Rapporteringsskyldighet av ej verkställda beslut enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade m.m.

Herr talman! Jag har inte föreberett mig för att introducera ärendet, utan det är majoriteten som ska göra det. Jag förväntar mig därför att någon av majoritetens representanter kommer att göra det. I mitt anförande utgår jag från Vänsterpartiets synpunkter när det gäller betänkandet 2007/08:SoU8 som handlar om ej verkställda beslut enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Våren 2006 behandlade vi i riksdagen ett omfattande betänkande med namnet Nationell utvecklingsplan för vård och omsorg om äldre . I det betänkandet fanns några lagändringar i kommunal- och socialtjänstlagen som syftade till att förstärka de äldre medborgarnas rättssäkerhet. I dag debatterar vi ett lagförslag som kommer att komplettera beslutet som fattades för snart två år sedan, nämligen att rättssäkerheten även för vissa personer med funktionsnedsättning förstärks. Kommunernas nämnder blir redovisningsskyldiga för beviljade men ej verkställda beslut. En sanktionsavgift införs också. Herr talman! Jag vågar påstå att alla vi som engagerar oss i handikappolitiska frågor någon gång kommit i kontakt med personer som ansökt om bistånd i någon form och efter en prövning fått sin ansökan beviljad, men därefter har ingenting hänt. Verkställigheten av beslutet dröjer. Med andra ord: Man har fått besked att man har rätt till exempel till daglig verksamhet, kontaktperson, gruppboende eller korttidsvistelse, men beslutet verkställs inte. Jag och Vänsterpartiet tror inte att dagens beslut om kommunernas redovisningsskyldighet och sanktionsavgifter för beviljade men icke verkställda beslut är lösningen exempelvis på bristen på platser i dagverksamhet eller i bostäder med särskild service. Nej - det behövs många andra åtgärder. Till exempel måste kommunsektorns ekonomi förstärkas. Men det tycker inte den borgerliga regeringen, utan i stället fryser man statsbidragen till kommunsektorn och kompenserar inte ens kommuner och landsting för pris- och löneutvecklingen. Jag menar att de medel som regeringen nu lovar kommunerna för ökade kostnader för rapporteringsskyldigheten, det vill säga 15 miljoner kronor, självklart behövs men egentligen inte har något med grundproblematiken att göra. Utöver frysningen av statsbidragen till kommunsektorn har regeringen redan genomfört andra förhinder för verkställighet av beslut. Jag syftar här på den försämrade ekonomiska situationen för kontaktpersoner. Kontaktpersoner gör ett otroligt viktigt arbete. De bidrar till att personer med funktionsnedsättning får kontakt med andra människor. De kan alltså bryta den enskildes isolering genom samvaro och hjälp till fritidsverksamhet. De blir vänner, de blir kompisar. Det har redan tidigare varit svårt att rekrytera kontaktpersoner, och regeringen underlättar med sin politik inte direkt rekryteringen. Den 1 januari 2007 höjdes avdragsgränsen för omkostnader från 1 000 till 5 000 kronor. Detta innebär i realiteten en minskning av kompensationen för det betydelsefulla arbete kontaktpersonerna utför. Herr talman! Vänsterpartiet stöder Socialdemokraternas två motioner, som handlar om att regeringen ska vidta åtgärder för att förbättra den ekonomiska situationen för kontaktpersoner och för att underlätta rekryteringen av nya kontaktpersoner. Det är beklagligt att regeringen inte inser sambandet och inte heller är beredd att förbättra situationen för kontaktpersonerna. Jag yrkar bifall till reservationen. Herr talman! Inledningsvis nämnde jag betänkandet Nationell utvecklingsplan för vård och omsorg om äldre . Där föreslås, som i betänkandet vi nu diskuterar, en sanktionsavgift som ska tillfalla staten. Den enda skillnaden är att det då var en ändring i socialtjänstlagen och nu i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Andemeningen är densamma. Jag lägger märke till en annan skillnad också. Samtliga borgerliga partier reserverade sig 2006 mot förslaget att avgiften skulle tillfalla staten. De fyra partierna hade fyra olika reservationer med vissa nyansskillnader. Tanken var att den enskilde skulle få pengarna och kunna köpa tjänster i stället. Centerpartiet menade enkelt att om en fritt-val-reform införs behövs inte någon sanktionsavgift över huvud taget. Nu i regeringsställning lägger samma partier fram ett förslag om att avgiften ska tillfalla staten. Intressant! Herr talman! Jag vill avsluta med att påminna kammaren om att Vänsterpartiet stod bakom 2006 års lagändringar om rapporteringsskyldighet och sanktionsavgifter. Vi har inte ändrat oss utan anser att rättsäkerheten för personer med funktionsnedsättning med dessa lagändringar förstärks. Men som jag tidigare tog upp behövs det också andra åtgärder för att personer med funktionsnedsättning ska kunna bli fullt delaktiga i samhällslivet. Vi lär få återkomma till ämnet i ett bredare perspektiv flera gånger här i kammaren.

Herr talman! Till detta betänkande, som behandlar regeringens proposition om rapporteringsskyldighet om ej verkställda beslut enligt LSS, har Miljöpartiet en reservation, som vi också vill yrka bifall till. Propositionen föreslår flera viktiga och kloka förändringar som fullföljer en linje av tidigare fattade beslut för att öka rättssäkerheten och se till att människor som behöver och har rätt till insatser enligt LSS också ska få dem inom rimlig tid. Eftersom det är uppenbart att handläggningen av LSS-ärenden behöver förbättras för att höja rättssäkerheten hoppas vi att regeringens förslag ska leda till konkreta förbättringar. Det finns i dag ett antal brister i kommunernas formella handläggning av LSS-ärenden. Det kan vara att handläggningstiden blir för lång, att ett ärende blir liggande utan att beslut fattas eller att en person som ansöker om en insats får till svar att kommunen inte tillhandahåller den utan erbjuder annat stöd eller service, utan att personen har fått något avslagsbeslut. Detta innebär också att personen inte kan överklaga något beslut. Därför är det positivt att regeringen pekar på att återkommande utbildning i förvaltningsrätt för handläggare är en viktig åtgärd för att höja rättssäkerheten. Rättssäkerhet är alltid viktigt, och det blir särskilt påtagligt för den grupp som är i så tydligt behov av insatser som LSS-personer är. Herr talman! I dag är det ca 18 000 personer som har kontaktperson enligt LSS. Enligt Socialstyrelsen var det vid årsskiftet 2006/07 1 329 beslut om kontaktpersoner som inte var verkställda. I över 40 procent av dessa hade LSS-personer fått vänta i över ett år på verkställandet. I propositionen hänvisar man till en utredning som tog upp frågan om särskilda problem vid rekrytering av kontaktpersoner. Man konstaterar att insatsen i form av kontaktpersoner är av stort värde samt att det är viktigt att alla som är i behov av detta också får en kontaktperson. Det påtalas också att förutsättningarna för att man med framgång ska kunna rekrytera kontaktpersoner behöver förbättras. Det har under den senaste tiden kommit många och tydliga signaler från kommunerna, SKL och Socialstyrelsen om att det finns uppenbara problem med att rekrytera kontaktpersoner och behålla de kontaktpersoner man har i dag. Mot bakgrund av detta finner vi det mycket märkligt att regeringen genomfört en åtgärd som försvårar för kommunerna att rekrytera och behålla sina kontaktpersoner, nämligen en försämring av avdragsmöjligheterna för omkostnadsersättningen. Därigenom ökar beskattningen för denna grupp. Efter detta beslut har SKL delgett kommunerna en rekommendation om att höja omkostnadsersättningen med 130 kronor i månaden. Möjligtvis kan denna rekommendation, om den efterlevs, till stor del kompensera för den ökade beskattningen. Men, herr talman, vi i Miljöpartiet är övertygade om att denna eventuella kompensation inte är tillräcklig för att skapa bättre förutsättningar för kommunerna att rekrytera och behålla sina kontaktpersoner. Därför efterlyser vi i reservationen ytterligare åtgärder från regering och riksdag för att förbättra den ekonomiska situationen för kontaktpersoner.

Herr talman! Att de lagar vi stiftar här i Sveriges riksdag ska efterlevas är bland de viktigaste frågorna vi har att arbeta med på olika sätt. Regeringen har här valt att presentera en form som vi förut har prövat på SOL-området men nu också prövar på LSS-området. Det handlar om att öka rapporteringsskyldighet och liknande men också att införa former av sanktioner när man inte efterlever den lagstiftning som vi här i kammaren har en majoritet för och i många fall är väldigt överens om. De förslag som vi nu presenterar innebär att de kommunala nämnderna får en redovisningsskyldighet. Möjligheten finns också att få betala sanktionsavgifter där en person är beviljad någonting men ändå inte fått det inom loppet av tre månader. Det är synd att det ska vara nödvändigt. Men det är nödvändigt när vi inte har en bättre efterlevnad. Vi får lära och se av den här erfarenheten om det inte finns ytterligare områden som man behöver gå vidare och titta på. Det är självklart viktigt, som tidigare talare har sagt, och det är väldigt positivt att det genomförs. Vi är glada att vi kan vara överens om att det är en positiv lagstiftning som vi presenterar. Det är det inte minst för att den stärker rättssäkerheten för enskilda personer som det varje dag finns behov av att vi möter upp. Vi är väldigt väl medvetna om, och det skriver också utskottet i sitt ställningstagande, att kommunerna har problem med rekrytering och att behålla kontaktpersoner. Men det är en kommunal fråga och en ytterligare fråga. Det är inte det som den här lagstiftningen först och främst handlar om. Vi väljer också att understryka att rekryteringsfrågan är någonting man jobbar med enskilt i kommunerna men också i kommunernas samarbetsorganisation Sveriges Kommuner och Landsting. Den har, precis som tidigare talare nämnt, lämnat olika rekommendationer för att förbättra situationen. Vi är ivriga lagstiftare, och vi följer också utvecklingen som sker. En av de viktigaste utgångspunkterna i Sveriges riksdag är många gånger att hålla på det kommunala självstyret och försöka leva upp till det i största möjliga mån. Vi hoppas därför att den här typen av rapporteringsskyldighet kopplat till befintlig lagstiftning inte ska bli alltför bred på väldigt många områden. Men vi är glada att vi befinner oss här i dag. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag och regeringens proposition.

Herr talman! Att den person som har en funktionsnedsättning ska ha ett så bra liv som möjligt tycks alla politiska partier vara överens om. Vi ser alla med spänning fram emot juni 2008 då LSS-kommittén presenterar sitt slutbetänkande om LSS. Det är också ett betänkande som min vän Sven ser fram emot att ta del av. Sven är en av dem som är beroende av LSS för att ha goda levnadsvillkor. Han har förmånen att bo i en kommun där tjänstemän och politiker lever upp till LSS-bestämmelserna. Han har ett bra boende. Han får hjälp så att han kan leva ett utåtriktat liv trots sin funktionsnedsättning. Sven har det bra. Genom tv-serien I en annan del av Köping har svenska folket fått ta del av ett glatt gäng som tack vare LSS får ha ett aktivt liv. Om det på alla håll i landet varit så bra hade vi inte behövt diskutera dagens betänkande. Det är tydligen så att landsting och kommuner inte verkställer gynnande beslut enligt LSS. Därför behövs rapporteringsskyldighet och sanktionsavgift för att bättre kunna följa upp dessa viktiga beslut. Rättsäkerheten måste betonas för dem som har beviljats insatser enligt LSS. Herr talman! De flesta av oss som finns här i kammaren i dag känner någon som är rörelsehindrad eller har en intellektuell funktionsnedsättning och som med hjälp av LSS kan få råd och stöd, ledsagarservice, kontaktperson, avlösarservice, daglig verksamhet, familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdomar som behöver bo utanför hemmet. Det är bara några exempel på de tio definierade insatserna enligt LSS. År 2010 ska vi ha ett samhälle tillgängligt för alla. I denna målsättning finns underförstått att LSS är en lagstiftning som är till för att efterlevas. Vi får inte bortse från att målet enligt LSS är att främja människors jämlikhet i levnadsvillkoren och fulla delaktighet i samhällslivet. Verksamheten ska vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmande och integritet. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

Herr talman! Jag vill börja med det jag tog upp i mitt anförande. Det gäller kovändningen som de borgerliga partierna har gjort om sanktionsavgiften och vem den ska tillfalla. Det fanns reservationer år 2006 i betänkandet som handlade om samma lagändring fastän det var två olika lagar. Då ville samtliga partier något annat. Centerpartiet var mycket bestämd i sin reservation och var lite raljerande. Bara man införde systemet med fritt val skulle man inte ens behöva några sanktionsavgifter, och sanktionsavgifterna skulle tillfalla enskilda personer. Jag vill fråga Lars-Ivar Ericson hur de borgerliga partierna har resonerat när de nu landat i samma ställningstagande som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet hade för två år sedan.

Herr talman! Utan att riktigt vara insatt i denna förhistoria måste vi konstatera hur det fungerar i dag där LSS inte efterlevs i besluten i enskilda kommuner och landsting. Vi har kommit fram till åsikten att en bestämmelse med kontroll och sanktioner skulle kunna påskynda så att det blir en bättre efterlevnad av LSS-besluten.

Herr talman! Tack för att ni har kommit till den insikten, Lars-Ivar! När det gäller insatserna handlar det om kommunalt självstyre. Det är kommunerna själva som har möjlighet att påverka det. Jag tog i mitt anförande upp att regeringen krymper kommunernas möjligheter. Vi har det konkreta exemplet med kontaktpersoner. När det gäller förutsättningarna att rekrytera kontaktpersoner är det sedan länge känt att det är svårt. Den lagändring som regeringen har genomfört gäller kontaktpersonernas möjlighet att göra avdrag. Den ersättning som man får som kontaktperson är ingen lön utan motsvarar den kostnad utgifter man har lagt ut. Det är ett väldigt litet arvode. Den ersättningen krymper i verkligheten. Det är ändå regeringen som har sett till att den lagen har stiftats. Är regeringen beredd att försöka ändra förutsättningarna för kontaktpersoner så att det i sin tur skulle bli lättare för kommuner att rekrytera kontaktpersoner?

Herr talman! Elina Linna tar upp den viktiga verksamhet som olika kontaktpersoner utför. Jag är den första att instämma i hur viktigt det är att ha kontaktpersoner. Sedan får man inte ha någon övertro att just den ekonomiska biten är det största motivet till att någon person väljer att bli kontaktperson. Jag tror att det är andra värderingar som ligger bakom. Det handlar mer om att ändra människors attityder till personer som har någon form av funktionsnedsättning. Tv-serien I en annan del av Köping kanske kan medverka till att fler människor kan inspireras till att bli kontaktpersoner. Det är naturligtvis upp till varje enskild kommun att verka för rekrytering av kontaktpersoner. Det är alltså ingen fråga för regering och riksdag.

Herr talman! Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade är en reform som har varit, och är, oerhört viktig och av stor betydelse för personer med funktionsnedsättning. Just nu väntar vi, som många har sagt, på det betänkande som ska läggas fram i slutet av juni i år. Det är ett oerhört angeläget uppdrag. I dag vet vi att det finns många människor med funktionsnedsättning som faller mellan stolarna på grund av stora brister i handläggningen. Detta har bland annat rapporter från länsstyrelser runt om i landet visat. Bland annat är riktlinjerna olika från kommun till kommun, vilket innebär att en person med funktionsnedsättning står helt maktlös i de situationerna. En del kommuner har inga riktlinjer över huvud taget. Däremot finns det en inte politiskt beslutad praxis i kommunerna. Även rättssäkerheten för äldre och för personer med funktionsnedsättning inom socialtjänstens område har ifrågasatts under de senaste åren och fått ökad uppmärksamhet. Det är mycket på grund av att man har beviljat insatser men inte verkställt dem. Det gäller inom både socialtjänstlagen och LSS. Besluten har inte verkställts inom rimlig tid. Redan den 1 juli 2006 infördes en lagändring som innebär att socialnämnden numera är skyldig att rapportera till länsstyrelsen om alla gynnande beslut enligt SOL som inte har verkställts inom tre månader från beslutsdatum. Herr talman! Samma förslag till lagändring föreslås i det här betänkandet vad gäller LSS, nämligen att ansvariga nämnder blir redovisningsskyldiga och även skyldiga till att betala en sanktionsavgift för beslut som är beviljade men inte är verkställda inom tre månader från beslutet. Ansvarig nämnd ska också informera om varför det inte har skett. I sista avrapporteringen från Socialstyrelsen framkom det att antalet ej verkställda beslut enligt LSS hade ökat med 20 procent sedan 2004. Det handlar om ca 500 beslut. År 2006 redovisade 224 kommuner att de hade fattat beslut enligt LSS som inte hade verkställts. Vad gäller rätten till bostad har ej verkställda beslut ökat. Länsstyrelserna har märkt att kommunerna i dessa fall måste ha en bättre handlingsplan och framförhållning. En grupp av personer med funktionsnedsättning som många gånger kan ha det kämpigt för att få sina rättigheter tillgodosedda är personer med bland annat autism och Aspergers syndrom. Även personer med psykisk funktionsnedsättning har svårigheter. Det är inte ovanligt att personer som har vårdats inom psykiatrin kan bli kvar inom vården på grund av att de inte har en bostad. Kommuner kan i stället uppfylla behoven genom att ge särskilt stöd i boendet, som dock ger för låg servicenivå för dessa personer med helt andra behov. Det blir lösningen i stället för en plats på till exempel ett gruppboende, som i högre grad skulle möta individens behov. Herr talman! Med den här lagändringen kommer rättssäkerheten ytterligare att stärkas för de personer som har beviljats insatser enligt lagen om stöd och service. Det föreslås att dessa förslag ska träda i kraft den 1 juli 2008, och de är ytterligare ett steg i rätt riktning för att ge personer med funktionsnedsättning möjlighet att leva som andra och dessutom vara delaktiga i samhället.

Herr talman! Precis som mina allianskolleger har sagt är detta en oerhört viktig proposition. Vi hade hoppats slippa lägga fram propositionen. Jag kan klart säga att det inte är ett önskemål att behöva ta till sådana metoder när enskilda människor inte får den hjälp, det stöd och de självklara insatser de ska ha i en svår situation. Vi har sett att många enskilda människor - många har kontaktat mig, och många har säkert kontaktat er - blir frustrerade när de har blivit beviljade visst stöd och viss hjälp men fortfarande inte får det. Då känns det viktigt att det här kommer till stånd, inte för vår skull utan för de människors skull som dagligen är i behov av detta stöd. Det känns viktigt och ger signalen att den som har blivit beviljad stöd ska få det. Flera har exemplifierat det vi kallar SOL. Det är inte säkert att hela Sverige vet att det är socialtjänstlagen. Det har visat sig att sanktioner har fungerat väl. Jag vill också påminna om att det är kommunens uppgift att se till att det finns kontaktpersoner. Precis som Lars-Ivar Ericson sade finns det andra orsaker till att det inte är så lätt att få tag på kontaktpersoner. Det måste kommunerna ta på största allvar. Kontaktpersonerna är en viktig grupp. Herr talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet i sin helhet och avslag på reservationerna.

Herr talman! I vår reservation säger vi följande: "Mot bakgrund av de stora problem som under lång tid funnits med att finna lämpliga kontaktpersoner och den oroande utveckling som skett det senaste året är det angeläget att staten tar sitt ansvar och underlättar för kommunerna att klara sitt uppdrag." Det lät på Chatrine Pålsson Ahlgren som att staten kan stifta vilka lagar som helst men inte underlätta för kommunerna; det är kommunernas ansvar. Jag har både i mitt anförande och tidigare tagit upp att regeringen - staten i medborgarnas ögon - har försvårat för kommunerna att rekrytera kontaktpersoner. Staten måste ta sitt ansvar. Det är märkligt att regeringspartierna inte inser att med de lagar som har stiftats måste de se på frågan om kontaktpersoner. Det är ett ideellt arbete som inte ger någon lön, men det ges ersättning för utgifter. Många studerande vill vara kontaktpersoner, men det blir för dyrt för dem eftersom de får kostnader. De nya bestämmelserna har gjort att den ekonomiska situationen har försämrats för kontaktpersonerna. Vad säger Chatrine Pålsson, som har närmaste vägen till Socialdepartementet, om att förbättra i stället för att försämra situationen för kontaktpersoner?

Herr talman! Flera av oss har sagt att vi tycker att det är jätteviktigt med kontaktpersoner. Men det kan inte vara något som står och faller med om staten agerar på det ena eller andra sättet. Detta är ett uppdrag för primärkommunen. Så långt det är möjligt måste vi se till att kommunen får sköta sina uppdrag och att staten sköter sina uppdrag. Andra kolleger har redan sagt att vissa förändringar har gjorts för att det ändå inte ska slå så hårt. Det känns viktigt. Jag vill skicka med att utvecklingen har gått bra. Eftersom det finns fler jobb har kommunerna en bättre ekonomisk situation än på länge. Ju fler som får jobb i en kommun, desto mer skattemedel kommer in och desto större möjligheter har kommunen att bedriva en generös verksamhet på området.

Herr talman! Jag vill ändå påminna om att det är lätt för oss att bestämma om lagar som påverkar kommuner. Jag hoppas att regeringen inte har gått ifrån finansieringsprincipen när vi stiftar lagar som kommunerna sedan har att verkställa. Jag tog också upp skillnaden i syn på de förändringar i SOL som antogs 2006, då Kristdemokraterna hävdade att pengarna från sanktionsavgiften skulle tillfalla enskilda individer. Men nu är lagen exakt likalydande med SOL, som dåvarande regering, Vänsterpartiet och Miljöpartiet stod bakom. Hur kommer det sig att Kristdemokraterna har ändrat åsikt i den här frågan?

Herr talman! Vi har ju en princip i Sverige att sådana här sanktioner ska gå till staten, enligt den förra regeringen. Sanningen att säga har vi inget nytt förslag. Vi har inget utredningsförslag som skulle kunna göra det annorlunda. Det är därför vi accepterar det här sättet. Jag hoppas på en förändring längre fram, men det måste underbyggas ordentligt. Annars tycker jag också att det önskvärda vore att den som drabbas får möjlighet att använda sig av detta för att kompensera det uteblivna stödet. Men nu har vi denna princip, som sagt. Vi får leva lite efter er regeringstid, hur ogärna vi än vill det.

Herr talman! Jag kommer något sent in i debatten, kanske på grund av just utredningsarbetet runt LSS, som alla har tagit upp. Framför allt handlar det just nu om att se till att kommunerna får kostnadstäckning på grund av lagstiftning i den här kammaren. Lite grann berörs det ämnet också i det betänkande som vi nu diskuterar. Under den senaste tioårsperioden har en enorm uppbyggnad och utveckling skett när det gäller just insatserna enligt LSS. Det gäller både hur många personer som fått del av LSS-insatser och hur mycket insatser de får. Det finns anledning att vara stolt och glad över de framsteg som gjorts för att ge just funktionshindrade det stöd som de behöver samtidigt som vi ser och åtgärdar de brister som fortfarande finns. Dagens betänkande är framtaget i stor enighet, och det känns viktigt att vi kan ta gemensamma tag just i sådana frågor. Det är viktigt att personer som beviljas insatser enligt LSS verkligen får det stöd och den service som de har rätt till. Så är det oftast men inte alltid. Det finns ett antal gynnande beslut som inte kan verkställas av olika skäl. Den socialdemokratiska regeringen beslutade 2003 att utreda frågan om ej verkställda beslut enligt socialtjänstlagen och när det gäller lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Utredningen blev klar i december 2004, och regeringens äldreutvecklingsplan som riksdagen sade ja till våren 2006 innehöll förslag om rapporteringsskyldighet för kommunerna att rapportera ej verkställda gynnande beslut enligt socialtjänstlagen samt införande av en sanktionsavgiftsmöjlighet som ett yttersta påtryckningsmedel för att sådana beslut ska verkställas inom skälig tid. Oftast gällde det plats i särskilda boenden. Den nya skyldigheten infördes samtidigt som regeringen införde ett stimulansbidrag till kommunerna för att bygga fler platser i särskilda boenden. Högre krav ställdes alltså på kommunerna samtidigt som det gjordes en satsning från statens sida. I den debatten har det lyfts upp en del saker. Det var väldigt tydligt från den dåvarande oppositionen att det här var inskränkningar i det kommunala självstyret och även att pengarna skulle tillfalla den enskilda personen i stället för staten. I samband med 2006 års förslag sade den dåvarande regeringen att den skulle återkomma till frågan i den del som gäller beslut som fattas enligt LSS. Den pågående statliga LSS-kommittén, där jag själv sitter och som leds av socialutskottets ordförande, har i uppdrag att göra en bred översyn av LSS. Arbetet är oerhört viktigt och berör regler för bland annat personlig assistans och hur LSS fungerar. I uppdraget ingår bland annat att titta på nackdelarna med förändringar av nuvarande huvudmannaskap. Dagens förslag innebär att även LSS-delen i utredningen från 2004 genomförs. Vi socialdemokrater stöder det förslaget. Vi vill dock att propositionens förslag kompletteras med åtgärder som underlättar för kommunerna att genomföra sitt uppdrag. Det är alltså i likhet med vad som skedde när det handlade om kontaktpersoner. När vi genomförde det första steget i SOL gav vi en stimulans samtidigt som vi kom med en sanktionsavgift. Det är det vi nu vill ska införas i det här, en stimulans till kommunerna att satsa på kontaktpersoner som komplement till sanktionsavgifterna. Jag yrkar bifall till den reservation vi har.