Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag om ändring av kombidirektivet

Fru talman! Vi har en subsidiaritetsprövning framför oss från trafikutskottet. Det är rätt ovanligt med subsidiaritetsprövningar här i kammaren. Vi från Sverigedemokraterna brukar vara tämligen ensamma om att begära sådana prövningar. Därför föranleder de inga kammardebatter. Men i det här fallet har det glädjande nog blivit en debatt, men det borde vara fler.

Om man frågar politiker från de större partierna om EU har blivit bättre - ryktet är inte det allra bästa i många medlemsländer - kommer det alltid ett patentsvar om att EU ska bli smalare och vassare. Vi får se. Jag låter andra bedöma hur det är med den ivern att få till ett bättre EU.

Det här ärendet handlar om så kallade kombidirektiv. Man ska kunna kombinera laster från till exempel lastbil till sjöfart. Därmed minskar man påfrestningarna på våra vägar. Det är en väldigt bra ambition, och vi i Sverigedemokraterna delar den och tycker att den är bra.

Men så kommer det vanliga: Nu talar vi från EU och Bryssel om exakt hur ni ska gå till väga. De vet alltså mycket bättre än oss andra. Sedan drar man en linje tvärs över Europa och säger att så här ska ni göra. Det ska vara 15 mil mellan kombiterminalerna. Detta är ett väldigt stelt sätt att hantera en fråga på.

Vår tanke är helt enkelt att detta bör medlemsstaterna själva få klara ut.

Vi lade fram en reservation, som jag ber att få yrka bifall till. Den skiljer sig inte så förskräckligt mycket från utskottets förslag i dess helhet. Sedan vi lade fram den har det visat sig att hela utskottet vill att frågan ska skickas tillbaka tillsammans med en motivation till det hela.

Det tycker vi också, och vi tycker dessutom att det är glädjande att övriga partier har kommit till i stort sett samma uppfattning som vi i Sverigedemokraterna. Det hälsar jag med tillfredsställelse.

Sedan inställer sig nästa fråga. Låt oss säga att vi skickar detta till Bryssel och talar om att vi inte tycker om denna överstatlighet. Vad händer egentligen med detta när det ligger där nere? En och annan i parlamentet har berättat för mig att detta ställs i en hylla, och där står det sedan. Det händer ytterst sällan att det får någon konsekvens, i varje fall inte när det kommer från en liten och i EU:s ögon obetydlig nation som Sverige. Vi har tyvärr ytterst lite att säga till om.

Jag vill än en gång yrka bifall till reservationen.

Fru talman! Detta förslag från EU kom i samband med att den andra delen av mobilitetspaketet lades fram den 8 november.

Jag vill inledningsvis säga att utskottet naturligtvis välkomnar kommissionens översyn av hela vägtransportlagstiftningen. Det är viktigt att en sådan översyn görs. I detta finns förslaget om en ändring i kombidirektivet.

Riksdagen har tidigare konstaterat att det i nuläget finns betydande problem inom vägtransportområdet, som medför att de svenska åkeriernas konkurrenskraft försvagas kraftigt. En väl fungerande inre marknad med sunda och lika konkurrensvillkor mellan EU:s medlemsstater, där alla följer de gemensamma reglerna, är därför oerhört viktig.

Eftersom många av de förslag som har presenterats inom ramen för mobilitetspaketet är nära sammankopplade med varandra tycker jag att det vore bra om man kunde fatta beslut som är så samlade som möjligt. I sammanhanget kan vi konstatera att bestämmelserna om vägetappen när det gäller kombinerade transporter borde samordnas med bestämmelserna för cabotage.

I fråga om kombidirektivet anser vi att det är av stor vikt att främja multimodalitet och en effektiv kombination av olika transportslag för att minska koldioxidutsläpp och luftföroreningar. Vi gör bedömningen att på ett övergripande plan är det förslag som har lagts fram förenligt med subsidiaritetsprincipen. Men eftersom bestämmelserna om kombinerade transporter återfinns på unionsnivå kan nödvändiga förändringar som syftar till att öka direktivets ändamålsenlighet och effektivitet inte göras på medlemsstatsnivå, utan detta måste ske gemensamt - därav den övergripande bedömningen att subsidiariteten kan fungera.

Vi har dock invändningar mot delar av förslaget. Det gäller just den del som handlar om det exakta antalet kilometer mellan olika terminaler. Förslaget i direktivet säger 150 kilometer. Vi anser inte att det är ändamålsenligt att göra på detta sätt.

Vi delar naturligtvis kommissionens uppfattning om att det är viktigt att kombinerade transporter främjas genom omlastningsterminaler och att de byggs och tillgängliggörs för transportföretagen, men likväl motsätter vi oss kravet att man ska ha ett maximalt avstånd mellan terminalerna. Det är inte möjligt att göra på detta sätt i ett land som Sverige. Våra geografiska förutsättningar gör att det helt enkelt inte är ändamålsenligt med sådana bestämmelser.

Vidare har vi betänkligheter mot proportionaliteten i förslaget. Från EU:s sida sägs det att det finns stora vinster i att göra så här, men vi är tveksamma till att det verkligen blir det. Vi befarar snarare att kravet på maximalt avstånd mellan omlastningsterminalerna skulle medföra omotiverat stora kostnader som inte motsvarar nyttan av åtgärden. För Sverige som är ett vidsträckt land med långa avstånd skulle detta medföra långtgående kostnader i förhållande till nyttan.

Vi menar att detta i stället måste ingå i respektive lands planering av infrastrukturen och de investeringar som ska göras där. Det är i detta som förslaget måste ingå. Vi anser att kravet på terminaltäthet inte är förenligt med proportionalitetsprincipen, som innefattas i subsidiaritetsprövningen.

Jag måste också säga att jag blir fundersam inför Sverigedemokraternas synpunkter. Tony Wiklander talade nyss och sa i princip samma sak som jag, men likväl yrkade han bifall till en reservation som rimligtvis är ett slag i luften. Det får väl stå för Sverigedemokraterna. De har ju en sådan politik i mycket, i varje fall på vårt område. Vi får helt enkelt se vad detta leder till.

Sådana invändningar som Tony Wiklander kom med i sak är precis vad vi också säger. Det ligger naturligtvis något annat bakom; det handlar om motståndet mot hela EU och mot att över huvud taget finnas med i detta sammanhang. Sverigedemokraterna vrider sig här som maskar.

Sammanfattningsvis anser vi att kravet på ett maximalt avstånd mellan omlastningsterminaler strider mot subsidiaritetsprincipen. Jag yrkar därmed bifall till utskottets förslag i utlåtandet.

(Applåder)

Fru talman! Först och främst vill jag säga att det är bra att vi har haft denna diskussion i trafikutskottet och att vi har kommit så här långt och är överens om utlåtandet, förutom vad gäller Sverigedemokraternas avvikande mening.

Fru talman! Sverige är ett av de länder i Europa som är mest beroende av en fungerande transport och transportpolitik. Vi har ett stort behov av lastbilar och lastbilstransporter i Sverige. Det är garanterat ingen tillfällighet att vi i Sverige har två av världens största lastbilstillverkare.

Sverige ska utveckla lastbilstransporterna, inte avveckla dem. Vi ska ha längre och tyngre lastbilar. Vi ska ha bättre konkurrenskraft inom den svenska åkerinäringen. Men vi ska också ha bättre kontroller och en regelefterlevnad som faktiskt fungerar ute på våra vägar.

Våra företag och deras produkter har långa avstånd för att nå den europeiska marknaden och övriga världen. Långa transporter måste fungera och vara konkurrenskraftiga, och de måste ske på lika villkor. Därför säger vi nej till nya lastbilsskatter, nya bränsleskatter och nya flygskatter. Vi säger i stället ja till bättre kontroller, fler poliser och krafttag mot fusket och de olagliga transporterna.

Vi välkomnar därför kommissionens översyn av vägtransportlagstiftningen, men vi är inte beredda att försämra för Sveriges åkerinäring och för svenska företag och jobb. Detta kommer vi att bevaka noga.

Fru talman! Moderaterna är positiva till översynen av den befintliga vägtransportlagstiftningen inom ramen för det så kallade mobilitetspaketet. I dag finns stora problem inom vägtransportområdet som medför att den svenska åkerinäringens konkurrenskraft försvagas.

Det är därför mycket viktigt att det finns en väl fungerande inre marknad med sunda och likvärdiga konkurrensvillkor mellan EU:s medlemsstater och att alla följer de gemensamma regelverken.

Utskottet gör bedömningen att kommissionens förslag på ett övergripande plan kan anses vara förenligt med subsidiaritetsprincipen. Vi delar kommissionens uppfattning att det är viktigt att de kombinerade transporterna främjas genom att fler omlastningsterminaler byggs eller tillgängliggörs för transportföretag. Men vi säger nej till ett strikt krav på maximalt avstånd mellan terminaler. Det riskerar att medföra kostnader för infrastrukturinvesteringar och är alltför långtgående i förhållande till direktivets målsättning om att främja en överflyttning av godstransporter från väg till mer miljövänliga trafikslag.

Men oavsett vilka regler man inför eller förändrar är kontrollen och regelefterlevnaden absolut det viktigaste. Om inte detta sköts och sker på rätt sätt spelar det ingen roll vilka regler vi har. Om fusket och den olagliga konkurrensen kan fortsätta är inget vunnet.

Fru talman! Därför vill vi moderater ha gps-kontroll av lastbilar som kommer in i landet. Det ska gå att spåra lastbilarna och transporterna i Sverige för att sedan säkerställa att inga brott har begåtts. Vi måste också ha en tydligare trafikpolis i Sverige, och vi måste ha fler trafikpoliser som kan kolla upp den olagliga yrkestrafiken. Annars snedvrids konkurrensen, och de lagliga åkerierna fortsätter att bli utslagna av de olagliga.

Jag yrkar bifall till förslaget i trafikutskottets utlåtande TU8.

Fru talman! Eftersom kombidirektivet redan är i EU-rätten tycker vi inte i det här fallet att det är ett problem att anse det förenligt med subsidiaritetsprincipen. Vi tycker att regeringens svar är bra - kombiterminaler måste kunna finnas tätare än vad som är fallet. När man pratar med godsköpare påtalar väldigt många att just bristen på kombiterminaler gör att det är svårt att välja järnvägen. Det är oerhört viktigt att vi ser över hur vi strategiskt kan stärka fler kombiterminaler i strategiska noder, för det här efterfrågas av näringen, och vi jobbar för lite med detta. Här skulle vi behöva stärka arbetet.

När det gäller 74 tons lastbilar, som föregående talare tog upp, är vår hållning i Vänsterpartiet att detta bara ska gynnas när det strategiskt inte går mot överflyttning till järnväg. Inom HCT-gruppen, som tillsattes av den förra regeringen för att forska hur 74 ton fungerar i vägnätet, finns det forskning som pekar på att man för att inte gynna omlastning till järnväg ska använda de pengar man har - oftast är det lite för lite pengar jämfört med vad man behöver - till att stärka de vägar och broar som gynnar omlastning till järnväg. Det är en kvinnlig forskargrupp som har kommit fram till det här, vilket är väldigt spännande. Kvinnor är konstruktiva.

Detta tycker jag att vi ska bära med oss hela tiden i diskussionen - nu har vi drivit igenom 74 ton, och det kan finnas olika åsikter om det, men det ska inte gynna överflyttning till järnväg. Då är det viktigt att de pengar vi har används till att stärka infrastrukturen för 74 tons lastbilar mot noder där man omlastar till järnväg och sjöfart, och då får det gärna också vara fler omlastningsterminaler i dessa noder.

Subsidiaritetsprövning av EU-förslag

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)