Fru talman! I dag debatterar vi Riksrevisionens granskning av hur Försvarets materielverk, Kammarkollegiet och Kriminalvården skyddar sig mot infiltration. Riksrevisionens bedömning är rak: Arbetet är som helhet inte effektivt vare sig när det gäller att förebygga eller när det gäller att upptäcka.
Det kan ju låta torrt, det här. Vad handlar det om egentligen? Jo, det handlar om att kriminella nätverk och främmande makt försöker få in folk på statens insida. Förra veckan var jag med på en konferens organiserad av Sverige mot organiserad brottslighet, SMOB. Där pratade bland annat Institutet mot mutor, och man beskrev hur de kriminella riktar in sig på makten i de små besluten. Det är sällan generaldirektören de är ute efter, utan det kan vara bygglovshandläggaren, en medarbetare på domstolen eller den som har hand om alkoholtillstånden. Ett enda litet beslut på rätt skrivbord kan vara värt väldigt mycket pengar.
Jag vill börja med det som är bra. Regeringen har en handlingsplan mot korruption och otillåten påverkan. Man har tillsatt utredningar om bakgrundskontroller och personalsäkerhet, vilket är bra. Riksrevisionen konstaterar dessutom att personalen i grunden är stabil och att de allra flesta som jobbar i staten gör ett hederligt jobb varje dag. Regeringen håller också med om att arbetet inte är tillräckligt effektivt.
Vad är det då för brister som Riksrevisionen ser? Jo, man lyfter bland annat brister i Kriminalvården, den myndighet som står närmast den organiserade brottsligheten. Där saknas en skyddsvärdesanalys, omkring 400 anställda har löneutmätning och ungefär var tredje säkerhetsklassad medarbetare har aldrig fått frågor om sin privatekonomi eller om hot och påtryckningar. Samtidigt ska Kriminalvården växa snabbare än någonsin. Bygger man ut i rekordfart måste grunden hålla, annars blir det fel.
På konferensen berättade också Migrationsverket och Tullverket vad som fungerar hos dem. De pratade mycket om ledarskapet – om chefer som pratar öppet om problembilden och som har tid för sina medarbetare – och om att det är naturligt att säga till när något känns fel eller udda. Det är också där Riksrevisionen hittar bristerna: På Kammarkollegiet känner nästan fyra av tio inte till rutinerna mot infiltration, och på Kriminalvården är många osäkra på hur visselblåsningen fungerar. Till detta kommer den upphandlade personalen, som säkerhetsprövas av sin egen arbetsgivare. Det är som att låta varje lag ha sin egen domare.
Fru talman! Vi socialdemokrater står bakom utskottets förslag, men en skrivelse i arkivet gör inte staten säkrare. Därför vill jag skicka med tre saker till kommande regering: Styr hårdare, följ upp att myndigheterna gör jobbet och ge Kriminalvården förutsättningar att växa utan att tumma på säkerheten! Det handlar om prioritering och styrning, och det handlar om att alla som möter staten ska kunna lita på att den inte går att köpa – inte i de stora besluten och inte i de små.
(Applåder)