Skadeståndets omfattning vid finansiell rådgivning

Skadeståndets omfattning vid finansiell rådgivning

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation nummer 1.

Konsumentpolitik är inte helt lätt. Det är många lagar som man som konsument ska ha koll på, och det är inte alltid helt enkelt att veta vad man har för skyldigheter och rättigheter.

Propositionen handlar om att banker och andra näringsidkare som erbjuder finansiell rådgivning är skyldiga att ersätta konsumenten om denna förlorat pengar på grund av att rådgivaren varit oaktsam eller med flit orsakat en ren förmögenhetsskada. I den nuvarande lagstiftningen framgår det inte att näringsidkaren ska betala full ersättning för skadan i en sådan situation, och det vill regeringen nu alltså ändra på. Det innebär exempelvis att även ersättning för utebliven vinst ska betalas ut.

Sverigedemokraterna delar regeringens bedömning. Det är positivt att konsumenter nu ska kunna bli ersatta för utebliven vinst i samband med finansiell rådgivning som uppsåtligen eller genom oaktsamhet har orsakat konsumenten skada.

Men det finns en del problem. Först och främst ska det bevisas att en skada uppkommit och att den har orsakats uppsåtligen eller av vårdslöshet, den så kallade culparegeln. Redan här kan man som konsument stöta på problem då det gäller att påvisa att rådgivningen skett utanför gängse normer, att skadan hade kunnat förebyggas och att rådgivaren insåg risken för skada. Det är nämligen i enlighet med de skadeståndsrättsliga principerna den skadelidande, alltså konsumenten, som ska bevisa att motparten har vållat skadan och bevisa omfattningen av skadan.

Det är här vi kommer till det riktigt kluriga. Om ren förmögenhetsskada bevisligen uppkommit, hur ska konsumenten kunna bevisa att den uteblivna vinsten uppkommit och vilken typ av utebliven vinst det är som avses? Om jag till exempel har aktier i ett företag och får rådet att sälja dem och köpa andra aktier, gäller det då den vinst jag skulle ha fått om jag hade haft kvar mina ursprungliga aktier när skadan uppstod? Eller gäller det i stället en utlovad vinst som inte uppfylls? Hur ska jag som konsument i så fall kunna bevisa att det utlovats en viss avkastning? En oseriös rådgivare skriver självklart inte in detta i dokumentationen. Eller gäller regeringens förslag båda dessa scenarier?

Herr talman! Vad man kan konstatera är att situationen för konsumenterna, trots regeringens uttalade mål att klargöra läget, fortsatt kommer att vara oklar. Just tydlighet är precis vad som saknas i regeringens förslag, och det borde mer konkret framgå vilken typ av utebliven vinst som avses och hur bevisning av densamma ska ske. Det är också viktigt att påpeka att konsumenten i detta läge är i ett stort kunskapsunderläge, vilket såklart gör det ännu svårare att bevisa sin rätt.

Vi måste värna konsumentskyddet och stärka konsumenters rättigheter. Då duger det inte med oklara propositioner där mycket återigen lämnas åt domstolarna att tolka. Med anledning av detta hoppas jag att regeringen inom kort återkommer med mer klara besked i frågan, så att det inte ska finnas några som helst tveksamheter kring när och hur en konsument ska få ersättning för en orsakad skada. Det tycker jag att Sveriges konsumenter har rätt till.

Herr talman! På en väl fungerande fri marknad ska fria individer ha möjlighet att ta ansvar för sina egna handlingar. Samtidigt måste lagstiftningen skydda konsumenterna från att bli vilseledda av företag som använder ohederliga metoder för att sälja varor eller tjänster.

Banker och andra institut som erbjuder finansiell rådgivning har en särskilt stark ställning i samhället. Konsumenter har i allmänhet hög tillit till bankerna, och man ser nästan banken som en myndighet snarare än ett företag. Även de enklaste finansiella tillgångarna, till exempel företagsobligationer och aktier, är komplexa, och det krävs djupa kunskaper för att fullt ut förstå deras konsekvenser och risker. Detta ger bankerna ett stort maktövertag. Det behövs därför en stark lagstiftning som skyddar konsumenterna i relation till de finansiella rådgivarna, och den lagstiftningen står vi bakom.

Det som ligger för beslut här i dag är utformningen av det skadestånd som den som utsatts för vårdslös rådgivning har rätt till. Till skillnad från tidigare föreslås även utebliven vinst vara en del av skadeståndet. Vi har farhågor kring effekterna av det förslaget. För det första finns det en risk för att en större skadeståndsskyldighet för de finansiella rådgivarna kan drabba konsumenterna i form av högre priser. För det andra är det, precis som många remissinstanser påpekat, redan i dag väldigt få konsumenter som får rätt i den här typen av tvister. Det här kan göra att konsumenterna nu kommer att få det ännu svårare att bevisa sin rätt. Det kommer troligen att bli svårt att hitta rimliga nivåer för hur stor en potentiell utebliven vinst hade varit, särskilt i låg- och nollräntemiljö. Risk finns också att rättegångskostnaderna i dessa tvister kan bli ännu högre.

Herr talman! Alla investeringar är förenade med risk. Det måste även fortsättningsvis vara tydligt att den som investerar i finansiella instrument är ansvarig för sina egna förluster. Vi anser därför att skadeståndsskyldigheten normalt inte bör omfatta utebliven vinst. Detta motsvaras av alternativ ett i den promemoria som ligger till grund för propositionen. En skillnad från förslaget i promemorian är dock att utebliven vinst bör ersättas i de situationer där oseriös rådgivning har innefattat utfästelser om en viss garanterad avkastning på det investerade beloppet. Det behövs för att upprätthålla ett ändamålsenligt och starkt konsumentskydd med tydliga konsekvenser vid oseriös rådgivning.

Jag menar att lagstiftningen bör förtydligas i enlighet med det som anförts om att utebliven vinst inte bör ingå. Jag yrkar därför bifall till reservation 2 i betänkandet, som innebär att regeringen bör återkomma med ett förslag till ändringar i den aktuella bestämmelsen.

För tids vinnande i kammaren yrkar jag inte bifall till reservation 3, där vi föreslår ett tillkännagivande om att regeringen ska låta utreda hur det kan bli lättare för konsumenten att skilja finansiell rådgivning från försäljning av finansiella instrument. Vi ser dock fortsatt ett behov av detta, då rådgivning och försäljning ofta sker vid samma tillfälle och då det kan vara svårt för den enskilde att särskilja de båda.

Herr talman! I dag debatterar civilutskottet betänkande CU15 och regeringens förslag till ändring i lagen om finansiell rådgivning till konsumenter.

Skadeståndets omfattning vid finansiell rådgivning

Den nuvarande lagen om finansiell rådgivning till konsumenter trädde i kraft år 2004. Den omfattar finansiell rådgivning som en näringsidkare ger till en konsument och som omfattar placering av konsumentens tillgångar i finansiella instrument eller livförsäkringar som har sparmoment. Den här lagen innehåller både näringsrättsliga regler om hur rådgivningen ska utföras och civilrättsliga bestämmelser om själva rätten till skadestånd.

Dagens lagstiftning menar att en näringsidkare som genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten en ren förmögenhetsskada ska ersätta denna skada. Skadeståndsskyldigheten är dock begränsad till det så kallade negativa kontraktsintresset. Detta innebär att konsumenten ska försättas i samma förmögenhetssituation som om avtalet aldrig hade ingåtts.

Det betänkande vi behandlar i dag har en proposition bakom sig som innebär att man i lagtexten uttryckligen ska ange att näringsidkaren i stället ska betala full ersättning när denna situation uppstått - det vill säga full ersättning för skadan, vilket även kan innebära ersättning för utebliven vinst. Det här kallas positivt kontraktsintresse.

Notera att investeringar alltid är förknippade med risker. Det här handlar inte om att kompensera för upp- och nedgångar på börsen utan om när finansiella rådgivare har agerat vårdslöst eller oaktsamt och avvikit från den gängse normen i sitt arbete eller i sina bedömningar och detta har lett till skada för konsumenten.

Herr talman! Detta är en konsumentskyddande reglering som gör det tydligare vilka rättigheter konsumenten har i lagtexten. Förutom att detta skyddar konsumenten kan det ha en positiv effekt när det gäller att förebygga vårdslös rådgivning.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 april i år. Med anledning av det jag anfört yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)

Hyresrätt m.m.