Riksrevisionens rapport om det nationella smittskyddet

Fru talman! År 2020 kom covid-19-pandemin till Sverige, den dödligaste epidemin som drabbat Sverige sedan spanska sjukan år 1918. Över 18 000 dödsfall registrerades från att den första smittvågen nådde oss i februari/mars 2020 till att den fjärde smittvågen ebbade ut under vintern 2022.

Pandemin var en grym läromästare, men ändock en läromästare. Vi lärde oss att snabba och kraftfulla satsningar var en riktig strategi i fråga om krishantering för penning- och finanspolitiken. Vi lärde oss att det saknades en plan för att skydda äldre och andra riskgrupper. Vi lärde oss att krishantering bör skötas nationellt och underställas regeringen, snarare än att outsourca det till en myndighet. Och vi påmindes om att vaccin fungerar.

I dag har mycket av det som var bristfälligt i pandemihanteringen åtgärdats. Det är bra. Vi moderater och regeringen och dess samarbetsparti vill fortsätta vara en konstruktiv kraft som vaccinerar vårt samhälle mot att bli naivt igen.

Fru talman! Riksrevisionen har granskat det nationella smittskyddet och ställt frågan om det är anpassat för en storskalig smittspridning. I sammanhanget bör nämnas att det nationella smittskyddet fungerar bra i ett normalläge men behöver stärkas för att öka förmågan att hantera framtida pandemier. Vi vet inte hur eller när nästa pandemi slår till, men vi kan anta att den sista pandemin inte är bakom oss.

Här är det viktigt att slå fast att det som är ett effektivt sätt att hantera ett utbrott av en smittsam sjukdom i en situation kan vara ineffektivt i en annan situation. Därför behövs en aktör som tydligt tar på sig ledartröjan men som värnar ansvarsprincipen och möjliggör för ett väl fungerande samarbete mellan berörda parter på nationell, regional och lokal nivå. Det är avgörande att samhället går i takt när gemensamma utmaningar ska övervinnas.

Kommunikation är i det sammanhanget kritiskt. Jag minns min egen roll under pandemin; som tillförordnad ordförande i regionstyrelsen på Gotland fick jag information från Folkhälsomyndigheten om att smittan skulle utrotas samtidigt som de råd man gav till befolkningen bara handlade om att, som det kallades, platta till kurvan.

En sådan ordning, där myndigheter säger en sak men gör en annan, är ohållbar. Lokalt valde vi därför att ta till drastiska åtgärder för att skydda vår befolkning. Andra regioner och kommuner gjorde på andra sätt.

Fru talman! Riksrevisionen gör, precis som Socialstyrelsen, en bedömning och säger att samordningen på det vårdhygieniska området behöver utvecklas och bli mer likvärdig över hela landet. Det är också vad Vänsterpartiet har tagit fasta på i sin följdmotion, den enda i betänkandet.

Regeringen är dock inte av en annan uppfattning. Redan i fjol tillsattes Utredningen om stärkt framtida smittskydd, som ska lämna sitt slutbetänkande i februari 2025. Utredningen behandlar bland annat frågan om en nationell strategi för att hantera pandemier och om smittskyddslagen behöver anpassas för situationer med omfattande spridning av smittsamma sjukdomar. Jag vill framför allt framhålla att Statskontoret redan har fått i uppdrag att göra en myndighetsanalys av Folkhälsomyndigheten.

I uppdraget till den experttunga utredningen finns organisatoriska frågor som rör smittskydd samt att analysera och föreslå hur ett nationellt samordningsansvar för vårdhygienfrågor bör utformas. Att bifalla Vänsterpartiets motion blir därför inte mer än ett kraftfullt slag i luften, helt utan praktisk betydelse. Arbetet är redan igång sedan ett halvår tillbaka.

Fru talman! I en annan del vill följdmotionären ta fasta på att tillgången till vårddata är för dålig. Det är väl så dags att vakna till liv i den frågan. Alla partier står redan bakom att vi behöver utveckla och förbättra tillgången till vårddata och har gjort det under många år. Det råder ingen politisk strid om detta. Vi är överens om att situationen inte är tillfredsställande, och arbetet med frågan hade mer än gärna fått börja för många år sedan.

Jag ska bara nämna några initiativ när det gäller detta som har tagits i närtid. I november 2023 lämnade Utredningen om sekundäranvändning av hälsodata sitt slutbetänkande. Det bereds nu i Regeringskansliet.

Samma månad lämnade Utredningen om infrastruktur för hälsodata som nationellt intresse också en delredovisning av sitt uppdrag. Den handlade i huvudsak om enhetlig tolkning av juridiken på området, vilket har efterfrågats. Även denna behandlas i Regeringskansliet.

I december 2023 tillsattes en nationell samordnare för digital infrastruktur i hälso- och sjukvården, Tomas Werngren. Man ska arbeta med frågan om att göra hälsodata tillgängliga i hela vårdkedjan för all vård, såväl kommunal som regional samt för tandvården, oavsett huvudman.

Vidare pågår ett arbete med att se över regelverket för hälsodataregister och möjligheter att samla in data från primärvården, vilket ska redovisas den 30 juni i år. Jag och många med mig ser fram emot att se vilken produkt Ingela Alverfors kommer att leverera för att vi ska få en bättre helhet på området.

E-hälsomyndigheten redovisade i mitten av april sitt uppdrag om att ta fram förslag till färdplan för en nationell digital infrastruktur för vården som baseras på en dialog med regioner, kommuner, vårdgivare och it-leverantörer.

Sammantaget går det inte att komma till någon annan slutsats än att det på området redan pågår ett omfattande arbete när det gäller frågan som tas upp i yrkande nummer 2 i följdmotionen.

Fru talman! Covidpandemin var en grym läromästare, och det är många som kan betecknas som efterkloka. Men visst är det bättre att vara efterklok och göra sin hemläxa än att vara efterdum och dra fel slutsatser.

Fru talman! Det pågår ett omfattande arbete för att stärka Sveriges beredskap mot kris och krig men också mot omfattande smittspridning. Det är ett svenskt intresse att stärka det nationella smittskyddet, vilket regeringen och samarbetspartiet redan arbetar intensivt med. Vänsterpartiets följdmotion ter sig därför lite yrvaken.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Pandemin - vad snabbt vi glömde vad vi behöver göra. Det anser jag när jag står här i dag.

Jag jobbade med pandemin i socialutskottet från mars 2020 fram till att Coronakommissionen avlämnade slutbetänkandet om sitt stora arbete i februari 2022. Jag ser stora skavanker i samhället just nu när det gäller just att kunna bemöta pandemier, stora kriser och så vidare. Vi är helt enkelt inte förberedda. Det borde vi vara.

Riksrevisionen har tittat på detta och konstaterar att det nationella smittskyddet fungerar bra i normalläge - det kan man väl säga - men det behöver stärkas och öka förmågan att hantera framtida pandemier. Det låter lite illavarslande. Jag tycker alltså att vi står på ungefär samma ställe som när pandemin kom. Vi har exempelvis inte en starkare sjukvård, snarare tvärtom. Det är så mycket vi behöver göra.

Regeringen har inte gjort tillräckligt för att förbättra smittskyddets effektivitet, anser jag. Man behöver åtgärda brister i fråga om regelverk, otillräckliga system och data för nationell övervakning och ett uppdelat ansvar för vårdhygien. Det krävs ganska många fler förändringar.

Jag noterade att föregående talare, Jesper Skalberg Karlsson, sa någonting om att vi inte kom ur denna pandemi särskilt väl. Om man tittar på alla utredningar som finns om pandemin och hur världen klarade av den ser man att Sverige klarade av den relativt väl, fru talman. Det fanns problem, exempelvis att det inte fanns skyddsutrustning. Vi hade inget nationellt lager. Det fanns inte heller lager i de tre största regionerna. Det kommer jag att återkomma till. Vi vill nämligen lagstifta om det.

I skrivelsen menar regeringen att flera av de rekommendationer Riksrevisionen ger redan finns inkluderade i olika utredningar. Det kan så vara, men vi tycker att de direktiv som getts är lite vaga. Det finns en anledning till att regeringen borde ta Riksrevisionens rapport på betydligt större allvar, och även andra partier borde titta på det. När pandemin kom var den nämligen som en krasch, och det tror jag ingen av oss vill uppleva igen.

Vänsterpartiet har innan, under och efter coronapandemin lyft fram bristerna i Sveriges beredskap mot pandemier. Trots att Sverige och resten av världen genomgått en fruktansvärd pandemi med en allmänfarlig, samhällsfarlig sjukdom har den svenska regeringen inte gjort mer än kanske knapphändiga förändringar.

Vi måste stärka smittskyddet för att öka förmågan att hantera framtida utbrott. Jag är väldigt orolig för det här. Om det blir pandemi igen, är vi verkligen starka? Har vi en sjukvård som klarar av det? Har vi en krisberedskap som klarar av det eller om det blir krig? Jag är tyvärr inte övertygad om det.

Vänsterpartiet menar att det är hög tid att lägga ut en ny kurs för smittskyddet, accelerera och öka beredskapen för pandemier. Det behövs ganska kraftiga förstärkningar av välfärden, det gemensamma och sjukvården. Det har vi diskuterat så mycket! Om man har en sjukvård som vacklar, som vi har i dag, måste alla inse att om det blir pandemi ligger vi ganska risigt till. Nu uttryckte jag mig på ett folkligt sätt, fru talman.

Vårdhygien är grundläggande. Det såg man i det förebyggande arbetet mot smitta. I dag delas det nationella ansvaret för vårdhygienfrågor mellan Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten. Vi anser att ansvaret för vårdhygienfrågor i stället ska samlas hos en myndighet, så att det inte blir lika splittrat. Det har vi bland annat lyft fram i vår reservation.

Vänsterpartiet instämmer i det som sägs i Riksrevisionens granskning om insamling och hantering av vårddata. Mycket är nog på gång, men jag tycker att vi i samtliga partier får ta på oss att vi inte varit speciellt snabba. Det är jätteviktigt att det blir lite fart på det hela. Det måste också finnas rättsliga förutsättningar för datainsamling för myndigheterna. Vänsterpartiet vill att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att ta fram förslag på vilka rättsliga förutsättningar Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen ska ha för att samla in och hantera vårddata. Det tycker vi skulle vara bra.

Något som var väldigt påfallande när pandemin drog igång var den totala bristen på smittskydd. Det var fundamentalt. På Södersjukhuset blev en person intervjuad i en nyhetssändning klädd i simutrustning för dykare på grund av att det inte fanns någon smittskyddsutrustning att tillgå i Stockholm. Det fanns inte heller i de andra regionerna. Det är fortfarande ett magnifikt problem, anser jag.

De tre största regionerna saknar lager för att klara sig i tre månader. Det tror jag att man måste lagstifta om. Det kan inte vara frivilligt, utan det måste vara självklart att man köper in skyddsutrustning och andra nödvändigheter. Att göra det under brinnande pandemi, som man fick göra över hela världen, blir väldigt krångligt, ineffektivt och dyrt. Det fick vi ägna mycket tid åt.

Vi vill som sagt att regionerna ska ha lagkrav på sig att inneha lager som räcker i åtminstone tre månader vid pandemier. Det kommer vi att återkomma till i en helt annan debatt än dagens.

Jag yrkar bifall till den reservation vi har lagt fram.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 maj.)