Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Vi ska debattera regeringens och Sverigedemokraternas budget för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. Ytterligare en budget har förhandlats fram mellan regeringen och Sverigedemokraterna. Förutsättningarna har inte varit enkla då man samtidigt brottats med kampen mot inflationen samt en lågkonjunktur som bidragit till högre arbetslöshet och minskad sysselsättning.

Fru talman! Den utstakade riktningen har dock varit tydlig: fokus på att få ned inflationen samt på en upprättad arbetslinje med ett bibehållet skyddsnät. Det är skillnad mot den tidigare regeringens destruktiva bidragslinje kopplad till en helt ansvarslös invandringspolitik som kraftigt påverkade svensk arbetsmarknad negativt och bidrog till en av Europas högsta arbetslöshetssiffror, trots då rådande högkonjunktur. Det är ett socialdemokratiskt arv som, enligt all expertis, tyvärr kommer att påverka det svenska samhället i generationer framöver.

Fru talman! Det är inget att hymla med. Sverige befinner sig fortfarande i en lågkonjunktur. Varslen fortsätter att öka. Vi fick den senaste rapporten från Arbetsförmedlingen i dag.

Men även här börjar man se ljuset i tunneln, om än fortfarande väldigt svagt. För ett tag sedan kunde vi ta del av Byggföretagens senaste rapport som visar att bostadsbyggandet faktiskt ökar med 5 400 påbörjade bostäder under prognosperioden 2024-2025. Och i en konjunkturprognos prognostiseras att byggande av 33 700 lägenheter och småhus påbörjas nästa år. Det är ingen stor ökning, men det är ändå en ökning. Det är små steg i rätt riktning.

Vi som varit med om både hög- och lågkonjunkturer vet att det alltid vänder någon gång. Och både negativa och positiva konsekvenser visar sig oftast först inom byggsektorn. Jag ser alltså detta som ett litet positivt tecken på att saker och ting är på väg att ändras.

Fru talman! Utbildning är A och O. Det är den enskilt viktigaste insatsen man kan göra för att etablera sig på arbetsmarknaden. Regeringen och Sverigedemokraterna gör omfattande satsningar på yrkesutbildningar, inom yrkeshögskolan och regionalt yrkesvux, för att utbilda fler till de yrken som arbetsmarknaden efterfrågar. Med dessa satsningar kommer det nästa år att finnas 50 000 platser på yrkeshögskolan och 72 000 platser på yrkesvux. Det är utbildningar som ska finnas tillgängliga över hela landet.

Fru talman! Regeringen och Sverigedemokraterna vill skärpa kraven kraftigt på den enskilda individen att göra sig anställbar och tillgodogöra sig de utbildningar som krävs. Samtidigt har vi lyssnat till kommunerna för att underlätta samt öka möjligheten till användning av tidigare nämnda medel och förslag.

Kommunerna har pekat på utmaningar med planering av utbildningsplatser med enbart ettåriga statsbidrag. Därför gör regeringen och Sverigedemokraterna nu så att kommunerna ska kunna ansöka om och få bidrag för upp till två år framåt, för att de ska slippa betala tillbaka statsbidragen, så som det har varit under tidigare regeringar. Det har varit ganska stadigt återkommande. Nu får kommunerna den arbetsro de länge efterfrågat.

Dessutom dubbleras bidraget till handledare inom lärlingsvux. Det är en bra åtgärd, som även kommer att göra så att företagen kommer att engagera sig mer. Tydliga krav, riktlinjer och möjligheter för att öka matchningen på svensk arbetsmarknad är vägen framåt i den här budgeten.

Fru talman! Jag ska även tala lite om satsningarna på arbetsmiljön. En god arbetsmiljö där alla får vara delaktiga och bidra är viktigt för att vi ska få ett tryggare och hållbart Sverige. Därför är det positivt att Arbetsmiljöverket kraftigt ökat antalet inspektioner det senaste året. Det speglar sig även tydligt i statistiken.

Sverigedemokraterna och regeringen höjer successivt anslaget till Arbetsmiljöverket, i linje med deras eget önskemål, för att de ska kunna fortsätta sitt arbete både med ökat antal kontroller och mot arbetslivskriminaliteten, som genomsyrar hela vårt samhälle. Även inom andra utgiftsområden satsas det starkt för att utöka det gemensamma arbetet mot arbetslivskriminaliteten.

Vi kommer att återkomma till arbetsmiljöfrågorna till våren i ett separat betänkande om just arbetsmiljö, som vi då kommer att debattera i kammaren.

Fru talman! Innan jag avslutar vill jag även säga några ord om det andra regeringsalternativets budgetförslag. De partierna har valt att gå fram med egna förslag, och de visar tydligt på stora skillnader mellan partierna.

När man läser budgetförslagen framstår Socialdemokraterna nästan som ett femte Tidöparti. Det är ytterst små skillnader i budgeten på detta utgiftsområde. Den största skillnaden är att de vill införa de väldigt kritiserade extratjänsterna. Det är en arbetsmarknadsåtgärd som mest är känd för att vara extremt kostsam för skattebetalarna och skapa undanträngningseffekter, framför allt inom den kommunala sektorn.

Men det var en plusaffär för framför allt socialdemokratiskt styrda kommuner. Missbruket i S-styrda Malmö är det tydligaste exemplet. När man kontrollerade extratjänsterna i Malmö kom man på att flera inte hade någon sysselsättning men att kommunen valde att plocka ut bonus för att de på pappret hade skapat en massa jobb. Det är en kommun som har styrts av Socialdemokraterna i decennier och som i dag har en arbetslöshet på 12,6 procent. Det är näst högst i Sverige. Högst är det i S-styrda Perstorp.

I övrigt skiljer det väldigt lite mellan Tidöpartiernas och Socialdemokraternas budgetförslag inom nämnda utgiftsområde.

Centerpartiet sticker ut i det andra regeringsalternativet. Man vill tvärtemot sina samarbetspartier finansiera sina satsningar genom att kraftigt sänka och försämra akassan. Man vill också försämra stödet för personer med funktionshinder, då man vill sänka stödet till Samhall kraftigt med 2 ½ miljard årligen bland annat för att man vill finansiera en ökad invandring genom ett ökat mottagande av kvotflyktingar. Man vill även finansiera intensivvård för nyanlända med pengar som nu går till personer med funktionshinder.

Vänsterpartiets budgetförslag visar tydligt på en ökad bidragslinje, med ett kraftigt ökat skattetryck för svenska löntagare. Man väljer i sin budget, till skillnad från övriga i oppositionen, att kraftigt öka sina anslag.

Även Miljöpartiet ligger väldigt nära Sverigedemokraterna och regeringen i sitt budgetförslag för utgiftsområde 14. De har också ett par förslag på nya satsningar som är ganska intressanta. De kanske tål att titta på.

Fru talman! Det enda som oppositionen har gemensamt är att de tydligt vill öka invandringen till Sverige igen. Alla satsar pengar på ökad invandring.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Christine Frohm och Michael Rubbestad (båda SD).

Fru talman! Jag vill tacka Magnus Persson för anförandet.

Magnus Persson talade om det socialdemokratiska arvet. Låt oss prata om det socialdemokratiska arvet. Från och med 1930-talet har man haft fokus på aktiv arbetsmarknadspolitik. Om det är arbetslöshet i byggbranschen ska man satsa på bostadspolitik och bygga bort arbetslösheten. Om det krävs omställning i byggbranschen satsar man på arbetsmarknadsutbildningar.

Magnus Persson har varit med i byggbranschen i några år och vet vad som krävs för att pressa ned arbetslösheten i byggbranschen. Det krävs investeringsstöd, och det krävs aktiva insatser från staten så att byggnadsarbetare och ställningsarbetare inte ska gå arbetslösa.

Vad gör då den här regeringen? Det första man gjorde mitt i en lågkonjunktur var att avskaffa investeringsstödet till byggandet av hyresrätter. Det är inte svårt att gå till en byggarbetsplats här i Stockholm, i Uppsala eller i Skåne för den delen och hitta unga, uppsagda och snart arbetslösa byggnadsarbetare.

Vad avser Magnus Persson att säga till de uppsagda eller varslade byggnadsarbetarna i byggbodarna om sänkningen av akassan, om försämringarna i inkomstförsäkringen, om avsaknaden av en aktiv arbetsmarknadspolitik och sist men inte minst om avskaffandet av investeringsstödet till byggandet av bostäder mitt i en lågkonjunktur? Vad är Magnus Perssons budskap till byggnadsarbetarna, fru talman?

(Applåder)

Fru talman! Till skillnad från Ardalan Shekarabi träffar jag byggnadsarbetare varje vecka och har bra diskussioner om detta. Svenska byggnadsarbetare får ganska snart jobb igen. I dag anställs svenska byggnadsarbetare.

Du säger: "Gå ut och träffa unga byggnadsarbetare!" Det finns ju inga unga svenska byggnadsarbetare. De är ersatta av utstationerad arbetskraft. Det beror på en helt kravlös arbetskraftinvandring som Ardalan Shekarabi och hans parti har blundat för i åtta år.

Vad gäller investeringsstödet är jag ingen förespråkare för att man ska dopa marknaden. Att ge en massa stöd är väl bra, men när det sedan blir högkonjunktur är det väldigt svårt att ta väck dem. Jag tror på marknaden här, och jag tror på svenska byggnadsarbetare. De får jobb om de vill ha jobb.

Låt mig ta ett exempel hemifrån. Jag träffade nyss en kille som hade blivit uppsagd från sitt jobb och skulle gå hem vid jul. Han valde att söka jobb hela tiden. Han behövde inte stämpla en enda sekund, utan fick tre jobb att välja mellan. Han ville jobba och fick ett jobb.

Jag tror att svenska byggnadsarbetare hittar jobb. Konjunkturen vänder nu.

Det håller absolut inte att dopa marknaden och endast köra med bidrag. Marknaden måste själv få avgöra hur det ska se ut. Investeringsstöd - fine. Men det viktigaste är att marknaden själv hanterar det. Byggnadsbranschen kommer att öka igen, och jobben finns.

Alla lågkonjunkturer för något gott med sig. Vet Ardalan Shekarabi vad den för med sig för byggbranschen? Det är att oseriösa aktörer försvinner med lågkonjunkturen. Seriösa aktörer blir kvar. Det finns alltså något positivt även med en lågkonjunktur. Om du sätter dig in i hur det fungerar på svensk byggarbetsmarknad förstår du detta lite bättre! Följ gärna med mig ut och besök en arbetsplats någon gång! Det skulle inte skada.

Fru talman! Jag har förståelse för att Magnus Persson blir nervös. Jag skulle inte vilja möta byggnadsarbetare om jag sänker akassan för dem eller om jag slopar det enda statliga stödet till bostadsbyggande i ett läge då lågkonjunkturen drabbar just byggnadsarbetare.

Jo, det finns unga byggnadsarbetare, Magnus Persson. Det finns människor som vill förverkliga sina livsdrömmar och som har ansträngt sig, kämpat och slitit. De har tagit sig igenom alla barriärer och fått en anställning trots social dumpning, något som bland annat finns på grund av arbetskraftinvandringen som Sverigedemokraterna för övrigt försvarar. De finns där ute, men de är arbetslösa. Många av dem blir arbetslösa i dag för att regeringen inte gör vad som krävs för att vi ska få fart på bostadsbyggandet.

Nej, marknaden kommer inte att lösa detta. Det krävs aktiva insatser. Det var det som gjorde Sverige starkt under 1900-talet. Aktiva insatser i byggbranschen behövs för att vi ska kunna bygga bort bostadsbristen och skapa jobb för byggnadsarbetare. Vi vet ju att när en byggnadsarbetare anställs leder det till att fler människor anställs.

Låt oss gå tillbaka till den fråga som inte besvarades av Magnus Persson. Varför ska akassan sänkas? Vad är det som är så viktigt att de som nu drabbas av arbetslöshet ska få en försämrad akassa från dag 100? Regeringen nöjer sig ju inte med att försämra akassan utan ger sig också på den privat finansierade inkomstförsäkringen. Den sänks på grund av de förändringar som regeringen och Sverigedemokraterna genomför.

Att försämra den ekonomiska tryggheten för den som drabbas av arbetslöshet - vad är det för politik gentemot byggnadsarbetarna?

(Applåder)

Fru talman! Man hör tydligt att Ardalan Shekarabi inte har så bra koll på hur det ser ut.

Vi har definitivt inte sänkt akassan för svenska byggnadsarbetare. Vi har höjt högstanivån, och det gynnar svenska byggnadsarbetare så att de får högre akassa.

I snitt får en svensk löntagare ett nytt arbete inom 100 dagar. Jag träffade representanter för Akademikernas akassa förra veckan. De har en snittid på mellan 30 och 50 dagar tills man går till ett nytt jobb. De är väldigt nöjda med det nya förslaget om akassan.

Detta drabbar alltså inte svenska byggnadsarbetare.

Vad Ardalan Shekarabi inte nämner är att när vi förändrade akassan höjde vi lägstanivån för dem som har det allra sämst och befinner sig allra längst ned. Något sådant har Socialdemokraterna inte gjort på över ett decennium, men det nämner inte Ardalan Shekarabi när han påstår att vi har sänkt akassan. Det har vi inte gjort. Vi höjde taket, och större delen av de svenska löntagarna tjänar på förslaget.

Sedan får Ardalan Shekarabi gärna stå här, fru talman, och predika om att vi har sänkt akassan. Nej, vi har förstärkt akassan för de flesta av de svenska löntagarna. Så har vi gjort, och det står jag för alla dagar i veckan. Jag står bakom beslutet till hundra procent. Ardalan Shekarabi har däremot alltid struntat i dem som har sämst akassa. Dessa människor har han glömt.

Man får det att låta som om Sverigedemokraterna och regeringen har försämrat akassan. Nej, vi har stärkt akassan för de svenska löntagarna. Svenska löntagare vill gå till jobbet. Svenska löntagare hittar i stor utsträckning ett nytt jobb inom 100 dagar.

Akassan är en omställningsförsäkring. Socialdemokraterna ser den kanske som en bidragsreform, men det gör definitivt inte Sverigedemokraterna.

Fru talman! Jag kom till Sverige vid årsskiftet 1989/90. Innan dess bodde jag utanför Irans huvudstad Teheran under mina första tio år.

När folk var arbetslösa i lilla Shahriyar, där jag växte upp de första tio åren, fick de gå till det stora torget och stå där och vänta på att arbetsgivare skulle komma och hämta dem till ett dagsjobb. De var daglönare. Arbetslöshet var lika med passivitet och väntan på att få den dagliga försörjningen - om någon arbetsgivare dök upp och hämtade dem.

Sedan kom jag hit. Mitt emot den första lägenhet som vi bodde i fanns en stor skylt där det stod AMU. Jag trodde att det skulle uttalas "amo" som på persiska betyder farbror. Jag frågade därför min bror och andra som hade varit här lite längre varför det stod "farbror" på skylten på andra sidan gatan. Då fick jag ett svar som gjorde ett väldigt starkt intryck på mig. De sa att om någon i Sverige är arbetslös går man dit och då får man en utbildning så att man kan ta de jobb som företag har. Jag minns att jag tänkte "Wow! Vilket smart samhälle! Här finns inga daglönare, ingen passivitet eller fattigdom, utan de går dit och får rätt utbildning och kan ta de jobb som finns."

I ärlighetens namn är detta precis den aktiva arbetsmarknadspolitik som under hela 1900-talet gjorde Sverige riktigt starkt. Det gjorde Sverige till en förebild och ett föregångsland i fråga om arbetsmarknad, ekonomisk trygghet och välstånd för löntagare.

Vad har hänt med den aktiva arbetsmarknadspolitiken under de senaste åren, fru talman? Sedan hösten 2018 då oppositionens budget gick igenom, något som påhejades av Sverigedemokraterna, har vi haft neddragningar i den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Satsningar på arbetsmarknadsutbildningar och aktiva insatser för att få människor i arbete har ersatts med passivitet. Vi ser nu effekterna.

I dag är nästan en halv miljon svenskar arbetslösa, och arbetslösheten stiger i olika branscher och drabbar unga och gamla i många olika regioner i vårt land. Trots att snart en halv miljon svenskar är arbetslösa finns bara 6 000 personer i arbetsmarknadsutbildningar.

Samtidigt finns det företag som behöver rekrytera. Arbetslösheten kombineras alltså med arbetskraftsbrist. Näringslivet behöver arbetskraft, men man behöver utbildad arbetskraft och personer med rätt kompetens. Det är där arbetsmarknadsutbildningarna kommer in i bilden, för de är anpassade till näringslivets behov och de förutsättningar som den arbetslöse har.

Regeringen, med stödpartiet Sverigedemokraterna, ser inte den aktiva arbetsmarknadspolitiken som en viktig del av den framtida svenska framgångssagan. Det är därför man inte gör någonting, trots att bara 6 000 personer befinner sig i arbetsmarknadsutbildningar i dag. Det är därför det inte kommer några extraordinära insatser när arbetslösheten stiger. Den senaste rapporten kom i dag om ett ökat antal varsel och växande arbetslöshet. Trots det kommer det inga åtgärder.

När man tittar på utgiftsområde 14 och läser regeringens förslag tänker man: Men gud, har jag hamnat i fel parlament? Är det ett annat lands parlament som bearbetar dessa förslag?

Dessa förslag är inte särskilt radikala i ett läge där en halv miljon människor är arbetslösa. Eller är det så att regeringen och Sverigedemokraterna har abdikerat och tolererar att en halv miljon människor är arbetslösa?

Herr talman! Det som krävs är aktiv arbetsmarknadspolitik som går ut på att människor ska få förutsättningar att göra sig tillgängliga för de jobb som finns. Det som krävs är aktiva insatser för att människor ska ha rätt kompetens. Vi ska ha rimliga förväntningar på våra medborgare. Man ska göra sig anställbar. Man ska vara beredd att flytta. Och man ska vara beredd att gå en utbildning. Men då måste samhället erbjuda de aktiva insatserna. Då måste vi ha en aktiv arbetsmarknadspolitik och inte minst stora satsningar på arbetsmarknadsutbildningar.

Herr talman! Regeringens och Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitik är ett svek mot de arbetslösa. Men det är ett lika stort svek mot näringslivet och mot vår ekonomiska utveckling, för en halv miljon arbetslösa innebär fattigdom i vårt land och lägre tillväxt. Men det innebär också att vårt näringsliv inte kan rekrytera rätt personal. Och därmed får vi inte den utveckling och den produktivitetsökning som vi vill se i näringslivet för fortsatt välstånd.

Socialdemokraterna anger därför i det särskilda yttrandet behovet av de förslag som vi har lagt fram. Det handlar om ökade anslag just till utbildningar och just till aktiva insatser för att människor ska komma i arbete. Det handlar faktiskt om att prioritera den aktiva arbetsmarknadspolitiken och se till att Arbetsförmedlingen finns i hela landet, även där arbetslösheten är hög, och har förutsättningar att anvisa människor till de utbildningar som vi vill se. Socialdemokraternas förslag är ett nej till neddragningar i den aktiva arbetsmarknadspolitiken under ett år då vi tyvärr har massarbetslöshet i vårt land.

Jag vill avsluta mitt anförande med att framföra en vädjan till de högerledamöter som är närvarande och till dem som senare kanske kan lyssna på denna debatt. Gör om och gör rätt! Satsa på det som historiskt har byggt Sverige starkt och rikt, nämligen en aktiv arbetsmarknadspolitik. Välj inte passivitet! Välj inte att vänta på att marknaden ska vända, utan använd tiden till att utbilda människor till rätt kompetens så att de kan ta jobben där de finns!

(Applåder)

Herr talman! Det var stora ord, men Ardalan Shekarabi säger ingenting om den politik och de förslag som finns under utgiftsområde 14.

Sedan trodde jag faktiskt att Ardalan Shekarabi var född i Manchester i England, men tydligen var han inte det enligt vad han själv sa här alldeles nyss.

Vi har ungefär 360 000 inskrivna på Arbetsförmedlingen i dag, inte en halv miljon. Om vi räknar alla som står utanför, som är långtidsarbetslösa och som inte är inskrivna på Arbetsförmedlingen är det över 800 000, tror jag. Den största bidragande orsaken till det är den förda invandringspolitik som Ardalan Shekarabi och den regering som han satt i bär ett enormt stort ansvar för. Detta har vi diskuterat så många gånger, så det ska vi inte diskutera nu.

Det som jag vill diskutera är hur Ardalan Shekarabi ser på arbetsmarknadsåtgärden extratjänster som Socialdemokraterna går fram med i sitt budgetförslag och vill införa igen. Det har varit väldigt tydligt att den skapar stora undanträngningseffekter i många kommuner. Den har uppmuntrat till fusk med mera och varit väldigt dyr för skattebetalarna. Vad är det som gör att Socialdemokraterna återigen vill införa extratjänsterna?

Herr talman! Låt mig först tacka Magnus Persson för att han nämner ordet fusk i arbetsmarknadspolitiken. Det är väldigt bra. Det är fantastiskt om vi kan prata om dessa frågor och om att det förekommer fusk. Inte minst har vi nystartsjobb som leder till väldigt mycket utnyttjande, dumpning och undanträngningseffekter. Låt oss prata om hur vi kan lösa den frågan. Detta är regeringens och Sverigedemokraternas politik, där man passivt tittar på hur detta utnyttjas och inte gör det som krävs.

Låt oss titta på de privata inslag inom Arbetsförmedlingen som inte har varit så lyckade och som leder till fusk. Det gör jag jättegärna. Vi är väldigt aktiva. Det står väldigt tydligt i vår motion, i betänkandet och i våra särskilda yttranden hur vi vill se till att det ska blir ordning och reda på svensk arbetsmarknad.

Det är jättebra med extratjänster och andra typer av riktade subventionerade anställningar. Folk ska inte vara i passivitet. Folk ska få jobb. Och behöver de hjälp för att få det första jobbet ska samhället in och stötta och se till att de kommer in och får sin arbetslivserfarenhet. Det är helt rätt att använda sig av subventionerade anställningar riktade till de grupper som behöver detta stöd. Däremot går det att ifrågasätta om det är rätt att ha generella nedsättningar av kostnader för anställningar som inte är riktade till de grupper som behöver det. Det skulle vi behöva diskutera i svensk arbetsmarknadspolitik. Men självklart behövs det extratjänster och andra typer av subventionerade anställningar för de grupper som behöver detta stöd. Det var det som byggde Sverige starkt under 1900-talet.

Återigen: Det behövs riktade insatser till de grupper som behöver hjälp för att komma in på arbetsmarknaden. Ingen ska vara passiv. Alla som kan ska jobba i Sverige. Det måste vara utgångspunkten för den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Herr talman! Jag fick inte svar på min fråga varför Socialdemokraterna ville gå fram med förslaget om extratjänster.

Jag ska ställa en annan fråga till Ardalan Shekarabi. När det gäller kampen mot arbetslivskriminaliteten och satsningar på Arbetsmiljöverket ser jag att Socialdemokraterna väljer att satsa lite mer än regeringen, och det är väl positivt.

Men kan man ta Socialdemokraterna på allvar denna gång? Under åtta år gjorde de nästan ingenting. Det sista året som de satt i regeringsställning sjösatte de A-krimcenter med mera. Annars var de ganska passiva och röstade nej till exempel till förslag gällande utökade preskriptionstider för arbetsmiljöbrott, som är ett väldigt starkt vapen i kampen mot arbetslivskriminaliteten. Många kommer nämligen undan tack vare preskriptionstiden. Det var ändå ett förslag som Socialdemokraterna gick till val på i valen 2014 och 2018. Det var ett förslag som LO drev på för att Socialdemokraterna skulle driva. Men Socialdemokraterna har valt att rösta nej till detta varje år i riksdagens kammare, trots att det är deras eget förslag och trots att det fanns en majoritet för det. Varför gjorde ni det? Var det för att förslaget kom från Sverigedemokraterna?

Jag kan glädja Ardalan Shekarabi med att man i Regeringskansliet och i samordningskansliet jobbar med frågorna om preskriptionstiden. Det kommer därför att hända någonting i fråga om detta. Det är bara synd att det inte hände för åtta år sedan, för det kunde det ha gjort.

Jag vill ställa en enkel fråga till Ardalan Shekarabi. När förslaget om utökad preskriptionstid för arbetsmiljöbrott kommer på bordet ännu en gång, kommer Ardalan Shekarabi då att rösta ja till det?

Herr talman! Låt mig uttrycka min glädje över att Magnus Persson lyfter fram frågan om just preskriptionstider. Vi har nämligen precis fått ett förslag på bordet om preskriptionstider som inte löser det problem som Magnus Persson vill lösa. Det vore därför väldigt bra om Magnus Persson är beredd att ta regeringen i örat och faktiskt säga att detta ska hanteras. Det är klart att vi måste hantera preskriptionsreglerna. Men det räcker inte med det.

Vi skulle behöva ha en behovsprövning av arbetskraftsinvandringen. Det vet Magnus Persson, och det behöver jag inte berätta. Vi skulle också behöva se till att vi får offentliga upphandlingar som skyddar svenska villkor och kollektivavtal. Vi skulle behöva ha mycket starkare fackföreningar och en skyddsorganisation som är tillräckligt stark, så att man kan få bort fusk, utnyttjande och arbetslivskriminalitet. Vi vet att det aldrig går att bekämpa arbetslivskriminaliteten utan en stark organisering. Det krävs riktigt starka fackföreningar, en riktigt stark skyddsorganisation och trygga löntagare för att bekämpa arbetslivskriminaliteten.

Det finns inte en myndighet i världen som kan krossa arbetslivskriminaliteten om inte arbetstagarna har rätt organisering. Och hur ska arbetstagarna kunna vara organiserade i ett system där vi inte ens har behovsprövning av arbetskraftsinvandring? Den frågan tycker jag att Sverigedemokraterna borde ställa sig om de menar allvar med att vilja lösa de här frågorna.

När det gäller preskriptionsreglerna kommer vi verkligen att göra det vi kan för att det här ska lösas så fort som möjligt. Jag blev lite besviken på att detta inte fanns med i de förslag som lagts fram. Jag trodde att den höga svansföringen i den här typen av frågor också skulle leda till någon förändring på riktigt på i alla fall något område, när man nu går med på att sänka nivån i a-kassan redan efter 100 dagar.

(Applåder)

Herr talman! Jag inleder med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Kampen mot inflationen är vunnen, men effekterna finns kvar. Tio års reallöneökningar har utraderats, och Sverige befinner sig fortfarande i en lågkonjunktur, även om vi ser en ljusning 2025. Trots att Sverige i dag har en av de högsta sysselsättningsgraderna i EU kan 1,2 miljoner svenskar i arbetsför ålder inte försörja sig själva. Det är lika många som hela Norrlands befolkning. Arbetslösheten är den högsta på tio år undantaget pandemin, och lågkonjunkturen har medfört att de som redan tidigare stått långt från arbetsmarknaden får det ännu svårare att hitta arbete.

I dag lönar det sig inte tillräckligt mycket att arbeta. Många familjer förlorar till och med disponibel inkomst av att gå från bidrag till arbete. Det är varken rätt eller rättvist. Det ska alltid löna sig att arbeta. Sverige ska vara ett land där alla gör sin del och där utbildning och ansträngning lönar sig. Skatten på arbete ska sänkas, och det ska säkerställas att bidrags- och transfereringssystemen främjar just arbete. Det är arbetslinjen, inte bidragslinjen, som bygger Sverige starkt.

Att så många som möjligt arbetar är centralt för vårt nuvarande och framtida välstånd, men det är mer än så. Det är också en fråga om vilket samhälle vi vill ha. Sverige ska vara ett land där alla gör sin del. När det lönar sig att arbeta blir det också tydligt att det är rätt att anstränga sig för att skapa en bättre tillvaro för sig själv och för andra.

Det råder stora utmaningar med kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden, samtidigt som fler personer än någonsin står utanför. Exempelvis behöver 410 000 personer anställas inom kommuner och regioner fram till 2031. Det är lika många som alla invånare i Dalarnas och Jämtlands län tillsammans. Matchningen mellan arbetsgivare och arbetssökande fungerar inte, och tre av fyra företag har svårt att hitta rätt kompetens. Samtidigt är mer än 360 000 personer inskrivna på Arbetsförmedlingen.

Vad gör då regeringen? Vi återupprättar arbetslinjen genom att sänka skatten för alla som arbetar, framför allt för låg- och medelinkomsttagare. Ansträngning och utbildning ska löna sig. Regeringen har tagit fram ett självförsörjningsmått för att få fram en rättvisande bild av hur många individer som, oavsett sysselsättningsgrad, faktiskt kan försörja sig själva. Syftet är att göra politiska reformer mer träffsäkra.

Vi ska bekämpa långtidsarbetslösheten med effektiva arbetsmarknadsinsatser och en fungerande utbildningsplikt. Stödet till personer som står långt från arbetsmarknaden med stora stödbehov stärks exempelvis med närmare en halv miljard kronor på tre år. Regeringen arbetar också med att genomföra en stor bidragsreform, så att summan av olika bidrag aldrig får bli högre än lönen för arbete. Det ska även införas krav på heltidsaktiviteter motsvarande arbetsförmåga för att få fullt bidrag.

Vi vill förbättra matchningen på arbetsmarknaden genom en effektiv arbetsförmedling som ansvarar för myndighetsutövning, kontroll och uppföljning samt bedömning av den arbetssökandes behov. Ett begränsat antal fristående aktörer tar helhetsansvar för att den arbetssökande ska få rätt insatser.

Vi utreder en modell för hur universitets och högskolors utbildningsutbud bättre kan möta arbetsmarknadens behov. Utredningen ska presenteras under våren 2025. Vi avsätter också medel till 11 000 nya utbildningsplatser inom regionalt yrkesvux och satsningar på Jobbsprångets arbete med att erbjuda individuellt anpassad praktik för att möta företagens behov av rätt kompetens och arbetskraft.

Regeringen har reformerat arbetslöshetsförsäkringen till en tydligare omställningsförsäkring som stärker arbetslinjen och minskar risken för fusk och fel. Vi säkerställer att taknivåerna och avtrappningen tydligt uppmuntrar till att komma tillbaka i arbete.

Vi har en hög ambitionsnivå för arbetsmiljöpolitiken för att möta de olika utmaningar som finns i arbetslivet. En sådan utmaning är att alla, såväl kvinnor som män, ska orka, kunna och vilja arbeta ett helt arbetsliv. I detta sammanhang har även Arbetsmiljöverket en viktig roll. Arbetsmiljöverket har därför fått stora tillskott till sitt anslag under de senaste åren.

Det viktigaste för att säkerställa en bra arbetsmiljö är ett välfungerande förebyggande arbetsmiljöarbete ute på arbetsplatserna. Här har både Arbetsmiljöverket och parterna en viktig roll. Tillsyn av arbetsmiljön är avgörande för att upprätthålla skyddet för arbetstagarna och för att rättvisa konkurrensförhållanden ska råda på arbetsmarknaden.

Arbetsmiljöverket har också en central roll i att uppnå välfungerande arbetsmiljöer på den svenska arbetsmarknaden. Myndighetens arbete behöver därför vara välfungerande och effektivt. Ingen som arbetar i Sverige ska ha ett arbete där man blir utnyttjad eller riskerar att dö eller skadas allvarligt.

I budgetpropositionen för 2025 tillför vi extra medel till Arbetsmiljöverket för en skärpt och effektivare tillsyn när det gäller allvarliga arbetsmiljörisker. Där ingår också att utveckla urvalet av vilka arbetsplatser som ska inspekteras för att tillsynen i större utsträckning ska riktas mot de arbetsplatser där riskerna är som allra störst. Regeringen gav tidigare i år en särskild utredare i uppdrag att ta fram ett förslag till regeringens nya arbetsmiljöstrategi för perioden 2026-2030.

Myndigheter, kommuner och arbetslöshetskassor behöver ha bättre tillgång till information om enskilda personer och företag i sitt arbete mot de felaktiga utbetalningar som nu sker och framför allt mot arbetslivskriminaliteten. Det är därför viktigt med stärkta möjligheter att utbyta information.

Den kriminella ekonomin uppskattas omsätta - hör och häpna - 100-150 miljarder kronor årligen. För att stoppa brottsligheten måste man komma åt de här pengarna. Systemet med arbetsgivardeklarationer behöver därför ses över för att minska skattefusk och arbetslivskriminalitet och stoppa felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen.

Vi har tillsatt en utredning som gör en grundlig översyn av Samhalls uppdrag, verksamhet och förutsättningar.

Vi tar också krafttag mot arbetslivskriminaliteten. Regeringen har bland annat tillfört resurser för att förbättra informationsutbytet mellan myndigheter, så att de kan stoppa det bidragsfusk som i dag sker. Arbetsmiljöverket har fått utökade resurser för arbetet mot arbetslivskriminalitet. Utbetalningsmyndigheten har startat sitt arbete med att förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar.

Herr talman! Regeringen tar till kraftfulla åtgärder för ökad tillväxt och fler arbetstillfällen och för att det ska löna sig att arbeta. Vi tror på varje människas inneboende kraft och vilja att delta i den så viktiga samhällsgemenskapen. Ingen ska lämnas utanför.

(Applåder)

Herr talman! Det ska löna sig att arbeta. Vi ska sänka skatten på arbete. Den som det lönar sig mest för att arbeta är den som redan hade en väldigt hög inkomst. Den som till exempel är arbetsmarknadsminister får en skattesänkning på 45 000 kronor om året.

Men för mina arbetskamrater på Ikea lönar det sig inte så där överdrivet mycket på samma sätt att arbeta. De får bara omkring 200 kronor i månaden i sänkt skatt. Vad är det för typ av signaler det sänder när det bara är de med högst inkomster som det lönar sig mest för att arbeta?

Det talas om arbetslinjen och att alla ska arbeta. Jag hörde även Saila Quicklund säga precis i slutet på sitt anförande att ingen ska lämnas utanför. Men det är just precis det som regeringen gör. När man säger att alla ska gå från bidrag till arbete lämnar man en stor grupp människor utanför. De vill inte någonting annat än att ta sig från bidrag till arbete.

Jag träffar ofta personer i olika typer av funktionsrättsrörelser som säger: Allting är helt stängt. Det finns ingen som satsar på oss eller ser till så att jag kan få en utbildning eller en möjlighet att delta på arbetsmarknaden och bidra till min egen försörjning.

Jag undrar vad Saila Quicklund vill säga till dem, så att de har rätt att gå till arbete som alla andra.

Herr talman! Tack så mycket, Ciczie Weidby, för repliken!

Vänsterpartiet förnekar sig aldrig. Det är sig likt. Det är en flod av bidrag till dem som inte jobbar. Det är bidrag till arbetslöshetsersättningen och aktivitetsstöd som ökas med hela 12,3 miljarder. Det är 2 miljarder ytterligare till Arbetsförmedlingen, utan krav på leverans.

Vi har haft föredragningar av generaldirektören på utskottet som förmedlar att det är ett systemfel, och man skickar tillbaka en enorm mängd pengar. Här vill Vänsterpartiet skicka in mängder av pengar som inte kommer till användning och som kommer att gå tillbaka till staten. Men det låter retoriskt bra.

Man jobbar också för en slopad karensdag där staten tar hela kostnaden. Det kostar 5,2 miljarder. Man vill öka bidragen för arbetslösa och människor som är i aktivitetsstöd med 12,3 miljarder, som jag sa tidigare. För oss är det oerhört viktigt att flit och studier ska löna sig. Det är också anledningen till att vi har jobbskatteavdragen.

Jag delar åsikten att ingen ska lämnas utanför, som jag också uttryckte i anförandet. Därför satsar vi på yrkeshögskolan och yrkesutbildningar. Arbetsförmedlingen ska också jobba närmare med ett individuellt stöd för varje person. Vi gör en utredning om hur Samhall kan bli ännu mer effektivt för att skapa jobb för just dem med funktionsnedsättningar. Regeringen gör mängder av saker på området som Ciczie Weidby efterfrågar insatser för.

Herr talman! Moderaterna och borgarna förnekar sig heller aldrig. Det ska ges mycket åt dem som redan har. Vi måste göra skillnad på folk och folk. Flit och studier ska löna sig, och det ska de givetvis.

Men när borgarklassen vill att någon ska flytta på deras pianon ska de ha bidrag för det. Vem är det som ska utföra det jobbet och till vilken peng? Där har vi en stor skiljefråga som skiljer oss åt.

Det är alltid bara de som redan hade som alltid ska ha mer. Det är inte viktigt att få med sig alla. Man vill inte ha ett jämställt och jämlikt samhälle där alla ska vara med och ha möjlighet att bidra på samma villkor som alla andra.

Arbetslinjen måste väl ändå gå ut på just det, att ge alla människor förutsättningar för att kunna delta på arbetsmarknaden. Allt annat är samhällsekonomiskt helt orimligt.

Vi vill inte att människor ska vara arbetslösa. Vi vill att människor ska ha ett jobb. I ett kapitalistiskt system vill man alltid att alla ska arbeta och kunna få hjulen att snurra, eller hur? Det måste även Saila Quicklund tycka är en bra sak.

Om jag inte förnekar mig i Vänsterpartiets politik är det verkligen så tydligt att borgarna heller aldrig förnekar sig. Det måste vara skillnad på folk och folk, och det finns alltid några som förtjänar lite mer än alla andra på bekostnad av andras arbete.

Herr talman! Jag blir förvånad varje gång jag hör den här argumenteringen. Det är så smärtsamt att sjuksköterskan och polisen får behålla mer av sin lön.

Vi började under allianstiden, men även tidigare. Vi har sänkt skatten nio gånger för dem som Ciczie Weidby kallar de mest välbeställda, de högavlönade och rika. Tittar vi på siffrorna vet vi att högavlönade är de som tjänar drygt 380 000 kronor. Det är en sjuksköterska och en polis.

Vi tycker att också de förtjänar att få behålla mer av lönen för sitt hårda arbete. Vi har 4 000 kronor mer i månaden för de yrkeskategorierna tack vare jobbskatteavdraget. Det är rätt. Jag står verkligen för att flit ska löna sig och att studier ska löna sig. Det är vår paroll.

Jag är glad att vi har gått ifrån perioden när den S-ledda regeringen förtidspensionerade 130 personer om dagen. Det var att glömma och gömma människor som hade kunnat vara med och bidra i samhällsgemenskapen. Det är slut på de tiderna nu.

Vi tror på varje människas inneboende kraft. De ska få finnas med i samhällsgemenskapen. Så arbetar den här regeringen.

Herr talman! Regeringen pekar på bidragen och angriper de mest utsatta i samhället med påståendet att det skulle minska arbetslösheten om man sänker bidragen och inför ett bidragstak.

Herr talman! Det finns inte en enda arbetsgivare som anger bidragen som orsaken till den höga arbetslösheten. Alla pekar på att orsaken är kompetensbrist.

Samtidigt väljer regeringen att skära ned på arbetsmarknadspolitiken, fokusera på bidrag och skuldbelägga de arbetslösa. Det är inte de arbetslösa som saknar vilja utan regeringen som saknar lösningar.

På vilket sätt bidrar att införa ett bidragstak till att minska arbetslösheten? Ledamoten sa en sak i replikskiftet med Ciczie Weidby. Arbetslöshetsförsäkringen är en försäkring och inte ett bidrag. Jag vill gärna få ett svar på hur ett bidragstak ska leda till minskad arbetslöshet.

Herr talman! Tack för repliken, Leila Ali Elmi!

Jag ska svara på frågan. Vi skär ned på insatser som inte ger effekt. Det är vad det handlar om. Vi skär inte ned på den arbetsmarknadspolitik som har gett effekt. Vi bygger på det vi tror på.

Extratjänsterna togs upp tidigare i debatten. De var totalt verkningslösa. Kommuner kunde få en subvention på en halv miljard. De var fullt ut finansierade. Vi har historier om hur människor satt hemma i sina lägenheter. Men kommunen tjänade på att ta till extratjänsterna. Det blev också ett sätt att frisera arbetslöshetsstatistiken.

Sådana reformer tar vi bort. Det handlar inte om att vi slaktar arbetsmarknadspolitiken, som man ibland uttrycker det. Tvärtom. Vi lägger till nya reformer som vi vet har effekt. Vi har en grund med fantastiska genomlysningar för att se att det är verkningsfulla effekter som vi presenterar.

Jag förstår att det finns en frustration i Miljöpartiet. Ni bränner pengar i dag och för över skulden till våra barn och barnbarn. Miljöpartiet vill chockhöja skatten med 94,5 miljarder nästa år, och ni gör det olönsamt att jobba. Det går direkt emot den här regeringens politik.

Miljöpartiet vill satsa på en politik som gör Sverige betydligt fattigare. Det som förvånar mig är att ni ju har försökt tidigare, och ni har sett att ni inte har fått effekt av detta. Det var låg tillväxt, och arbetslösheten var hög trots att det rådde högkonjunktur. Ändå presenterar Miljöpartiet tillsammans med de andra oppositionspartierna precis samma lösningar igen. Det är ofattbart.

Herr talman! Jag upplever inte att ledamoten har svarat på min fråga över huvud taget. I stället pratar hon om Miljöpartiets politik. Miljöpartiets politik är en politik som bygger på en rättvis fördelning, och vi chockhöjer inte skatterna för vanliga människor. Men vi vill att företagen och de som släpper ut ska betala mer skatt. Det tycker jag är rimligt.

När det gäller de kritiserade extratjänsterna kan jag absolut hålla med; det finns verkligen kritik där. Men ni har inte ersatt dem med någonting över huvud taget. Lågutbildade utrikes födda kvinnor är de som har svårast att komma in på arbetsmarknaden. Ni har tagit bort intensivåret och inte heller ersatt detta med någonting.

Ni satsar betydligt mindre. När vi satt i regeringen lade vi 11 miljarder på arbetsmarknadspolitiken, och det gav goda resultat. Här lägger ni knappt 7 miljarder. Och det handlar inte bara om extratjänsterna, utan det är en total neddragning på hela arbetsmarknadspolitiken.

Dessutom fokuserar ni på bidragstak och andra saker som inte löser problemet med arbetslösheten. Regeringens politik är som att byta däck på en bil som har motorfel. På vilket sätt löser ett bidragstak problemet med arbetslösheten i Sverige?

Herr talman! Leila Ali Elmi uttrycker att regeringen är handlingsfattig.

Låt mig bara kort referera till vad som sker: Vi gör den största satsningen någonsin på yrkesutbildningar. Vi inför en utbildningsplikt. Vi har en bidragsreform. Vi bekämpar kriminaliteten. De reformerna kom aldrig till stånd tidigare, för de flesta av de förslag som lades fram på justitieområdet ansågs vara integritetskränkande.

Vi har startat en utbetalningsmyndighet. Vi gör en översyn av lönegarantin. Nystartsjobben begränsas för att korrigera och se till att det fusk som skedde tidigare inte längre sker.

Vi har en förbättrad och mer träffsäker a-kassa där vi inledningsvis, de första 100 dagarna, faktiskt höjer taket för ersättningarna.

Byggsektorn var nyss uppe i debatten. Ni är kritiska mot att vi tar bort subventionerna för byggsektorn. Men när vi röstar om rotavdrag, vilket gynnar sektorn och gör att svarta inkomster blir vita, röstar alla oppositionspartier nej. Det är frapperande och märkligt när ni samtidigt kritiserar oss för att inte ge subventioner. Det handlar om subventioner som gick direkt ned i fickan på byggföretagen men som inte gav fler jobb. Inte ens byggföretagen själva vill ha de här subventionerna. Därför införde vi rotavdraget, som ni nu säger nej till.

Regeringen gör mängder av insatser. Vi korrigerar, vi rättar och vi ser positivt framåt. Man pratar nu om att tillväxten ökar. Vi har bekämpat inflationen genom en bra ekonomisk politik från regeringen. Det finns ljuspunkter, och regeringen gör mängder av insatser.

Herr talman! Efter två år vid makten är regeringens och Sverigedemokraternas prioriteringar tydliga. I stället för att underlätta för hushållen, vården, skolan och äldreomsorgen satsar de på skattesänkningar för de rika.

Vänsterpartiet konstaterar att regeringen på punkt efter punkt misslyckas med att hantera de allvarliga samhällsproblem vi står mitt uppe i. Stora grupper tycks vara osynliga för regeringsunderlaget eftersom man helt bortser från de problem som drabbar dem som har svårt att få vardagsekonomin att gå ihop. Med regeringens och Sverigedemokraternas budget ökar ojämlikheten. Den växande arbetslösheten lämnas helt utan åtgärd, och klimatomställningen får vänta. Dessutom fortsätter nedskärningarna inom välfärden.

Vänsterpartiets budgetförslag står i stället för en politik som på riktigt hanterar samhällsproblemen och som skyddar dem som har det sämst ställt. För att skapa utrymme för bland annat en prioriterad resursökning till välfärdssektorn, en påskyndad klimatomställning, sänkta kostnader i kollektivtrafiken, ett högkostnadsskydd i tandvården samt högre ersättningar i arbetslöshetsersättningen och socialförsäkringarna måste personer med högre inkomster bidra mer.

Herr talman! Vänsterpartiets politik strävar mot full sysselsättning där alla som vill och kan arbeta ska ha ett arbete som det går att försörja sig på. Ingen ska behöva gå arbetslös mer än under korta perioder, och ambitionen för sysselsättningsgraden ska givetvis vara att den ska vara tillräckligt hög för att kunna finansiera en generös offentlig välfärd. En sådan politik kräver såklart en aktiv arbetsförmedling och arbetsmarknadspolitik samt robusta trygghetssystem för individer när de faktiskt inte kan arbeta.

Den största enskilda utgiftsposten i Vänsterpartiets motion på utgiftsområdet är bidraget till arbetslöshetskassan och aktivitetsersättningen. Vänsterpartiet vill återupprätta en stark a-kassa där målsättningen är att 80 procent av löntagarna också ska få 80 procent av sin tidigare lön vid arbetslöshet.

Det är inte heller rimligt att a-kasseersättningen och aktivitetsersättningen urholkas över tid på det sätt som sker i dag. Därför vill vi höja både den högsta dagpenningen och grundbeloppet. Vi vill också indexera ersättningsbeloppen till löneutvecklingen. Vänsterpartiet motsätter sig också den nedtrappning i a-kasseersättningen som regeringen har beslutat om. I vår motion tar vi höjd för förbättrade kvalificerings- och ersättningsvillkor, och vi återinför studerandevillkoret.

Herr talman! Kaosprivatiseringen av Arbetsförmedlingen var en produkt av januarigängets kloka hjärnor. Arbetsförmedlingen hade länge kritiserats för att vara ganska ineffektiv och kostsam och uppvisa bristande resultat. Man menade att myndigheten var byråkratisk och att insatserna inte anpassades tillräckligt mycket efter individens behov.

Men i stället för att stärka Arbetsförmedlingen valde regeringen att sjunga marknadens och privatiseringens lov och öppnade upp för fler privata aktörer. Vänsterpartiet varnade ganska direkt och sa att detta kommer att drabba de arbetssökande som står längst från arbetsmarknaden. Det är personer som är långtidsarbetslösa, personer med funktionsnedsättning och nyanlända.

Vi sa också att det skulle leda till en kraftig minskning av Arbetsförmedlingens fysiska närvaro, särskilt i glesbygden. Vi menade att detta på sikt skulle komma att förstärka den geografiska ojämlikheten.

Vi förespråkade då och menar fortfarande att det vi behöver är en stärkt och moderniserad arbetsförmedling som fortsatt ska vara statligt driven. Det är bara på det sättet, menar vi, som man kan säkerställa lokal närvaro och likvärdig service i hela landet.

Herr talman! När IFAU släppte sin rapport, En effektutvärdering av arbetsförmedling med fristående aktörer, som visade att de privata matchningstjänsterna inte ledde till fler i varaktig sysselsättning, var det väl ingen, i alla fall inte jag, som blev särskilt förvånad. Trots högre kostnader fick inte gruppen som fått hjälp via de privata aktörerna vare sig bättre löneinkomster, högre sysselsättning eller varaktigt arbete i någon större utsträckning.

Ergo: Att lägga resurserna på privata aktörer och utförare leder bara till ett slöseri med skattemedel och bevisligen inte till att fler sätts i arbete.

Det som behövs är såklart mer resurser till Arbetsförmedlingen för att förbättra kvaliteten på dess tjänster, att se till att man har fysisk närvaro i hela landet, särskilt på landsbygden, och såklart ett tydligt socialt perspektiv med fokus på att hjälpa dem som står längst från arbetsmarknaden.

Herr talman! Jag anser verkligen att det finns väldigt många goda skäl till att återupprätta en riktigt aktiv arbetsmarknadspolitik. Vi har ett läge där konjunkturen mattas av, varslen ökar och arbetslösheten förväntas stiga. Då behövs det ju ännu mer satsningar på arbetsmarknadspolitiska program och insatser. Trots detta väljer regeringen att sänka anslagen just till detta.

Herr talman! Om det är så att de två talepunkter de har, som beskriver deras arbetsmarknadspolitik, det vill säga att folk ska gå från bidrag till jobb och att det ska löna sig att arbeta måste man ha en ordentlig, fungerande arbetsmarknadspolitik. Framför allt måste man också ha en funktionsrättspolitik som faktiskt låter alla människor göra det.

Herr talman! Slutligen vill jag bara säga att vi såklart också måste ta krafttag mot den ökade arbetslivskriminaliteten, som göder den organiserade brottsligheten och i förlängningen faktiskt är väldigt systemhotande. Det behövs mycket mer resurser för att bekämpa den.

Som vi vet bedriver ett antal myndigheter sedan 2018 ett gemensamt arbete för detta, och det är Arbetsmiljöverket är ansvarigt för arbetet.

Flera fackförbund vittnar om en kraftigt ökande arbetslivskriminalitet under de senaste tio åren. Givet att vi ser att det är ett växande problem - det är flera som påtalar det - menar jag att man borde lägga väldigt mycket mer resurser på att bekämpa det. Men det är inte bara pengar som behövs för det. Jag tycker att det börjar bli dags att fråga sig varför arbetslivskriminaliteten ökar. Varför ökar den, och var och hur uppstår den? Kanske kan det vara läge att börja utreda och se över om det finns olika typer av lagar eller regler som skulle kunna försvåra för kriminella nätverk att ta sig in i välfärden och driva HVB-hem, eller kanske se över det stora antalet underleverantörer i byggbranschen som gör att man tappar all kontroll. Men regeringen har ingen som helst analys och därmed tyvärr inte heller några lösningar eller åtgärder för att med kraft ta tag i arbetslivskriminaliteten. Det tycker jag är väldigt beklagligt.

Jag hade önskat att jag hade kunnat lyfta en reservation i betänkandet, men det kan jag tyvärr inte göra eftersom vi satsar mycket mer pengar än vad regeringen gör. Därför lämnar jag bara ett särskilt yttrande.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Regeringens budgetförslag för 2025 är en tydlig vägvisare för hur Sveriges arbetsmarknad ska stärkas och hur förutsättningar för ett hållbart och inkluderande arbetsliv kan skapas.

Som kristdemokrat gläds jag åt att flera av prioriteringarna som lyfts fram i budgeten är viktiga steg mot ett samhälle som utgår från människan med människovärdet i centrum och där familjeperspektivet beaktas i arbetsmarknadspolitiken. Ett exempel är den mer flexibla föräldraförsäkringen, som ger föräldrar bättre förutsättningar att kombinera arbetsliv och familj.

Herr talman! Vi kristdemokrater ser arbetsmarknaden som en plats där människor inte bara bidrar ekonomiskt utan också får möjlighet att växa och utvecklas. Arbetsplatsen kan vara en möjlighet att utvecklas i gemenskap med andra människor. Vi har ett starkt fokus på att skapa ett samhälle där alla, oavsett bakgrund, kan delta i arbetslivet och få möjlighet att arbeta hundra procent av sin förmåga. Ett samhälle där alla människors unika karaktär, kapacitet och förmåga tas till vara och där alla får möjlighet att delta i samhällsbyggandet är min utgångspunkt som kristdemokrat.

Herr talman! I betänkandet går följande att läsa om utökningen av växa-stödet: Regeringen gör bedömningen att nedsättningen av arbetsgivaravgifter för den först anställde, det så kallade växa-stödet, bör utvidgas till att omfatta två anställda, och beloppsgränsen för hur stor ersättning som omfattas av nedsättningen bör höjas till 35 000 kronor per månad.

Vi vet att fyra av fem arbetstillfällen skapas av små och medelstora företag. Dessa företags roll på arbetsmarknaden är viktig. Mer fokus behöver riktas mot dem och deras möjlighet att växa och utvecklas. Kristdemokraterna vill stärka de små och medelstora företagen, och detta återspeglas i regeringens budgetförslag. Med en utvidgning av växa-stödet ges småföretagare en större chans att anställa medarbetare. På så sätt skapas fler arbetstillfällen.

Herr talman! Dessutom har regeringen tillsatt ett regelförenklingsråd, allt för att det ska vara lätt att göra rätt för företagare. För att detta ska ske kommer det att behövas en hel del regelförenklingar. Den administrativa bördan för svenskt näringsliv ska minska.

De små och medelstora företagen är ofta familjeföretag. Ofta går de i arv i generationer och är arbetsplats för flera i familjen. I den del av landet som jag kommer från är småföretagande en självklarhet och grunden i näringslivet. Enskilda människors idéer, kreativitet och entreprenörskap som får möjlighet att blomma ut i företagande ser jag exempel på varje vecka.

Herr talman! Som kristdemokrat ser jag även familjens centrala roll i arbetslivet. Jag gläds åt att budgeten innehåller reformer som stärker förutsättningarna för en bättre balans mellan familj och arbetsliv, exempelvis genom flexiblare arbetstidslösningar. Ett samhälle som underlättar för föräldrar att kombinera arbete med familjens behov är ett samhälle som bygger trygghet och långsiktig hållbarhet.

Regeringen har tagit flera steg i rätt riktning med denna budget, men jag är otålig. Det finns utrymme för förbättringar. Vi kristdemokrater kommer att fortsätta arbeta för ett ännu mänskligare arbetsliv, där familjen får en tydligare plats och där varje människas unika värde respekteras.

Låt oss tillsammans bygga ett Sverige där fler får möjligheten att bidra, växa och leva ett gott liv både på och utanför jobbet.

(Applåder)

Herr talman! Sverige står inför ett vägval, och det finns bara en väg som leder framåt.

För att bygga ett starkt Sverige som håller ihop för framtiden måste vi fokusera på att alla människor som befinner sig i Sverige ska nå sin fulla potential. Om vi inte snarast vänder utvecklingen med ett utanförskap som skapar en tudelning i vårt samhälle kommer det att få förödande konsekvenser för lång tid framöver. Därför måste den sociala rörligheten öka, och det måste ske nu.

Vi tror på ett gemensamt ansvar, för att alla människor ska ha friheten att förverkliga sina liv och sina drömmar. Individen har ett ansvar att ta vara på de möjligheter som finns, och samhället har ett ansvar att skapa ännu fler möjligheter. När människor kan nå sin fulla potential och få friheten att leva de liv vill leva, när människor lyckas, är det bra för Sverige. Det gynnar Sveriges tillväxt, stärker sammanhållningen i landet och är det som skapar resurser för att fortsätta investera i både människors och företags möjligheter.

För att bygga ett starkt Sverige som håller ihop för framtiden måste vi fokusera på att alla människor i Sverige ska nå sin fulla potential. Sverige ska helt enkelt vara världens bästa land att göra livsresor i. För det krävs tillväxt och nya jobb. I ett samhälle där friheten finns att skapa nya företag och nya idéer, skapas också många fler möjligheter att komma ur utanförskap och få en lyckad integration.

Tyvärr tappar Sverige just nu i nyföretagande, i tillväxt och jobbskapande, samtidigt som arbetslösheten stiger. Den trenden måste vändas. För vissa grupper i samhället är det svårare i dag att göra en livsresa än för andra. Steget in på arbetsmarknaden är statistiskt sett störst för utrikes födda kvinnor och unga män. För utrikes födda generellt är misslyckad integration en grundorsak till att många livsresor inte blir av. 86,1 procent av inrikes födda vars båda föräldrar är inrikes födda är sysselsatta. Motsvarande siffra för utrikes födda är 74,9 procent. Det är en skillnad på lite mer än 11 procentenheter. Hade utrikes födda haft samma sysselsättningsgrad som inrikes födda hade ytterligare 180 000 personer haft jobb i Sverige. Det är ett enormt slöseri.

Politikens uppgift är att ge alla en chans, samtidigt som individen har friheten att ta ansvar för sitt liv och sin livsresa.

Herr talman! Centerpartiet ser fyra strukturella problem som hindrar människor från att göra en livsresa.

Tröskeln till det första jobbet är många gånger för hög, och incitamenten till egenförsörjning är för låga.

Jobb skapas i små och växande företag, men nyföretagandet sjunker och kostnaden för att anställa är hög och har till och med höjts under Tidöregeringen.

Företagens stora kompetensbehov matchas inte av kompetenser hos dem som är arbetslösa. Utbildningsbehovet är skriande, och jobben skapas på andra platser än där arbetslösheten är hög.

Svenska språket är en viktig nyckel, inte bara för att komma in i det svenska samhället utan framför allt för att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Trots att vissa förändringar har gjorts är sfi alldeles för undermåligt, och för få lär sig det svenska språket.

Det här var fyra strukturella problem som regeringen gör alldeles för lite för att lösa. Nu krävs stora strukturreformer för en arbetsmarknad i omställning och för att stå bättre rustad inför framtiden. Inte minst behövs reformer för grupper med svag konkurrensförmåga som ska komma i arbete och för att minska tudelningen på arbetsmarknaden. Samtidigt behövs reformer för att bibehålla en hög sysselsättningsgrad i andra grupper. Den arbetslöshet som vi ser i Sverige i dag är i hög grad resultatet av en misslyckad jobbintegration. Arbetslösheten är tärande för den enskilde, bidrar till stora kostnader för det offentliga och utgör en stor outnyttjad potential för samhället.

Vägen framåt är att öppna dörren till svensk arbetsmarknad på vid gavel. Höga kostnader för att anställa leder till att människor stängs ute från arbetsmarknaden. För att möjliggöra fler enkla jobb och därmed fler vägar in på arbetsmarknaden behövs både förstärkt utbildning, lägre kostnader för att anställa, nya anställningsformer och en bättre introduktion till arbetsmarknaden. Vi måste våga prioritera det som är viktigt på riktigt. Därför prioriterar Centerpartiet förslag som skapar jobb.

När det gäller arbetslöshetsförsäkringen anser Centerpartiet att arbetslinjen måste ges tydligare prioritet och att arbetslöshetsförsäkringen således bör vara relativt hög i början för att därefter trappas ned snabbare. Denna utformning innebär en stor besparing som gör att vi kan satsa på andra, mer effektiva, jobbskapande åtgärder.

En annan sak som inte fungerar tillräckligt bra är etableringsjobben. Därför behöver de utvidgas till att även omfatta företag utan kollektivavtal. Integrationen av nyanlända måste snabbas på, och att utvidga etableringsjobben är en viktig komponent i det arbetet.

Herr talman! Tidöregeringens politik präglas i bästa fall av passivitet, initiativlöshet, oordning och grumliga prioriteringar. I värsta fall präglas den av populistiska förslag som försvårar intåget på arbetsmarknaden. Trots att flera partier i Tidöregeringen iklär sig epitetet borgerliga är den jobbpolitik som man för allt annat än borgerlig. Bördorna för att anställa höjs hos företagen i stället för att sänkas. Bidrag lönar sig bättre jämfört med arbete med förhöjda a-kassenivåer.

Problemet med att för många utrikes födda står utanför arbetsmarknaden ska i första hand lösas med att de som Tidöpartierna anser inte är integrerade ska få pengar för att återvända till sina tidigare hemländer. Det är ett förslag som utredaren själv menar inte kommer att fungera utan snarare kommer att spä på integrationsproblemen och göra det svårare att komma in på svensk arbetsmarknad.

Regeringen har helt enkelt inga lösningar. Att regeringen gång på gång pekar ut vissa grupper skapar dessutom ännu större sprickor i samhället som riskerar att öka utanförskapet. Och det kommer att få konsekvenser för vårt land för lång tid framöver.

Herr talman! Jag trodde att Socialdemokraterna skulle begära replik med tanke på den avhyvling jag fick när det gäller a-kassan, men jag förstår att man inte vill bråka med framtida samarbetspartier. Centern går ju betydligt längre än vad regeringen gör när det gäller a-kassan.

Herr talman! Med det nuvarande förslaget för a-kassan, vad är det som är det stora problemet? Är det det höjda taket som Centern anser vara det stora problemet, eller vill man ha en snabbare nedtrappning? Jag tycker ändå att det är ganska bra förslag. Jag skulle vilja att Jonny Cato förklarar vad som är det stora problemet med dagens förslag till a-kassa.

Herr talman! Vi vill ha snabbare nedtrappning av a-kassan. Vi hade en lång debatt om a-kassan när förslaget implementerades och vi röstade om det i Sveriges riksdag.

Det är tydligt att förslaget är en kompromiss mellan Tidöpartierna, och det är tydligt att det är en seger för Sverigedemokraterna i fråga om att det ska löna sig mer att gå på bidrag än att arbeta i Sverige.

Herr talman! Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om Jonny Cato. Först säger han att akassan är en försäkring, men när regeringen lägger fram ett förslag är den ett bidrag.

En annan sak som Jonny Cato nämnde i sitt anförande var att regeringen ställer grupper mot varandra. Då vill jag gärna höra Jonny Catos förklaring till att Centerpartiet sänker anslaget till personer med funktionshinder. Man drar ned på Samhall med 2 ½ miljard om året i tre år, bland annat för att finansiera en ökad invandring och ett ökat antal kvotflyktingar. Man vill även finansiera ett intensivår för nyanlända. Vem är det egentligen som ställer grupper mot grupper här - är det Sverigedemokraterna eller Centerpartiet?

Man slår mot dem som har det svårast på arbetsmarknaden, nämligen personer med funktionshinder. Man skär ned på anslagen till dem för att öka invandringen till Sverige. Tycker inte Jonny Cato att vi har haft en tillräckligt hög invandring till Sverige?

Herr talman! Här är retoriken igen: funktionshindrade eller invandrare. Så enkel och svartvit är inte politiken. Man kan givetvis göra satsningar som fungerar för människor som står långt från arbetsmarknaden både på grund av en funktionsvariation och på grund av att de nyligen har kommit till Sverige.

Centerpartiet satsar på jobbskapande åtgärder för alla, oavsett hur du ser ut - oavsett hudfärg. Det är skillnaden mellan Centerpartiet och Sverigedemokraterna: Sverigedemokraterna satsar bara på dem som ser ut som mig och Magnus. Resten ska återvända. De ska få 350 000 så att de återvänder hem. Dessutom kan de nu ångra sig och komma tillbaka, och då kan vi konstatera att de har fått 350 000 kronor i onödan. Det är 350 000 kronor som kan gå till saker och ting som fungerar - till integrationsinsatser som gör att människor kan komma in på arbetsmarknaden.

En annan sak jag kan fråga mig är vad det är som gör att Magnus Persson tycker att Samhall fungerar så otroligt bra. Vad är det som gör att Magnus Persson tycker att människor som står långt från arbetsmarknaden kommer närmare den med Samhall? Vi har ju haft rätt bra diskussioner, inte minst under ledning av Saila Quicklund i utskottet, om problemen med Samhall. Men man måste ju också våga ta tag i dem. I den utredning från regeringen som nu ligger på bordet tittar man bara på en liten del av problematiken med Samhall.

Ja, Centerpartiet skär ned på Samhall. Vi menar nämligen att det är ineffektiv arbetsmarknadspolitik. Vi vill i stället satsa på det vi tror fungerar, det vill säga att investera i människor. Vi ser på människor som en tillgång, inte som ett problem. Det är skillnaden mellan Centerpartiet och Sverigedemokraterna: Vi tror på alla, oavsett funktionsvariation och oavsett hudfärg.

Herr talman! I morse ringde väckarklockan hos flera miljoner strävsamma individer i ett juleljusvackert Sverige. Det är sista provet för tredjeårsgymnasisten på plåtslagarprogrammet, det är början på julschemat för barnmorskan - hon som ska jobba lite extra denna vecka för att kunna vara ledig på julafton - och det är den handelsanställda som ska lyssna på White Christmas om och om igen i några dagar till innan det är dags för julefrid.

Även om klockan ringer tidigt och det är mörkt och kallt finns det något eller någon som väntar - någon som saknar en om man inte kommer till uppehållsrummet för morgonfikat, om man inte dyker upp vid incheckningspunkten i sjukhusets personalingång eller om man inte kommer till pendlarparkeringen för att möta upp kollegorna för den gemensamma morgonpendlingen.

Även om morgonen är mörk så här i december och stegen ibland kan kännas tunga gör just samhörigheten - att höra till och vara en i gänget - att jobbet är något mycket större än enbart försörjning. Att ha rådighet över sin inkomst och vara oberoende ger frihet och valmöjligheter för individen, men det skapar också ett samhälle där vi alla bidrar och bygger samhällsgemenskap - där vi tillsammans skapar trygghet och livskvalitet.

Liberalerna och regeringen vill att fler svenskar ska få förutsättningar att vara en del av samhällsbygget och gemenskapen. Arbetslinjen är viktig, men för att nå dit behövs även en utbildningslinje. En arbetsmarknadspolitik som tar ansvar vet att en studentmössa i garderoben nästan alltid garanterar en arbetsgemenskap. Därför är en fungerande grund- och gymnasieskola på sikt den viktigaste arbetsmarknadsåtgärden.

Det hjälper dock föga för dem som har gått ut skolan och är arbetslösa här och nu. Men utbildning av hög kvalitet stärker individens möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden och gör det möjligt att ta till vara allas kompetens. Att se till att fler utbildningar skapas inom områden där kompetensbristen är som störst är viktigt. I budgetpropositionen för 2025 tillför regeringen 900 miljoner till regionalt yrkesinriktad vuxenutbildning inom komvux, inklusive studiestöd. Det innebär 11 000 fler årsstudieplatser. Man höjer också bidraget till handledare på lärlingsutbildningar inom komvux och lärlingsvux.

För några veckor sedan var jag och mötte elever som just då gick igenom en arbetsmarknadsutbildning för att bli buss- och lastbilschaufförer. De har garanterat jobb så fort de blir färdiga, enligt de arbetsförmedlare jag träffade på samma ställe. Arbetsförmedlarna menar att de skulle kunna fylla kurserna med arbetssökande flera gånger om och att det skulle finnas jobb till alla - om de arbetssökande bara var redo. Men många av de arbetssökande som vill saknar grundläggande kunskaper för att ens komma in på arbetsmarknadsutbildningen.

Det handlar främst om språket, och regeringens fokus på att stärka sfi är helt avgörande för att täcka kunskapsglappet. Efter årsskiftet kommer kommunerna att ta ett större ansvar för att eleverna ska lyckas. Eleverna ska ha fler möjligheter och mer stöd, men det kommer också att finnas högre förväntningar och krav på att man lyckas erövra språket, som är så viktigt för en lyckad integration.

Herr talman! När jag träffar människor får jag ibland höra: "Arbetsförmedlingen gjorde faktiskt ingen nytta för mig; jag fixade själv ett jobb mycket snabbare, med hjälp av gamla kompisar. Det borde inte ens få heta Arbetsförmedlingen, för de har ju inga jobb där." Utmärkt, svarar jag - Arbetsförmedlingens resurser ska nämligen inte användas till dem som har styrkor och förmågor att själv klara sin omställning.

Tidigare var det första steget när man riskerade att förlora jobbet att söka sig till Arbetsförmedlingen, men nu förväntas man börja med att inventera sina egna nätverk och sin egen kompetens för att ta sig vidare. Först när det har misslyckats ska Arbetsförmedlingen vara aktiv. Arbetsförmedlingens resurser ska användas på det sättet, det vill säga till dem som behöver det allra bäst.

En grupp som dock har fått klara sig alldeles för mycket själv efter den reform av Arbetsförmedlingen som genomfördes under den förra mandatperioden är den grupp arbetslösa som står allra längst ifrån arbetsmarknaden. Det kan bero på funktionshinder, psykisk ohälsa eller språksvårigheter. För den gruppen behövs det personliga och nära handläggarkontakter.

Regeringen har tillfört anslag, för det duger inte med sporadiska digitala kontakter för den grupp som står allra längst från arbetsmarknaden. För den gruppen behövs det nära, förtroendefulla och motivationsskapande personliga relationer för att personerna ska komma närmare ett arbetsliv - för att alla ska ha chansen att vara saknade på jobbet en vanlig torsdag i december.

Herr talman! När jag var i Umeå och Skellefteå och träffade representanter för både kommun och näringsliv blev det tydligt att det behöver bli lättare att flytta dit där jobben finns. Som arbetslös är ekonomin ofta knapp, och därför är regeringens aviserade höjning av ersättningen till den som besöker en ny arbetsgivare i en annan del av landet viktig. Oavsett om en kompetens efterfrågas i Skåne eller norra Sverige måste den geografiska och yrkesmässiga rörligheten öka, och det här beslutet är ett steg i rätt riktning. Det är bra att ekonomiskt komplettera regleringsbrevens krav på att människor alltid ska vara beredda att omskola sig eller söka jobb i en annan kommun än den de bor i.

Arbetslösheten i Skåne är den högsta i landet och ligger på 8,2 procent. Det är mycket välkommet för en Öresundsbo som mig att vår regering prioriterade att äntligen få i hamn ett nytt Öresundsavtal. Äntligen blev det urusla avtal som undertecknades av regeringen Löfven förbättrat ur ett Skåneperspektiv och därmed ur svensk synvinkel.

I Nordens största arbetskraftsregion är 12 procent av Malmöborna arbetslösa. Samtidigt är arbetslösheten på andra sidan sundet, i Köpenhamn 1 ½ mil därifrån, under 3 procent. Där är svensk arbetskraft oerhört eftertraktad.

Alla steg närmare en fungerande arbetspendling är värdefulla. Stort tack till mina företrädare i den borgliga regeringen, som äntligen såg vikten av att ytterligare knyta samman Sveriges södra region med Danmark och kontinenten! Jag är också full av tillförsikt när jag vet att vår liberala arbetsmarknadsminister är väl medveten om kvarvarande hinder och att han fortsätter att föra diskussioner med sin danska motsvarighet.

Som vanligt när vi står här i talarstolen debatterar vi friskt hur vi ska fördela miljonerna och skatteintäkterna. Alla har vi våra egna favoritåtgärder. Alldeles för lite talartid används på hur vi ska öka den gemensamma kaka vi kan fördela.

Hur ska vi få fler att våga och vilja starta egna företag? Alltför många har under alltför lång tid inte sett egenföretagande som ett möjligt alternativ när de börjar fundera på framtida sysselsättning. Ett steg på vägen är att ge småföretagen möjlighet att växa. Sedan tidigare har så kallade enmansföretag fått en nedsättning av arbetsgivaravgifterna när en första person anställs, så kallat växa-stöd. Nu kommer man att kunna få nedsatt arbetsgivaravgift även för sin andra anställda. Samtidigt kommer gränsen för hur stor ersättning som omfattas av nedsättningen att öka från 25 000 till 35 000 kronor per månad. Det kommer att öka sysselsättningen eftersom det blir billigare för små företag att anställa den kompetens de behöver.

Det är våra små och medelstora företag som genom strävsamt slit skapar nya möjligheter för individer och gör så att vi här i kammaren fortsatt har skatteintäkter att fördela till vår välfärd.

Herr talman! Det har nyligen kommit en rapport från IFAU, där man pekar på att de privata aktörerna kostar betydligt mer än Arbetsförmedlingen och att de inte får fler människor i arbete. Jag var med när denna fråga förhandlades. Detta var en kompromiss som vi i Miljöpartiet gick med på - en väldigt dålig kompromiss, visar det sig nu i efterhand. Jag skulle till och med kalla den för ett misslyckande. Jag minns också att Liberalerna var väldigt drivande i detta.

Min fråga till Camilla är: Ångrar Liberalerna privatiseringen av Arbetsförmedlingen?

Herr talman! Tack för frågan, ledamot Ali Elmi!

Nej, vi ångrar inte att vi ville privatisera delar av Arbetsförmedlingen. Vi får inte glömma att det inte var särskilt bra förut. Men det är klart att det är en stor besvikelse att resultatet ser ut som det gör. Man måste dock fundera på vad det beror på.

Arbetsförmedlingen har inte lyckats se till att det finns ett fungerande ratingsystem. Man har inte sett till att kunna ta bort oseriösa aktörer. I dag ser vi en skillnad på mellan 2 procent och över 50 procent. Det är klart att de företag som levererar minst i ett sådant här system borde försvinna. Vi borde ha en reglering som säger att Arbetsförmedlingen inte längre ska erbjuda deras tjänster.

Min övertygelse är att vi måste skruva på reformen, så att de duktiga, kvalitativa företag som faktiskt finns - många är duktiga och levererar betydligt bättre än Arbetsförmedlingen - får möjlighet att leverera, medan vi tar bort dem som inte lyckas.

Jag träffade en australier som jobbar med samma sak i Australien. Vi har inspirerats av deras arbetssätt när Arbetsförmedlingen har fått nya förutsättningar. Han berättade att de i hela Australien har cirka 40 företag som sysslar med detta, medan vi i Sverige hela tiden ligger en bit över 300. Man är väl medveten om detta i regeringen. Man har också misstänkt detta, vilket har gjort att man inte har skyndat på utbyggnaden.

Det betyder dock inte att reformen ska bort. Det betyder att modellen ska skruvas på och bli bättre.

Herr talman! Arbetsmarknadsutskottet var på en resa till Australien 2018. De som ivrade för privatisering fick väl sin bild av detta, men de som ansåg att privatisering var fel väg att gå fick också en tydlig bild när de var på den resan.

Jag ska återkomma till min fråga, för jag upplever att Camilla inte riktigt svarade på frågan.

De privata aktörerna är 70 procent dyrare. Varför ska man betala mer för samma sak? Arbetsförmedlingens insatser ger ju samma resultat, så varför ska man betala 70 procent mer? I vissa fall ger de privata aktörerna sämre resultat.

Vi i Miljöpartiet ångrar djupt den kompromiss vi gick med på. Ångrar Liberalerna privatiseringen av Arbetsförmedlingen? Det ni hävdar i Tidöregeringen är ju att ni ska effektivisera arbetsmarknadspolitiken. På vilket sätt är detta effektivt?

Herr talman! Då säger jag det igen med precis samma ord som i min förra replik: Nej, vi ångrar det inte, men vi ser brister som vi måste rätta till. Jag är övertygad om att en samverkan mellan den privata och den offentliga sektorn kan lösa detta på ett väldigt bra sätt.

Jag har också lyssnat på Arbetsförmedlingen när generaldirektören var i utskottet och berättade att de hade brustit när det gäller vissa saker. Det har handlat om brister i upphandlingar, sättet man kontrollerar på eller de möjligheter som regleringsbrevet ger. Sådant måste vi rätta till.

Vi kan inte ha kvar de oseriösa aktörerna. Där är vi helt överens. Och vi ska hantera skattepengar väldigt varsamt. Det gör vi inte nu. Det är för dyrt. Det kostar mer än det smakar. Men vi tycker inte att reformen ska rullas tillbaka. Tvärtom tror vi på reformen, och vi måste komma till rätta med de fel som finns.

Herr talman! Vi står inför stora utmaningar på arbetsmarknaden. Arbetslösheten är hög, särskilt för långtidsarbetslösa och grupper som står långt från arbetsmarknaden. Även om delar av detta kan kopplas till konjunkturen kvarstår strukturella problem på arbetsmarknaden och en alldeles för hög arbetslöshet.

Att många lågutbildade utrikesfödda har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden är ett sådant problem. Att arbetslösheten är hög trots att många branscher skriker efter arbetskraft är ett annat. Men det är strukturella problem - inte något som den enskilda människan ensam kan bära ansvar för.

Tidöregeringen har länge talat om att detta är något de ärvt från tidigare regeringar. Och ja, problemen med hög arbetslöshet, särskilt bland vissa grupper, existerade även då. Men Tidöregeringen har haft två år på sig att vända utvecklingen. Efter att de har varit mer än två år vid makten är det rimligt att förvänta sig lösningar som faktiskt gör skillnad. De lösningarna lyser dock med sin frånvaro.

Herr talman! Problemet är att regeringens lösningar inte möter de verkliga behoven på arbetsmarknaden. Regeringen talar om en effektiv arbetsmarknadspolitik, men samtidigt har man under mandatperioden dragit ned rejält på medlen för arbetsmarknadspolitiken. Särskilt anmärkningsvärt är att regeringen krymper programanslaget för Arbetsförmedlingen samtidigt som man säger att fler måste arbeta och försörja sig själva. Den logiken håller inte. I stället blir det en politik som slår hårdast mot just de grupper som på grund av strukturella hinder eller individuella utmaningar står längst från arbetsmarknaden.

Det handlar om personer med olika typer av funktionsvariationer, personer som saknar utbildning eller lågutbildade utrikes födda kvinnor. Det är just för dessa grupper som står längst från arbetsmarknaden som Arbetsförmedlingen behövs allra mest. Att minska programanslaget till Arbetsförmedlingen är en kortsiktig politik som varken gynnar de arbetssökande eller gynnar samhället i stort.

Herr talman! Regeringen har också tagit bort extratjänsterna. Visst var de kostsamma, men de var viktiga för att många lågutbildade utrikes födda kvinnor skulle komma närmare arbetsmarknaden. Särskilt när det gäller grupper som redan står långt från arbetsmarknaden krävs det mer resurser för att få fler i arbete, inte mindre. Om regeringen faktiskt vore intresserad av att möta behoven på arbetsmarknaden hade man prioriterat detta och vågat satsa. Nu har man tagit bort detta utan att ersätta det med något annat.

Detsamma gäller intensivåret. Insatser har avvecklats utan att ersättas. Regeringen minskar möjligheterna till integration och etablering när det egentligen behövs fler insatser för att få fler i arbete. Detta försvårar både integrationen och människors möjlighet till självförsörjning. Detta gör regeringen när vi i stället behöver bygga broar in på arbetsmarknaden.

Herr talman! Miljöpartiet föreslår en annan väg framåt. Vi vill individanpassa etableringsprogrammet. I dagens system är programmet ofta alltför generellt, och det passar inte alla. Nyanlända är inte en homogen grupp människor med samma förutsättningar. De bär med sig olika erfarenheter och kunskaper som påverkar deras möjligheter.

Om vi menar allvar med att få fler i arbete och att alla ska kunna försörja sig själva måste etableringsprocessen anpassas efter individens behov och förmågor. En person utan grundskoleutbildning har andra behov än en person med gymnasieutbildning. Vi behöver skapa lösningar som passar den enskilda människans bakgrund och förutsättningar. För den som saknar grundläggande utbildning kan det handla om att få språkutbildning och grundläggande färdigheter, medan en person med gymnasieutbildning kan behöva arbetsmarknadsutbildning eller praktik för att få relevant erfarenhet.

Detta innebär inte bara ett mer effektivt sätt att få människor i arbete. Det är även en långsiktig lösning för att minska missmatchningen på arbetsmarknaden. Miljöpartiet ser alla människors potential och vill ge dem rätt verktyg för att lyckas.

Herr talman! Jag säger det igen: Om man ska kunna minska arbetslösheten är det nödvändigt att arbetslösa får de kompetenser som efterfrågas på arbetsmarknaden. Miljöpartiet föreslår att arbetsmarknadsutbildningarna ska utökas, exempelvis inom välfärden och industrin, för att minska missmatchningen på arbetsmarknaden.

Vi vill även införa en nationell samordnare för kompetensförsörjningen. En samordnare skulle kunna identifiera behoven på arbetsmarknaden så att man kan utveckla utbildningsprogram och yrkesutbildningar som riktas mot bristyrken. Detta är en funktion som inte finns i dag men som skulle kunna göra stor skillnad för människor.

Detta är viktiga åtgärder för en mer effektiv arbetsmarknad. Samtidigt måste det finnas tillräckligt med medel för att man ska kunna komma med smidiga lösningar. Arbetsgivarnas behov måste bättre kunna matchas med de kompetenser som finns. I dag skriker hela samhällen i norra Sverige efter arbetskraft samtidigt som arbetslösheten i södra Sverige är oproportionerligt hög.

Det behövs långsiktiga lösningar för att säkerställa att människor får rätt utbildning så att de kan ta de jobb som finns. Att minska arbetslösheten handlar inte om att sänka bidragen utan om att ge människor rätt utbildning och rätt stöd så att de kan komma i arbete.

Herr talman! Regeringen talar om att effektivisera arbetsmarknadspolitiken, men deras definition av en effektiv arbetsmarknadspolitik handlar mest om att ta bort viktiga åtgärder, vilket försämrar integrationen och möjligheterna för människor att få ett jobb. Många människor behöver rätt förutsättningar för att komma i arbete. Det är cyniskt att tro att det sker av sig självt.

Den politik som förs i dag är felriktad på många områden. Regeringen säger att de vill öka jämlikheten, men de sänker skatterna för de allra rikaste och ökar klyftorna mellan människor. De säger att de vill bekämpa gängkriminaliteten men ignorerar segregationen, som spär på utanförskapet. De säger att de vill minska arbetslösheten men skär ned på de arbetsmarknadsinsatser som ska hjälpa människor att få en egen inkomst att leva på. De säger att de vill bekämpa klimatförändringarna men ökar utsläppen. Regeringens politik leder inte till de resultat vi behöver.

Det är särskilt viktigt att påpeka att regeringen har fel när den föreslår att bidragstak ska vara en lösning på arbetslösheten. Det är en grov förenkling av verkligheten. Människor är inte arbetslösa för att de har för höga bidrag. De är arbetslösa för att de saknar de kompetenser som efterfrågas på arbetsmarknaden. Att minska bidragen och försätta fler människor i fattigdom kommer inte att göra att fler människor kommer i arbete. Det kommer att öka klyftorna, och det riskerar att försvaga hela samhället.

Om vi ska kunna minska arbetslösheten behöver vi fokusera på utbildning, kompetensutveckling och riktade insatser för dem som står längst från arbetsmarknaden. Regeringen väljer i stället att gå den motsatta vägen. Nu riskerar man att öka utanförskapet genom att nedvärdera dem som redan är utsatta.

Det är inte de arbetslösa, herr talman, som saknar vilja. Det är Tidöregeringen som saknar lösningar.

Regeringens politik lämnar de mest utsatta utan stöd och eskalerar problemen på arbetsmarknaden. Miljöpartiet är redo att ta ansvar för en annan väg framåt. Det handlar om en politik som stärker arbetsmarknaden, rustar människor med rätt kompetens och minskar arbetslösheten på riktigt. Det handlar om en politik som skapar jobb, integrerar människor i samhället och driver den gröna omställningen framåt. Det är dags att prioritera de mest utsatta och säkerställa att fler människor får rätt utbildning och möjlighet till arbete.

Herr talman! Jag deltar inte i beslutet. Jag har lämnat ett särskilt yttrande.

(Applåder)

Herr talman! Människor dör på sina jobb. De senaste åren har det i Sverige i genomsnitt varit en person i veckan som har ställt klockan, packat sin matlåda, sagt hej då till familjen och gått till jobbet - för att aldrig mer komma hem.

Det är det värsta som kan hända när du bara ska gå till jobbet. Men detta beror sällan på slump eller otur. Det beror på en dålig arbetsmiljö.

Under 2023 registrerades nästan 40 000 arbetsskador som lett till sjukskrivning. Det handlar om arbetsgivare som inte gjort allt de kan för att förebygga ohälsa och olyckor, trots att de är skyldiga att arbeta systematiskt och förebyggande för att skapa en hälsosam och säker arbetsmiljö.

Arbetsmiljöverkets egna slutsatser är glasklara. Nästan alla dödsolyckor hade kunnat förhindras om arbetsgivaren bara hade följt reglerna, genomfört ordentliga riskbedömningar och tagit sitt ansvar. Ingen hade alltså behövt dö, herr talman, om arbetsgivaren bara hade gjort det som lagen säger att man ska göra.

Det är fullkomligt oförsvarligt att slarv, okunskap och ren nonchalans får kosta människoliv. Jag vägrar att acceptera en sådan ordning.

Herr talman! Vi har en stark arbetsmiljölag, men en lag är bara så effektiv som dess efterlevnad. Och det är tydligt att efterlevnaden brister.

Arbetsmiljöverkets inspektörer spelar en avgörande roll för att se till att reglerna följs, men de hinner bara besöka en bråkdel av landets arbetsplatser varje år. Därför är det viktigt att skyddsombud finns på arbetsplatserna för att driva på arbetet för en trygg arbetsmiljö. Skyddsombuden spelar också en central roll när det gäller att slå larm och stoppa arbetet när skyddet är undermåligt.

Åtgärderna för en bättre arbetsmiljö måste givetvis vidtas på arbetsplatserna. Men vi här i riksdagen har också ett ansvar. Vi måste säkerställa att regelverket är tydligt, att uppföljningen är tillräcklig och att straffen för dem som inte följer lagen är så kännbara att de avskräcker från slarv och lagbrott.

Vi socialdemokrater menar att det behövs fler inspektioner, bättre stöd till skyddsombud och hårdare sanktioner mot dem som bryter mot lagen. Därför föreslår vi i vårt budgetförslag för 2025 100 miljoner kronor mer till Arbetsmiljöverket för att utöka antalet inspektioner och ta steg mot att uppfylla ILO:s konvention när det gäller antalet arbetsmiljöinspektörer, alltså 1 per 10 000 sysselsatta.

Vi lägger 30 miljoner kronor mer på de regionala skyddsombuden för att de ska kunna besöka fler arbetsplatser och stärka stödet till små arbetsplatser och anställda på företag utan skyddskommitté.

Vi socialdemokrater anser att det är fullt rimligt att vi i Sverige ska ha så många arbetsmiljöinspektörer som ILO rekommenderar, men då krävs att antalet inspektörer näst intill fördubblas och att Arbetsmiljöverkets resurser utökas kraftfullt.

Våra nordiska grannar - Norge, Danmark och Finland - uppfyller redan ILO:s krav om 1 inspektör per 10 000 sysselsatta. De har till och med fler än vad som krävs enligt ILO:s konvention. Att Sverige ligger så långt efter att vi nästan skulle behöva fördubbla vårt antal inspektörer är genant.

Ju fler inspektörer vi har, desto fler arbetsplatser kan kontrolleras. Det är logiskt. Detta ökar pressen på arbetsgivare att följa reglerna. Motivationen borde givetvis ligga i att ha friska och produktiva anställda på arbetsplatsen, herr talman, men i alldeles för många fall är det snarare risken för sanktioner som gör att företag skärper sig.

Herr talman! På arbetsplatser med fem eller fler anställda ska ett skyddsombud väljas, men på alltför många arbetsplatser saknas lokala skyddsombud. Utan skyddsombud står arbetstagarna maktlösa i arbetsmiljöarbetet. De som påverkas mest av arbetsmiljön måste givetvis ha en reell möjlighet att vara med och utforma den. Här spelar de regionala skyddsombuden en avgörande roll, både för att rekrytera fler lokala skyddsombud och för att stödja arbetsmiljöarbetet på de mindre arbetsplatserna.

Anslagen till de regionala skyddsombuden har inte höjts på många år. Detta har tvingat vissa fackförbund att skjuta till mer egna medel för att upprätthålla verksamheten, medan andra har tvingats minska antalet skyddsombud och arbetsplatsbesök. Det här håller inte. Därför vill vi socialdemokrater förstärka anslagen till de regionala skyddsombuden, för att inte låta skyddet för svenska löntagare urholkas i takt med anslaget.

Herr talman! En säker arbetsmiljö handlar inte enbart om att förhindra olyckor. Det handlar också om att stoppa den stress och den psykiska ohälsa som breder ut sig på våra arbetsplatser. Stressrelaterad ohälsa är en av vår tids största arbetsmiljöutmaningar, särskilt för kvinnor som arbetar inom vård, skola och omsorg.

För en undersköterska som redan går på knäna räcker det inte med en klapp på axeln. För en lärare som går hem varje dag med en känsla av otillräcklighet räcker det aldrig med en ny och ergonomisk kontorsstol.

Det handlar om att ha tillräckligt med resurser och kollegor för att ge varje patient den omsorg de förtjänar och att ge varje elev den uppmärksamhet och det stöd eleven behöver.

Vi socialdemokrater har därför i våra budgetmotioner de senaste åren föreslagit större stöd till kommuner och regioner i förhållande till Sverigedemokraternas och regeringens förslag.

Inför 2025 föreslår vi ytterligare 6 miljarder kronor mer än regeringen till välfärden, något som även Tidöpartierna hade kunnat göra om de prioriterat välfärden och dess anställda högre än skattesänkningar för de mest välbeställda.

Vi kan inte acceptera att människor går sönder - fysiskt eller psykiskt - av sitt arbete. Och vi kan inte tolerera att arbetsgivare som brister i sitt ansvar slipper undan. Arbetsmiljön i Sverige måste förbättras. Då krävs konkreta åtgärder: fler inspektörer, bättre stöd till skyddsombud och resurser för att minska stressen i välfärden.

Vi behöver ta vårt ansvar och se till att det finns regler som efterlevs och att ingen ska behöva betala priset för bristande skydd med sitt liv eller sin hälsa.

(Applåder)

Herr talman! Kriminaliteten breder ut sig i Sverige, och även om skjutningar och sprängdåd av naturliga skäl är det som uppmärksammas mest vet vi alla att grunden för verksamheten är ekonomisk. Kopplingarna mellan arbetsmarknaden och den kriminella världen är uppenbara, och hela samhällets kraft måste mobiliseras även mot arbetslivskriminaliteten.

Arbetslivskriminaliteten leder till allvarliga samhällsproblem och är systemhotande eftersom den undergräver förtroendet för hela samhället genom att kriminella företag bygger sin verksamhet och skaffar sig konkurrensfördelar genom svartjobb, illegal arbetskraft, skenanställningar, människohandel, usel arbetsmiljö och olika bidragsbrott.

Trots detta har avregleringar och så kallade förenklingar under de senaste decennierna genomförts utan förståelse för de långsiktiga konsekvenserna. Och här står vi nu. Vi socialdemokrater har länge varnat för att dessa saker inte bara gör livet enklare för förtagare, vilket såklart är lovvärt, utan också gör det både billigare och enklare för kriminella att ta sig in och slå ut dem som försöker göra rätt för sig på svensk arbetsmarknad.

Hederliga företagare har fått förenklingar med en side of crime som på sikt slår undan benen för dem själva och riskerar hela samhället. Den självreglerande marknad som klarar av att själv stävja denna typ av missbruk och osund konkurrens existerar inte, och de misslyckade marknadsexperimenten måste få ett slut.

I dag drabbas i stort sett hela den svenska arbetsmarknaden av dessa problem. Byggbranschen, krogarna och taxi är välkända sektorer som har varit drabbade länge, men även omsorgsbranschen, skönhetsvård, industrier och fastighetsbranschen, för att nämna några till, drabbas mer och hårdare för varje månad som går.

I takt med att problemen växer har också fler och fler av Sveriges företagare insett att det finns en baksida med utvecklingen. Priser pressas med utnyttjad arbetskraft, brott mot arbetsmiljölagar och svart kapital från till exempel drogförsäljning. Staten hjälper också till genom slappa regler för den som anställs via till exempel nystartsjobb eller arbetstillstånd.

Naturligtvis görs en hel del bra saker också, herr talman. A-krimcentren fortsätter tack och lov att byggas ut, nya möjligheter för myndigheter att dela information kommer till stånd och nyligen beslutades det om att skärpa systemet med lönegaranti för att stävja kriminellt missbruk.

När det gäller det som vi står inför, herr talman, krävs det att vi mobiliserar hela samhällets kraft och möter de kriminella redan i dörren. De har inte på arbetsmarknaden att göra. Det ska vara svårt att fuska, det ska vara enkelt att åka fast och det ska vara kännbara straff även på detta område.

En början vore att till exempel strama åt reglerna för arbetskraftsinvandring, helst genom en arbetsmarknadsprövning. Enskilda företag ska inte få bestämma om det råder brist på arbetskraft eller ta hit människor och utnyttja dem samtidigt som svenska företag slås ut och arbetare blir arbetslösa.

En annan åtgärd vore att ta tag i problemen med offentlig upphandling. Det offentliga är en stor upphandlare av både varor och tjänster, och att utesluta den kriminella miljön från att vinna anbud med hjälp av till exempel utökade registerkontroller och ett skifte från krav på lägsta pris till en mer samlad bedömning borde vara självklart.

Genom att svartlista dem som missköter sig och utöka möjligheterna att med hjälp av till exempel AI analysera den offentliga information som finns hos olika myndigheter och på andra ställen kan vi skapa en bra grund för att säkra upphandlingar med sjysta företag och stoppa underbudskonkurrensen från dem som inte vill följa lagarna.

Ett tredje förslag är att skärpa kontrollen och regelverket för stödanställningar, särskilt för nystartsjobb som i dag knappt har ett regelverk att tala om. Där litar man fullt ut på att alla som har ett företag och kan anställa någon och alla som varit arbetslösa en längre tid är laglydiga och vill göra rätt för sig. Det antagandet stämmer helt enkelt inte.

Den här utvecklingen kan inte få fortsätta. Men trots att mycket finns att göra är de förslag som levereras av regeringen på vårt område oerhört få, herr talman. Den utvecklingen måste vända. Vi måste ta kontroll över arbetsmarknaden och se till att de företag som sköter sig också klarar av att stanna på marknaden och inte slås ut av de oseriösa.

Vi hörde tidigare i debatten att lågkonjunkturer skulle innebära att oseriösa företag slogs undan till förmån för seriösa, sjysta företag. Risken är att det blir precis tvärtom: När konkurrensen hårdnar och jobben blir färre är det de som tar flest genvägar och utnyttjar människor till lägst löner som stannar kvar och får de uppdrag som finns. Det är inte en utveckling som känns särskilt tilltalande.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Patrik Lundqvist, för ett väldigt bra anförande! Jag håller med om det mesta Patrik Lundqvist säger.

Jag kan bara beklaga att Socialdemokraterna inte var tidigare på bollen när det till exempel gäller statlig arbetsmarknadsprövning. Vi hade ju majoritet för det i riksdagen från 2014 fram till 2022. Då var det ingen som ville diskutera frågan. Sedan satte sig Sverigedemokraterna med regeringspartierna och förhandlade ganska bra. Vi nådde inte hela vägen. Vi hade gärna velat införa en statlig arbetsmarknadsprövning, men det gick inte. Vi hade majoritet i riksdagen tillsammans med Socialdemokraterna två hela mandatperioder, men då valde Socialdemokraterna tyvärr att rösta nej till förslaget. Det är bara att beklaga. Det kunde ha varit på plats för länge sedan.

Ni som lyssnar på den här debatten ska veta - det är väldigt viktigt när man hela tiden hör Socialdemokraterna hacka på Sverigedemokraterna - att Socialdemokraterna inte får förhandla och diskutera med Sverigedemokraterna. Det är viktigt att ha med sig i den här frågan.

I övrigt håller jag med om det mesta Patrik Lundqvist säger, men jag har ändå en fråga till honom när det gäller att motarbeta skuggsamhället och att illegala invandrare utnyttjas av hänsynslösa firmor: Hur ser Patrik Lundqvist och Socialdemokraterna på förslaget om rapporteringsplikt? Det skulle bli ett jättebra verktyg mot skuggsamhället, svart arbetskraft och arbetslivskriminalitet om polisen fick resurser att kunna gå direkt in på en arbetsplats enbart efter ett tips och begära legitimation av människor, en åtgärd de inte haft rätt till hittills.

Herr talman! Den här valsen har vi hört från Magnus tidigare: Vi hade majoritet. Varför gjorde vi inte saker? Faktum är att den här majoriteten kvarstår. Det var ingen annan situation vi hade mellan 2018 och 2022 än den ni har nu, där ni inte nådde hela vägen fram. Det är lätt att hacka på andra och säga saker om vad som skett förr, men då måste man också komma ihåg vilken situation man själv sitter i. Vi vet båda två vad det berodde på då och vad det beror på nu. Det är ingen större skillnad där.

Visst, kom ihåg vad som har gjorts, men kom också ihåg vad som görs nu! Det tycker jag är ganska viktigt att landa i, om man ska landa i en seriös debatt och faktiskt se på vad man själv gör och inte bara vända andra kinden till och tro att samma sak betyder något annat när någon annan gör det.

Vi har båda suttit i förhandlingar med andra partier där resultatet har blivit som det har blivit. Därefter röstar man som man röstar i den här kammaren, eller hur?

Annars kanske vi kan gå framåt med detta. Majoriteten kvarstår ju, eller hur? Vi klarar av att göra detta om det skulle vara så.

Det finns jättebra möjligheter för akrimcentren att hantera dessa frågor. Jag är inte särskilt insatt i den lagstiftning som Magnus Persson pratar om. Vi får väl se vad det blir när det väl kommer ett förslag. Jag har inga större kommentarer till detta just nu, mer än att när myndigheter som illegala inte har någon kontakt med, eller vill ha någon kontakt med, får ytterligare uppdrag att rapportera in de människorna vet inte jag om det kommer att ge särskilt mycket. Det är i alla fall en fundering jag har, herr talman.

Herr talman! Jag är glad att vi i varje fall har förhandlat bättre på två år än vad Socialdemokraterna lyckades göra på åtta år när det gäller de här frågorna. Vi har fått igenom betydligt mer än vad Socialdemokraterna fick. Jag är alltså ganska nöjd med våra förhandlingar. Helt nöjd är jag inte. Det ska man aldrig vara.

När det gäller kampen mot skuggsamhället och utnyttjandet av illegala invandrare tycker jag att Patrik Lundqvist svävar lite på svaret, herr talman. Vi behöver inte gå längre än till Patrik Lundqvists egen partiledare, som hade en illegal invandrare som städade svart i hennes eget hem, anställd av ett företag som var ganska oseriöst och även var dömt för kriminella handlingar. Det är väl inte ett sådant samhälle vi vill ha? Det är väl det vi ska motarbeta?

När det kan gå så långt att en partiledare för Sveriges största parti har svart städhjälp i sitt hem är det något som inte stämmer. Hade rapporteringsplikten varit på plats hade kanske detta aldrig hänt.

Jag vill ändå ha ett tydligare svar från Patrik Lundqvist här. Hur ser Patrik Lundqvist på förslaget om rapporteringsplikten? Han påstår att han inte är insatt i det. Detta förslag har legat på bordet ganska länge och debatteras väldigt flitigt, både i medierna och i den här kammaren, så han bör veta vad det innehåller.

Herr talman! Då kommer vi tillbaka till grundproblemet. Vi har en höger i denna kammare som vill att enskilda företag ska vara de som bestämmer vem som får ett arbetstillstånd och inte. Det är det som möjliggör för dem att ta hit människor, utnyttja dem och tvinga dem att jobba. Vi fick till exempel i förra veckan läsa om bageriet Bake My Day, där man fick jobba 18-timmarsskift flera månader i sträck med hot som: Om du inte går med på detta åker du ut, för ditt arbetstillstånd bygger på att du har ett jobb här. Det är den ordningen som är grundproblemet.

Vi har naturligtvis också ett problem med att företagare som har misskött sig får fortsätta. Straffen är alldeles för låga. Näringsförbuden är inte tillräckliga. De som låg bakom pensionsbrotten i den så kallade Allrahärvan fick tio års näringsförbud efter att ha stulit människors pensionspengar. Det kan inte vara rimligt. Det är här vi behöver kraftsamla.

Jag är rätt övertygad om att ifall lagarna finns på plats för att döma dem som står för arbetslivskriminaliteten får vi också bort dem. Det måste finnas möjligheter för myndigheter att säga: Nej men stopp nu! De här människorna ska inte driva företag. De är inte där för att de är seriösa och vill göra gott för Sverige. De har andra syften.

Där behöver vi sätta in åtgärderna. Men det är inte det vi ser nu. Regeringen ser till att man inte kan anställa familjemedlemmar med nystartsjobb, samtidigt som kriminella utnyttjar systemet för att anställa sina kompisar i gängen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 december.)