Riksrevisionens rapport om förvaltningen av regionala projektmedel

Fru talman! Riksrevisionen konstaterar i sin rapport om förvaltningen av regionala projektmedel att regeringens styrning och uppföljning av de regionala projektmedlen inte är utformad på ett sådant sätt att den svarar upp mot riksdagens grundläggande krav på offentlig förvaltning.

Myndighetens granskning har resulterat i ett antal rekommendationer till både regeringen och Tillväxtverket. Vi noterar att regeringen i skrivelsen framhåller att man delvis instämmer i Riksrevisionens slutsatser och vidare att regeringen har aviserat och vidtagit åtgärder som ligger i linje med myndighetens rekommendationer.

Vi ser positivt på att regeringen vidtar övergripande åtgärder, men vår och Riksrevisionens rekommendation om att regeringen bör överväga att återinföra ett automatiskt anslagssparande inom anslaget 1:1 Regionala tillväxtåtgärder står fast.

Vi kan även konstatera att regeringen i skrivelsen endast mycket kort bemöter detta genom att anföra att man inte finner någon anledning att ompröva den ordning som tillämpas i fråga om disposition av anslagssparande.

Faktum kvarstår dock att de indikationer som Riksrevisionen fått var att det borttagna anslagssparandet medförde oönskade effekter för de regionalt beslutande aktörerna.

I rapporten kan vi se att 33 av 36 aktörer svarar att en större press har skapats att betala ut de medel som ska ut varje år, något som har medfört att mer arbete läggs ned på att hämta in underlag för utbetalningar och tätare kontakter med projekten för att undvika överraskningar gällande kostnader som inte arbetats upp. Detta är något som sammantaget sannolikt har lett till att administrationen har ökat, vilket även 22 av dessa 36 aktörer anger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvalt-ningen av regionala projektmedel

Fru talman! Vi anser att Riksrevisionens rapport ger en tydlig bild av att den borttagna möjligheten till anslagssparande kan påverka de regionala aktörerna i negativ bemärkelse. Vi ser i vissa fall att det har skapats en större press att betala ut de pengar som det beslutas om varje år.

Riksrevisionen är heller inte ensamma om att teckna den här bilden, utan den rådande situationen har även problematiserats i en rapport från Ekonomistyrningsverket. I rapporten framkommer att många myndigheter och självstyrelseorgan framhållit att mycket tid läggs ned på att få in underlag för att kunna betala ut bidragen innan årsskiftet, vilket även bekräftas av att stora utbetalningar görs under det fjärde kvartalet.

Mot denna bakgrund anser Ekonomistyrningsverket att regeringen bör överväga att återinföra anslagssparande på poster under anslaget 1:1 Regionala tillväxtåtgärder. Sverigedemokraterna ser därför en relevans i att faktiskt överväga att återinföra det automatiska anslagssparandet.

Med detta yrkar jag bifall till reservation 1 i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Johan Nissinen (SD).

Fru talman! Vi har att behandla betänkandet Riksrevisionens rapport om förvaltningen av regionala projektmedel. Det kan vara bra att beskriva syftet med granskningen, nämligen att utifrån beskrivna riskområden analysera om regeringens förvaltning av regionala projektmedel svarat mot riksdagens grundläggande krav på offentlig förvaltning.

Utskottet välkomnar Riksrevisionens granskning, som lämnades över den 7 mars 2014, och kommenterar särskilt några av iakttagelserna som rör just anslagssparande, som vi har hört tidigare, uppföljning av regionala projektmedel och ansvarsfördelning inom förvaltning.

När det gäller anslagssparande gör utskottet i nuläget ingen annan bedömning än den bedömning som regeringen gör. Regeringen instämmer delvis i Riksrevisionens slutsatser, men regeringen framhåller samtidigt att man i det pågående utvecklingsarbetet har aviserat och vidtagit åtgärder som går just i Riksrevisionens rekommendationers riktning, bland annat inom ramen för regeringens översyn av anslaget och i budgetpropositionen.

Fru talman! Flera förvaltningsnivåer kräver olika typer av styrdokument och regleringar för att åstadkomma en tydlig, anpassad och effektiv styrning. I stor utsträckning används samma typer av styrdokument inom den regionala tillväxtpolitiken som används inom andra politikområden, bland annat lagar, förordningar, strategier och regleringsbrev.

I skrivelsen redovisar regeringen vilka åtgärder den avser att vidta för att stärka styrningen och uppföljningen av den regionala projektverksamheten. Regeringen framhåller att dess åtgärder är i linje med Riksrevisionens slutsatser och rekommendationer samt regeringens analys- och utvecklingsarbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvalt-ningen av regionala projektmedel

Näringsutskottet delar Riksrevisionens uppfattning att det är viktigt att uppmärksamma de risker som är kopplade till en långtgående decentralisering av ansvaret. Utskottet välkomnar därför Riksrevisionens granskning av förvaltningen av regionala projektmedel. Granskningen har visat på en oklar ansvarsfördelning mellan staten och de kommunala aktörerna. Dagens organisation leder till brister inom tillsyn och kontroll. Granskningen har också lett till ett antal rekommendationer till regeringen och till Tillväxtverket.

Jag vill som en parentes påpeka att det är viktigt att det är möjligt att lokalt ute i olika regioner fatta beslut så att medlen kommer till största nytta.

Näringsutskottet vill anföra att samtliga rekommendationer har noterats, vidare den bedömning som regeringen har lämnat samt de åtgärder som regeringen har aviserat och vidtagit med anledning av rekommendationerna. Utskottet vill i det följande särskilt kommentera några iakttagelser som rör anslagssparande, uppföljning av regionala projektmedel och ansvarsfördelning inom förvaltningen.

Fru talman! Jag delar uppfattningen att det är viktigt med god hushållning av statens medel. Enligt anslagsförordningen kan regeringen särskilt ange i regleringsbrev för det aktuella året att myndigheter får disponera ett anslagssparande. Det finns alltså en möjlighet för regeringen att medge att sparandet får disponeras vid behov. Regeringen uppger att man inte ser någon anledning att ompröva den ordningen. Det är något som utskottet instämmer i. Jag vill betona att regeringen har aviserat en utredning om förutsättningar för stärkt resultatfokus i uppföljningen av medlen.

Regeringen föreslår åtgärder som ska lösa problem som Riksrevisionen har tagit upp i sin granskning. Utskottet konstaterar i betänkandet att regeringen alltid i regleringsbrev kan låta myndigheter disponera ett anslagssparande. Den möjligheten har alltså inte utelämnats i och med betänkandet. Jag vill först invänta och se vilka effekter regeringens förslag får innan några andra åtgärder vidtas i dagsläget.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Mitt anförande kommer till stora delar att likna det som Mattias Jonsson precis har föredragit. Riksrevisionen har överlämnat en granskningsrapport med rubriken "Förvaltning av regionala projektmedel". Den förra regeringen lämnade sina svar på skrivelsen till riksdagen med anledning av rapporten, och nu i dag är rapporten uppe för behandling här i kammaren under den nuvarande regeringen.

I rapporten tar Riksrevisionen bland annat upp att det statliga bidraget till regional projektverksamhet hanteras inom ett starkt decentraliserat system. Man skriver att ett delat ansvar kan leda till otydligheter av styrning, ansvar och transparens. Man syftar på det stora antal aktörer som agerar på de olika nivåerna, precis som tidigare har sagts.

Riksrevisionen menar också att det kan finnas en risk för fragmentering av uppgifter och ansvar, vilket kan göra det svåröverskådligt, samt att medel inte används ändamålsenligt och försämrar möjligheter till ansvarsutkrävande. Man tar också upp att det kan innebära att det blir svårt att få en helhetsbild av insatsernas resultat i förhållande till uppsatta mål, vilket innebär försämrade möjligheter till styrning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvalt-ningen av regionala projektmedel

På detta har den förra regeringen svarat att i stor utsträckning används samma typer av styrdokument inom den regionala tillväxtpolitiken som används inom andra politikområden såsom lagar, förordningar, strategier och regleringsbrev. Man menar också för det första att överföringen av ansvaret från statlig till regional nivå bidragit till att insatserna är bättre lokalt och regionalt anpassade samt för det andra att medborgare och företag får bättre förutsättningar att påverka utvecklingen i sin egen region.

Ambitionen är självklart en tydlig ansvarsfördelning och styrning samt att de regionalt beslutande aktörerna har kunskap om aktuella styrdokument och regleringar. Detta har man också tagit fasta på. Tillväxtverket har förändrat och övergått från att göra överenskommelser till att fatta rambeslut om innehåll. Det pågår ytterligare arbete med att vässa uppföljningen av de regionala projektmedlen och hur den ska redovisas i årsredovisningen framöver.

Varje år görs inom ramen för regional tillväxtpolitik återrapporteringar om verksamheten inom det regionala tillväxtarbetet. Återrapporteringarna utgör även underlag för regeringens styrning och för dialog med de regionala aktörerna om genomförande, resultat och utveckling av det regionala tillväxtarbetet.

Självklart är i detta arbete Riksrevisionens rapport en del av att titta på arbetet som görs. Det finns alltid i alla sammanhang lärdomar att göra, och kvalitetsarbete avstannar aldrig.

Med detta sagt är det viktigt att understryka att det inte med nödvändighet finns någon motsättning mellan generellt näringspolitiskt motiverade insatser och sektors- och regionalpolitiska insatser för att stärka resultatfokus i uppföljningen av det aktuella anslaget.

Inom ramen för EU:s strukturfondsprogram för målet Investeringar för tillväxt och sysselsättning under perioden 2014-2020 ska en utvärdering undersöka effekter på framväxten av investeringar i tidiga skeden och påverkan på utvecklingen av kapitalförsörjning.

Utvecklingsarbetet ska genomföras i samverkan med Tillväxtverket och efter samråd med Statens energimyndighet och Almi Företagspartner AB. Det ska vara en integrerad del av lärandet under genomförandet av respektive satsning.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag ta upp följande: Riksrevisionen anser att regeringen bör överväga att återinföra ett automatiskt anslagssparande inom anslaget 1:1 Regionala tillväxtåtgärder, en uppfattning som delas av Sverigedemokraterna.

Svaret på detta är att regeringen enligt anslagsförordningen särskilt kan ange i ett regleringsbrev för det aktuella året att myndigheten får disponera ett anslagssparande. Det finns alltså en möjlighet för regeringen att medge att ett sådant sparande får disponeras vid behov.

Regeringen uppger att den inte har någon anledning att ompröva den ordningen. Det pågår ju ett utredningsarbete, precis som vi hörde. Därför gör utskottet i nuläget inte någon annan bedömning.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvalt-ningen av regionala projektmedel

I detta anförande instämde Hans Rothenberg (M).

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på motionerna.

Hela idén med den moderna regionalpolitiken är att det ser olika ut i olika delar av vårt land. Man får ett starkare genomslag om man anpassar insatserna efter hur det ser ut regionalt. Men det förutsätter att man äger bedömningen och valet av insatser.

Det regionala utvecklingsansvaret innehåller många beståndsdelar, och 1:1-anslaget är en viktig sådan. Skulle den delen likriktas och centralstyras skulle utvecklingen i respektive region vara förloraren.

Det regionala utvecklingsansvaret innehåller det statliga uppdraget som ingår i lagstiftningen - länstransportplanen, 1:1-anslaget och som sammanbindande och grundläggande del ansvaret för att ta fram och fastställa den regionala utvecklingsstrategin.

Andra mycket viktiga beståndsdelar för helheten är ansvaret för den regionala kompetensförsörjningen.

I helheten ligger också ansvaret för att skriva de regionala programmen för EU:s regionalfond och EU:s gränsregionala program Interreg samt de regionala handlingsplanerna för EU:s socialfond.

Lika viktiga är de lokala besluten om prioriteringar inom det regionala utvecklingsansvaret. I min egen hemregion Dalarna utpekas näringslivsutveckling - med ett prioriterat ansvar för besöksnäring - med bland annat innovationspolitik och klusterutveckling. Andra ansvarsområden är bredbandsutbyggnad, bostadsbyggande, koppling mellan fysisk planering och regionala utvecklingsinsatser samt ungdomars inflytande och möjligheter.

Denna helhet är beroende av att det finns ekonomiska resurser som kan kopplas samman med ansvarsområdena. På så sätt stärks utvecklingskraften i våra län.

Den viktigaste källan för detta är 1:1-anslaget och pengarna i EU:s struktur- och investeringsfonder. En viktig del i prioriteringen av 1:1-anslagets användning är att medfinansiera ansökningar till EU:s fonder så att Sverige kan ta del av dessa EU-medel fullt ut. På så sätt finns det en tydlig koppling mellan de regionala utvecklingsstrategierna och de regionala EU-programmen.

På samma sätt finns det en stark koppling i nyttjandet mellan EU-pengarna i dessa program och 1:1-anslaget hos de regionalt utvecklingsansvariga. Oftast är detta den huvudsakliga användningen av 1:1-anslaget. Medlen blir på detta sätt en viktig beståndsdel i den regionala utvecklingspolitiken.

Enkelt uttryckt är det så att om man skulle ta ifrån de regionalt utvecklingsansvariga möjligheten att disponera 1:1-anslagen skulle det innebära ett dråpslag mot helheten i den regionala utvecklingspolitiken. Det skulle vara ett tydligt steg tillbaka till den likriktade och centraliserade regionalpolitik som bedrevs i gångna tider och som inte är anpassad till den regionala verkligheten.

Därför är jag väldigt glad att utskottets majoritet står upp mot Riksrevisionens ensidiga förespråkande av ökad central styrning av det regionala utvecklingsanslaget. Låt mig citera ur utskottets betänkande:

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvalt-ningen av regionala projektmedel

"Samtidigt kan ett decentraliserat beslutsfattande innebära större demokratiskt inflytande och större möjligheter för de lokala och regionala aktörerna att anpassa politiken efter de olika lokala och regionala förutsättningarna, vilket i sin tur kan medföra en ökad effektivitet i utnyttjandet av tillgängliga resurser."

I Riksrevisionens rapport sägs också att man bör samla de uppgifter som ingår i det regionala utvecklingsansvaret hos en aktör i länet. Vi är på god väg att lyckas med detta. Av våra 21 län har nu 17 län det regionala utvecklingsansvaret lagt på politiskt styrda aktörer såsom regioner och kommunala samverkansorgan. Av de fyra som har länsstyrelser som regionalt utvecklingsansvariga kommer tre att ansöka om att få bilda region senast under 2017. Troligen kommer därtill län med samverkansorgan att i samtliga fall gå över till region 2019. Som det ser ut nu kommer sannolikt den regionala olikheten 2019 enbart att bestå av högst ett län med avvikande ansvarsfördelning. Det handlar om Stockholms län.

Fru talman! Jag skulle avslutningsvis vilja kommentera en formulering i Sverigedemokraternas skrivning i alternativ 2 i utskottets betänkande: ". att den borttagna möjligheten till automatiskt anslagssparande kan leda till ökade administrativa kostnader och i vissa fall till att projektmedel betalas ut i blindo."

För det första är det redan i dag fullt möjligt att anslagsspara. För det andra är detta ett uttryck för en nonchalant och okunnig inställning till den kompetens och seriositet som jag vet finns ute i våra regioner. Att påstå att projektmedel skulle betalas ut i blindo är ett gravt övertramp från Sverigedemokraternas sida.

(Applåder)

I detta anförande instämde Helena Lindahl (C).

Fru talman! Utifrån Riksrevisionens rapport kan man konstatera att hanteringen av projektmedel är en viktig fråga. Det handlar dels om stora belopp, dels om en väsentlig del av statens resurser till regional utveckling. Man kan därför inte annat än välkomna Riksrevisionens rapport.

Jag har själv arbetat med projektmedel under lång tid, då främst inom landsbygdsprogrammet, som vi inte diskuterar nu. Det är viktigt att man har koll på att pengarna går till det som de är avsedda för, men det är också viktigt att man har en effektiv hantering så att inte resurserna äts upp av överdriven administration. Detta kan vara två delvis motstående målsättningar. För mig är det viktigaste att man i det läget alltid antar medborgarens perspektiv.

Decentralisering av projektmedel är bra, då man får en bättre regional anpassning utifrån regionens egna förutsättningar. Men ansvarsutkrävande är ändå viktigt. Sverige har en alltmer asymmetrisk organisation, där det offentliga Sverige ser lite olika ut på olika håll. Då är det viktigt att bevaka ansvarsutkrävandet så att demokratin kan säkerställas och att få bort så många led som möjligt mellan medborgarna och dem som fattar besluten. Därför är det positivt att mer projektmedel nu underställs landsting som har omvandlat sig till regioner och därmed har kommit att närmare likna direktvalda parlament.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvalt-ningen av regionala projektmedel

Jag ser med oro på de exempel som man har hittat på dubbelarbete eller dubbelrapportering. Av egen erfarenhet vet jag att det är väldigt tidsödande och stjäl resurser när man behöver göra nästan samma sak flera gånger. Ska vi få en effektiv förvaltning av projektmedel måste dubbelarbetet bekämpas. Det gör man bäst genom att ha en stor lyhördhet gentemot dem som administrerar och arbetar med projektmedlen.

Även om inte Riksrevisionen berör det i sin granskning skulle jag vilja lyfta fram jämställdhetsaspekten. I budgetpropositionen i höstas redovisades tydligt att projektmedel i dag inte används på ett jämställt sätt i den utsträckning som de borde. Tyvärr har stöden historiskt sett gynnat män i högre utsträckning än kvinnor. Även om tendensen nu är bruten och det går i rätt riktning finns skillnaderna fortfarande kvar. Det här är en fråga som vi från politiskt håll behöver bevaka och följa upp.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på motionerna.

Fru talman! Det här med regionala projektmedel är intressant, tycker vi som kristdemokrater. Det är faktiskt ett inflytande från den kommunala och regionala nivån när det gäller vad de här medlen ska åstadkomma.

Självklart är det precis som Riksrevisionen skriver, att aktörer på flera förvaltningsnivåer skapar ett större behov av tydlig ansvarsfördelning. Det kan vi inte neka till. Det är alltid bra, i vilken organisation eller förvaltning som helst, att varje nivå har en tydlighet när det gäller vad den nivån ska göra, kunna utvärdera och så vidare. Detta är något som säkert går att förbättra.

Något som också är intressant är vad som sägs om medfinansiering i dokumentet. Man säger att det är svårt att separera effekter av regionala projektmedel som är insatta som medfinansiering från effekter av strukturfondsmedlen. För oss som har jobbat på den nivån är det dock inte så svårt. Det handlar ju om att medfinansieringen ska tillgodose det gemensamma resultatet. Jag tycker inte att detta är särskilt konstigt, till skillnad från Riksrevisionen. Men för oss som har jobbat på den här nivån - min kollega från Centern och region Dalarna, Anders Ahlgren, påpekade också detta - handlar detta om att man sätter in pengar gemensamt för att nå det uppsatta målet, om det är besöksnäring, bredbandsutbyggnad eller vad det nu kan handla om. Därför håller jag inte med Riksrevisionen i den delen.

Skulle man separera effekterna, vad har man då för användning av medlen för medfinansiering? Om man ska separera medlen och utvärdera dem för sig uppnår de inte gemensam större nytta.

Vad jag vill poängtera är just det demokratiska inflytandet från de lokala och regionala aktörerna. Det är en möjlighet för kommuner, landsting och regioner att få de projektmedel som de är i behov av. Det kan inte någon annan tycka något om på EU-nivå eller nationell nivå. Det måste man flytta ned på de nivåerna enligt subsidiaritetsprincipen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)