Sjöfylleri

Herr talman! Jag är den första att hålla med om att den person som har druckit några glas vin kan vara fullständigt livsfarlig bakom bilratten när det fordras snabba reflexer och blixtsnabba situationsbedömningar. Men det sunda förnuftet säger att en person som har druckit några glas vin och greppat rodret till sin båt har mycket mer gott om tid att bedöma och reflektera över vilka manövrer som kan behöva göras för att undvika faror. Att som i den allmänna debatten - och till och med bland politiker - tala om sjöfylla vid 0,2 promille är ett missbruk av det svenska språket.

Bestämmelsen om ett utvidgat straffansvar vid 0,2 promille till sjöss infördes den 1 juni 2010. Det gäller inte bara för skeppare och besättning på stora fartyg utan även för båtfolk på mindre och mellanstora båtar. När lagstiftningen infördes motiverades den av sjösäkerhetsskäl. Enligt riksdagen fanns det anledning att se lika allvarligt på alkoholpåverkan till sjöss som i trafiken på våra vägar. Det är ett resonemang som därefter har underkänts av Högsta domstolen.

I en dom från sommaren 2012 framhåller Högsta domstolen att risken från trafiksäkerhetssynpunkt är lägre vid promillekörning till sjöss än vid vägtrafik. En måttlig alkoholpåverkansgrad till sjöss har alltså inte lika högt straffvärde som samma alkoholpåverkansgrad vid bilkörning - detta enligt landets högsta juridiska instans.

Med anledning av Högsta domstolens avgörande och med tanke på att 0,2-promillegränsen nu har varit i kraft under sex sommarsäsonger är tiden mogen att se över om lagens effekter överensstämmer med lagstiftarens intentioner. Detta motionerade jag om redan för tre år sedan. Därefter har riksdagen upprepade gånger år efter år uttalat att det är angeläget att beslutad lagstiftning utvärderas och att det är angeläget att regeringen följer frågan.

Samma sak föreslås nu. I det betänkande som vi nu behandlar, CU2, står det just att utskottet förutsätter att regeringen noga följer frågan. Sedan föreslår utskottet att riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns om en utvärdering av 0,2-promillegränsen.

När dåvarande ordförande i trafikutskottet, Anders Ygeman, i valrörelsen 2014 mer eller mindre ställde ut som vallöfte - eller i varje fall uttalade sig positivt i tidningen Båtliv - att det skulle göras en utvärdering tändes hoppet hos det svenska båtfolket om en utvärdering av 0,2-promillegränsen till sjöss. Och varför gjorde man det? För att det svenska folket vill kröka ned sig i sina båtar? Nej.

För den stora majoriteten båtförare står båtliv för naturupplevelser, frihetskänsla och social samvaro i båten, ibland tillsammans med alkohol. Att få bestämma själv om man ska ta ett eller två glas vin, två öl eller en snaps ger frihetskänsla utan risk för sig själv eller någon annan.

Herr talman! Jag tror att förhoppningen om en utvärdering har förstärkts hos den nästan 1 miljon småbåtsägare som finns i Sverige. Varför har den då förstärkts? Jo, därför att den politiker som i valrörelsen 2014 .

(ANDRE VICE TALMANNEN: Får jag be riksdagsledamoten att komma till ett avslut? Anförandet får maximalt vara fyra minuter långt.)

I know.

Den politiker som nästan ställde ut detta som ett vallöfte är i dag statsråd i en regering som har utredningsmakten i sin hand.

Herr talman! De nuvarande reglerna om sjöfylleri trädde i kraft i juni 2010, vilket också Maria Abrahamsson berättat om. De nya alkoholgränserna är 0,2 promille för sjöfylleri och 1,0 promille för grovt sjöfylleri. Alla förare som kör båtar som är längre än tio meter eller båtar som kan framföras i minst 15 knop omfattas av den nya lagen. Detta gäller både den som framför båten och personer som befinner sig ombord på större båtar och har stor betydelse för fartygets säkra framförande.

Den nya lagen innebär också att polisen och Kustbevakningen får rätt att göra rutinmässiga alkoholtester för att kontrollera nykterheten och sjösäkerheten i svenska vatten. Det innebär att trafiknykterhetsbrott upptäcks och att brotten kan avbrytas genom att fortsatt färd under alkoholpåverkan förhindras.

Det är en omskriven lag som många haft synpunkter på. Det finns också de som arbetar aktivt för att den här gränsen ska ändras eller åtminstone utvärderas.

Bakgrunden till lagen är en säkerhetsfråga. Alkohol kan redan vid små mängder påverka oss så att vi blir sämre förare. Bland annat påverkas mörkerseendet redan vid väldigt lågt intag av alkohol. Det finns naturligtvis olika studier på detta. En studie visar att alkoholintag kan vara än allvarligare på sjön än i vägtrafiken. Ljud, vind och allting annat innebär att man påverkas mycket mer och får det svårare att framföra båtar. Det är också så att fler förare är oerfarna.

Alkohol i trafiken är en fara därför att det sker olyckor. När Maria Abrahamsson säger att det inte går att jämföra vägtrafik och båttrafik stämmer det bara delvis. Alkohol påverkar olycksrisken. Det är därför vi inte kan acceptera en hög alkoholpåverkan. Det påverkar trafikolyckorna, men det är en riskfaktor som är möjlig att undvika.

Men det utesluter inte att vi ska följa lagstiftningen. Det är också detta som utskottet enigt har fattat beslut om. Utskottet förutsätter att regeringen noga följer frågan samt föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden. Det är viktigt att följa den här lagstiftningen, men det görs med all lagstiftning, och det förutsätter vi ska ske även med denna.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)