Regional tillväxtpolitik

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till allianspartiernas motion och den moderata kommittémotionen, det vill säga reservation 1 och 14.

Denna vecka började med att näringsutskottet gjorde ett gemensamt besök i en av våra regioner, nämligen Västerbotten. Där har inkubatorer, grundforskning, innovation, design, utbildning i världsklass, energifrågor, träindustri, livsmedelsfrågor, mineralfrågor, infrastruktur med mera stått på agendan.

På en av de bilder som utskottet fick presenterade för sig hos ett företag stod det: ”På en dålig dag är vi dubbelt så bra.” Det är ett motto som kan överföras på den mångrikedom och verksamhet som finns av företag, industri och entreprenörskap i vårt land och som också gör att Sverige kan fortsätta att konkurrera med andra länder och vara en global spelare på en världsmarknad.

Det unika med Västerbottens olika företag och entreprenörer kan överföras till andra delar av landet, som med sina regioner och platser har en potential och möjlighet att växla upp. Styrkan ligger i att få det bästa av de olikheter som finns i städer, landsbygd, småorter, förorter, glesbygd och natur och kultur.

Svårigheter och utmaningar finns med att rekrytera rätt arbetskraft. Detta gäller inte minst ingenjörer och specialkunskaper som företag som ligger på orter och platser utanför storstäderna behöver och kräver för att kunna fungera. Likaså har städerna sina bristyrken. Det är viktigt att Sverige kan anställa personal som vill och kan flytta till vårt land, och därför är det också viktigt med arbetskraftsinvandring för ett öppet näringsliv.

Landsbygdens och stadens utveckling får inte bli varandras motpoler som de många gånger är, utan det behövs ett synsätt som stärker och utmanar alla. Våra städer måste kunna fortsätta att växa med noder som lockar till sig kunskaper och företag från världens alla hörn. Detta gäller även för företag ute i landet så att vi kan fortsätta att vara en global spelare och ett land dit människor vill söka sig för att vi ligger i framkant.

Urban tillväxt tillsammans med utveckling i riket är viktigt för att vi ska kunna attrahera just den arbetskraft som det råder brist på och för att företag ska vilja stanna och utvecklas och tillsammans med nya företag utveckla forskning och framtid.

Gamla företag med förnyat mindset skapar nya möjligheter för kunder och företag att bli attraktiva företag som erbjuder nya lösningar. Här finns en stor potential. När man lyssnar på hur exempelvis EQT har arbetat med digitalisering på ett nytt sätt ser man potentialen i dagens och morgondagens nya möjligheter för vårt land, tillsammans med allt som sker en vanlig vardag.

Herr talman! Inom besöksnäringen växer önskemål om tyst turism fram. Tystnad är något som Sverige har gott om. Här handlar det om naturupplevelser då man får bo enkelt och leva med naturen, vilket är något som blir mer och mer attraktivt. Många vill betala en hel del för att få uppleva detta. Det här ska vi i vårt land ta vara på.

Inom näringen finns potential med destinationer som anknyter till varandra där man kan bo, besöka och uppleva inte minst mat och dryck från det lokala. Här är dessutom trösklarna låga om man vill ta sig in på arbetsmarknaden. Branschen är redo, men regeringen har inte fått Arbetsförmedlingen att leverera sin del, vilket stoppar och bromsar möjligheter.

Landsbygden har fått ett nytt uppsving med gårdsförsäljning av livsmedel och drycker. Det gäller inte minst äppelmust från mina hemtrakter i Skåne. Där vill vi tillsammans med andra se en besöksnäring som kan tillvarata bryggerier och lokala vingårdar. Dessa bidrar till en helhet för besöksnäringen, och de har möjlighet att verka fullt ut inom ramen för både EU-lagstiftningen och Systembolaget.

På flera orter växer saluhallar fram, och lokala produkter efterfrågas. Här finns en stor potential för små företag att leverera jordbruksprodukter och andra produkter och tjänster till det offentliga, om inte regeringens iver att stapla regleringar på varandra försvårar för dessa företag att sälja inom den offentliga upphandlingen. Lagen hann knappt gå igenom innan det började komma in överklaganden om att myndigheter har talat om kollektivavtal trots att det på lokalt plan redan har funnits ett annat avtal. Om inget sker kommer detta att bli bekymmersamt framgent.

Vi har i vårt land styrkan av stad och land, jordbruk, skogsbruk, skärgård, hav, sjöar, industri, företagande, näringar baserade på olika sektorer och branscher, forskning och utveckling. Då kan vi inte sätta krokben för våra verksamheter genom att minska deras konkurrensmöjligheter. Det krävs insatser på nationell nivå för jobb, utbildning och företagande, vilka samverkar med regionala tillväxtinsatser.

Här spelar Jordbruksverket, Vinnova och Tillväxtverket roll, och de är ambitiösa medlemmar när det gäller att pengarna från EU ska användas på rätt sätt. Sverige har här något att ta tag i. Vi måste införa rätt saker på hemmaplan, och det gäller att styra upp i Bryssel. Pengarna ska vi ha för att mäta och transparent följa upp projektmedel på ett bra sätt.

Vid de destinationer som jag har rest till har jag förstått att Leaderpengar som präglas av initiativ från den lokala och regionala nivån hämmas eller till och med strandar för att det tar för lång tid för kvarnarna inom Jordbruksverket att mala, och man får inte pengar till det man behöver. Så ska vi inte ha det.

Viktigt är att vi har myndigheter som samverkar med regioner och på lokal nivå för att på bästa sätt få ut mesta möjliga nytta liksom att vi har mogna verksamheter som kan stå på egna ben med hållbar långsiktighet. Företag och industri ska inte behöva dra i handbromsen för att det tar tid att få svar eller för att det tar tid på grund av utredning eller rättsliga processer.

Ett modernt samhälle som ska fortsätta att utvecklas måste ha ett utbyte där tänket är att gemensamt skapa framtiden, inte att stoppa, förhindra och förbjuda. Därför är det problematiskt att regeringens politik innehåller såväl skatter som ökat regelkrångel.

Regeringen har föreslagit en vägslitageskatt, som i folkmun kallas kilometerskatt. Denna skadliga skatt ska nu reformeras – till vad? Om vi vrider vårt land så att norr hamnar nere i Europa hamnar vi i Italien. För de transporter som är så avgörande för att nå ut med våra varor och produkter för export tar det många mil innan de ens når Europa. Lastbilar som får ta mer last har tillåtits på ett par ställen, men de kan inte ta sig från punkt A till punkt B. Det blir som små öar där de kan köra, och det hänger inte ihop.

Dessutom behövs flyget. Vi tror på att utveckla teknik, inte på att straffbeskatta ett transportmedel så att grannländerna tar över transporterna och vi själva står utan och förlorar möjligheter. Här behöver man göra nytta, och denna nytta ska ske för miljöns skull, vilket inte är fallet nu. Det verkar mer handla om att fylla tomma hål i regeringens kassa. Detta är fel väg att gå, och regeringen borde tänka om.

Regional tillväxt börjar lokalt med näringsliv för att man ska kunna bo och leva på olika platser. Service är en del av att hela landet ska kunna leva. Samtidigt som denna fråga är så viktig måste jag nämna Reepaluutredningen om privata aktörer som driver vårdcentraler och skolor på platser där de har hållbart tänkande och har personal som trivs och stannar och där de som bor på platsen får kontinuitet.

Som exempel kan jag nämna vårdcentralen på en ort i Jämtland eller Västerbotten där landstinget ställer krav på ”krockkuddar” hos verksamheten. Det innebär att de ska ha ett överskott på kanske en halv miljon för att få existera och verka. Detta skydd vill landstingen ha. Samtidigt säger utredningen att den inte vill ha någon vinst. Hur ska detta gå ihop med den service som regeringen säger sig vilja ha i hela landet?

Herr talman! Regional tillväxt bygger som framgår på beslut som innefattar flera olika politikområden, såsom infrastruktur, kommunikationer, jobb, utbildning, forskning, gröna näringar och näringspolitik generellt sett. Allt detta påverkar de olika regionerna på platser där människor bor, lever, verkar och arbetspendlar. Därför vill jag yrka bifall till teknik, digitalisering, utveckling, jobb, entreprenörskap och stimuleringar i stället för skatter och pålagor som hindrar och hämmar.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2.

Regional tillväxt är en förutsättning för att kunna bo i alla Sveriges regioner. För att skapa regional tillväxt behövs det ett gott företagsklimat som gynnar företagande, men det behövs också en bra offentlig service som är riktad till både företag och medborgare. Företagen är även beroende av att de med rätt kompetens har både förutsättningarna och viljan att bo på de orter där företagen är verksamma.

Det är framför allt inom små och medelstora företag som den största tillväxtpotentialen finns. Där skapas fyra av fem jobb. Sverigedemokraterna är därför angelägna om att sänka kostnader och minska administrationen för landets företag. Vi har därmed en lång rad förslag som skulle underlätta för små och nya företag att växa.

Sverigedemokraterna vill helt avskaffa den allmänna löneavgiften för företag med upp till nio anställda. Det skulle motsvara en skattelättnad på uppemot 265 500 kronor per år för ett företag med nio anställda eller fler. Det innebär att totalt 300 000 småföretag helt skulle slippa den allmänna löneavgiften.

Dagens utformning av företagens sjuklöneansvar medför i synnerhet för de minsta företagen en risk vid rekrytering. Detta verkar således som en tröskel för tillväxt. Sverigedemokraterna vill därför minska bördan av sjuklöneansvaret genom ett sjuklöneavdrag. Med vårt förslag får ett företag göra avdrag för sina sjuklönekostnader upp till 30 000 kronor per år, vilket gör att mikro- och småföretagens börda lindras.

Sverigedemokraterna vill utöka antalet tillåtna undantag i turordningsreglerna i LAS från två till fem. Vi vill ge arbetsgivarna större möjligheter att behålla nyckelpersoner med rätt kompetens. Med detta förslag minskar också inlåsningseffekterna för arbetstagare med lång arbetslivserfarenhet.

Vi vill även satsa på en ny form av lärlingsanställning som ska vara ett slags hybrid mellan det offentliga och det privata. Lärlingsanställningen kan jämföras med en provanställning med lagstadgad minimilön, men arbetsgivaren slipper arbetsgivaravgifterna helt och hållet. Den ska gälla i högst tre år för att sedan leda till en reguljär tillsvidareanställning. Lärlingssystemet inriktar sig först och främst mot ungdomar som börjar på gymnasiet, men ska även inrikta sig mot vuxna som står utanför arbetsmarknaden.

Svenska företag har jämfört med många andra länder en arbetsam och kostsam administration kring lagar, regler och föreskrifter. Såväl den nuvarande som tidigare regeringar har misslyckats med att minska regelbördan. Det finns ett tydligt exempel som gäller småföretagen. Man har gjort en jämförelse mellan regeringarna. När den nuvarande regeringen tillträdde minskade regelbördan. Sedan ökade den igen. Därför vill Sverigedemokraterna införa ett system där näringsliv och regering samverkar för att systematiskt ta bort befintliga regler som står i vägen för tillväxt. Vi vill skära rejält i onödiga detaljregleringar.

Herr talman! Turismen är också en viktig och bidragande näring för att skapa regional tillväxt i hela Sverige. Turismens andel av Sveriges bnp är större än jordbrukets, skogsbrukets, yrkesfiskets och livsmedelsindustrins tillsammans.

Att turismen är betydande för regional tillväxt kan vi se tydligt genom följande statistik: Under 2015 omsatte svensk turism 2,7 procent av Sveriges totala ekonomi. Antalet utländska övernattningar ökade med 10,4 procent, vilket är den största tillväxten på 20 år. Den totala sysselsättningen inom turistnäringen 2015 uppgick till 165 400 personer, vilket är en ökning med 9 000 sysselsatta eller 5,8 procent sedan 2014. Den utomeuropeiska turismen ökade under samma period med 20 procent. Kina och Indien stod för nästan hälften av besöken. Den totala turistkonsumtionen ökade 2015 med 18,5 miljarder kronor eller 7 procent jämfört med föregående år. Totalt har den svenska turistnäringen i genomsnitt ökat med 4,4 procent per år sedan 2000. Detta visar hur viktig denna näring är för Sverige.

Sommarmånaderna juni, juli och augusti stod för nästan hälften av turistnäringens volymer. Dock framkommer en tydlig trend, nämligen att turismen ökar stadigt under höst- och vintermånaderna. Den så kallade klimatturismen till kallare länder såsom Sverige beräknas öka i och med det varmare klimatet. Det skapar goda möjligheter för den svenska turistnäringen med hänsyn till Sveriges svala klimat, vackra natur och sköna landskap. Det är något som vi bör ta vara på.

Herr talman! Genom ett bra företagsklimat, god offentlig service och ökad turism anser Sverigedemokraterna att det finns goda förutsättningar för regional tillväxt i hela Sverige. Det är något vi kommer att prioritera.

Herr talman! Jag står självklart bakom alla Centerpartiets reservationer i detta betänkande, men för att spara lite tid yrkar jag bifall enbart till reservation 1 och reservation 9.

Den regionala tillväxtpolitiken är ett viktigt instrument om man vill att människor ska kunna leva och förverkliga sina drömmar oavsett var i landet de bor. Är detta möjligt i dag? Hur ser den regionala jämlikheten ut?

Om man gör en historisk betraktelse över den regionala befolkningsjusterade bnp:n i Sverige från 1860 fram till i dag kan man se att det inte finns några självklara samband mellan jämlikhet i bnp per capita och befolkningskoncentration. Den första industrialiseringsvågen mellan 1860 och 1910 innebar minskade klyftor i både inkomst- och befolkningstermer. Det var också en liberal period då man till exempel avskaffade passtvånget för inrikes resor.

Industrialiseringsprocessens minskade klyftor får ses som ett utslag av goda förutsättningar, eftersom Sverige lyckades uppnå regional konvergens, det vill säga minskad regional ojämlikhet, trots att motsatsen ägde rum i många andra europeiska länder. Dessutom uppstod den här konvergensen utan inblandning av några regionalpolitiska åtgärder.

Under efterkrigstiden bidrog en aktiv regionalpolitik till att skapa historiskt låga skillnader i bnp per capita, men till priset av en ökad avfolkning av vissa landsdelar. Flyttpolitiken mötte även skarp kritik från folket. Det är säkert många som med mig kommer ihåg uttryck som ”vi flytt int”. Ams fick uttydningen ”alla måste söderut”. Jag kommer ihåg dessa uttryck från 70-talet.

En solidarisk lönepolitik och en aktiv industripolitik skyndade på den här strukturomvandlingen. Därför var de regionala skillnaderna i bnp per capita rekordlåga i början av 80-talet. Samtidigt existerade en regional problematik som snarare var kopplad till skillnader i befolkningstäthet än till bnp per capita.

Herr talman! Sedan 1980-talet har utvecklingen inneburit ökade klyftor i både befolkningstäthet och bnp per capita, en kombination av trender som är historiskt unik. Vi ser ett nytt slags regionalt utanförskap som riskerar att hota sammanhållningen i samhället.

Avfolkningen i svenska kommuner är nämligen ett reellt problem. Under de senaste 40 åren har befolkningen sjunkit i nästan hälften av landets kommuner. Låga befolkningstal försvårar upprätthållandet av samhällsfunktioner som skola, sjukvård och polis. Dessutom kan mindre kommuner få svårt att rekrytera och behålla nödvändig specialistkompetens. Detta gäller både inom det privata näringslivet och inom offentlig sektor.

Eftersom storstädernas roll som tillväxtmotorer ökar kan det te sig naturligt att infrastruktursatsningar riktas mot dessa områden. Särskilt framträdande blir det i de fall där kommuner uppmanas att själva medfinansiera en del av den statliga satsningen. Idén om storstaden som nationell tillväxtmotor kan då komma att stå i motsättning till principen om att gagna de mindre gynnade områdena. Men om statliga resurser läggs på att förbättra storstädernas roll som tillväxtmotorer kan det tyckas rimligt att en del av tillväxten går tillbaka till hela riket.

Dagens historiska utmaningar med ökande skillnader i både bnp per capita och befolkningstäthet kräver ett politiskt agerande om vi menar allvar med att hela landet ska leva. Den tudelning vi ser i Sverige finns även i andra länder. Globaliseringen har fört med sig mycket gott, men det finns också människor som inte kan eller får ta del av globaliseringens framfart. Att kunna ge människor framtidstro kanske är det viktigaste regionalpolitiska beslut vi kan fatta i denna kammare. Alternativet till detta har vi redan sett genom presidentvalet i USA, brexit, valen i Frankrike, Holland och Tyskland samt utvecklingen i Polen, Ungern och Ryssland. Vi har även sett det hos oss här i Sverige.

Herr talman! Om man vill minska den regionala klyftan på ett långsiktigt och hållbart sätt kan detta inte ske genom bidrag eller genom att skapa jobb som inte är efterfrågestyrda. Grunden till att få en positiv utveckling i hela landet är att det är goda villkor för små och medelstora företag som skapar jobb. Höjda skatter på jobb och företagande gynnar inte tillväxt och företagande, och det gäller för hela landet.

Den regionala tillväxtpolitiken är inte bara en fråga som måste diskuteras i näringsutskottet. Det är en fråga som måste ligga för ögonen när både riksdagen och regeringen behandlar frågor som infrastruktur, kommunikationer, jobb, utbildning och näringspolitik i stort. En välfungerande infrastruktur och fler bostäder behövs i såväl mindre som större städer, orter och byar. Utan möjlighet till arbetspendling och godstransporter stannar jobbmotorn i Sverige. Att lägga nationella avståndsskatter på flyg och lastbilstransporter i EU:s näst mest glesbefolkade land är ingen bra regionalpolitik.

Oavsett var människor bor ska de ha likvärdiga möjligheter att bosätta sig, arbeta och driva företag. Likvärdiga möjligheter innebär en bra skola, tillgång till mobiltelefoni, bredband, drivmedel, livsmedel, offentlig service, kommunikationer, kultur och natur. Likvärdiga möjligheter i hela landet innebär inte per automatik likformighet. Samma utmaning kan lösas på olika sätt i olika delar av landet. Om man för en närodlad politik, där beslut fattas nära människor, möjliggör man en sådan utveckling.

Herr talman! Regeringen och riksdagen har tydligt sagt att man vill att myndigheternas verksamhet ska decentraliseras, men det går trögt. Många tror att det är näringslivet som gått före med att centralisera verksamhet. I själva verket är det staten som har gått i bräschen för att centralisera. Denna utveckling måste vridas tillbaka. Jag och Centerpartiet anser att myndigheternas uppgifter måste decentraliseras i mycket större utsträckning.

Tillgången till kommersiell service är en nödvändig förutsättning för livskraftiga samhällen. Det handlar om att ge den lokala lanthandlaren eller bensinmacken i byn förutsättningar att finnas kvar och ge bra service. Just den lokala servicen är ofta en förutsättning för att en mindre ort på landsbygden ska kunna fungera. Jag och Centerpartiet ser oroväckande tecken på att tillgången till kontanthantering minskar på många orter. Därför är det viktigt att vi ser över vilka effekter minskad kontanthantering har på mindre samhällen och företagslivet på landsbygden.

Herr talman! Skattebaser är ett effektivt verktyg för att öka människors inflytande över sin vardag. Därför vill jag och Centerpartiet att skattepolitiken ska användas som ett redskap för att vara tillväxtskapande i hela landet. Detta kan möjliggöras genom att regionalisera flera delar av den statliga fastighetsskatten i syfte att stärka den regionala beslutsnivån och regionernas möjligheter att föra en tillväxtfrämjande politik utifrån sina egna förutsättningar.

Välfungerande, självständiga och starka regioner är avgörande för att stärka den regionala konkurrenskraften och skapa bättre förutsättningar för företagande, innovationer och investeringar. För mig och Centerpartiet är det självklart att människor i större utsträckning ska få behålla frukterna av sitt eget arbete. Lika självklart är det att regioner som bidrar med värdefull produktion får behålla delar av sitt värde. Det måste löna sig för kommuner och regioner att förbättra sitt företagsklimat, göra produktiva investeringar och upplåta mark åt infrastruktur och produktion.

Centerpartiet anser därför att riksdagen ska uppmana regeringen att utreda hur intäkterna från fastighetsskatten för industrifastigheter och elproducerande fastigheter kan regionaliseras. I ett första steg är det rimligt att utreda hur fastighetsskatten på elproducerande fastigheter kan regionaliseras för att återbörda en del av värdet från den klimatsmarta energiproduktionen till berörda regioner.

Herr talman! Slutligen finns det i betänkandet en reservation från Centerpartiet och Vänsterpartiet om lokalt ledd utveckling och Leadermetoden. Vi delar den uppfattning som förs fram i motionen om att Leadermetoden bör användas för landsbygdsutveckling i hela landet. Det är ett lokalt beslutsfattande om projektmedel för lokal utveckling utifrån lokala förutsättningar. Jordbruksverket har av oklar anledning valt bort 5 av 53 områden i Sverige som nu inte kan driva lokalt ledd utveckling. Detta gör att vi inte har en sammanhållen landsbygdspolitik i hela Sverige, vilket är olyckligt.

(Applåder)

I detta anförande instämde Helena Lindahl (C).

Herr talman! I dag debatterar vi de frågor som ligger mig varmast om hjärtat här i riksdagen, nämligen regional tillväxt och framför allt landsbygdspolitik. Även om vi i dag inte kommer att fatta några omvälvande beslut för landsbygden tycker jag att debatten om landsbygdspolitik har förändrats radikalt sedan förra årets debatt. Från att ha varit en fråga som har varit ganska långt ned på den politiska dagordningen är det i dag en fråga som klättrar allt högre upp. Vi hör ofta hur landsbygdsfrågorna lyfts fram av partiledare från både höger och vänster.

Vad är då skälet till det? Ja, jag skulle säga att Parlamentariska landsbygdskommitténs slutbetänkande som presenterades den 4 januari i år har haft stor påverkan. Det kombinerat med en utveckling i vår omvärld med till exempel valet av Donald Trump har lyft upp frågan om tudelningen mellan stad och land på den politiska dagordningen. Det har gjort att vi ser Jonas Sjöstedt och Annie Lööf åka på debatturné i Sverige tillsammans, att vi ser statminister Stefan Löfven besöka orter som Lessebo, Grängesberg och Sveg, och att storstadstidningen DN satsar på ett frilansnätverk med 20 anställda frilansjournalister runt om i Sverige.

Jag tror att det var väldigt viktigt att politiken genom Landsbygdskommittén visar en vilja genom att i stor enighet lägga fram hela 75 förslag. Det skickar en tydlig signal om att landsbygden är viktig och att politiker i Sveriges riksdag tänker bry sig.

Samtidigt är det viktigt att landsbygdspolitiken inte faller bort från den politiska dagordningen och att konflikten mellan partier består. Det är snarare ett hälsotecken än något farligt om olika partier har olika idéer och visioner för vilken utveckling man vill se på Sveriges landsbygd. Landsbygden behöver mer politisk konflikt, inte mindre.

Det stora intresset från nästan 500 remissinstanser visar på den tyngd som Landsbygdskommitténs förslag har fått. Men nu är det allvar. Det gäller att leverera. Det ansvaret faller tungt på landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Denna gång går det inte att sega och bli försenad. Sven-Erik, du har faktiskt lovat att det ska läggas en proposition på riksdagens bord våren 2018 om landsbygden. Det löftet måste du hålla.

Samtidigt vill jag ta upp hur fel jag tycker att en del av remissinstanserna har hamnat. Det finns till exempel studentorganisationer och några universitet som har riktat kritik mot Landsbygdskommitténs förslag om att stärka högre utbildning i hela landet. Man uttrycker en oro för att den akademiska kvaliteten ska bli lidande. Jag tror att man inte har förstått någonting.

Landsbygdskommittén har på ett tydligt sätt visat på de stora skillnader som finns i utbildningsnivå mellan landsbygd och städer. Ju längre avstånd vi kommer från ett universitet eller en högskola, desto lägre är utbildningsnivån. För att sluta den klyftan, så att Sverige inte delas, behöver vi från politiken tydligt peka ut akademins ansvar för breddad rekrytering genom möjligheterna till distansutbildning och utbildning vid kommunala utbildningscentrum. Även kommitténs förslag om att avräkna studiemedel i 23 kommuner kommer att bidra till att öka attraktiviteten att studera vidare om man bor på landsbygden eller vill flytta till landsbygden.

Flera regionförbund tycker att de kan sköta de statliga angelägenheterna och anser inte att det ska inrättas landsbygdsdelegationer i varje län. Jag tror att regionerna helt har missat målet. Det regionala självstyret i Sverige ska bestå, men staten behöver bry sig mer om Sveriges landsbygder och inte mindre. Då är det självklart att staten själv, i dialog med regioner och andra aktörer, ska samla sin regionala struktur så att den kan fullgöra det statliga ansvaret på ett så bra sätt som möjligt.

Ett par statliga myndigheter och även fackförbundet ST har riktat kritik mot Landsbygdskommitténs förslag att omlokalisera 10 000 statliga jobb från Stockholmsområdet till andra delar av Sverige inom en period på fem till sju år. Det man kan konstatera är att under den senaste tioårsperioden har knappt 10 000 jobb flyttat till Stockholm eller nya statliga jobb bara tillskapats här. I ett flertal län har antalet statliga jobb minskat samtidigt som det totala antalet statliga jobb har ökat.

Det har gjort att Stockholm i dag har 18 000 för många statliga jobb i proportion till sin befolkning. Vi vet också att sex av tio statliga myndigheters huvudkontor ligger i Stockholm och att två av tre statliga jobb finns i Stockholm, Västra Götaland, Uppsala, Skåne och Östergötland. De övriga 16 länen får dela på den sista tredjedelen.

Fackförbundet ST har också framfört kritik mot kommittén för att den inte föreslår några pengar för om- och återlokalisering av statliga jobb. Att kommittén kom fram till det ställningstagandet beror främst på det uppenbara att det inte finns någon kostnad för att flytta jobben till Stockholm. Då borde man också ha råd att flytta jobben därifrån. Gör regeringen en annan bedömning i specifika fall är det givetvis ingenting jag tycker att man ska motsätta sig. Att det finns en kostnad att flytta saker från Stockholm när det inte finns någon för att flytta in är bara ologik.

Regeringen har än så länge bara tagit myrsteg i riktning mot Landsbygdskommitténs förslag. Man har beslutat om 100 jobb vid E-hälsomyndigheten i Kalmar, 19 jobb vid Fastighetsmäklarinspektionen i Karlstad och nu senast 30 jobb vid SCB, som ska flyttas till Örebro. Det räcker inte på långa vägar, och det är fortfarande ett för stort fokus på stora städer – även om jag som värmlänning såklart uppskattar flytten till Karlstad.

Det behövs fler beslut, och lämpligt är att fatta dem när man byter generaldirektör. Som i fallet med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, kan regeringen nu fatta ett beslut om att generaldirektören ska sitta i Karlstad, där myndigheten har sitt största kontor, och inte i Stockholm. Om regeringen fattar denna typ av beslut kommer det, som Landsbygdskommittén föreslår, att leda till en bättre regional balans i Sverige och minska den ”urbana norm” som vi i dag ser har etablerat sig inom staten.

Herr talman! Ett annat område där vi kan se att Landsbygdskommitténs arbete har gett ett tydligt resultat är att Sverige i december fick ett nytt bredbandsmål om att 100 procent av Sveriges befolkning ska ha tillgång till bredband på 100 megabit per sekund. Det är något som Landsbygdskommittén krävde i sitt delbetänkande men som Vänsterpartiet faktiskt var först med och föreslog redan året före det.

Förra veckan kom det också ett förslag kring den så kallade grundläggandenivån för datatrafik, där PTS nu föreslår att man höjer den från 1 megabit till 5 megabit per sekund. Jag tror att det är väldigt bra att man höjer den, men jag tror att vi som politiker måste våga gå längre. Alla partier bör nog ta en funderare på om det inte är 10 megabit per sekund man faktiskt ska ha som mål, så att vi kan nå fram till Landsbygdskommitténs förslag om 30 megabit år 2025.

Jag går över till Vänsterpartiets förslag i dag. Vänsterpartiet har fem reservationer.

Det som kallas Leadermetoden, vilken senare har bytt namn till lokalt ledd utveckling, har varit en framgångssaga på svensk landsbygd sedan den infördes 1996. Det har inneburit ett lokalt beslutsfattande om projektmedel för lokal utveckling utifrån lokala förutsättningar. Arbetet har genomförts enligt den så kallade Leadermetoden, som innebär ett trepartnerskap mellan lokalt näringsliv, ideell sektor och offentliga aktörer – främst kommuner.

Den ekonomiska finansieringen har följt EU:s programperioder med sjuåriga budgetar, och därför var det aktuellt att starta om Leaderområdena under 2015. Jordbruksverket beslutade dock att utesluta 5 områden av 63, med motiveringen att de inte ansågs ha tillräckligt bra strategier för att bli prioriterade i budgeten. Att på det sättet undanta fem områden – som omfattar 437 000 landsbygdsinvånare i 31 kommuner från 8 län från norr till söder – från att få bilda Leaderområden är mycket illa.

Dessa fem områden är alla sådana som funnits med i tidigare programperioder och där man har byggt upp lokal kompetens och erfarenhet under lång tid. Att inte inkludera dessa leder till en mindre sammanhållen landsbygdspolitik, då alla områden inte får samma försättningar. Det är inget annat än högst olyckligt. Regeringen borde därför se till att Leadermetoden används för landsbygdsutveckling i hela landet. Varför inte göra en särskild experimentell insats i specifikt dessa fem områden?

Det borde egentligen inte råda någon politisk åsiktsskillnad om detta, och jag är glad över att Centerpartiet stöder Vänsterpartiets yrkande i denna fråga. Ska vi ha en regional tillväxtpolitik som fungerar kan vi nämligen inte välja bort vissa områden, utan Sverige måste hållas ihop.

Precis som övriga samhället är inte landsbygden jämställd. Män och kvinnor har olika normer och möjligheter att förhålla sig till. Då landsbygden många gånger präglas av traditioner riskerar det att cementera ojämställda strukturer. Statistik visar att fler kvinnor än män flyttar från landsbygden, samtidigt som undersökningar visar att fler kvinnor skulle vilja bo på landsbygden. Samhällsklimatet i bygden kan då vara avgörande.

Länsstyrelsernas statistik På tal om kvinnor och män 2016 visar att mäns uttag av föräldrapenning i landsbygdskommuner varierar men att det på en del håll är väldigt lågt. Tidigare studier i landsbygdsprogrammet har visat att det, trots intentioner att bidra till ökad jämställdhet, i vissa delar tvärtom befäster rådande könsnormer. Det kan bero på att utformningen av stödsystemet gynnar män, som på ett generellt plan ofta vill göra större investeringar medan kvinnor ofta väljer stegvisa investeringar.

När nu regeringen efter förhandlingar med Vänsterpartiet beslutat sig för att inrätta en jämställdhetsmyndighet utgör det ett gyllene läge att formulera jämställdhet på områden där man tidigare haft svårt att nå framgång och resultat. Därför bör regeringen uppdra åt berörda myndigheter att ta fram förslag för en jämställd landsbygdspolitik.

Vattenkraften genererar enorma summor. Trots det kommer en mycket liten del av detta kommunerna till del. Regeringen har i och med den energipolitiska överenskommelsen i stället valt att sänka fastighetsskatten på vattenkraft, och man har ingen annan lösning för att återföra pengar till kommunerna än genom bygdepengen.

Jag och Vänsterpartiet vill att en större del av kraftbolagens vinster ska återföras till de kommuner där vattenkraften finns. Vi vill också att det vid en vindkraftsetablering, på samma sätt som för vattenkraften, finns bygdemedel så att det ska kunna återföras i form av bygdemedel eller intrångsersättning. Det ska kunna regleras i lag.

I år har vi i Vänsterpartiet också valt att lyfta fram transportbidraget i vår industrimotion. Vi vill vara tydliga att vi inte har några planer på att minska transportbidraget. En översyn av transportbidraget bör genomföras för att undersöka kännedomen om stödet, om det går att styra det mot mer miljövänliga transportslag, hur väl procentsatserna för olika kommuner fungerar och om det ger industrierna i norra Sverige likvärdiga möjligheter att konkurrera.

Med det sagt vill jag yrka bifall till reservation 18.

(Applåder)

Herr talman! Globaliseringen leder till förändringar som får olika genomslag i olika delar av Sverige. Samhällen förändras.

Urbaniseringen bygger i grunden på människors fria val, något som jag och Liberalerna värnar. Samtidigt finns det utmaningar i form av skillnader mellan städer med en stark, växande privat tjänstesektor och områden med en hög sårbarhet och lokala utmaningar i form av ett fåtal industriella arbetsgivare. I kommuner där varsel och avfolkning är vardag blir konsekvensen en åldrande befolkning och ett minskat skatteunderlag.

Utgångspunkten för mig som liberal är värnandet av människors makt över sin egen situation och möjlighet att skapa sin egen framtid. En liberal landsbygdspolitik strävar efter att skapa förutsättningar för dem som vill bo och arbeta på landsbygden eller i mindre tätorter.

Herr talman! Jag är själv uppvuxen i metropolen Sveg. Sveg är en huvudort i Härjedalen, där det bor mindre än en person per kvadratkilometer. Det finns vacker natur och gott om plats för både djurlivet och härjedalingarna, kan jag lova. Men för att människor ska vilja bo och företag verka i hela Sverige, och även i Härjedalen, är det viktigt att det finns tillgång till fungerande grundläggande service på rimligt avstånd. Det gäller såväl myndigheter som kommunal och kommersiell service.

Herr talman! Jag representerar inte Sveg utan Uppsala län här i riksdagen. Att Uppsala kommun är den kommun i Sverige med flest boende på landsbygd tror jag inte att så många visste. Cirka en fjärdedel av kommunens befolkning, alltså nästan 50 000 personer, bor utanför Uppsala stad. Landsbygderna och tätorterna är alltså viktiga för hela kommunens utveckling, och här har vi hittat bra synergier och transportmöjligheter mellan landsbygd och stad. Givetvis är det en mindre utmaning att klara detta i Uppsala, som är en integrerad del av Mälardalsregionen, än i exempelvis Härjedalen, men det går att förbättra villkoren för landsbygden även i övriga landet.

Näringslivsutveckling, arbetskraftsförsörjning, utbildning, tillgång till offentlig och kommersiell service samt investeringar i it och infrastruktur är de viktiga delarna i en regional tillväxtpolitik. Det är också en förutsättning för att det ska fungera att bo även utanför tätorter. Upprätthållandet av en grundläggande servicenivå över hela landet är även viktigt för att man ska känna sig trygg överallt, och det krävs också för att hela Sverige ska kunna bidra till flyktingmottagandet på ett positivt sätt.

Samhällets olika funktioner behöver finnas tillgängliga i såväl landsbygds- och glesbygdskommuner som storstadskommuner, herr talman. I glesbygd tror jag att framför allt servicelösningar som bygger på lokala förutsättningar och samverkan mellan företagare och civilsamhälle har möjlighet att bli långsiktiga. Ett bra sätt tror jag är att till exempel upprätta servicecentrum i anslutning till den lokala lanthandeln eller andra etablerade samlingspunkter i landsortssamhällen. Alliansregeringen genomförde en del sådana satsningar.

Vi konstaterar att regeringen har meddelat att den inte tänker lägga fram ett förslag om kilometerskatt eller avståndsbaserad vägslitageskatt för tunga lastbilar men att man avser att återkomma med ett nytt förslag under mandatperioden. Med anledning av det vill jag understryka att den regionala utvecklingen i Sverige är beroende av långväga transporter. Företag på landsbygden och olika branscher kämpar redan i dag med små marginaler på en internationell och konkurrensutsatt marknad. Ytterligare pålagor skulle slå hårt mot jobben utanför storstäderna.

Liberalerna föreslog i sin budget i höstas en omläggning av reseavdraget. Förslaget innebär att reseavdraget ska begränsas i regioner med väl fungerande kollektivtrafik och att avdraget ska vara mer generöst där kollektivtrafiken är mindre utbyggd. Med andra ord behöver man bilen mer när man bor på landet. I staden är det lättare att ta bussen.

Jag vill avslutningsvis yrka bifall till reservation 1 under punkt 1.

(Applåder)

Herr talman! Jag har en god vän som är professor och futurist eller kanske visionär. Han brukar fråga mig: Varför har Sverige en landsbygdsminister? Varför inte? brukar jag svara. Vi har haft den här dialogen ett antal gången. Då säger han: Det mesta av Sverige är ju egentligen landsbygd. Måste man ha en speciell minister för det? Det vore bättre att ha en minister för tätorterna och storstadsområdena, för det är ju där utanförskapet i första hand finns.

Jag tycker att han har en intressant poäng. Det kan mycket väl vara så att utanförskapet som vi brukar tala om är en företeelse som finns i miljonprogramsområdena i lite större städer lika väl som ute på landsbygden. Man upplever inte att man är en del av det resterande samhället. Man upplever inte att man har samma service som alla andra. Man upplever inte att man har den trygghet med polis närvarande eller den närhet till vård och omsorg som alla andra har. Kanske har han inte så fel egentligen, min gode vän professorn.

I Sverige har vi en jämlikhets-ande inom oss. Vi avskyr att inte känna oss jämlikt behandlade. Då är det fel, och någonting slår till inom oss i hela vårt rättssamvete. Man vill bli jämlikt behandlad. Där har just den regionala tillväxtpolitiken sitt hjärta, vågar jag påstå: att faktiskt se möjligheterna för alla svenska medborgare att kunna känna sig jämlikt behandlade inom inte minst sjukvården som jag gärna jobbar extra mycket för i det här fallet.

När det gäller regional tillväxt är det nog ett lika stort steg för många att våga bosätta sig i utanförskapsområdet Kronogården i min hemstad Trollhättan som utanför stan i den lilla orten Sjuntorp med 1 500 invånare. Det är bara det att man inte riktigt ser det alla gånger.

När det gäller behovet av jämlik service från staten var det någon som sa att utbudet på Hemnet, sajten där man kan jaga bostäder av olika slag, och utbudet på Arbetsförmedlingens hemsida per ort sammanfaller. Det var någon som hade studerat detta. Jag vet inte om det stämmer, men om det gör det är det ganska intressant. Om det i exempelvis Degerfors, där jag växte upp, ibland bara är typ tre fastigheter till salu på Hemnet och tre fyra lediga jobb kanske det finns en sanning i det. Det är klart att det kanske inte är så attraktivt att flytta till en ort om det inte finns någonstans att bo och det inte finns några jobb. Det säger sig självt. Och då är Degerfors ändå en tätort som inte ligger långt från större städer.

Regional tillväxtpolitik anser jag som kristdemokrat hade kunnat få ett bättre och större genomslag under de närmaste åren om inte en död hand hade lagts på den här regionutredningen. Utredningen är fullständigt död, och det är utvecklingspotentialen också.

Regioner i andra länder har betydligt fler invånare. Det är inte hållbart att tänka att vi har en region i Blekinge eller Halland eller något annat litet landskap och län. Vi måste tänka lite större. Det märkliga är att jämlikhets-anden som jag talade om inte slog till i någons rättssamvete när man diskuterade just den regionala indelningen.

Jag hoppas verkligen att vi som partier ska våga ta tag i den här frågan, för det är först då som jag tror att vi kan utjämna de stora skillnaderna.

Herr talman! Diskussionen om inte minst sjukvården vill jag faktiskt lyfta fram i den här debatten även om det kanske inte räknas som en tillväxtfråga i sig. Men tryggheten och näringspolitiken hör ihop. Ska människor våga bo ute i bygden måste de också veta att det finns sjukvård när de behöver den. Det är inte rättvist att man ska kunna få en bättre behandling i den ena delen av landet än vad man får i den andra. Det ska inte ha med ekonomi att göra. Hälso- och sjukvårdslagen är supertydlig med det. Det ska inte spela någon roll vem du är eller var du bor. Det ska vara jämlikt. Och jämlikt betyder inte att det är exakt likadant, men man ska åtminstone kunna värdera vad som är jämlikt och inte.

En annan fråga som inte alls har den digniteten, kan tyckas, men som ändå är otroligt viktig är detta med besöksnäringen som flera av mina kollegor har talat om tidigare. Besöksnäringen brukar jag säga är en av få näringar där människor av alla de slag skulle kunna få arbete. Det behövs både forskare och utbildare på området som belyser besöksnäringens betydelse för Sverige. Inte minst behöver man blir bättre på att utveckla det här i sina respektive områden.

Jag tyckte att det var intressant när vi var på vår resa från söndag till tisdag uppe i Västerbotten och besökte orten Bygdsiljum, där min kollega Helena har bott. Orten är inte stor, men där tillverkas en av Sveriges mest välkända ostar, nämligen västerbottensosten. Vem har inte ätit en paj gjord på sådan ost? Den är väldigt god.

Det finns en potential på små orter att utveckla sina specialiteter. Det finns en potential att utveckla just det som är viktigt för den orten, och jag vågar påstå att Bygdsiljum och Kronogården i Trollhättan faktiskt skulle kunna ha någonting gemensamt. Tillverkas det ost på Kronogården? Nej, det gör det inte. Men det finns många andra specialiteter där. Inte minst har besöksnäringen en potential att utvecklas på alla de här orterna.

Herr talman! Jag skulle önska att vi också såg möjligheten med den mångkultur som har kommit till Sverige de senaste åren och att vi inte ser det som ett hot utan som en möjlighet att kunna utveckla människors intressen och förmåga utifrån de länder och kulturer man kommer från. Då får vi en rejäl och vettig regional tillväxt.

(Applåder)

Herr talman! Jag skulle vilja börja där Ann-Charlotte började och där Penilla avslutade, alltså med att vi gjorde en fantastiskt intressant resa i Västerbotten. Det var många bra besök under resan. Jag kan konstatera att det här betänkandet om den regionala tillväxtpolitiken återspeglar många av de frågor som vi stötte på i Västerbotten och de möjligheter och förutsättningar som finns där.

Detta betänkande behandlar många av de motioner som kom in under hösten. Det är ett intressant område, för den regionala tillväxtpolitiken spänner över många områden. Den behandlas inte bara i näringsutskottet utan även i utbildningsutskottet, miljö- och jordbruksutskottet och finansutskottet.

Betänkandet behandlar övergripande frågor om regional tillväxt, en nationell strategi för tillväxt och grundläggande service, lokalisering och organisering av statliga myndigheter, som flera har varit inne på, kommersiell service på landsbygden, lokalt ledd utveckling och Leadermetoden, som Håkan var inne på i ett tidigare anförande, en jämställd landsbygdspolitik och utvecklingen i vissa län och regioner.

Herr talman! Jag tycker att regeringen driver en modern och aktiv regional tillväxtpolitik för hela landet. Regionerna ska ges möjligheter att växa och utvecklas efter sina särskilda förutsättningar och prioriteringar, såväl i städer som på landsbygden.

För att skapa regional tillväxt genomför regeringen en rad insatser. Jag tänkte ta några exempel:

En nyindustrialisering är på plats i Sverige med satsningar på till exempel järnväg, vägar och bredband.

För att stärka det svenska innovationssystemet har det inrättats ett innovationsråd som leds av statsministern.

Regeringen vill säkra kunskapsförsörjningen till företag även utanför storstadsregionerna genom till exempel regionala kompetensplattformar och fler platser på komvux, yrkeshögskola, universitet och högskolor.

Regeringens fokus inriktas på mer samarbete och investeringar för framtiden så att svenska små, medelstora och stora företag kan växa och anställa i hela landet.

Regeringen inrättar regionala exportcenter i sex län enligt principen ”En dörr in” för företag som vill ta klivet ut på exportmarknaden.

Herr talman! Globaliseringen, digitaliseringen och den demografiska utvecklingen innebär stora regionala framtidsutmaningar med en fortsatt stark storstadskoncentration och en svagare utveckling i vissa andra delar av vårt land. Detta medför stora påfrestningar på många kommuners ekonomi och verksamhet samt svårigheter att klara arbetskraftsförsörjningen i både offentlig och privat sektor. Störst blir utmaningarna för glesbefolkade kommuner med stora avstånd till större städer.

När det gäller arbetskraftsförsörjningen har stora delar av landet brist på högutbildade generellt sett, men framför allt blir bristen stor inom skolan, vården, omsorgen och när det gäller personer med teknisk utbildning inom den privata sektorn. Det är därför av yttersta vikt att ta till vara den potential som utgörs av de nyinflyttade till Sverige. De regioner och kommuner som kan erbjuda bostäder, kommunal service och en god integration på arbetsmarknaden kan här göra goda investeringar för framtiden.

Herr talman! Regionalfonden är en del av EU:s sammanhållningspolitik som ska stärka EU-ländernas konkurrenskraft. Totalt omfattar regionalfondsprogrammen 16 miljarder för satsningar på jobb och tillväxt. Programmen ska svara på de stora samhällsutmaningarna: demografisk utveckling, globalisering, klimat, miljö och energi samt behovet av en inkluderande tillväxt.

Genom att kraftsamla och fokusera insatser där de gör störst nytta kan medlen användas effektivare. 80 procent – 13 miljarder översatt i pengar – läggs på stärkt innovationsförmåga, omställning till en grön ekonomi och förbättrad konkurrenskraft i små och medelstora företag.

Förbättrad tillgång till bredband gör att näringslivet utvecklas i alla delar av vårt land. Från Regionalfonden läggs drygt 1,4 miljarder för ökad och mer effektiv utbyggnad av bredband till och med 2020. Till detta kan läggas 4,25 miljarder från landsbygdsprogrammet under samma period.

I dag saknas en bra sammanhållen politik för landsbygden som hanterar de utmaningar som landsbygden faktiskt står inför. Regeringen tillsatte därför 2015 en parlamentarisk kommitté, som lämnade sitt slutbetänkande den 4 januari i år. Slutbetänkandet har nu varit ute på remiss, och efter remissrundan har det kommit in nästan 500 svar. Arbetet med att sammanställa svaren pågår nu som bäst, och remissutfallet kommer naturligtvis att vara oerhört värdefullt i regeringens fortsatta propositionsarbete.

Vi vet att regeringen planerar att presentera en proposition med en sammanhållen politik för Sveriges landsbygder under våren 2018. Ambitionen är att lägga fram en landsbygdspolitik som är ramstark och håller över en längre tidsperiod. Detta kräver ett långsiktigt och kontinuerligt arbete med en tydlig struktur och vision för Sveriges landsbygder. De synpunkter som har kommit fram i remissvaren är viktiga inspel i det arbetet.

Även om propositionen planeras till våren 2018 kan vissa av förslagen från Parlamentariska landsbygdskommittén komma att presenteras redan under innevarande år. Vissa förslag har dessutom redan tagits om hand. Ett exempel, som kom på plats innan Landsbygdskommittén startade och som vi ser effekt av i dag, är stöd till kommersiell service. Vi kan se att nedläggningen av service och små butiker har avstannat; vi har vänt den trenden, men det behövs självklart mer.

Ett annat exempel är bredbandsstrategin, som regeringen antog i december. Den nya bredbandsstrategin har ambitiösa mål som inkluderar rejält höjda hastigheter men som också, för första gången, inkluderar hela landets befolkning och företag.

Ett annat exempel är att regeringen den 12 januari beslutade om ett uppdrag till en särskild utredare, som ska lämna förslag på sätt att förbättra finansieringsförutsättningarna för ny- och ombyggnation av bostäder. Frågan om så kallade landsbygdslån kommer, precis som Landsbygdskommittén föreslår, att analyseras vidare inom ramen för just detta uppdrag.

Ett sista exempel är Parlamentariska landsbygdskommitténs förslag om omlokalisering av statliga jobb. Regeringen menar att den statliga närvaron i landet behöver öka och att staten behöver ta sitt ansvar för att Sverige håller ihop.

Flera initiativ har tagits för att stärka den statliga närvaron i hela landet. Bland annat har civilminister Ardalan Shekarabi i uppdrag att säkra att varje medborgare har tillgång till grundläggande service, oavsett var i landet man bor. Ett annat beslut är att E-hälsomyndigheten omlokaliseras till Kalmar.

Jag ser med stort intresse och tillförsikt på vad som komma skall av de 75 förslag som Landsbygdskommittén med bred enighet kommit fram till och rekommenderat regeringen att lägga fram för kammaren.

Jag yrkar avslag på de motioner som finns i betänkandet och bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! I mitt anförande nämnde jag begreppet klimatturism. Det är ett nytt fenomen som innebär att människor reser från varma till kalla länder just för att de vill ha det kalla klimatet. I och med att Sverige har ett kallt klimat större delen av året ser jag stor potential i den turismen. Jag undrar vad Socialdemokraterna tänker om det begreppet och vad ni skulle vilja göra för att öka klimatturismen till Sverige.

Herr talman! Sverige har stora utmaningar, och jag vill först ta upp klimatet. Det handlar inte bara om turism, utan man tvingas också att flytta från platser på jorden på grund av klimatförändringarna och uppvärmningen av jorden och bosätta sig på andra ställen. Där har vi andra förutsättningar. Klimatet här i Sverige är inte så varmt.

Det finns en attraktion i att resa till andra platser precis som vi vill turista i varmare klimat. De som bor i länder med helt andra förutsättningar kanske vill komma till Sverige. Här finns fina skidanläggningar och en väl utbyggd turism som behöver ta ytterligare kliv för att utvecklas – detta för att möta de behov som uppstår runt om i världen om man vill ha den typen av turism.

Vi ser naturligtvis positivt på turismen. Även om den ligger i framkant behöver man ta ytterligare kliv för att den ska utvecklas.

Herr talman! Det är skönt att höra att Socialdemokraterna tycker att man behöver fortsätta att utveckla klimatturismen. Det finns en väldigt stor potential på detta område, och det är någonting som vi borde satsa på.

Jag tackar för svaret.

Herr talman! Vad vi behöver diskutera mer och vara än tydliga med är klimatpolitiken. Den utveckling vi har runt om i världen, forskningen och signalerna om den ökande temperaturen kräver kraftigare tag från politiken för att man ska se till att mota den utvecklingen. Alla partier behöver jobba ytterligare med den frågan.

Herr talman! Jag vill börja med att säga att det finns en hel del inom regionalpolitiken som förenar oss. Men nu tänkte jag ta upp saker och ting som skiljer oss åt.

Näringslivets Regelnämnd säger att regelkrånglet har kostat 5,6 miljarder kronor under 2016. Då har man inte räknat med vare sig skatter eller avgifter. Detta skapar en del problem för dem som leva med regelverk där det blir mer och mer att ta hänsyn till och som försvårar för dem.

Själv lever jag i en liten bruksort i Skåne som heter Bjuv. Findus har precis slutat att leverera. Fabriken stängdes ned den 30 april, och 450 anställda fick gå.

Plakatpolitik från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet säger att ingen ärta ska få lämna orten eller Sverige. Det är väldigt lätt att ta till hårda ord för att nå framgång, men när det kommer till verkligheten gäller det att göra rätt saker. Regelkrångel är problem när man ser framtiden an för ett land som Sverige, som ligger i norr och där företag säger sig vilja flytta för att de vill komma närmare Europa.

På vår resa till Västerbotten diskuterade vi detta med transportkostnader. Företagen där sa att det skulle ha kostat dem 26 miljoner om Socialdemokraternas och regeringens förslag hade införts. Jag undrar om Mattias Jonsson tror på dessa företag när de berättar vad det kommer att kosta dem. Det användes till och med svordomar för att beskriva att det här hade blivit för – hmhm – hårt slag.

Då undrar jag: Tar man det här på allvar?

Herr talman! Jag är både berörd av och bekymrad över att verksamheter som fungerar läggs ned och försvinner eller flyttar. Där måste man ha en aktiv politik för att man ska attrahera små, medelstora och stora företag så att de flyttar till Sverige för att verka här. De ska ha goda förutsättningar. På så sätt kan man också skapa fler arbetstillfällen.

Du nämnde regelkrångel, Ann-Charlotte Hammar Johnsson. Ni hade åtta år på er att förändra regelkrånglet, som debatterades flitigt i valrörelsen. Det har väl inte blivit så mycket av det. Däremot är skatter och lönekostnader alltid flitigt debatterade. Vissa vill ha lagstiftning för lägsta löner. Det ska inte krävas kollektivavtal i samband med upphandlingar.

Jag noterade det som Ann-Charlotte Hammar Johnsson sa i sitt anförande, att det behövs konkurrens på lika villkor. Det är en viktig fråga. Men vi från Socialdemokraterna har en annorlunda syn på den jämfört med Moderaterna. Jag förstår inte varför det är svårt för Moderaterna att kräva kollektivavtal så att det blir konkurrens på lika villkor, så att inte oseriösa företag konkurrerar ut seriösa företag. På så sätt blir det en osund konkurrens.

Jag undrar om Ann-Charlotte kan förklara för mig hur den politiken går ihop. Den skapar bara en snedvriden konkurrens med det som Moderaterna föreslår.

Herr talman! Vi får väl återkomma så att jag får svar också på transportfrågan.

Först ska jag svara på frågan om offentlig upphandling. Det är inte konstigare än att det finns olika former av företag som fungerar på olika sätt. Det betyder inte att de bryter mot lagar. Det finns lagar i Sverige som kan tillämpas när det blir fel betalningar, folk missbrukar systemet och så vidare. Reglerna finns alltid, så man behöver inte införa några pålagor för företag som ska verka.

Som exempel kan nämnas att vi alla vill ha jordgubbar till midsommar. Om ett familjeföretag ska sälja jordgubbar har man inte kollektivavtal, men det betyder inte man är ond eller fuskar som jordbrukare, utan det betyder att man är ett familjeföretag. Då ska man också kunna medverka till bra produkter på det lokala planet. Min idé är att lokala företag stärker varandra, och då kan de växa på regionnivå. Därmed ökar effekterna för landet. Det är inte konstigare än så. Använd det regelverk som finns i lagen, och se till att alla former av företag kan verka!

Sedan vill jag återkomma till Reepaluutredningen. Det finns alltså orter där det bor människor av kött och blod som har utbildning inom offentlig sektor, inte minst kvinnor, och som driver till exempel en vårdcentral. De har gjort någonting gott för sin ort, men de behöver pengar för att kunna verka. Det är också service, men om de läggs ned där andra inte vill vara, vad ska man göra då?

Är det inte bättre att vi tittar på kvalitet och innehåll och slutar att prata om detta med vinster? Vinster behövs ändå som en buffert. Det är en krockkudde att ta till om någonting händer.

Det skulle jag gärna vilja ha svar på från Mattias Jonsson. Jag vill också ha svar på frågan hur han tänker att de lokala företagen ska leverera i det system med pålagor som man nu ålägger offentlig sektor och med transportkostnader på 26 miljoner.

Herr talman! Tack för frågorna, Ann-Charlotte Hammar Johnsson!

På transportsidan finns det inget konkret förslag. Den frågan har diskuterats och debatterats, men det finns inget förslag från regeringen i dag, så den frågan får vi återkomma till.

När det gäller regelkrånglet finns det vissa delar – jag är helt övertygad om det – där man kan göra framsteg för att underlätta framför allt för små och medelstora företag. Det finns nog en möjlighet där. Men det får inte ske på bekostnad av förutsättningarna för både företag och anställda. Det ska vara ordning och reda, finnas skattesystem och annat. Vi måste ha intäkter till staten och trygghet på arbetsplatserna. Det får inte vara en arbetsmiljö som riskerar att skada personer mer än vad den gör i dag.

Jag noterar att vi har haft åtta år av skattesänkningar med 130 miljarder. Det har inte på något sätt skapat bättre förutsättningar. Det har minskat produktiviteten. Arbetslösheten och klyftorna i landet har ökat.

I dag kom det en rapport från Arbetsförmedlingen. Under det senaste året har arbetslösheten i Västra Götalandsregionen minskat med 1,5 procent. Ungdomsarbetslösheten är rekordlåg, och den totala arbetslösheten är den lägsta på nio år.

Jag tror att det har betydelse vilken typ av politik som förs. Alltid i de här debatterna hamnar vi i regelkrångel, kollektivavtal och i den fråga som förenar Alliansen, nämligen skatter. Jag har aldrig sett någonstans där det finns ett stopp. Jag förstår inte hur de förslag om skattesänkningar till 2020 på ca 80 miljarder som Moderaterna har lagt fram stärker landsbygden och skapar bättre förutsättningar.

(Applåder)

Herr talman! Jag håller med i mycket av det som Mattias Jonsson säger i sitt anförande, och jag tänkte använda den här repliken till att trycka på regeringspartierna om vikten av att lägga fram en proposition för landsbygden.

Många jag träffar säger att de tycker att Landsbygdskommitténs förslag är bra. Man är väldigt positiv till att vi har kommit överens mellan många politiska partier om förslagen, men man är orolig för att det inte ska bli något av det hela i verkligheten. Man har ju blivit besviken så många gånger förut.

Vi har sett tidigare utredningar som kommit med positiva förslag för landsbygden men som aldrig har realiserats. Man blir orolig för att vi politiker inte ska våga under ett valår och så vidare.

Därför, Mattias, vill jag trycka på. Du framhåller ju själv att det är viktigt att man lägger fram propositionen. Jag skulle vilja skicka denna uppmaning till dig och regeringspartierna och säga att detta är viktigt.

Det är viktigt att det inte blir några förseningar. Sven-Erik Bucht har under sin tid som minister haft ett antal propositioner som blivit mycket försenade. Ska man klara en tidsplan till våren 2018 är det lite tajt innan riksdagen stänger inför valet. Då är det viktigt att man hinner fram.

Jag tror också att det är viktigt med politisk dialog och kompromiss mellan alla partier i den här kammaren. Vi ser ju att vi har hittat många goda politiska kompromisser inom ramen för Landsbygdskommittén.

Detta är alltså inte mycket till fråga utan snarare en uppmaning.

Herr talman! Tack, Håkan Svenneling, för uppmaningen! Jag delar i stort denna bild. Vi behöver ta vissa steg under innevarande år, men jag bedömer att det finns förutsättningar att lägga fram en proposition som är mer omfattande under våren 2018. Jag tror att det är jätteviktigt, precis som du säger i ditt anförande.

Vi har också en bred enighet i Landsbygdskommittén när det gäller det som presenterades den 4 januari. Det finns bara en reservation, från Liberalerna. Det ligger en grund för att vi i dialog ska kunna komma fram till bredare förslag och en proposition under våren 2018.

Jag tycker att det är bra att det finns ett tryck och att denna fråga kommer upp tydligare på dagordningen, också på partiledarnivå. Frågan om den regionala tillväxten, om landsbygden och om Landsbygdskommitténs 75 förslag är naturligtvis viktig. Detta får inte bli en skrivbordsprodukt, utan vi måste visa handlingskraft och lägga fram konkreta förslag.

Herr talman! Jag tycker att det låter mycket bra, Mattias! Jag hoppas också att vi ser tydliga resultat, inte bara på Näringsdepartementet, där Landsbygdskommitténs förslag blir verklighet. De utredningar man har gått vidare med har ju framför allt varit kopplade till de ministrar som finns i Näringsdepartementet. Jag tror att det är viktigt att man från S och MP här i riksdagen trycker på sin regering om att detta även gäller andra områden, där man också behöver tänka landsbygdspolitik.

Ett tydligt sådant område har varit utbildning, där man hela tiden ställer landsbygdens kompetensförsörjning mot forskningsexcellens och ser det som ett motsatsförhållande. Jag tror inte att det finns. Jag tror inte heller att du tror att det finns. Men bara att det finns politiker som tror att det finns en konflikt mellan landsbygd och andra ambitioner – som ett plåster på ett skadat ben som man håller på med – är allvarligt. Där har vi båda ett stort ansvar för att trycka på och använda rätt typ av terminologi och retorik och att man faktiskt visar på den nytta som landsbygden bidrar med när det gäller till exempel Sveriges export och ekonomiska utveckling.

Herr talman! Håkan, jag delar den uppfattningen! Vi behöver en sammanhållen politik för Sveriges landsbygder, och då behöver vi också våga lägga fram förslag på konkreta åtgärder för att vi ska få en sammanhållen politik, en levande landsbygd och en regional tillväxt som fungerar.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)