Svenskt bidrag till Natos framskjutna närvaro i Finland

Fru talman! Kriget i Ukraina har nu gått in på sitt femte år. Vi följer dagligen rapporteringen om vad som sker och händer nattetid i Kiev och andra områden i Ukraina där ryssarna anfaller på det mest brutala sätt.

Utgången av kriget kommer också att avgöra mycket av Sveriges, Finlands, Norges, Danmarks, Baltikums, Polens och Tysklands framtid. Det är en angelägenhet för hela Europa. Vi måste ställa in oss på att vi kommer att ha ett långsiktigt problem med Ryssland i ett femtioårsperspektiv. Det kan komma tider då solen lyser lite grann, men det kan också komma ännu mörkare tider.

Vi har tidigare i riksdagen ställt oss bakom en formulering som lyder: Ett angrepp mot Sverige kan inte uteslutas. Vi måste alltså bygga en långsiktigt fungerande avskräckning med en högre nationell militär förmåga men också fördjupa samarbetet med andra länder inom ramen för Natoalliansen.

Vi kan konstatera att Ryssland har skapat infrastruktur för att kunna ta emot omfattande militära truppförband, fordon och annan utrustning utefter såväl den baltiska som den finska gränsen. Ett krigsavbrott i Ukraina kan innebära att man kommer att utöka sin representation i de områdena.

Vi kan inte heller utesluta att man från rysk sida i det längre perspektivet försöker att på något sätt provocera eller testa Nato och Natos artikel 5 i vårt närområde. Vi ska komma ihåg att områden som Gotland, Åland, Svalbard, Suwalkikorridoren, Narva med flera kan vara sådana områden där ett test skulle kunna ske.

Vi måste alltså ha scenarion och perspektiv klara för oss som vi kopplar till att vi i stort sett dagligen har att hantera cyberattacker från rysk sida. Det krig som pågår i Ukraina omfattar också oss; från rysk sida säger man uttalat att man inte är i krig med bara Ukraina utan också med Nato.

Det uppdrag som Sverige tar på sig i FLF, Forward Land Forces, i norra Finland är ett viktigt uppdrag, och vi är ramverksnation. Det sänder en säkerhetspolitisk signal såväl till den ryska sidan som till befolkningen i vårt gemensamma område runt Östersjön.

Sverige är alltså berett att ta ett stort ansvar för försvaret av inte bara norra Finland utan också Nordkalotten. Vi är beredda att avsätta militära resurser för detta och verka på finskt område i den händelse att det är nödvändigt.

Det är en del av det man kan kalla för en solidarisk allianspolitik. Det bidrar aktivt till säkerheten och stabiliteten i Euroatlantiska området, och det främjar svensk integration i Nato.

Vi ser att man från rysk sida har en stor bas i Murmansk för framför allt sjöstridskraft. Man har också en arktisk brigad förlagd där och omfattande flygresurser.

Man öppnar från och till baser längsmed Nordostpassagen på de olika öarna där. Man övar och gör markeringar. Från rysk sida vill man kontrollera Nordostpassagen och, i strid med internationell sjölag och med internationellt rättssystem, bestämma vilka fartyg som får färdas där.

Det här visar helt klart vilket spänningsläge som råder. I takt med att klimatförändringarna pågår och isarna smälter blottläggs också naturresurser som på olika sätt kan vara intressanta.

Sveriges engagemang i norra Finland är en del av ett samlat engagemang på Nordkalotten från Norge, Finland och Sverige. Det är alltså ett brett uppdrag.

Det innebär också att en annan fråga lyfts, som inte hanteras i det här förslaget. Det vore nämligen önskvärt och bra om man skulle kunna arrangera det hela så att förhandslagring av materiel, vapen och ammunition med mera, skulle kunna förläggas från svensk sida i Finland. Det skulle i stor utsträckning underlätta vårt åtagande.

Det här är en fråga som inte är löst. Vi har från Socialdemokraternas sida fört fram den i olika sammanhang, och därför gör jag det också i dag. Det här är något som en kommande regering måste ta tag i efter valet och se till att vi får en ordning där vi kan förhandslagra på finskt territorium. Det blir i praktiken ett defence cooperation agreement, för att använda ett begrepp som vi tidigare har använt i samband med att vi tecknat avtal. Det skulle naturligtvis också vara ett tydligt bevis på en fördjupad integration som skulle gagna Natos operativa planering.

Läget är att vi är beredda att ta ett fördjupat ansvar från svensk sida. Vi har också en bataljon i Baltikum, i Lettland. Det här är något som också är en viktig signal och en viktig operation som vi deltar i tillsammans med andra länder inom ramen för Nato. Det är en signal om att Lettland och Baltikum inte är ensamma, utan Sverige står på deras sida och inser de tydliga ryska hot som finns.

Det här är ett sätt att upprätthålla en högre tröskel och i praktiken verka för avskräckning. Det är just avskräckningsperspektivet som måste vara väldigt långsiktigt. Jag nämner det igen: Ett femtioårigt perspektiv bör prägla svensk politik på området.

Jag yrkar bifall till förslaget i föreliggande betänkande.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet.

Fru talman! Sverige, våra allierade och Europa befinner sig i ett helt nytt säkerhetspolitiskt läge sedan Rysslands brutala och fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022.

För Sverigedemokraterna har utgångspunkten alltid varit tydlig: Statens främsta uppgift är att skydda svenska medborgare, svensk suveränitet och svenska intressen. Det gör vi bäst genom ett starkt nationellt försvar men också genom trovärdiga allianser med andra demokratiska stater.

Det är mot den bakgrunden som Sverige nu är medlem i Nato och tar ett större ansvar för vårt närområdes säkerhet. Sverige gick med i alliansen med viktiga förmågor som har stärkt Nato i sin helhet, vilket innebär att vi har bidragit från dag ett. Sverige åker inte snålskjuts i alliansen.

Vid det senaste Natotoppmötet beskrevs Sverige av USA som ett föredöme, vilket ur flera aspekter är positivt för oss som land. Det svenska bidraget till Natos framskjutna närvaro i Finland, i vardagligt tal kallat FLF Finland, är därför både logiskt och strategiskt viktigt.

Sverigedemokraterna har under många år drivit frågan om ett fördjupat försvarssamarbete inom Norden. Det är därför glädjande att Sverige nu kan ta ett större helhetsgrepp i frågan tillsammans med våra grannar. Beslutet innebär att Sverige får bidra till Natos framskjutna närvaro i Finland med väpnade styrkor om högst 1 200 personer. Det här är ett historiskt beslut, då det är första gången någonsin som Sverige kommer att leda en styrka av det här slaget.

Sverige kommer genom FLF Finland att ta ett mycket stort ansvar för försvaret av Natos nordöstra flank. Finland har en lång och strategiskt viktig gräns mot Ryssland. Det här är alltså ett betydelsefullt bidrag till alliansens kollektiva försvar, och det visar tydligt att Sverige ses som en pålitlig och kapabel allierad i alliansen.

Hittills har Danmark, Island, Norge, Storbritannien, Frankrike och Italien meddelat att de tänker bidra till FLF Finland. Beslutet att Sverige ska leda insatsen har starkt stöd hos riksdagens partier, även om några partilösa ledamöter har valt att motionera om avslag på propositionen.

Fru talman! Det är viktigt att förstå syftet med Natos framskjutna närvaro. Det handlar inte om att provocera fram konflikt, utan det handlar tvärtom om att förebygga konflikt. En trovärdig militär närvaro minskar risken för angrepp.

Efter Sovjetunionens kollaps stöttade västvärlden Ryssland med enorma summor pengar och handelsavtal med hopp om en civiliserad och demokratisk utveckling. Trots stödet började Ryssland snart efter Sovjetunionens kollaps att agera aggressivt mot sina grannländer. Det aggressiva agerandet fortsatte att öka i omfattning och brutalitet och ledde fram till Georgienkriget 2008, Kriminvasionen 2014 och det fullskaliga angreppet på Ukraina 2022.

Omställningen av det ryska samhället till en krigsekonomi, mobiliseringen och det fördjupade samarbetet med världens skurkstater såsom Iran och Nordkorea och även det fördjupade samarbetet med Kina är problematiskt.

För Sverigedemokraterna har det aldrig funnits några tvivel om vilken typ av aktör Ryssland är. Vi gör bedömningen att Ukrainakriget bara är det första steget i den förändringsprocess som de här länderna försöker driva igenom. Därför är Sveriges bidrag till alliansen både nödvändigt och viktigt.

Fru talman! En förutsättning för att kunna försvara våra allierade är att försvaret fungerar på hemmaplan. Det är också det som artikel 3 i det nordatlantiska fördraget stipulerar. När Sverige nu tar ett större ansvar inom Nato måste vi samtidigt fortsätta att återuppbygga vår egen nationella försvarsförmåga.

Under alldeles för lång tid monterades det svenska försvaret ned. Beredskapslager fasades ut, regementen lades ned och totalförsvaret försvagades. Nybyggnation av exempelvis skyddsrum avstannade helt i början av 2000-talet, vilket innebär att en stor del av befolkningen i dag står utan möjligheter till adekvat skydd i händelse av krig, något som den här regeringen och Sverigedemokraterna har tagit tag i. De tidigare misstagen, fru talman, får aldrig upprepas.

Att Sverige, Norge, Finland och Danmark nu är medlemmar i Nato skapar nya möjligheter att samordna försvar, logistik och underrättelsearbete i vår del av Europa. Det stärker säkerheten i hela Norden och Östersjöregionen. Samtidigt får vi aldrig bli naiva inför det hot som Ryssland utgör. Ryssland har visat en farligt låg tröskel för att använda militärt våld, hota grannländer och bedriva cyberoperationer och påverkansoperationer mot europeiska demokratier. Att möta det kräver både militär styrka och politisk beslutsamhet av den typ som vi ser i det här betänkandet.

Fru talman! Sverigedemokraterna står stadigt bakom att Sverige tar ansvar inom Nato och bidrar till säkerheten i vårt närområde.

Med det, fru talman, yrkar jag återigen bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Finlands sak är vår. Det är ett uttryck som jag tror att väldigt många känner igen och har hört många gånger. Ännu fler kanske har sett den ikoniska bilden av två skidåkare, en svensk och en finsk soldat, skidande sida vid sida.

Uttrycket kommer från 1939. Det handlade om den rörelse som ville att Sverige skulle skicka beväpnad trupp till Finland eller åtminstone stödja de frivilliga. Den dåvarande samlingsregeringen var ganska tveksam. Uttrycket Finlands sak är vår är något som jag menar fortfarande gäller. Jag skulle vilja beskriva uttrycket som att det som Finland anser är bra för landets oberoende och suveränitet också är det som Sverige ska stödja.

Sverige och Finland har en gemensam historia. Vi var ju under en lång tid, närmare 500 år, ett gemensamt land. Men vi delar så mycket mer än bara historien, inte minst säkerhetspolitiskt. Det handlar om våra båda länders omedelbara närhet till Ryssland. Skillnaden är dock att Finland har en väldigt lång landgräns mot Ryssland – ett Ryssland som inte tvekar att agera militärt och aggressivt mot sina grannländer. Därför är Finlands sak fortfarande vår, vilket vi i detta beslut återigen bevisar.

Fru talman! Att Sverige tillsammans med övriga allierade upprätthåller tilltron till de kollektiva försvarsgarantierna är centralt för Natos avskräckning och försvar och för att bevara freden i vårt närområde. Sveriges geostrategiska läge och säkerhetspolitiska intressen ska utgöra utgångspunkterna för utformningen av Sveriges roll som allierad. I detta ingår ett regionalt ansvarstagande för Norden, Östersjöområdet och Nordkalotten, inkluderande den särskilda kompetens som dessa miljöer kräver. Vi som bor här uppe är duktiga på att försvara vår del av världen.

Sverige har tagit på sig att vara ramverksnation för det som heter Forward Land Forces, FLF, i Finland, vilket också är vad detta betänkande handlar om. Att vara ramverksnation för FLF Finland innebär att Sverige tar ansvaret för att etablera och resurssätta en stridsgrupp i Finland, i nära samarbete med värdnationen Finland, Nato och övriga allierade.

Finland önskade att Sverige skulle vara ramverksnation, vilket återigen visar på den starka och djupa relation våra två länder har.

Åtagandet innefattar även att leda den multinationella stridsgrupp som för närvarande även innefattar Storbritannien, Frankrike, Danmark, Norge, Island och Italien. Den multinationella styrkan utgör en viktig del i Natos förstärkta avskräckning och försvar av Nordkalotten.

FLF Finland höjer tröskeln för en eventuell rysk aggression och stärker de allierades möjlighet att vid behov snabbt kunna försvara Nordkalotten. Deltagandet ligger också i linje med Sveriges solidariska allianspolitik, som syftar till att stärka säkerheten och stabiliteten i vårt närområde. Dessutom förväntas bidraget främja Sveriges fortsatta integrering i Nato.

Ansvaret som ramverksnation liksom styrkebidraget utgör delar i den mycket nära svensk-finska säkerhets- och försvarspolitiska relationen. Sverige kommer som vi hört att avdela en svensk bataljon till FLF Finland. Den kommer att vara utgångsgrupperad i Boden, men det ska också upprättas ett multinationellt stabselement i Rovaniemi i norra Finland, en plats som stora delar av försvarsutskottet besökte i vintras.

Fru talman! Det svenska bidraget kommer under 2026 att uppgå till ungefär 600 anställda soldater och officerare. Vid behov ska bidraget, enligt det förslag som riksdagen i dag behandlar, kunna uppgå till högst 1 200 personer.

Det svenska åtagandet som ramverksnation för FLF Finland innebär att svenska förband ska kunna genomföra uppgiften att stödja Natos samlade avskräckning och försvar och delta i operationer eller andra aktiviteter inom ramen för FLF Finland. Styrkan omfattas naturligtvis av Natos operationsplanering och kommer, om riksdagen nu fattar detta beslut, att vara underställd Natos befäl redan från och med den 6 juni i år.

Till sist, fru talman, vill jag med viss stolthet säga att det känns både viktigt, tryggt och säkert att ett enigt utskott i dag föreslår riksdagen att ta detta steg och bidra inte bara till Sveriges säkerhet utan också till Finlands och övriga allierades. Finlands sak är vår – då, nu och framåt!

(Applåder)

Fru talman! Ärade ledamöter! Hej till er som lyssnar och tittar hemma!

Riksdagen debatterar i dag frågan om FLF Finland, alltså Forward Land Forces eller det som vi på svenska kallar Natos framskjutna närvaro i norra Finland.

FLF:erna innebär att Natoländerna tillsammans placerar soldater i länder som gränsar till Ryssland i en gemensam insats. Sverige deltar i Natos FLF i Lettland varje vår, och Sverige kommer nu att ta ansvaret för Natos FLF i Finland.

Partierna är överens i ärendet, så detta kanske inte blir så mycket av en debatt.

FLF:en i Finland kommer att vara annorlunda än den i Lettland som vi deltar i. Till Lettland skickar Sverige 600 soldater varje vår, och när vi nu i juni flyttar ut från Camp Valdemar utanför Riga flyttar Danmark in med lika många soldater.

När det gäller FLF Finland kommer Sveriges soldater i stället att vara kvar på hemmaplan i Boden. Ett mindre antal svenska officerare kommer att vara på plats i Rovaniemi. Vid övningar eller vid andra behov kan de svenska soldaterna i Boden snabbt transportera sig över gränsen till Finland. Sverige kommer att ha huvudansvaret för att hålla ihop planeringen av FLF Finland, som sedan fylls med officerare och soldater från ett antal andra Natoländer.

Fru talman! Vänsterpartiet röstade nej till Sveriges medlemskap i Nato och är fortfarande kritiskt till stora delar av Natos arbete, framför allt det som rör kärnvapen och USA:s dominans i Nato. Vänsterpartiet vill hellre se ett starkt nordiskt-baltiskt samarbete än ett medlemskap i Nato. Vi ser att USA fortfarande har mycket stor dominans i Natoarbetet, trots Trumps olika obegripliga krumbukter. USA styr stora delar av arbetet i Nato, vilket vi är kritiska till.

Nu är dock Sverige medlem i Nato och behöver göra det bästa av den situationen, och det bästa är att just samarbeta mycket nära med våra grannländer i Norden och våra baltiska grannländer på andra sidan Östersjön. Vi delar både Östersjön och Arktis; detta är våra länders direkta närområde. Det är också det geografiska område och den terräng som vi är bäst på, och det är här vi tillsammans ska säkra freden för alla som bor här. Det gör vi såklart bäst genom nära samarbete på väldigt många områden, genom att vara en stark gemensam nordisk röst i världen för demokrati, fred och utveckling samt genom att bygga robusta samhällen som står emot olika former av kriser. Det är detta vi vill göra i stället för att vara med i Nato.

Fru talman! Finland är vår närmaste partner i säkerhets- och försvarspolitiken och har så varit under mycket lång tid. Våra länder är mycket lika, vi har liknande uppbyggnad av våra totalförsvar med värnplikt och starkt civilt försvar och vi gör samma analyser av läget i vår närhet. Vänsterpartiet röstade för lagen om militärt operativt stöd mellan Sverige och Finland 2020, och det är logiskt att det är just Sverige som leder FLF:en i Finland.

Fru talman! Tidigare i våras besökte försvarsutskottet övningen Cold Response i just Rovaniemi, där FLF:en kommer att ha sin bas. Vi fick då en mycket bra genomgång av hur FLF:en kommer att arbeta och de möjligheter och utmaningar som finns. Jag vill återigen tacka alla involverade från de svenska och finska försvarsmakterna, som arrangerade detta mycket lyckade och givande besök.

Jag vill också passa på att tipsa alla som ska åka till eller jobba i Rovaniemi om att det går alldeles utmärkt att åka tåg dit, både på den svenska och på den finska sidan.

Avslutningsvis: För en vecka sedan firade vi den svenska veterandagen med ceremonier runt om i Sverige. Jag vill, precis som vi alltid gör när vi diskuterar Sveriges internationella militära insatser, rikta ett stort tack både till de soldater som är utsända i dag och till de veteraner som deltagit i tidigare insatser samt till de anhöriga, familjer och vänner som drar de stora lassen hemma. Tack för era insatser!

Jag yrkar för Vänsterpartiets räkning bifall till propositionen och utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Ukraina slåss inte bara för sin egen frihet. De slåss mot ett aggressivt Ryssland som startat sitt anfallskrig i syfte att omkullkasta den europeiska säkerhetsordningen. Därmed strider Ukraina också för hela Europas frihet.

Kriget har redan fått enorma konsekvenser för det säkerhetspolitiska läget i Sverige och i hela västvärlden. En av dessa konsekvenser på senare tid blev att Sveriges och Finlands resa in i Nato påbörjades. Nu pågår det handfasta arbetet med att bygga upp ett starkt svenskt totalförsvar samtidigt som vi genomför stora försvarssatsningar tillsammans med hela Natoalliansen. Sedan Sverige gick med i Nato pågår arbetet med att helt och hållet delta i övningar och de olika insatser som finns inom ramen för Natoalliansen.

Fru talman! När vi nu är medlemmar i Nato behöver Sverige delta fullt ut i alliansens verksamhet, inte lite och inte ibland utan fullt ut. Propositionen Svenskt bidrag till Natos framskjutna närvaro i Finland visar på vikten av att Sverige ska och måste delta fullt ut i hela alliansens verksamhet men också i den region som vi befinner oss i med Östersjön och Nordkalotten. Det ansvar som Sverige kommer att ta i FLF Finland är viktigt för Sverige och hela Natos säkerhet.

Fru talman! Det är en styrka att samtliga partier står bakom både propositionen och betänkandet i sin helhet. Med anledning av detta vill jag yrka bifall till både propositionen och förslaget i betänkandet i sin helhet.

(Applåder)

Fru talman! I dag behandlar vi regeringens proposition om ett svenskt bidrag till Natos framskjutna närvaro i Finland, det som inom Nato benämns Forward Land Forces Finland. Kristdemokraterna välkomnar detta förslag och yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Sverige är sedan drygt två år medlem i Nato. Det är ett av de viktigaste säkerhetspolitiska besluten i modern svensk historia. Medlemskapet handlar dock inte bara om de säkerhetsgarantier som vi får utan också om det ansvar som vi tar.

Fru talman! I dag debatterar vi inte bara vårt eget försvar utan hela alliansens säkerhet. Genom vårt bidrag till Natos framskjutna närvaro i Finland visar vi att Sverige är berett att bära sin del av ansvaret för freden och stabiliteten i Europa. Det är ett styrkebesked för Sverige som allierad och ett tydligt exempel på att vi är en säkerhetsgivare i vårt närområde.

Det är precis vad detta beslut handlar om. Genom att bidra till Natos närvaro i Finland stärker vi försvaret i hela Norden. Vi stärker den samlade avskräckningen mot den som vill hota vår frihet, och vi visar att artikel 5, principen om att en attack mot en allierad är en attack mot alla, inte bara är ord på ett papper utan ett gemensamt åtagande.

Det är också naturligt att Sverige tar ett särskilt ansvar just i Finland, vår närmaste allierade. Våra länder delar historia, geografi och säkerhetsintressen. Om säkerheten i Finland hotas påverkas Sverige direkt, och om Sverige hotas påverkas Finland direkt. Vår säkerhet är i dag på ett sätt mer sammanflätad än någonsin även om våra nationer genom historien har stått sida vid sida på slagfält och mött prövningar tillsammans vid otaliga tillfällen.

Fru talman! Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina förändrade Europas säkerhetspolitiska karta. Det blev tydligt att fred inte kan tas för given och att frihet måste försvaras. Därför är Natos framskjutna närvaro viktig. Syftet är att förhindra och förebygga konflikt. En trovärdig avskräckning minskar risken för att krig över huvud taget uppstår.

Det är också viktigt att komma ihåg att Sverige har mycket att bidra med. Vi har moderna och välutbildade förband, erfarenhet av att verka i nordiskt klimat och en stark försvarsindustri och högteknologisk kompetens.

Sedan medlemskapet har Sverige snabbt blivit en integrerad och uppskattad del av alliansen. Natos generalsekreterare, Mark Rutte, konstaterade nyligen att Sverige inte bara har blivit starkare genom Nato utan också har gjort Nato starkare. Han lyfte särskilt fram att Sverige är ramnation för Natos Forward Land Forces i Finland och att detta stärker hela den nordiska delen av alliansens försvar.

Även från amerikanskt håll kommer tydliga uppskattningar. USA:s utrikesminister, Marco Rubio, beskrev så sent som i går Sverige som en extraordinär partner och framhöll att den svenska försvarsförmågan är ett föredöme för andra allierade. Han uttryckte en önskan om att fler Natoländer skulle ha samma kapacitet som Sverige. Det är ord som vi kan ta emot med ödmjukhet men också med stolthet. Sverige har på kort tid visat att vi inte bara är en ny medlem i Nato utan också är en medlem som bidrar, tar ansvar och stärker alliansen.

Fru talman! Kristdemokraterna har länge argumenterat för ett starkare svenskt försvar och ett svenskt medlemskap i Nato. Det har vi gjort för att vi vet att frihet, demokrati och nationell suveränitet måste försvaras tillsammans med andra demokratier. Det handlar ytterst om solidaritet – samma solidaritet som gör att vi står upp för Ukraina, stärker våra baltiska grannars säkerhet och bidrar till Natos närvaro i Finland.

När demokratier håller ihop blir de starkare. När fria nationer tar gemensamt ansvar blir tröskeln högre för den som vill använda militärt våld. Därför är dagens beslut viktigt. Det visar att Sverige är en trovärdig allierad, att Sverige tar ansvar för säkerheten i närområdet och att Sverige står sida vid sida med Finland och övriga allierade. Det visar att Sverige är berett att bidra till fred och säkerhet, inte bara för vår egen skull utan för hela den transatlantiska gemenskapen. Återigen: Kristdemokraterna yrkar bifall till förslaget i sin helhet.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar i dag Sveriges bidrag till Natos framskjutna närvaro i Finland. Det handlar om att regeringen till och med den 31 december 2026 ska få sätta in svenska väpnade styrkor om högst 1 200 personer för att, i enlighet med internationell rätt, bidra till FLF Finland. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionen.

Miljöpartiet menar att Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad. Finland är inte vilket grannland som helst. Vår historia och säkerhet är sammanflätad. Vi är många som har familj och rötter i Finland och som är uppvuxna med berättelserna om Finlands erfarenheter av krig. Därför är det viktigt att vi står solidariska med Finland för att bidra till att de aldrig ska behöva återuppleva de erfarenheterna. Samtidigt påverkar vi också vår egen säkerhet. När Sverige tar ansvar i Finland tar vi ansvar för hela vårt närområde.

Fru talman! Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har visat vad som står på spel när folkrätten angrips och gränser försöker flyttas med våld och vilka konsekvenser det får för människors säkerhet, demokratin och miljön när en auktoritär och riskbenägen stat som Ryssland väljer att attackera sitt grannland. Erfarenheterna därifrån visar på vikten av att ha ett fungerande försvar. Vi ser också de olika hybrida aktiviteterna och attackerna som har blivit alltmer frekventa i vårt närområde och som understryker det allvarliga säkerhetspolitiska läget.

Jag vill understryka att den här insatsen handlar om en beredskap att försvara de norra delarna av Finland även om vi hoppas att det aldrig ska behövas. Så länge Finlands suveränitet respekteras blir detta främst en möjlighet för soldater och officerare från Sverige och allierade att få uppleva vårt nordiska klimat under alla årstider och att öva sina förmågor.

Genom en utökad närvaro i norr och genom att visa på vår kapacitet och förmåga vill vi avhålla en motståndare från antagonistiska handlingar. Men om det skulle krävas är vi beredda att försvara oss och våra allierade.

Fru talman! Nato har sedan 2016 med anledning av det successivt sämre säkerhetsläget beslutat om etablering av nio multinationella stridsgrupper längs dess östra flank. De nio stridsgrupperna benämns Forward Land Forces, och på svenska kallas de Natos framskjutna närvaro. De kan vid behov utökas till en brigads storlek vardera med cirka 5 000 soldater.

Vid Natos toppmöte i Washington 2024 beslutade alliansen att etablera en framskjuten närvaro i Finland, FLF Finland. Att Sverige har tagit ansvar som ramverksnation innebär ansvar för etablering, resurssättning och ledning av den multinationella stridsgruppen i nära samarbete med Finland, Nato och andra allierade.

Fru talman! Det är naturligt att Sverige tar detta ansvar. Att verka i den subarktiska miljön på Nordkalotten kräver särskilda kunskaper, erfarenheter och förmågor. Samtidigt är det välkommet att de andra nordiska länderna, Storbritannien och Italien har meddelat att de avser att bidra till utvecklingen av FLF Finland. Det svenska bidraget planeras under 2026 uppgå till omkring 600 anställda soldater och officerare, men mandatet omfattar upp till 1 200 personer.

Den svenska bataljonen ska vara utgångsgrupperad i Boden och kunna verka i Sverige, Finland och Norge. Det är ett betydande åtagande, och just därför är det viktigt att riksdagen är tydlig med både mandatets omfattning och dess folkrättsliga grund. Den svenska styrkan är i grunden ett bidrag till fredstida avskräckning och försvar. Men som sagt – vid ett väpnat angrepp mot Sverige eller en allierad ska styrkan kunna övergå till försvar inom ramen för Natos operationsplanering och mandat.

Fru talman! Jag vill också säga att Nordkalotten inte bara är en strategisk punkt på en karta. Det är hem för människor, samhällen, natur, samisk kultur och känsliga ekosystem. Därför måste såklart militär närvaro alltid ske med respekt för lokalsamhällen, miljö och urfolks rättigheter. Det är därför viktigt att understryka vikten av samexistens och att skydda även det vi försvarar, det vill säga befolkning, land, frihet och demokrati. Det är också viktigt att understryka att konsekvenserna av ett krig skulle vara mycket, mycket värre.

Med allt detta sagt, fru talman, är jag stolt över att Sverige bidrar som ramverksnation till FLF Finland.

Fru talman! Det är ett historiskt beslut vi har att fatta i Sveriges riksdag. Sverige har varit medlem i Nato i drygt två år och kommer nu att få ansvar för den multinationella stridsgrupp som ska vara baserad i Finland. Det handlar om de nordiska länderna, Storbritannien, Frankrike och Italien.

Det är, precis som föregående talare sa, ett betydande åtagande från svensk sida att vara ramverksnation. Vi kommer att bidra med 600 soldater. Man kan växla upp till 1 200 svenska soldater.

Varför behövs det här, fru talman? Jo, av flera olika skäl. Vi kan börja med det som hände den 30 november 1939 då Josef Stalin och Röda armén, Sovjetunionen, överföll Finland. Finländarna upprättade då Mannerheimlinjen längs Karelska näset och försvarade sig heroiskt. Man vinterkamouflerade sig, använde gerillataktik, hade krypskyttar och stod emot den ryska invasionen. Men efter andra världskrigets förvecklingar, fortsättningskrig och annat slutade det med att Finland förlorade ungefär en tiondel av sitt territorium till Sovjetunionen, som i dag är del av Ryska federationen.

Skulle detta kunna hända igen? Ja, det skulle det kunna göra. Praktiskt taget alla krig Sverige fört med Ryssland historiskt har skett på finskt, ukrainskt – i Poltava – eller baltiskt territorium. Så var det även i Hattarnas ryska krig, i Gustav III:s ryska krig och när Sverige drogs in i Napoleonintrigerna och förlorade hela Finland 1809.

Vi har ett ansvar tillsammans med Finland och Nato att upprätthålla Natos yttre gräns. Det gäller inte bara den finska landgränsen mot Ryssland. Vi såg vad som hände för en dryg vecka sedan. En Geran2-robot, det vill säga en rysk robot aningen modifierad enligt instruktionen för iranska Shahedrobotar, slog ned i ett bostadshus i Rumänien. Ingen dog, men två personer sårades. Man fick evakuera 70 personer. Rumäniens president Nicușor Dan var mycket, mycket tydlig med att det var en rysk missil avsedd för Ukraina slog ned i grannlandet. Det här innebär att Nato i dag måste ha avskräckningsförmåga och klara av att upprätthålla den territoriella integriteten i alla Ukrainas grannländer och längs alla gränser mot Ryssland. Det är oerhört viktigt.

Fru talman! Jag tycker att man också kan påpeka att historiskt har den svenska neutraliteten byggt väldigt mycket på att någon annan ska klara av att balansera Ryssland. Det var en slutsats redan Jean Baptiste, Karl XIV Johan, drog när han installerades som kung. Sverige hade inte längre kapacitet att ta tillbaka Finland och balansera Ryssland i vår region. Det ledde till att britterna fick göra det. Britterna var i land på Gotland i mitten av 1800-talet, exempelvis. Efter britterna kom Kejsartyskland och efter andra världskriget blev det Nato.

Nu är Sverige medlem i Nato. Vi bidrar till det kollektiva försvaret. Det är oerhört viktigt att vi gör det, dels för att vi har mycket att bidra med, dels för att vi har ett moraliskt ansvar gentemot våra grannländer, inte minst de baltiska länderna som ockuperades av Sovjetunionen.

Fru talman! Jag tror att det var Peter Hultqvist, Socialdemokraterna, som nämnde det längre perspektivet vad gäller hur vi måste förhålla oss till Ryssland och sa att det handlar om 50 år. Det är ju så. Vi ser ett mycket tydligt historiskt mönster, en röd tråd, i Rysslands agerande. Det spelar ingen större roll om vi talar om tsarimperiet i Ryssland fram till att Nikolaj II abdikerade 1917, det kommunistiska Sovjetryssland efter Vladimir Lenins statskupp på hösten 1917 eller dagens högerextrema, fascistoida Ryssland under Vladimir Putin på 2000-talet.

Ryssland har tagit sig rätten att dominera, plåga och invadera sina grannländer och grannfolk. Det är ett historiskt faktum. Man har deporterat minoriteter kors och tvärs. Ryssland är i grunden en kolonialmakt som har växt fram genom imperialism. När man koloniserat praktiskt taget hela Sibirien vände man sig västerut och krockade då med de svenska härarna under stormaktstiden. Och man expanderade söderut. När bolsjevikerna tog makten i Ryssland tog de landet ur första världskriget genom en separatfred med Tyskland. Det innebar att Ryssland avträdde enormt stora områden. Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Ukraina, Estland, Lettland och Litauen blev självständiga stater. Det var 1918.

När Tyskland kapitulerade kände sig Lenin inte längre bunden av fredsavtalet med tyskarna. Man började då direkt återta de områden man legalt avhänt sig vid freden i Brest-Litovsk ett år tidigare. Det ledde till att Ryssland återtog Georgien, Azerbajdzjan, Armenien och Ukraina, som då blev Sovjetrepubliker. Men man klarade inte av att återta Finland, för att Mannerheim och de vita vann inbördeskriget där. Man klarade inte av att ta över var Estland, Lettland och Litauen därför att de lyckades behålla sin suveränitet. Man klarade inte av att ta över Polen, trots att man invaderade Warszawa 1920.

Vad gjorde Sovjetunionen då? Jo, man väntade till nästa världskrig och attackerade Finland i vinterkriget. Man ockuperade Estland, Lettland och Litauen och styckade Polen i en pakt med Hitler. Sedan kollapsade hela Sovjetimperiet, 1991. Då blev alla de här länderna självständiga igen. Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Estland, Lettland, Litauen och Ukraina.

Vad har Ryssland gjort sedan dess? Jo, man har slagit in på samma typ av expansionism igen, med attacker på Georgien och att med tvång försöka få Armenien att inte välja den europeiska vägen. I Ukraina var det först det annekteringen av Krim, därefter involveringen i Donbass i sydöstra delen av landet och sedan den fullskaliga invasionen. Det sker ständiga hybridattacker och förnekelse av andra länders suveränitet.

Det är i ljuset av detta, fru talman, vi måste se vårt åtagande i Nato. Så länge Ryssland har en doktrin, en ideologi och ett mindset som innebär att man tar sig rätten att agera på det här sättet gentemot sina grannfolk och gentemot grannländer måste Nato upprätthålla sin avskräckningsförmåga och ställa upp för dem som drabbas av expansionismen och det aggressiva beteendet. Nu är det Ukraina; i morgon kan det vara någon annan.

Med detta vill jag från Liberalernas sida yrka bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Det här blir kort. Vi är några i den här församlingen som säger nej till att Sverige blir Natos ledande krigsmakt i nord. Vi säger ja till nedrustning, diplomati och en självständig svensk säkerhetspolitik.

Historien visar att Natos militära interventioner inte skapar fred. De har snarare skapat kaos. Många länder har fortfarande inte reparerats efter det.

Sveriges plats är inte i frontlinjen för en kärnvapenallians. I ett förändrat säkerhetsläge innebär inte militär upptrappning att man stärker svensk säkerhet. Därför yrkar jag bifall till vår motion om att avslå propositionen, och vi säger nej till Nato på riktigt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 8.)