Unga lagöverträdare

Herr talman! I dag debatterar vi justitieutskottets betänkande om unga lagöverträdare.

Under en påskmiddag hos vänner träffade jag en person som arbetar inom kriminalvården. Hans erfarenhet av arbetet med unga som begår brott bekräftade min bild av situationen och det jag har hört från flera andra tidigare. De unga som hamnar i kriminalitet är oftast de som har det tufft i skolan och i hemmet. Det börjar inte sällan med dåligt umgänge och droger. Sedan blir brotten allt fler och grövre. Det är unga människor som själva säger att de tappat hoppet. De tror inte att de kan få ett bättre liv.

Enligt Brå har ungas brottslighet minskat under en längre tid i Sverige. Men en del unga hamnar fortfarande i kriminalitet, och dem måste vi jobba med.

För att bekämpa brott måste vi både vara tuffa mot brottsligheten och arbeta mot brottets orsaker. Samhället måste reagera snabbt när unga är på väg in på en kriminell bana, och samhället måste även fånga upp dessa personer väldigt tidigt.

Arbetet mot brottets orsaker handlar framför allt om att bygga upp en stark välfärd och att minska klyftorna mellan människor. Det handlar om att säkerställa att alla barn och unga får en bra skolgång, tillgång till meningsfulla fritidsaktiviteter, vård vid psykisk ohälsa och stöd när familjeförhållandena är svåra. Det handlar om att motarbeta segregation och att fortsätta öka den sedan regeringsskiftet ökande sysselsättningen. Vi socialdemokrater vill ha ett tryggt och jämlikt samhälle som skapar hopp och framtidstro för människor.

Parallellt med detta behöver vi också bekämpa brottsligheten. Regeringen har vidtagit många åtgärder för att bekämpa ungdomsbrottsligheten. Fler åtgärder är på gång, och ännu mer ska göras.

Herr talman! Jag ska nämna några exempel. Det är viktigt att ungdomar har ett stort förtroende för polisen och för samhället. För några dagar sedan meddelade regeringen att man vill öka antalet polisanställda med 10 000 fram till 2024. Det är dubbelt så många som polisen efterfrågat. Detta innebär ett tillskott av resurser. Det ger större möjligheter att stärka den lokala närvaron och öka ungdomarnas förtroende för polisen.

För någon vecka sedan meddelade statsministern att regeringen vill se över straffnedsättningar för unga som begår grova brott. Bakgrunden till detta är att det i dag är möjligt för den som begår brott och har fyllt 18 år men inte 21 år att få straffnedsättning. Ett av problemen med detta är att kriminella gäng använder sig av unga personer för att begå grova brott eftersom de unga får lägre straff.

En utredning ska nu tillsättas för att se över dessa straffnedsättningar. Eftersom regeringen kommer att se över detta anser vi att utredningen inte bör föregripas.

Vi har sociala insatsgrupper som genom en form av myndighetsövergripande samverkan arbetar för att förebygga att unga fastnar i kriminalitet. Socialstyrelsen fick i september 2014 i uppdrag från regeringen att utvärdera arbetet med sociala insatsgrupper. En delredovisning gjordes i februari 2016, och utvärderingen ska slutredovisas senast september 2017.

Vi anser att det arbete som bedrivs i de sociala insatsgrupperna är väldigt viktigt, och vi ser gärna att sociala insatsgrupper används i större utsträckning för att hjälpa unga människor att bryta kriminella banor. Men eftersom Socialstyrelsen har ett pågående uppdrag att utvärdera arbetet i en social insatsgrupp anser vi att detta inte bör föregripas.

En annan viktig åtgärd som är på gång handlar om särskilda påföljder för unga som begår brott. De särskilda påföljder som finns i dag är ungdomsvård, ungdomstjänst och sluten ungdomsvård. I betänkandet Nya påföljder föreslog Påföljdsutredningen nya ungdomspåföljder såsom kontaktskyldighet för unga vuxna och ungdomsövervakning.

Regeringen gav i december 2016 en utredare i uppdrag att utreda och ta ställning till dessa förslag. Även detta är alltså ett arbete som redan är på gång.

Herr talman! Det finns många fler exempel ur det pågående arbetet att lyfta upp.

Arbetet mot narkotikabrottslighet och införandet av det nya brottet synnerligen grovt narkotikabrott – med anledning av att regeringen ansåg att vissa brott skulle dömas strängare än tidigare – är ett exempel.

Vidare har vi framtagandet av ett brottsförebyggande program i syfte att kunna utföra ett strukturerat och långsiktigt brottsförebyggande arbete.

Det vidtas åtgärder och pågår en utredning för snabbare lagföring av unga som begår brott och införande av jourdomstolar, eftersom det är viktigt att handläggningstiden för ungdomsbrott är så kort som möjligt.

Det här är bara några av de saker som regeringen gör, och mer behöver göras.

Många av förslagen i motionerna där oppositionen föreslår tillkännagivanden handlar om åtgärder som vi också tycker är viktiga och är medvetna om. Men dessa förslag till åtgärder är redan under utredning.

I regeringsformen ställs krav på att ett ärende ska vara bra förberett. Därför vore det inte bara synd att föregripa. Det är också utifrån beredningskravet ganska naturligt att avvakta en utredning som är tillsatt.

Det är vår uppgift att ge ungdomar hopp om en bra framtid. Det finns ungdomar som hamnar på en kriminell bana, men det finns också många exempel på ungdomar som genom ett gott förebyggande arbete har kunnat hållas borta från kriminalitet.

Det ska inte vara lönsamt att begå brott. Den som har begått brott ska ta konsekvenser för sina handlingar. Det ska också finnas en väg tillbaka för den som har sonat sina brott och som önskar ta sig ur kriminaliteten och tillbaka in i samhället.

Herr talman! Det är vår uppgift att skapa ett tryggt samhälle, ett samhälle som håller ihop.

Jag står bakom våra reservationer men yrkar inte bifall till dem.

(Applåder)

Herr talman! I dag debatterar vi justitieutskottets motionsbetänkande gällande unga lagöverträdare. Alliansen har väckt en gemensam motion med många bra förslag. Jag står bakom alla reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bara bifall till nr 15.

Många yrkeskriminella började begå brott i tidig ålder, många långt innan de var 15 år. Därför är det viktigt att samhället reagerar tidigt och tydligt så att dessa unga inte fastnar i kriminalitet.

Många kriminella som jag har pratat med har önskat att samhället hade reagerat tidigare så att de inte fastnade i brott. Då hade de haft större chans att bryta med sitt kriminella liv. Man hade också kunnat undvika att många oskyldiga brottsoffer blev utsatta.

Herr talman! Jag minns själv en ung man från tiden när jag jobbade som ungdomsutredare i Göteborg. Han hade begått brott efter brott. Jag frågade honom vad som hade hänt efter varje brott, och han sa lite småleende: i princip ingenting. Han hade varit hos socialtjänsten och snackat lite, och där tog det slut, sa han.

Den gången som jag pratade med honom hade han helt kallt och helt oprovocerat sparkat ned en person bakifrån. Han blev anhållen och fick sitta ett par nätter i häktet. Jag minns att han var helt chockad. Han undrade varför samhället inte hade reagerat tidigare och varför ingen hade sagt något.

Detta bevisar att samhället måste reagera tidigare och tydligare. Man ska inte kunna begå brott efter brott.

I betänkandet får vi igenom tre tillkännagivanden till regeringen. Det är bra. Jag kommer dock bara att tala om ett av dessa, och det handlar om tillkännagivandet om den så kallade ungdomsrabatten för unga mellan 18 och 21 år.

Ungdomsrabatten innebär att en person som är mellan 18 och 21 får lindrigare straff än den som är över 21 och har gjort samma brott. En 18åring får i princip 50 procents rabatt.

Detta hänger kvar sedan myndighetsåldern var 21 år, trots att den sänktes till 18 år för över 40 år sedan.

Vi moderater tycker att ungdomsrabatten är helt fel. Vi tycker att en person som är myndig ska ta fullt ansvar för sina handlingar även när det gäller brott.

Vi moderater har i flera år arbetat för att få bort denna ungdomsrabatt. Många 18–21-åringar är redan yrkeskriminella och har hunnit begå många grova brott innan de blir 21. Detta har vi tyvärr fått uppleva många gånger, inte minst med tanke på alla gängskjutningar den senaste tiden.

Herr talman! Det är 15, 16- och 17-åringar som begår mycket grova brott: mord, dråp, grova våldtäkter med mera. Detta kan inte fortsätta, utan samhället måste markera tydligare, tidigare och med bestämdhet.

Att ge ungdomsrabatt till myndiga personer är helt fel och sänder helt fel signaler. Vid flera tillfällen har vi moderater på olika sätt tagit upp denna fråga med regeringen. Senast i januari ställde jag en skriftlig fråga till justitieminister Morgan Johansson om detta, och han ansåg att det är rimligt att ha denna ungdomsrabatt.

Förra hösten skrev vi en gemensam alliansmotion om att vi vill ha en översyn av ungdomsrabatten. Vi vill att myndiga personer ska ta fullt ansvar för sina handlingar. Sverigedemokraterna stödde vår reservation, och därför fick vi igenom ett tillkännagivande. Det är väldigt bra. S, MP och V reserverade sig mot detta förslag.

Med detta tillkännagivande pressade vi regeringen, och dagen innan justitieutskottet skulle justera betänkandet kom statsminister Löfven med ett utspel. Han meddelade att regeringen ska tillsätta en utredning som ska se över ungdomsrabatten. Det är bra att regeringen har kommit till insikt, men det har tagit lång tid.

I dagsläget vet vi inte vad utredningen kommer att ha för omfattning eller inriktning, utan vi får vänta tills vi ser direktiv. Det kan ta flera år innan det ligger ett lagförslag på bordet. Därför är det bra att vi får till stånd detta tillkännagivande.

Det är lite synd att Miljöpartiets Annika Hirvonen är sjuk i dag och inte kan delta i debatten. Hon har stått i denna talarstol många gånger och påstått att all forskning visar att skärpta straff inte har någon inverkan på brottslighet. Det skulle ha varit väldigt intressant att höra om det har kommit ny forskning som visar att hon har haft fel hela tiden. Men det får vi ta i en annan debatt.

Herr talman! Till sist vill jag säga ett par ord om den slutna ungdomsvården. I Alliansens motion har vi ett förslag om att det behövs en grundlig reformering för att stärka kvaliteten inom ungdomsvården. Det har framkommit från olika håll att den slutna ungdomsvården inte fungerar och att den behöver ses över och förbättras. Syftet är naturligtvis att minska återfallen. Tyvärr fick vi inte ett tillkännagivande gällande detta, men vi återkommer i höst.

Avslutningsvis, herr talman, har brottsligheten blivit mycket grov. Unga människor skjuter och knivhugger andra för minsta lilla sak. Ett exempel är Nordstan i Göteborg, där ungdomsgäng slåss och knivhugger varandra var och varannan vecka. Det är helt enkelt förfärligt, och det måste stoppas. Situationen i Nordstan håller på att spåra ur helt och hållet, och det är regeringen som har ansvaret.

(Applåder)

Herr talman! Det finns ett parti som under hela mandatperioden har motionerat, debatterat och röstat för att straffrabatten för brottslingar mellan 18 och 21 år ska tas bort, och det är Sverigedemokraterna.

Därför gläder det mig att allianspartierna äntligen har lyckats samlas kring en gemensam motion som åtminstone föreslår att straffrabatten, som i dag kan ge ett halverat straffvärde för en kriminell 18-åring, bör ses över.

Jag lovade förra våren att Sverigedemokraterna skulle stödja en alliansgemensam motion angående straffrabatten för vuxna mellan 18 och 21 år om den gick i vår riktning, det vill säga att ta bort den helt. Ett löfte är ett löfte, och nu har vi ett tillkännagivande i frågan.

Dock är jag ganska besviken på den väldigt försiktiga formulering som något eller några partier inom Alliansen ligger bakom: att straffrabatterna bör ses över.

Sverigedemokraternas inställning har hela tiden varit att straffrabatterna ska tas bort. Moderaterna var det parti som under denna mandatperiod var först ut efter Sverigedemokraterna med en egen motion, som hade formuleringen att slopa eller se över straffrabatten.

Liberalerna hakade på nu i höstas med en egen motion med formuleringen att se över eller avveckla straffrabatterna.

Men slutprodukten i den gemensamma alliansmotionen innehåller en betydligt mildare skrivning, som primärt omnämner att återfallsförbrytare som är mellan 18 och 21 år kan få straffrabatter, inte att straffrabatter för samtliga förbrytare i sig utgör ett problem. Och till sist finns den ljumna slutklämmen att straffrabatterna därmed bör ses över. Där finns inte en enda formulering om ta bort, slopa eller avveckla straffrabatterna.

Jag skulle kort bara vilja att det eller de allianspartier som har förhandlat ned formuleringen till att bli så mild att man inte kan förvänta sig att straffrabatterna ska tas bort ger sig till känna här. Jag misstänker att Centerpartiet kan vara inblandat, och det tycker jag att väljarna i så fall kan få veta.

Detta visar lite på vad som händer i kriminalpolitiken när Sverigedemokraterna inte tillåts vara med och förhandla. Först skramlar tunnorna högljutt inom Alliansen, och sedan blir det bara en liten tummetott kvar.

Om man vill ha rejält inflytande för skärpta straff, utökade polisiära befogenheter och mer resurser till rättsväsendet kanske man inte i första hand ska välja att förhandla med Centerpartiet.

Häromdagen hörde jag Centerpartiets ekonomisk-politiska talesperson Emil Källström i SVT där han påstod att han tyckte att regeringen satsade alldeles för lite pengar på polisen och att Centerpartiet länge har velat se mer resurser till polisen och rättsväsendet, då med anledning av vårändringsbudgeten.

Men tittar man på Centerpartiets anslag till rättsväsendet för 2016 ser man att de satsade 0 kronor mer på polisen än vad regeringen gjorde. Och totalt satsade Centerpartiet till och med mindre pengar på rättsväsendet än vad regeringen gjorde. Men Centerpartiet har alltså länge velat se mer pengar till polisen och rättsväsendet – det är lite humor ändå. Johan Hedin kanske kan prata lite med sin ekonomisk-politiska talesperson om hur ekonomi fungerar och att minus inte är plus. Men det kan ni reda ut vid ett senare tillfälle.

Så är det i kriminalpolitiken. Det finns allianspartier som skramlar mycket i medierna men levererar lite när det krävs. Men i den mån det har varit en tuff uppoffring för något eller några av allianspartierna att ansluta sig till straffskärpningen för vuxna brottslingar mellan 18 och 21 år vill jag ändå tacka för att ni gjorde det.

I övrigt ligger vår politik för området fast. Vi förespråkar fortfarande en sänkt straffmyndighetsålder från 15 till 13 år, för vi ser att samhällsutvecklingen kräver mer långtgående möjligheter för samhället att ingripa mot allt yngre personer som involveras i kriminella miljöer.

Som en liten kompensation för den förra debatten, där jag överskred både talartiden och antalet yrkanden, väljer jag att inte yrka bifall till någon av reservationerna från Sverigedemokraterna, men vi står givetvis bakom dem. Vi tackar Alliansen för de tillkännagivanden vi har lyckats göra tillsammans.

Herr talman! Jag blev adresserad i den föregående talarens inlägg. Jag vet inte hur mycket jag ska bemöta det, men jag tänker att kriminalitet, brottslighet och rättsfrågor är oändligt mycket mer komplicerade än vad som kan uttryckas med 140 tecken på Twitter eller skrivas i olika webbforum, såsom Avpixlat och andra.

Detta är komplicerade saker. Det finns ingen quickfix mot den tilltagande gängproblematiken. Om man tror det är man inte mogen att koppla ett ledarskap till politiken.

Det är lite oroande att Sverigedemokraterna tycker att Centerpartiets budgetförslag är så himla bra att man måste kritisera dem som vi lade fram för två år sedan. Jag tror ändå att man gillar att vi till att börja med anslår 8 miljarder till rejäla förstärkningar för tryggheten och polisen.

För mig och Centerpartiet handlar polistillskotten om att säkra tryggheten och göra det bättre för människor – ungdomar och gamla runt om i hela landet – så att de kan leva i trygghet och gå på våra gator, oavsett om det är mitt i stan, i en förort en bit härifrån eller någonstans på landsbygden där det är långt till närmaste polis.

Ibland när man hör debatten är det som när klockan står still – den går ändå rätt två gånger per dygn. Man kan lita på att vissa alltid vill ha mer resurser till polisen, fler poliser, vare sig det behövs eller inte, fler och skarpare repressionsinstrument och hårdare tag mot brottslingar.

När det gäller betänkandet om unga brottslingar är det särskilt känsligt och intressant. Man måste se båda sidorna på en och samma gång. Man måste se ungdomar som några som kan hamna snett men som med rätt medel kan knuffas i rätt riktning.

Jag tänker mycket på ett mejl som jag fick i går, och det ger mig ingen ro. Det var en ung tjej som skrev till mig. Hon hade hamnat i en mycket besvärlig situation. Hennes pojkvän satt i fängelse. De hade båda gripits för narkotikabrott. Hon hade dömts till skyddstillsyn och han till fängelse. Det var så många frågor som jag ville ställa. Vad hände på resans gång? Vad var det som fick dessa ungdomar, som hade varit glada och positiva ungdomar som ville förverkliga sina drömmar och söka utbildningar, resa ut i världen och göra andra saker, att ta detta steg? Hur såg vägskälet ut?

Det är naturligtvis frågor som är enormt svåra att besvara även för den som befinner sig i denna situation. Men det är saker som intresserar mig. Jag tror nämligen att det är genom att förstå hur detta fungerar som vi verkligen kan lösa dessa problem.

Sedan ska man inte tro att detta är någonting som man kan krama ihjäl, utan det krävs mycket stor tydlighet mot unga människor som begår brott. Det är just en del i att kunna återhämta sig och kunna ta en ny plats i samhället att det blir en mycket tydlig konsekvens av de brott som man begår. Det ska finnas en möjlighet att sona sitt brott, och det ska vara tydligt: Jag har gjort fel, och jag kan göra vissa saker för att få komma tillbaka.

Jag minns en händelse i ett jaktlag som jag var med i. En ung kille var med för första gången. Han råkade skjuta på fel djur. Han skulle skjuta en älgkalv, men han sköt en ko. Det får man inte göra, och det vet alla.

Det blev ingen tydlig konsekvens av detta, vilket var dumt. Detta var några år sedan. Han har tråkats av bondgubbarna i alla år för detta, och han kommer aldrig riktigt ur det. Tänk om man bara hade sagt: Du gjorde fel. Nu får du stå över nästa år. Men året därefter är du välkommen igen.

Då hade detta varit klart, och det hade varit mycket tydligt.

Jag tror på tydlighet. Därför tror jag inte att man ska förenkla denna diskussion om hårda eller mjuka tag mot ungdomar, utan vi måste ha lite både och för att det ska fungera.

Därför är det också mycket viktigt med påföljderna, och vi har lyft fram flera saker i detta betänkande. Det handlar bland annat om straffmätningen för lagöverträdare som är 18–21 år. Jag tror inte att det är så enkelt att ha några tydliga svar på det. Men det är klart att man ska stå för sina handlingar.

När det gäller brott som begås av den som är under 15 år, då man inte är straffmyndig och inte ska straffas, är det mycket viktigt att utreda vad det är som har hänt. Det är viktigt inte minst för brottsoffret men faktiskt även för den som har begått brottet, så att man förstår att det man har gjort är fel och ska kunna komma ur det. Det är saker som jag tycker är viktiga.

Sultan Kayhan från Socialdemokraterna lyfte fram något som jag också har hört från andra håll, nämligen att man i dessa kriminella gäng skickar fram de yngsta för att begå de allvarligaste brotten för att de får lägre straff. Var och en måste tänka på vad det gör med en ung människa när man begår ett allvarligt våldsbrott. Även om man är på väg åt fel håll och har det i sig blir det inte bättre av att man skickas fram. Det är också en aspekt som vi måste ta med när vi resonerar om unga brottslingar.

Det finns även här mycket som jag skulle vilja yrka på. Men någonting som har varit på tapeten och som är på väg att utredas, men som vi ändå måste fortsätta att så att säga jaga in är en del av denna ungdomskriminalitet som tar sig mycket trista uttryck. Det handlar om våldet och hoten mot blåljuspersonal. Därför yrkar jag bifall till reservation 14 från Moderaterna och Centerpartiet om påföljder vid brott mot så kallad blåljuspersonal.

(Applåder)

Herr talman! Jag tänkte börja med att klargöra en sak. Minus kan inte bli plus så att säga. 2016 års budget gällde förra året. Även om ni tillförde mer pengar med anledning av detta års höstbudget tillförde ni fortfarande minst av samtliga oppositionspartier. Om man adderar de 700 miljoner som regeringen tillför är ni fortfarande det parti i riksdagen som tillför minst pengar till rättsväsendet. Då blir det lite komiskt att er ekonomisk-politiske talesperson säger att ni länge har velat se mer resurser till både rättsväsendet och till polisen. Det måste väl Johan Hedin ändå kunna hålla med om.

När det gäller tydlighet sympatiserar jag mycket med det som Johan Hedin har sagt i talarstolen. Jag tror att det är mycket viktigt att vi har konsekventa straffpåföljder för unga personer och att de inte får så att säga en mjukstart in i kriminaliteten bara för att de är unga. Precis som Johan Hedin säger tror jag att det är mycket skadligt för unga människor att utnyttjas av äldre kriminella för att det blir lägre straffpåföljder för unga.

Då är min fråga: Vari ligger tydligheten i just formuleringen att straffrabatten för vuxna personer mellan 18 och 21 år bör ses över? Är det Johan Hedin som har förhandlat ned den till en sådan otydlighet att man inte riktigt vet vad detta betyder i praktiken? Jag hade såklart hellre velat se att man tar bort dessa straffrabatter för vuxna människor, så att det blir tydliga konsekvenser.

Jag vill veta om Johan Hedin sympatiserar med det. Johan Hedin och samtliga allianspartier lovade i valrörelsen 2014 att man skulle ta bort detta. Sedan har det förvandlats till att man vill se över detta och att man bör ändra detta.

Jag vill också ställa en fråga om påföljder för personer under 15 år. Vi vet att många mycket unga personer, under 15 år, bär vapen och droger åt kriminella som är äldre. Kan det då inte vara en vits med tydligheten och att ställa sig bakom vår reservation om sänkt straffmyndighetsålder?

Herr talman! När det gäller den sista frågan ska jag vara mycket tydlig. Nej, jag vill inte sänka straffmyndighetsåldern. Jag anser inte att man är mogen och kompetent nog att bära ansvar även för vidriga handlingar som man kan begå i den åldern. Däremot måste man naturligtvis bli föremål för samhällets alla resurser.

Någonting annat som vi har föreslagit, och som finns med i detta betänkande, handlar om sociala insatsgrupper. Där är också Sverigedemokraterna med på tåget, om jag inte minns fel. Det är någonting som vi ska jobba hårt med.

Att se över någonting är en ganska vanlig formulering. Som jag försökte påpeka i mitt anförande är det aldrig så enkelt som det verkar i de enkla beskrivningarna. Saker är så mycket mer komplicerade än så. Vi får se vad man kommer fram till, eftersom vi hoppas att detta leder fram till en utredning där man tittar på detta och väger alla aspekter. Det finns en teoretisk möjlighet att både Adam Marttinen och jag kan ha missat någon viktig aspekt som behöver lyftas fram i detta sammanhang. Det är viktigt att man har en balanserad syn på dessa olika saker.

När det gäller vår ekonomisk-politiske talesperson Emil Källström ska jag inte recensera honom. Men jag hoppas ändå att Adam Marttinen tycker att det är bra att vi anslår ganska stora medel till polisen. Redan före debatten om vårpropositionen hade vi sett behoven och anslagit mer än fyra gånger så mycket som regeringen. Sedan måste alla seriösa budgetalternativ vara i en bra balans. Man måste ha täckning för de saker man gör. Det finns saker som vi prioriterar. Det finns saker som man behöver prioritera mer och saker som man behöver prioritera mindre. Jag tror att tryggheten och hela detta perspektiv – allting – hänger ihop.

Någonting annat som vi satsar mycket på är att bryta tudelningen. Dessa unga människor ska ha ett alternativ att stå inför. De ska inte behöva hemfalla till brott, de ska kunna ha ett jobb och en utbildning.

Herr talman! Att det satsas mer pengar nu på vårkanten till polisen och rättsväsendet från Centerpartiet tycker jag är jättebra. Vi hade velat se dessa pengar för länge sedan. Pengarna fanns inte för länge sedan då Centerpartiets ekonomisk-politiske talesperson hävdar att man hade velat se mer pengar från regeringen. Det är det som är det komiska i sammanhanget. Vi välkomnar utvecklingen hos Centerpartiet och många andra allianspartier som har anslagit mer medel till rättsväsendet under det senaste halvåret eller året.

När det gäller just straffrabatten för unga vuxna måste man ändå ha en utgångspunkt för ungefär hur man vill att det ska se ut. Givetvis kan både du och jag ha missat en enskild detalj där man kanske måste beakta någon form av straffrabatt. Men Sverigedemokraternas utgångspunkt som parti är att vi vill ta bort straffrabatten, eftersom vi tycker att det är en ologisk konsekvens att vuxna människor som betecknas som myndiga ska få en rabatt för att de är i en viss ålder. Det går inte ihop i vår värld. Därför är vår utgångspunkt att man ska ta bort straffrabatterna. Då undrar jag givetvis om det också är Centerpartiets utgångspunkt inför förändringen av straffrabatterna, eller om Centerpartiet faktiskt vill ha kvar en viss del av straffrabatterna. I så fall rimmar det inte med vad man sa i valrörelsen 2014 till väljarna, då man faktiskt ställde sig bakom principen om att se över lagstiftningen med syfte att ta bort straffrabatterna.

Min fråga kvarstår alltså: Vad är Centerpartiets utgångspunkt? Vill man i princip ta bort straffrabatterna, eller vill man ha kvar en viss del av straffrabatterna för vuxna personer mellan 18 och 21 år?

Herr talman! Jag tror att vi behöver se över straffrabatterna för att minska den automatiska nedskrivning som sker.

Sedan kan det ändå finnas möjlighet för domstolorna att ge ett mildare straff till den som är yngre, om man finner det befogat. Jag vill inte utesluta den möjligheten, men jag ska inte heller rista det i sten. Vi får se när utredningen kommer och ta ställning till detta då. Vi i Alliansen kommer att processa det i våra interna samarbeten, och sedan kommer vi att processa det i normal ordning i utskottet. Då kommer vi alla att berätta vad vi tycker om detta.

Jag vill få tillfälle att gå tillbaka lite till den stora bilden av ungdomar och ungdomars brottslighet, herr talman, liksom till de viktiga svaren på frågorna hur ungdomar ska kunna ta sig in på arbetsmarknaden och drömma om andra saker. Där saknar jag ofta svar från Sverigedemokraterna, som bara stirrar sig blinda på konsekvenserna av utanförskap och tudelning och inte adresserar tudelningen i sig.

Häromdagen hade vi debatt om vårbudgeten, där regeringen höjer skatter på jobb och företagande. Det är förslag som kan påverka svensk utveckling väldigt negativt och göra att färre får möjlighet att ta sig ut och få sitt första jobb. Man talar om instegsjobb, och när det gäller unga brottslingar finns det tyvärr också instegskriminalitet. Det är inte sällan en ung människa hamnar i ett vägskäl där man kanske känner att man inte har något annat alternativ än att hemfalla till en kriminell livsstil. Dem måste vi lyfta upp. Det är ingen hög livskvalitet och inget bra liv för en ung människa att hamna i.

Det är bra att vi vidtar alla dessa åtgärder, och jag önskar att vi hade fått majoritet för fler förslag. Sverigedemokraterna hade kunnat ställa upp och se till att vi fick igenom fler saker, men det väljer man att inte göra. Vi får ta en sak i taget, helt enkelt, och rulla vidare till nästa gång.

Herr talman! Frågan om unga lagöverträdare hänger delvis ihop med problemet som Liberalerna lyfte upp i den förra debatten, om rekrytering till kriminella gäng. Socialdemokraterna avslog våra yrkanden där.

Detta handlar om avhopparverksamhet, sociala insatsgrupper och vikten av att få ut områdespoliser i utsatta områden för att få bort unga från den kriminella miljön. Jag delar helt den problembild mina kollegor tar upp när det gäller att ungdomar, utan risk för påföljd eller fängelsestraff, används aktivt och systematiskt som knarkkurirer och vapengömmor när de har ryggsäckar och allt. De kriminella ledarna känner nämligen till det system vi nu vill angripa och åtgärda.

När jag lyssnar på Sultan Kayhan och Socialdemokraterna låter det som att det inte finns några problem på det här politikområdet och att vi är överens.

Jag kan börja med blåljusattackerna och att många ungdomar begår brott just mot ambulanser och poliser. Vi hade den debatten för några veckor sedan. Regeringen ägnade hela förra året åt att berätta hur allvarligt detta är och att man vill komma åt problemet med att ungdomar kastar sten och angriper våra samhällsviktiga funktioner. Det resulterade dock bara i att man i december tillsatte en utredning som ska jobba med målet att vi tidigast den 1 januari 2019 får en lagstiftning på plats. Vi från Liberalerna menar att det tar alldeles för lång tid.

Det gäller även frågan om jourdomstolar. Vi har lagt fram förslag om jourdomstolar tidigare; det är ingenting vi lägger fram i ett yrkande nu, i april 2017. Dessa motioner lämnade vi ju i somras – förra året. Det må så vara att Morgan Johansson går ut i januari 2017 och tillsätter en utredning, men kom inte och säg att vi är överens om de här frågorna! Det är nämligen därför Liberalerna och Alliansen envisas med att kräva fler åtgärder för tydligare och snabbare konsekvenser för unga lagöverträdare.

Herr talman! Till och med när det gäller tidiga reaktioner avslår man i detta betänkande Liberalernas motion om att fler brott ska utredas även om personen är icke straffmyndig, det vill säga under 15 år. Vi skärpte lagen 2014, och det är sant att fler fall utreds. Men Brottsförebyggande rådets utvärdering från 2014 visade samtidigt att en fjärdedel av de absolut grövsta brotten aldrig utreds, trots att lagstiftningen från 2010 slår fast att det är viktigt att det görs.

Min fråga till Socialdemokraterna är varför man fortsätter säga nej till våra förslag som skulle kunna leda till att fler ungdomar just får den tidiga konsekvensen och inte fastnar i dilemman och det problem som min kollega Johan Hedin tar upp. Hur hanterar man unga kriminella? Ska vi verkligen sätta dem i sluten ungdomsvård? Ska de ha ungdomstjänst? Ska vi sätta dem i fängelse? Vi vet allihop att den som är under 21 år och begår brott i princip inte döms till fängelse. Det blir i stället ungdomsvård, sluten ungdomsvård eller ungdomstjänst.

Detta är provocerande. Det provocerar polisen och oss politiker, men det provocerar inte minst allmänheten och de brottsoffer som utsätts för allvarliga och grova brott av 17-åringar, 18-åringar, 19-åringar och 20åringar. Är det grov misshandel kan du få till exempel ett eller två års fängelse, men råkar du vara 17 år får du inget fängelse. Du får ungdomstjänst i 35 eller 70 timmar. Den personen är ju, om man ska göra något slags förenkling, ute på gatan eller torget igen och fortsätter att begå brott.

Det är därför Liberalerna redan i höstas motionerade om att se över straffsatserna för personer som är mellan 18 och 21 år, och det är det vi har medverkat till i dag – att klockan 16 förhoppningsvis få bifall till den motionen. Sedan har vi ett eget arbete i vårt parti, där den rättspolitiska arbetsgruppen i Liberalerna föreslår vårt landsmöte att slopa och trappa ned den automatiska straffrabatten – den så kallade ungdomsrabatten – för den som begår flera brott, alltså redan vid upprepade brottstillfällen.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag ändå kommentera regeringens senfärdighet och anmärkningsvärda hantering av detta betänkande. Man yrkar nämligen avslag på förslaget från majoriteten i utskottet att se över straffrabatterna för personer i åldern 18–21. Man säger nej till våra motionsyrkanden. Man hänvisar till Påföljdsutredningen. Påföljdsutredningen har funnits sedan 2009, och det kom ett betänkande 2012. Man har haft drygt två år på sig på Regeringskansliet att lägga fram ett sådant förslag.

Det som är anmärkningsvärt är dock Socialdemokraternas och Miljöpartiets hänvisning till ett uttalande av statsministern i medierna. Jag begriper inte detta, herr talman – i betänkandet säger man att det pågår ett utredningsarbete, men i nästa stycke säger man att statsministern har aviserat en utredning om denna problematik. Man måste faktiskt förklara för oss, så att vi förstår: Finns det ett utredningsarbete på gång kring straffsatser för unga lagöverträdare, eller finns det inte det? Där tycker jag att man är svaret skyldig.

(Applåder)

Herr talman! Vi kristdemokrater står bakom de tre tillkännagivanden som finns i betänkandet och som alliansföreträdare redogjort för. Det gäller att sociala insatsgrupper ska användas mer än i dag och att flera olika former av påföljder för unga bör införas. Vi välkomnar också att vi nu har ett tillkännagivande om att se över straffrabatter för unga mellan 18 och 21 år, och jag välkomnar att statministern har aviserat att en utredning ska tillsättas.

I likhet med Roger Haddad anser jag dock att det blir lite märkligt när det i betänkandet finns en avisering från regeringens sida om att det pågår en utredning, samtidigt som det i medierna aviseras att det ska tillsättas en utredning. Hur vill regeringen ha det egentligen? Och varför reserverar man sig mot förslaget om man nu är för det? Varför röstar regeringen emot ett förslag som man i medierna säger att man är för? Det blir lite snårigt och krångligt för dem som lyssnar på debatten, herr talman, och jag skulle faktiskt vilja att regeringen klargjorde detta.

Jag vill fokusera på reservation 1 om ungdomars förtroende för polisen, som jag yrkar bifall till. Det behövs flera åtgärder för att öka förtroendet för polisen i många ungdomsgrupper, och en viktig del i detta arbete är att ungdomar förstår rättssystemet. Att informera i skolor om polisens arbete är och bör vara en viktig del i polisens uppgifter. Ungdomarna behöver redan i grundskolan komma i kontakt med polisen, samtidigt som man behöver betona kunskaper om lag och rätt i undervisningen.

Jag träffade nyligen en områdespolis i mitt hemlän Jönköpings län. Han hade samma dag träffat elever på en högstadieskola. Han berättade för eleverna vilka konsekvenser brott kan få – att de där elaka kommentarerna man kan skriva till varandra på sociala medier faktiskt är ett brott som man kan bli dömd för när man passerar 15 års ålder och blir straffmyndig.

Områdespolisen berättade att eleverna hade hajat till när de förstod att grejerna man skriver till varandra på Facebook faktiskt kan hamna i registret och ställa till det längre fram. Det gäller inte enbart det uppenbara, att man gör en annan person illa, utan det kan även få konsekvenser för ens egen del längre fram i livet.

Det är viktigt att man tidigt får information och kunskap om detta, och därför är det viktigt att det finns tid, kraft och resurser för områdespolisen att kontinuerligt jobba med det här.

Men den polis som jag träffade var orolig. Han var orolig för att han inte längre har tid att träffa elever på samma sätt. Han hade jobbat i yttre tjänst inom polisen i ungefär 30 år, och han var orolig för att han i dag blir kommenderad på andra uppdrag för att täcka hål inom polisens arbetsuppgifter.

Det är därför vi behöver satsa så mycket på svensk polis. För att öka ungdomars förtroende behövs en lokalt förankrad polis som samarbetar med andra aktörer i samhället – med skolan, med civilsamhället och med socialtjänsten. Det kan handla om en särskild polis som är knuten till en specifik skola, så att man kan namnet på sin egen polis, och om att områdespoliser tillsätts för att genom relationsbyggande arbete förebygga social oro och problem som gängkriminalitet.

Det är också viktigt att ungdomar – och inte bara ungdomar, för den delen, utan alla medborgare i Sverige – anmäler brott, att man vet att det får konsekvenser om man anmäler ett brott och att man märker dessa konsekvenser.

Därför är de reservationer som Kristdemokraterna tillsammans med Alliansen står bakom i detta betänkande ett steg på vägen. Detsamma gäller våra tre tillkännagivanden. Men jag yrkar, som sagt, bifall endast till reservation 1, som handlar om just ungdomars förtroende för polisen.

(Applåder)

Herr talman! Jag kunde inte låta bli att begära några minuter här uppe i talarstolen.

Det låter, framför allt på Roger Haddad, som att vi inte är överens på någon punkt. Regeringen har inte gjort någonting under dessa två år.

Jag måste gå tillbaka och påminna om att den påföljdsutredning som kom 2012 och som på många olika sätt behandlade unga lagöverträdare föreslog en hel del åtgärder.

Krister Hammarbergh talade i den förra debatten på ett föredömligt sätt om att det ibland är svårt att regera och att man ibland inte är överens. Jag tycker att även Johan Hedin i detta sammanhang på ett klokt sätt talade om att det finns både baksidor och framsidor på olika förslag.

Det blev inget av förslagen i den utredningen då, men sedan vi tillträdde har vi undan för undan betat av förslag. Utredningen är fem år gammal nu, och det hinner hända ganska mycket på fem år. Därför anser regeringen att vi måste komplettera vissa delar. Verkligheten har ändrats, och åtgärderna och förslagen kanske behöver se annorlunda ut.

Jag tycker att det är klokt. Ni reagerar på att vi har reserverat oss, men vi har gjort detta på grund av att vi tycker att det är onödigt med ytterligare tillkännagivanden när sakerna är så långt framskridna.

Jag tror att vi kommer att bli ganska överens vad gäller dessa förslag när utredningen är klar och vi kan sätta oss ned och diskutera.

Vi är alla medvetna om att vi har en annan situation i dag. Kriminaliteten kryper längre och längre ned i åldrarna. Vi behöver ha vettiga åtgärder, men vi behöver också ha dem förberedda på ett väldigt klokt sätt.

Jag tror, som sagt, att vi kommer att komma ganska bra överens när vi har förslag till riksdagen på dessa områden.

(Applåder)

(forts. § 8)

Herr talman! Socialdemokraten Helene Petersson i Stockaryd påstod att Liberalerna hade sagt att ni inte gör något mot unga lagöverträdare. Det är inte korrekt.

Jag kommenterade ett antal åtgärder, som jourdomstolar för att snabbare och effektivare lagföra unga, och vi pekade också på den gamla påföljdsutredningen, som helt korrekt tog upp frågan om kontaktskyldighet och ungdomsövervakning, som regeringen nu tittar på igen. Men vår kritik, som jag vidhåller, är att ni i dag, när kammaren om ungefär en timme ska fatta beslut, kommer att reservera er mot utskottsmajoriteten när det gäller att se över den så kallade ungdomsrabatten för unga lagöverträdare mellan 18 och 21 år.

I mitt anförande frågade jag också om hur det kan komma sig att Socialdemokraterna å ena sidan säger att man vill avslå detta på grund av att det sker ett arbete i Regeringskansliet samtidigt som man å andra sidan hänvisar till ett uttalande från statsministern om att det ska ses över, men jag fick aldrig några svar i repliker med Socialdemokraterna. Här måste vi få förtydliganden av Helene Petersson i Stockaryd och Socialdemokraterna.

Herr talman! Om Roger Haddad hade läst våra reservationer ordentligt hade han sett att det står att vi reserverar oss på grund av att det pågår ett arbete. Vi tar inte ställning till sakfrågan.

Det kan tänkas att jag är extra formalistisk efter tolv år i konstitutionsutskottet. Ett tillkännagivande innebär att man vill att regeringen ska göra något. Det är ett önskemål, en beställning, från riksdagens sida till regeringen. Vi tycker att ett tillkännagivande är totalt onödigt när arbetet redan är på gång.

Herr talman! Jag delar inte den verklighetsbilden. Uppenbarligen pågår inget arbete när det gäller översyn av straffskalorna för unga lagöverträdare som är 18–21 år. Det är väl därför statsminister Stefan Löfven vid ett besök i Nordstan i Göteborg sa i medierna att regeringen vill förändra straffrabatten för ungdomar.

Jag tycker att vårt yrkande håller. Där står det att en översyn ska genomföras. Vi skriver inte att straffskalorna ska avvecklas helt eller trappas ned. Det kan vi tycka som enskilda partier, men just förslaget som ni i dag yrkar avslag på handlar om en översyn av den så kallade straffrabatten för unga lagöverträdare.

Ni måste bestämma er. Antingen pågår det ett arbete i Regeringskansliet, eller också gör det inte det.

Jag har mycket noggrant läst er reservation i betänkandet. Ni hänvisar till ett uttalande som statsministern har gjort i medierna, inte till ett pågående uppdrag i Regeringskansliet. Det är stor skillnad mellan ett formellt, officiellt regeringsbeslut och ett muntligt uttalande. Jag hoppas att Helene Petersson håller med om det. Påstår Helene Petersson att det statsministern är ute efter redan pågår i Regeringskansliet?

Herr talman! Ett arbete pågår.

När vi kom till makten 2014 fanns Påföljdsutredningen. Regeringen började titta på förslagen punkt för punkt. Redan i november–december 2014 kom en proposition. Regeringen plockade fram vissa av de förslag som hade förberetts av den förra regeringen, där Roger Haddads parti ingick, och de kunde sättas i verket fort.

Sedan har regeringen även tittat på andra frågor. När det gäller straffrabatten har det funnits en viss tveksamhet. Är det bra att genomföra förslagen? Samtidigt var Påföljdsutredningen tydlig med att förslagen borde införas.

Precis som med de andra förslagen om ungdomspåföljderna ser vi att det har gått fem år. Det går inte att anta Påföljdsutredningens förslag rakt av. De måste kompletteras. Det är vad statsministern har gett uttryck för.

Det ena direktivet har redan hunnit komma. Detta får man gå vidare med. Hur långt man har kommit med skrivningen av det andra direktivet vet inte jag heller, men jag är fullständigt övertygad om att statsministern inte går ut med något utan att det pågår ett arbete.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)