Riksrevisionens rapport om Sidas humanitära bistånd och långsiktiga utvecklingssamarbete

Riksrevisionens rapport om Sidas humanitära bistånd och långsiktiga utvecklingssamarbete

Fru talman! Inledningsvis vill jag beklaga att vi inte är så många här i kväll, men timmen är sen.

Humanitärt bistånd, eller katastrofbistånd som det också kallas, är biståndets kärna. Det är rent vatten, mat och förnödenheter till människor i katastrof. Utvecklingsbistånd å andra sidan är mer långsiktigt bistånd. Det kan handla om att hjälpa länder att bygga upp fungerande institutioner och utbildnings- eller sjukvårdssystem. Utvecklingsbiståndet är den typen av bistånd som ska vara hjälp till självhjälp, och humanitärt bistånd är bistånd som syftar till att hindra död och lindra nöd i katastrof.

Men det finns ett allt större behov av samverkan mellan de båda biståndsformerna. Det är inte alltid kortsiktigt katastrofbistånd eller långsiktigt utvecklingsbistånd som behövs utan båda eller kanske någonting däremellan. Den globala flyktingkrisen är ett exempel på en situation där de båda biståndsformerna i större utsträckning behöver samverka.

Vad gäller samverkan mellan humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd handlar det i grunden om att sätta resultat i fokus och i förlängningen se till att vi använder våra resurser optimalt. Att det finns ett behov av samverkan är i princip alla överens om, och regeringen säger att detta är en prioriterad fråga.

Hur ser då förutsättningarna för samverkan ut? Ja, detta har Riksrevisionen granskat, och i dag debatterar vi regeringens skrivelse med anledning av Riksrevisionens granskning Sidas humanitära bistånd och långsiktiga utvecklingssamarbete - förutsättningar för samverkan.

Riksrevisionen konstaterar att det finns brister i de förutsättningar som regeringen har gett Sida samt i Sidas interna styrning, organisation och arbetsformer som försvårar möjligheterna till samverkan. Det handlar exempelvis om att regeringen inte har tagit fram gemensamma målformuleringar för de båda biståndsformerna på strateginivå. Avsaknaden av gemensamma mål bidrar till att bibehålla uppdelningen mellan det humanitära biståndet och det långsiktiga utvecklingssamarbetet.

Anledningen är att de flesta av Sidas insatser utformas och finansieras i förhållande till målen för en specifik strategi. Det är så här myndighetens resultat ska rapporteras till regeringen.

För ett större genomslag för samverkan mellan biståndsformerna lyfter Riksrevisionen fram en rad rekommendationer på åtgärder. Det handlar bland annat om gemensamma målformuleringar på strateginivå. Det handlar också om att säkerställa att de tekniska möjligheter som finns för att samfinansiera och samrapportera insatser kan användas i verksamheten och att säkerställa att det finns styrdokument som specificerar hur samverkan ska implementeras i verksamheten.

Fru talman! Med tanke på att dessa rekommendationer med största sannolikhet leder till ökad effektivitet i svenskt bistånd tänker man att regeringen självklart ska ta hänsyn till och implementera dessa rekommendationer, i alla fall någon av dem. Men det gör regeringen inte. I stället hänvisar regeringen till att Sida redan arbetar systematiskt med detta. Regeringens slutsats i skrivelsen är att man inte ser någon anledning till ytterligare styrning.

Regeringen skriver också att gemensam programmering och samfinansiering medvetet har uteslutits då det riskerar att påverka respekten för de humanitära principerna negativt.

Fru talman! Låt mig betona att ineffektiv samordning riskerar att påverka biståndets resultat negativt.

Sammantaget säger regeringen att detta är prioriterat. Samtidigt är man inte beredd att vidta några av de åtgärder som Riksrevisionen rekommenderar för att göra detta arbete bättre. Det tycker vi moderater är fel. Om man får rekommendationer som med största sannolikhet leder till ett mer effektivt bistånd bör man implementera dessa.

Jag yrkar bifall till reservationen.

(Applåder)

Fru talman! Centerpartiet väljer i gemenskap med en bred majoritet i utskottet att lägga denna skrivelse från Riksrevisionen till handlingarna. Det betyder inte att utskottsmajoriteten inte tar till oss av det som kommer fram i skrivelsen. Stora delar är väl värda att ta med sig i det vidare arbetet med att skärpa, effektivisera och förbättra det svenska biståndet.

Men i likhet med majoriteten i utskottet ser också Centerpartiet att det finns tillfällen då man inte bör ha alltför hårda gemensamma målformuleringar för det humanitära biståndet och utvecklingsbiståndet. Det kan finnas skäl att inte alltför hårt lägga samman dessa.

I andra sammanhang är det dock fullt naturligt att de två biståndsformerna samverkar med respekt för de humanitära principerna. I många fall är det faktiskt så att från den dag vi inleder en hjälpinsats via det humanitära biståndet påbörjas processen mot att börja arbeta med ett utvecklingsbistånd.

Fru talman! Med detta sagt vill jag fästa uppmärksamheten på en del av det som framkommer i Riksrevisionens rapport och som jag tror att det är värdefullt för oss som beslutar om det svenska biståndet att ha med oss framöver. Det handlar om hur de som arbetar med det svenska biståndet på plats i länder och regioner upplever att de inte har fullt grepp om de strategier och mål som ska ligga till grund för deras arbete och finnas med i vardagen.

Det finns en risk när vi vill utveckla och förbättra biståndet från politisk sida och från Sidas sida att det blir så mycket mål och styrning att det blir svårt att verka efter dem. Detta tror jag att alla som har verkat i en mindre eller större organisation kan känna igen sig i. Det blir svårt att se att mål och strategier får genomslag också på marken.

Det är värt att fästa uppmärksamhet vid detta och att ha med det i framtiden.

Vi ska inte glömma bort varför vi gör detta. Detta är inte heller det enda vi gör vad gäller förbättringar av det svenska biståndet. I det regeringsavtal som ligger till grund för att regeringen Löfven kunde tillträda finns till exempel några punkter som handlar om biståndets fokusering och effektivisering.

Jag ska inte bli alltför mångordig om detta eftersom det inte är ämnet för kvällens debatt, och jag har förut i talarstolen talat mig varm för varför vi bör utveckla, effektivisera och inte minst fokusera biståndet till det som Sverige kan göra bäst, till de områden där andra länder backar undan och Sverige måste finnas kvar och till det som vi tror är allra viktigast för att genomföra målen i Agenda 2030.

Jag tror att det är viktigt att vi också i kvällens debatt har med oss att detta inte är det enda sättet vi följer upp det här på. Det är viktigt att vi fortsätter att granska och syna det svenska biståndet och dess effekter i sömmarna och funderar på var förbättringspunkterna finns.

Fru talman! Jag tackar för ordet i kvällens debatt.

Fru talman! I betänkandet behandlas regeringens skrivelse och Riksrevisionens granskningsrapport om Sidas humanitära bistånd och långsiktiga utvecklingssamarbete.

Riksrevisionen har i rapporten granskat regeringens styrning och Sidas arbetssätt vad gäller samverkan mellan humanitärt bistånd och långsiktigt utvecklingssamarbete fungerade under åren 2015-2017.

Fru talman! Riksrevisionens samlade bedömning är att regeringen och Sida genom sin styrning har tydliggjort att samverkan mellan humanitärt bistånd och långsiktigt utvecklingssamarbete är en prioriterad fråga i svenskt bistånd.

Samtidigt konstaterar Riksrevisionen att det inte finns samverkan i den utsträckning som skulle kunna vara möjlig. Det saknas exempelvis gemensamma målformuleringar på strateginivå för det humanitära biståndet och det långsiktiga utvecklingssamarbetet.

Riksrevisionen bedömer att både regeringen och Sida kan förbättra samverkan mellan det humanitära och det långsiktiga biståndet.

Fru talman! Kristdemokraterna rekommenderar att Sida arbetar fram en gemensam strategi för humanitärt bistånd och långsiktigt utvecklingssamarbete, gemensamma målformuleringar och ökad samverkan. Detta skulle effektivisera biståndet och Sidas insatser, vilket även skulle bidra till bättre fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling.

Fru talman! Riksrevisionen menar att avsaknaden av gemensamma mål för de två biståndsformerna även begränsar förutsättningarna för samfinansiering och samrapportering.

Riksrevisionens konstaterande är viktigt för verksamhetens effektivitet, och därför bör Sida ta fram rutiner för ökad samordning när det gäller finansiering och rapportering av olika insatser. En sådan förändring i biståndsarbetet kommer att frigöra mer resurser till bistånd på andra områden.

Att handläggare inom det humanitära biståndet och de som arbetar med det långsiktiga utvecklingsarbetet har gemensam planering av insatser där det är praktisk möjligt är nödvändigt och bidrar till bättre resultat.

Fru talman! Det är viktigt att Sidas ledning arbetar fram en struktur som gör det möjligt till samfinansiering och samrapportering av olika insatser som är nödvändiga för verksamhetens och inte minst myndighetens trovärdighet.

Fru talman! Bistånd är en del av Sveriges arbete för global utveckling och fattigdomsbekämpning. Kristdemokraterna är övertygade om att behovet av bistånd är stort och att Sveriges insatser gör skillnad. Vi ska fortsätta att ha 1 procent av bni i bistånd och verka för att andra länder kommer upp till minst 0,7 procent. Miljoner människor lever i förtryck och misär, och vi har ett ansvar att hjälpa. Det handlar om solidaritet och medmänsklighet gentemot behövande. Vårt bistånd har bidragit till att fler människor har fått mat för dagen, rent vatten, tak över huvudet, mediciner, skolgång och ökad jämlikhet och demokratisk utveckling i många länder.

Fru talman! Behovet av hjälpinsatser är stort och vi ska fortsätta med vårt humana ansvarstagande. Men det är viktigt att biståndsmedel används effektivt och att de insatser som görs bidrar till att uppfylla de uppställda målen.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Riksrevisionen har granskat Sidas humanitära bistånd och långsiktiga utvecklingssamarbete samt hur förutsättningarna för samverkan är - eller kanske var. Det är bra att vi här i kammaren diskuterar granskning och revision av biståndet. Svenskt bistånd är ju ett av världens bästa, men för att vi ska bli ännu bättre behövs bland annat uppföljning och utvärdering. Det är det bästa sättet för att bygga ett robust system.

Att få ihop humanitärt arbete med långsiktigt utvecklingssamarbete är oerhört viktigt. Det förstnämnda är viktigt för att rädda liv och lindra nöd. Ofta har man korta planeringscykler. När något fruktansvärt händer ska sjukvårds- och räddningspersonalen kunna vara på plats. Magar måste akut mättas.

Dessa aktörer - den humanitära personalen - måste vara oberoende. Humanitärt bistånd ska nå dem som behöver hjälpen allra mest, oavsett vem det är som drabbas. Politiker, regeringar och olika intressenter är alldeles för ofta klåfingriga och har intresse av att ge en grupp mer fördelar än en annan.

Akut hjälp är livsviktigt, men det är helt andra insatser som måste till för att lösa konflikterna och förhindra återfall. Det humanitära systemet är satt under en oerhörd press och kan bara ge stöd till de drabbade. Men det kan inte lösa grundorsakerna till konflikten. Här kommer det långsiktiga utvecklingssamarbetet in. Utan fred blir det ingen utveckling, och för att det ska ske krävs en politisk lösning.

Fru talman! Sverige arbetar för ett ökat fokus på kopplingen mellan långsiktig utveckling och att minska humanitära behov. Det görs bland annat genom konfliktförebyggande åtgärder, återhämtning och ökad motståndskraft mot humanitära kriser. Syftet är att stärka och utveckla synergierna mellan de olika verksamheterna, men med bibehållen respekt för de humanitära principerna.

Gör vi då rätt saker? År 2016 genomfördes World Humanitarian Summit i Istanbul. Effekterna av de åtaganden som då gjordes kunde man inte se omedelbart utan snarare successivt från 2017 och framåt, det vill säga tiden efter den period som Riksrevisionen granskade. Sedan dess har många bra saker hänt. Förra året antog OECD-Dac riktlinjer för samverkan mellan humanitärt bistånd, långsiktigt utvecklingssamarbete och insatser för fred. Detta är ett värdefullt gemensamt ramverk.

OECD-Dacs granskning av det svenska biståndet visar att Sverige har gjort framsteg i arbetet med samverkan mellan humanitärt bistånd och långsiktigt utvecklingssamarbete. Granskningen visar också att synergier mellan de två verksamheterna aktivt söks och att det ger konkreta resultat.

Sida har utvecklat arbetsformer för att på ett mer systematiskt sätt skapa samverkan mellan humanitärt och långsiktigt utvecklingssamarbete. Sedan 2016 har ett antal förändringar skett på Sida som gör att synergier kan tas till vara på ett bättre sätt. Självklart är det av yttersta vikt att den utveckling som nu sker följs noga.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att det vi nu diskuterar - sammankopplingen mellan humanitärt och långsiktigt utvecklingssamarbete - är både relevant och möjligt, även på platser där konflikter pågår. Men att bygga upp raserade samhällen tar tid. Det gör att man måste ha de långa linjerna för ögonen. I krig finns inga snabba lösningar, inte heller när fredsavtalet är påskrivet.

Både barn och vuxna kan vara på svältgränsen. Barn föder barn och blir föräldrar alldeles för tidigt. Befolkningen är traumatiserad. Bristen på försörjning, få möjligheter och stor fattigdom driver unga på flykt. Om man inte ser några alternativ till en annan livsstil är man ett enkelt offer för olika väpnade grupper.

Det måste finnas hjälp direkt. Men det måste också finnas något som gör att man ser en möjlighet att ta sig ur sin svåra situation och förändra sitt sätt att leva. Möjligheter att utbilda sig, arbeta, bruka jorden och äta sig mätt är vad svenskt bistånd ska syfta till - att ge fler en framtid värd att längta till.

Fru talman! Det går inte att ta miste på att Janine Alm Ericson tycker att detta är viktiga frågor och att regeringen, som det står i skrivelsen, prioriterar samverkan mellan de båda biståndsformerna.

Men jag måste ändå få ställa en fråga, fru talman. Riksrevisionen kommer här med ganska enkla rekommendationer, som med största sannolikhet skulle leda till ett mer effektivt bistånd. Man har en rad olika rekommendationer, men regeringen väljer att inte ta hänsyn till en enda av dessa. Min enda fråga är: Varför?

Fru talman! Som vi kan läsa i skrivelsen och som jag tog upp i mitt anförande handlar det om en granskning som gjordes under perioden 2015-2017. Det har som sagt hänt en del sedan dess. Bland annat har man gjort överenskommelser i OECD-Dac om att ha fler synergier och titta på de långsiktiga delarna men även på det snabba humanitära biståndet.

Moderaterna verkar hela tiden bortse från hur de själva tänker sig att man ska kunna värna det humanitära biståndets självständighet. De lämnar heller inga svar i sina reservationer eller här. Detta är en otroligt viktig princip. Jag vill passa på och fråga Magdalena Schröder om det, med tanke på att jag inte hade någon replikrätt på hennes anförande.

Fru talman! Det är konstigt att det alltid låter så här: Hade man bara mätt en annan period hade resultatet blivit så mycket bättre. Det är märkligt att det alltid låter på detta sätt. Jag fick dock inte svar på min fråga.

Fru talman! Bland de människor som jobbar inom biståndsbranschen, om man får säga så, finns en stor frustration över att systemen inte synkar med varandra och att det finns så många stuprör. Detta kan inte ha undgått Janine Alm Ericson. Det finns verkligen en efterfrågan på bättre samverkan.

Riksrevisionens rapport om Sidas humanitära bistånd och långsiktiga utvecklingssamarbete

I de samtal som jag har haft med människor i biståndsbranschen säger man att Riksrevisionens kritik är nyanserad och befogad. Man upplever att regeringen över huvud taget inte tar kritiken på allvar och att pratet om de humanitära principerna är ett luddigt argument som bara används för att sopa problemet under mattan.

Fru talman! Min fråga till Miljöpartiet är: Har dessa människor i biståndsbranschen fel?

Fru talman! Jag vet inte vilka personer inom biståndsbranschen som Magdalena Schröder har talat med. Dem jag har talat med tycker att det är väldigt problematiskt att Moderaterna vill skära ned ca 7 miljarder på biståndet. Det är något som skulle ge omedelbar effekt för människorna på marken, som detta handlar om.

Vi kan ha teoretiska diskussioner här om mål och annat. Jag tycker att det är bra att vi är överens om att vi vill öka samverkan för att få ett bättre utfall, men jag tycker också att vi i diskussionen ska tänka på dem som biståndet ska nå och de människor som drabbas av våra beslut.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 februari.)

Svar på interpellationer