Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

Herr talman! Medborgarna som vi i denna kammare representerar vill att vi ska tala mer om våra egna förslag och mindre om våra politiska motståndares förslag. Därför tänkte jag i mitt huvudanförande tala om vilka utmaningar vi i Moderaterna ser och vilka förslag vi har för att möta dessa utmaningar kopplat till de allmänna bidragen till kommuner, landsting och regioner, som vi diskuterar här i dag.

Sverige beskrivs ofta som ett av världens bästa länder att växa upp i. Men vi ser också att Sverige står inför flera stora utmaningar framöver. Vi ser ett nytt utanförskap som växer fram, ett nytt utanförskap som innebär att unga människor, utrikes födda och de som saknar utbildning har allt svårare att komma in på arbetsmarknaden. Dessa personer riskerar att drabbas av en långvarig strukturell arbetslöshet, och vi som politiker måste möta detta nya utanförskap med kraftfulla åtgärder.

Moderaterna har presenterat flera förslag för att göra just detta. Några av dessa förslag är förstajobbetavdrag, fortsatta sänkta arbetsgivaravgifter för de unga som ska få sitt allra första jobb, förstajobbetanställningar och bibehållna nivåer för RUT och ROT.

Herr talman! I dag diskuterar vi allmänna bidrag till kommuner och landsting. Jag har under ett par år haft förmånen att vara förtroendevald i Region Skåne. Vi som är eller har varit landstingspolitiker vet att inga skattehöjningar i världen kan motsvara de satsningar som behöver göras i välfärden framöver. Däremot krävs det fler i arbete, det krävs fler som kan betala skatt och fler som kan bidra. Genom att fler arbetar skapas mer resurser till välfärdens kärna, samtidigt som de resurser som behövs i bidragssystemen minskar. På så sätt kan vi långsiktigt säkerställa en trygg finansiering av välfärden.

Av kommunernas totala intäkter förra året utgjorde statsbidragen ungefär 10 procent. Detta ska ställas mot att skatteintäkterna utgjorde ca 65 procent. Därför är det viktigt att skatteintäkterna stärks ytterligare. Jag vill här förtydliga att det inte handlar om att skatten ska bli högre, utan det handlar om att fler ska betala skatt.

Kommuner, landsting och regioner har många utmaningar framöver. Vi ser en demografisk utveckling med en allt äldre befolkning. Vi behöver fler som vill utbilda sig inom hälso- och sjukvården och som fortsätter att jobba inom hälso- och sjukvården hela sitt arbetsliv. Vi behöver kunna erbjuda sjukvårdsanställda mer valfrihet. Det kan vi göra till exempel genom vårdval, vilket leder till att man får fler arbetsgivare att välja mellan inom ramen för den skattefinansierade hälso- och sjukvården.

Herr talman! Moderaternas mål är att öka välståndet och tryggheten för alla medborgare i Sverige. De reformförslag som vi presenterar är därför fokuserade på hur jobben ska bli fler. Vi vill minska utanförskapet och stärka incitamenten att arbeta genom att stå upp för rimliga skattenivåer som stärker den enskildes makt över sitt eget liv och sina utgifter, öka investeringarna i utbildning och värna om företagsklimatet.

Nästan 93,4 miljarder kronor ska fördelas till kommuner och landsting genom statsbidrag. Dessa pengar kommer från dig som sitter här inne i kammaren, från dig som sitter på åhörarläktaren, från dig som tittar på tv eller från dig som tittar på webben. Det finns inget egensyfte i fråga om att denna pott ska vara så stor som möjligt om resurserna kan användas mer effektivt och bidra till mer skatteintäkter någon annanstans.

Drivkrafterna för jobb och företagande behöver öka ytterligare, och i takt med detta kommer kommunernas och landstingens egna skatteintäkter att öka.

Moderaterna anser med hänsyn till det jag har sagt att anslaget 1:1 Kommunalekonomisk utjämning bör minskas med 107 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Dessa pengar ska användas till satsningar inom andra politikområden för att stärka jobb och tillväxt.

De allmänna bidragen bör justeras enligt följande: jobbstimulans i försörjningsstödet, utökning av allmän förskola, tioårig grundskola, utökad undervisningstid i matematik och ett bibehållet högkostnadsskydd i äldreomsorgen.

Avslutningsvis vill jag poängtera att i princip alla Moderaternas förslag stärker möjligheterna för människor att komma i jobb. Det handlar om både jobbstimulanser och utbildningsinsatser. Så bygger vi Sverige starkt.

Herr talman! Det är väl bra att man talar om sin egen politik och redogör för hur man vill att vårt land ska se ut, vilka möjligheter våra kommuner ska ha och hur välfärden ska byggas. I det ligger naturligtvis också att man motiverar och förklarar varför politiken ska bedrivas på ett visst sätt och varför satsningar eller nedskärningar ska göras inom olika verksamhetsområden.

I det särskilda yttrande som Moderaterna har skrivit i detta ärende skriver de att de står för en annan väg. Det blir ganska tydligt att så är fallet. Det är ett helt annat Sverige som Moderaterna vill bygga än det som vi socialdemokrater ser framför oss.

Vi kan konstatera att det handlar om nedskärningar inom den kommunala vuxenutbildningen, nedskärningar inom landstingen, nedskärningar i fråga om kvinnors hälsa och nedskärningar i fråga om psykisk ohälsa bland barn och unga vuxna.

Ulrika Heindorff berättade här att hon har erfarenhet från Region Skåne – det är både hennes och min del av landet – och att hon har erfarenhet från landstingspolitik.

Alla de skattesänkningar som ni nu föreslår motsvarar all sjukvård och all primärvård i Region Skåne under ett helt år. Så mycket vill ni dra ned på välfärden i vårt land. Varför är det bättre för Sverige, Ulrika?

Herr talman! Jag tackar Niklas Karlsson för repliken. Det är klassisk socialdemokratisk retorik att ställa skattesänkningar mot en stärkt välfärd. Men håll i dig nu, Niklas! Under Alliansens regeringstid ökade skatteintäkterna med hela 36 procent mellan 2006 och 2014, alltså långt mer än vad inflationen på 10 procent avsåg.

Det är mycket enkel retorik att säga: Låt oss höja skatten. Då får vi per automatik en bättre välfärd.

Man önskar att det vore så enkelt, men det är det inte.

Socialdemokraternas huvudtes är alltid att höjd skatt per automatik ger en bättre välfärd. Vad fantastiskt om det hade varit så!

Jag återkommer till det som jag sa i mitt huvudanförande, nämligen att vi behöver fler i arbete, fler som kan bidra och fler som kan betala skatt. Det är en stor skillnad mellan den sittande rödgröna regeringens alternativ och alternativen från oppositionspartierna i Alliansen. Vi har nämligen otroligt olika syn på detta.

Man kan också nämna i sammanhanget att medelskattesatsen under 2015 har ökat med 0,13 procentenheter. Det motsvarar 2 miljarder kronor. Men de totala skatteintäkterna tack vare fler i arbete har ökat med 18 miljarder. Det är en rätt bra jämförelse, och det tydliggör problematiken.

Herr talman! Det är mycket siffror från Moderaternas sida, Ulrika Heindorff. Man kan nog konstatera om man är snabb i huvudräkning att även om man lägger ihop alla de summor som du nu talar om kommer man aldrig upp i de 140 miljarder kronor som ni har sänkt skatten med under åtta år.

Du sa i ditt anförande att vi skulle tala om egen politik. Jag tycker att det är rimligt. Ändå kommer du tillbaka till att vi socialdemokrater har en väldigt enkel retorik.

Det är ju inte så att vi tycker att människor inte ska försörja sig själva eller att vi inte ska ha fler människor i arbete.

Jag kan konstatera när jag läser nationalräkenskaperna för det tredje kvartalet att vi har en bnp-tillväxt på 3,9 procent. Hushållens disponibla inkomster har ökat med 3 ½ procent jämfört med för ett år sedan. Vi har 81 000 fler människor i arbete jämfört med 2014. Arbetslösheten sjunker.

Det är inte så att socialdemokratisk politik innebär att människor blir arbetslösa. Den innebär att vi ökar sysselsättningen och tillväxten och sänker arbetslösheten.

Den innebär också att vi tillför mer resurser till välfärden – till skillnad från Moderaterna och de andra borgerliga partierna, vars enda svar är skattesänkningar. Det har man talat om i åtta år. Man har inget nytänkande, utan man fortsätter med detta.

Mitt tydliga besked som socialdemokrat är att framtiden aldrig börjar med ett nej.

Herr talman! Vi kommer åter tillbaka till att man gärna ställer skattesänkningar mot ökad välfärd. Jag ser inte den motsättning som Socialdemokraterna bevisligen ser.

Vi har en hög skattesats i Sverige. Vi har det högsta skattetrycket på arbete av EU:s 28 medlemsländer. Det här gäller totalt sett när man ser till bnp som andel av de totala skatteintäkterna. Dessutom har Sverige världens högsta marginalskatter. Ändå väljer regeringen i sin budgetproposition att höja marginalskatten ytterligare genom att trappa ned jobbskatteavdraget.

Vad gäller pensionärerna är jag glad att kunna säga att vi under Alliansens regeringstid sänkte skatten för pensionärer fem gånger – och detta utan att behöva höja skatten för dem som arbetar.

Nu blir det en sänkning av skatten, men det finns risk att den äts upp av den ökning av maxtaxan som man gör inom hemtjänsten. Jag tycker att det är mycket snack och lite hockey. Det är en viktig fråga för många äldre att få ihop ekonomin i vardagen. Den här regeringen väljer nu att höja taket för taxan i hemtjänsten, och det ökar kostnaderna uppemot 2 500 kronor.

Jag talar hemskt gärna om Moderaternas egen politik. Det lade jag hela mitt huvudanförande på. Men det är klart att i repliker måste man också kunna bemöta regeringens politik och de förslag som regeringen har lagt fram. Det hoppas jag att jag nu har gjort på ett bra sätt.

Herr talman! Att vara förtroendevald med ansvar för en kommuns verksamhet tillhör de allra viktigaste politiska uppgifterna. Skola, vård och omsorg är verkligen samhällets kärnverksamhet. Därför är det viktigt att vi i riksdagen långsiktigt säkerställer finansieringen så att kommunerna kan leverera god kvalitet och utveckla verksamheten.

Det viktigaste för en hälsosam kommunsektor är att fler jobb skapas i nya och växande företag. Då tillförs våra kommuner nya resurser i form av skatteintäkter. Men också de statliga bidragen är en viktig inkomstkälla för kommunerna.

Centerpartiet är mycket tydligt: Vi vill ha ett decentraliserat samhälle. Vi tror på människors förmåga att ta ansvar för sig själva och för andra. Decentralisering handlar om att flytta makten närmare människors vardag.

Vi är också väldigt tydliga med att försvara det kommunala självstyret. För oss är det självklart att invånarna ska kunna påverka den egna kommunens prioriteringar men också utkräva ansvar av dem som är politiskt ansvariga. Det kommunala självstyret är grunden för hur Sverige ska styras enligt 1 kap. 1 § regeringsformen.

I början av 1990-talet stod det kommunala självstyret som starkast. Nästan alla statsbidrag lades i den så kallade påsen. Skälet var att många bidrag med olika regler skapade ineffektivitet. Uppfattningen då var att det var bättre att tala om vad som skulle göras och sedan låta kommunerna och landstingen bestämma hur det skulle genomföras. Nu verkar detta synsätt vara bortglömt.

Genom åren har alla regeringar oavsett färg ökat antalet riktade bidrag. Ett färskt exempel på den skeva fördelningen mellan generella och riktade statsbidrag är den budget som regeringen presenterat inför 2016. 24 nya bidrag har tillkommit, och tillsammans med tidigare beslut uppgår nu antalet riktade statsbidrag till över 80.

Många kommuner är bekymrade över denna utveckling. SKL:s socialdemokratiska ordförande Lena Micko säger i Dagens Samhälle nr 34 och 39: ”Det är en bekymmersam utveckling, den stora mängden specialdestinerade statsbidrag begränsar möjligheterna till lokala prioriteringar och det är allvarligt.”

Sveriges kommuner är olika. Ändå utformas de riktade statsbidragen som om förutsättningarna är lika i hela landet. Någon lokal anpassning av bidragen ges det inget utrymme för.

Konsekvenserna av prioriteringen av specialdestinerade statsbidrag blir att det finns medel att söka för åtgärder som inte alltid är de som står högst i den kommunala prioriteringen.

Småkom redovisar nu att man ser att skillnaderna ökar när det gäller utnyttjandet av riktade statsbidrag. Kommuner i södra Sverige deltar oftare än kommuner i norra Sverige. Större städer deltar mer än övriga kommungrupper.

Kommunerna uppger att det största hindret för att delta är när de måste bidra med egna pengar för att få del av de statliga bidragen. Men också den ökande byråkratin i form av ansökningar och redovisningar påverkar, särskilt då de beviljade bidragen kan vara så små att de inte löser det verkliga problemet. Detta innebär att nya uppgifter påförs kommunerna utan att staten säkrar att det finns resurser för kommunerna att klara av dem. Vad innebär det på sikt om fler kommuner inte tycker sig ha möjlighet att ta del av riktade statsbidrag?

Centerpartiet anser att tillskott från staten till kommunerna ska ges i de generella statsbidragen. Staten ska inte detaljstyra hur kommuner använder statsbidrag utan i stället tillföra medel i den så kallade påsen. Kommunerna har förmåga att själva styra medel till de verksamheter som invånarna har störst behov av.

Det rimliga sättet att skapa ett förtroendefullt ansvar mellan staten och kommunerna förutsätter tydliga statliga mål, kommunal frihet att använda pengarna så effektivt som möjligt och regelbunden uppföljning och utvärdering.

Det kommunala självstyret har också en annan viktig funktion. Genom att som kommunpolitiker tvingas prioritera och politiskt ta ansvar för sina beslut utvecklas den kommande generationen av politiker som längre fram tar ansvar för landet.

Men staten är på väg in i samma bidragsröra som före det samlade statsbidraget. Öronmärkta pengar skapar ineffektivitet samtidigt som statliga pekpinnar får många lokalpolitiker att tappa lusten. När det blir svårare att rekrytera förtroendevalda försämras förutsättningarna för bra ledarskap, och demokratin försvagas.

Herr talman! Det vi ser är uttryck för en politisk ambition från regering och ministrar att åtgärda specifika problem inom det kommunala området. Men frågan är om det också visar på ett allt lägre förtroende för kommunpolitikernas förmåga. Är det ett uttryck för minskad tillit till att våra politiska kollegor i kommuner och landsting gör rätt prioriteringar?

Centerpartiet är tydligt i denna fråga: Vi tror på kommunpolitikernas förmåga att prioritera i sin verksamhet. Ingrepp i självstyret underminerar på ett olyckligt sätt lokal anpassning och ansvarsutkrävande.

Till slut, ledamöter, blir alla beslut i den här kammaren också lokal politik.

(Applåder)

Herr talman! Efter åtta år med styre av Liberalerna och Alliansen står Sverige starkt. De offentliga finanserna är i ordning, sysselsättningsgraden är väldigt hög, människor har mer pengar i plånboken och vi står väl rustade att möta de utmaningar vi har framför oss.

Samtidigt har vi en osäker omvärld med en amerikansk ekonomi som vi inte riktigt vet vart den tar vägen, oroligheter i Asien och Kina, en försvarssituation när det gäller Ryssland och Ukraina, och naturligtvis den alarmerande europeiska flyktingkrisen som ställer hela den europeiska ekonomin inför nya frågor.

Här hemma ser vi ökade kostnader för sjukskrivningar. De ökar i takt som ingen tidigare hade kunnat tänka sig, och det medför en stor oro för statens budget och kommunernas budgetar. Vi ser ökade kostnader nationellt, regionalt och lokalt för den europeiska flyktingkrisen och det faktum att många människor just nu söker sig till Sverige för att söka asyl.

Herr talman! Utöver det har Sverige en stor utmaning i att allt fler blir äldre. Det är i grund och botten någonting väldigt positivt att vi lever länger och kan lägga till ett antal friska år efter 65-årsdagen för att göra roliga saker i livet. Men det betyder också att kostnaderna för omsorgen och sjukvården riskerar att öka i en väldigt kraftig omfattning. Till detta lägger vi nu att vi har ett flyktingmottagande i kommunerna och påfrestningar på välfärden kopplat till att många människor nu söker sig till Sverige.

I detta läge väljer regeringen och finansminister Magdalena Andersson att överge devisen om stabila statsfinanser. Så sent som i helgen meddelade finansministern att nu gäller inte längre politiken att vi här och nu ska ta ansvar för kostnaderna. Vi ska framöver enligt henne skjuta över kostnaderna på framtida generationer.

Herr talman! Jag tror att det är fel väg att gå. Vi behöver i detta läge ta ansvar för att vi inte använder morgondagens skattebetalares pengar, utan vi ska här och nu ta ansvar för de frågor som vi här och nu har att möta.

Därför är Liberalernas budgetmotion stram. Vi föreslår ett lägre utgiftstak än vad regeringen gör. Vi har högre finansiellt sparande än vad regeringen har. Det gör inte vi för att vi vill spara bara för sparandets skull. Vi tror att det är att ta ansvar här och nu för de frågor som Sverige har att svara på och också för att vi inte ska skjuta över kostnaderna till framtida generationer.

Vi kan föreslå denna politik därför att vi säger nej till mycket av den ineffektiva politik som regeringen för. Regeringen höjer nu skatterna med över 30 miljarder kronor inte för att i huvudsak finansiera välfärdens kärna utan för att lägga de pengarna på ineffektiva byggsubventioner eller typisk socialdemokratisk Amspolitik som vi redan nu ser inte ger några nya jobb. Jag tror att det var en traineeplats och två som hade fått del av det så kallade utbildningskontraktet. Det är inte väl investerade pengar för framtiden.

Herr talman! Vi satsar från Liberalernas sida i stället på att investera i framtiden genom att säga att vi vill ha tioårig grundskola. I denna budget och till det vi diskuterar här och nu skjuter vi också till pengar till kommunerna. Det är 1 ½ miljard fullt utbyggt för att vi ska kunna ha råd att införa tioårig grundskola. Vi gör detta för att vi vill satsa på Sverige och investera i Sverige. Parallellt med det investerar vi i Sverige genom att göra det mer lönsamt att arbeta och utbilda sig.

Mot detta står regeringens historiskt höga skattehöjningar och regeringens klassiska socialdemokratiska Amspolitik och byggsubventioner som ingen människa eller byggherre har frågat efter och som inte är att investera och göra Sverige starkare för framtiden.

Herr talman! Vi står nu i ett läge där vi har stabila offentliga finanser. Vi har hög sysselsättningsgrad och en svensk ekonomi som tuffar på. Det är i det läget viktigt att se att vi framför oss har stora kostnadsökningar i välfärdens kärna, i sjukvården och i omsorgen. Vi har ökade kostnader för sjukskrivningar och också ökade kostnader för migration och integration.

I det läget är det viktigt att göra rätt vägval. Det vägvalet är i min värld att här och nu ta ansvaret för Sveriges finanser och investera Sverige starkt inför framtiden genom att investera i kunskap och i att det ska löna sig att utbilda sig och arbeta.

Herr talman! Regeringen gör precis tvärtom. På punkt efter punkt gör man det mindre lönsamt att arbeta och att utbilda sig. Man använder de skattehöjningar man inför inte för att investera i välfärdens kärna utan för att lägga de pengarna på ineffektiv arbetsmarknadspolitik och byggsubventioner. Det är inte så vi bygger Sverige starkt.

Herr talman! Vi bygger Sverige starkt genom att satsa på kommunerna, landstingen och regionerna men också genom att se till att människor genom sina egna val och sin egen drivkraft kan vinna på att arbeta och att utbilda sig. Det är så vi bygger Sverige starkt.

Det är genom att här och nu ta ansvar för de kostnader vi har och inte skjuta över dem på framtida generationer som vi här och nu tar ansvar för Sverige och ser till att Sverige också i framtiden kan stå starkt.

Herr talman! Efter Liberalernas och Mats Perssons anförande vet jag inte riktigt i vilken ända jag ska börja.

Han talar om att regeringen kommer med ineffektiva politiska åtgärder som inte riktar sig mot välfärdens kärna. Han kritiserar en klassisk Amspolitik och talar hela tiden om att vi ska bygga Sverige starkt. Det går inte riktigt ihop.

Först och främst vill jag vända mig till Liberalerna och Mats Persson och fråga: På vilket sätt är de åtgärder som ni nu säger nej till inte riktade mot välfärdens kärna? Vi säger att vi vill satsa på vuxenutbildningen. Ni säger nej. Det är 1,4 miljarder mindre motsvarande 30 000 platser i den kommunala vuxenutbildningen. Är inte det en satsning på välfärdens kärna?

Vi vill satsa 2 miljarder på bemanning i äldreomsorgen. Det säger ni nej till. Är det inte en satsning på välfärdens kärna? Vi vill skicka extra anslag till landstingen med ytterligare 1 miljard 2016. Det är i Liberalernas värld inte en satsning på välfärdens kärna. Vad är det då, Mats Persson?

Herr talman! Det är naturligtvis så att det också i Socialdemokraternas budget finns investeringar och satsningar på välfärdens kärna. Vi möter dem från Liberalernas sida. Vi möter dem med till och med mer pengar än vad Socialdemokraterna gör.

Om vi tar utbildningssidan vill vi ha en tioårig grundskola där vi tillför pengar. Vi vill införa en yrkesskola som skulle göra det möjligt för nyanlända att gå i yrkesutbildning och på det sättet komma in på den svenska arbetsmarknaden.

Vi tillför mer pengar till lärlingsanställningar och lärlingsutbildningar än vad regeringen gör. Vi gör på det sättet investeringar i utbildningssystemet som vi utifrån vår övertygelse tror är en bättre modell än den modell som regeringen tror på.

Vi tror nämligen att det är bra att människor är ute på en arbetsplats, skaffar kontakter och på det sättet lär sig ett yrke. Vi tror att det är modellen för Sverige framåt. Vi gör ett annat vägval än vad ni gör. Men du kan inte säga att vi inte satsar och investerar pengar.

Det Socialdemokraterna gör är att ni lägger huvuddelen av era satsningar på ineffektiv politik. Ni satsar 6 miljarder i byggsubventioner, 5 miljarder i traineekontrakt och 90-dagarsgaranti som än så länge har gett tre personer en möjlighet att göra någonting annat. Det är ganska dyr politik per huvud.

Jag tror att det sätt vi bygger Sverige starkt, Niklas Karlsson, är att se till att människor känner en drivkraft att gå till jobbet, att människor vinner på att utbilda sig i stället för att inte utbilda sig och att vi ser till att verkligen investera i välfärdens kärna. Det gör inte ni, men det gör vi.

Herr talman! Det talas om drivkraft att gå till jobbet. Vi vet att principen som har styrt Sverige i åtta år är att den som inte tar det jobb som inte finns får skylla sig själv. Det kommer återigen från Liberalernas läppar. Visst, det är er politik. Men vi står för ett annat Sverige.

Det finns en del omfördelningar i Liberalernas budget. Man tycker att en del av de satsningar som regeringen gör ska gå till andra satsningar. Du har räknat upp en del av dem. Men vi måste ändå kunna konstatera nettoeffekten i Liberalernas budgetförslag i förhållande till det förslag regeringen lämnar. Det är 26 miljarder mindre i ert budgetalternativ än det som regeringen levererar.

Det är 5,6 miljarder mindre till utbildning och 6,2 miljarder mindre till välfärden. Det som Liberalerna menar är ineffektiv politik är ytterligare 1 miljard till landstingen för att hälso- och sjukvården ska bli bättre. Det är nej till 1,4 miljarder så att vi får 30 000 nya komvuxplatser och utbildningstillfällen. Det är nej till 2 miljarder mer till bemanning i äldreomsorgen.

Det är Liberalernas Sverige. Jag vill påstå att det inte är att bygga Sverige starkt.

Herr talman! Det är fascinerande att lyssna på Niklas Karlsson. Vi som lyssnade på radioinslag och tv-intervjuer under valrörelsen kunde konstatera att Socialdemokraterna hade ett mantra: inte låna till skattesänkningar. Vad gör regeringen nu? Man lånar till ineffektiv subventionspolitik och klassisk socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik.

I helgen öppnade finansministern upp för att vi inte längre ska ha stabila statsfinanser. Den budget som ligger på kammarens bord innebär stora skattehöjningar och att man höjer utgifterna, det vill säga man ökar upplåningen och bygger inte stabila statsfinanser framåt. Det är helt fel väg att gå.

Jag tror att det är extra viktigt i den situation vi befinner oss att vi håller i pengarna så att vi kan investera och se till att våra barn och barnbarn inte behöver betala senare. Men det är precis så det blir med den politik ni för, och det är som sagt fel väg att gå.

Herr talman! Grunden för den svenska välfärden läggs i kommunerna. Det är de som har huvudansvaret för att leverera en välfungerande skola, vård, omsorg och mycket mer.

De satsningar som görs på dessa områden i statsbudgeten är närmast marginella i förhållande till de resurser som kommunerna själva lägger in. Därför är det inte storleken på de statliga insatserna som på sikt avgör hur välfärden utvecklas och hur mycket resurser som välfärdens olika delar kan få. Det avgörs i stället av skattebasens storlek, som i sin tur helt och hållet beror på sysselsättningen, alltså hur jobben och antalet arbetade timmar utvecklas. Som så mycket annat handlar debatten om kommunernas ekonomi om jobben.

Det bästa en regering kan göra är att underlätta för kommunerna genom att vidta åtgärder som ger fler jobb och ökar sysselsättningen, inte att ge pengar man inte har till fler riktade satsningar. Därför är en effektiv jobbpolitik av avgörande betydelse för att kommuner och landsting ska kunna tillhandahålla välfärd med kvalitet.

Kristdemokraternas jobbförslag kommer att leda till fler arbetade timmar och en fortsatt god utveckling av skatteunderlaget, vilket förbättrar välfärden.

Regeringens politik däremot främjar inte fler människor i arbete. Förändringarna i sjukförsäkringen, avsaknaden av reformer för att på allvar förbättra integrationen och kraftigt höjda skatter på att arbeta och anställa och på själva jobben kommer inte att leda till fler jobb eller arbetade timmar.

Den positiva förändring vi ser på arbetsmarknaden är främst en effekt av Alliansens jobbreformer och av en gynnsam konjunktur.

Regeringens budget är långsiktigt problematisk för kommuner och landsting. Inte minst förslaget om en särskild löneskatt för äldre kommer att försämra kommunernas skatteunderlag då fler äldre kommer att sluta arbeta tidigare än vad de annars skulle göra. Det blir dessutom dyrare för kommunerna att anställa till exempel de pensionerade lärare och den pensionerade vårdpersonal som behövs för att hantera den ökande befolkningen.

Herr talman! Kommunerna bedömer själva att deras kostnader kommer att öka de närmaste åren. Om inte betydligt fler kommer i arbete kommer skattehöjningar att krävas kommande år, vilket också har en negativ effekt på sysselsättningen.

Den kraftiga ökningen av det offentliga åtagandet som regeringens budget resulterar i riskerar också att med tiden skära ytterligare hål i de kommunala budgeterna.

Det är riktigt att regeringen ersätter kommunerna enligt finansieringsprincipen. Men befolkningen ökar snabbt i många kommuner, och efterfrågan på välfärdstjänsterna blir knappast mindre i och med regeringens så kallade gratissatsningar.

Det är inte heller orimligt att det kommer att efterfrågas fler liknande satsningar inom andra delar av vården och omsorgen längre fram. Det kan bli mycket svårt att förklara varför vissa insatser ska vara kostnadsfria när andra inte är det. Detta känns bra att göra nu men kan på sikt visa sig vara mycket kostsamt för svenska offentliga finanser och för kommunernas ekonomi. Dessa kostnadsdrivande reformer medför risker.

Herr talman! I den pågående flyktingkrisen ställs kommunerna inför stora utmaningar. På kort sikt är det förstås viktigt att kommunerna får de resurser som behövs för att kunna hantera det stora antal flyktingar som söker sig hit.

Men på längre sikt är det viktigaste att vi hittar effektiva åtgärder som gör att integrationen kan snabbas på och att tiden tills man får ett arbete kan kortas.

Ett förslag som kan underlätta integrationen är det som vi kristdemokrater har i vår budget och som vi kallar etableringsavdrag. Det ger möjlighet för nyanlända att tjäna sina första 500 000 kronor utan att betala skatt. Detta gör att drivkrafterna att ta ett första jobb ökar, och det ger lägre trösklar in på arbetsmarknaden. När man väl har fått in en fot kan man med tiden få in också den andra.

Med en fungerande integration finns det goda möjligheter att invandringen kan bli en lösning på hur framtidens välfärd ska finansieras.

Vi har många andra jobbförslag i vår budgetmotion. Det handlar om lägre moms på enklare reparationstjänster och kraftigt utökat RUT-avdrag. Det handlar om ett nystartsavdrag som sänker trösklar för den som går från sjukskrivning eller arbetslöshet in på arbetsmarknaden och satsningar på löneavdrag. Framför allt säger vi nej till många av de skattehöjningar som riskerar att bli en riktig klubba på jobben, inte minst den särskilda löneskatten för äldre.

Herr talman! Ska vi klara den kommunala ekonomin framöver är det jobben det handlar om.

Herr talman! Kommunsektorn ansvarar för utbildning, stadsbyggnad, barn- och äldreomsorg, sjukvård, kultur och fritid men har även politiska ansvarsområden av mer övergripande karaktär såsom finansiella och ekonomiska frågor.

Kärnuppgifterna vård, skola och omsorg utgör en betydande del av den totala kostnaden: 80 procent för kommunerna och 88 procent i landstingen.

Sveriges kommuner och landsting är en stor och viktig del av den svenska modellen, av den generella välfärden. Kommunsektorn svarar för ungefär en fjärdedel av bruttonationalprodukten, hälften av den offentliga sektorns utgifter och en fjärdedel av sysselsättningen. Den kommunala sektorns skatteintäkter överstiger med gott mått den enskilt största skatteintäkten i statens budget.

Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn har sammantaget varit god under de senaste åren. Samtidigt har sektorn gått in i en period med ett starkt förändringstryck. Den demografiska utvecklingen har lett till ett ökat kostnadstryck och ökade investeringsbehov inom många verksamheter.

Det bör ändå noteras att den ekonomiska utvecklingen alltjämt varierar mellan enskilda kommuner och landsting och att kostnaderna inom den kommunala sektorn fortsätter att öka.

Kommunsektorn står inför stora och delvis olika utmaningar som även varierar mellan enskilda kommuner och landsting beroende på lokala och regionala förutsättningar.

Herr talman! Lokala skillnader i effektivitet, service och avgiftsnivå ska vara kopplade till den skattenivå man valt att ha lokalt men inte till strukturella förhållanden som skillnader i kommuninvånarnas förvärvsinkomster, andel förvärvsarbetande eller åldersstruktur.

För att kommunsektorn ska kunna bedriva sina verksamheter med hög effektivitet och hög kvalitet är det av stor vikt att den ges goda och likvärdiga ekonomiska förutsättningar, vilket också är målet med den kommunalekonomiska utjämningen.

Utan utjämningssystemet skulle det för kommuner med högst skattekraft räcka med 12 procent i kommunalskatt för att nå den genomsnittliga kommunala skatteintäkten. De invånare som bor i kommuner med lägst skattekraft skulle tvingas betala 28 procent av sina inkomster för att nå upp till samma nivå. Lägger man till landstingsskatten, skulle skillnaden i skatteuttag hamna på 35 000 kronor per år för en medelinkomsttagare.

Regeringens budgetproposition för 2016 innehåller tydliga och för kommunsektorn välkomna förslag.

Exempelvis investeras stora resurser i att göra läraryrket mer attraktivt, i höjd personaltäthet och stärkt kvalitet på fritidshemmen, i personalförstärkningar på Sveriges skolbibliotek, i höjd ersättning till kommuner för asylsökande barns skolgång och i upprustning av utemiljöer på förskolor, skolor och fritidshem.

Vidare höjs schablonersättningen för att ta emot nyanlända kraftigt, och sjukvården förstärks genom investeringar i exempelvis primärvård och avgiftsfri mammografiscreening. Kommuner som tar ansvar för bostadsbyggandet får även ta del av en byggbonus.

Mot detta står stora nedskärningar av den kommunala välfärden. Riksdagens oppositionspartier säger nej i varierande grad. De säger nej till resurstillskott till hälso- och sjukvården och fler platser på komvux och yrkesvux, nej till ökad bemanning i äldreomsorgen och satsningar mot psykisk ohälsa bland barn och unga vuxna och nej till avgiftsfria läkemedel till barn och avgiftsfri öppenvård för dem över 85 år.

Herr talman! Den kommunala välfärden påverkar människors vardag konkret och direkt. Den skapar trygghet i ålderdomen, ger livschanser i ungdomen och ökar människors frihet och förutsättningar att få ett gott och meningsfullt liv.

I en värld som är stadd i ständig förändring spelar en stark och jämlik välfärd roll för att man som människa ska utvecklas och våga möta det enda vi med säkerhet vet, nämligen att morgondagen ser helt annorlunda ut än gårdagen.

Mot denna bakgrund är det av vikt föra en politik som ger kommuner och landsting möjlighet att utföra sitt uppdrag och skapa en välfärd som fördelas efter behov. Då duger det inte att backa in i framtiden.

Herr talman! Den här idén att trycka ut människor som jobbar från arbetsmarknaden för att de är 65 genom att göra det betydligt dyrare för arbetsgivare att anställa dem och tro att det skulle vara bra för den kommunala ekonomin, varifrån kommer den?

Herr talman! Det var ganska elakt. Var idén kommer ifrån kan jag inte svara på, men man kan konstatera att den samlade effekten av regeringens budget innebär förstärkningar av välfärden.

När vi diskuterar att öka resurserna för att välfärden ska bli bättre, för att kvaliteten ska kunna öka och för att vi som medborgare ska få den välfärd som vi behöver efter behov är regeringens satsningar som helhet bra.

Vi ser satsningar på mer pengar till landstingen, till hälso- och sjukvården, till äldreomsorgen och till skolan. Det innebär att sysselsättningen i vårt land kommer att öka, att arbetslösheten kommer att falla och att skatteintäkterna till kommuner och landsting kommer att öka.

Herr talman! Nu frågade jag specifikt om åtgärden att det ska bli dyrare för kommunerna att anställa äldre personer. Det ska också bli dyrare för äldre att jobba genom den typen av förslag.

Många landsting, inte minst i glesbygden, har många läkare som är 65-plus. Nu ska det bli kraftigt dyrare att anställa dem. Det kommer att leda till att man trycker ut människor som finns på arbetsmarknaden – inte i arbetslöshet utan i ålderspension. Det finns många som byter jobb till och med när de är 65 eller äldre.

Jag förstår inte denna idé. Det måste vara det strukturellt sämsta förslag som vi har sett på otroligt länge i Sverige.

Det finns definitivt en del saker som är bra i regeringens budget, men förslaget att människor som vill och kan jobba och som finns på arbetsmarknaden ska tryckas ut i ålderspension, när de själva vill vara kvar på arbetsmarknaden, verkar inte så bra. Det gör det dessutom svårt för många glesbygds- och landsbygdskommuner och landsting att klara välfärden.

Herr talman! Historien lär visa om det är bra eller dåligt. Det hör till oppositionens uppgift att måla i svarta färger, gärna med breda penslar.

Jag tror inte att man ska överdriva effekten av den särskilda höjning vi nu ser för dem som är lite äldre. Vi kan konstatera att det finns många unga som i dag står utanför arbetsmarknaden och som kanske ges en möjlighet att få ett nytt jobb.

Vi kan väl återkomma till denna debatt och se vem som får rätt. Då ska vi inte vara sämre än att den av oss som hade fel erkänner det vid det tillfället.

Herr talman! I onsdags, den 9 december, presenterade Långtidsutredningen underlagsrapporten Demografins regionala utmaningar.

I inbjudan kan vi läsa att civilministern i samband med det inleder en serie seminarier om kommunernas utmaningar. ”Seminarierna kommer bland annat att utgöra underlag till den utredning om kommunernas utmaningar som regeringen avser att tillsätta”, står det i inbjudan.

I den nya rapporten pekar författarna på flera olika utmaningar för kommunerna framöver. En majoritet av Sveriges kommuner beräknas år 2040 ha färre än 20 000 invånare. Åldersstrukturen är en sak, minskad skattekraft en annan.

Men vilka kommuner ska slås samman? Löser en sammanslagning av mindre glest befolkade kommuner problemet? Om vi slår ihop Mora, Orsa och Älvdalen får vi 33 000 nya invånare på en yta som är 2 000 kvadratkilometer större än Skåne.

Om vi använder Dorotea, Vilhelmina, Åsele, Sorsele, Storuman, Bjurholm, Malung, Nordansjö och Vindeln når vi 36 000 människor på en yta som är fyra gånger så stor som Skåne och som har 0,89 invånare per kvadratkilometer.

Min fråga är: Vilka kommuner ska slås samman för att klara en åldrande befolkning och en fallande skattekraft? Är det så enkelt att man bara gör en kommunsammanläggning och så löser det alla problem?

Berätta nu för svenska folket hur ni vill göra, Niklas Karlsson!

Herr talman! Det är en bra fråga, Anders Ahlgren, men att begära svar av mig i dag är väl att ta i lite.

Civilministern har flaggat för att man ska titta på detta. Låt oss förutsättningslöst sätta oss ned och resonera om de här frågorna. De är oerhört viktiga för att vi ska klara välfärden i hela landet.

Jag vet också vilka förutsättningarna är. Jag kommer från en del av landet som är tio gånger tio mil. Vi har 33 kommuner i Skåne. Där finns förutsättningar att slå samman kommuner, men behovet är inte särskilt stort. Längre norrut i vårt land finns behovet, men förutsättningarna är betydligt mindre.

Låt oss ta Dorotea. Det kan naturligtvis inte vara så att man, när man träffar några och frågar om de har sett Gustavsson, får svaret: Nej, han åkte till socialkontoret i Vilhelmina i förra veckan.

Det här är enorma utmaningar för vårt land. Med den tradition och historia som våra båda partier har tror jag att det finns möjlighet till ett handslag mellan oss, Anders Ahlgren, för att hitta lösningar på detta.

En av dessa lösningar är att vi har en kommunalekonomisk utjämning som är viktig, jämlik och långtgående så att man kan få samma vård, äldreomsorg och skola med samma förutsättningar i alla delar av landet, också vi som bor i Skåne och de som bor i de delar av landet som Anders Ahlgren kommer ifrån.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag skulle kunna precisera mig ytterligare och be om din personliga uppfattning i frågan, Niklas Karlsson, så blir det enklare att svara.

Just nu pågår ett arbete med att försöka skapa färre men avsevärt större regioner i Sverige. Det är en god förutsättning för att samla kraften. Då blir vi lite förvånade när vi ser att man samtidigt i Regeringskansliet, i ditt parti, Niklas Karlsson, förbereder en kommunsammanläggning.

Centerpartiets och min uppfattning är att en storregionreform i Sverige skulle kunna stötta de mindre kommunernas möjligheter att erbjuda en bra service. Det resonemanget höll statsrådet Wikström med om i en debatt i förra veckan.

Om vi får en stark regional utveckling och starka regioner skulle det motverka storskaliga kommunlösningar. Med storskaliga lösningar kommer man långt från befolkningen, och de som sitter i fullmäktige är helt okända människor. Dem träffar man aldrig när man går till Ica eller Konsum och handlar, utan det blir ganska anonymt med för stora delar.

Jag vill fråga dig om din personliga uppfattning, Niklas Karlsson, när det gäller formen för kommunsammanläggningar. Finns det andra idéer om att sammanföra allt större ytor? Hur ser du på regionreformen – motverkar den större kommuner?

Herr talman! Låt oss först vara tydliga med att utredningsinstitutet ligger hos regeringen. Det är inte vi som har det. Om civilministern flaggar för en utredning nu är det han som tar det initiativet. Men det ska naturligtvis passera Sveriges riksdag också, där vi slutligen ska fatta ett beslut. För att det ska få en styrka är det viktigt att vi parlamentariker är med i diskussionerna.

Jag uppfattar Anders Ahlgrens fråga som en ärlig sådan och att det inte i första hand handlar om att söka konflikt utan om att vi måste lösa detta på ett bra sätt.

Jag kan säga att min erfarenhet som kommunpolitiker – jag har jobbat i Skåne med förvisso andra förutsättningar än den erfarenhet Anders Ahlgren har från sin hemkommun – ändå är att det är viktigt att det finns en närhet och ett demokratiskt perspektiv. Kommunerna får inte bli för stora. Men samtidigt ska vi kunna organisera det hela på ett sådant sätt att välfärden finns där oavsett var i landet man bor.

Det finns en landsbygdsutredning som håller på att jobba, som landsbygdsminister Sven-Erik Bucht har tillsatt. Jag tror att det är viktigt att de här perspektiven finns med också i den utredningen så att vi får en helhet.

För att svara på din konkreta och direkta fråga om vad min personliga uppfattning är kan jag inte vara tydligare än att säga än att jag tror att vi står ganska nära varandra.

Herr talman! Niklas Karlsson talar om att ekonomin och tillväxten börjar bli stark. Man undrar lite vad som hände med de tomma ladorna, som finansministern har talat mycket om. Det kan knappast handla om vårändringsbudgeten och de få månader som den har gällt. Det kan inte vara detta man kan tacka den starka ekonomi som vi ändå har i Sverige för. Det är i stället en borgerlig ansvarsfull politik, som har gällt i nio budgetar och där krona-för-krona-principen har varit gällande som vi har att tacka.

Jag vill fokusera på två problem och några frågor som jag har till Niklas Karlsson gällande statsbidragen.

För det första: Att viktiga prestationsbaserade satsningar på ökad tillgänglighet och kortare vårdköer får stå tillbaka för generella statsbidrag sänder helt fel signaler. Regeringen har tillsammans med Vänsterpartiet skrotat kömiljarden. Man har inte några krav på prestation eller på minskning av väntetider. Det är problematiskt att denna åtgärd från statens riskerar att leda till att landstingen omprioriterar sina resurser. Därmed får det små effekter på tillgänglighet och kvalitet.

Därför vill jag fråga Niklas Karlsson från Socialdemokraterna: På vilket sätt skulle ett generellt statsbidrag vara bättre än en kömiljard som bidrog till att alla landsting och regioner på ett bra sätt mätte köerna och satte fokus på tillgängligheten? I många landsting och regioner såg man minskade köer och ökad tillgänglighet.

Jag vill inte att Niklas Karlsson i svaret hänvisar till undanträngningseffekt för återbesöken, för det var det som skulle komma som nästa steg. Det var nästa planerade steg i kömiljarden.

Herr talman! För att ha historien med oss: Det är väl ändå så att när vi fick en borgerlig regering 2006 hade man statsfinanser som var ganska väl i ordning. Det har man förvaltat under åtta år. Men man har inte gjort det med principen att krona för krona ska gälla; där har Ulrika fel. Den principen införde dåvarande finansministern Anders Borg någon gång 2013–2014. Då kom principen om krona för krona. Innan dess var det okej att lånefinansiera. Det var till och med så att den borgerliga regeringen lånefinansierade skattesänkningar. Det måste man tänka på.

Om vi nu ska diskutera de generella statsbidragen uppfattade jag frågan som att om det inte vore bättre att vi från statens sida skickade specialdestinerade bidrag som vi villkorar i stället för generella statsbidrag. Jag är inte av den uppfattningen. Jag har en erfarenhet som kommunpolitiker, och jag tror att om du skulle tala med dina allianskollegor som har samma erfarenhet skulle du få höra att det är bättre att göra precis tvärtom.

Det kommunala självstyret är oerhört mycket värt. Det är bättre att låta dem som jobbar nära verksamheten och som kan frågorna själva avgöra hur pengarna ska användas bäst. Vi kan konstatera att skillnaden mellan det borgerliga och moderata budgetförslaget och det som regeringen lägger fram är att det finns betydligt mindre resurser till välfärden i ert förslag. Jag tror inte att det hade hjälpt om man hade villkorat de pengar ni vill skicka i förhållande till de satsningar som vi nu vill se till välfärden och som är av mer generell karaktär.

Herr talman! Krona-för-krona-principen har nu fallit; det kan vi konstatera. Det var tydligen någonting som finansministern hade längtat efter, vilket känns oroväckande.

Jag håller absolut med Niklas Karlsson när det gäller det kommunala självstyret. Jag värnar det. Jag tror dock att den effekt man kunde se av kömiljarden var värdefull, och det är synd att man väljer att skrota den.

Som jag nämnde i min första replik är det två problem som jag primärt ser med Socialdemokraternas politik vad gäller generella statsbidrag. Jag tänkte nu gå in på det andra problemet.

De generella statsbidragen är inte lösningen på kommunernas och landstingens finansiering. Ökningen av de generella statsbidragen under 2016 står för 0,1 procent av de totala intäkterna för kommunerna. Det är därför oroväckande när man ser lokala och regionala företrädare för Socialdemokraterna som sätter en stor tilltro till just statsbidragen, när de egentligen borde fokusera på hur jobben kan bli fler och hur skatteintäkterna kan öka.

Nyligen uttalade sig Henrik Fritzon från Region Skåne så här: Det är glädjande att regeringen delar min uppfattning att det behövs mer generella statsbidrag och att det innebär en bredare förstärkning där landstingen och regionerna själva bestämmer bäst hur medlen bäst ska användas. Han är alltså regionstyrelseordförande i Region Skåne.

Med anledning av detta uttalande tänker jag på ett citat om att någon annan betalar som passar bra: ”The problem with socialism is that you eventually run out of other people’s money”. Så sa Margaret Thatcher en gång.

Jag vill fråga Niklas Karlsson om han ser ett problem med att de socialdemokratiska företrädarna i kommuner och landsting sätter sin fulla tilltro till statsbidragen när de i själva verket borde fokusera på hur jobben kan bli fler och hur skatteintäkterna kan öka.

Herr talman! Det är inte ofta Margaret Thatcher citeras i Sveriges riksdag, och det tror jag att vi är glada för – också många i ditt eget läger.

Den diskussion som du nu har med mig kanske du i första hand borde ha med dina kollegor i Alliansen. Den närhet och den sammanhållning vi har sett under åtta år är som bortblåst. Här hörde vi Centerpartiet i ett huvudanförande bara tala om generella och specialdestinerade statsbidrag och säga precis tvärtom mot det som Moderaterna säger. Centerpartiet menar att det är mer generella statsbidrag vi behöver, och mindre specialdestinerade.

I det här fallet kan jag vara tydlig: Jag delar helt och fullt den uppfattning som Centerpartiet framför: Det är bättre med generella statsbidrag än med specialdestinerade.

Jag har erfarenhet från kommuner. Jag vet precis hur det är att sitta och vända och vrida på varje krona. Det är bättre att de som sitter och har ansvar för verksamheten själva får avgöra hur pengarna ska användas än att vi i Stockholm, i Sveriges riksdag, ska villkora alla de statsbidrag som vi skickar till kommuner och landsting.

Det här bådar gott för framtiden. Vi kanske kan få se ett nytt handslag mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet. Det välkomnar jag.

Herr talman! I förra veckan kom Rädda Barnens årliga rapport om barnfattigdom. Den visar att det fortfarande finns en stor barnfattigdom i Sverige: 12 procent av alla barn, eller 234 000 barn. Det är barn till ensamstående och utlandsfödda som har de allra sämsta ekonomiska förutsättningarna. Siffrorna för barnfattigdomen är ovärdiga ett rikt land som Sverige. Fattiga barns livsvillkor måste sättas i centrum för den samhällsdebatt som pågår.

Vänsterpartiets avtryck på budgeten har ett tydligt barnperspektiv. Vi har fått igenom ett antal reformer som kommer att göra stor skillnad för många barn som kommer från familjer med knappa ekonomiska omständigheter. Det blir gratis medicin till barn, glasögonbidrag, sommarlovsstöd, fler anställda på fritis, sänkta avgifter i kulturskolan, upprustning av skolgårdar och en satsning på socialtjänstens arbete med barnärenden. Sammanlagt handlar det om en satsning på nästan 2 miljarder kronor nästa år.

Detta är satsningar som Vänsterpartiet har fått igenom i förhandlingarna med regeringen. De kommer att göra skillnad för många barn i familjer som har dåligt med pengar. Vänsterpartiet är ett oppositionsparti, men vi förhandlar med regeringen om budgeten. För oss är det viktigt att alla barn ska få en bra uppväxt. Det får de om man har en välfärd som man kan lita på.

När folkhemmet byggdes på 50, 60- och 70-talen handlade det ofta om att välfärden byggdes ut steg för steg när landets inkomster ökade. I dag ser vi mer sällan stora grepp för att utveckla och förbättra välfärden. Men politik handlar inte bara om att förvalta välfärden, utan det handlar också om att utveckla och förbättra den. Välfärden måste byggas så att den kommer dem som behöver den mest till del.

I denna budget tar vi tack vare Vänsterpartiet flera viktiga steg för att utveckla och bygga ut mot en mer robust välfärd.

Gamla över 85 år behöver inte känna en oro i magen över att ekonomin inte räcker till när de känner sig sjuka. Man kan som riksdagsledamot tänka att 200 kronor i patientavgift väl inte är några pengar. Men för en generation där många är ensamstående kvinnor som lever på en mycket knapp och liten pension är 200 kronor i slutet på månaden en jättestor utgift. Med denna reform kommer gamla att kunna känna sig tryggare och må bättre.

Ett annat viktigt steg är glasögonbidrag för barn. Majblommans Riksförbund, som varje år säljer majblommor till oss i april och maj, har i många år kämpat för denna reform. De har sett att barn som kommer från fattigare hem inte får glasögon, trots att de behöver det. I dag ser landstingens system för glasögonbidrag väldigt olika ut, och det är därför staten nu behöver gå in för att säkerställa en likvärdig välfärd oavsett var i Sverige man bor. Det betyder att alla dessa barn som haft det svårt att läsa och många gånger därför halkat efter i skolan nu äntligen får en möjlighet att se. Nu får alla barn lika bra möjlighet att se bra och på det sättet få en bra och rolig skolgång.

Bröstcancer är kvinnans vanligaste cancersjukdom. Ca 20 kvinnor insjuknar varje dag. Sjukdomen drabbar framför allt medelålders och äldre kvinnor, men även män kan drabbas. I Vänsterpartiets och regeringens budget, som vi hoppas att riksdagen röstar igenom i dag, har vi sett till att alla kvinnor mellan 40 och 74 år har rätt till en avgiftsfri mammografiscreening. Pengar ska inte avgöra om en kvinna kan kolla upp en knöl i bröstet eller inte.

Vi vet att skillnaderna är stora i dag mellan de grupper av kvinnor som kollar sig och som inte gör det. Kan vi ta bort ett hinder vet vi att det innebär mycket mindre lidande för många familjer. Vi vet också att historiskt sett har vård för kvinnor ofta varit nedprioriterad.

Därför är också satsningen på förlossningsvården en viktig del i vår budget. I dag är det på många håll inte möjligt att få en sköterska per födande mamma. Det skapar både bristande patientsäkerhet för de nyfödda och orimliga arbetsvillkor för dem som arbetar på förlossningen. Genom en satsning på 200 miljoner nästa år och 400 miljoner varje år framåt satsar vi på kvinnors hälsa och på en mer jämställd hälso- och sjukvård.

Även unga, främst kvinnor, får stora satsningar i vår budget. Dels är det en storsatsning för att motverka ungas allt sämre psykiska hälsa, dels är det satsningar på preventivmedel för unga upp till 21 år. Forskning har visat att subventionering av preventivmedel leder till ett minskat antal oönskade graviditeter, vilket således är syftet med reformen.

Avgiftsfri tandvård för unga upp 23 år är också en bra reform, då man behåller den goda tandhälsan som har byggts upp i barnåren även när man kommer in i vuxenlivet. Ofta tar man eget ansvar för första gången både när det gäller kontakt med tandvården och att teckna abonnemangstandvård som till exempel ett frisktandvårdsavtal.

Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet, vilket innebär bifall till regeringens och Vänsterpartiets budget.

Herr talman! Jag vill också lyfta fram det faktum att Sverigedemokraterna inte ens har satt upp sig på talarlistan för denna debatt. Jag tycker att det visar hur rädd man är för att debattera sin fullständiga söndersågning av välfärden i kommuner och landsting genom kraftigt sänkta statsbidrag till välfärden. Det är inte i närheten av de satsningar som vi från Vänsterpartiet och regeringen gör eller de sänkningar som man ändå gör från den borgerliga sidan. Det hade varit intressant att debattera i dag.

Herr talman! Jag uppskattar Håkan Svennelings engagemang mot barnfattigdom. Det tycker jag är bra och någonting att uppskatta med Vänsterpartiet. Ett problem med Vänsterpartiet är att de vill göra kraftiga skattehöjningar på jobb och företag och på att anställa och arbeta, och det är dåligt om man vill bekämpa barnfattigdomen. Det viktigaste för att få bukt med barnfattigdomen är att människor kommer i jobb.

Om vi tittar på förslagen i budgeten ser vi att det finns en del förslag där vi kristdemokrater och Vänsterpartiet har samma politik. Vi höjer också i vårt budgetalternativ riksnormen för barnfamiljer i försörjningsstödet. Vi höjer, utöver vad regeringen gör, bostadsbidraget för barnfamiljer. Vi lägger pengar på den sociala barn- och ungdomsvården, vi lägger pengar på att bekämpa psykisk ohälsa och vi lägger mer än regeringen på elevhälsan.

Vad Vänsterpartiet gör tillsammans med regeringen är att ta bort den fritidspeng som har funnits och som har gjort att barn i ekonomisk utsatthet har fått ett stöd för att kunna vara kvar i fritidsverksamhet, betala träningsavgifter och finnas i ett sammanhang med sina kompisar.

Barnombudsmannen och många barnrättsorganisationer säger att det är fel att ta bort fritidspengen. Många av de här barnen känner att deras träningsavgifter konkurrerar med familjens övriga ekonomi. Det här har varit ett sätt att se till att de inte ska behöva känna så utan kunna veta att det finns ett särskilt stöd just för fritidsaktiviteten så att den inte behöver förvärra den ekonomiska utsatthet familjen befinner sig i.

Jag vill fråga varför ni tar bort det här.

Herr talman! Vi har tidigare i den här kammaren hört en debatt om huruvida man ska ha riktade statsbidrag eller ge en påse med pengar i stället. Jag tycker att likheten är ganska tydlig mellan den diskussionen och frågan om fritidspeng och vilket stöd man ska ha som socialbidragstagare.

Antingen bestämmer staten i detalj vart pengarna ska gå – man riktar pengarna för ett speciellt syfte – eller så förlägger man ansvaret till den enskilda kommunen och säger: Ni bestämmer vad som behövs bäst.

Samma sak blir det här. Antingen bestämmer staten exakt att de här 300 kronorna ska gå till fritidsaktiviteter – det är det som de är avsedda för, så du ska spela innebandy – eller så säger man att det är ditt ansvar. Det är du själv som bestämmer vart pengarna ska gå.

Jag tycker inte att jag och Jakob Forssmed är bäst lämpade att bestämma exakt hur barns fritid ska se ut. Det tycker jag att barn tillsammans med sina föräldrar ska göra hemma vid köksbordet, som många borgerliga politiker brukar använda som metafor.

Jag tycker det framför allt för att det handlar om skillnader. Om man lever på socialbidrag är man redan i en situation med ett stort ingrepp i form av att mycket av det som ens ekonomi består av kommer från det offentliga. Men jag tycker inte att man i det läget ska få en styrning på hur man exakt i detalj ska använda pengarna gällande sitt barns fritid. De familjer som inte har socialbidrag får inte den typen av styrning där staten går in och säger: Du måste lägga 300 kronor på en innebandyklubba.

Herr talman! Det är fantastiskt att höra en vänsterpartist vara emot detaljreglering. Vänsterpartiet vill tvångsdela föräldraförsäkringen och föreslår, tror jag, 24 nya riktade, specialdestinerade och detaljreglerade statsbidrag i den här budgeten.

Det hade väl varit en sak om ni inte hade infört detta. Då kanske jag inte hade stått här och tagit replik på dig. Ni hade inte behövt införa fritidspengen om ni tycker att det är så förfärligt att de här barnen får pengar speciellt destinerade till fritidsverksamheten. Men nu tar ni bort detta. I strid med vad barnrättsorganisationerna och Barnombudsmannen säger skrotar ni detta.

Man har identifierat ett problem, nämligen att de här barnen när de kommer upp i tio- till tolvårsåldern känner att fritidsaktiviteten konkurrerar med familjens övriga ekonomi och därför avstår. Håkan Svenneling kan ha teorier om att det är bättre att man får bestämma själv, men det här leder till att man avstår från kontakten med kompisarna och slutar med träningen, för man känner att den blir en belastning på familjens ekonomi. Det här har varit ett sätt att försöka komma åt det problemet.

Man kan ha andra sätt, andra teorier och andra förslag, men faktum kvarstår: Ni väljer aktivt att skrota det här förslaget i strid med vad Barnombudsmannen och barnrättsorganisationer säger. Det tycker jag är tråkigt, dåligt och sorgligt.

En annan sak vill jag också fråga om när jag ändå har dig på tråden, Håkan Svenneling. Varför är det rimligt att ta bort varje avgift i vården för den 85-årige höginkomsttagaren men ge 84-åringen med hemtjänst och låg pension 2 532 kronor mindre att röra sig med varje år?

Herr talman! Till att börja med vill jag vara tydlig med att vi inte tar bort några pengar, Jakob. Pengarna finns fortfarande kvar. De är bara inte riktade på samma sätt som under ert styre. Då var de specifikt riktade som fritidspeng.

För mig finns det en viktig skillnad här. Det är att Jakob Forssmed vill säga till en liten grupp människor att de ska lägga pengarna på just fritidsaktiviteter. Men när vi individualiserade föräldraförsäkringen, vilket vi i Vänsterpartiet driver och där vi nu har tagit ett litet kliv i rätt riktning, handlar det om alla. Det är skillnaden mellan en välfärd som är till för alla eller om man vill ge sig på dem som har det sämst ställt. Det tycker jag att Jakob Forssmeds politik gör ibland.

När det gäller den avgiftsfria sjukvården för plus 85-åringar vill jag vara tydlig med att det är många kvinnor i den gruppen. Det är dubbelt så många kvinnor som män. Reformen gynnar alltså kvinnor, många gånger ensamstående, som lever på en liten pension beroende på att de inte har varit i arbetslivet. Det var en annan tid i Sverige när de var i arbetsför ålder, och många var hemmafruar.

Om man i den åldern inte går till doktorn resulterar det ofta i sjukhusinläggningar. Vi ska ha klart för oss att en sjukhusinläggning motsvarar 56 läkarbesök i kostnad. Om man känner att det gör ont i magen ska man gå till läkaren. Om vi satsar preventivt och säger att det är avgiftsfritt kanske man kan få svaret tidigare och behandlingen kan sättas in redan då i stället för att det ska leda till en kostsam sjukhusinläggning.

Jag tror och hoppas att det kommer att leda till att landstingen kommer att ha mer förebyggande arbete, att landstingen kommer att fokusera mer på individer som kommer upp i den åldern, så att de kan få en bra hälsa.

Herr talman! Håkan Svenneling var inte här i morse när vi talade om kommunalt självstyre. Därför tänker jag komma in lite grann på det.

Det är bara ett regeringsparti som är närvarande i kammaren. Därför får Vänsterpartiet klä lite skott för regeringspolitiken. Ni stöder ändå budgetförslaget för 2016, Håkan Svenneling.

Jag ska ge exempel på riktade statsbidrag som ni inför i 2016 års budget. Det är statsbidrag för lärarlöner, förstärkt personaltäthet i fritidshem, förstärkt personaltäthet i skolbibliotek, läxhjälp, förlängt matematiklyft, rättighetslagstiftning när det gäller komvux, stabilisering och förstärkning av barn- och ungdomsvården, utbildning av äldre- och funktionshinderspersonal, investeringsstöd för särskilda boenden för äldre, sänkta avgifter för kultur- och musikskolan, utemiljöer för skolor, förskolor och fritidshem etcetera. Listan är lång. Det är 24 nya riktade statsbidrag.

Jag hörde att Håkan Svenneling i förra repliken talade om generella statsbidrag. Vad är det som talar för det kommunala självstyret om ni i budgeten inför 24 nya riktade statsbidrag? Ingreppet i självstyret underminerar på ett olyckligt sätt den lokala anpassningen och ansvarsutkrävandet av de politiker som har makten i den egna kommunen. Problemet är att specialdestinerade bidrag inte tar hänsyn till att det ser olika ut i olika kommuner. Sverige är inte lika.

Vill ni, som regeringens stödparti, stärka det kommunala självstyret? Hur kommer vi i så fall att märka detta i kommande budgetar?

Herr talman! Det är en bra lista med förslag som Anders Ahlgren räknar upp. Den visar att Vänsterpartiet har gjort skillnad. Vi har klivit in och tagit ansvar när många andra partier i Sverige inte har gjort det. Vi har satt oss vid förhandlingsbordet och sagt till regeringen: Okej vi kan tänka oss att vara med och förhandla, men då måste vi också se resultat.

Många av de resultaten ser vi i de riktade statsbidrag som kommer nu. Om den borgerliga sidan vill se en politisk skiljelinje mellan mig och Niklas Karlsson i dag är det kanske just vilken tyngd vi lägger på generella statsbidrag kontra riktade statsbidrag.

Jag vill påstå att det är viktigt att ge också riktade statsbidrag, att från statligt håll säga på ett tydligt sätt att vi vill se en bättre välfärd här, att vi vill se att man har en välfärd som man kan lita på. Det uppnår man genom att säga att vi ska ha ökad bemanning på fritis, eftersom bemanningen generellt sett är väldigt låg i hela Sverige. Vi ser också hur kvinnor sliter i äldreomsorgen eftersom bemanningen är för låg. Då säger vi att bemanningen behöver ökas där och ger ett riktat statsbidrag.

När vi antog extrabudgeten i Sveriges riksdag kunde vi också se att en viss kommun har ett visst antal asylsökande och att en annan kommun har ett annat antal. Den kommun som har lite fler ska också få mer pengar, eftersom behoven är större där. På det sättet är riktade statsbidrag väldigt bra. De riktar in sig på de kommuner som har de största behoven.

Herr talman! Det är bra att Vänsterpartiet och Håkan Svenneling bekräftar sin syn på kommunpolitiker. Ni tror alltså inte att kommunpolitiker klarar att själva prioritera sin verksamhet, Håkan Svenneling, utan ni som kloka nationella politiker måste tala om att de ska göra på ett visst sätt. Det är vad de riktade statsbidragen gör. Samtidigt tar de bort möjligheten att ställa lokala politiker till svars för den verksamhet som de genomför. Om de inte gör som ni vill får kommunerna nämligen inga pengar.

Det är dessutom på det sättet att flera av statsbidragen som ni inför är så små att det inte löser problemet. Jag kommer från en kommun som har en tusendel av Sveriges budget. Varje miljard ger alltså 1 miljon. På vilket sätt blir äldreomsorgen i min hemkommun bättre med 1 miljon mer? Det räcker till fyra tjänster. Det är lite övermaga att tro att det går att hantera pengar på det sättet.

Jag tycker att staten kan bestämma vad som ska göras. Det är ett bra alternativ. Men hur det ska genomföras, hur prioriteringarna ska se ut, måste vi ändå ha förtroende för att de lokala politikerna kan klara av och vet bäst. Sedan gör vi en bra utvärdering och en bra uppföljning av det. Vi behöver inte tillåta dåliga införanden. Vi behöver inte tillåta dåliga resultat. Men det måste finnas ett förtroende. Annars löser ni Sveriges problem som om det skulle se precis likadant ut i alla kommuner.

Därför är frågan intressant: Hur kan du tala för fler riktade statsbidrag och misstro de kommunala politikerna på det här sättet?

Herr talman! Jag ska vara tydlig med att jag inte misstror kommun- och landstingspolitiker runt om i landet. De gör ett viktigt arbete. Jag ser hur de sliter varje dag för att få välfärden att gå ihop på bästa sätt. Anders Ahlgren har fel när han säger att jag misstror dem.

När jag är ute i kommuner och landsting ser jag tydligt att de generella statsbidragen och de riktade statsbidragen gör stor nytta för den kommunala välfärden. Man tar också till sig de riktade statsbidragen och säger: Vad bra att det kommer pengar till just det ändamålet, som vi har haft svårt att prioritera i vår budget gentemot andra viktiga satsningar. Då kan man också visa att man tänker till i fråga om hur man använder dem.

Jag besökte nyligen min grannkommun, Kristinehamn. Där fick man pengar till ökad bemanning i äldreomsorgen redan i vårändringsbudgeten. Man konstaterade att sjukskrivningarna var lite längre för personalen på ett äldreboende än på de andra ställena. Då provade man en ny arbetsmetod och införde en ny arbetsmodell på det boendet. Man använde statens riktade medel specifikt till det boendet och smetade inte ut det på alla boenden. Då skulle man kanske inte se någon synlig effekt.

Man pekade ut det boendet, och ambitionen var att personalen skulle må bättre efter reformen. Då skulle man kunna se att pengarna lett till resultat, till att kommunens kostnader för sjukskrivningar minskat. I så fall skulle man kunna överföra modellen till andra delar av kommunen.

Det var ett klokt sätt. Det exemplet lyfter jag ofta fram. Det visar nämligen att kommunpolitiker fortfarande har makten över pengarna och fortfarande kan göra det man vill.

Det är viktigt att det är enkelt för kommunerna att söka de riktade statsbidragen. Annars slår vi undan benen för Sveriges små kommuner. Det ska redan från början vara ganska tydligt hur mycket pengar varje kommun ska få. Då behöver man inte komma in i långa ansökningsförfaranden. Det ser vi alltmer av i offentlig förvaltning. Staten söker till och med pengar av sig själv. Det är en utveckling som jag inte vill se.

Herr talman! Jag tänkte i mitt anförande koncentrera mig på det som rör ändringar i socialtjänstlagen och som hanteras under det här utgiftsområdet. Jag antar att det gäller också för mina kollegor i socialutskottet som är uppsatta på talarlistan efter mig.

Regeringen föreslår en ändring av socialtjänstlagen som innebär att kommunerna får höja avgiften dels för hemtjänst, dels för de särskilda boenden som inte omfattas av hyreslagen.

Vi har redan tidigare hört hur mycket pengar kan betyda. Det som för den som har hög inkomst kan låta som lite pengar i månaden kan för den som har lite pengar vara väldigt mycket. Håkan Svenneling tog upp ett exempel på hur mycket 200 kronor kan vara för en familj som lever i ekonomisk utsatthet. Ändå är det precis dem som regeringen riktar in sig på när man väljer att ge kommunerna möjlighet att höja avgiften i hemtjänsten och i särskilt boende.

De kommuner som höjer avgiften för hemtjänst har möjlighet att göra det på ett sätt som gör att det kostar 211 kronor mer i månaden. Det är mycket pengar för den som är beroende av hemtjänst och som har en väldigt låg pension.

Man argumenterar för att de flesta pensionärer – 1,9 miljoner – inte kommer att drabbas av detta. Många friska 65-åringar, 66-åringar, 67-åringar som till och med skulle vilja vara kvar på arbetsmarknaden drabbas i stället av regeringens skattehöjningar om de vill fortsätta att jobba. Men de allra flesta av dem är inte beroende av hemtjänst, så de drabbas inte av detta.

De som kommer att drabbas är 30 000 personer som har hemtjänst eller som bor på ett särskilt boende. De kommer att drabbas där det svider som mest – de som redan vänder på sina slantar för att få sin lilla vardagsekonomi att gå ihop.

Man skriver i betänkandet att det här inte är någonting som kommunerna måste införa, utan det är valfritt. Den valfriheten är lika stor som när man kunde välja färg på en T-Ford. Man fick välja vilken färg man ville, bara man valde svart. I praktiken tvingar man ju kommunerna att höja avgiften för hemtjänst.

I socialutskottets yttrande från majoriteten sägs det att det är fullt rimligt att avgiften höjs, men man vill att effekterna av höjningen ska ses över. Ja, det är väl bra, men vi kan redan se effekterna för dem som har en tuff ekonomisk situation.

Herr talman! Jag kommer i dag inte att lämna något yrkande, eftersom vi redan har tagit ställning till utgiftsramarna. Eftersom Kristdemokraternas budget ska ses som en helhet har vi inget yrkande, men vi står självklart bakom vår budget också i den här delen.

(Applåder)

Herr talman! I dag debatterar vi finansutskottets utgiftsområde 25, Allmänna bidrag till kommuner. Det är inte bara staten som bidrar till kommunerna, utan också äldre bidrar till att förbättra kommunernas ekonomi.

Det har föreslagits en förändring i socialtjänstlagen som gör det möjligt att försämra ekonomin för våra äldre, framför allt för dem som har sämst ekonomi och störst vårdbehov. Detta sker genom att man ger kommunerna rätt att ta ut högre avgifter inom äldreomsorgen och för både vård och boenden.

Det ska inte drabba så många, säger regeringen, bara ca 30 000 som får det sämre. Sedan skriver man så här:

Ökningen av hemtjänstavgifter till följd av höjt avgiftstak kan vara större än ökningen av den disponibla inkomsten efter höjt grundavdrag och i vissa fall sänkta pensioner. Detta är fallet för knappt 30 000 personer.

Det är den grupp som får ännu mindre pengar än tidigare i plånboken efter beslutet. Men sanningen är dock att samtliga som har ett vårdbehov får lägre inkomster även om de inte går minus.

Det kommer att bli fler som inte får vardagsekonomin att gå ihop när kostnaden kan öka med 2 500 kronor per år. Vi vet samtidigt att garantipensionerna minskar. Det blir inte enkelt att vara gammal, ha vårdbehov och dessutom ha en låg pension. Det är tydligen inte ett bekymmer för den rödgröna regeringen

Regeringen slår sig för bröstet och vill sänka skatten för pensionärer. Det tycker vi är bra. Alliansen sänkte skatten under sin regeringstid fem gånger för att ge framför allt dem med lägsta pensioner en något bättre ekonomi. Vi vet att det inte räckte när övriga kostnader ökade. Vår ambition var därför att fortsätta på den linjen. Då är det inte läge att säga ja till höjda avgifter som motverkar våra ambitioner. Därför säger Moderaterna nej till förslaget att höja taket för avgifter inom äldreomsorgen.

I många sammanhang höjs avgifter för att minska efterfrågan på tjänster. Man tar bort till exempel avgiften för mammografi för att fler ska använda tjänsten, man tar bort avgiften för läkemedel till barn för att fler barn ska få sina läkemedel, men man höjer avgiften inom äldreomsorgen. Vill man inte att de äldre ska använda sig av tjänsten? Det är allt färre som har råd till hemtjänst och vård i boende. Detta kan få svåra effekter.

Vi vet att det redan i dag är ca 100 000 personer i arbetsför ålder som slutar att arbeta eller går ned i arbetstid för att vara anhörigvårdare. Är det den effekten som regeringen eftersträvar? Det är ju något som de tidigare har förfasat sig över. Vi är rädda för sådana effekter som gör att allt fler väljer bort insatser från hemtjänst och låter anhöriga göra insatsen.

Anhöriga kan ge fantastiskt mycket värme och kärlek, men de ser kanske inte alltid de medicinska behov som uppstår. Man kan inte kräva att anhöriga ska klara det som utbildad vårdpersonal kan göra. Det kan innebära att man inte ser begynnande sjukdomar, att man kanske inte inser värdet av en bra måltid, att man kanske inte upptäcker begynnande trycksår och andra vanliga komplikationer och brister hos äldre.

Vi fasar för att äldre med stora vårdbehov och små inkomster ska välja bort den vård och omsorg som de behöver. Vi moderater vill alltid ha fokus på kvalitet, och med pensionärens behov i centrum kan man inte acceptera regeringens förslag om att höja taket för avgifter inom äldreomsorgen. Regeringen har under alla år i opposition sagt sig värna om vården, men när man får chansen gör man precis tvärtom.

Vi moderater står bakom vårt särskilda yttrande i finansutskottets betänkande, utgiftsområde 25.

(Applåder)

Herr talman! Det här utskottsbetänkandet berör socialutskottets ansvarsområde på en del punkter, bland annat när det gäller maxtaket för pensionärer i hemtjänsten som ju höjs rejält.

I går diskuterade vi här i kammaren statsbudgeten på område 9, Hälso- och sjukvård. Det var en livlig debatt. Vänsterpartierna gjorde som vanligt stort nummer av att man höjer skatter hit och dit. Sedan fördelar man bidrag hit och dit till det ena eller andra av alla möjliga goda ändamål, till exempel gratis glasögon, gratis läkemedel och så vidare. Dit förlägger man hela diskussionen.

Jan Lindholm från Miljöpartiet, som var med i gårdagens debatt, hade räknat ut att vi skiljer oss åt här i riksdagen med 1 procent när det gäller de totala insatserna i Sverige i kommuner och landsting med statsbidrag och annat. Det är det som vänsterpartierna diskuterar. Från Centerpartiet diskuterar vi 100 procent, även de 99 procent som handlar om att få igång ekonomin i Sverige och få fler jobb, vilket ger skatteintäkter och resurser till vård och omsorg. Jag argumenterade i går för att Centerpartiets budget, som storsatsar på fler jobb och bättre förutsättningar för det som skapar mycket av välståndet i Sverige, nämligen företagen, i längden ger mycket större resurser till vård och omsorg än om man höjer skatter och sedan ägnar diskussionen åt hur vi ska fördela de riktade bidragen.

Det här visar också att våra åtta alliansår förstärkte pengarna till välfärden väldigt starkt. Sverige går just nu väldigt bra, och det ska vi alla vara glada för. Det beror på alliansåren. Budgetarna från den nya regeringen har inte hunnit få genomslag än. Det visar vilken kraft det är i detta.

Håkan Svenneling hade precis samma upplägg. Man pytsar in lite pengar här och där och undrar varför vi inte är med på allt och höjer skatten lika mycket. Det här är ett recept som vänsterpartier världen över jobbar med, och det har egentligen misslyckats överallt i socialismens länder. Det var rätt mycket gratisgrejer där. Folk fick gratis sjukvård och allt möjligt. Men hela ekonomin gick ned, och det blev en mycket mindre kaka att dela på, så att länderna så småningom gick på knäna. Därför talar jag starkt för det koncept för att utveckla Sverige som vi i Centerpartiet och Alliansen står för och som jag tycker har fungerat väldigt väl.

Jag tänkte diskutera maxtaket i hemtjänsten lite extra. Ingen sa egentligen något i går från regeringssidan om att man höjer det taket, utan det fick vi lyfta fram från oppositionshåll. Det höjs kraftigt, samtidigt som man fördelar gratis glasögon, gratis läkemedel och så till andra grupper än pensionärer. Det här förslaget drabbar fattigpensionärer med de allra lägsta marginalerna.

Maxtaxan i äldreomsorgen infördes 2002 och berör avgiften för den hemtjänst som man kan få i det egna hemmet inom dagverksamhet eller om man har särskilt boende med plats i flerbäddsrum. Staten bestämmer taket för den maxavgift som kommuner får ta ut av pensionären. Just nu är det 1 780 kronor i månaden. I sitt förslag till riksdagen, som utskottet har ställt sig bakom, höjer nu regeringen detta tak med en bit över 10 procent, med 211 kronor varje månad, till 1 991 kronor i månaden från den 1 juli nästa år. Det innebär en höjning med 2 532 kronor för den som ska betala den högsta avgiften. Och det är en grupp som består av de äldsta och sjukaste och därmed fattigaste pensionärerna. Enligt beräkningarna berörs omkring 100 000 pensionärer av denna höjning.

Christina Tallberg är ordförande för Pensionärernas Riksorganisation, PRO, som står nära socialdemokratin. Hon uttalade i Aftonbladet den 5 oktober att förslaget ”ställer olika grupper av pensionärer mot varandra. Det är väldigt olyckligt.” Det ”är inte värdigt ett välfärdssamhälle”, enligt Christina Tallberg. I Centerpartiets budgetförslag finns det inte med någon höjning av maxtaket i hemtjänsten för pensionärer.

Som sagt har vi ett särskilt yttrande. Vår budget har tyvärr fallit, men jag har redovisat vår uppfattning här i talarstolen.

(Applåder)

I detta anförande instämde Anders Ahlgren (C).

Herr talman! Liberalerna har valt att lägga en stram budget när det gäller hälso- och sjukvård och socialtjänst. Vi debatterade det här i går. Det som vi vänder oss emot är att regeringen har valt att lägga småbelopp, som man kan kalla det om man ser budgeten som en helhet. Jag tror att det här området berör ungefär 340 miljarder kronor. Kommuner och landsting har här ett ansvar. Det kommunala självbestämmandet är väldigt långt gånget när det gäller att ta beslut och ha ansvar för hälso- och sjukvård, för vård och omsorg. Vi tycker att man ska hålla den rågången skarp och att staten inte ska börja ta över från ansvarsområdena här.

De pengar som läggs på läkemedel, mammografi och annat är små i jämförelse med de pengar som används på fel sätt inom kommuner och landsting. I går tog jag upp erfarenheterna från Lidköping, där man genom att erbjuda hemsjukvård och hembesök av läkare och arbeta nära äldreomsorgen kan spara 185 000 kronor per person och år. Det gäller människor med multisjuklighet. Nu genomförs det arbetssättet i hela Västra Götaland. Det är många miljarder det handlar om. På samma sätt är det inom läkemedelsområdet. 10 procent av inläggningarna på sjukhusen i den här årsrika gruppen beror på läkemedelsbiverkningar, och hälften av dem skulle kunna undvikas. Bara sjukhusinläggningarna går på ungefär en halv miljard kronor.

Vad vi i Liberalerna säger är att det i systemet finns pengar att hämta som skulle kunna användas för att erbjuda gratis mammografi. Jag är en varm förespråkare för mammografin alltsedan jag i Socialstyrelsen var ansvarig för den utprövning av värdet av mammografi som vi då genomförde.

Sedan är det detta med gratis preventivmedel för yngre personer. I Norrbotten har man visat att det här sänker aborttalen, vilket också återverkar på landstingets budget. Man kan tycka att övriga landsting borde ta till sig erfarenheten från Norrbotten. Staten ska inte behöva gå in och satsa pengar på det här. Det allvarliga är att man lägger pengar på ett sådant sätt att man är fast i att fortsätta betala framöver. De förslag som Liberalerna har lagt gäller mer punktinsatser, där man inte påtar sig ett mångårigt ansvar vilket som sagt egentligen är landstings och kommuners.

Jag tänker inte bli långrandigare än så här. Ni kan läsa debattprotokollet från i går. Vi avstår från att rösta på det här utgiftsområdet, eftersom vår budget redan har fallit.

Herr talman! I dag debatterar vi socialutskottets yttrande till finansutskottet specifikt om kommunerna ska ges en möjlighet, inte skyldighet, att höja takbeloppet för avgifter inom äldreomsorgen.

När man i dag lägger stor vikt vid just justeringen av taket inom äldreomsorgstaxan tror jag att man måste ta av sig stuprörsglasögonen och se lite grann på helheten. Det görs en mycket stor satsning på äldre i regeringens budget. Dessutom handlar det inte bara om plånboksfrågor. Det handlar både om en förbättrad omsorg och om en förbättrad ekonomi för äldre.

När det gäller omsorgen satsar vi 2 miljarder kronor på fler personer, alltså mer personal, i äldreomsorgen. Vi satsar 6 miljarder på tre år för att öka bemanningen, alltså fler händer i vården. Historiskt sett är det en mycket stor satsning.

Vi gör också en stor kunskapssatsning på 200 miljoner för personalen i äldreomsorgen så att vården och omsorgen kan utvecklas ytterligare.

Bostäder är en annan viktig fråga. Investeringsstödet för äldrebostäder är en del i en långsiktig process för att bygga bort bristen på äldrebostäder. Vi satsar 850 miljoner på tre år.

När det gäller våra äldres ekonomi föreslår vi en sänkt skatt för pensionärer med nästan 2 miljarder.

Vi börjar resan tillbaka till en rättvisare beskattning för pensionärer, som inte ska ha en högre skattesats än andra människor i samhället. Lägger vi därtill det höjda bostadstillägget för pensionärer med 400 miljoner kronor handlar det om reformer på 4 miljarder kronor.

Nästan alla pensionärer får mer i plånboken tack vare regeringens reformer. Tre av fyra pensionärer vinner på regeringens pensionärsskattesänkning. Sänkningen av grundavdraget gynnar framför allt pensionärer med låga inkomster.

Målet är att höja kvaliteten inom äldreomsorgen, öka tryggheten och förbättra förutsättningarna för en jämställd, likvärdig och jämlik äldreomsorg i hela landet.

Dessa stora satsningar ger inte bara en bättre vård utan möjliggör också en finansiering av ca 4 000 nya jobb inom äldreomsorgen, i hemtjänsten och på äldreboenden.

Samtidigt gör vi det möjligt för kommunerna att höja avgifterna inom äldreomsorgen. De nya avgifterna kommer då att ligga på den nivå som gällde när maxtaxan för några år sedan infördes. Då motsvarade avgifterna 5 procent av kommunernas kostnader för hemtjänsten. I dag motsvarar de ca 4 procent. Nu återställer vi avgifterna till den nivå som beräknades vid införandet av maxtaxan. 5 procent är en skälig egenavgift. Det är en bidragsfinansiering med 95 procent. Höjningen, som är möjlig att genomföra för kommunerna, är en del av finansieringen av de angelägna reformerna för våra äldre.

Sett till det samlade resultatet av våra förslag för kvinnor och män som har insatser från äldreomsorgen kommer 95 procent av dem att tjäna på detta. Viktigt att poängtera är att just pensionärer med låga inkomster skyddas i förslaget, eftersom man är garanterad ett förbehållsbelopp, alltså att man ska ha kvar en minsta disponibel inkomst när kostnaderna för hyra och hemtjänst är betalda.

Herr talman! Det är alltså inte alls sant att pensionärer med stora omsorgsbehov kommer att bli utan hemtjänst vid höjningen av avgiftstaket, som de konservativa partierna skriver. För den lilla minoritet garantipensionärer som får en lägre disponibel inkomst under 2016 blir förändringen ungefär 20 kronor i månaden.

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit ett antal reformer som är riktade till äldre. Det handlar om drygt 4 miljarder, och det är inte någon liten summa. Det visar på regeringens ambitioner på äldreområdet.

Våra kraftfulla satsningar på äldresidan kan jämföras med att Moderaterna säger nej till 500 miljoner av satsningen på personalökningen.

Centern säger nej till avgiftsfri sjukvård för dem som är 85 år eller äldre.

KD säger nej till 2 miljarder till mer personal och satsar en bråkdel, 850 miljoner, på lite andra, mindre poster.

Liberalerna säger nej till de 2 miljarderna till mer personal men satsar en slant på matlagning i hemtjänsten. Det är väldigt bra, men i de kommuner som har infört det har det visat sig att det inte kostar något extra för dem. De satsar också på lite andra små poster.

Samtliga konservativa borgerliga partier, inklusive SD, vill ha kvar en högre skattesats för pensionärer. De ska betala mer per hundralapp.

Sammanfattningsvis, herr talman, utgår socialutskottet från att regeringen följer upp konsekvenserna av det höjda takbeloppet. Vi ställer oss också bakom regeringens förslag och avstyrker motionerna.

Jag yrkar bifall till finansutskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Det är väldigt spännande att höra Catharina Bråkenhielm prata om de stora satsningarna inom äldreomsorgen, som egentligen handlar om omdisponeringar. I verkligheten kan inte 60 miljoner kronor i år och 362 miljoner kronor år 2018 räcka till 4 000 fler undersköterskor i landets 290 kommuner. Förslagen är inte finansierade. Vi kan i dagsläget förutse att det blir fler löftesbrott i det avseendet.

Jag skulle vilja fråga Catharina Bråkenhielm hur hon tror att det kan ge 4 000 fler undersköterskor när man samtidigt tar bort andra riktade satsningar som fanns inom äldreomsorgen, vilka innebar ett antal tjänster som nu försvinner. I själva verket byter man bara bort och ändrar om.

Om man säger att det är rimligt att ha 5 procent i avgifter inom äldreomsorgen, får man inte glömma att under den här tiden har Sverige och Europa gått igenom en ekonomisk kris, vilket har betytt att pensionerna har sänkts. Hur menar Catharina Bråkenhielm att de äldre ska klara av sin vardag när de får mindre i plånboken? Och alla som har ett vårdbehov får mindre pengar i plånboken, oavsett vad regeringen säger, oavsett de skattesänkningar som egentligen äts upp för dem som har ett vårdbehov.

Jag kan inte tycka att detta är försvarbart. Kan Catharina Bråkenhielm försvara det?

(Applåder)

Herr talman! Jag delar inte Margareta B Kjellins uppfattning om hur man räknar på det här.

Vi utgår inte från Moderaternas konservativa människosyn. Vi kommer inte att lämna någon utanför. Vi har alltid sett till att vi har ett samhälle där de som har lägst inkomster och de allra svagaste har fått möjligheter till vård, omsorg och sjukvård efter behov och inte efter inkomst, som det har varit i de konservativas samhälle. Det är otroligt viktigt.

På er tid valde ni att lägga ut skattepengar till de stora hamburgerkedjorna i stället och räknade in en massa arbeten. Här väljer vi att lägga skattepengar till den offentliga sektorn och vården. Det tycker vi är en betydligt viktigare och mycket bättre satsning.

Sedan räknar vi på ett ungefärligt antal tjänster. Kommunerna gör lite grann vad de vill med de här pengarna. De kan satsa dem på annat, men det blir fler personer i omsorgen, och det är det absolut viktigaste.

Jag har en fråga till Margareta B Kjellin. Moderaterna i socialutskottet skriver så här: ”En sådan höjning kan medföra att många äldre med hemtjänst inte kommer att ha råd med den hjälp de behöver och en höjning kommer att drabba främst de äldre som har störst behov. De kommer inte att känna sig trygga med att de kan få den hjälp de har behov av.” De kommer att lämnas utanför och inte få något samhällsskydd.

Jag vill att du utvecklar detta. När RUT-avdraget infördes höjde många kommuner hemtjänsttaxan så mycket att de gamla inte hade råd med kommunal hemtjänst. De valde därför att använda RUT-avdraget i stället, och det var verkligen inte inkomstbaserat. Det kunde bara de använda som hade en god inkomst, och där omfattades inte fattigpensionärerna.

Jag vill gärna att Margareta B Kjellin svarar på hur hon kan försvara skrivningen att de äldre kommer att lämnas utan omsorg. De flesta pensionärer kommer att få det bättre.

Herr talman! Jag har svårt att förstå hur man får det bättre när det kostar mer, för det finns inget samband däremellan. Men det är klart att de blir lämnade utanför. Vi vet att när man avgiftsbelägger områden minskar efterfrågan. Och har man så lite pengar att 20 kronor i månaden gör att man avstår från mediciner och mat, då har det väldigt stor betydelse.

Då väljer man att ställa sig utanför. Man tar så lite hemtjänst man behöver. Anhöriga får ställa upp. Vi vet att 100 000 människor redan i dag är hemma för att hjälpa sina anhöriga i stället för att bidra till den svenska ekonomin, som i sin tur skulle kunna stärka välfärden genom att det blir ökade skatteintäkter.

Det sägs att man satsar på hamburgerkedjor. Nej, vi satsar på ungdomar som behöver jobb. Vi måste se till att de får det första jobbet och kommer in på en arbetsmarknad. Det är så vi får ökade skatteintäkter. Det är så vi får fler människor i arbete.

Herr talman! Jag ska ta upp det sista först. Det blev inte särskilt mycket jobb av det där. Det blev lite rikare ägare till våra hamburgerrestauranger. Det är inte en satsning som Socialdemokraterna stöder, vare sig då eller i framtiden.

I går hade vi en debatt här. Margareta B Kjellin säger: Vi vet att efterfrågan minskar om man har avgifter. Vi hade en debatt om mammografi i går. Där argumenterade den borgerliga sidan precis tvärtemot. Det var onödigt att ha avgiftsfri mammografi. Det hade ingen effekt. Det tyckte man var att slänga pengarna i sjön. Hur går det ihop? Jag tycker inte att det stämmer alls i den här debatten. Det är oerhört konstigt.

Det är inte så många år sedan som den borgerliga sidan kraftigt höjde högkostnadsskyddet både för läkemedel och för sjukvård. Man höjde det rejält, med många hundralappar. Vi vet att de som nyttjar mest sjukvård och mest läkemedel i landet är våra äldre. Det blev en kraftig höjning. Ibland kan man få betala upp till gränsen för högkostnadsskyddet rakt av, när man har mediciner som kostar mer än det som gäller för högkostnadsskyddet. Då ska man ut med det på en gång.

Det var inget snack om det. Då var det helt okej. Då pratade man om inflationshöjningen. Då gick det bra. Man vänder lite kappan efter vinden. Hur kan det förklaras, Margareta B Kjellin?

Vi tycker att detta är ett bra förslag. Vi lämnar inga pensionärer utanför. De som har bra pensioner får betala något mer. Det var någon som i talarstolen sa – jag tror att det var Centerpartiet: När man blir gammal, sjuk och vårdbehövande blir man fattig. Men jag kan inte se något sådant likhetstecken. Har man en hög inkomst, en hög pension, och blir sjuk har man inte mindre i plånboken. Det här handlar inte om det, utan det handlar om behov. Vi lämnar ingen utanför. Det här är en bra reform.

Man måste inte införa höjningen av taket för hemtjänstavgifterna. Stockholm har valt att inte göra det. Det är helt valfritt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)