbildning och förmåga att klara av ett vanligt jobb.

Vi är inte emot långa straff, men när man lämnar verkställigheten måste man kunna anställas och få ett riktigt jobb för att kunna bygga upp en vettig framtid. I stället för den här typen av pseudoåtgärder, som jag uppfattar att ni driver fram, satsar vi på utbildning och andra åtgärder.

Vi är överens om en sak, nämligen ett tillkännagivande som rör kriminalvårdens effektivitet. Det handlar om att titta på vad som fungerar och vad som är effektivt när det gäller behandling. Där tror jag absolut att det finns mer att göra.

Men jag retar mig ändå på att ni – mest av elakhet, skulle jag vilja säga – vill se till att folk är synade på nätterna och att de inte får träffa sina barn. Jag tror att det är alldeles nödvändigt för många intagna att ibland få möta nära och kära, även under en längre verkställighet och kanske framför allt just då, för att ha ett hopp och en motivation att vidta åtgärder så att man vänder sin livsstil till någonting vettigt som vi alla skulle ha stor glädje av.

Fru talman! Jag upplever egentligen inte att det skulle finnas så jättestora motsättningar mellan våra förslag och det som andra föreslår. Vi vill såklart ha strängare restriktioner när det gäller de saker som tagits upp, såsom kameraövervakning och andra privilegier man kan ha som intagen. Det ska givetvis också i större utsträckning vara relaterat till hur man sköter sig i fängelset. I dag sker det lite mer per automatik att man får god tillgång till sådant som ger levnadsförhållanden som liknar dem man haft innan man hamnade i fängelse, och då försvinner en del av effekten av att man sitter i fängelse. Det ska ju också vara förenat med en straffkänsla och ett straff att sitta i fängelse.

Självklart ska alla de här sanktionerna utövas under ett visst mått av ansvar, och även med någon form av morot i slutändan. Det ska inte bara vara piska. Men givetvis går vi betydligt längre än Moderaterna, och jag kan villigt erkänna att vi vill införa riktiga straff som känns för dem som begår allvarliga brott i vårt samhälle. Det skäms jag inte ett dugg för.

Beatrice Ask berörde ett tillkännagivande, och det har påkallats från Moderaterna att det ska komma fler tillkännagivanden. Det är klart att det är ett löfte som vi välkomnar, eftersom samtliga tillkännagivanden som görs i justitieutskottet görs på Sverigedemokraternas villkor. Ni får gärna gå hem och studera de förslag som vi har i vårt kriminalpolitiska program och anpassa er politik efter dem i gemensamma alliansmotioner. Då lovar jag att vi också kommer att medverka till fler tillkännagivanden.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)