Normgivning

Anf. 163 Mats Einarsson (V)

Fru talman! I kammaren kvarvarande ledamöter! Jag ska kort säga några ord om Vänsterpartiets mo- tion om inkorporering i svensk rätt av vissa männi- skorättskonventioner inom ramen för FN. De kon- ventioner som vi här avser är konventionen om med- borgerliga och politiska rättigheter, konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, konventionen om avskaffande av all slags diskrimine- ring av kvinnor, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och konventionen om barnets rättigheter. När stater ansluter sig till internationella konven- tioner kan dessa konventioner bli gällande lag på i princip två sätt. Den ena modellen innebär att så fort staten i fråga har ratificerat konventionen blir den gällande rätt automatiskt. Nationella domstolar har då att döma på grundval av konventionen själv. Den andra modellen, som Sverige i regel tilläm- par, innebär att konventionens förpliktelser ska trans- formeras till nationell lag innan dessa kan tillämpas av de nationella domstolarna. Konventionen har fort- farande ändå en viss rättsverkan i det att den fyller ut där det saknas nationell lagstiftning. Men i övrigt går nationell lagstiftning före konventionstexten. Det är alltså den modell som Sverige traditionellt tillämpar, även om det finns undantag. Det undantag som finns gäller Europakonventio- nen om mänskliga rättigheter - en konvention som har en helt speciell ställning, en mycket central ställ- ning, när det gäller mänskliga rättigheter. Vidare handlar det om en ganska omfattande diskussion - Sverige beslutade sig för att inte använda transfor- meringsmodellen utan att inkorporera den direkt i svensk lagstiftning. När vi i Vänsterpartiet nu föreslår att ytterligare ett antal centrala konventioner om mänskliga rättig- heter ska just inkorporeras är detta inte ett uttryck för att vi anser att Sverige ska frångå grundmodellen när det gäller sådana här saker. Det är nog fortfarande riktigt, menar vi, att ha den så kallade transforma- tionsmodellen, det dualistiska rättssystemet. Men på förekommen anledning känner vi oss nödsakade att här yrka på att dessa konventioner ändå ska inkorpo- reras. Det har nämligen visat sig att Sverige på ett antal punkter kritiserats från FN-håll dels för att inte på ett fullgott sätt ha implementerat konventionerna i den egna lagstiftningen, dels för tillämpningen i enskilda fall. Det handlar då framför allt om utvisningsärenden där man menar att Sveriges agerande, om utvisning- arna hade verkställts, skulle ha inneburit ett brott mot den konvention som förhindrar att vi utvisar männi- skor som riskerar till exempel tortyr. Vi menar att detta har skett så många gånger och att kritiken har varit så omfattande att det krävs ytter- ligare juridiska åtgärder. Den juridiska åtgärd som vi här föreslår är alltså helt enkelt en inkorporering av dessa konventioner om mänskliga rättigheter i svensk rätt så att svensk domstol direkt kan tillämpa dem. Regeringen har i sin skrivelse kommenterat detta och sagt att man tar mycket allvarligt på den kritik som har riktats mot Sverige och att man alltid efterle- ver till exempel Europadomstolens domar och sådana saker. Möjligtvis finns det utrymme för viss diskus- sion vad gäller vad som egentligen är rätt och riktigt i sammanhanget. Givetvis är det bra att den svenska regeringen klart uttalar sig på detta sätt men vi menar att detta inte är tillräckligt. Den historiska erfarenhe- ten är sådan att vi här ändå känner oss föranledda att yrka på ett tillkännagivande om att dessa konventio- ner ska inkorporeras i svensk lagstiftning.

Anf. 164 Gustav Fridolin (Mp)

Fru talman! Saku bona. När zulufolket från Natal- provinsen i Sydafrika hälsar varandra säger man just Saku bona - jag ser dig, som det kan översättas till. Den man hälsat på svarar Sikhona - jag är här. Bud- skapet är mycket tydligt: Ser du mig inte, existerar jag heller inte för dig. Det budskapet kan lära oss i Sverige oändligt mycket, framför allt om hur vi be- möter och behandlar barn. Saku bona - jag ser dig. Fru talman! Att se barnen i den politiska proces- sen har länge var en av Miljöpartiets paradfrågor. I många kommuner och på flera nivåer inom den statli- ga sfären har vi tvingat fram barn- och ungdomsper- spektiv och barnkonsekvensanalyser i beslutsfattan- det. Det är bra och något som vi är mycket stolta över men det är inte tillräckligt. Fortfarande byggs i detta land skolor där de som är förpliktade att gå dit - barnen - knappt kan öppna de tunga dörrarna eller nå upp till disken där maten serveras. Fortfarande, och detta är särskilt viktigt nu när vi går in i en tid med en svårare ekonomi, sker det nedskärningar utan någon som helst tanke på vilka kostnader vi ådrar oss genom att barnen, som sedan blir vuxna och som blivit drabbade av nedskärningar- na, växer upp otrygga och osäkra. Fortfarande blun- dar politiken i stor utsträckning för de problem som kan finnas i fritids- och idrottsverksamheten vad gäller mobbning och detta med att vissa barn ställs utanför. Därför är vårt krav på barn- och ungdomsper- spektiv och barnkonsekvensanalyser i beslutsfattandet på alla nivåer i samhället något som är inte bara befo- gat och nyttigt utan också fullständigt nödvändigt. Fru talman! I betänkandetexten pekar man på någ- ra dokument för att ge en bakgrund. Dessa dokument har de andra partierna i utskottet tolkat som att det redan görs tillräckligt. Låt mig göra ett försök att punktera den illusionen. I Barnkommitténs betänkande Barnets bästa i främsta rummet från 1997 konstateras att svensk lagstiftning och praxis i huvudsak överensstämmer med barnkonventionens bestämmelser och intentio- ner. I och för sig delar jag inte fullt ut kommitténs slutsats. Men även om man gör det, ger detta ingen garanti för att barnperspektivet och konsekvenserna för barn vägs in i framtida, och även nuvarande, be- slutsfattande. Dessutom konstaterar de facto kom- mittén att det är angeläget att bestämmelserna verkli- gen tillämpas och att konventionen genomförs på alla nivåer. Då är det barnkonsekvensanalyser, i enlighet med Miljöparties yrkande, som är påkallat. Den nationella strategin för förverkligandet av FN:s barnkonvention i Sverige uttalar att det i Re- geringskansliet ska göras barnkonsekvensanalyser vid beslut som rör barn och att kommuner och landsting bör införa någon form av system för att följa hur barnets bästa förverkligas. Lysande! Men de missför- hållanden som jag tidigare har redovisat visar med all önskvärd tydlighet att dessa skrivningar uppenbarli- gen inte är tillräckliga och att vi borde begära att regeringen återkommer med förslag till krav om barnkonsekvensanalyser på alla nivåer. I demokratipropositionen och i regeringens skri- velse Barnpolitiken - arbetet med strategin för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter talar man också på olika sätt om bra och behjärtan- svärda försök att uppmuntra barns och ungdomars engagemang, att lägga tyngd vid att utveckla metoder för att försäkra ett demokratiskt medvetande bland barn och unga samt att bryta det utanförskap som många barn och unga känner. Inget av detta motsäger dock de krav som förs fram från oss i reservation 1 om barn- och ungdomsperspektiv och om barnkonse- kvensanalyser. För tids vinnande avstår jag från att yrka bifall till reservationen. I stället lämnar jag den som en påmin- nelse till eftervärlden och, i mycket högre grad, till regeringen. Fru talman! I betänkandet behandlas också en motion av socialdemokraterna Anders Ygeman och Maria Hassan om klassperspektiv i utrednings- och beredningsprocessen. Då regeringen har för vana att redovisa fördelningspolitiska analyser i budgetpropo- sitionen väljer vi att inte agera med anledning av motionen men det innebär på intet sätt att inte klass- perspektivet borde tydliggöras i många utredningar och beredningar. Slutligen, fru talman: I betänkandet finns också en reservation av Vänsterpartiets Mats Einarsson. I re- servationen föreslås att ett antal konventioner inkor- poreras i svensk rätt. Vi delar Vänsterpartiets bedöm- ning att dessa konventioner inte har följts till fullo, vilket är en bedömning som de i sin tur har fått via FN som flera gånger har påpekat att Sverige inte har följt dessa konventioner. Vi är dock tveksamma till förfarandet att inkorpo- rera sådana lagar i svensk rätt. I stället ligger det från oss ett stort antal motioner inom bland annat det flyktingpolitiska området. Om de bifölls skulle såda- na missförhållanden som FN har pekat på inte längre uppstå.

Anf. 165 Mats Einarsson (V)

Fru talman! Först ska jag använda den här repli- ken till att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation, reservation 2, som jag glömde att yrka bifall till tidi- gare. De ambitioner som uttrycks i den miljöpartistiska motionen och reservationen om barnperspektiv och konsekvensanalyser delar självfallet Vänsterpartiet och, tror jag, en mycket stor del av kammarens leda- möter. Här är det ett litet problem. När partier lägger motioner som, kan man tycka, innebär att slå in öpp- na dörrar och som de övriga partierna därför inte är beredda att ställa sig bakom ger det intrycket av att man motsätter sig det som framförs i motionen. Så är självfallet inte fallet den här gången. Vad gäller klassanalyser delar jag det som Gustav sade om detta. Jag vill påpeka att resonemanget att klassperspektivet delvis är tillgodosett genom att man gör fördelningspolitiska analyser egentligen är felak- tigt. Klassperspektiv är någonting annat än ett fördel- ningspolitiskt perspektiv.

Anf. 166 Gustav Fridolin (Mp)

Fru talman! Jag vill säga: Varsågod - detta för att jag beredde möjlighet för Mats Einarsson att yrka bifall till sin reservation. Det finns en avgörande skillnad mellan oss och de andra partierna i förhållande till barnkonsekvensana- lyser. Det är att vi vill begära av regeringen att lägga fram förslag till lagstiftning som kräver barnkonse- kvensanalyser vid beslutsfattande på samtliga nivåer. De andra partierna i utskottet vill inte det. Det är där den avgörande skillnaden ligger. Sedan kan man tycka att det här kravet är tillgo- dosett. Jag tycker inte det. De missförhållanden som jag tog upp var klara bevis på att det inte är så. Slutligen vad gäller klassperspektivet är jag, pre- cis som Mats Einarsson, medveten om att klassper- spektivet och fördelningspolitiska effekter är olika saker. Men jag tycker dock att de fördelningspolitiska analyserna i budgetpropositionen till viss del täcker upp de önskemål som motionärerna för fram i motio- nen.

Anf. 167 Mats Einarsson (V)

Fru talman! Med anledning av det sista: Vi står inte heller bakom den motionen. Vi yrkar inte bifall till den, men det med kanske lite andra argument. Jag tycker självfallet att det är viktigt att man har både ett könsperspektiv och ett klassperspektiv när man bedriver politik över huvud taget. Däremot är jag kanske lite tveksam till att man i alltför hög grad ska detaljreglera vilka olika perspektiv som ska anläggas i olika sammanhang, och därav inte något yrkande om bifall från Vänsterpartiets sida till denna motion.

Anf. 168 Gustav Fridolin (Mp)

Fru talman! Det blir lite spännande när Mats Ei- narsson och jag har ett replikskifte om en motion som egentligen kanske bara vi gillar i utskottet men som inte heller vi har yrkat bifall till. Jag delar de syn- punkter som Mats förde fram. Jag vill göra det klart för kammarens övriga le- damöter att så länge vänsterpartister och miljöpartis- ter finns med i utredningssfären finns det ingen risk att köns- eller klassperspektivet glöms bort.

Anf. 169 Pär Axel Sahlberg (S)

Fru talman! Det var det sista som Gustav Fridolin sade i sin replik som var något av nyckeln i hur de- mokratin faktiskt fungerar. Betänkandet har rubriken Normgivning. Det låter inte så där alldeles upphetsande, men det är ett oer- hört spännande material, inte i första hand det som står i betänkandet eller i de motioner som har gett upphov till betänkandet utan de principiella frågor som vi diskuterar. Jag vill inte på något sätt påstå att lagstiftning inte rätt. Det är naturligtvis så en rättsstat sköts och hanteras. Men att tro att det enbart är lag- stiftning som löser problem är att göra saken för lätt för sig. Därför tycker jag betänkandet skulle kunna ge oss en anledning att föra ett ganska rejält och inträng- ande resonemang, inte nödvändigtvis så långt men dock, om hur vi ska förhålla oss i de här frågorna. Vad gäller Miljöpartiets reservation som tar sikte på barnperspektivet är det naturligtvis upp till var och en som politiker på de olika nivåerna att både hantera och väga de olika perspektiven. Att tro att lagstiftning i Sveriges riksdag skulle lösa problemen här och i regioner, landsting och kommuner är att gå fel. Dess- utom är det intressant att Miljöpartiet i vissa frågor verkligen står på barrikaderna för att hävda det kom- munala självstyret men på ett antal frågor är redo att gå ganska långt i den nationella lagstiftningen för att styra över till exempel kommunerna. Jag tycker att den debatten är ganska komplicerad. De grund- läggande attitydfrågor som det här materialet rymmer kan inte, i varje fall inte enbart, hanteras som en lag- stiftningsfråga - hur vällovligt det än är. Detsamma gäller Vänsterpartiets reservation om de internatio- nella konventionerna. Jag tycker att de exempel som vi har med den europeiska konventionen om mänsk- liga rättigheter visar hur pass komplicerat det här är. Det kan vara sådana tekniska frågor som att vi fortfa- rande i formell mening lever med en översättning från 1950-talet och den senare översättningen inte har fått fullt genomslag. Det visar en del av problemet. Men ett större problem är ju - och det rör egentligen hela den europeiska gemenskapen med samarbetet inom unionen - att vi ganska fritt hamnar i ett system som blandar olika rättstraditioner, det vill säga att de bästa intentioner och avsikter i olika system till och med kan bli problematiska ur lagstiftningssynpunkt. Där- för är jag lite förvånad över att Vänsterpartiet tycker att detta är den självklara metoden för att uppnå de vällovliga syften som det handlar om, att fullfölja en ratificering av en internationell konvention. Därför tycker jag att det resonemang som förs, ibland med hänvisning till processer som faktiskt pågår i en del andra av de frågor som betänkandet behandlar, är rimligt och rätt. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betän- kandet som det här föreligger och avslag på reserva- tionerna.

Anf. 170 Gustav Fridolin (Mp)

Fru talman! Jag delar till stora delar det resone- mang som Pär Axel Sahlberg för fram om att de flesta politiska områden givetvis ska täckas in genom att det finns partier som slåss för dem. Problemet när det gäller barn är att det däremot finns väldigt få, av naturliga skäl, barn engagerade i den politiska proces- sen - kanske inbjuder jag här till en intressant replik- växling. Det gör att vi tror att det lilla ingreppet i det kommunala självstyret blir befogat. Det finns inga barn som sitter i kommunfullmäktige runtom i landet. Det finns väldigt få unga i olika nämnder, styrelser och så vidare i den kommunala, landstingskommu- nala och statliga sfären. Därför tror vi att en lagstift- ning som kräver barnkonsekvensanalyser på alla nivåer skulle vara bra, ja, nödvändig.

Anf. 171 Pär Axel Sahlberg (S)

Fru talman! Det där är ett ganska komplicerat re- sonemang. Finns det inte företrädare för olika grupper - det må vara barn, kön eller vad ni nu talar om - då måste vi lagstifta om det. Jag tror att det är ett alldeles felaktigt perspektiv. Jag håller med om att barnperspektivet är oerhört viktigt och grundläggande. Men det är inte säkert att det är barnen som bäst försvarar barnperspektivet. Det kanske jag gör som förälder eller som farfar. Men perspektivet är viktigt och avgörande. Med det här sättet att resonera - att vi binder med lagstiftning såväl oss själva som alla andra politiska nivåer, hur vällovligt syftet än är - kan det bästa bli det godas fiende, eller om det är tvärtom. Vi tror att vi nu har löst problemen när det i själva verket hand- lar om att ständigt bearbeta, bibehålla och vidmakt- hålla de attityder och perspektiv som är viktiga.

Anf. 172 Gustav Fridolin (Mp)

Fru talman! Jag tror att Pär Axel Sahlberg med- vetet missförstår det som jag säger. Nej, det här är ingen generell princip där man ska plocka bort några om vi inte får in tillräckligt många personer med utländsk bakgrund. Vi måste ha konsekvensanalyser för det. Om vi inte får in tillräckligt många kvinnor ska vi ha konskevensanalyser för det. Det är ett gene- rellt problem som partierna måste ta tag i. Men av naturliga skäl har vi ingen valbarhet för barn i det här landet, och ska så inte heller ha, anser vi. Det gör att vi måste ta ett annat grepp om den frågan, och det grepp som vi vill ta är att man inför tvingande konse- kvensanalyser. Under hela vårt partis levnad har vi kämpat för att få in barnanalyser, för att man ska lyssna till barnens röst och för att man ska företräda barn vid olika be- slut på olika nivåer. Men vi har ofta misslyckats där- för att de konsekvenser som vi vill ta fram inte är tillräckligt utredda. Nu vill vi faktiskt ha en tvingande lagstiftning därför att vi tror att det behövs en sådan, och genom de exempel som jag har tagit upp ser man att det behövs. Nedskärningar drabbar barn utan att någon tänker på framtida kostnader eller hur de drab- bar. Man bygger hus som ska vara anpassade för barn men som absolut inte är det därför att barnen inte är med i processen.

Anf. 173 Pär Axel Sahlberg (S)

Fru talman! Jag ställer gärna upp i kampen om vilket parti som har varit mest nyttigt för barnen. Möjligen är det orättvist med tanke på Miljöpartiets korta levnad, men det racet vinner vi socialdemokra- ter lätt.

Anf. 174 Mats Einarsson (V)

Fru talman! Pär Axel Sahlberg uttryckte sin för- våning över att Vänsterpartiet ser inkorporering som den självklara metoden att komma till rätta med de problem som vi tar upp. Den förvåningen skulle ha varit väl motiverad om jag hade uttryckt något sådant från talarstolen. Men Vänsterpartiet anser inte att inkorporeringsmetoden ska vara den allenarådande. Tvärtom ska den rättstradition som vi hittills har haft vara utgångspunkten. Men i dessa fall har vi på före- kommen anledning hamnat på den ståndpunkten att inkorporering bör göras. Inkorporeringsmetoden är icke på något sätt okomplicerad, Pär Axel Sahlberg har helt rätt i det. Men inte heller transformationsmetoden är okompli- cerad. Den innebär till exempel att det är svårt att få överblick över all den lagstiftning som kan behöva ändras eller kompletteras, vilket kan skapa luckor i lagstiftningen. Det har hänt och det har kritiserats. Därför har vi i dessa fall på förekommen anled- ning stannat för att förorda inkorporeringsmetoden.

Anf. 175 Pär Axel Sahlberg (S)

Fru talman! Då får jag be att Mats Einarsson klar- gör vad meningen i reservationen betyder. Det står: Endast genom denna metod får konventionerna fullt genomslag i svensk rättstillämpning. Det låter som det där trollspöet som man pekar på konventionen med och som gör att problemet med de luckor som Mats Einarsson ser därmed skulle vara löst. Exemplet från den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter visar just att det med en bristande analys av hur olika rättssystem möts inom ramen för ett och samma rättstillämpningsområde, som det blir fråga om i vårt fall, inte är speciellt en- kelt. Därför tycker jag att det är märkligt att Vänster- partiet skriver "endast genom denna metod".

Anf. 176 Mats Einarsson (V)

Fru talman! Det är lätt att här i kammaren vinna åtskilliga debattpoäng på att plocka fram den ena eller andra formuleringen i en reservation eller i en mo- tion. Jag tror inte att det är det bästa sättet att föra en diskussion på. Just den meningen kan naturligtvis tolkas så strängt som Pär Axel Sahlberg gör när han menar att den går alltför långt. Men vad som här avses är inte något generellt uttalande om hur konventioner ska göras om till lag, utan meningen syftar på just de konventioner som vi tar upp i vår motion. I det här fallet krävs det en inkorporering för att vi ska komma till rätta med de problem som vi har sett och för att man ska kunna täppa till de luckor som hittills har funnits i lagstiftningen.