Normgivning
Debatt om förslag 5 mars 2003
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenPär Axel Sahlberg (S)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenPär Axel Sahlberg (S)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenPär Axel Sahlberg (S)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenPär Axel Sahlberg (S)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenPär Axel Sahlberg (S)
- Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (Kd)
Protokoll från debatten
Anföranden: 17
Anf. 163 Mats Einarsson (V)
Fru talman! I kammaren kvarvarande ledamöter!
Jag ska kort säga några ord om Vänsterpartiets mo-
tion om inkorporering i svensk rätt av vissa männi-
skorättskonventioner inom ramen för FN. De kon-
ventioner som vi här avser är konventionen om med-
borgerliga och politiska rättigheter, konventionen om
avskaffande av alla former av rasdiskriminering,
konventionen om avskaffande av all slags diskrimine-
ring av kvinnor, konventionen mot tortyr och annan
grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning och konventionen om barnets rättigheter.
När stater ansluter sig till internationella konven-
tioner kan dessa konventioner bli gällande lag på i
princip två sätt. Den ena modellen innebär att så fort
staten i fråga har ratificerat konventionen blir den
gällande rätt automatiskt. Nationella domstolar har då
att döma på grundval av konventionen själv.
Den andra modellen, som Sverige i regel tilläm-
par, innebär att konventionens förpliktelser ska trans-
formeras till nationell lag innan dessa kan tillämpas
av de nationella domstolarna. Konventionen har fort-
farande ändå en viss rättsverkan i det att den fyller ut
där det saknas nationell lagstiftning. Men i övrigt går
nationell lagstiftning före konventionstexten. Det är
alltså den modell som Sverige traditionellt tillämpar,
även om det finns undantag.
Det undantag som finns gäller Europakonventio-
nen om mänskliga rättigheter - en konvention som
har en helt speciell ställning, en mycket central ställ-
ning, när det gäller mänskliga rättigheter. Vidare
handlar det om en ganska omfattande diskussion -
Sverige beslutade sig för att inte använda transfor-
meringsmodellen utan att inkorporera den direkt i
svensk lagstiftning.
När vi i Vänsterpartiet nu föreslår att ytterligare
ett antal centrala konventioner om mänskliga rättig-
heter ska just inkorporeras är detta inte ett uttryck för
att vi anser att Sverige ska frångå grundmodellen när
det gäller sådana här saker. Det är nog fortfarande
riktigt, menar vi, att ha den så kallade transforma-
tionsmodellen, det dualistiska rättssystemet. Men på
förekommen anledning känner vi oss nödsakade att
här yrka på att dessa konventioner ändå ska inkorpo-
reras.
Det har nämligen visat sig att Sverige på ett antal
punkter kritiserats från FN-håll dels för att inte på ett
fullgott sätt ha implementerat konventionerna i den
egna lagstiftningen, dels för tillämpningen i enskilda
fall. Det handlar då framför allt om utvisningsärenden
där man menar att Sveriges agerande, om utvisning-
arna hade verkställts, skulle ha inneburit ett brott mot
den konvention som förhindrar att vi utvisar männi-
skor som riskerar till exempel tortyr.
Vi menar att detta har skett så många gånger och
att kritiken har varit så omfattande att det krävs ytter-
ligare juridiska åtgärder. Den juridiska åtgärd som vi
här föreslår är alltså helt enkelt en inkorporering av
dessa konventioner om mänskliga rättigheter i svensk
rätt så att svensk domstol direkt kan tillämpa dem.
Regeringen har i sin skrivelse kommenterat detta
och sagt att man tar mycket allvarligt på den kritik
som har riktats mot Sverige och att man alltid efterle-
ver till exempel Europadomstolens domar och sådana
saker. Möjligtvis finns det utrymme för viss diskus-
sion vad gäller vad som egentligen är rätt och riktigt i
sammanhanget. Givetvis är det bra att den svenska
regeringen klart uttalar sig på detta sätt men vi menar
att detta inte är tillräckligt. Den historiska erfarenhe-
ten är sådan att vi här ändå känner oss föranledda att
yrka på ett tillkännagivande om att dessa konventio-
ner ska inkorporeras i svensk lagstiftning.
Anf. 164 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Saku bona. När zulufolket från Natal-
provinsen i Sydafrika hälsar varandra säger man just
Saku bona - jag ser dig, som det kan översättas till.
Den man hälsat på svarar Sikhona - jag är här. Bud-
skapet är mycket tydligt: Ser du mig inte, existerar
jag heller inte för dig. Det budskapet kan lära oss i
Sverige oändligt mycket, framför allt om hur vi be-
möter och behandlar barn. Saku bona - jag ser dig.
Fru talman! Att se barnen i den politiska proces-
sen har länge var en av Miljöpartiets paradfrågor. I
många kommuner och på flera nivåer inom den statli-
ga sfären har vi tvingat fram barn- och ungdomsper-
spektiv och barnkonsekvensanalyser i beslutsfattan-
det. Det är bra och något som vi är mycket stolta över
men det är inte tillräckligt.
Fortfarande byggs i detta land skolor där de som
är förpliktade att gå dit - barnen - knappt kan öppna
de tunga dörrarna eller nå upp till disken där maten
serveras. Fortfarande, och detta är särskilt viktigt nu
när vi går in i en tid med en svårare ekonomi, sker det
nedskärningar utan någon som helst tanke på vilka
kostnader vi ådrar oss genom att barnen, som sedan
blir vuxna och som blivit drabbade av nedskärningar-
na, växer upp otrygga och osäkra. Fortfarande blun-
dar politiken i stor utsträckning för de problem som
kan finnas i fritids- och idrottsverksamheten vad
gäller mobbning och detta med att vissa barn ställs
utanför.
Därför är vårt krav på barn- och ungdomsper-
spektiv och barnkonsekvensanalyser i beslutsfattandet
på alla nivåer i samhället något som är inte bara befo-
gat och nyttigt utan också fullständigt nödvändigt.
Fru talman! I betänkandetexten pekar man på någ-
ra dokument för att ge en bakgrund. Dessa dokument
har de andra partierna i utskottet tolkat som att det
redan görs tillräckligt. Låt mig göra ett försök att
punktera den illusionen.
I Barnkommitténs betänkande Barnets bästa i
främsta rummet från 1997 konstateras att svensk
lagstiftning och praxis i huvudsak överensstämmer
med barnkonventionens bestämmelser och intentio-
ner. I och för sig delar jag inte fullt ut kommitténs
slutsats. Men även om man gör det, ger detta ingen
garanti för att barnperspektivet och konsekvenserna
för barn vägs in i framtida, och även nuvarande, be-
slutsfattande. Dessutom konstaterar de facto kom-
mittén att det är angeläget att bestämmelserna verkli-
gen tillämpas och att konventionen genomförs på alla
nivåer. Då är det barnkonsekvensanalyser, i enlighet
med Miljöparties yrkande, som är påkallat.
Den nationella strategin för förverkligandet av
FN:s barnkonvention i Sverige uttalar att det i Re-
geringskansliet ska göras barnkonsekvensanalyser vid
beslut som rör barn och att kommuner och landsting
bör införa någon form av system för att följa hur
barnets bästa förverkligas. Lysande! Men de missför-
hållanden som jag tidigare har redovisat visar med all
önskvärd tydlighet att dessa skrivningar uppenbarli-
gen inte är tillräckliga och att vi borde begära att
regeringen återkommer med förslag till krav om
barnkonsekvensanalyser på alla nivåer.
I demokratipropositionen och i regeringens skri-
velse Barnpolitiken - arbetet med strategin för att
förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter
talar man också på olika sätt om bra och behjärtan-
svärda försök att uppmuntra barns och ungdomars
engagemang, att lägga tyngd vid att utveckla metoder
för att försäkra ett demokratiskt medvetande bland
barn och unga samt att bryta det utanförskap som
många barn och unga känner. Inget av detta motsäger
dock de krav som förs fram från oss i reservation 1
om barn- och ungdomsperspektiv och om barnkonse-
kvensanalyser.
För tids vinnande avstår jag från att yrka bifall till
reservationen. I stället lämnar jag den som en påmin-
nelse till eftervärlden och, i mycket högre grad, till
regeringen.
Fru talman! I betänkandet behandlas också en
motion av socialdemokraterna Anders Ygeman och
Maria Hassan om klassperspektiv i utrednings- och
beredningsprocessen. Då regeringen har för vana att
redovisa fördelningspolitiska analyser i budgetpropo-
sitionen väljer vi att inte agera med anledning av
motionen men det innebär på intet sätt att inte klass-
perspektivet borde tydliggöras i många utredningar
och beredningar.
Slutligen, fru talman: I betänkandet finns också en
reservation av Vänsterpartiets Mats Einarsson. I re-
servationen föreslås att ett antal konventioner inkor-
poreras i svensk rätt. Vi delar Vänsterpartiets bedöm-
ning att dessa konventioner inte har följts till fullo,
vilket är en bedömning som de i sin tur har fått via
FN som flera gånger har påpekat att Sverige inte har
följt dessa konventioner.
Vi är dock tveksamma till förfarandet att inkorpo-
rera sådana lagar i svensk rätt. I stället ligger det från
oss ett stort antal motioner inom bland annat det
flyktingpolitiska området. Om de bifölls skulle såda-
na missförhållanden som FN har pekat på inte längre
uppstå.
Anf. 165 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Först ska jag använda den här repli-
ken till att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation,
reservation 2, som jag glömde att yrka bifall till tidi-
gare.
De ambitioner som uttrycks i den miljöpartistiska
motionen och reservationen om barnperspektiv och
konsekvensanalyser delar självfallet Vänsterpartiet
och, tror jag, en mycket stor del av kammarens leda-
möter. Här är det ett litet problem. När partier lägger
motioner som, kan man tycka, innebär att slå in öpp-
na dörrar och som de övriga partierna därför inte är
beredda att ställa sig bakom ger det intrycket av att
man motsätter sig det som framförs i motionen. Så är
självfallet inte fallet den här gången.
Vad gäller klassanalyser delar jag det som Gustav
sade om detta. Jag vill påpeka att resonemanget att
klassperspektivet delvis är tillgodosett genom att man
gör fördelningspolitiska analyser egentligen är felak-
tigt. Klassperspektiv är någonting annat än ett fördel-
ningspolitiskt perspektiv.
Anf. 166 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Jag vill säga: Varsågod - detta för att
jag beredde möjlighet för Mats Einarsson att yrka
bifall till sin reservation.
Det finns en avgörande skillnad mellan oss och de
andra partierna i förhållande till barnkonsekvensana-
lyser. Det är att vi vill begära av regeringen att lägga
fram förslag till lagstiftning som kräver barnkonse-
kvensanalyser vid beslutsfattande på samtliga nivåer.
De andra partierna i utskottet vill inte det. Det är där
den avgörande skillnaden ligger.
Sedan kan man tycka att det här kravet är tillgo-
dosett. Jag tycker inte det. De missförhållanden som
jag tog upp var klara bevis på att det inte är så.
Slutligen vad gäller klassperspektivet är jag, pre-
cis som Mats Einarsson, medveten om att klassper-
spektivet och fördelningspolitiska effekter är olika
saker. Men jag tycker dock att de fördelningspolitiska
analyserna i budgetpropositionen till viss del täcker
upp de önskemål som motionärerna för fram i motio-
nen.
Anf. 167 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Med anledning av det sista: Vi står
inte heller bakom den motionen. Vi yrkar inte bifall
till den, men det med kanske lite andra argument.
Jag tycker självfallet att det är viktigt att man har
både ett könsperspektiv och ett klassperspektiv när
man bedriver politik över huvud taget. Däremot är jag
kanske lite tveksam till att man i alltför hög grad ska
detaljreglera vilka olika perspektiv som ska anläggas
i olika sammanhang, och därav inte något yrkande
om bifall från Vänsterpartiets sida till denna motion.
Anf. 168 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Det blir lite spännande när Mats Ei-
narsson och jag har ett replikskifte om en motion som
egentligen kanske bara vi gillar i utskottet men som
inte heller vi har yrkat bifall till. Jag delar de syn-
punkter som Mats förde fram.
Jag vill göra det klart för kammarens övriga le-
damöter att så länge vänsterpartister och miljöpartis-
ter finns med i utredningssfären finns det ingen risk
att köns- eller klassperspektivet glöms bort.
Anf. 169 Pär Axel Sahlberg (S)
Fru talman! Det var det sista som Gustav Fridolin
sade i sin replik som var något av nyckeln i hur de-
mokratin faktiskt fungerar.
Betänkandet har rubriken Normgivning. Det låter
inte så där alldeles upphetsande, men det är ett oer-
hört spännande material, inte i första hand det som
står i betänkandet eller i de motioner som har gett
upphov till betänkandet utan de principiella frågor
som vi diskuterar. Jag vill inte på något sätt påstå att
lagstiftning inte rätt. Det är naturligtvis så en rättsstat
sköts och hanteras. Men att tro att det enbart är lag-
stiftning som löser problem är att göra saken för lätt
för sig. Därför tycker jag betänkandet skulle kunna ge
oss en anledning att föra ett ganska rejält och inträng-
ande resonemang, inte nödvändigtvis så långt men
dock, om hur vi ska förhålla oss i de här frågorna.
Vad gäller Miljöpartiets reservation som tar sikte
på barnperspektivet är det naturligtvis upp till var och
en som politiker på de olika nivåerna att både hantera
och väga de olika perspektiven. Att tro att lagstiftning
i Sveriges riksdag skulle lösa problemen här och i
regioner, landsting och kommuner är att gå fel. Dess-
utom är det intressant att Miljöpartiet i vissa frågor
verkligen står på barrikaderna för att hävda det kom-
munala självstyret men på ett antal frågor är redo att
gå ganska långt i den nationella lagstiftningen för att
styra över till exempel kommunerna. Jag tycker att
den debatten är ganska komplicerad. De grund-
läggande attitydfrågor som det här materialet rymmer
kan inte, i varje fall inte enbart, hanteras som en lag-
stiftningsfråga - hur vällovligt det än är. Detsamma
gäller Vänsterpartiets reservation om de internatio-
nella konventionerna. Jag tycker att de exempel som
vi har med den europeiska konventionen om mänsk-
liga rättigheter visar hur pass komplicerat det här är.
Det kan vara sådana tekniska frågor som att vi fortfa-
rande i formell mening lever med en översättning från
1950-talet och den senare översättningen inte har fått
fullt genomslag. Det visar en del av problemet. Men
ett större problem är ju - och det rör egentligen hela
den europeiska gemenskapen med samarbetet inom
unionen - att vi ganska fritt hamnar i ett system som
blandar olika rättstraditioner, det vill säga att de bästa
intentioner och avsikter i olika system till och med
kan bli problematiska ur lagstiftningssynpunkt. Där-
för är jag lite förvånad över att Vänsterpartiet tycker
att detta är den självklara metoden för att uppnå de
vällovliga syften som det handlar om, att fullfölja en
ratificering av en internationell konvention. Därför
tycker jag att det resonemang som förs, ibland med
hänvisning till processer som faktiskt pågår i en del
andra av de frågor som betänkandet behandlar, är
rimligt och rätt.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betän-
kandet som det här föreligger och avslag på reserva-
tionerna.
Anf. 170 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Jag delar till stora delar det resone-
mang som Pär Axel Sahlberg för fram om att de flesta
politiska områden givetvis ska täckas in genom att det
finns partier som slåss för dem. Problemet när det
gäller barn är att det däremot finns väldigt få, av
naturliga skäl, barn engagerade i den politiska proces-
sen - kanske inbjuder jag här till en intressant replik-
växling. Det gör att vi tror att det lilla ingreppet i det
kommunala självstyret blir befogat. Det finns inga
barn som sitter i kommunfullmäktige runtom i landet.
Det finns väldigt få unga i olika nämnder, styrelser
och så vidare i den kommunala, landstingskommu-
nala och statliga sfären. Därför tror vi att en lagstift-
ning som kräver barnkonsekvensanalyser på alla
nivåer skulle vara bra, ja, nödvändig.
Anf. 171 Pär Axel Sahlberg (S)
Fru talman! Det där är ett ganska komplicerat re-
sonemang. Finns det inte företrädare för olika grupper
- det må vara barn, kön eller vad ni nu talar om - då
måste vi lagstifta om det. Jag tror att det är ett alldeles
felaktigt perspektiv.
Jag håller med om att barnperspektivet är oerhört
viktigt och grundläggande. Men det är inte säkert att
det är barnen som bäst försvarar barnperspektivet.
Det kanske jag gör som förälder eller som farfar. Men
perspektivet är viktigt och avgörande.
Med det här sättet att resonera - att vi binder med
lagstiftning såväl oss själva som alla andra politiska
nivåer, hur vällovligt syftet än är - kan det bästa bli
det godas fiende, eller om det är tvärtom. Vi tror att
vi nu har löst problemen när det i själva verket hand-
lar om att ständigt bearbeta, bibehålla och vidmakt-
hålla de attityder och perspektiv som är viktiga.
Anf. 172 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Jag tror att Pär Axel Sahlberg med-
vetet missförstår det som jag säger. Nej, det här är
ingen generell princip där man ska plocka bort några
om vi inte får in tillräckligt många personer med
utländsk bakgrund. Vi måste ha konsekvensanalyser
för det. Om vi inte får in tillräckligt många kvinnor
ska vi ha konskevensanalyser för det. Det är ett gene-
rellt problem som partierna måste ta tag i. Men av
naturliga skäl har vi ingen valbarhet för barn i det här
landet, och ska så inte heller ha, anser vi. Det gör att
vi måste ta ett annat grepp om den frågan, och det
grepp som vi vill ta är att man inför tvingande konse-
kvensanalyser.
Under hela vårt partis levnad har vi kämpat för att
få in barnanalyser, för att man ska lyssna till barnens
röst och för att man ska företräda barn vid olika be-
slut på olika nivåer. Men vi har ofta misslyckats där-
för att de konsekvenser som vi vill ta fram inte är
tillräckligt utredda. Nu vill vi faktiskt ha en tvingande
lagstiftning därför att vi tror att det behövs en sådan,
och genom de exempel som jag har tagit upp ser man
att det behövs. Nedskärningar drabbar barn utan att
någon tänker på framtida kostnader eller hur de drab-
bar. Man bygger hus som ska vara anpassade för barn
men som absolut inte är det därför att barnen inte är
med i processen.
Anf. 173 Pär Axel Sahlberg (S)
Fru talman! Jag ställer gärna upp i kampen om
vilket parti som har varit mest nyttigt för barnen.
Möjligen är det orättvist med tanke på Miljöpartiets
korta levnad, men det racet vinner vi socialdemokra-
ter lätt.
Anf. 174 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Pär Axel Sahlberg uttryckte sin för-
våning över att Vänsterpartiet ser inkorporering som
den självklara metoden att komma till rätta med de
problem som vi tar upp. Den förvåningen skulle ha
varit väl motiverad om jag hade uttryckt något sådant
från talarstolen. Men Vänsterpartiet anser inte att
inkorporeringsmetoden ska vara den allenarådande.
Tvärtom ska den rättstradition som vi hittills har haft
vara utgångspunkten. Men i dessa fall har vi på före-
kommen anledning hamnat på den ståndpunkten att
inkorporering bör göras.
Inkorporeringsmetoden är icke på något sätt
okomplicerad, Pär Axel Sahlberg har helt rätt i det.
Men inte heller transformationsmetoden är okompli-
cerad. Den innebär till exempel att det är svårt att få
överblick över all den lagstiftning som kan behöva
ändras eller kompletteras, vilket kan skapa luckor i
lagstiftningen. Det har hänt och det har kritiserats.
Därför har vi i dessa fall på förekommen anled-
ning stannat för att förorda inkorporeringsmetoden.
Anf. 175 Pär Axel Sahlberg (S)
Fru talman! Då får jag be att Mats Einarsson klar-
gör vad meningen i reservationen betyder. Det står:
Endast genom denna metod får konventionerna fullt
genomslag i svensk rättstillämpning.
Det låter som det där trollspöet som man pekar på
konventionen med och som gör att problemet med de
luckor som Mats Einarsson ser därmed skulle vara
löst. Exemplet från den europeiska konventionen om
mänskliga rättigheter visar just att det med en
bristande analys av hur olika rättssystem möts inom
ramen för ett och samma rättstillämpningsområde,
som det blir fråga om i vårt fall, inte är speciellt en-
kelt. Därför tycker jag att det är märkligt att Vänster-
partiet skriver "endast genom denna metod".
Anf. 176 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Det är lätt att här i kammaren vinna
åtskilliga debattpoäng på att plocka fram den ena eller
andra formuleringen i en reservation eller i en mo-
tion. Jag tror inte att det är det bästa sättet att föra en
diskussion på.
Just den meningen kan naturligtvis tolkas så
strängt som Pär Axel Sahlberg gör när han menar att
den går alltför långt. Men vad som här avses är inte
något generellt uttalande om hur konventioner ska
göras om till lag, utan meningen syftar på just de
konventioner som vi tar upp i vår motion.
I det här fallet krävs det en inkorporering för att vi
ska komma till rätta med de problem som vi har sett
och för att man ska kunna täppa till de luckor som
hittills har funnits i lagstiftningen.
Anf. 177 Pär Axel Sahlberg (S)
Fru talman! Det var inte alls min mening att över-
driva en formulering, även om jag tycker att man kan
ställa vissa rimliga krav på att man menar det som
man skriver.
Problemet är snarare att Mats Einarsson inte rik-
tigt ger sig in i samtalet om de problem som uppstår
när man blandar olika rättstraditioner.
Den här frågan är inte ny, och detta är inte heller
sista gången som vi debatterar den. Men jag tror att
det är angeläget att vi är medvetna om problemen.
Det finns ingen magisk lösning på dessa problem. Jag
lutar snarare åt att vi måste vara redo att skriva lagar
som motsvarar de konventioner som vi ansluter oss
till hellre än att anta en konventionstext som lag.
Anf. 178 Tuve Skånberg (Kd)
Fru talman! Pär Axel Sahlberg inledde sitt anfö-
rande på ett väldigt intressant sätt. Han talade om att
det betänkande som vi nu behandlar har rubriken
Normgivning. Vi ska ju debattera normgivning i en
eller annan mening. Men den mest intressanta norm-
givning är ju den som gör att man inom sig har med
sig en god etik och ett gott uppförande mot andra
människor - en inre kompass, om man så vill.
Jag tänker illustrera det behovet genom att nämna
att i en lag från 1976 om kungörandet av lagar och
andra författningar stadgas det att alla författningar
som har beslutats av riksdagen, regeringen eller av en
myndighet på regeringens eller riksdagens uppdrag
ska kungöras, och att det ska ske genom Svensk för-
fattningssamling.
Fru talman! När jag gick förbi en bokhylla utanför
plenisalen tänkte jag ett ögonblick att jag skulle ta
med mig en årgång av Svensk författningssamling.
Det är stadiga, svarta böcker och varje bok är större
än en ordinär familjebibel. Men jag insåg att jag inte
ens skulle kunna ta med mig en årgång hit utan risk
för att snubbla, och det hade ju inte varit något ut-
märkt sätt att fortsätta den här debatten på. Jag säger
bara att det handlar om hyllmeter, och man kan lätt
fylla rum med Svensk författningssamling - det finns
sådan rum här i Riksdagshuset.
I vårt rättsinformationssystem ingår också till ex-
empel information om olika förarbeten till lagarna
liksom vägledande avgöranden av domstolar och
myndigheter. Om jag inte missminner mig var det
Seneca eller någon annan romare som sade att där
etiken - eller möjligen moralen - är låg är lagarna
många. I så fall står det inte väl till med oss om det
behövs hyllmeter per år för att rymma Svensk författ-
ningssamling, vilket är en hel del.
Till saken: Två av mina partikamrater Ragnwi
Marcelind och Ingvar Svensson har motionerat just
därför att normgivningen, informationssystemet när
det gäller våra lagar och förordningar är mycket svår-
överskådligt. Det går inte att komma med den gyllene
regeln om att allt vad ni vill att människorna ska göra
mot er, det ska ni göra mot dem, utan här krävs det
advokatexpertis för att ens kunna överblicka denna
enorma textmassa.
Ragnwi Marcelind har motionerat om ett förenklat
rättsinformationssystem i sin motion K221 där hon
yrkar att det förenklade systemet ska göra det möjligt
att få en överblick över ett visst område, vare sig
regleringen finns i lagar, förordningar, myndighetsfö-
reskrifter eller kommunala författningar. Vidare yrkas
det i motionen att det ska fastställa vilka kvalitetskrav
för rättsinformation som ska vara uppfyllda.
Ofta är också ansvarsförhållandena oklara, och
man måste - som jag nämnde - i det närmaste vara
advokat för att kunna följa bemyndigandekedjorna.
Jag, Ragnwi Marcelind och Kristdemokraterna menar
att ansvarsförhållandena måste bli tydliga. Det kan
inte vara rimligt att utsätta en enskild medborgare
eller en som driver ett företag för att på egen hand
utan advokathjälp gå vilse i den här djungeln.
Ingvar Svensson har i motion K371 motionerat
om att kommunala författningar ska tydliggöras och
bli överskådliga. Han yrkar därför på kommunala
författningssamlingar som skulle göra det möjligt för
medborgarna att granska den rättsliga grunden för
olika beslut i kommunerna.
Konstitutionsutskottet avstyrker dessa båda mo-
tioner, och därmed skulle ju vi kristdemokrater reser-
vera oss mot detta avstyrkande, men det gör vi inte.
Det beror på utskottets motivering för avstyrkandet.
På Statskontoret pågår det nämligen en planering och
utveckling av rättsinformationssystemet. Vi menar att
det skulle vara kontraproduktivt och rentav menings-
löst att nu reservera oss. I stället säger vi att detta är
angeläget och att vi tänker återkomma i frågan ifall
ingenting snart händer som underlättar överskådlig-
heten när det gäller denna del av normgivningen.
Anf. 178 Tuve Skånberg (Kd)
av förste vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 17.57,
av andre vice talmannen därefter till och med 16 §
Dokument
Beslut
Motioner om normgivning (KU24)
Riksdagen avslog motioner från allmänna motionstiden 2002 om normgivning. Motionerna handlar om rättsinformationssystem, kommunala författningssamlingar, lagreglering av kommunal verksamhet, barn- och ungdomsperspektiv i beslutsfattande, klassperspektiv i utrednings- och beredningsprocessen samt införlivande av internationella konventioner.
- Utskottets förslag till beslut
- Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag