Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

Debatt om förslag 20 december 2018
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 27

Anf. 106 Anna Johansson (S)

Fru talman! De debatter som förs i kammaren i dessa dagar sker i en väldigt annorlunda politisk situation. Det har aldrig hänt förut att en ny regering fortfarande inte tillträtt hundra dagar efter ett val.

Det har inte heller tidigare hänt att en riksdagsmajoritet röstat bort en sittande regering utan att ha en färdig plan för vad som ska hända sedan. Och det är första gången som Sveriges riksdag tar ställning till en övergångsbudget.

Att det inte hänt förut är dock inte detsamma som att det inte kan hända igen. Hur vi agerar i situationen kan mycket väl skapa praxis för framtiden. Det har varit vägledande för hur vi socialdemokrater har valt att hantera den här processen såväl i Regeringskansliet som här i riksdagen.

När statsministern röstades bort fick vi en övergångsregering som administrerar i enlighet med regeringsformens bestämmelser. Den kan inte ta politiska initiativ, den kan inte avgå och den kan inte utlysa nyval.

Däremot måste den lägga fram en budget till riksdagen inom en fastslagen tidsram. Därför förhandlades det mellan de flesta av riksdagens partier fram principer för hur en övergångsbudget skulle se ut, vad den bör innehålla och inte bör innehålla. Den budgetproposition som lades fram följer de överenskomna principerna och var alltså inte en partipolitisk produkt utan ett dokument som skulle ge en kommande regering de bästa förutsättningarna att lägga fram en ändringsbudget med en tydlig politisk inriktning.

Vår uppfattning är att det borde ligga i allas intresse att sätta en praxis som innebär att en övergångsbudget accepteras av riksdagen och att en tillträdande regering därmed får det avgörande inflytandet över statsbudgeten.

Därför är det beklagligt att andra partier valde att lägga fram egna budgetmotioner - och dessutom rösta igenom dem i kammaren - i detta mycket ovanliga läge. Det är naturligtvis helt sant att reformer behövs. Men karaktären på en partimotion gör att det inte är den bästa formen för att styra landet, vilket de senaste veckorna har visat med all önskvärd tydlighet.

Arbetsmarknad och arbetsliv

Den förvirrade process vi nu fått bevittna lever knappast upp till epitet som ansvarsfull eller sansad, och jag hoppas att det inte kommer att upphöjas till praxis. Såväl medborgare som myndigheter har rätt att förvänta sig mer än så här av riksdagens partier.

Fru talman! Vi befinner oss i en situation där sysselsättningen är den högsta som någonsin uppmätts i ett EU-land, arbetskraftsdeltagandet ökar och även långtidsarbetslösheten har minskat. Inte minst glädjande är det att utlandsfödda kvinnor i allt högre utsträckning ingår i arbetskraften och att tiden det tar för en nyanländ att etablera sig på arbetsmarknaden i det närmaste har halverats de senaste åren.

Samtidigt står en stor grupp människor utanför arbetsmarknaden, trots att en överväldigande majoritet av arbetsgivarna uppger att deras största problem är att de har svårt att rekrytera den kompetens de behöver. Lösningen på missmatchningen är insatser för att rusta de arbetslösa så att de får den kompetens som näringsliv och offentlig sektor behöver.

För detta behövs utbildning men också en aktiv arbetsmarknadspolitik. Ca 75 procent av dem som i dag är inskrivna på Arbetsförmedlingen hör till grupper som har svårare att få ett jobb. Det talar för att behovet av insatser ökat snarare än minskat. I en tid då allt fler bedömer att vi snart kommer att gå in i en sämre konjunktur förefaller kraftiga nedskärningar på arbetsmarknadspolitiken som än mer kortsiktigt och ansvarslöst.

Målet för Moderaterna är att lägga ned Arbetsförmedlingen och ersätta den med privata företag. Men erfarenheterna av marknadsexperiment inom arbetsmarknadsområdet imponerar inte. Vi är nog många som minns etableringslotsarna. Men även färska undersökningar visar att privat arbetsförmedling inte är effektivare än offentlig.

Inte bara Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag utan också anslagen för åtgärder skärs ned kraftigt i M-KD-budgeten. I realiteten väntar totalstopp för nya deltagare till beredskapsjobb och extratjänster. De inträdesjobb, alltså jobb med 30 procents lägre löner än enligt gällande kollektivavtal, som högern vurmar så för och skriver om i sina motioner, finns det i dag inget lagstöd för utöver att de medför andra stora problem.

Om Moderaternas och Kristdemokraternas SD-stödda motion blir verklighet riskerar resultatet att bli ökad långtidsarbetslöshet och kraftigt ökade kostnader för försörjningsstöd i kommunerna. Det är precis tvärtemot den önskade utvecklingen.

Vi socialdemokrater har valt att inte lägga fram vår politik på det här området i form av en motion, eftersom vi anser att övergångsbudgeten borde ha röstats igenom. I ett senare skede kommer vi självklart att återkomma, förhoppningsvis i form av en budgetproposition och i annat fall som en partimotion och redogöra för våra politiska visioner och förslag som rör arbetsmarknad och arbetsliv.

Då vi inte står bakom det rambeslut som är taget avstår vi från att delta i beslutet om anslagsfördelningen inom utgiftsområdet och hänvisar till det gemensamma särskilda yttrandet från S, V och MP.

(Applåder)


Anf. 107 Magnus Persson (SD)

Fru talman! Den klara linjen i Sverigedemokraternas politik grundar sig på och syftar till att medborgarna ska få ökad trygghet och välfärd.

När det kommer till utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv innebär det att vi vill göra rejäla reformer för att uppnå ett läge där löntagarnas trygghet prioriteras samtidigt som man skapar goda förutsättningar för ett bra företagsklimat.

Till skillnad från många andra partier i denna kammare håller vi sverigedemokrater fast vid kärnan i vår politik: trygghet och konkurrenskraft. Det innebär att de satsningar som vi gör inom utgiftsområdet inte är något nytt utan något vi har debatterat i den här kammaren flera gånger förut: Vi måste möjliggöra att arbetssökande kommer i reguljära anställningar, och vi måste se till att arbetsplatserna är trygga och präglas av en bra arbetsmiljö. För att uppnå detta vill vi bland annat i samarbete med arbetsmarknadens parter sjösätta ett förslag om lärlingsanställningar kompletterade med studier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

När det gäller arbetsmiljön vill vi i vanlig ordning satsa mer resurser på Arbetsmiljöverket och på Myndigheten för arbetsmiljökunskap. Detta vill vi göra då vi i dag vet att det behövs fler kontroller på våra arbetsplatser men också för att vi vill se över och utöka Arbetsmiljöverkets uppdrag, framför allt gällande arbetet med skyddsombud. Det kanske är dags att hitta andra vägar när det gäller regionala skyddsombud och inte ge facket veto.

Myndigheten för arbetsmiljökunskap får mer resurser för att öka forskningen kring arbetsmiljörelaterade frågor. För att uppnå ökad trygghet för löntagarna vill vi höja a-kassan samt förstatliga den så att fler kan få del av den.

Funktionsnedsättning ska inte vara ett hinder för att skaffa sig sysselsättning. Därför höjer vi även anslagen till Samhall.

Fru talman! Varje individ har rätt till stöd och åtgärder för att komma in på den reguljära arbetsmarknaden. Det är ett uppdrag som i dag ägs av Arbetsförmedlingen. Myndigheten har tyvärr under lång tid präglats av lågt förtroende hos både arbetssökande, företag och allmänhet. Resultat i form av reguljära anställningar har uteblivit. I stället ser vi en uppsjö av dyra, verkningslösa åtgärder.

För att öka servicen till de arbetssökande ser vi i dag ingen annan väg att gå än att avveckla Arbetsförmedlingen i dess nuvarande form. Det handlar alltså inte om att lägga ned Arbetsförmedlingen, utan det handlar om att avveckla den i dess nuvarande form. Vi ser det inte som försvarbart att en myndighet med så låga resultat tillåts fortsätta att ansvara för stödet till de arbetssökande. Det är inte heller försvarbart att använda 80 miljarder årligen för att finansiera denna myndighet.

Detta är vägen framåt för att öka löntagarnas trygghet: ekonomisk trygghet vid arbetslöshet, ökat och förbättrat stöd för återgång till den reguljära arbetsmarknaden och trygga arbetsplatser.

Det här är kärnan i Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitik. Då våra ramar överstiger utskottets avstår vi från att delta i beslutet, fru talman, och har inkommit med ett särskilt yttrande.

Jag vill nämna några ord om debattklimatet i den här kammaren. Jag rannsakade mig själv efter gårdagens debatt och frågade mig om jag skulle kunna sjunka ned till samma nivå som vissa partier gjorde i går när de betedde sig ganska hänsynslöst här i kammaren. Men jag kom fram till att jag inte kan göra det, för min respekt för demokratin och denna kammare är för stor. Jag kommer inte att sänka mig till den nivån.

Jag vill önska er en god jul och ett gott nytt år - framför allt till vår utomordentliga personal i utskottet.


Anf. 108 Martin Ådahl (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Fru talman! Jag har en fråga riktad till Magnus Persson från Sverigedemokraterna apropå de besparingar som även ni har i arbetsmarknadspolitiken. Jag ställde frågan även i den tidigare debatten om utgiftsområde 13.

Det som skiljer er från de andra partierna är att när ni tar bort personer från olika åtgärder upphör de att existera i den ekonomiska verkligheten. Nästan alla andra partier - innefattande vårt eget och även M och KD i den budget som nu antas av riksdagen - har ordentliga beräkningar. Man tänker sig att en andel hamnar i försörjningsstöd och en annan i något annat. Det är ett normalt sätt att tänka, för även om man vill att alla ska få jobb direkt eller eventuellt försvinna är det ju inte så i verkligheten. De här personerna måste ha någon form av försörjning.

Jag undrar när Sverigedemokraterna kommer att rätta till dessa miljardhål i sin budget.


Anf. 109 Magnus Persson (SD)

Fru talman! Jag förstår inte riktigt vad Martin Ådahl menar, för vi har full täckning i vår budget. RUT har räknat på den. Anser Martin Ådahl att riksdagens utredningstjänst inte är trovärdig? Du ställde ju samma fråga i går.

Vi har till exempel anslag för kommunerna, och vi har anslag för vidareutbildning. Allting finns i vår budget. Om Martin Ådahl tar sig tid att läsa den kommer han att se det.

Det var bra att Martin Ådahl begärde replik, för när man tittar på Centerns så kallade budgetmotion ser man att den är ganska tom och innehållslös. Man vill bli av med flaskhalsar, men det står inget skrivet om hur man vill bli av med dem. Martin Ådahl får gärna passa på att svara på den frågan nu när han står här i talarstolen.


Anf. 110 Martin Ådahl (C)

Fru talman! Vi har varit tydliga med att praxis tyvärr inte har följts i denna budgetprocess. Det har varit stora problem med hur hanteringen av hela budgeten har varit för en regering. Därför har vi mycket medvetet presenterat en minimalistisk budgetmotion. Du kanske inte har läst den. Men vi har tidigare haft 200 sidors budgetmotioner med gott om fotnoter och referenser till RUT. Det är detta jag återkommer till.

Ja, jag har faktiskt läst er budgetmotion, och jag har läst fotnoterna från RUT. Och jag har faktiskt konstaterat att ni till skillnad från alla andra tyvärr inte har någon vidarehänvisning när det gäller vart de här personerna ska ta vägen. Ni har inte heller några riktiga beräkningar. Det är också det som gör att ni har mycket mer pengar än någon annan: Ni hittar på dem - om man får använda det uttrycket. Förlåt, fru talman!

Jag ställer fortfarande frågan till Magnus Persson: Var någonstans i fotnoterna som RUT har tagit fram står det vart folk har tagit vägen? Kan han förklara det?


Anf. 111 Magnus Persson (SD)

Fru talman! Jag har svarat Martin Ådahl på detta. Han kan läsa dokumentet, för där står klart och tydligt vilka satsningar vi har. Jag behöver inte stå här och rabbla upp siffra på siffra, för jag antar att han både kan räkna och läsa. Jag ser inga problem med detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Men jag ser problem med den lättvindiga text som Centerpartiet har. Man skyller på och hänvisar till praxis, men praxis gäller visst lite när det passar. Det är ganska beklämmande. Man kan tro att ni har suttit vid Stureplan över en caffelatte och författat ett dokument. Det är mycket tal om servettbudgetar och dylikt här, och det här är inget som imponerar på mig.


Anf. 112 Martin Ådahl (C)

Fru talman! Jag hoppas att vi kan hålla ett gott debattklimat framöver.

Först vill jag säga det som alla vet: Eftersom ramarna i vårt förslag har fallit deltar vi inte i beslutet utan hänvisar till vårt särskilda yttrande. Vi vill egentligen inte ha det här sättet att göra en budget på i Sverige. Det ska en regering göra.

Låt mig apropå det viktiga utgiftsområde vi nu debatterar inleda med ett litet citat: "Det var den allra bästa av tider och det var den allra värsta. Det var visdomens tid, det var oförnuftets tid." Detta är den klassiska inledningen på Två städer av Charles Dickens. Men det skulle också kunna vara en inledning på en beskrivning av den svenska arbetsmarknaden i dag.

Å ena sidan är vi nu precis över krönet på den internationella högkonjunkturen. Exportindustrin går på högvarv, och det råder skriande brist på arbetskraft i många sektorer i svensk ekonomi. Tiotusentals personer saknas.

Å andra sidan har vi den allra djupaste och svåraste klyvning vi kanske någonsin har haft på svensk arbetsmarknad. Som nämndes här tidigare är tre fjärdedelar av alla arbetslösa i Sverige, 260 000 personer, utsatta människor. Många av dem är utlandsfödda, äldre som ska försöka komma tillbaka till jobbet eller personer som saknar gymnasieexamen. Så ser det ut i ett läge där arbetslösheten bottnar på en för att vara i toppen av en högkonjunktur ganska hög nivå: 6,2 procent.

Tidigare i dag meddelade Arbetsförmedlingen att man nu har gett upp och räknar dem som står längst bort från arbetsmarknaden som hopplösa. Dem ska de ideella eller något liknande ta hand om. Så kan vi inte ha det i Sverige. Vi måste ha en arbetsmarknad som är för alla. Vi får inte ge upp om människor bara för att de står långt bort från arbetsmarknaden.

Detta är också en regional, och ibland nästan en lokal, klyvning. Vi som är här kommer från olika delar av vårt land, och många av oss vet att det sida vid sida med en blomstrande arbetsmarknad och ett starkt företagsklimat finns områden där arbetsmarknaden ser nästan hopplös ut. Många personer som jag har mött ser mig i ögonen och säger: Jag ser ingenting av den här fantastiska arbetsmarknaden. Var är den någonstans? Var finns den för mig? Det frågar de som har kämpat för att komma in i det svenska samhället som nyanlända och de som kämpar på sin ort för att komma tillbaka i jobb efter att ha blivit av med sitt arbete.

Tittar vi närmare på statistiken ser vi att mycket av den lilla förbättring som skett tyvärr dessutom bygger på extratjänsterna som av någon outgrundlig anledning räknas som sysselsättning fast de är subventionerade av staten till 100 procent och lite därtill.

Nu är det här inte omöjligt, skulle jag säga. Andra länder har vänt på en sådan här utveckling. Tyskland var Europas sjuke man och hade över 10 procents arbetslöshet, vilket var bland de högsta siffrorna i Europa. Nu är arbetslösheten där en av de lägsta. Men för att kunna vända på detta krävs, återigen, strukturella reformer. Det krävs faktiskt, precis som vissa av våra motståndare säger, utbildning. Det vill Centerpartiet satsa på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Vi vill satsa på yrkesvux och smartare yrkesutbildningar och lärlingsutbildningar - alla tänkbara vägar tillbaka in i jobb. Men vi måste samtidigt erkänna att det inte räcker. Vi kan inte sätta hundratusentals personer i skolbänken i många år i vuxen ålder och tro att det är lösningen på våra arbetsmarknadsproblem. Vi måste öppna andra vägar också. Här finns fyra lås som vi i politiken har skapat och som vi måste bända upp med hjälp av politiken.

Det första är den enorma bristen på startjobb eller lärlingsjobb - det finns många namn. Kärt barn har många namn. Det handlar om att man börjar på en lite lägre lön under några år än vad som tolereras i dag på svensk arbetsmarknad för att på så sätt få en väg in och får en högre inkomst än de låga bidrag man kom från som arbetslös. Det här är det som ibland kallas för enkla jobb, men de är verkligen inte enkla.

Hade vi varit som Tyskland skulle vi ha haft 100 000 sådana öppningar för människor - 100 000 fler jobb på en befolkning av Sveriges storlek. Hade vi varit som Danmark skulle vi ha haft över 150 000 sådana jobb. Där måste vi börja, och det går alldeles för långsamt.

Det finns de som oroar sig för att det här ska dra ned andras löner i Sverige. Men det fantastiska med det här är att de här jobben, enligt de undersökningar som har gjorts i Danmark, faktiskt höjer de befintliga lönerna på arbetsmarknaden för dem som har de lägsta lönerna. När det kommer in tiotusentals fler personer får du som redan är på arbetsmarknaden ett ökat ansvar, får ibland handleda och får en ny och förstärkt roll. Vi kan alltså faktiskt förstärka dem som redan är där.

Det andra låset är att vi har bland de högsta skatterna i världen på att anställa dem med de lägsta lönerna. En stor del av det är bara ren skatt och egentligen inga riktiga sociala avgifter. I ena handen har vi dessa enormt höga skattekilar på att anställa dem som har det tuffast, och med andra handen använder vi dessa skattepengar till dyra åtgärder som är ineffektiva. Det måste det bli stopp på. Vi i Centerpartiet vill tvärtom ta bort arbetsgivaravgifterna för den som anställer dig som är helt ny på arbetsmarknaden under de två första åren. När du är som svagast och verkligen behöver komma in på arbetsmarknaden har småföretagen som störst anledning att anställa just dig. Särskilt viktigt, återigen, är det på de små orterna där många kämpar för att komma in på arbetsmarknaden.

Sedan måste vi öka rörligheten på svensk arbetsmarknad, för det är så människor kommer in. Det här är det tredje låset. Nu har vi utformat arbetsrätten i Sverige på ett väldigt märkligt vis. Vi säger till dig som är helt ny på arbetsmarknaden att du har den allra otryggaste formen av anställning. Till dig som är på arbetsmarknaden säger vi att du ska stanna så länge som möjligt. Ju längre du stannar, desto tryggare blir din anställning. Och vad händer? Människor känner ett enormt behov av att stanna jättelänge på arbetsplatsen, för där är det ju tryggt när man har sin fasta anställning. Och så plötsligt en dag skär företaget ned, och då står du där och är 55 år och facket förhandlar bort din plats i turordningen. Då står du längst bak i kön och ska kämpa dig tillbaka in på arbetsmarknaden.

Vi måste komma ifrån det där och komma till det som i Danmark kallas för flexicurity. Där har man ett helt annat sätt att trygga folks plats på arbetsmarknaden genom att man rustar dem för omställning med kompetensutbildning. Folk har då, vilket danska LO tycker är fantastiskt, mycket större chans att komma tillbaka gång på gång i livet och hitta nya jobb och både kunna vara rörliga och stanna på jobbet och ha trygghet i det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Det fjärde låset på arbetsmarknaden är det enormt ineffektiva sättet vi använder de resurser som vi har för att hjälpa de allra svagaste arbetslösa. Det är helt rätt att svenska staten ska hjälpa arbetslösa att komma in på arbetsmarknaden. Det tror vi på i det här landet. Men hur kan vi då använda dessa tiotals miljarder på ett så ineffektivt sätt? Hur kan vi göra det?

En enkät visade att bara några få procent av dem som är inskrivna hos Arbetsförmedlingen får aktiv hjälp av Arbetsförmedlingens personal för att komma in i arbete. Det är inte Arbetsförmedlingens anställda det är fel på. Det här är en byråkrati som slussar personer från åtgärd till åtgärd utan att få någon som helst effektivitet i jobbsökandet och som har visat sig omöjlig att reformera.

Centerpartiet vill göra om Arbetsförmedlingen i grunden. Vi vill att man ska belöna resultat. Ta in de fristående, ideella, idéburna eller privata aktörerna så att de kan få hitta nya, specialiserade och kreativa sätt att hjälpa folk in i arbete! Men se till att pengen bara delas ut efter resultat och att den är störst för dem som har det tuffast och mindre för dem som har det lättare. Vi ska inte belöna folk bara för att de placerar människor i pysselsättning och annat ofog. De ska inte få någon ersättning utan ska kastas ut ur systemet. Så har Australien, Storbritannien och Nederländerna använt varenda skattekrona till att i synnerhet hjälpa dem som har det allra tuffast på arbetsmarknaden.

Om vi bara kan bryta de här låsen - bristen på ingångsjobb, bristen på rörlighet, ineffektiviteten i förmedling och stöd och de höga skattekilarna på att anställa - kan vi också gå från bidragsjobb och åtgärder till riktiga jobb. Då kan de bästa av tider verkligen vara de bästa av tider innan den farliga lågkonjunktur som väntar kommer och det blir mycket svårare att få in folk på arbetsmarknaden. Då kan de som står utanför arbetsmarknaden komma in. Då kan vi komma ifrån det som Arbetsförmedlingen sa om att vissa personer är så hopplösa enligt deras mening att de inte ens kan åta sig att hjälpa dem. Då kan vi öppna upp svensk arbetsmarknad på riktigt.

(Applåder)

I detta anförande instämde Annika Qarlsson (C).


Anf. 113 Ali Esbati (V)

Fru talman! Jag blev glad över att Martin Ådahl nämnde Charles Dickens, som beskriver ett samhälle mycket i Centerpartiets anda, får man säga, med fritt entreprenörskap, ingen inkomstbortfallsprincip, många enkla jobb och väldigt starka, för att inte säga existentiella, drivkrafter för arbete. Men det var inte det jag skulle fördjupa mig i här.

Jag reagerade på någonting som Martin Ådahl sa både i sitt anförande och i replikskiftet med vår kamrat från Sverigedemokraterna, nämligen att man väldigt ogärna ville lägga fram en egen budget, att man tycker att det har varit en problematisk process och att det egentligen är regeringen som ska lägga fram budgeten, särskilt i det här läget. Det som är något förvånande med det är att jag inte uppfattade att det har funnits något tvång för Centerpartiet att lägga fram en egen budget, som man ju ändå gjorde. Det är det faktum att Centerpartiet lade fram en egen budget, sedan reserverade sig till förmån för den och därefter lade ned sina röster som gör att vi har den situation vi har nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Jag vill gärna ha ett klargörande när det gäller om skälet till Centerpartiets motion har varit specifikt att det ska vara en budgetmotion - servettskiss eller inte - från Moderaterna och Kristdemokraterna med SD:s hjälp som går igenom. Har det varit huvudsyftet med Centerpartiets budgetmotion, eller finns det andra syften, till exempel att visa upp att man fortfarande vill ha sänkt a-kassa och så vidare?


Anf. 114 Martin Ådahl (C)

Fru talman! Angående det som Ali Esbati sa om Dickens kontrar jag med att säga att jag förstår att Ali Esbati gärna vill att debatten ska vara precis som på 1800-talet när Marx skrev Kommunistiska manifestet. Men vi vill nog gärna uppdatera verklighetsbilden och åtgärderna för den moderna tid som vi lever i.

När det gäller budgeten har vi inte varit det minsta oklara med att vi ville att ordningen kring den här budgetomröstningen skulle vara annorlunda. Vi skulle ha velat ha en regering först, och vi skulle egentligen ha velat slippa hela den här situationen vi har nu med en budget som gått genom riksdagen i stället. Men givet att den här situationen har uppstått är det inte Centerpartiets uppdrag att kompensera i de här omröstningarna för vad alla andra gör.

Vi var tydliga med att vi hade gjort en budget som vi visste skulle falla. Vi yrkade bifall till dess idé och tanke, men den var som du säger en manifestation för vad vi vill - men kanske inte med just den betoning som du har, Ali Esbati.

Däremot har vi varit tydliga med att vi inte kan ta ansvar för vad alla andra i riksdagen gör. Vi kan inte med våra beslut kompensera för vad andra gör. Det har ni inte heller gjort, någonsin, i de här omröstningarna eller i andra likartade parlamentariska situationer.

Var och en får alltså stå för sin budget och sin hantering.


Anf. 115 Ali Esbati (V)

Fru talman! Jag har förståelse för att Martin Ådahl i sin historiebeskrivning vill hoppa över hela perioden med arbetarrörelsens kamp och vad den ledde till. Jag ska inte avkräva honom den.

Jag konstaterar dock att svaret på min egentliga fråga blev väldigt märkligt. Jag har inte krävt av Martin Ådahl att han ska ta ansvar för vad någon annan gör. Jag tycker att det kan vara rimligt att ta ansvar för vad man själv gör.

Man är till exempel överens med andra partier om att det är en rimlig hantering för en övergångsregering att inte lägga fram en partipolitisk budget utan prolongera tidigare budgetar, i enlighet med principer som Martin Ådahls parti har tyckt är rimliga. Att då komma och lägga fram en egen budget kan jag inte förstå att Martin Ådahl eller någon annan har tvingats göra. Det är ett aktivt val. Och resultatet av det aktiva valet ser vi här. Ett konservativt reaktionärt block har fått igenom sin budgetmotion.


Anf. 116 Martin Ådahl (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Fru talman! Jag förstår att Ali Esbati gärna vill tillskriva den han råkar replikera på alla de saker han är missnöjd med. Men det är faktiskt inte vi som har lagt fram Moderaternas budgetmotion. Vi har lagt fram vår, och vi har varit tydliga med att vi inte vill att den ska bli rikets budget i slutänden. Det är ett sätt att presentera vår politik. Vi vet att den kommer att falla i följande omgångar. Då har vi åtminstone fått markera var vi står, precis som Vänsterpartiet har markerat på andra sätt var de står.

Centerpartiet kan inte, även om Ali Esbati gärna vill det, ta ansvar för alla andras agerande. Vi är inte heller på något vis ansvariga för att Moderaterna har lagt fram den här budgeten. Innehållsmässigt finns det saker i den som vi tycker är bra. Men det hör inte till saken. Vi tycker fortfarande att hanteringen har varit tokig.


Anf. 117 Ali Esbati (V)

Fru talman! Det här blir kanske lite av en fortsättning på det samtal som jag och Martin Ådahl hade. Vi är samlade här för att debattera i en ganska märklig budgetprocess. Då blir det lite formalistiskt konstitutionellt nörderi. Men vi måste sätta in det som sker i ett sammanhang.

Sverige har, vilket har konstaterats många gånger, en övergångsregering. Det beror på att de borgerliga partierna tillsammans med Sverigedemokraterna röstade bort Stefan Löfven utan att ha en färdig idé om hur en ny regering skulle se ut. Den situation vi befinner oss i är resultatet av den omröstningen och den efterföljande parlamentariska processen.

Vad är det då som har hänt? Varför är vi i den här situationen? Vi är i den fastän vi har ett parlamentariskt läge som liknar det som var under den förra mandatperioden. Då hade vi en rödgrön regering som fick igenom sin budget efter förhandlingar med Vänsterpartiet. Men det som har hänt - en ganska stor förändring - är att delar av det som tidigare kallades den borgerliga alliansen har gått en annan väg. Man har inlett en process där man ser sig som en del av en annan sorts höger där Sverigedemokraterna ingår. Därför har vi hamnat i den här situationen i dag.

Rent konstitutionellt innebär det att vi inte har kunnat få en regering ännu. Det har i sin tur lett till att vi har hamnat i ett aldrig tidigare prövat läge, nämligen att en övergångsregering har tvingats lägga fram en budget. Det är en situation som har behövt hanteras ansvarsfullt, både för att säkerställa den löpande styrningen och administrationen av statliga funktioner och myndigheter och för att skapa en praxis som kan finna ett brett stöd och bli någorlunda robust för framtida eventualiteter.

Vi ska komma ihåg att det inte finns särskilt skarpa konstitutionella gränser för vad en övergångsregering får göra. Undantaget är egentligen att man inte får utlysa extra val.

Däremot finns det budgetlagar och en riksdagsordning som behöver följas. En budget behöver läggas. Landet behöver fungera. Det finns också en promemoria från Statsrådsberedningen. Den har använts därför att det har funnits ett brett stöd för att det är ett rimligt sätt att agera som övergångsregering. Det har funnits ett brett stöd för den efter KU-behandling och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Notera därför att den avgångna regeringen som fungerar som expeditionsministär har sträckt sig väldigt långt och bakbundit sig själv. Inget av de partier som ingår i den regeringen har lagt fram förslag på nya reformer. Det har inte heller Vänsterpartiet gjort. Varför det? Jo, vi har hedrat ett samförstånd som har varit till för att ge nästkommande regering - oavsett vilka partier den består av - större handlingsutrymme.

Detta är en politisk kostnad som betalas för att säkerställa en ordnad process i ett för Sverige komplicerat parlamentariskt läge. Vi har betalat det priset. Men hur har de borgerliga partierna agerat? De har sagt: "Det som ni har värkt fram på Regeringskansliet är bra principer, som ni bör följa". Sedan har de gått till sina kanslier och totat ihop budgetmotioner av servettskisskaraktär. På det sättet har de agerat.

Det är förstås både taktiskt och politiskt. Syftet har varit skapandet av ett blåbrunt reaktionärt block i svensk politik. Men samtidigt ska man alltså ge ett skimmer av att det finns ett slags snällborgerligt block i Sverige med liberalismen som en av grundstenarna - vad nu det ska betyda.

Från den moderata sidan har det naturligtvis också handlat om att hantera den panik och den bitterhet som har uppstått när man ännu inte har kunnat bilda en M-ledd regering. För oss andra är det självklart varför: det tämligen betydelsefulla och i och för sig glädjande faktumet att den borgerliga alliansen förlorade valet och att Moderaterna gick bakåt.

För att berättiga sitt agerande har Moderaterna barrikaderat sig bakom ett antal talepunkter och tröttsamma spins. En sådan som vi har hört hela tiden är att vi "har en övergångsregering men inte någon övergångsriksdag". Det är självklart korrekt. Men de slutsatser man drar av detta blir i praktiken helt uppåt väggarna.

Förhållandet mellan riksdag och regering är, som vi också påpekar i vårt särskilda yttrande, en delikat kombination av konstitutionella regler och upparbetad praxis. Man kan tänka sig att man vill ändra på den relationen. Det är fullt rimligt att tänka sig att man vill flytta reellt inflytande från regeringen till riksdagen och riksdagens processer - fine! Men det har de här partierna knappast gett uttryck för i andra sammanhang.

Om man ska göra en sådan typ av konstitutionellt skifte på ett seriöst sätt måste det vara en ordnad och genomarbetad process. Det skulle ändra hur budgeten utformas, hur den arbetas fram, vad som ska stå i budgeten respektive lämnas över till regeringen, hur departementen ska styras och hur myndigheterna ska agera. Det är viktiga frågor som man kan diskutera.

Men man ska knappast diskutera de frågorna i en kaotisk process där budgeten är inlämnad maximalt sent. Den är inte alls ett uttryck för den sittande regeringens eller regeringspartiernas politiska viljeinriktning efter valet. Utskottens beredningsprocess är maximalt forcerad. Och som lök på laxen har just de partier som säger "hallå, vi har ingen övergångsriksdag" ägnat sig åt allt annat än att göra processen seriös och transparent i just riksdagen. Då blir det för såväl myndigheter som medier och allmänhet svårt att förstå vad som händer i den här budgeten. Man vet inte ens vad som ingår i förslagen.

Det har till och med varit en process för att få ihop M:s och KD:s budget till en gemensam reservation - inte för att KD har fått särskilt mycket inflytande, men ändå. Det är dessutom svårt att utläsa i betänkanden och bakomliggande motioner vad som ska hända, varför saker ändras och inte.

Det är den situation vi har placerats i - av den samlade borgerligheten, skulle jag vilja säga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Fru talman! Det här är ju en situation som naturligtvis också gör att kopplingen mellan regeringsmakt och budget blir märklig och oklar. Här har vi en övergångsregering som inte kan avgå. Övergångsregeringen kan inte säga: Det här kan vi inte regera på, så då avgår vi eller utlyser extra val. Det får man inte. Det är en regering som per definition lever i ovisshet. Nu skjuter man alltså över ansvaret på den regeringen för att lösa en del av de problem som man själv inte har orkat förhålla sig till. Så agerar ju inte partier som bör få komma i närheten av regeringsmakten.

Låt mig bara säga några saker om innehållet i den här kaosbudgeten. Man skriver: "Utskottet vill se starka drivkrafter att arbeta, med lägre skatt på arbetsinkomster och med bidrag och ersättningar som främjar arbetslinjen och stöd för att återgå i arbete."

Alltså: De rika ska bli rikare, de sjuka och arbetslösa ska straffas. Det är vad det betyder.

Vi vet hur det var under de borgerliga åtta åren då man med stor frenesi slog sönder såväl a-kassan som sjukförsäkringen utan att bygga ut någon som helst rehabilitering trots att man använde ordet rehabiliteringskedja väldigt ofta.

Det här är de allmänna besvärjelser och den ideologiska enögdhet som präglar den här budgeten. När man kommer in på anslagen gör man omfattande, uppenbart oansvariga neddragningar: 900 miljoner på Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader och drygt 2,6 miljarder på program och insatser - detta för att skrapa ihop pengar till sina skattesänkningar, särskilt för dem med högre inkomster.

Här är det intressant att tänka sig vad man tror att detta ska få för konsekvenser. Hur ska det gå till? Läser man betänkandet och motionerna blir svaret ganska tydligt: Man har ingen aning och man bryr sig inte heller så mycket. Det är den tragiska verklighet som vi står inför.

Utskottet vill börja med att lyfta behovet av att reformera Arbetsförmedlingen i grunden, kan vi läsa. Det var ju spännande. Det var det man gjorde under Reinfeldtregeringen. Man visade generaldirektören på Powerpointpresentationer där den främsta kompetensen var att inte ha varit socialdemokrat. Man hanterade en internationellt unik slakt på a-kassan. Man lät Arbetsförmedlingen ta smällen för den samtidiga strypningen av sjukförsäkringen. Man genomförde tvångsmässiga privatiseringar som gav oss rubriker av typen: "Då vd för sekt, nu jobbcoach."

Lotsföretagen var involverade i entreprenöriella innovationer som innebar att man raggade kunder med att utlova egna datorer till ekonomisk brottslighet och i något fall även möjlig rekrytering till IS.

Detta fiasko skulle jag ha haft stor förståelse för om man ville förändra i grunden, men man vill göra tvärtom. Man vill ha mer av detta. I andra sammanhang pratar man om en nedläggning av Arbetsförmedlingen, men det är alltså fråga om en privatisering med offentligt säkrad finansiering av privata aktörer, alltså ett fullskaleexperiment i linje med den upphandlings- och outsourcekatastrof som man genomförde under regeringen Reinfeldt. Det är som att vilja skapa ett Nya Karolinska i varje län och kommun, fast utan sjukvård.

Inte ens detta förmår man ju presentera en plan för i den här budgeten, utan det är fråga om att genomföra dessa nedskärningar och sedan se vad som händer. "Utskottet anser att Arbetsförmedlingen bör effektiviseras", skriver man. Man kunde ju ha följt upp med orden "lycka till".

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Dessutom har man inte tänkt på att det tar lite tid att sparka anställda i dagens Sverige. Det är inte som någon kanske kan förvänta sig i sin fantasi, att anställda kan sparkas och gå på dagen. Det betyder att Arbetsförmedlingen kanske behöver säga upp många fler än vad som behövs för att sedan direkt anställa personal igen för att någon ska jobba där 2020.

Det här, fru talman, är inte att vara "den vuxne i rummet" i budgethanteringen, det är snarare ett barnkalas med överdos av prinsesstårta.

Slutligen: Jag vill understryka att jag och Vänsterpartiet mycket skarpt och mycket länge har kritiserat en hel del i Arbetsförmedlingens arbete och de åtgärder som många arbetslösa erbjuds eller i praktiken blir tvingade in i.

Det finns väldigt mycket att göra för att få en arbetsmarknadspolitik värdig ett modernt välfärdsland med en dynamisk arbetsmarknad.

Men då är inte den här vägen rätt väg att gå, snarare tvärtom. Det här är en politik som kommer att drabba människor som har behov av hjälp, och det kommer att drabba kommunerna ekonomiskt. I sin tur riskerar detta att gå ut än mer över personer som behöver samhällets stöd.

Vi kommer att återkomma till de här frågorna många gånger och på många olika sätt, oavsett vilken regering det blir. När det gäller det som vi tycker i dag hänvisar jag till vårt särskilda yttrande som vi har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Men för att väga upp för lite av den upprördhet som jag uppvisat här vill jag också önska god jul.

(Applåder)


Anf. 118 Leila Ali-Elmi (MP)

Fru talman! Övergångsregeringen har lagt fram en övergångsbudget som är politiskt avskalad. Syftet var att ge mesta möjliga

handlingsutrymme för den regering som så småningom kommer att tillträda. Jag deltar därför inte i beslutet utan hänvisar till övergångsbudgetpropositionen och det särskilda yttrande som vi lagt från Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Med det går jag över till det som jag vill lyfta fram i mitt anförande: ungdomsarbetslöshet. Det är en fråga som berör mig väldigt mycket, och en fråga som berör många andra.

Fru talman! När regeringen tillträdde hade Sverige en så hög ungdomsarbetslöshet att vi fick ekonomisk hjälp från EU.

S-MP-regeringen har gjort ett antal satsningar för att vända riktningen. En 90-dagarsgaranti infördes och har uppnåtts. Det tar i dag i genomsnitt 53 dagar att få ut unga arbetslösa personer som är inskrivna på Arbetsförmedlingen i arbete, studier eller en arbetsmarknadspolitisk insats - detta i jämförelse med 2015 då det tog 80 dagar.

Utbildningskontraktet är ytterligare en insats som är införd av SMPregeringen. Den riktar sig främst till unga personer som saknar slutbetyg från gymnasiet. Det är en satsning som säger att det aldrig är för sent att förvärva ett slutbetyg, något som är oerhört viktigt att gång på gång betona. Det får aldrig vara för sent. Samhället får aldrig ge upp att ge unga personer en ny chans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Ett annat exempel är den samordnare regeringen utsåg för de unga som varken arbetar eller studerar. Samordnaren har samlat erfarenheter och främjat utbyte mellan statliga myndigheter, kommuner, landsting, näringslivet, arbetsmarknadens parter och flera andra aktörer för en fortsatt minskning av ungdomsarbetslösheten.

Fru talman! Vi har nu den lägsta ungdomsarbetslösheten på 15 år. Arbetsmarknaden har varit stark, och regeringens politik ger resultat. Men vi är långt ifrån färdiga och mer behöver göras, mycket mer.

Trots att vi har den lägsta ungdomsarbetslösheten sedan 2003 finns en mycket stor grupp unga som inte kommer med i den positiva utvecklingen. Mörkertalet är troligen stort, men det är uppemot 160 000 unga som varken arbetar eller studerar. De blir ofta fast i den situationen i flera år. Det är en grupp långt utanför arbetsmarknaden som är osynlig för många.

Det finns flera olika skäl till att en ung person varken utbildar sig eller arbetar. Men ett mönster syns tydligt: andelen utanför studier och arbete är särskilt hög i socioekonomiskt utsatta bostadsområden. Det är unga människor som är födda i Sverige i de särskilt utsatta områdena och vars föräldrar är första generationens invandrare. Dessa människor får vi inte ge upp, vi får inte vända bort blicken. I dag glömmer vi dem, men det får vi inte göra. Det är då vi får de skjutningar och de tragedier som sker i dag.

Fru talman! Jag har egen erfarenhet av att växa upp i ett socioekonomiskt utsatt område, men jag hade turen att få stödet jag behövde för att inte tappa hoppet. Så är det tyvärr inte för alla.

Dessa unga individer har blivit övergivna av samhället och har tappat framtidstron. Så kan vi inte ha det. Något måste göras för att bryta denna negativa utveckling. Som jag nämnde visar forskning att det är uppemot 160 000 unga människor som det handlar om. Därför behöver vi hitta gemensamma lösningar bortom partipolitiken.

Fru talman! Varje ung person som inte går till arbete eller studier riskerar att i stället rekryteras till kriminalitet. Jag minns en mamma från mammornas manifestation på Sergels torg som hade förlorat sin son, inte till våldet, inte till kriminaliteten men till utanförskapet. Vi människor förenklar och säger gärna att det var hens eget fel för att hen var kriminell när grundorsaken går att hitta och förhindra långt tillbaka i tiden, i skolan och i de första försöken att komma ut i arbetslivet.

Det som den mamman sa och som jag bär med mig i dag var: Vi lever i utanförskap. Vi sörjer i utanförskap, men vi alla bär ansvaret för de förlorade unga liven, och vi är varandras förutsättningar. En mer sann mening har jag aldrig hört.

Fru talman! En mamma till ska inte behöva begrava sitt barn. Att vara kriminell ska aldrig vara något attraktivt eller den enda utvägen.

Därför behöver vi en mer inkluderande arbetsmarknad. Vi behöver jobba för att motverka diskriminering och de strukturer som försätter människor i utanförskap. Vi måste arbeta mer förebyggande, satsa mer på unga och ge mer resurser till socialtjänsten. Vi behöver fler lärare och fler vuxna som på riktigt tar ansvar.

Alla blir kanske inte akademiker eller får de där toppjobben, men alla förtjänar ett värdigt liv. Och alla förtjänar att få en chans och en möjlighet att bygga ett värdigt liv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

(Applåder)

I detta anförande instämde Annika Hirvonen Falk, Emma Hult och Rebecka Le Moine (alla MP).


Anf. 119 Jessica Polfjärd (M)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Jag vill inleda mitt anförande med att uttrycka min beundran för Ali Esbati, som lyckas stå i talarstolen i 11 minuter och 42 sekunder utan att nämna ett enda förslag eller en enda ambition som Vänsterpartiet har.

Visst har Sverige en övergångsregering, men vi har också en intakt riksdag. Vi har en budgetmotion som vann i voteringen. Inte kan väl det betyda att Ali Esbati inte har någon ambition? Finns det ingen politisk vision hos Vänsterpartiet om vad man vill göra? I stället ägnade han 11 minuter och 42 sekunder - jag räknade bort hans julhälsning - åt att ondgöra sig över den budgetmotion som ligger på riksdagens bord. Han förklarar även för oss andra hur en budgetprocess fungerar.

Jag vet inte om Ali Esbati har reflekterat över detta. Man kan jämföra med talaren före mig, Leila Ali-Elmi, som går direkt på samhällsproblemen och har en politik för det hon vill förändra. Detta kan man fundera över en stund.

Nu vill jag ägna mig åt mitt eget anförande. Vår budgetmotion vann som sagt vid riksdagens votering. Jag tror inte att vi på en enda punkt har brutit mot något som skulle kunna förklara att vi har fått den process som föreligger. I stället har en majoritet i Sveriges riksdag demokratiskt röstat fram vår budget.

Låt oss börja med att se tillbaka på de senaste fyra åren. Den här budgeten ska visserligen leda Sverige framåt, men vi kan även summera den tid som varit.

De senaste fyra åren kan betraktas som en förlorad mandatperiod när det gäller viktiga reformer. Vi behöver nu stärka svensk ekonomis förmåga till tillväxt och jobbskapande. Vi behöver ta steg mot full sysselsättning. Inte minst viktigt är det att integrationen börjar fungera genom att också nyanlända kan få ett jobb. Företagens konkurrenskraft behöver stärkas i stället för att undergrävas med ständigt högre skatter. För oss moderater är det tydligt: Sverige behöver en ny inriktning.

I vår budget går vi från ord till handling. Vi gör det vi lovat våra väljare. Vi har lagt fram en borgerlig reformagenda. Den präglas inte minst av den gemensamma politik som allianspartierna utvecklade tillsammans och gick till val på.

Det handlar om att skapa fler jobb och stärka konkurrenskraften och tillväxtförmågan. De som kan jobba ska också göra det utifrån sin förmåga. Så är det inte i dag. Vi sänker skatten på arbete så att det lönar sig bättre att jobba. Vi inför ett högre tak i RUT-avdraget som bidrar till att skapa fler jobb. Att färre betalar statlig inkomstskatt med vår politik gör att det lönar sig bättre att utbilda sig. Det innebär också att många lärare och sjuksköterskor slipper se mer än hälften av en inkomstökning gå till skatt.

Det handlar om hur vi ska få integrationen att fungera. Hur nyanlända integreras i det svenska samhället är en ödesfråga. Ett jobb är viktigt för att människor ska få makt över och påverka sitt eget liv. Men att fler av dem som invandrat arbetar är också mycket viktigt för svensk ekonomi och för samhället som helhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Jobben och språket är helt avgörande. Vi kommer aldrig att acceptera utanförskap och segregation. Att rusta människor för att kunna komma in på svensk arbetsmarknad ser vi som samhällets viktigaste uppgift.

Trots en långvarig högkonjunktur lever i dag en av sju i arbetsför ålder på bidrag i stället för att arbeta. Många av dessa människor - nyanlända - riskerar att hamna i långvarigt och permanent utanförskap och bidragsberoende. Konsekvenserna av utanförskap är stora både för den enskilde och för samhället. En ökad sysselsättning bland dem som i dag står utanför är också viktig för att deras barn inte ska ärva föräldrarnas utanförskap.

Arbetslösheten är nu nästan fem gånger högre för personer födda utanför Europa jämfört med personer födda i Sverige. Trots regeringens mål om lägst arbetslöshet i EU ligger vi nu på plats 17. Vi är nu längre ifrån målet än vad vi var under föregående mandatperiod. Allt fler står dessutom allt längre från arbetsmarknaden.

Samtidigt som många människor behöver hjälp för att komma in på arbetsmarknaden är rekryteringsproblemen stora, och arbetsgivarna har svårt att hitta rätt arbetskraft. Vår arbetsmarknad kännetecknas av stora matchningsproblem. Nästan alla branscher säger samma sak: Vi har svårt att hitta rätt kompetens. Vi är beredda att bidra om bara människor kan komma hit till oss och arbeta. Vi vill gärna hjälpa till.

Förutom att säkerställa att det alltid ska löna sig att gå från bidrag till arbete behöver arbetsmarknadspolitiken anpassas och effektiviseras för att hantera den utmaning som Sverige står inför.

En viktig del i arbetsmarknadspolitiken är att rätt individ får ta del av rätt insats för att säkerställa både att politiken ger avsedd effekt och att skattebetalarnas pengar används på bästa sätt. Det här fungerar inte i dag. Ett exempel är arbetsmarknadsutbildningen, som under lång tid uppvisat dåliga resultat. Trots stora matchningsproblem på arbetsmarknaden har detta förlängt arbetslösheten.

Insatserna för långtidsarbetslösa behöver också ses över. I dag står tusentals långtidsarbetslösa helt utan insats eller aktivitet. Det har samtidigt visat sig att regeringens flaggskepp, extratjänster, ges till personer som kan antas ha relativt goda jobbchanser även utan insatserna. Under hösten har det också framkommit uppgifter om att dessa dyra insatser tränger undan andra, fungerande insatser på Arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingens prognoser visar att kostnaderna för extratjänsterna och beredskapsjobben beräknas uppgå till 10 miljarder kronor de närmaste åren. Samtidigt visar uppföljningar att insatserna sällan leder till arbete. Insatserna behöver därför bli mer träffsäkra.

I vår budgetmotion tar vi ett första steg i att ändra inriktning på den dyra och ineffektiva arbetsmarknadspolitik som regeringen bedrivit under de senaste fyra åren.

Fru talman! Sveriges reformarbete måste starta nu. Det behöver dock också fortgå under en lång tid framöver. Moderaterna ser ett fortsatt behov av en stor bidragsreform med bidragstak så att det alltid lönar sig att ta ett arbete. Inte minst på arbetsmarknadens område ser vi ett behov av en ny och vassare myndighet som ersätter Arbetsförmedlingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Sverige behöver mer reformpolitik, och det behöver denna mandatperiod användas till fullt ut. Det är vårt mål för full sysselsättning. Vi tar nu det första steget på denna resa.

(Applåder)


Anf. 120 Ali Esbati (V)

Fru talman! Jag har naturligtvis stor förståelse för att Jessica Polfjärd är upprörd över att jag kommenterade det betänkande som Moderaterna och Kristdemokraterna har fått igenom med hjälp av Sverigedemokraterna. Hon hade säkert gärna sett att jag inte gjorde det. Så hade jag förmodligen också känt om jag hade stått för den politik som nu ska trumfas igenom i riksdagen.

Jag tar gärna på mig uppgiften att utveckla hur Vänsterpartiets politik ser ut. Jag nämnde ju att vi återkommer till den många gånger i olika sammanhang under mandatperioden.

Vad är då vår politik för att minska arbetslösheten? Det är naturligtvis att göra det vi vet funkar: investera i de områden där jobben behöver komma och där behoven är mycket stora. Moderaternas svar på detta är sänkta skatter. Jessica Polfjärd får gärna svara på varför de vill göra så.

Vår syn på sysselsättning och arbetslöshet är att det behöver föras mer av ekonomisk politik kombinerad med sociala insatser och jämställdhetsinsatser. Sådana har gjort att Sverige är det land där högst andel av befolkningen arbetar.

Vad är Moderaternas svar på detta? De tycker uppenbarligen att det är tråkigt att det är så men vill ha mindre av sådan politik. Varför, undrar jag.

Vad vill Vänsterpartiet göra med Arbetsförmedlingen? Jag sa att vi har skrivit många och långa motioner om detta. I grunden handlar det om att vi vill göra den mer till en myndighet som kan möta arbetsgivare och arbetssökande i stället för att ägna så mycket tid till upphandling och kontroll.

Moderaterna vill i stället renodla det senare och kallar det, som Jessica Polfjärd sa, nytt och vasst. Varför det? kan man undra.

Till sist handlar det om att ge människor som faktiskt är arbetslösa ekonomiska möjligheter och förutsättningar att klara sig i samhället. Också där vill Moderaterna göra mindre. Varför det? kan jag undra.


Anf. 121 Jessica Polfjärd (M)

Fru talman! Jag får en liten känsla av att Ali Esbati har begärt replik på mitt anförande för att berätta om sin egen politik. Han ställer frågor till sig själv som han svarar på. Men jag ska naturligtvis redogöra för vad vi i Moderaterna tillsammans med Kristdemokraterna vill i vår budget.

Vi tycker att det behövs reformer på svensk arbetsmarknad. Vi ser nämligen i dag att det är många som står utanför arbetsmarknaden som inte har rätt möjligheter att komma in. Vi kan till exempel ta extratjänsterna. Vi ser att de har varit dyra, att människor inte får arbete efteråt och att man dessutom har dubbelsubventionerat dem. Vi tror att det går att göra mer och bättre saker för samma pengar för att människor ska få den hjälp de behöver för att kunna komma närmare svensk arbetsmarknad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Många av de ersättningar och aktiviteter som har funnits har visat sig vara ganska dåliga insatser för att människor ska få ett arbete att gå till och för att de ska stå bättre rustade. Ibland hade det kanske varit bättre om du hade kunnat få en utbildning i stället för en aktivitet, och i så fall en utbildning som hade kunnat förflytta dig från ett läge där du står långt bort från arbetsmarknaden till ett läge där du är mer anställbar och närmare ett arbete.

Vi vet att detta är åtgärder som många gånger behöver subventioneras och att det ger ett gott resultat. Men frågan är: Vad är det man ska göra för insatser för att det ska fungera? Vi ser att extratjänsterna har varit väldigt dyra för att kunna ge den avsedda effekten. Vi är helt övertygade om att man kan göra bättre för samma pengar.


Anf. 122 Ali Esbati (V)

Fru talman! Jag begärde replik eftersom Jessica Polfjärd explicit efterlyste det. Jag tyckte att det var ganska rimligt att också kontrastera våra förslag mot dem som Moderaterna har eller i många fall helt enkelt inte har. Det är också svaret på frågan om extratjänsterna, till exempel.

Det är möjligt att det finns mer och bättre saker att göra. Men saken är att ni inte föreslår det. Ni föreslår ingenting. Sedan föreslår ni ett slags allmän idé om att folk kommer att jobba mer om de får mindre pengar, vilket har visat sig vara felaktigt genom både den långa historien och den korta, nämligen när ni styrde sist.

Den effekt man däremot får är att de människor som inte har ett arbete får mindre pengar och blir fattigare. Det för med sig en mängd andra problem. Jag uppfattar det som problem. Jag vet inte om Moderaterna uppfattar det som problem att man till exempel får vidgade inkomstklyftor och fattigdom i Sverige. Det återstår att se vad Jessica Polfjärd säger om det nu och i framtiden.


Anf. 123 Jessica Polfjärd (M)

Fru talman! Vi tycker att det ska löna sig mer att gå till arbetet än att inte göra det. Vi fick rapporter under året som visade att man kanske till och med förlorade ekonomiskt på att ta ett arbete. Om en av två i samma hushåll fick jobb fick man mindre i plånboken efter att man betalat skatt än vad man fick om man fortsatte att vara arbetslös.

Det är en ekvation som vi tycker är lite konstig. Vi tycker att det ska löna sig att arbeta. Vi tycker att det ska löna sig att bidra. Men det betyder också att man måste ha rätt förutsättningar för att kunna göra det. Därför har vi sagt att vi vill vässa Arbetsförmedlingen, precis som du sa tidigare. Ja, vi tycker att man har ett stort och brett uppdrag, att man inte har lyckats i alla delar och att det finns fler aktörer som kan bidra så att människor kan få en ärlig chans att faktiskt komma in på svensk arbetsmarknad.


Anf. 124 Christian Carlsson (KD)

Fru talman! Till att börja med måste jag säga att jag är stolt och glad över hur Kristdemokraterna tillsammans med Moderaterna har stått upp för borgerlig politik under denna höst. Vi har tagit ansvar och ser nu till att Sverige får viktiga reformer på plats. Jag vill därför börja med att rikta ett stort tack till Moderaterna för gott samarbete och yrka bifall till arbetsmarknadsutskottets förslag i utskottets betänkande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

När svenska folket gick till val den 9 september var Kristdemokraternas besked tydligt. Vi skulle göra vad vi kunde för att byta ut statsminister Stefan Löfven och bilda en borgerlig regering som kunde föra Sverige i rätt riktning. Vi var garanten för ett borgerligt maktskifte, och vi lovade att lägga fram och pröva stödet för vår politik i Sveriges riksdag.

Vi har hållit vad vi lovat, och vi står fortsatt redo att bilda en borgerlig regering.

Än så länge dras vi tyvärr med en vingklippt och trött socialdemokratisk övergångsregering. Vi kristdemokrater beklagar verkligen detta, av den enkla anledningen att människor inte har tid att vänta.

100 000 människor har nu väntat olagligt länge på operation eller specialistvård. Vi har slagit rekord i dödsskjutningar. Alltför många äldre nekas plats på äldreboenden, och försvaret ges inte förutsättningar att försvara vårt land.

Situationen är frustrerande. Vi kristdemokrater anser att svenska folket förtjänar bättre. Det är också därför som vi har valt att ta ansvar genom att lägga fram ett borgerligt budgetalternativ tillsammans med Moderaterna. Vi har sett det som vår skyldighet.

Vi har nu föreslagit en fördubblad kömiljard, så att den som är sjuk ska få vård i tid. Vi genomför satsningar på fler äldreboenden, så att fler äldre ska få plats på boenden. Vi höjer polislöner och förstärker rättskedjan, och vi prioriterar ett starkare försvar.

I och med detta budgetalternativ tas viktiga steg mot ett tryggare Sverige, där vårdköerna är korta, där polisen kommer när man ringer och där man kan känna sig trygg i att mormor får plats på ett äldreboende den dag hon behöver det.

Men vi tar också viktiga steg på arbetsmarknadspolitikens område för att fler ska få chansen till ett jobb och för att det ska löna sig bättre att arbeta.

Vi befinner oss fortfarande i högkonjunktur, och det går bra för många svenskar. Men vi vet samtidigt att arbetsmarknaden verkligen är tudelad. Inte minst är arbetslösheten bland utrikes födda alldeles för hög. Det beror på att utbildningsnivån många gånger är låg hos dem som har kommit. Men det beror också på att den stelbenta arbetsmarknaden och de höga ingångslönerna helt enkelt håller människor tillbaka. Människor stängs ute eller fastnar i ineffektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är inte värdigt.

För att Sverige ska vara ett möjligheternas land, så som vi kristdemokrater vill att Sverige ska vara, behöver det bli lättare att få ett jobb. De så kallade enkla jobben, alltså jobb som kräver låg eller endast grundläggande utbildning, behöver bli många fler. Vi behöver bättre jobbmatchning och bättre arbetsförmedling. Och vi behöver förstärka möjligheten för dem som står längst från arbetsmarknaden att få ett jobb.

Vi kristdemokrater vill för det första minska risken och kostnaden för att anställa genom att tillåta lägre ingångslöner i form av inträdesjobb. Vi vill för det andra avskaffa Arbetsförmedlingen i dess nuvarande form. Vi vill renodla arbetsuppgifterna och släppa fram fler fristående aktörer som får helhetsansvar för jobbförmedlandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Ett viktigt led i detta är att vi nu effektiviserar Arbetsförmedlingens verksamhet. Vi minskar myndighetens kostnader och drar ned på ineffektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder som inte i tillräckligt hög utsträckning leder till jobb.

Samtidigt förbättrar vi möjligheten till jobb för dem som står allra längst från arbetsmarknaden - personer med fysisk och psykisk funktionsnedsättning och långtidsarbetslösa. Det gör vi genom att extratjänster reserveras för långtidsarbetslösa, och vi gör det genom att vi i vårt budgetalternativ skjuter till pengar för fler jobb inom Samhall och höjt tak i lönebidraget.

Avslutningsvis sänker vi dessutom skatten på arbete så att människor får behålla mer av sin lön och för att det ska löna sig bättre att jobba och driva företag i Sverige. Vi gör det för att det är rätt, men vi gör det också för att vi inser att det är när vi har ett företagsklimat i världsklass som jobben på allvar kan växa till över tid.

Kristdemokraternas och Moderaternas budgetalternativ innebär nu borgerliga omprioriteringar till förmån för vård och omsorg, polis, rättsväsen och försvar samt en jobb- och skattepolitik som skapar förutsättningar för fler jobb och mer pengar i plånboken.

Det innebär en ny start för Sverige. Fler människor ska få möjlighet att stå på egna ben, försörja sig själva och förverkliga sina drömmar. Kristdemokraternas förhoppning är att fler människor därmed åter ska kunna känna hopp och framtidstro - hopp om ett friare, tryggare Sverige men också om en bättre framtid för sig själva och för sin familj.

(Applåder)


Anf. 125 Johan Andersson (S)

Fru talman! Vi deltar inte i beslutet, men jag yrkar bifall till det gemensamma yttrandet från S, V och MP.

Jag tänkte uppehålla mig vid det alexanderhugg som Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna utdelar till arbetsmarknadspolitiken i den nu vunna budgeten. Servettskissen innebär stora bekymmer för dem som i dag står allra längst från arbetsmarknaden, och jag har dessvärre sett väldigt lite i den här motionen om vad alternativen är.

Det här innebär att 2,6 miljarder mindre kommer att ges till åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken, detta när vi dels står inför en lågkonjunktur - ingen kan säga när den kommer, bara att den kommer - dels har en arbetsmarknad som är ganska besvärlig framför allt när det gäller vissa grupper.

Jag tog kontakt med kommunerna i min valkrets när det kom fram att den här budgeten skulle få majoritet i kammaren och bad om exempel på hur det ser ut när det gäller extratjänster och moderna beredskapsjobb.

Östergötland är ett län där man har jobbat väldigt aktivt just med dessa två insatser. Det har vi gjort genom en medveten politisk satsning, där vi tidigt var väldigt tydliga med att vi skulle använda de här åtgärderna på ett bra sätt. Vi var snabbt ute med att skapa åtgärder inom kommuner, regionen och inte minst statliga myndigheter med säte i Östergötland.

Jag har två exempel som jag tänkte berätta om för att ge en bild till företrädarna Jessica Polfjärd från Moderaterna, Christian Carlsson från Kristdemokraterna och Magnus Persson från Sverigedemokraterna, som står bakom den här servettskissen till budgetreservation. Jag skulle sedermera gärna vilja ha svar av er tre angående vilket besked vi kan lämna till deltagarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

En kvinna kom från Somalia 2006 och hade med sig en allmän gymnasieutbildning. Hon läste svenska och gick en svetskurs men kom inte in på arbetsmarknaden på ungefär nio år. År 2016 fick hon en anställning på en extratjänst som lärarassistent och resurs i klassrummet på en skola i min hemkommun Motala. Eftersom vi har ganska många nyanlända i kommunen var även hennes språkkunskaper åtråvärda.

Det gick jättebra för kvinnan, och när extratjänsten tog slut valde rektorn att fortsätta hennes anställning med ett nystartsjobb, som var en del av arbetsmarknadspolitiken. Hon har nu gått vidare till studier med målet att utbilda sig till förskollärare.

Jag har ett annat exempel, en man som jobbade inom industrin i Motala i många år. Stålbadet inom industrin och omställningen skedde mellan 2004 och 2008, då många industriarbetare gick ut i arbetslöshet. Många skolades om till offentlig sektor och inom andra yrken, till exempel servicetjänster och annat.

Den här mannen var över 50 år och arbetslös. Han var svenskfödd men hade inte någon utbildning utöver grundskolan. Han blev erbjuden att börja på en extratjänst som lärarassistent och hjälpa till på en av kommunens gymnasieskolor. Han gjorde detta väldigt väl, och det innebar att han skrevs ut från Arbetsförmedlingen och gavs möjlighet att få en avlönad tillsvidareanställning som lärarassistent.

Det finns många goda exempel på livsberättelser ute i våra kommuner och regioner. Jag skulle råda företrädarna från de tre uppräknade partierna att ta kontakt med era kamrater på hemmaplan, där det finns extratjänster och moderna beredskapsarbeten, för att få en berättelse från det verkliga livet i era valkretsar. Då får ni höra om flera lyckade exempel på extratjänster och moderna beredskapsjobb.

Det handlar om ungefär 20 000 personer som i dag är inne i dessa åtgärder. Det förslag till budgetramar som nu har röstats igenom kommer att innebära stopp för nya beredskapsjobb och extratjänster. Det kommer också att innebära att de gamla och tidsbegränsade successivt kommer att avslutas.

Det här är en politik som är väldigt illavarslande, framför allt när vi samtidigt har en grupp på arbetsmarknaden som har det svårt att komma in. Det handlar dels om arbetslösa som varit borta från arbetsmarknaden en lång tid, dels om nyanlända.

Jag har läst budgetreservationen väldigt noggrant för att försöka se om man kanske har tillfört medel till kommunsektorn någon annanstans. Då ser jag till min förskräckelse att man i reservationen även tar bort 500 miljoner som kommunerna har fått för att motverka långtidsarbetslöshet. Det gör man alltså parallellt med att man avskaffar två effektiva åtgärder.

Jag tänkte också kort nämna någonting om Arbetsförmedlingen, något som också gör mig ganska skräckslagen. Arbetsförmedlingen som myndighet kan man ha många åsikter om. Det har vi haft, och det har vi. Det pågår en arbetsmarknadsutredning. I utskottet för någon månad sedan hade vi utredaren, som berättade hur långt man hade kommit. Slutbetänkandet kommer att avlämnas i slutet av januari.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Att redan för 2019 göra det alexanderhugg som man gör genom att en tredjedel av personalstyrkan på i dag ungefär 14 000 personer riskerar att sägas upp är för mig väldigt märkligt. Jag har därför några frågor till Jessica Polfjärd, Christian Carlsson och Magnus Persson. Vad är det för verksamhet på Arbetsförmedlingen som ska avvecklas? Vad är det man har gjort som inte har varit effektivt? Hur ska strukturen se ut framgent? Är det de lokala kontoren ute i våra 290 kommuner som ska förändras, eller var ska förändringen ske?

Jag tror att man förväntar sig någon form av fingervisning när det gäller hur detta ska hanteras och vad den framtida planen är.

När det gäller de åtgärder som jag har talat om, både de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och inte minst Arbetsförmedlingens verksamhet, har i dag de allra flesta kommuner ett gott och fungerande samarbete med Arbetsförmedlingen. Det är ett samarbete där socialtjänsten, kommunen, Försäkringskassan, våra samordningsförbund och alla möjliga arbetar gemensamt och nära varandra för att kunna jobba med framför allt långtidsarbetslösa.

Det jag ser att detta kommer att leda till - det är min egen slutsats - är ökade kostnader för kommunerna för försörjningsstöden till just den här gruppen människor. Vi ska heller inte glömma det lidande som individerna kommer att hamna i.

Med det, fru talman, hänvisar jag till det tidigare särskilda yttrandet från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Jag förväntar mig svar på mina frågor. Det ser jag fram emot.

(Applåder)


Anf. 126 Christian Carlsson (KD)

Fru talman! Självklart ska jag försöka besvara de frågor som ställts här.

Det jag tycker är värt att ha i åtanke är att även med Moderaternas och Kristdemokraternas förslag har vi den näst högsta nivån någonsin när det gäller att lägga pengar på arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Vad jag förstod handlade exemplet vi hörde här om en vän från Somalia som hade varit arbetslös i nio år, alltså långtidsarbetslös. Vad gäller långtidsarbetslösa vill ju vi reservera extratjänster för just den målgruppen. I dag är det alltför många som får fel sorters åtgärder när de vänder sig till Arbetsförmedlingen, vilket ställer till det. Det fördröjer möjligheten för människor att komma i arbete.

Personen i exemplet vi hörde studerar nu till förskollärare. Då kan vi meddela att med vår budget kommer den personen att få möjlighet att jobba som förskollärare där det finns tid för barnen, för tack vare M:s och KD:s budget skjuter vi nu till pengar till mindre barngrupper i förskolan. Vi kan också meddela att när man kommer ut i arbetslivet och jobbar som förskollärare kommer man att få behålla mer av sin lön och få lättare att stå på egna ben och planera framtiden med sin familj.


Anf. 127 Johan Andersson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Fru talman! Tack, Christian, för svaret - även om jag inte riktigt hängde med i alla dess delar!

Det är lite olika grupperingar bland dem som är långtidsarbetslösa; det tror jag är viktigt att komma ihåg. De två exempel jag gav är lyckade exempel. Det finns de som har det mycket svårare, och för dem har framför allt extratjänsterna varit en bra åtgärd. Man har fått kontakt med arbetsmarknaden, kommit nära en arbetsplats, lärt sig hur det sociala livet är på en arbetsplats och inte minst kunnat meddela barn och anhöriga och andra att man har ett jobb att gå till. Det tycker jag inte att vi ska glömma.

Jag tror att det ni i Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna nu gör kommer att få en arbetsmarknadspolitik som varit framgångsrik att haverera. Den har kostat pengar, men det kostar ännu mer pengar om man inte gör någonting och människor hamnar i utsatta områden med alla risker det innebär att hamna utanför samhället.

Jag hörde också i ditt inlägg, Christian, om satsningen på Samhall och lönebidrag. Det är åtgärder som jag kan tycka är rimliga. Det är sådant som vi har haft med i vår budget tidigare, framför allt lönebidrag. Men det är två olika grupper. Arbetsmarknaden och framför allt de som i dag finns i gruppen långtidsarbetslösa ser annorlunda ut. Det är olika individer, men framför allt har de olika behov. Alla kommer inte att kunna utbildas bort. Alla kommer inte att kunna gå in i de åtgärder som finns inom Samhalls hank och stör. I dag är det också svårt att komma ut när det gäller lönebidragsanställningar och annat. Där har de här insatserna varit framgångsrika.

Min fråga till Christian är: Vad är er plan för att jobba med den här gruppen framöver?


Anf. 128 Christian Carlsson (KD)

Fru talman! Moderaterna och Kristdemokraterna lägger alltså 10,3 miljarder på arbetsmarknadspolitiska program och åtgärder. Det är mycket pengar.

Det är inte bara vi som har dömt ut era åtgärder som ineffektiva. Det gör också Riksrevisionen. Någonstans kan man ju tycka att det är rimligt att rensa upp i ineffektiva system som inte fungerar på ett sätt som motsvarar vad de kostar.

Min fråga är: Vad vill Socialdemokraterna göra när långtidsarbetslösheten växer och Sverige har det största sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda? Vi tror ju att det krävs mer än ineffektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder, exempelvis att tillåta lägre ingångslöner. Men från Socialdemokraternas sida gör man ingenting.


Anf. 129 Johan Andersson (S)

Fru talman! Nej, vi tror inte på lägre ingångslöner. Framför allt ska vi inte lagstifta om det i riksdagen, utan det är en fråga mellan parterna.

Saltsjöbadsavtalet fyllde 80 år häromdagen. Medskicket från parterna där var tydligt: Gå inte in och tafsa på ingångslöner, avtalsbildning eller andra delar! Det sköter vi som parter.

Vi har sagt att vi är beredda att hitta etableringsjobb. Det pågår ett arbete med detta som ett led i att göra det mellan parterna. Det är ett sätt att gå vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Det finns många andra delar där vi gärna ser att de åtgärder vi har får verka - att man fyller på med ännu fler som får möjlighet att komma in i den arbetsmarknadspolitik som finns men parallellt med det självklart gör justeringar om behoven förändras.


Anf. 130 Alexander Christiansson (SD)

Fru talman! Sverigedemokraterna avstår i voteringen, då vår budgetram överstiger utskottets förslag. Men vi har lämnat in ett särskilt yttrande.

Under 1800-talet gick Sverige från jordbrukssamhälle till industrisamhälle. Folk flyttade in till städerna, och nya industristäder bildades. Sverige fick fler arbetare och färre bönder.

Inom jordbruket var du din egen arbetsgivare, men arbetarnas situation var mycket dålig. Arbetsdagarna kunde vara 10-13 timmar. Inom industrin var du tvungen att vara effektiv, annars kunde det hända att du förlorade ditt jobb. Arbetsmiljön i fabrikerna var också mycket dålig. Det var dålig belysning och ofta dålig hygien. Detta ledde till att sjukdomar lätt spreds. Arbetsskador var vanliga eftersom många maskiner var farliga och saknade skydd. Arbetarna tjänade dåligt och bodde därför ofta mycket trångt. Alla fattiga trängdes på samma ställe i stället för att bo i hus i skogen som de gjort tidigare. Detta belyste samhällsproblemen, som blev allt tydligare.

I dag har vi lyckligtvis en helt annan situation, och den svenska arbetsmarknaden är i världsklass.

I slutet av 1800-talet utformades den första arbetslöshetsförsäkringen. Det var en fantastisk utveckling och ett viktigt steg i formandet av den svenska modellen, som vi i dag ofta tar för given.

Fru talman! Jag är bosatt i Lerum strax utanför Göteborg. Varje dag kan jag prata med mina barn via både ljud och bild, vilket är en fantastisk digital utveckling. Det lindrar saknaden och gör mitt arbete här i riksdagen betydligt enklare.

Dock har den snabba digitaliseringen gjort världen mindre och mer globaliserad och urbaniserad, vilket naturligtvis har en påverkan på arbetsmarknaden. Utmaningarna har förändrats, och lagstiftning och regelverk behöver följa med för att skapa balans i en alltmer dynamisk och flexibel omvärld. Detta gäller som sagt också arbetsmarknadspolitiken.

Vid ett par tillfällen har jag haft privilegiet att bo i andra delar av världen, både i i-land och i u-land, och det har hjälpt mig att förstå det fantastiska privilegium det är att bo i Sverige, med en fantastisk välfärd och en svensk modell som gör att vi har ett otroligt skyddsnät att landa i.

För oss politiker gäller det i dag att vidmakthålla balansen mellan den svenska modellen och de utmaningar vi står inför i den globala förändringen. Utmaningen blir att skynda långsamt, samtidigt som vi måste ha en pragmatisk hållning till de beslut som ska fattas.

Jag tycker att det är viktigt att behålla de fundament som fungerar bra, samtidigt som vi utvecklar och reformerar det som kan bli bättre - allt för att folket som vi representerar ska få utdelning av det som vi gemensamt bidrar med i form av skattemedel och samhällsengagemang, på kort men också på lång sikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Arbetslöshetsförsäkringen utgör ett starkt fundament för trygghet hos den enskilde. Det vet jag inte minst av egen erfarenhet; jag har själv varit tvungen att utnyttja tjänsten. I dag finansieras den svenska a-kassan till 90 procent med skattemedel, medan 10 procent finansieras med medlemsavgifter. Varför ska då inte alla som förvärvsarbetar och bidrar till vår välfärd kunna ta del av den trygghet som försäkringen ger?

Jo, svaret är att a-kassan och fackförbunden har alltför starka kopplingar till varandra, och det är inte konstruktivt, tycker vi. Arbetslöshetsförsäkringen ska i dag, per definition, vara skild från fackförbunden, samtidigt som vi får rapporter om att skillnaden inte alltid är så glasklar som den borde vara. Detta tycker vi är oroväckande och i sak fel. Därför lägger vi i vår kommittémotion fram ett förslag som innebär att a-kassan ska vara obligatorisk och tillgänglig för hela befolkningen genom statlig finansiering. Detta menar vi är mer rättvist och ger en bättre fördelning.

Fru talman! Allt pekar på att vi inom kort står inför en lågkonjunktur, och då behöver samhället visa att vi klarar av att skapa och ge trygghet till våra medborgare. Hade det inte varit tryggare för dem som riskerar att bli av med sitt arbete att veta att de kan söka arbete lokalt och inte behöver ställa sin familjs trygghet på kant? För dem som är engagerade i föreningslivet på lokal ort och kör sina barn till diverse aktiviteter, idrottsevenemang och annat kan det ha en förödande effekt att behöva flytta eller pendla till annan ort.

Detta är ett exempel som visar varför vi tycker att det är viktigt att göra det tydligare att den arbetslöse får en chans att söka nytt arbete lokalt under de 100 första dagarna. Att bli arbetslös har stora konsekvenser för den enskilde, och därför vill vi arbeta för att höja ersättningstaket från 910 till 1 200 kronor per dag under de 100 första dagarna. Detta är en viktig åtgärd för en tryggare tillvaro för arbetstagare.


Anf. 131 Alireza Akhondi (C)

Fru talman! Man kan säga mycket om svensk arbetsmarknad. Frågar man Socialdemokraterna fungerar den mer eller mindre utmärkt, och de lyfter då den svenska modellen med starka parter på arbetsmarknaden som den givna förklaringen. Men är detta verkligen en sanningsenlig verklighetsbeskrivning? Är allt frid och fröjd, eller finns det brister som det talas tystare om?

Fru talman! Arbetsmarknaden är ett svårt område att debattera utan att beröra andra utgiftsområden. Oftast reduceras debatten till frågor som skattereduktion för fackföreningsavgiften, Arbetsförmedlingens vara eller icke vara eller att de traditionellt borgerliga partierna vill avskaffa anställningstryggheten för vanligt folk.

En och annan lyfter blicken och nämner de trösklar som omgärdar vår arbetsmarknad. Då och då lyfts också det faktum att vi har lägst andel enklare jobb - inte jobb som är lätta i sig, men arbeten med lägre formella kvalifikationer - i EU. Det rör sig, för att vara precis, om hälften så många som i våra grannländer Danmark och Tyskland.

Men problemen stannar inte där. Trots en brinnande högkonjunktur står flera hundra tusen människor utanför den reguljära arbetsmarknaden. Många företag i flera sektorer skriker samtidigt efter kvalificerad arbetskraft. Är det ändå inte lite konstigt? Och vad händer när konjunkturen vänder nedåt? Var är beredskapen för det? Får vi fler arbetsmarknadspolitiska program med nya fiffiga namn?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Från vänsterhåll menar man att problemet med missmatchningen på arbetsmarknaden går att lösa med en satsning på utbildningar. Men är det verkligen brist på utbildningar som är problemet i dag? Det går helt enkelt inte att utbilda bort arbetslösheten. Visst går det att tillfälligt frisera statistiken med extratjänsterna, men grundproblemen kommer att bestå.

Jag menar att problemen snarare är av strukturell karaktär. Kostnaderna för att anställa är helt enkelt för höga i Sverige, och incitamenten för människor att gå från bidrag till ett första jobb är för små. Vi har också dålig rörlighet på arbetsmarknaden, även om den givet konjunkturläget har blivit något bättre på senare år.

Missförstå mig rätt - jag är inte emot den svenska modellen. Jag har själv arbetat i partsvärlden och ser vikten av och fördelarna med att det är parterna som ansvarar för avtalsförhandlingarna. Men politiken kan inte med detta abdikera från sitt ansvar. Det finns mycket vi skulle kunna göra här i denna kammare för att hjälpa arbetsmarknadens parter att utveckla arbetsmarknaden. Vi behöver helt enkelt uppgradera den svenska modellen till 2.0. Men det kräver mod att våga kavla upp ärmarna, se utmaningarna i vitögat och fatta de svåra beslut som behöver fattas, och det helst i går.

Fru talman! Låt mig konkretisera. Det finns nämligen flera saker som behöver göras parallellt då alla olika grupper på arbetsmarknaden naturligtvis inte är i behov av samma typ av åtgärder. För människor som i dag har ett jobb måste vi säkerställa att begreppet livslångt lärande får en meningsfull innebörd. Vi måste se över studiestödssystemet så att det går att kombinera arbete på deltid med kompetensutveckling på deltid, även senare i arbetslivet.

Det finns säkert många olika vägar att ta. En kan vara att ge omställningsorganisationerna möjlighet och ansvar att träda in innan ett faktiskt behov har uppstått. I ett sådant scenario skulle staten kunna gå in och bidra genom en växling av arbetsgivaravgiften, samtidigt som företagen kan ta sin del av kostnaden inom ramen för kollektivavtalen.

För lågutbildade arbetslösa måste kraftfulla utbildningsinsatser till. Vi måste bygga ut yrkesprogrammen och lärlingsutbildningarna kraftfullt. Den här satsningen kommer framför allt att kunna gynna utrikesfödda, men också skoltrötta ungdomar.

Vi behöver också öka tillgången till kompletterande högskoleutbildningar för människor med utländska akademiska examina. Där finns det ett stort gap mellan utbud och behov. Vi behöver dessutom se till att normen för svenska för invandrare blir heltid i stället för deltid.

Vi behöver minska antalet retroaktiva dagar i föräldraförsäkringen för nyanlända och bygga ut integrationsförskolor så att utrikesfödda kvinnor lättare och snabbare kan komma ut på den reguljära arbetsmarknaden.

Men det kommer inte att räcka med detta. Det vore det en illusion att tro. Vi behöver göra ännu fler saker. Vi behöver generellt öka tillgången till enklare jobb. Centerpartiet har ett förslag som går ut på att man tar bort arbetsgivaravgiften de två första åren på arbetsmarknaden.

Men det finns också en annan sak som man behöver göra: sänka skatterna för våra småföretag, som skapar jobben. Centerpartiet har därför även där föreslagit ett borttagande av arbetsgivaravgiften för den första anställda under de två första åren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

En översyn av bidragssystemet är också nödvändigt, något som jag har varit inne på tidigare. Bara under perioden 1 januari 2018-30 juni 2018 skickade Arbetsförmedlingen över 500 000 meddelanden till a-kassorna och Försäkringskassan om arbetslösa som inte hade skött sitt jobbsökande. Ta in siffran: 500 000 meddelanden på bara ett halvår!

Centerpartiet vill också rensa upp bland ineffektiva arbetsmarknadspolitiska insatser och statliga anställningssubventioner. Det känner ni ju till. Sänk kostnaden för att anställa i stället för att subventionera låtsasanställningar och därmed tränga ut riktiga jobb!

Arbetsförmedlingens framtid är också viktig att ägna tankar åt. I dag misslyckas myndigheten med flera av sina kärnuppgifter. Framför allt är det djupt beklagligt att myndigheten endast mäktat med att göra arbetsmarknadspolitiska bedömningar för var femte som är inskriven hos myndigheten. Just dessa arbetsmarknadspolitiska bedömningar, som ligger till grund för handlingsplaner och vidare insatser för individen, måste någonstans vara huvudprioritet för en statlig myndighet som vill värna effektivitet i uppdraget.

Fru talman! Jag vill avsluta mitt anförande med en vädjan till oss alla i denna församling: Låt inte våra ideologiska skillnader vara en skygglapp och hindra det som de allra flesta av oss redan är överens om att vi måste göra, även i partsvärlden! Ska vi lösa dagens och framtidens utmaningar måste vi våga adressera problemen. Alternativet är fler utanförskapsområden, högre brottslighet och fler sociala problem. Vi har nu chansen att göra strukturella förändringar till gagn för vårt samhälle och för kommande generationer. Låt oss ta den!

(Applåder)

I detta anförande instämde Annika Qarlsson och Martin Ådahl (båda C).


Anf. 132 Gulan Avci (L)

Fru talman! I dessa tider av politisk stabilitet blir interna möten ibland lite viktigare. Därför står jag sist på talarlistan i detta ärende. Jag tänkte ändå att det skulle vara bra att få hålla ett kort anförande.

Jag vill börja med att hänvisa till vårt särskilda yttrande. Sedan skulle jag vilja prata om Charlie.

Tidigare i år mötte jag Charlie. Han kom till Sverige för två år sedan från Sudan och jobbar i dag på Axfoods pilotprojekt Nyanländ i Axfood. Där får han både lära sig svenska, utbilda sig och arbeta med lön. Vid årsskiftet tar hans traineeprogram slut, och han kommer att gå från nyanländ till nyanställd.

När jag träffade Charlie för en månad sedan kunde han tala näst intill perfekt svenska, efter endast två år i Sverige. Det är helt makalöst! Ni borde ha lyssnat på hans sätt att tala. Det var helt fantastiskt.

Charlie och den resa han har gjort representerar allt det jag står för politiskt. Vi måste tillåta fler människor som Charlie att komma in i det svenska samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Mina föräldrar har själva gjort den resa som Charlie gör i dag. Jag vet hur mycket mina föräldrar ansträngde sig, och jag vet hur det är att växa upp i en förort med föräldrar som har ett annat modersmål än svenska.

Det finns hundratusentals personer i Charlies situation som inte får möjlighet att testa ett jobb i Axfoods butiker. Det finns en oerhörd inneboende kraft hos nyanlända män och kvinnor som hålls tillbaka av stelbenta regler och system. Liberalernas politik handlar om att fler individer, likt Charlie, ska få frigöra den inre kraften.

Fru talman! Den senaste mandatperioden har handlat om att stänga dörrar, låsa igen dem, slänga iväg nyckeln och mura igen ingången för individer som Charlie. Flera forskningsinstitut och expertmyndigheter har framhållit vikten av fler arbetstillfällen utan förkunskapskrav för att individer ska kunna få ett första jobb, men den rödgröna regeringen har vägrat att lyssna på dem.

Regeringen har gjort det svårare att tillämpa arbetsmarknads- och utbildningsprogram, likt nystartsjobb och yrkesintroduktionsprogram, genom att befästa dem med enorma regelverk. Regeringen har skadskjutit RUT-reformen, som har banat väg för 30 000 nya jobb i Sverige och möjliggjort för många, inte minst utrikesfödda kvinnor, att bli egenföretagare.

Regeringen har valt en omhändertagandepolitik i stället för att erbjuda möjligheter och ställa krav. Mirakelkuren har varit att gömma individer i dyra och ineffektiva arbetsmarknadsprogram. Varje jobb som har tillkommit efter en extratjänst har kostat samhället 30 miljoner kronor och deltagaren ett flertal bortkastade timmar.

Detta drabbar inte minst utbildningsföretag och företag som är specialiserade på att få ut personer på arbetsmarknaden, som nu tvingas dra ned på sin verksamhet när alla resurser går till extratjänsterna, som nästan aldrig leder vidare till jobb.

Fru talman! Vårt ansvar som politiker är inte att diktera för individer vad de ska göra, tycka eller tänka. Det är inte upp till oss att avgöra huruvida en person som kommer till Sverige ska vidareutbilda sig till akademiker eller börja arbeta. Vår uppgift är att erbjuda möjligheter.

Liberalernas arbetsmarknadspolitik kretsar därför kring att ge individen möjligheter. Vi vill införa inträdesjobb så att fler nyanlända kan få ett första arbete.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)

Beslut

Pengar till arbetsmarknad och arbetsliv (AU2)

Cirka 73,9 miljarder kronor ur statens budget 2019 går till utgiftsområdet arbetsmarknad och arbetsliv. Mest pengar, drygt 27 miljarder kronor, går till bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd. Drygt 19,5 miljarder går till lönebidrag och Samhall m.m. och drygt 10,3 miljarder går till kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser. Riksdagen sa ja till Moderaternas och Kristdemokraternas motioner om hur pengarna inom utgiftsområdet ska fördelas. Förslaget innebär bland annat att anslaget till Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader minskas med ca 900 miljoner kronor och anslaget till arbetsmarknadspolitiska program och insatser minskas med ca 2,7 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag.

Riksdagen beslutar om statens budget i två steg. Först beslutas om ramarna för de 27 utgiftsområdena i budgeten. Detta beslut fattade riksdagen den 12 december 2018. Därefter bestämmer riksdagen i andra steget hur pengarna ska fördelas inom varje utgiftsområde. Det här förslaget avser steg två i beslutsprocessen.

Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Utskottets förslag till beslut
Delvis bifall till Moderaternas och Kristdemokraternas motioner om anslag inom utgiftsområde 14 och till propositionen punkt 1. Detta innebär att anslagen inom utgiftsområdet anvisas till en nivå som är ca 2,9 miljarder kronor lägre än regeringens förslag. Bifall till motionen om ändrat beställningsbemyndigande jämfört med regeringens förslag och delvis bifall till propositionen punkt 2. Delvis bifall till vissa övriga motioner. Avslag på resterande motioner.