Riksrevisionens rapport om arbetsrättsliga villkor i offentlig upphandling

Fru talman! Vi ska nu debattera finansutskottets betänkande FiU28, som behandlar Riksrevisionens rapport om arbetsrättsliga villkor i offentlig upphandling. Det är en viktig granskning, för detta handlar ytterst om hur vi använder skattebetalarnas pengar och om förtroendet för hela upphandlingssystemet.

Offentlig upphandling omsätter varje år över 1 000 miljarder kronor. Det är medel som ska användas effektivt men också ansvarsfullt. Vi ska ha god konkurrens, hög kvalitet och riktigt bra villkor. Vi ska också säkerställa att de företag som vinner kontrakt faktiskt följer lagar och regler.

Fru talman! Riksrevisionen pekar på en rad områden med förbättringspotential. Det gäller inte minst tillämpningen av arbetsrättsliga villkor och uppföljningen av den. Det är allvarligt, för krav som inte följs upp riskerar att bli tomma ord. Problemet i dag är sällan att det saknas regler, utan problemet är att reglerna inte alltid tillämpas konsekvent och att uppföljningen brister. Det är därför regeringen har lagt sitt fokus på att få systemen att fungera i praktiken.

Under mandatperioden har regeringen genomfört flera konkreta åtgärder för att stärka offentlig upphandling. En central reform är att delar av Kammarkollegiet har förts över till Upphandlingsmyndigheten, vilket är en strukturell förändring som stärker statens samlade upphandlingskompetens. I stället för att ansvaret är splittrat samlar vi nu kunskapen, vägledningen och metodstödet i en myndighet. Det ger ett tydligare ansvar, bättre kvalitet och starkare stöd till alla upphandlande myndigheter i landet.

Fru talman! Regeringen har också förstärkt resurserna till Upphandlingsmyndigheten. Det handlar om konkreta insatser: fler och bättre vägledningar när det gäller arbetsrättsliga villkor, utvecklat stöd för riskbaserad uppföljning och utbildningsinsatser för upphandlare i hela landet. Detta gör skillnad i vardagen, där upphandlingen faktiskt genomförs.

Vi har också stärkt arbetet mot arbetslivskriminalitet. Genom ökade resurser till myndighetssamverkan har kontrollerna blivit fler och bättre. Myndigheter som Skatteverket, Polismyndigheten och Arbetsmiljöverket arbetar i dag närmare tillsammans för att identifiera oseriösa aktörer. Det gäller inte minst företag som försöker vinna offentliga kontrakt genom att dumpa villkor eller bryta mot regler. Detta är avgörande för att ge skydd mot oseriösa företag.

Regeringen har också förbättrat möjligheterna att kontrollera leverantörer. Upphandlande myndigheter har i dag bättre stöd för att kontrollera att skatter och avgifter är betalda, identifiera riskföretag och ställa relevanta och proportionerliga krav. Det minskar risken för att oseriösa aktörer släpps in i systemet.

En annan viktig del är digitalisering. Regeringen har avsatt medel för att utveckla digitala lösningar i offentlig förvaltning. Detta omfattar också upphandling. Det förenklar anbudsprocesserna, förbättrar informationsutbytet och gör det lättare att följa upp avtal. Det minskar också administrationen samtidigt som det ökar kontrollen.

Fru talman! Vi har tydligare kopplat upphandling till beredskap och robusthet. Det handlar om att säkerställa att leverantörer klarar av att leverera även i kris, så att vi inte bara upphandlar lägsta pris utan också får tillförlitlighet och långsiktighet. Det stärker både staten och samhället.

Låt mig också säga något om vad regeringen kommer att göra framöver, fru talman. Arbetet med att förenkla upphandlingsregelverket fortsätter. Man ser över hur kraven kan bli mer proportionerliga och hur små och medelstora företag kan delta. Man utvecklar även stödet för uppföljning; det är där mycket av problemet ligger i dag. Regeringen fortsätter dessutom att stärka arbetet mot arbetslivskriminalitet så att fler oseriösa aktörer stoppas innan de får tillgång till offentliga kontrakt.

Oppositionen efterfrågar ofta fler regler och skarpare skrivningar, men fler regler löser inte problemet om de inte följs upp. Regeringens linje är tydlig. Det är genom bättre efterlevnad, starkare kontroll, tydligare ansvar och högre kompetens vi får till verklig förändring.

Fru talman! Offentlig upphandling ska präglas av ordning och reda. Seriösa företag ska vinna upphandlingar, inte de som fuskar eller dumpar villkor. Genom att samla kompetensen, stärka myndigheterna, förbättra kontrollerna och utveckla uppföljningen tar regeringen konkreta steg i den riktningen. Det handlar inte bara om ambitioner, utan det handlar om reformer som genomförs här och nu och som kommer att fortsätta utvecklas.

Finansutskottets bedömning är att regeringens arbete går i rätt riktning. Riksrevisionens iakttagelser är viktiga, och de möts med konkreta åtgärder. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! För oss socialdemokrater är det viktigt med ordning och reda i de offentliga finanserna. Det innebär bland annat att pengar som ska gå till det offentliga ska användas på ett korrekt sätt. De ska definitivt inte gå till kriminell verksamhet eller fusk. Man ska heller inte kunna ta ut stora vinster från de resurser som ska användas till den gemensamma välfärden och till att bygga Sverige starkt.

Vi vill inte att upphandlingar ska vinnas av företag som dumpar löner och tummar på arbetsvillkoren för de anställda. Varje år görs upphandlingar till ett värde av drygt 1 000 miljarder kronor. Politiken har ett stort ansvar för att dessa miljarder används på ett klokt och ansvarsfullt sätt ur många olika perspektiv.

Riksrevisionen har i denna rapport tittat på om de statliga myndigheterna i sina upphandlingar tar hänsyn till huruvida arbetstagarna har goda arbetsrättsliga villkor och om de över huvud taget ställer sådana krav vid förfrågan om upphandling. Tyvärr, fru talman, är det en sorglig läsning. Arbetsrättsliga krav saknas i två av tre upphandlingar i riskbranscher. Myndigheterna gör också tvivelaktiga tolkningar av lagstiftningen och använder ofta allmänna skrivningar i stället för att specificera lön, arbetstid och semester. Detta gör att kraven blir väldigt otydliga för dem som lämnar eller får anbud. Det gör också att det blir väldigt svårt att följa upp dem.

Rapporten visar även att myndigheterna är dåliga på att följa upp om det som de har upphandlat verkligen levererar det som har sagts. Utan uppföljning riskerar efterlevnaden som sagt att bli låg.

Fru talman! År 2017 beslutade man om förändringar i upphandlingslagstiftningen som innebar att man gav de cirka 3 800 upphandlande myndigheterna och enheterna möjlighet, och ibland även skyldighet, att i vissa upphandlingar ställa och följa upp krav med koppling till arbetsrättsliga villkor. Det var ett viktigt första steg för att garantera att offentlig upphandling bidrar till bra arbetsförhållanden.

Samtidigt kan vi tyvärr se att det finns mycket kvar att önska när det gäller arbetsrättsliga villkor och krav i offentlig upphandling, vilket Riksrevisionens granskning tydligt visar.

För oss socialdemokrater är det självklart att det ska råda bra arbetsvillkor på svenska arbetsplatser och att offentlig upphandling ska vara med och bidra till detta. Därför driver vi på för att villkor enligt kollektivavtal ska gälla i offentlig upphandling. Vi vill förändra EU-rätten så att krav på kollektivavtal kan ställas i offentlig upphandling.

Vi socialdemokrater vill också begränsa antalet underleverantörsled till två i riskbranscher. Uppföljningen blir avsevärt mycket svårare på en arbetsplats där det förekommer långa och komplexa underleverantörskedjor. Vi ser hur man skyller ifrån sig och inte tar ansvar för dem som finns i leden allra längst ned.

Så här kan vi inte ha det. Ett sätt att komma åt en del av skumraskföretagen är att begränsa detta.

För att göra det svårare att fuska vill vi också öka tillsynen över riskbranscher och förstärka det myndighetsgemensamma arbetet mot arbetslivskriminalitet. Vi vill se att företag som fuskar ska kunna svartlistas.

Mot bakgrund av Riksrevisionens granskning blir det ännu tydligare att detta verkligen behövs. Vi anser att regeringen måste agera kraftfullt och lösa problemen med det som i dag inte alls fungerar.

För att komma till rätta med det faktum att alltför få upphandlande myndigheter i dag ställer arbetsrättsliga krav måste regeringen vara tydlig i regleringsbreven till de myndigheter som bedriver omfattande offentlig upphandling. Det måste vara så att man ska säkerställa skäliga arbetsvillkor för anställda i offentligt upphandlade verksamheter och kräva återrapportering. Det gjordes senast 2018, fru talman.

Det är faktiskt helt oacceptabelt att man inte kontrollerar detta. Regeringen har dessa möjligheter, och det borde vara en självklarhet. Tyvärr verkar regeringen inte prioritera detta.

Jag kan inte tolka det på något annat sätt, fru talman, än att regeringen inte vill göra något aktivt för att förhindra denna utveckling. Man skriver att upphandlande myndigheter behöver få stöd från Upphandlingsmyndigheten, men man är inte beredd att skapa riktiga förutsättningar för detta.

Fru talman! Människor blir eller riskerar att bli utnyttjade och att få arbeta under dåliga arbetsförhållanden för dumpade löner. Våra gemensamma skattepengar går till kriminella. Dessutom väljer allt fler seriösa företag att inte lägga anbud; de tycker inte att det är någon idé. De vet att de aldrig kan få uppdragen, för de vill inte konkurrera på de villkoren. Detta innebär en risk för hela upphandlingssystemet.

Vi socialdemokrater vill stärka arbetstagarnas villkor. Det ska vara sjysta löner och trygga arbetsvillkor på svenska arbetsplatser. Vi vill stoppa kriminella från att ta del av de gemensamma skattepengarna. De pengarna ska vi använda till att bygga Sverige starkare, och ett sätt är att styra upp det så att myndigheterna använder upphandlingen på rätt sätt. Detta borde faktiskt vara helt självklart.

Fru talman! Jag står bakom alla socialdemokratiska reservationer men yrkar bifall till reservation nummer 1.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar nu finansutskottets betänkande FiU28 Riksrevisionens rapport om arbetsrättsliga villkor i offentlig upphandling.

Riksrevisionen har gjort ett bra jobb. Jag noterar också att regeringen har skjutit till pengar för att Riksrevisionens synpunkter ska följas upp.

Bland annat rekommenderar Riksrevisionen Upphandlingsmyndigheten att ta fram riskanalyser. De som upphandlar offentligt bör tänka igenom upphandlingen, för som jag ser det har man ett egenansvar när man går in i en upphandling. Det finns ju flera verktyg.

Stora upphandlingar kan vara en risk för mindre aktörer. Då kan det vara enklare med en delad upphandling för att få bättre kontroll. När det gäller exempelvis förskolor behöver inte upphandlingen gälla fyra stycken, utan man kan upphandla dem två och två för att få in aktörer som man har bättre kontroll på lokalt. Denna möjlighet finns.

Riksrevisionen rekommenderar också att Konkurrensverket ska få utökad tillsyn över myndigheter och även öka sitt stöd till upphandlande myndigheter.

Regeringen har som sagt skjutit till mer pengar, och det är bra. Om man inte hade gjort det hade det varit svårt att få en effekt på just dessa punkter.

Det är också viktigt att använda den lagstiftning som finns, lag om offentlig upphandling, LOU, och lag om valfrihetssystem, LOV. LOV är möjlig att använda som ett instrument vid upphandlingar där flera aktörer ska utföra samma uppdrag i en kommun eller region.

Riksrevisionens kritik mot att arbetsrättsliga villkor inte följs upp är allvarlig. Även här har dock den som upphandlar ett ansvar att kontrollera om anbuden är seriösa. Samtidigt vet jag att möjligheten att göra det när man får in anbuden är begränsad. Det är dock utmärkt att Riksrevisionen tar upp detta i sin rapport.

Fru talman! Vi debatterar nu finansutskottets betänkande om arbetsrättsliga villkor i offentlig upphandling. Det låter inte så roligt men är otroligt viktigt, för det här är en fråga som går rakt in i kärnan av vad politik faktiskt handlar om, det vill säga vad vi använder våra gemensamma resurser till och vilka villkor vi accepterar på svensk arbetsmarknad.

Riksrevisionens granskning är tydlig: Systemet fungerar inte som det är tänkt. Endast en tredjedel av de granskade upphandlingarna innehåller arbetsrättsliga villkor trots att lagstiftningen kräver det i riskbranscher.

Detta är inte en liten teknikalitet; det är en systembrist. Vad innebär det i praktiken? Jo, att skattemedel riskerar att gå till företag som pressar löner, kringgår regler och skapar otrygga arbetsvillkor. Det innebär att seriösa företag konkurreras ut, och det innebär att vi i denna kammare accepterar att offentlig sektor bidrar till lönedumpning.

Fru talman! Det är svårt att tänka sig något mer grundläggande än att offentliga medel aldrig ska användas för att dumpa villkor på arbetsmarknaden. Men det är precis det som riskerar att ske i dag. Riksrevisionen pekar på varför: Lagstiftningen är svår att tillämpa, stödet till myndigheterna är otillräckligt och uppföljningen brister kraftigt.

Det är dessvärre inga små justeringar som behövs, för det handlar om att systemet inte levererar. Ändå landar utskottsmajoriteten i att man ska vänta och se. Man vill inte föregripa regeringens arbete, och man vill avvakta ytterligare utredningar, ytterligare uppdrag och ytterligare processer. Men det är inte tillräckligt, för under tiden fortsätter problemen. Oseriösa aktörer fortsätter att vinna upphandlingar, och arbetstagarna får betala priset.

Det krävs konkreta åtgärder här och nu. För det första måste stödet till upphandlande myndigheter stärkas på riktigt. Det ska inte vara valfritt eller otydligt hur arbetsrättsliga villkor ska tillämpas. Det ska vara enkelt att göra rätt och svårt att göra fel.

För det andra måste uppföljningen skärpas. Att ställa krav utan att kontrollera att de följs i praktiken är såklart helt verkningslöst. Riksrevisionen visar att djupgående uppföljningar nästan aldrig sker. Det duger verkligen inte. Vänsterpartiet vill se en tydlig utveckling mot centraliserad och resursstark uppföljning så att kontrollen faktiskt fungerar på riktigt, inte bara på papperet.

För det tredje måste vi sätta stopp för modellen där lägsta pris alltid vinner och avgör upphandlingen. När priset pressas utan tillräckliga krav och kontroller leder det bara till en kapplöpning mot botten. Det är inte en fungerande marknad, utan det är en marknad som premierar fusk.

Fru talman! Offentlig upphandling i Sverige omfattar omkring 900 miljarder kronor varje år. Det är en enorm summa pengar och en enorm ekonomisk kraft. Ska den kraften användas för att pressa ned villkoren eller för att höja dem? För Vänsterpartiet är svaret självklart. Vi vill att offentlig upphandling ska vara ett verktyg för ordning och reda på arbetsmarknaden. Vi vill att kollektivavtal ska vara norm. Vi vill att skattemedel ska gå till seriösa företag, inte till dem som konkurrerar med sämre villkor.

Fru talman! jag yrkar bifall till reservation 3 i betänkandet. Vänsterpartiet vill att regeringen ger ett tydligt uppdrag till Upphandlingsmyndigheten att stärka stödet för uppföljning. Vi vill också att regeringen skyndsamt återkommer med konkreta förslag om hur uppföljningen kan centraliseras och effektiviseras.

Fru talman! Det handlar i grunden om respekt, respekt för de människor som går till jobbet varje dag, respekt för de företag som gör rätt för sig och respekt för hur vi använder våra gemensamma resurser. Skattemedel ska inte finansiera dåliga arbetsvillkor.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 26 mars.)