Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Fru talman! Dagens debatt om socialförsäkringsutskottets betänkande SfU2 Ekonomisk trygghet vid ålderdom gäller ett mycket angeläget område. Det handlar om hur ekonomin ser ut för äldre eller för den som har passerat pensionsåldern men inte har en egen pension att leva på.

I utgiftsområde 11, som vi nu debatterar, ingår 36 ½ miljard. Då är alltså inte de allmänna pensionerna inräknade, för de ligger i ett separat pensionssystem. Här handlar det om garantipensioner, bostadstillägg, äldreförsörjningsstöd med mera för dem som har låga inkomster.

Det är ju så att vi blir allt fler äldre i Sverige – och att det går väldigt snabbt. Antalet personer över 80 år beräknas öka med nära 50 procent på tio år. Närmare 2030 kommer det alltså att finnas över 800 000 personer som är över 80 år. Detta kommer att vara en stor utmaning, och det kommer att ställa otroligt stora krav på framför allt kommunernas omsorg och boenden men även på sjukvården och statens kostnader för kommuner och regioner.

En allt tydligare verklighetsbild framträder, och den visar tyvärr en utbredd otrygghet hos äldre gällande de stora bristerna i välfärden. Resultatet blir äldre som är oroliga för hur de ska klara sina sista år i livet. Denna verklighet innebär att vi först och främst måste se till att kommunerna får stora förstärkningar, det vill säga generella statsbidrag, som ska gå till välfärden. Tyvärr gör inte regeringen det, utan den satsar på dem med högst inkomster. Man satsar på friår, familjeveckor och annat som Sverige kanske faktiskt inte har råd med.

När samhällets resurser inte räcker till måste man göra rätt prioriteringar. Vi moderater kan aldrig prioritera ned dem som behöver samhällets stöd mest – de som är sjuka, och de allra äldsta som är i stort behov av stöd och hjälp, framför allt under sina sista år i livet.

Fru talman! Vi moderater säger att vi vill upprätthålla samhällskontraktet. Vad betyder det? Jo, att vi ska göra rätt saker för våra skattepengar. Vi ska värna välfärden, värna tryggheten och stärka kärnverksamheterna. Vi moderater tillför 14 miljarder till kommuner och landsting i vår budgetmotion för 2020. Det är en omfattande ökning till välfärden för att täcka behoven och motverka nedskärningarna. Vi ser i dag att många kommuner går på knäna.

Vi har också en politik för att öka Sveriges tillväxt och stärka arbetslinjen. Det är ju bara så vi kan få goda finanser, så att vi har någonting att fördela. Det kommer att vara helt avgörande när ekonomin vänder nedåt och för att vi ska klara den demografiska utmaning vi står inför.

Vi ska se till att alla som arbetar och alla som har arbetat ska få mer pengar kvar i plånboken. Det måste alltid löna sig mer att arbeta. Inte minst sänker vi skatten för alla pensionärer. Alla ska få lite mer i plånboken, inte bara de som har högre pensioner, som med regeringens budget. Den moderata budgeten skulle faktiskt ge dubbelt så många pensionärer och nästan tre gånger så många kvinnor sänkt skatt jämfört med regeringens budget. Det är stora skillnader.

I Pensionsgruppen, där sex partier ingår, är vi helt överens om att grundskyddet ska förbättras och höjas inom ålderspensionen. Det är bra. Det handlar alltså om en höjd garantipension och om höjda bostadstillägg för dem med de allra lägsta pensionerna, vilket ju oftast är kvinnor.

Vi har också varit eniga om att höja pensionsåldrarna. Det gör vi för att stärka pensionssystemet men också för att stärka pensionerna för enskilda människor när de går i pension. Ju mer man arbetar, desto högre pension.

Sverige har ett stabilt pensionssystem, och de allra flesta har en pension som de kan leva gott på. Det är för att de flesta har tjänstepension; det måste vi komma ihåg. Det är tjänstepensionen som oftast ger en riktigt bra påfyllning, och det ska vi vara glada för. Tjänstepensionen har oftast kommit fram i förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter.

Vi har också något som heter premiepensionssystemet, en liten men mycket viktig del för en bra pension, där man själv bestämmer hur 2 ½ procent av pensionsavgiften ska investeras. Här har tillväxten varit historiskt bra och många gånger högre i PPM-systemet än för den övriga pensionen. Detta ska vi verkligen vara rädda om.

I vårt särskilda yttrande skriver vi moderater att vi vill ta bort undantaget för flyktingar och andra skyddsbehövande som gör att den gruppen i dag automatiskt får svensk garantipension trots att man kan ha varit i Sverige mycket kort tid. Vi vill att samma kvalificeringsregler ska gälla för alla.

Det är i detta sammanhang viktigt att påpeka att vi måste hålla balansen så att det alltid lönar sig att arbeta och att ha arbetat. Att sänka skatten för alla pensionärer är Moderaternas sätt att se till att alla får mer i plånboken, särskilt de med låga pensioner.

Fru talman! Vi politiker måste se till att statens kärnuppgifter verkligen fungerar. En viktig del är att våra äldre har ett gott skydd när de behöver det, att kommunerna kan leverera välfärd till de behövande och att sjukvården ger vård i tid. Detta kan sammanfattas så här: Medborgarna ska känna att de får valuta för sina skattepengar, och skatten ska användas på rätt sätt.

(Applåder)

Fru talman! En av Sverigedemokraternas prioriterade politiska frågor rör givetvis äldre, våra äldre som under lång tid fått stå tillbaka och mött ständiga försämringar i sin vardag. Det är hög tid att deras ställning i vårt samhälle stärks betydligt. Men nu när varannan kommun kommer att spara in på dem som behöver samhällets välfärd mest är det just äldre som drabbas hårdast.

Detta kan givetvis aldrig accepteras. Därför tillskjuter vi 1 miljard kronor mer i vår budget i dess helhet för att kommunerna ska klara att möta de behov som finns och för att öka äldres levnadsstandard i stort.

Men just i dag, fru talman, är det specifikt utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom som ska debatteras. Sammantaget anvisar Sverigedemokraterna över 4 miljarder kronor mer än regeringen till detta utgiftsområde för år 2020.

Eftersom vårt förslag till anslag inom utgiftsområdet ligger högre än regeringens har vi inte möjlighet att reservera oss mot regeringens förslag till förmån för vårt eget förslag. Det är så regelverket fungerar. Därför väljer vi att avstå från ställningstagande. I stället lägger vi fram ett särskilt yttrande som redovisar våra politiska förslag inom området.

Som alla av oss redan vet är inte pensionärer i vårt land på något sätt en homogen grupp där allas vardag och levnadsstandard ser precis likadan ut.

Det finns givetvis de som lever gott på sin pension och är tillfreds med hur livet ter sig efter avslutad tjänst, då inträdet i pensionärslivet har startat.

Men det finns också de som har en väldigt svår ekonomisk vardag där pengarna omöjligt räcker till varje månad. Situationen för dessa är alarmerande och akut. I dag lever över 300 000 pensionärer under fattigdomsgränsen i Sverige. Statistiken rymmer vad som måste beskrivas som social misär men också ett mellanskikt som efter mer än 30 år av hårt arbete får oskäligt låg levnadsstandard. Att fler än 300 000 pensionärer redan lever under fattigdomsgränsen är en skam och inte värdigt ett välfärdsland som vårt.

Sverigedemokraterna har föreslagit och budgeterat för en höjning av garantipensionen med 1 000 kronor per månad. För att nå upp till denna ambition föreslår vi en höjning med 800 kronor per månad utöver den höjning som regeringen föreslagit och som beslutats om med 200 kronor per månad.

Vår föreslagna åtgärd syftar dock inte enbart till att stärka socioekonomiskt svaga grupper bland äldre utan medför även en jämställdhetsreform. Bland äldre kvinnor uppbär ungefär varannan kvinna garantipension medan motsvarande siffra för äldre män uppgår till mer modesta 15 procent.

För Sverigedemokraterna är det viktigt att varje person som når pensionsålder inte ska behöva leva på existensminimum och ständigt oroa sig för hur sista veckan före pensionsutbetalningen ska hanteras.

Ingen ska heller behöva arbeta långt över pensionsåldern för att övergången mellan lön och pension annars vore ekonomiskt förödande. För oss är det en prioriterad fråga att se till att skyddsnäten är så täckande att begreppet fattigpensionär inte längre existerar.

Fru talman! Ensamhet, oönskad isolering och en stadig försämring av den psykiska hälsan hos äldre måste tas på stort allvar. Den ekonomiska situationen för individen är givetvis extremt viktig för hur individens vardag ser ut. Den påverkar hur välbefinnandet hos personen ser ut och därmed hur personen mår.

Vi ska på alla sätt vi förmår visa respekt och vördnad för de äldre generationerna genom att se till att de har goda levnadsvillkor. Det är de som har byggt upp vår välfärd, och det är vår uppgift att upprätthålla den och förbättra den så att vi stolt kan överlämna den till våra barn.

Att känna meningsfullhet och delaktighet i samhället är oerhört viktiga delar av en människas välbefinnande. För oss förtroendevalda handlar det om att skapa förutsättningar för det som ger livsmod, livsglädje och en känsla av sammanhang. Ensamhet innebär kronisk stress som tar sig fysiska uttryck såsom att matlusten minskar och risken för kärlkramp, hjärtinfarkt och stroke ökar. Vi måste ta krafttag mot den skadliga ensamheten och väga in detta när olika politiska beslut ska fattas. Det är viktigt inte minst när vi diskuterar den ekonomiska tryggheten vid ålderdom.

Vi alla verkar här i vårt lilla land, ett land där vi betalar en av världens högsta skatter. Vi svenskar är för all del positiva till att betala skatt som går till vår välfärd. Men då ska vår gemensamma skattekaka fördelas på ett sätt som är värdigt människor som bor här, bland annat de som nått ålderdomen. Därför anser vi att den så kallade pensionärsskatten ska tas bort och att pensionen ska betraktas som uppskjuten lön.

Ålderspensionssystemet vi har i dag är inte långsiktigt finansiellt hållbart i den meningen att medborgarna inte får tillräckligt hög pension, mätt som andel av slutlönen. Hela pensionssystemet är underfinansierat och inte anpassat till den demografiska utvecklingen. För en genomsnittlig 80-talist som trädde in på arbetsmarknaden vid 25 års ålder och arbetar fram till 67 år med en slutlön på 30 000 kronor per månad i nuvarande penningvärde är prognosen en inkomstpension på enbart 13 600 kronor i månaden. Det är långt från målbilden om 80 procent av slutlönen. Sålunda påkallar pensionsproblemet både kortsiktiga och långsiktiga åtgärder.

Det är också viktigt att underlätta privat pensionssparande. Därför bör det införas ett skattemässigt kraftigt gynnsamt pensionssparande som inte bara riktar sig till dem som har högre inkomster och som i förlängningen ger individen möjlighet att antingen gå i pension tidigare eller dryga ut den ordinarie ålderspensionen.

Givetvis måste denna möjlighet finnas också för dem som vill och kan pensionsspara själva för att på så sätt förlänga livet som pensionär och njuta av sina fritidsintressen och kanske barnbarn innan hälsan blir för dålig för att kunna göra det.

Sverigedemokraterna är kritiska till den kvalificeringsregel som finns i dag. Den innebär att invandrare som beviljats uppehållstillstånd genom flyktingskäl eller övrigt skyddsbehov kan tillgodoräkna sig tid i hemlandet vid avgörande om garantipensionens storlek. Vi anser att detta är orimligt i allmänhet men också i synnerhet nu när ladorna ekar tomma trots finansministerns uttalanden om att de är välfyllda. Så ser det ju inte ut. Sverigedemokraterna föreslår därför att denna så kallade kvalificeringsregel avskaffas.

Fru talman! I dag firar vi lucia, och julen står snart för dörren – en efterlängtad, älskad och underbar högtid för de flesta, då familjen ofta samlas för ett gemensamt firande i glädjens tecken. Som många beskriver är det just till jul som utflyttade familjemedlemmar söker sig hemåt för att umgås med sina nära och kära under en eller flera dagars gemenskap.

En del känner dock inte den lusten och glädjen utan möter i stället den annalkande julen med ångest, pengabekymmer och ensamhet. Många är de äldre som skäms inför sina barn för att de inte har råd att bjuda på mat. Kanske har de inte yppat ett ord till barnen om hur illa ställt det är. Kanske är det barnen som i stället bjuder hem sina föräldrar till sig, och det kanske för all del kan fungera.

Men, fru talman, den där fina dockan, legot eller snickarbältet som barnbarnen så hett önskat sig finns det ingen möjlighet att köpa. Och många är de som då hellre stannar hemma i sin ensamhet i stället för att skamsna komma till sina barnbarn utan att ha ett paket med sig.

Med detta vill jag, fru talman, inför den stundande högtiden säga till den generation som kom före oss och som har lämnat ett samhällsarv åt oss att förvalta på bästa sätt: Må frid och värme, ljus och kärlek följa er under julhögtiden och resten av den kalla vintern. Må ingen av er behöva frysa eller vara hungrig.

Fru talman! Skillnaderna människor emellan fortsätter att växa, inte minst med regeringens och samarbetspartiernas förslag till budget. Vi blir allt äldre, sägs det, men det gäller inte alla. De stora klassklyftorna har lett till att korttidsutbildade kvinnors förväntade livslängd till och med sjunker. För exempelvis kvinnor som jobbar inom omsorgen innebär den höjda pensionsålder som regeringen och de borgerliga partierna tidigare i år enigt beslutat om bara att de får jobba längre tid av sina allt kortare liv.

Pensionssystemet funkar inte, inte för att pensionsåldern är för låg utan för att själva pensionerna är för låga. Var fjärde person får ångest av att få hem sitt orange kuvert, och 13-åringar känner att de behöver spara pengar till sin pension. Det är en befogad oro. De som går i pension i dag kommer att få halva lönen i pension, och det kommer att sänkas än mer för senare generationer.

Fru talman! Det är detta det handlar om. Det är vi som byggt landet som får betala när de som redan har ska ha ännu mer. Det är skamligt!

Jag citerar: ”Pensionen räcker till mat och hyra, sedan är det stopp för de här kvinnorna. Jag vet flera över 70 år som jobbar extra för att få ihop till nöjen. Jag har en pensionär nu som behöver en stor renovering av sina tänder och där dottern får hjälpa till att betala. Det är hemskt att inte fixa det själv när man jobbat ett helt liv.” Detta säger Ann-Christin Ekström från PRO i Botkyrka i en intervju i tidningen Mitt i.

Vi svenskar arbetar i dag längst i hela EU. Samtidigt ligger vi i botten när det gäller nivån på pensionerna. Vi har störst andel fattigpensionärer i Norden. Nära hälften av alla kvinnor som är ålderspensionärer i dag har garantipension, det lägsta statliga bottenskyddet.

Det nuvarande pensionssystemet är oförutsägbart och skapar otrygghet för människor. Vi menar att vårt gemensamma pensionssystem bör vara konstruerat så att det ger ekonomiska förutsättningar för ett värdigt liv när tiden i arbete är avslutad.

Fru talman! Vänsterpartiet har under lång tid drivit på för att höja pensionerna. Klyftorna i Sverige växer till följd av en ekonomisk politik som gynnar få på bekostnad av alla oss andra. Pensionssystemet är en del av den politiken.

Över 300 000 svenska pensionärer riskerar att hamna under EU:s fattigdomsgräns. Varannan kvinna som jobbar hela sitt yrkesliv får så låg pension att hon tvingas ansöka om garantipension. Sedan garantipensionen infördes har pensionärer med den inkomsten halkat efter rejält. I genomsnitt har de haft en reell inkomstökning på 15 procent, i jämförelse med 45 procent för förvärvsarbetande.

Fru talman! Det är dessa människor vi talar om. De flesta är alltså kvinnor. I Expressen beskrev för ett tag sedan några av dessa kvinnor hur deras vardag ser ut. ”Jag har inte råd att äta fisk”, säger Jeniffer, 66. ”Julklappar till barnbarnen köper jag bara vart femte år”, säger Eva, 76. ”Jag önskar jag kunde ha lite roligare för mina besparingar än att bara överleva”, säger Kerstin, 66.

Fru talman! Att fylla de stora hålen mellan dem som lever på låga pensioner och den övriga befolkningen kräver en rejäl höjning av pensionerna. Vänsterpartiet menar att pensionärer inte ska behöva riskera fattigdom och att inkomstutvecklingen för gruppen på sikt behöver hålla jämna steg med den allmänna löneutvecklingen. Vi föreslår i årets budgetmotion en höjning av garantipensionen med 1 000 kronor per månad, som ett första steg.

Fru talman! Regeringen skapar ökad ojämlikhet, för samtidigt som man gör på tok för lite för pensionärerna sänker man skatten för de redan rika. Den borttagna värnskatten kostar i budgeten drygt 6 miljarder per år. För bara drygt halva den summan hade man kunnat bifalla vårt förslag och ge rejält höjda pensioner till dem som byggt vårt land. Regeringen föredrar alltså att ge till exempel Volvos vd Martin Lundstedt en skattesänkning på 2,5 miljoner per år. Detta sker dessutom efter den nu gällande budgeten, som Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna röstat igenom och som inneburit mer till de rika och mindre till välfärden och alla oss andra.

I stället hade pengarna kunnat gå till att göra det möjligt för pensionärer att i alla fall ge barnbarnen en julklapp, äta lite godare mat och leva, inte bara överleva. Men hur är det man brukar säga? Var och en är sig själv närmast.

Fru talman! Vi vill höja pensionerna. I dag ligger den allmänna pensionsavgiften på ca 17 procent på löner under 40 000 i månaden. Högre inkomster är ofta högre försäkrade, med avgifter på 30 procent genom avtalspensionen. Det är därför rimligt att avgiften och därmed pensionen höjs för i första hand dem med löner under 40 000.

För att öka jämlikheten vill vi undersöka möjligheten att använda den pensionsavgift som ligger över inkomsttaket. Den bör gå tillbaka till det gemensamma pensionskollektivet. Med ett snabbt räkneexempel skulle pensionerna kunna höjas med i genomsnitt ytterligare 900 kronor i månaden för alla som tjänar under 40 000.

Sjuk- och aktivitetsersättningen borde också höjas. De pensionärer som har sjukersättning, de så kallade sjukpensionärerna, är en grupp man ofta glömmer. Den gruppens inkomst borde också höjas med 1 150 kronor per månad.

Fru talman! Sveriges pensionärer förtjänar långt bättre än det de får i dag. Vänsterpartiet vill se rejäla satsningar och rimliga pensioner. Därför avstår vi i dagens omröstning.

Fru talman! Kristdemokraternas förslag när det gäller detta utgiftsområde, ekonomisk trygghet för våra äldre, redovisas utförligt i vår partimotion, och vi har även ett särskilt yttrande i detta avsnitt.

Kristdemokraterna har länge varit drivande för att skapa bättre ekonomiska villkor för våra pensionärer. Under alliansregeringarna mellan 2006 och 2014 förhandlade vi fram fem skattesänkningar på pensioner och tre höjningar av bostadstillägget för pensionärer.

Att stärka ekonomin för de sämst ställda pensionärerna är viktigt för oss kristdemokrater. Under den förra mandatperioden lade vi i budgetmotion efter budgetmotion fram ett fullt ut finansierat borttagande av skillnaden mellan skatt på arbete och skatt på pension. Tillsammans med Moderaterna fick vi i denna kammare för ett år sedan gehör för 2019 års budget, där vi sänkte skatten på pensioner för alla pensionärer, inte bara för dem med en pension över 17 200, vilket var alternativet. För en pensionär med ungefär 14 000 kronor i pension innebar detta faktiskt 1 300 kronor mer i plånboken per år.

Under denna höst har vi också, genom en överenskommelse i riksdagens pensionsgrupp, fattat beslut om att höja garantipensionen och taket i bostadstillägget. Vi kristdemokrater vill gärna höja taket till 7 500 kronor, men nu blev det 7 000 kronor, och det är viktigt. Samtidigt måste vi här inne hörsamma det problem som finns, nämligen att 44 procent av de pensionärer som har rätt till bostadstillägget av någon anledning inte tar del av det. Bostadstillägget utgör en väldigt viktig del av det grundskydd som utformats.

Man kan därför konstatera – och det är lätt för den som vill att kontrollera – att vi kristdemokrater prioriterar de äldres situation, inte bara när det är dags för valrörelse.

Fru talman! Premiepensionen kan tyckas vara en liten del av den allmänna pensionen. Den är ju trots allt bara 2,5 procent av den pensionsgrundande inkomsten som sätts in på våra egna premiepensionskonton. Men med tiden blir premiepensionen en betydande del. Premiepensionen ger oss dessutom en valfrihet. Vi får själva välja hur vi vill att våra pensionsmedel ska förvaltas, vilka risker vi vill ta och hur aktiva vi vill vara.

I pensionsöverenskommelsen från 2017 finns beskrivet att vi ska reformera premiepensionen i två steg. Det första steget har nu genomförts och kan beskrivas som ett stärkt konsumentskydd. Vi har städat bort oseriösa förvaltare och ställt tydligare och högre anslutningskrav. Nu hoppas jag att vi får en utvärdering som visar att de åtgärder som vidtagits varit korrekta och balanserade innan vi går vidare med steg 2, som i detta nu är ute på remiss.

Fru talman! Jag vet att det här med procentsatser blir väldigt abstrakt, men jag tänkte ändå ge mig på det. Premiepensionen har sedan starten vuxit med över 7 procent per år. Det ska jämföras med inkomstpensionssystemets dryga 3 procent. Den här skillnaden är betydelsefull, för om tillväxten är bara 2 procent högre under 40 år innebär det att den som har haft en snittinkomst på 30 000 kronor i månaden får 200 000 kronor mer i pension.

Premiepensionen har dessutom bidragit med drygt 250 miljarder kronor till den svenska riskkapitalförsörjningen. Att uppmuntra det aktiva valet att välja fonder på fondtorget är alltså inte bara bra för vår egen framtida pension utan också väldigt viktigt för vårt näringsliv och vår konkurrenskraft i en globaliserad värld.

Pensionsspararna förser svenska företag med kapital för investeringar. På så vis kan företagen växa, vi får en högre tillväxt i ekonomin och pensionerna blir högre. Detta ska vi vara rädda om.

Det är därför viktigt att vi hanterar utformningen av premiepensionen på ett klokt sätt. I det steg 2 som nu är ute på remiss verkar utredaren dock ha tolkat direktivet som att de aktiva valen i princip ska upphöra. Han ger prognosen att 3 000 miljarder av systemets totalt 4 000 miljarder ska hamna i förvalet, AP7. Men vad får det för konsekvenser om det blir så? Vi får ju inte fatta beslut som gör att kapitalflödet styrs över från de svenska bolagen till globala indexfonder.

Förutom kapital för investeringar finns det en annan vinst med premiepensionen, och det är att den har haft en stor påverkan på hållbarhetsutvecklingen i den svenska marknaden. Det beror på att de svenska pensionsspararna, det vill säga vi själva, bryr oss om hållbarhet och vill göra medvetna val. Huvuddelen av det placerade kapitalet har i dag placerats på basis av hållbara och miljömedvetna val.

Jag läste i morse en ganska fantastisk sak: Över 70 procent av det kapital som i dag finns på fondtorget är investerat i fonder som uppfyller kraven på hållbara investeringar. Och än bättre: Det fortsätter att öka. Våra val har påverkat hur företagen ska investera. Även här blir då frågan relevant: Hur påverkar det hållbarheten om vi styr över kapitalflödet mot globala indexfonder?

Vi kristdemokrater vill ha fortsatt valfrihet för premiepensionsspararna. Jag tror på mer av folkbildning kring hur fondvalet fungerar så att dess konkurrenskraft i förhållande till förvalet blir ordentlig. Förvalet är bra, men det innebär samtidigt en risk att kapitalflödet styrs över mot utländska bolag som ingår i så kallat globalt index och samtidigt bort från våra egna svenska bolag. Den utvecklingen är inte bra på sikt för oss som vill ha ett starkt, långsiktigt och hållbart pensionssystem

Som avslutning vill jag önska alla en välsignad jul och en god ledighet.

(Applåder)

Fru talman! Den ekonomiska tryggheten för äldre är en central del av den svenska välfärdsmodellen. Den som har arbetat och bidragit till samhället och varit med och byggt Sverige till det fantastiska land det är ska kunna gå i pension och känna trygghet med en rimlig inkomst.

Vi har sedan drygt 20 år ett robust och hållbart pensionssystem som inte längre vältrar över skulder på framtida generationer och där den pensionen vi tjänat in genom hela livet kompletteras med ett skattefinansierat grundskydd för att motverka ekonomisk utsatthet för den som inte tjänat ihop tillräckligt.

Pensionssystemet är stabilt, men det levererar för dåligt i alldeles för många fall. Det beror delvis på att vi lever allt längre men också på att vi avsätter alltför låg avgift.

Medellivslängden har ökat med tre och en halv timme per dygn, och den förväntade tiden som pensionär är i dag tre år längre än när vi beslutade om det nya pensionssystemet på 1990-talet. I grunden är det naturligtvis oerhört positivt och glädjande att vi lever allt längre, men det innebär också att pensionerna blir lägre eftersom de måste räcka under de allt fler år vi har som pensionärer.

För att motverka sjunkande pensionsnivåer måste arbetslivet oundvikligen bli mer hållbart och successivt förlängas. Det handlar både om att man måste inträda på arbetsmarknaden något tidigare och om att orka lite längre.

Ett annat sätt att öka inbetalningarna till pensionssystemet är att justera själva avgiftsnivån. Med tanke på att den beslutade avgiften på 18,5 procent av lönen i praktiken har sänkts till 17,21 procent är det en fullt rimlig slutsats och ståndpunkt att dagens pensionssystem visserligen har en bra modell men är underfinansierat. Vi betalar helt enkelt inte lika mycket som vi en gång beslutade att vi behövde göra.

Vi socialdemokrater har satt upp målet att vanliga löntagare på sikt ska ha en pension som motsvarar 70 procent av slutlönen. För att nå dit ser vi att det kommer att behövas både och, det vill säga både ett förlängt arbetsliv och en höjning av ålderspensionsavgiften.

Fru talman! När vi hanterar pensionerna jobbar vi med väldigt långsiktiga perspektiv som vi behöver ta ansvar för, men det betyder naturligtvis inte att vi kan blunda för att arbetslivet och andra faktorer utanför själva pensionssystemet påverkar den pension vi en dag kommer att få och att historiska orättvisor och ojämställdhet får genomslag i dag. Tvärtom behöver de förändringar som påverkar framtida pensioner kompletteras med åtgärder här och nu, utan att vi för den sakens skull frångår de principer som gör att vi i dag har ett robust och hållbart pensionssystem.

Som ett exempel på vad vi socialdemokrater drev igenom redan förra mandatperioden, då vi återkom till makten, och som gav omedelbar effekt för pensionärernas ekonomi kan jag nämna att vi förbättrade bostadstillägget vid två tillfällen.

Vi sänkte också skatten för pensionärerna. I det sammanhanget vill jag breda ut texten lite grann och rekapitulera hur det var: Det var den gamla moderatledda regeringen som införde den orättvisa ordningen att pensionärer betalar högre skatt än den som förvärvsarbetar. Det är naturligtvis en fullständigt orimlig ordning, eftersom pension är uppskjuten lön och naturligtvis ska beskattas lika.

Redan under den förra mandatperioden började vi städa undan efter Moderaternas kaos på detta område. Vi började med att ta bort den orättvisa skatteklyftan. Vi har i den här budgeten tagit ytterligare ett steg i den riktningen. Jag vill påminna om att skatteklyftan mellan pensionärer och de som förvärvsarbetar hade varit helt borta om det inte vore för att Moderaterna och Kristdemokraterna med stöd av Sverigedemokraterna förra året hade tryckt igenom ytterligare ett jobbskatteavdrag.

För oss socialdemokrater ligger målet fast. Vi ska ta bort denna klyfta. Det är en principiellt viktig fråga som handlar om rättvisa, anständighet och respekt för landets pensionärer.

Fru talman! Det handlar också om att här och nu ytterligare förbättra den ekonomiska tryggheten för pensionärer. Vi är glädjande nog i den blocköverskridande Pensionsgruppen överens om förbättringar av grundskyddet.

I och med denna budget realiseras flera viktiga förbättringar. Vi höjer taket i bostadstillägget ytterligare en gång, och vi höjer garantipensionen för första gången på väldigt länge. Om bara några veckor kommer således 675 000 pensionärer att få en ökad disponibel inkomst med upp till 1 500 kronor per månad efter skatt. Det går inte att säga någonting annat än att det är ett rejält och välkommet tillskott för väldigt många.

Under mina dagar som pensionspolitiker har jag mött en hel del synpunkter och oro kring att grundskyddet för de mest utsatta pensionärerna inte räcker till. Jag delar den oron. Jag delar oron för utsatthet och ökade klyftor i samhället. Därför är höjningen av garantipensionen och bostadstillägget väldigt viktig.

Men, fru talman, jag har faktiskt, om möjligt, mött ännu fler synpunkter kring och frustration över att den som har arbetat och slitit ett helt arbetsliv kan få en så pass låg pension att det inte skiljer nämnvärt mellan den som har arbetat och den som får garantipension från samhället. Lika rätt som det är att göra den nyss nämnda förbättringen av grundskyddet är det att ha ett respektavstånd, så att det faktiskt lönar sig att ha arbetat.

Att höja pensionerna för den ganska breda grupp pensionärer som efter arbetslivet har en intjänad inkomstpension i spannet 9 000–17 000 kronor är för oss socialdemokrater en högt prioriterad fråga.

För att dagens pensionärer ska få en högre inkomstpension har vi utöver förslag om höjd ålderspensionsavgift och ett mer hållbart och successivt förlängt arbetsliv föreslagit ett skattefinansierat tillägg till inkomstpensionen just för denna grupp pensionärer, som skulle ge en ökad inkomst med upp till 600 kronor i månaden. Det skulle till skillnad från den vanliga inkomstpensionen alltså vara ett skattefinansierat tillägg, men vi tänker oss att det skulle betalas ut automatiskt tillsammans med den övriga pensionen från Pensionsmyndigheten för att det ska vara så enkelt som möjligt för den enskilda.

Fru talman! I denna specifika del ser jag fram emot att få återkomma inom en förhoppningsvis inte alltför avlägsen framtid. Jag hoppas naturligtvis på att detta då kan ha fått ett ännu bredare stöd i riksdagens kammare.

Avslutningsvis återstår inte mycket mer för mig än att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Jag passar på att önska talmannen, utskottets ledamöter och personal samt framför allt landets pensionärer och pensionssparare, som förhoppningsvis lyssnar på debatten i dag, en fortsatt glad lucia och ett gott 2020.

(Applåder)

Fru talman! Jag lyssnade på Teresa Carvalho och hörde om de orättvisa skatterna. Vet Teresa Carvalho när det var som mest orättvist? Det var det före 2006, före Alliansen. Då var det väldigt orättvisa skatter för pensionärer i Sverige. Då betalade varenda pensionär minst 1 000 kronor mer i skatt varje månad. Med våra skattesänkningar under alliansåren – det var fem stycken för pensionärerna – fick pensionärerna 1 000 kronor mer i plånboken.

Jag tycker att det är lite magstarkt att man nu pratar om orättvisa skatter. Man kan alltid diskutera vem som ska betala mer eller mindre, och det kommer vi kanske aldrig att vara riktigt överens om. Men det orättvisa var att ni pungslog de stackars fattigpensionärer som fanns på den tiden. Det fick betala mycket mer i skatt. Det var orättvist.

Det bästa och säkraste sättet för varje människa att få mer i plånboken är för det första att arbeta och för det andra att få sänkt skatt. Det gäller även för pensionärer. Man bör arbeta längre upp i åren. Man bör också kunna arbeta mer under tiden man ska arbeta, under sin aktiva period.

Jag kan inte heller förstå varför regeringen väljer att under nästa år inte sänka skatten för dem med de lägsta pensionerna. Ni sänker skatten för pensionärer som har 17 000 kronor i pension men inte för någon annan. Jag tycker inte att ni ska prata så mycket om orättvisa, för det är ni som skapar den just nu.

(Applåder)

Fru talman! Katarina Brännström säger att man alltid kan diskutera vem som ska betala mer i skatt. Vi socialdemokrater menar att pension är uppskjuten lön och ska beskattas lika som lön. Det beskedet ligger fast.

Vi kom till makten 2014 och började då städa upp efter den införda orättvisan. Steg för steg tog vi bort den skatteklyftan. Anledningen till att vi nu framför allt har en skattesänkning för dem som har de lite högre pensionerna är att vi redan har tagit bort den orättvisa skatten för dem som har lägre pensioner.

Mitt besked ligger fast. Vi socialdemokrater har hela tiden tyckt – och vi tycker det än i dag – att pension är uppskjuten lön och ska beskattas lika. Vad Moderaterna tycker i den frågan tycks variera, men för oss socialdemokrater ligger målet fast.

(Applåder)

Fru talman! Det är rätt märkligt när man lyssnar på detta med att städa upp. När vi gav människor mer i plånboken skulle ni städa upp. Alla, även de som arbetade, fick mer i plånboken. Alla pensionärer fick mer i plånboken. Det var bara det att de som arbetade fick lite mer i plånboken. Är det detta som är någonting att städa upp? I så fall tycker jag att ni skulle städa upp nu när ni faktiskt har makten.

Ni brukar använda fattigpensionärer som ett väldigt fint uttryck, men just nu lyser det med sin frånvaro. De som har riktigt låga pensioner, de som har jobbat deltid och kvinnor i låglöneyrken lämnar ni nu, för ni har uppnått någon sorts rättvisa. Det är ett otroligt märkligt sätt att argumentera. Det blir rättvisa när man betalar lika mycket skatt trots att man har en väldigt liten inkomst.

Vi sänker skatten för alla, och det tycker vi är rättvist.

(Applåder)

Fru talman! Jag måste erkänna att jag är något förvånad över Katarina Brännströms otroliga upprördhet över att vi socialdemokrater står upp för att pension är uppskjuten lön och ska beskattas lika. Mitt besked ligger fast. Detta är någonting som vi socialdemokrater kommer att fortsätta att eftersträva.

Jag hoppas att Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna nästa gång de får för sig att gå samman har lärt sig av misstaget de tidigare har gjort och inte upprepar det så att det blir en ökad skatteklyfta. För mig är det alldeles självklart att pensionärer inte ska betala mer i skatt än de som i dag är förvärvsarbetande.

Vi vill också göra annat, fru talman, än att använda skatteinstrumentet och införa en rättvis beskattning. Vi vill exempelvis ha ett tillägg till inkomstpensionen för dem som har en inkomstpension precis över garantinivån, så att det lönar sig att ha arbetat lite mer.

(Applåder)

Fru talman! Jag förstår att det i regeringsställning kan vara svårt att göra prioriteringar som ofta är tuffa och svåra. Men jag funderar ändå mycket över regeringens prioriteringar när det gäller de äldre. Jag kan inte förstå hur regeringen kan prioritera bort de äldre som man så ofta gör. Det handlar om människor i detta land som har arbetat och slitit hela livet, bland annat för sin pension. Ändå vill regeringen öka pensionen med bara 200 kronor. Varför tar man inte till kraftfullare prioriteringar som ger lite mer? 200 kronor är inte mycket att komma med. Jag vill påminna om att Sverigedemokraterna ökar detta med 800 kronor så att det åtminstone blir en tusenlapp extra i månaden.

Förutom detta sänkte regeringen skatten på pensioner i höstbudgeten, vilket var mycket bra, till en kostnad av 4,33 miljarder kronor. Men i stället för att sänka skatten på pensioner ytterligare valde man att sänka värnskatten till en kostnad av 6,1 miljarder kronor. Varför har regeringen gjort denna prioritering?

Fru talman! Förbättringarna av grundskyddet, som regeringen tillsammans med partierna i Pensionsgruppen nu genomför, måste naturligtvis ses som en helhet. Garantipensionen och bostadstillägget hänger ihop och höjs nu med upp till 1 500 kronor i månaden efter skatt. Att framställa detta som någonting fjuttigt tycker jag faktiskt är lite hånfullt mot alla pensionärer som nu vänder på varenda krona för att ha råd att köpa julklappar till barnbarnen.

Jag noterar vidare att Sverigedemokraterna inte alls är lika angelägna om att berätta att de, samtidigt som de föreslår en ytterligare ökning av garantipensionen, föreslår en sänkning av bostadstillägget i den konstruktion som de har valt. Den sammantagna differensen mellan förslagen är därför inte alls så stor som ledamoten försöker ge sken av.

Men det finns en annan viktig skillnad i förslagen, och det är att Sverigedemokraterna i sin konstruktion dessutom väljer en modell som minskar respektavståndet och som gör det jämförelsevis mindre lönsamt att ha arbetat. Jag tycker att det är riktigt och viktigt att göra denna förbättring av grundskyddet som vi nu faktiskt gör. Men innan vi gör det ännu mer anser vi socialdemokrater att det är prioriterat att höja inkomstpensionerna för de pensionärer som har arbetat ett helt arbetsliv men som ändå får tämligen låga pensioner. Det är också en fråga om rättvisa.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret på frågan, även om jag noterar att ledamoten över huvud taget inte sa någonting om värnskatten och den prioritering som man har gjort där.

Socialdemokraterna vill framställa sig som det parti som är allra bäst för de äldre och säger från talarstolen i dag att vi sverigedemokrater är hånfulla. Jag menar att det är precis tvärtom just nu. Socialdemokraterna är inte alls något parti att räkna med för de äldre. Jag tycker att Socialdemokraterna ibland beter sig hånfullt mot pensionärerna genom att inte fullt ut ge dem det stöd som de skulle behöva.

Fru talman! Låt oss tala om skatt. Vad gäller borttagandet av värnskatten är det inte någon hemlighet att det inte var Socialdemokraternas högsta önskan. Det var en konsekvens av den kompromiss som vi gjorde för att få igenom annan politik som stod högre upp på vår agenda.

Men låt oss tala om den skatt som pensionärerna betalar, och låt oss tala om Sverigedemokraternas track record på detta område. Låt oss tala om 2014 då vi socialdemokrater kom tillbaka till makten. Vad var det första som hände då? Jo, vi ville ta bort delar av den orättvisa skatt som pensionärerna betalar. Vad gjorde Sverigedemokraterna då? Jo, tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna sköt de upp denna reform.

Låt oss tala om vad som hände förra året, då Sverigedemokraterna hade möjlighet att stå upp för det som de hade sagt om att pensionärer inte ska betala högre skatt än de som arbetar. Vad gjorde de då? Jo de gick samman med Moderaterna och Kristdemokraterna och såg till att det fortfarande finns en skatteklyfta mellan pensionärer och löntagare.

Vi socialdemokrater vill ta bort den orättvisa skatten för pensionärer. Sverigedemokraterna har ett track record på detta område som inte riktigt medger detsamma.

(Applåder)

Fru talman! Ekonomisk trygghet vid ålderdom innebär framför allt att man har en pension. Därför är det extremt viktigt att vi har ett tryggt och förutsägbart pensionssystem. Eftersom vi i Sverige har den unika Pensionsgruppen finns garanti för långsiktighet och stabilitet. Det är inte olika regeringar som ska förändra systemet, utan det är den tvärpolitiska Pensionsgruppen som genom överenskommelser ser till att vi alla vet förutsättningarna för att få en pension.

Genom Pensionsmyndigheten och Minpension.se får vi enkelt en överblick över vilken pension vi kan komma att få. Dock kan informationen bli bättre, och här har regeringen en viktig uppgift att se till att alla kanaler utvecklas och blir mer kända. Informationen behöver ske tidigare, redan i skolan, vilket vi i Centerpartiet driver på för. Dessutom behöver den fortsätta genom arbetslivet genom arbetsmarknadens parter.

Men det viktigaste, som alla behöver veta, är att det är livsinkomsten som avgör pensionens storlek.

I riksdagen har vi under året beslutat att höja garantipensionen och bostadstillägget. Det är bra. Det gör att det blir bättre för dem med de lägsta pensionerna. Det är viktigt för oss i Centerpartiet, eftersom det är framför allt kvinnor som har garantipension och de lägsta pensionerna. Därför är denna åtgärd ett sätt att öka jämställdheten. Pensionsgruppen har ett fortsatt viktigt uppdrag för att förbättra på jämställdhetsområdet.

Det är långt ifrån alla som är berättigade till bostadstillägg som söker det. Här måste regeringen driva på Pensionsmyndigheten så att fler får kunskap om bostadstillägget. Genom mindre boendekostnader skapas större utrymme i plånboken till annat. Dessutom är handläggningstiderna för bostadstillägg hos Pensionsmyndigheten alltför långa. De måste kortas så att det går fortare att få ett beslut. Här har regeringen också ett stort ansvar.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Detta är den andra debatten vi har i höst i samma ämne. För ett par månader sedan diskuterade vi de mycket positiva förändringar som sker i pensionssystemet. Att höja garantipensionen är alldeles nödvändigt. Det var inte en enkel sak. Pensionen bygger på arbetslivsinkomsten, och det måste finnas ett respektavstånd mellan garantipension och pension som man så att säga har arbetat ihop. Jag tycker att man har kommit fram till en rimlig lösning.

Att höja bostadstillägget är alldeles nödvändigt. Det är också mycket pricksäkert. Men precis som tidigare har sagts här måste informationen om man har rätt till bostadstillägg förbättras. Jag skulle helst se att detta gick med automatik i samband med att man lämnar in sin deklaration och får reda på hur mycket man ska betala i skatt.

Men man måste nog också titta närmare på varför människor inte ansöker om bostadstillägg. Vilka är de bakomliggande faktorerna?

Vi ska vara jätteglada över att vi när det gäller pensionerna inte fick samma situation som Frankrike i dag befinner sig i med generalstrejk. Vi klarade att under 1990-talet göra denna omfattande förändring av vårt pensionssystem, från det tidigare som vi inte hade råd med – ATP-systemet – till nuvarande system. Nu arbetar vi stegvis vidare för att förbättra situationen för de sämst ställda pensionärerna, vilket har nämnts i flera inlägg här. Där ingår en successiv förbättring av deras inkomster och att förändra deras utgifter. Jag ser fram emot vad utredningen om tandvårdsförsäkringen som ska läggas fram nästa höst kan innebära i form av lättnader i utgifter för alla dessa årsrika människor som har sina tänder kvar.

Hur ska vi få råd framöver? Åldern till vilken vi har rätt att finnas kvar i arbetslivet har höjts, men vi måste också bli duktigare på att göra det möjligt för dem som vill fortsätta att arbeta efter 68–69 års ålder. Det arbete som Delegationen för senior arbetskraft genomför är av intresse. I dagarna har rapporten Bortvald på grund av ålder lagts fram. Rapporten tar upp åldersdiskriminering vid rekryteringar. I rapporten har studier av hur arbetsgivare ser på människor i olika åldrar samlats. Ja, det är bra att vara mellan 30 och 40. Sedan går det utför. Är man 60-plus kan man i princip glömma att ta sig tid att söka nytt jobb. Det här har vi inte råd med i Sverige. Vi måste öppna för alla som vill och kan bidra till vårt välstånd med arbete.

Vi måste också bli bättre på att få människor att orka arbeta högre upp i åldrarna. Det är något som Delegationen för senior arbetskraft diskuterar mycket. Det handlar om insatser inom området arbetsmedicin, och företagshälsovården måste bli mycket bättre. Människor måste tidigare i arbetslivet kunna utbilda sig och även ta andra arbetsuppgifter för att orka arbeta högre upp i åldrarna. Detta är inte något som löser situationen för dagens fattigpensionärer, men det förebygger att den gruppen ökar i framtiden.

Hur är det med de olika arbetsgivarna? Det här är kanske något som hör bättre hemma i en annan utskottsdebatt, men jag vill ändå nämna detta. Staten är sämst på att göra det möjligt för 67-plussare att fortsätta i arbetslivet. Regioner och kommuner är lite bättre. Bäst är faktiskt näringslivet. Där ser man till behovet av kompetens. Om några är mycket kompetenta, och är uppe i åren, håller man kvar den arbetskraften. Det är vad Delegationen för senior arbetskraft har funnit.

Här finns utmaningar. Den 1 oktober nästa år kommer ett slutbetänkande från delegationen med, som jag hoppas, skarpa förslag som ändrar den ålderistiska synen på årsrik arbetskraft, som innebär möjligheter för människor som vill och kan att fortsätta arbeta och bidra till vårt välstånd. Därmed kan de solidariskt finansiera de välfärdsinsatser, hälso- och sjukvård och så vidare, som vi så väl behöver i ett land där sjukvården i dag går på knä.

Med detta önskar jag fina helger och ett gott nytt år – inte minst till talmannen, till er som sitter här och till dem som ser på debatten via sina tv-apparater.

(Applåder)

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Tack så mycket för hälsningen!)

Fru talman! Alla har rätt till en värdig ålderdom, till att leva ett gott liv på ålderns höst utan att vända och vrida på varje krona i slutet av månaden, till att känna den trygghet som en tillräcklig pension innebär.

Vi vet att det inte ser ut så i dag. Alltför många pensionärer lever med ekonomiska villkor som inte gör det möjligt att leva ett fullgott liv. Trots en låg levnadsstandard och små utgifter räcker pensionen för flera inte till. Det är till civilsamhället i form av kyrkor och hjälporganisationer som alltför många äldre är utlämnade för att få mat under månadens sista dagar.

De senaste 15 åren har de allra fattigaste pensionärerna nästan fördubblats. Fler och fler har tvingats in i en extremt utsatt ekonomisk situation, som för många skapar svåra livsförutsättningar. Det är möjligheten att på olika vis delta i samhället som begränsas, och många uppger att det sociala livet får stå tillbaka. Ensamheten breder ut sig.

Miljöpartiet gick till val på att förbättra livsvillkoren för de pensionärer i Sverige som har det allra sämst och att prioritera gruppen med allra lägst pension. Det är nu regeringens politik efter en överenskommelse i Pensionsgruppen. Ingen ska behöva vända sig till ideella krafter för att under månadens sista dagar ha råd med mat. Genom att höja grundnivån i garantipensionen med 200 kronor samtidigt som vi höjer taket i bostadstillägget skapas en reell förbättring i mångas plånböcker. Båda delarna är satsningar som tydligt träffar de pensionärer som behöver de extra pengarna allra mest. Tillsammans är det omkring 675 000 pensionärer som direkt berörs av förslaget. Särskilt gynnar det de kvinnor som i dag lever i ekonomisk utsatthet.

Fru talman! Att Sverige i dag är ett av världens mest jämställda länder har vi generationer av tidigare kvinnokamp att tacka för. De feministiska segrar som vi har skördat under de senaste årtiondena har inte kommit av sig själva, utan det är modiga människor som har gått före. De har tagit striden för de rättigheter som vi i dag ser som självklara.

Sverige är i dag mer jämställt än det någonsin har varit. Trots att det finns konservativa krafter i samhället som vill backa utvecklingen tyder ändå allt på att vi går framåt.

Pensionen är en av våra viktigaste jämställdhetsfrågor. Det är de som är äldre i dag som har stridit för att Sverige ska bli ett av världens mest jämställda länder. Det är tack vare dem som pensionsgapet mellan kvinnor och män inte kommer att vara lika stort för våra barn som det tyvärr är i dag.

Ett jämställt arbetsliv är avgörande för att höja kvinnors pensioner. Att dela lika på föräldraliv och hemarbete är två av många faktorer som gör att kvinnors ställning på arbetsmarknaden kan stärkas. Det ger även utslag på pensionerna. Här är vår samlade politik för ett jämställt samhälle avgörande, men vi behöver också rikta insatser till de kvinnor som på grund av ett ojämställt samhälle i dag har de allra sämsta pensionerna. Det gör vi.

De prioriteringar som regeringen gör i den här budgeten träffar rätt. Genom att höja garantipensionen och bostadstillägget riktar vi insatserna mot dem som lever i allra största ekonomiska utsatthet, vilket oftast är kvinnor. Den pension som alla ska få ut ska gå att leva på, och ingen ska förpassas till fattigdom.

Fru talman! Utöver satsningen i budgeten driver regeringen också på för en politik på andra områden som ska förbättra förutsättningarna för framtida generationer att leva på sin pension. Med ett flexiblare arbetsliv som gör det lättare att stanna kvar längre på jobbet skapas också möjlighet för fler att arbeta längre och genom det öka på sin pension.

Samtidigt gör vi också satsningar på ett hållbart arbetsliv så att fler ska orka jobba ända fram till pensionen. Det är en viktig investering för såväl samhället som för varje enskild individ.

Fru talman! Satsningarna som vi gör i budgeten är viktiga för Sveriges pensionärer. I januariavtalet har vi dessutom slagit fast att arbetet med att förbättra villkoren för Sveriges pensionärer ska fortsätta under mandatperioden. För alla dem som har arbetat ett helt liv på slitiga jobb med dålig lön eller tagit hand om det obetalda hemarbetet stärker vi förutsättningarna att ta del av vårt gemensamma välstånd som de varit med och byggt upp. Det är inte mer än rätt.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 december.)