Processrättsliga frågor

av tredje vice talmannen därefter till och med 16 §

Fru talman! Effekten och funktionaliteten av vårt rättsväsende beror av några omständigheter, inte minst vilka medel vi skjuter till men också vilka reg- ler vi har för processen och för de straffprocessuella tvångsmedlen. Detta blir en funktion som leder till ett resultat. Vi kan mäta det varje dag och se om vi är nöjda med den effekt vi når. Jag tycker att det finns en hel del brister i effekti- viteten. Man måste se över hur vi balanserar rättssä- kerhet och effektivitet å ena sidan för att nå en bra rättstrygghet å den andra. Om man bara betonar rätts- säkerheten får man en dålig effektivitet, rättstrygg- heten blir sämre och många människor kommer att fortsätta att bli brottsoffer, ofta på mycket brutala sätt. I detta betänkande har Folkpartiet därför några re- servationer där vi säger att vi tror att man måste se över vilka regler vi har för processen, vilka regler polis, åklagare och domstolar får använda i kampen mot brotten. Svaret kan ju inte alltid vara att skjuta till mer pengar. Vi har ju pratat en del om det i dag. Jag tycker att det ligger stora poäng i just detta. Vi ser dagligen hur svårt det blir med balansen. Just nu pågår en debatt, som man kan läsa om i medi- erna, om vaktbolagen som jagar snattare eftersom polisen har tvingats ge upp detta. Man kanske priori- terar annat ibland, till exempel våld mot kvinnor eller handel med barn och kvinnor, som vi pratade om tidigare. Det är mycket bra. Men effekten blir att små butiksägare, för den delen också några stora, lämnas helt vind för våg i kampen mot de människor som avser att stjäla där. Det leder till frågeställningen: Hur mycket får en vakt följa efter en person för att se vad som händer när snatteri övergår i häleri? Var går den gränsen? Vilka regler ska gälla? Här finns det en gråzon som vi måste ta upp i utskottet, men kanske inte just nu. Jag vill trycka på en reservation särskilt. Det är reservation 12, som jag också för Folkpartiets del gärna yrkar bifall till. Vi står bakom samtliga våra reservationer som vanligt, men för att vinna tid yrkar jag enbart bifall till reservation nr 12 men också till reservation nr 9. Det handlar om rumsavlyssning. Det kallas ju buggning. Man har väl aldrig någonsin skådat en majoritetstext som har varit så mycket goddag-yx- skaft. Vad tycker Socialdemokraterna i fråga om rumsavlyssning? Vad har man för åsikt i den fråga som handlar om att kunna intensifiera kampen mot den riktigt grova, inte sällan gränsöverskridande, inte sällan väl organiserade brutala brottslighet som skör- dar människooffer varje dag? Det handlar om narko- tika, det handlar om mord, det handlar om avancerade stölder och det handlar om handel med kvinnor och barn. Polisen i Danmark har vi i Folkpartiet nyligen träffat. De skakar på huvudet åt vad vi i Sverige gör - åt att vi inte tar till oss denna möjlighet att komma åt den här brottsligheten med ett så effektivt processu- ellt tvångsmedel. Det är absolut inte okomplicerat. Alla sådana här hemliga avlyssningar väcker ju en mängd olika frågor från rättsäkerhetsgarantisynpunkt. Därför säger vi att man ska ha ett offentligt om- bud. Det har vi länge sagt, och det gäller all avlyss- ning. Det ska nu komma. Det är glädjande att det, även om det tar några år, till slut kanske kommer någonting från Justitiedepartementet. Hur ska man då se till att underrätta personer som varit utsatta för avlyssning - det vill säga hanteringen av den överskottsinformation om saker som kan vara känsliga? Detta är rättssäkerhetsåtgärder för att på ett effektivt sätt komma åt sådant här. Det finns ett gans- ka bra mätbart resultat. Socialdemokraterna i Dan- mark, som väl just nu har några kolleger här i kam- maren, har skrivit till regeringen och sagt: Ni måste hjälpa oss därför att danska grovt kriminella flyttar till södra Sverige för att fortsätta med sin brottsliga verksamhet - inte sällan direkt in i Danmark men bortom lagens långa danska arm. Säkert begås ett och annat brott i Sverige, så av den anledningen bör vi nog vara ganska bekymrade. Justitieministern svarar på en fråga: Ja, men vi har ju det nordiska samarbetet och samarbetet med Euro- pol och Eurojust, och det är så bra. Ja, men det är inte tillräckligt. Danskarna flyttar ju hit. Nog för att Folkpartiet liberalerna är för arbets- kraftsinvandring men just mc-gängen behöver inte vara de som vi först ska rekrytera. Så är det dock i Socialdemokraternas Sverige i dag. Det tycker jag är mycket allvarligt. Därför hoppas jag att vi i dag från Socialdemo- kraternas företrädare här får höra vad som är stånd- punkten. Tror och vill man sätta till någonting vad gäller effektivare arbetsredskap för svensk polis, med rättssäkerhetsgaranti, för att bekämpa denna brutala brottslighet som varje dag skördar människooffer i vårt land? Fru talman! Jag anlägger gärna också andra syn- punkter och tänker faktiskt visa lite civil olydnad här. Nyligen var vi i utskottet i Bryssel för att lära oss en hel del om det arbete som pågår inom EU. Det är mycket som händer där. Vi ser nu hur den tredje pelaren sannerligen i en rasande fart - vi vet inte riktigt den svenska regeringens ståndpunkt men kan- ske kan några socialdemokrater här i kammaren i dag ge en förklaring - förs över till gemenskapsrätten, med effekter för straff- och processrätt. För en månad sedan kom det en grönbok från kommissionen som handlar om rättssäkerhetsgaranti- er för misstänkta och tilltalade i brottmål i EU. Det är en skrift på drygt 50 sidor där man efter en noggrann borrning i materian går igenom hur det är i samtliga länder. Man talar om att vi måste jobba med de här frågorna, för snart är det kanske 25 medlemsländer i EU. Vi ska ha regler om ömsesidigt erkännande, så att man kan utlämna kriminella som begått brott i ett annat land till det landet. Effekten av detta oroar självklart en del. Men då är det viktigt att vi debatte- rar en sådan här grönbok i kammaren. Med nuvaran- de struktur i riksdagen finns dock ingen sådan möj- lighet, så jag måste rikta en vädjan till er. Det handlar då om att bara några kan lyfta frågan och hänga på en debatt där. Detta är viktigt. Vi håller oss ju med en EU-nämnd som jag per- sonligen tycker omgående ska läggas ned. Vi tror att några experter på några EU-frågor ska sitta och prata där om tredje pelarens viktiga uppgifter som berör oss och vårt budskap om brottsbekämpningen. Lägg ned EU-nämnden och för in de frågorna i justitieutskottet! Men i väntan på det måste vi prata om grönboken och om vad den innehåller. Det handlar ju om rättshjälp och bevisvärderingsfrågor. Det handlar om frågor om borgen, som är främmande i svenskt rättssystem. Vad kommer det att få för påverkan? Detta är väldigt viktigt och det händer nu. Vi måste ta en debatt. Jag har personligen varit i kontakt med talmannen i riksdagen för att ta upp frågan. Jag känner mig maktlös. Vi i Folkpartiet liberalerna är oroade över att vi inte tar tag i de här viktiga frågorna. EU-nämnden hinner ju inte med att borra i alla viktiga frågor, utan det handlar mest om att se till att statsråden är någor- lunda förankrade i kammaren och inte åker i väg och skriver under vilka rambeslut som helst utan att veta att det finns ett stöd i denna kammare - något som varit aktuellt under de senaste åren. Tack så mycket för att jag fick hålla det här anfö- randet. Jag ser fram emot att några av mina kolleger kan beröra detta med hur vi ska debattera EU- frågorna i utskottet. Rättssäkerheten och grönboken hör hemma på området processuella regler.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till re- servation 3. Naturligtvis står vi moderater bakom övriga reservationer men vi försöker minska på tidsåtgången här i kammaren. I betänkandet behandlas många betydelsefulla frågor. Alla ryms inte i ett enda anförande. Johan Pehrson har tagit upp ett område som inte alls ingår, nämligen EU-arbetet när det gäller lag- och rättsfrå- gor. Utvecklingen i det avseendet går oerhört snabbt. Vad gäller de synpunkter som Johan Pehrson fört fram vill jag gärna säga att det är just utskottets ord- förande som har i uppgift att tillsammans med presi- diet se till att vi får de principiella debatter som behö- ver föras på det här området. Det gäller ju väldigt seriösa frågor. Jag uppskattar att vi i justitieutskottet ändå har ett intensivt arbete med EU-frågorna i form av den kommitté som kontinuerligt träffas. Dessutom borrar vi ganska djupt i de här frågorna. Men jag tror att kammaren i gemen skulle ha nytta av att känna till lite mer om hur mycket som är på gång när det gäller rättsfrågorna inom EU-arbetet. Jag ser fram emot att vi får några debatter om de här frågorna, som - det är min bestämda uppfattning - inte är enkla. Det finns tre frågor i betänkandet som jag gärna vill beröra. Den första frågan gäller offentlighet i domstol. Enligt regeringsformen ska domstolsförhandlingar vara offentliga. Detta är en viktig utgångspunkt. Jag tror att vi allihop är överens om att detta är rätt. Sedan finns det bestämmelser som medger att man kan ha undantag. Det gäller då vissa typer av sexualbrott och förhandlingar som gäller mycket unga. Nu hävdas det från rätt många håll att det blir allt vanligare att stänga förhandlingarna, att inte tillåta offentlighet. Detta är en väldigt oroväckande utveck- ling eftersom det går stick i stäv med en av grund- principerna för hur vi tycker att man ska arbeta. Där- för tycker vi moderater och även en del andra att det är viktigt att utreda om det är som det sägs, att det har blivit vanligare, och vad det i så fall beror på, så att vi kan hantera det. Mycket märkligt tycker jag, som också är ny i justitieutskottet, att det är att majoriteten inte anser att man ska ta reda på hur det förhåller sig. Man är inte ens bekymrad utan rycker bara på axlarna trots att det står i betänkandet att inte ens Domstolsverket har koll på hur ofta valet blir att inte ha öppna förhandlingar eller hur ofta det beslutas om yppandeförbud och en del annat. Jag tycker att det är en väldigt slarvig in- ställning till en av grundprinciperna. Detta är vi be- kymrade över. Den andra frågan där jag tycker att det finns en poäng - också här förvånar det mig att utskottsmajo- riteten är så ointresserad - rör brottsoffrens ställning. Häromsistens hade vi en utfrågning om bemötan- det av brottsoffer och om deras ställning. Det var en mycket bra utfrågning. Men vi moderater har en del synpunkter där vi inte tycker att det i dag är tillräck- ligt bra och där vi driver på. Detta finns med i betän- kandet. En sak är att vi tycker att målsäganden också inför domstol ska få ge sin berättelse om hur brottet har påverkat honom eller henne. Detta är viktigt från många aspekter. Det är viktigt därför att det är ett slags upprättelse att faktiskt få berätta om konsekven- serna men också därför att det handlar om vilken tilltro som allmänheten får till rättssystemet. Det här är en liten men oerhört betydelsefull sak för berörda. Ett annat exempel - också detta finns med i en re- servation - är att vi tycker att det är dags att ge när- stående rätt till målsägandebiträde. Vi tycker att man måste vidga möjligheten att få det stöd och den hjälp som behövs också när det inte är brottsoffret självt som står i fokus. Senast kom Osmo Vallo- utredningen med ett förslag som ligger i linje med vad vi försöker driva. Inte heller här finns det något intresse från majoriteten. Jag har svårt att se vad det är för principiellt tvek- samt i att se en närstående som brottsoffer. När någon drabbas av ett grovt brott drabbas ofta, som vi vet, hela familjen på olika sätt. Det anses ju inte vara principiellt konstigt att driva frågan om att barn i en familj där kvinnan misshandlas ska ses som ett offer trots att man kanske inte nödvändigtvis direkt har gett sig på barnet. Men det är inte så långt ifrån det som drabbar många andra som utsätts för brott. Så den här princi- pen är jag lite funderande över. Jag skulle gärna vilja se att Socialdemokraterna utvecklade varför detta skulle vara så fel. Jag förstår om resurserna inte räck- er till. Jag vet att man inte alltid får målsägandebiträ- de i dag, men man skyller på en princip här, och det är det jag inte riktigt har förstått. Den punkt jag vill ta upp är väldigt viktig, och för en gångs skull är vi beredda att säga ja till en enskild motion. De betänkanden som vi har diskuterat i dag behandlar ju motioner från den allmänna motionsti- den. Lite slarvigt brukar det talas om motionsslakt. Det är väldigt sällan som motioner får något gehör, man avslår dem i dussintal vid votering. Men vi vill i alla fall biträda en enskild motion av Gunnar Axén, som handlar om medlemskap i Advokatsamfundet. Bakgrunden till motionen är den att det i dag finns utbildningar där man försöker kombinera den utbild- ning som behövs för att bli advokat med andra äm- nen, ekonomi och annat. Men då fungerar det inte när man så småningom vill bli medlem i Advokatsam- fundet, för då räcker den utbildningen inte till. Det innebär att advokatbyråerna som behöver den här kompetensen, som har en liten annan profil, ändå anställer dessa. Men man kan ändå inte bli delägare i en advokatbyrå, det finns en massa krångel kring detta. Redan i dag accepterar vi utländsk utbildning för medlemskap i Advokatsamfundet, och då ställs inte de krav som ställs på svenska utbildningar. Såvitt vi kan bedöma hänger inte vårt regelverk riktigt med. På alla andra områden utvecklas det alternativutbild- ningar. Då är det lite påvert när man majoriteten sä- ger: Vi vill inte sänka kompetensen på advokater. Nej, vem vill det? Det är inte det vi är ute efter. Men i vår värld är det möjligt att det finns mer än en väg som kan ge relevant kompetens. Vi tycker att regeringen skulle se över detta så att man inte behandlar svenska utbildningar sämre än utbildningar från annat håll. Tvärtom vill vi väl att svenska universitet ska kunna konkurrera och erbjuda bra utbildningar, och det ska kunna finnas olika vägar också till detta viktiga yrke, denna viktiga titel. Det handlar inte om att vilja sänka ambitionerna. Man kan väl se om reglerna på nåt sätt behöver justeras, men här säger man nej. Det är en lite tråkig inställning till motionen, men jag är ändå lite stolt och glad över att det finns en enskild motion som är så väl genomarbetad och där det ändå redovisas ett gott skäl att titta över det hela. Jag tror, precis som Johan Pehrson var inne på, att det finns anledning att fundera över effektivisering och modernisering ur olika vinklingar när det gäller pro- cesser och verksamheter på det här området. Att fun- dera över om det finns anledning att modernisera några regler för krav på utbildning är ett litet, men ändå viktigt, exempel. Här tycks det som om cemen- ten sitter väldigt hårt hos majoriteten. Jag har redan yrkat bifall till reservation 3, och med det tänkte jag tacka för mig.

Fru talman! Ärade ledamöter, framför allt de när- varande men också alla som sitter i sina rum och följer denna spännande debatt. Lite vid sidan om vill jag understryka att jag inte tycker att man ska sänka kompetensen hos advokater. Det framgår av justitieutskottets betänkande att utskottet avstyrker samtliga motioner. Då undrar man: Är alla motioner så fullständigt korkade och så utan vishet eller något positivt? Ligger all vishet hos majoriteten i utskottet eller hos regeringen? Det får mig att tänka på Axel Oxenstierna som för många hundra år sedan för sin omgivning, framför allt de yngre, sade ungefär så här: Min son, om du visste med hur ringa grad av vishet världen styres! Det gäller kanske fortfarande, om man vägrar att lyssna till vad som sägs i de mycket begåvade motio- ner som har lagts fram. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 2 punkt 2 och reservation 12 punkt 14. Jag står naturligtvis bakom alla andra av våra reservationer. Reservation 2 berör rätten till domstolsprövning, en viktig sak. Det framgår bland annat av en artikel i Europakonventionen att man, vid en prövning av en persons civila rättigheter och skyldigheter eller när det gäller en anklagelse mot honom eller henne för bott, är berättigad att få en rättvis och offentlig för- handling inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag. Vad inne- bär detta? Jo, det innebär att rätten till domstolspröv- ning är en given förutsättning för existensen av en rättsstat, det är ett fundament. Under väldigt lång tid har vi i Sverige haft rätten att få vår sak prövad i två instanser. Men under senare tid har denna urgamla rätt, om jag uttrycker mig så, inskränkts i vissa delar. Kristdemokraterna är av den uppfattningen att rättssäkerheten inte främjas av att möjligheterna att få till stånd en överprövning mins- kar. Kravet på prövningstillstånd i vissa brottmål påstår jag är ett hot mot rättssäkerheten. Det minskar också medborgarnas tilltro till rättssamhället, och det är en viktig sak. Man kan tycka att en påföljd som böter inte är så märkvärdig, men för många som har dömts till ett bötesstraff är konsekvenserna förödande, de kan vara förödande för återstoden av livet. Jag har mött i mitt yrke som advokat väldigt många människor som har fått bötesdomar och för vilka effekterna av detta har varit oerhört stora. Det kan vara någon som har för- nekat ett snatteri, en polis som har förnekat att han eller hon har gjort sig skyldig till tjänstefel och som mot sitt förnekande blir dömd i en instans och sedan inte har en möjlighet att få det prövat i ytterligare en instans. Väldigt många har tappat tron på rättssam- hället för att de inte har fått sin sak prövad vid mer än ett tillfälle. Så prövningstillstånd vid överklagande av tingsrättens domar i brottmål ska tas bort, detta för den enskildes del men också för tilltron till rättssam- hället. Det tycker jag vanligt sunt förnuft egentligen säger. Men vanligt sunt förnuft är inte särskilt vanligt, som man uttrycker sig så. Den andra reservation jag tar upp, fru talman, gäller frågan om hemliga tvångsmedel. Det är reser- vation 12 punkt 14. Då förflyttar vi oss från bötesdo- mar till den allvarligare och grövre brottsligheten. Den har ökat, det kan vi se. Det ser jag i mitt yrke som advokat när jag har tid att ägna mig åt det - det blir mindre och mindre. Den blir mer och mer svårutredd. Ett sätt att få möjlig kontroll är att införa det som vi kallar buggning, i varje fall införa möjlig- heten till buggning när det gäller misstanke om grova brott. Då måste man vara särskilt noga med att det görs väldigt omsorgsfulla överväganden när man tar ställning till det, så att oskyldigas integritet inte kränks och att man får klart för sig hur överskottsin- formation ska behandlas. Jag har stått tidigare här i talarstolen och sagt att det är häpnadsväckande att vi inte har överskottsinformationen lagreglerad. Lagrådet, som för flera år sedan hade anledning att titta på det här, gjorde den bedömningen att man kan godta buggning eller hemlig avlyssning som ett straffprocessuellt tvångsmedel om behovet var rejält och starkt och om tvångsmedelsanvändningen var förenat med tillräckliga rättssäkerhetsgarantier. Bris- ten, och det som gjorde att Lagrådet är tveksamt, var att det inte var lagreglerat. Lagrådet framhöll också särskilt att den här frågan måste lösas. Nu upprepar jag en gång till att denna fråga måste snarast regleras. Vi vet inte i dag om buggning får användas eller inte. Det används i Stockholm, men man säger nej till det i Malmö och så vidare. Det är en mycket stor och angelägen uppgift att se till att vi kan få möjligheter att få bukt med den gröv- re brottsligheten och att det sker genom en väldigt stark lagreglering. Det här är en viktig sak för rätts- samhället. Nu säger man visserligen att det ska komma nå- gon form av utredning som ska redovisas under vå- ren. Jag vet inte om det är den här våren man menar, men det kan ju vara så. Då ska vi med stort intresse ta del av vad utredningens resultat blir. Detta är viktigt och en rättssäkerhetsfråga. Jag säger till regeringen, som mangrant är samlad här för att lyssna: Gör någonting, gör någonting snabbt!

Fru talman! Jag ska för tids vinnande yrka bifall enbart till reservation 13, men jag står givetvis bakom övriga reservationer som Vänsterpartiet har. Fru talman! Jag ska lyfta upp framför allt två re- servationer och två frågor. Den första är offentlighet vid domstol. I dag förekommer det uppgifter om att domstolar- na i allt större utsträckning håller förhandlingar inom stängda dörrar och att antalet förundersökningar där misstänkta och deras ombud har belagts med yppan- deförbud har ökat. Samtidigt vet vi att säkerhetskon- trollerna vid våra domstolar har ökat på grund av allvarliga händelser som har inträffat. De här tre sakerna berör den viktiga grundprinci- pen om att ha öppna rättegångar. Om vi börjar få ett mer slutet domstolsväsende och mer slutna domsto- lar, är det oerhört viktigt att vi har ett ordentligt un- derlag för hur det ser ut, på vilka grunder man fattar besluten och om de är nödvändiga. Vi i Vänsterpartiet är klart medvetna om att de här åtgärderna måste vidtas i vissa fall. Vi har sett ökningen, och vi har velat granska detta. Men vi har inte kunnat hitta nå- gon statistik eller något underlag. Inte heller inom Domstolsverket finns någon statistik på detta. Det ser vi i Vänsterpartiet som ett allvarligt problem. Därför har vi motionerat om offentligheten vid domstolarna, att man bör utreda frågan om antalet allvarliga händelser verkligen har ökat och vad det i så fall beror på, så att man kan följa den här proces- sen. Det är ju vi som sitter här i Sveriges riksdag som har lagt den viktiga grunden, att vi vill ha ett öppet domstolsväsende. Därför är det viktigt att det är vi som också följer frågan och att det är vi som har underlaget för den process som pågår utanför det här huset. Vi anser därför att det är självklart att frågan utreds och att vi får det här underlaget, så att vi inte får ett mer slutet domstolsväsende än vad som är nödvändigt. Vi som fattar besluten ska ha kunskapen och kompetensen om det som händer. Sedan, fru talman, vill jag gå över till frågan om hemliga tvångsmedel. Vi har ju flera gånger i den här kammaren debatterat om hemlig telefonavlyssning, om de tvångsmedel som finns och om det oerhört bristfälliga underlag som hittills har funnits för statis- tiken. Från Vänsterpartiet är detta en mycket viktig fråga som måste ses i ett bredare perspektiv. Om vi jämför oss med länder i vårt närområde men också ute i världen, har vi här i Sverige i mycket högre grad än i andra länder en hög tillit till myndigheter och till myndighetsutövning. Vi litar på den goda statsmakten och på att det inte begås övergrepp mot den enskilda individen. Det har varit väldigt positivt att människor upplevt att man lever i ett demokratiskt samhälle där man inte behöver vara rädd för staten och för kon- troll. Men det har också inneburit att vi i Sverige har en mycket svagare lagstiftning och suddigare gränser när det gäller statens rätt att tillgripa tvång mot den enskilda individen, och det leder till försämrad rätts- säkerhet. När det gäller lagstiftningarna runtomkring i värl- den och hur Sverige agerar internationellt brukar Sverige lyfta fram frågan om rättssäkerhet, att man alltid måste se till att statens kontroll av medborgarna är rättssäker och att det ska vara tydligt lagreglerat. Men så är det faktiskt inte i Sverige. Alla tvångsme- del är ju inte lagreglerade. Den parlamentariska kon- trollen har varit mycket svårare att genomföra på grund av det mer undermåliga underlag som har varit tidigare, även om det nu börjar förbättras. Mot den här bakgrunden tycker vi i Vänsterpartiet att det krävs grundläggande åtgärder för att stärka rättssäkerheten vid användning av hemliga tvångs- medel. Vi anser att de här åtgärderna måste ha vidta- gits innan man ens kan diskutera en utvidgning av metoderna för övervakning. Det har här tidigare varit en debatt om att det nu är dags att införa buggning för att komma åt den grova, organiserade brottsligheten. För oss i Vänster- partiet är det otänkbart när vi fortfarande har en sådan suddig lagstiftning och när vi fortfarande har områ- den som vi behöver reglera. Flera partier i den här kammaren har också sagt att rättssäkerheten måste öka. De här åtgärderna måste alltså vidtas innan man ens kan gå vidare på något sätt när det gäller tvångs- medlen. Vi anser att det också behövs en oberoende utvär- dering av behovet av tvångsmedel. Det räcker inte med att polisen säger att brottsligheten har ökat och att det är något som de vill ha, utan det måste finnas ett ordentligt underlag när det gäller behovet av tvångsmedel. Det måste också finnas ett ordentligt underlag som visar hur effektiva de är, för effektivi- teten i brottsbekämpningen ska ju vägas mot den integritetskränkning som de hemliga tvångsmedlen innebär. Har vi inte ens ett ordentligt underlag för hur effektiva de är, är det svårt att göra den avvägningen. Det underlaget finns inte, och det räcker inte att det sägs att det här är ett effektivt medel. Sedan anser vi i Vänsterpartiet också att man skulle kunna gå vidare och göra som man gör i bland annat Danmark, som även använder buggning, men att man i efterhand, när utredningen är nedlagd, blir skyldig att underrätta den som varit utsatt för hemliga tvångsmedel. Det är det enda sättet att garantera att den enskilda individen som har blivit kränkt, kanske på orättfärdiga grunder, kan överklaga beslutet och kräva skadestånd. Om du i dag blir anhållen eller häktad och det vi- sar sig att det skett på oriktig grund, kan du faktiskt kräva skadestånd. Men här kan du bli utsatt för hem- liga tvångsmedel och en ganska stor integritetskränk- ning, men eftersom du aldrig får veta det kan du ald- rig kräva din rätt. Vi i Vänsterpartiet är helt övertyga- de om att om detta infördes skulle det bli en effekti- vare prövning varje gång tillstånd begärs för att få använda sig av hemligt tvångsmedel, för då skulle man veta att man alltid blir granskad i efterhand. Vidare anser Vänsterpartiet att man borde inrätta ett oberoende kontrollorgan som har till uppgift att tillgodose rättsskyddet både vid tillståndsprövningen och vid själva genomförandet av tvångsåtgärden. Nu kommer regeringen att föreslå ett offentligt ombud. Det är viktigt att det offentliga ombudet får tillräckli- ga möjligheter och tillräckliga befogenheter för att kunna göra sin granskning på rätt sätt. Med det här, fru talman, yrkar jag bifall till reser- vation 13.

Fru talman! Jag förstår att det går långsamt. Pro- positioner blir försenade och är dåligt förberedda av regeringen. Alice samarbetar ju med regeringen och deltar i ganska intima möten på Justitiedepartementet, där man går igenom vilka förslag man ska kunna jobba ihop med. Det går väldigt långsamt. Men ni kanske inte kan tänka på mer än en sak åt gången. Jag hävdar dock att regeringen måste kunna tänka på fler saker än en åt gången - kanske två saker. Där- för tror jag att det är möjligt att göra både-och. Man kan skärpa upp det här och visa att det finns tydliga rättssäkerhetsgarantier med ombud, hantering av överskottsinformation och detta med underrättelse senare, som de har i Danmark, när det gäller rumsavlyssning, populärt kallat buggning. Alice Åström önskar bevis. Ja, de här 60 krimi- nella från Danmark har enligt danska polisen bara flyttat hit beroende på att vi inte har bland annat detta tvångsmedel. Eller tror Alice Åström att de här 60 människorna, som inte sällan är mc-gängsanknutna, har flyttat hit beroende på fastighetspriserna, det trevliga vädret, de trevliga skånska medborgarna? Eller kan det vara så att de faktiskt flyttar hit för att de har lättare fortsätta sin grova brottslighet med människor som hamnar i knark, prostitution och elän- de till följd av detta? Det är också någonting att ta hänsyn till när man bekämpar brott.

Fru talman! När det gäller den här frågan har ju regeringen och Vänsterpartiet inte varit överens, alltså hela diskussionen om buggningen och att man behöver vidta de här åtgärderna för att faktiskt kunna förbättra rättssäkerheten. Det är väl ganska uppenbart att Vänsterpartiet inte har fått gehör i de här frågorna, för i så fall hade jag ju inte behövt motionera och ha en reservation. Där har vi olika syn. När det gäller effektiviteten var det intressant med just det exempel som Johan tog upp nu. 60 danskar har flyttat hit, och enligt den danska polisen beror det på att den danska polisen har buggning. Det är just den typen av argument som hela tiden ligger till grund när man diskuterar det här med hemliga tvångsmedel. Det är mycket möjligt att det är sant. Men jag tycker att för att använda sig av hemliga tvångsmedel, som alltså är integritetskränkande, mot medborgarna vill jag ha ett ordentligt underlag. Vi lyfte fram den frågan när Buggningsutredningen arbetade. Vi kritiserade mycket starkt att det i hela Buggningsutredningen egentligen inte fanns något dokumenterat faktaunderlag gällande effektiviteten: Så här såg brottsligheten ut innan, den här brottslig- heten kom vi inte åt. Så här såg det ut när vi införde det, så här mycket bättre har vi klarat av den här brottsligheten. Det är det vi i Vänsterpartiet efterfrå- gar, och för oss räcker det inte att polisen säger att det här är ett effektivt medel. När det gäller hemlig telefonavlyssning stod ju Folkpartiet här i förra veckan när vi diskuterade och sade att det är omöjligt att säga hur effektiv hemlig telefonavlyssning är. Det har haft betydelse för för- undersökning i 40 % av fallen. Ja, men var de skyldi- ga eller oskyldiga? Ledde det till fällande dom? Det är det underlaget som vi anser att vi måste ha om vi ska fatta beslut om hemliga tvångsmedel. Där tycker jag att medborgarna har rätt att kräva det.

Fru talman! Jag är den förste att tillstå att rege- ringen och de som stöder den har en slafsig inställ- ning till det här med utvärdering, effektivitet och granskning. Så är det absolut. Men poängen blir väl ändå att en del av förklaringen till att man kan ifråga- sätta effektiviteten i den hemliga avlyssning som är tillåten i dag kan vara att brottsligheten ligger i fram- kant. Man har anpassat sig. Man sitter inte och är så obegåvad, inte alltid i alla fall, att man pratar om tunga knarkaffärer, vapenaffärer och mord som ska utföras över en telefon som man har ett abonnemang på Telia på. Man hittar andra sätt. Därför tycker jag att det är angeläget att vi kom- mer till skott med detta, för brotten måste bekämpas. Det hjälper i regel inte att ha en polis i varje buske. Här handlar det om spaning, och vilka verktyg vi kan ha som är rent straffprocessuella. Jag tror att vi måste se hur det ser ut i andra länder och lyssna på dem. Från Folkpartiet liberalerna har vi gjort det, och vi har blivit övertygade om att det här behövs. Lyssnar man på svenska poliser säger de faktiskt ungefär samma sak: att det här är nödvändigt för att komma åt denna fruktansvärt grova kriminalitet. Den skördar ju brottsoffer. Alice Åström brukar annars stå och tala sig varm för att man ska stödja brottsoffer. Det bästa är att se till att det inte blir några brottsoffer. En sista fråga: Om Alice Åström nu inte kan tänka sig detta med buggning, vilket jag ändå förstår, eller gissar, att hon kommer att landa på så småningom, kan hon då tänka sig att vi utökar den avlyssning vi har i dag? Vi lägger till de här rättssäkerhetsgaranti- erna, som både Alice Åström och jag efterlyser och tycker att det är sorgligt att inte regeringen någon gång har levererat. Man kan utöka till exempel hem- lig avlyssning så att det ändras från att gälla brott som i dag har ett visst straffminimum till att gälla brott som har ett visst straffvärde i stället. Det gäller till exempel handel med kvinnor.

Fru talman! Nej, i dagsläget är vi i Vänsterpartiet inte beredda att titta på en utvidgning av när man kan använda de hemliga tvångsmedel som finns i dag, inte förrän man har vidtagit de åtgärder som krävs. Vi tycker inte att det blir meningsfullt att föra den här debatten som att om det här och det här införs skulle vi kunna tänka oss det. Vi vill ha en ordentlig grund. Vi vill ha allting lagreglerat, ha de rättssäkerhetsga- rantierna. Vi vill ge de enskilda medborgare som blir utsatta för det här en möjlighet att i efterhand kunna klaga. Då tycker jag att det är dags att ta den diskussio- nen. Man kanske behöver utvidga det när man har fått allt det här underlaget om effektiviteten. Men innan dess är vi inte beredda att gå vidare. Vi tror att det faktiskt går att bekämpa brottslighet även utan detta. Däremot tror jag att det är mer krävande när det gäller antalet personer och när det gäller vilka resurser och hur mycket spaning man behöver lägga ned. Det är ett problem, det ser ju vi också, när man ser att brottslig- heten hela tiden tar steg framåt. Men man måste låta rättssäkerheten följa med. Sedan var det en fråga som Johan tog upp, som jag glömde men som jag har skrivit här. Det gäller EU-frågan. Jag tycker att det Johan tar upp här i kammaren är oerhört viktigt. Vi måste debattera de förändringar som pågår inom EU och i samarbetet. Det är oerhört viktiga och grundläggande frågor för hela vårt rättsväsende och hela vårt rättssystem. Det är tragiskt att det inte har varit en större offentlig debatt kring det här utan att vi riskerar att ställas inför ett fullbordat faktum. I det fallet anser jag också att frågan ska debatte- ras i justitieutskottet och att det är justitieutskottet som ska ha ansvaret för den. EU-nämnden har en annan roll i processen, att ta ställning när regeringen ska i väg. Vi måste ta den stora framtidsdiskussionen.

Fru talman! Som vanligt vill jag börja med att sä- ga att jag står bakom samtliga mina reservationer i betänkandet, och likaså det särskilda yttrandet angå- ende vittneskallelser, men av tidsskäl yrkar jag enbart bifall till reservation 6 under punkt 7 angående mål- sägandebiträde för efterlevande och reservation 10 under punkt 12, angående enklare förfarande i snatte- rimål. Osmo Vallo-utredningen har visat på behovet av en möjlighet att förordna målsägandebiträde för ef- terlevande. Enligt mitt sätt att se är det fullt rimligt att se närstående till brottsoffer som utsatts för allvarlig brottslighet som ett indirekt brottsoffer, som därmed skulle ha rätt till målsägandebiträde. Detta borde vara självklart, inte minst för barn som utsatts för den psykiska kränkning det innebär att tvingas uppleva när en förälder misshandlar den andra. För mig är de här barnen brottsoffer. Tyvärr tycks inte majoriteten hålla med i denna fråga. Varför de inte vill ge dessa indirekta brottsoffer rätt till målsägandebiträde hittar jag ingen bra förkla- ring till i betänkandet, men kanske kan vi få det här i kammaren. Enklare förfarande i snatterimål är en fråga som har utretts i all oändlighet, tycks det. Även nu avvak- tar majoriteten en utredning, och i avvaktan vill man inte tycka någonting. I betänkandet kan man läsa att förslaget om föreläggande av ordningsbot vid snatteri inte skulle bli så effektivt eftersom det är så sällan som polis kommer till platsen efter att ett snatteri upptäckts. Detta argument måste ju klassificeras som häpnadsväckande. Innebär det att Socialdemokraterna medger att de inte lyckas upprätthålla en tillräcklig nivå på polisen för att klara av de här brotten - och att man dessutom inte har ambitionen att klara av dem? Fru talman! Debatten om hemliga tvångsmedel har vi varit inne på tidigare. Bara för några veckor sedan debatterade vi den senast här i kammaren. Problemet med överskottsinformation har vi också haft uppe, och det måste lösas. Jag tänker inte säga så mycket mer om det just nu. Den organiserade brottsligheten blir grövre och grövre, och man finner alltmer lömska metoder. De poliser som jag har pratat med och som arbetar mot denna brottslighet vill inget hellre än att kunna ta itu med den. De efterlyser bättre metoder för att kunna bekämpa denna brottslighet på ett effektivt sätt. Vi som lagstiftare kan inte stoppa huvudet i sanden och säga att någon annan ska lösa detta. Vi måste hela tiden försöka göra allt för att ligga steget före eller åtminstone vara i takt med den grova kriminaliteten. Enligt en uppgift jag har fått från polisen hemma- vid finns det ett 30-tal kända danska gängbrottslingar som är skrivna i Sverige, och då i Skåne, så klart. I och för sig tror jag att de gärna vill flytta till Skåne tack vare den trevliga befolkningen där, men det kanske kan finnas andra anledningar. Kanske är an- ledningen att den danska polisen har helt andra meto- der som de kan använda för att på allvar bekämpa gängbrottsligheten. Dessa metoder vill även den svenska polisen få, och jag tycker att de ska få det. En tuffare lagstiftning skulle bland annat inne- hålla buggning, inklusive riktade mikrofoner. Sekre- tessen mellan myndigheter måste bli generösare i sådana här fall. För mig är bekämpningen av organi- serad brottslighet viktigare än de enskilda personer- nas integritet. I dag menar de poliser som jobbar mot gängbrottsligheten att sekretessen mellan myndighe- terna hindrar dem från att arbeta över myndighets- gränser. De vill samarbeta, men det är svårt. Det behövs också större möjligheter för poliser att få jobba under täckt identitet. Det är verkligen inte rimligt att poliser behöver göras om med teatersmink innan de ska vittna. Så är faktiskt fallet i dag. Bara i Malmö finns det 17 konkreta hot mot polismän som jobbar mot gängbrottsligheten. Även för andra än poliser behövs det ny lagstiftning för att de i de ex- tremt hotfulla fallen ska kunna behålla sin anonymitet trots att de vittnar. Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga något kort om krav för medlemskap i Advokatsamfundet. Beatrice Ask var tidigare inne på att det är ovanligt att man yrkar bifall till en enskild motion. Jag gör det även om det är en enskild motion från en ledamot för ett annat parti. Jag tycker att det är ett bra förslag. Ett av de argument som används i betänkandet - att andra juristutbildningar än juris kandidatexamen innehåller färre poäng juridik - stämmer faktiskt inte med verkligheten enligt vad jag har fått berättat för mig. Tyvärr. Det är beklagligt att majoriteten använ- der detta argument för att avstyrka motionen. Jag skulle gärna vilja få ytterligare kommentarer till detta.

Fru talman! Jag ska försöka fatta mig kort så att vi hinner med detta till voteringen kl. 16. Vi behandlar nu justitieutskottets betänkande nr 7, Processrättsliga frågor. Betänkandet handlar om ett antal motioner från den allmänna motionstiden år 2002. Motionerna rör bland annat svensk domstols- behörighet, rätten till domstolsprövning, offentlighet vid domstol, straffprocessuella tvångsmedel samt kameraövervakning. I ärendet finns 15 reservationer. Fru talman! Jag vill först framhålla att de flesta yrkanden har behandlats tidigare, och några nya skäl har inte framkommit. En del yrkanden bereds redan i Regeringskansliet, och förslag är att vänta. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag och avslag på samt- liga reservationer. Till Peter Althin vill jag säga att alla motioner som kommer från oppositionen eller någon annan absolut inte är knäppa. Det finns mycket smått och gott att hämta i dem. Tyvärr har vi väl ett sådant sys- tem här i riksdagen att motionerna behandlas genom att man skriver något välvilligt, och så avslås de. Men det finns för det mesta något guldkorn att hämta i de flesta. Till Johan Pehrson vill jag säga att vi naturligtvis vill att rättsväsendet ska vara så effektivt som möjligt. Det är självklart. Men det finns regler som måste följas, och kanske regler som måste ändras, för att man ska uppnå ett effektivare rättsväsende. Det är ett arbete som jag vill påstå ständigt pågår. Jag upplever att huvudfrågan är detta om teleav- lyssning, eller buggning, eller vad vi nu ska kalla det. Det kommer ett förslag om detta ganska snart, men det förutsätter också att det finns en majoritet för förslaget här i kammaren. Jag sträcker ut en hand till dig, Johan. Du får gärna hjälpa oss att lotsa igenom det här förslaget här i kammaren. Många har berört problemet med överskottsin- formationen. En särskild utredare håller på att titta på det. Meningen är att han ska vara klar någon gång i oktober månad. Vi vill inte föregripa vad utredaren kommer fram till, utan vi avvaktar med det. Johan Pehrson tar upp detta med den gröna boken. Som han själv sade kom det utanför ämnet. Om jag inte är felunderrättad har utskottet en gemensam hearing med EU-nämnden den 10 april, där det finns möjlighet att ta upp alla dessa frågor. Nog sagt om detta. När det gäller offentlighet i domstol vill jag säga att det precis som det står i betänkandet inte förs någon statistik över hur ofta man har lyckta dörrar. Enligt Domstolsverket har den typen av processer inte ökat. Jag tycker nog att även om det inte förs statistik får vi nog i det här fallet lita på Domstolsver- kets bedömning. Enligt praxis finns det möjlighet för brottsoffren att få avge sin berättelse under pågående rättegång. Det har vi haft hearing om i förra veckan tillsammans med kamraterna i utskottet. Då togs bland andra dessa frågor upp. Så till en sak som det råder delade meningar om, i alla fall mellan Moderaterna, Centerpartiet och mig. Det är medlemskapet i Advokatsamfundet. Enligt de uppgifter jag har och de uppgifter vi har fått från kansliet är det den behörighet som står i betänkandet som krävs för att man ska få bli medlem i advokat- samfundet, alltså en jur. kand.-examen och 180 po- äng. Som Peter Althin sade är det väl ingen som vill sänka ambitionen när det gäller kvaliteten på advo- katerna. Fru talman! Jag stannar där och yrkar än en gång bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att allt som skrivs av majoriteten inte heller är något som katten har släpat in, även om det till och från kan låta så bland annat från min bänk. Jag tackar verkligen för den utsträckta hand som gavs från Göran Norlander, som jag gissar har för- ankrat detta hos Justitiedepartementet. Jag kan inte tolka det på annat sätt än som att det är på väg en lagstiftning om att vi får använda oss av rumsavlyss- ning, så kallad buggning, för att bekämpa den grova brottslighet som skördar så många människooffer varje dag i Sverige. Det är utmärkt - så att det inte bara blir mazarinkäkande om offentliga ombud och överskottsinformation. Här talar vi om en rejäl utök- ning och en kraftfull bekämpning. Det ser jag fram emot. Jag hoppas att Göran Norlanders personliga uppfattning i dag är att vi ska införa denna hemliga avlyssning. När det gäller frågan vart vi är på väg inom EU kommer vi på hearingen att prata en del om själva konventet. Redan nu upprättas praktiskt en rad grön- böcker med genomgångar och måltavlor för att se vart vi ska gå. Dessa böcker kommer hit till riksda- gen, de finns med på Helgonät och så vidare, men det blir ingen debatt om dem. Jag har stött på tal- manskollegiet för att vi ska få särskilda debatter om detta, och jag vet att det finns ett intresse från tal- männen att vi ska föra debatter om detta, för vad som händer på denna nivå påverkar oss så himla mycket här i riksdagen. Vi måste få tala om dessa rättssäkerhetsgarantier. Göran Norlander möter säkert precis som jag männi- skor som har varit i Grekland på någon semesterö och hamnat i klammeri med rättvisan. Det är inte bra. Det blir långa processer. Och personen i fråga vill inte åka tillbaka på grund av att han eller hon inte litar på rättssystemet. Det finns människor i Polen som inte får lämna landet och så vidare. Vi måste se vart vi är på väg och hur vi jobbar tillsammans när det gäller rättshjälpsfrågorna mellan länderna och hur vi gör med dessa ömsesidiga erkännanden. Det är jättevik- tigt eftersom det påverkar våra medborgare varje dag.

Fru talman! Till att börja med, Johan Pehrson, kan jag berätta för dig att jag ännu inte har fått några mazariner när jag har suttit på departementet i över- läggningar. Den frasen kan vi alltså byta bort. Man brukar faktiskt bjuda på en smörgås när vi är där. Jag kan också garantera att det är förankrat och att förslag kommer. Men än en gång: Jag hoppas att Johan Pehrson då hjälper till att få igenom detta för- slag som kommer om buggning. Om jag har uppfattat det rätt har dessa frågor om EU inte med detta betänkande att göra. Då säger jag bara till dig Johan Pehrson: Du är ordförande i ut- skottet, och du har väl alla möjligheter att ta initiativ till vilka saker som du vill att man ska diskutera?

Fru talman! När det gäller buggning och den re- servation som också vi moderater står bakom är det lätt att komma med utsträckta händer, Göran Norlan- der, men frågan är: Har regeringen fått fart på arbetet att tillsätta den utredning som ska se över integritets- frågorna? Som vi påpekar i reservationen finns det en del som måste göras. Om detta görs och hinner göras och om man lägger fram en proposition som är fullö- dig kommer det inte att vara några som helst problem i kammaren, det är jag övertygad om. Men det hand- lar om med vilken fart ni får saker och ting uträttade däruppe i Rosenbad. När det gäller öppenheten får jag till svar att Domstolsverket tydligen säger att antalet rättegångar med stängda dörrar inte har ökat. Man har inte fått några indikationer, står det i betänkandet. Nej, det tror jag det eftersom man inte tar in några uppgifter. Det är klart att om man inte tar reda på om antalet rättegångar med stängda dörrar ökar kan man aldrig få reda på det, alltså har man inga indikationer. Pro- blemet är att många av oss andra från olika håll får höra att detta är en utveckling. Då säger ni socialde- mokrater att ni struntar i det i stället för att fundera över om ni ska ta reda på om det är sant eller falskt. Det är ju det som vi begär eftersom det i så fall handlar om att utvecklingen är sådan som det sägs på en del håll, nämligen att man undergräver en viktig princip för hur det ska fungera. Till sist något om Advokatsamfundet. Det är en väldigt fånig förklaring som ni försöker komma med. Problemet är att vi accepterar utbildningar från andra länder där vi inte har samma krav. Den enkla syn- punkten som vi har är om man inte ska titta på hur detta ser ut och se till att vi inte är ogina mot svenska utbildningar. Om utvecklingen ger vid handen att man på annat sätt kan garantera kompetensen, att det finns en utveckling också inom detta område, borde man väl göra det? Man behöver ju inte alltid komma med jästen efter degen, vilket tycks vara den ledande filosofin inom regeringspartiet.

Fru talman! Det är lätt att komma med utsträckta händer. Men det gäller också att någon greppar den utsträckta handen. Vi får se vad som händer när pro- positionen kommer. Jag vågar inte påstå att den är så fullödig att Beatrice Ask vågar ta min utsträckta hand. Det återstår att se den dag som propositionen läggs på riksdagens bord. Beatrice Ask, majoriteten struntar inte i eller tar lättvindigt på saker och ting. Men om man får indika- tioner från Domstolsverket att man där inte har upp- fattningen att antalet rättegångar med lyckta dörrar har ökat har jag i alla fall den uppfattningen att jag litar på de högt uppsatta tjänstemän som finns i Dom- stolsverket. Men om det finns en allmän misstro ska jag kanske ta initiativ till att ta kontakt med Dom- stolsverket och se om man inte kan få fram den här formen av statistik till kommande år utan att det be- höver vara ett riksdagsbeslut på det.

Fru talman! Det är underbart vad man kan åstad- komma här i kammaren. Jag är jättetacksam om Gö- ran Norlander ser till att göra det. Jag behöver inte ha det tryckt i protokollet att vi fattar något beslut bara vi får fram sanningen så att vi vet om detta är ett reellt problem. Det är vi mycket nöjda med. Det ska bli spännande att se när detta kommer. Jag tycker i alla fall att det är lite lättvindigt att gå på indikationer och lita på dessa. Men nu har jag förstått att Socialdemokraterna tar till sig den oro som vi känner från vårt håll. Sedan talade Göran Norlander om att det är lätt att komma med utsträckta händer men att någon måste greppa dessa. Detta med utsträckta händer från Socialdemokra- terna handlar ofta om att man ska ta emot dem även om det inte är någonting i dem. Men ni måste också leverera någonting som innehåller de aspekter där vi har pekat på att det är viktigt för att det ska kunna bli en gemensam lösning. Jag tror att vi alla borde vara intresserade av att effektivisera polisens arbete. Men det är också skandalöst att ni inte har tagit itu med dessa integritetsfrågor och en del säkerhetsfrågor som borde fungera. Vi debatterade detta för någon vecka sedan här i kammaren. Vi är väldigt bekymrade. Och det måste ni också ta på allvar. Vi kan inte bara gå vidare och göra dessa saker. Och man ska inte räkna med att få hjälp från oppositionen om man inte lever- erar ett väl genomarbetat förslag. Och jag förväntar mig faktiskt att ni är seriösa nog att komma med det.

Fru talman! Jag lovar att jag ska göra allt jag kan för att vara så seriös som möjligt och att det ska komma så bra förslag som möjligt.

Fru talman! I betänkandet står det att den särskil- da utredare som ska komma med ett förslag till regle- ring av användning av överskottsinformation ska redovisa det under våren. Jag frågade vilken vår, och jag fick nu reda på av Göran Norlander att det inte var fråga om någon vår, möjligen någon höst. Då vill jag få bekräftat om det är den höst som kommer nu eller om det är någon annan höst, eller när kommer det?

Fru talman! Det kommer i oktober år 2003.