Nämndemannauppdraget – stärkt förtroende och högre krav

Fru talman! Som utgångspunkt har vi ett väl fungerande nämndemannasystem som vi ska värna om och var stolta över, men visst behövs det justeringar i systemet för att förbättra möjligheten för våra nämndemän att göra ett fullgott arbete i våra domstolar. Det är oerhört viktigt att vi har ett system med likar i våra domstolar så att det inte finns en chans att det uppfattas som att det sitter en juristelit och dömer utan folklig insyn med lokalkännedom. Inte minst är det viktigt att domarna är begripliga för allmänheten. Jag tror att nämndemännen har en viktig roll i det sammanhanget, och de har bidragit till att domarna har blivit lättare att förstå. Fru talman! Vi debatterar nu ett betänkande om nämndemannauppdraget - stärkt förtroende och högre krav. Domstolarna utgör grundbulten i rättssystemet, och de måste ha ett högt förtroende bland allmänheten. Både brottsoffret och den åtalade måste kunna räkna med en rättvis och opartisk rättegång. Därför måste det ställas höga krav på dem som utses till nämndemän. Nämndemannasystemet har sedan lång tid tillbaka en stark ställning i Sverige, och nämndemännen har en oerhört viktig funktion i rättssystemet. De utses efter nominering av partierna, men deras uppgift är ju inte att bedriva partipolitik i rättssalen. De är lekmannadomare som är med och fattar beslut om såväl skuldfrågan som påföljdsfrågan. Formellt sett väger deras röst lika tungt som den lagfarne domarens. De är allmänhetens representanter i dömandet. Nämndemännen ska med ledning av sitt sunda förnuft och goda omdöme vara med och fatta beslut som utgår från lagar och rättspraxis, men som också överensstämmer med det allmänna rättsmedvetandet. Regeringen beslutade den 31 maj 2012 att ge en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av nämndemannasystemet. Utredningen, som antog namnet Nämndemannautredningen, skulle överväga åtgärder för att skapa ett modernt nämndemannasystem som även i framtiden kan bidra till att upprätthålla allmänhetens förtroende för domstolarna. Resultatet av utredningen var enligt mig i princip en slakt av nämndemannasystemet. Nämndemännen skulle i stor utsträckning försvinna i överrätterna och minskas i antal i tingsrätterna. Även antalet mål där nämndemän deltar skulle minska. Man skulle också, enligt utredningens förslag, införa en så kallad fri kvot som innebär att 50 procent av nämndemännen skulle nomineras från de politiska partierna och 50 procent skulle nomineras från andra håll. Nu finns inte det förslaget med i det betänkande som vi nu debatterar, men jag vill ändå varna för det tänket. Genom att det är de politiska partierna som nominerar nämndemän är det ju inte så att de är politiker som ibland hörs i debatten. Man ska inte ta med sig partiboken i domstolen, det är oerhört viktigt. Men om 50 procent ska nomineras av de politiska partierna och 50 procent från andra håll riskerar ju ett sådant system att öka motsättningarna. Det andra är att det dessutom finns en risk - och den kanske är än mer bekymmersam - att olika kriminella grupperingar i samhället nominerar personer som inte är kriminellt belastade, men som ändå följer en agenda som är olycklig i våra domstolar. Såsom förslaget ligger på bordet i det här betänkandet i dag välkomnar jag regeringens ställningstagande där man står upp för det system som vi har i dag. Det finns några förändringar väl värda att nämna i det betänkande vi i dag ska fatta beslut om och som regeringen ansluter sig till. Det är krav som vi från Socialdemokraterna under tidigare år drivit. Vi har bland annat sagt, och det finns också med i utredningen, att vi vill ha en förskjuten valprocess. När nomineringarna sker efter ett val får vi ganska många uppdrag som det ska nomineras till. I betänkandet föreslås att man skjuter upp det ett år. Jag tror att det på så sätt blir mer fokus på systemet, och förtroendet för det ökar. En annan oerhört viktig ändring är att införa obligatorisk utbildning för nyvalda nämndemän, att de genomgår en introduktionsutbildning innan tjänstgöringen påbörjas. Det bör även vara obligatoriskt för en omvald nämndeman att genomgå en repetitionsutbildning inom sex månader från tillträdet. Jag tror, fru talman, att vi med förskjuten valprocess får ett bättre system med mer fokus på nomineringar, vilket är bra. Därmed stärker vi förtroendet för nämndemannasystemet, och vi underlättar för våra nämndemän genom att ha en obligatorisk utbildning. Det har vi saknat. Jag tror att det är oerhört klokt att inte dra ned på antalet nämndemän utan i stället försvara det i stort sett väl fungerande system som vi har. Däremot tror jag inte på utredningens förslag om fri kvot. Det finns en reservation som jag vill yrka bifall till, nämligen reservation 2, som tar sikte på arvoden för nämndemännen. Det är en fråga som vi behandlat i kammaren flera gånger under den här mandatperioden. Vi har velat ha en översyn av hur arvodena till nämndemännen ser ut. Det får inte vara så att man som nämndeman upplever att man förlorar på sina uppdrag. Så har det dock blivit, framför allt sedan halvdagsersättning infördes. Av reservation 2, som jag alltså yrkar bifall till, framgår att vi vill att ersättningen till nämndemännen ska ses över. Med det vill jag önska kammaren och utskottskamraterna en trevlig sommar.

Fru talman! Vi behandlar justitieutskottets betänkande 32, Nämndemannauppdraget - stärkt förtroende och högre krav , som baseras på regeringens proposition och nio motioner. Det är ett efterlängtat betänkande. Innan utredningen presenterades fanns mycket kritik i samhället och många förslag som gick ut på att helt avveckla nämndemannasystemet. Så började utredningen titta på frågan, och som väl var vände debatten. Att nämndemannasystemet har en central roll i det svenska rättssystemet slogs fast. Det behöver göras ganska mycket. Det som nu föreslås är att kravet på lämplighet ska skärpas. Det ska vara en uppgift för domstolen att kontrollera lämpligheten hos den som valts som nämndeman, och därför ska domstolarna kunna begära utdrag ur belastningsregistret. Konkursfrihet ska vara ett krav. Dessutom ska domstolen kunna entlediga en nämndeman som begått brott eller på annat sätt visat sig vara olämplig för uppdraget. Det är viktigt att val av nämndemän sker vid annan tidpunkt än vid val till kommun- och landstingsfullmäktige. Vidare ska en obligatorisk introduktions- och repetitionsutbildning finnas för nämndemännen. Ett problem är fortfarande att gruppen nämndemän inte representerar hela befolkningen. Man behöver på olika sätt helt enkelt stimulera en bredare rekrytering. Utredningen har presenterat många förslag som syftar till just det, men jag tror att många av oss hade hoppats på en betydligt större omläggning än vad som framgår av det förslag som nu ligger på bordet. Vi i Miljöpartiet tycker att man borde ha gått längre för att stärka nämndemannarollen, och vi har därför skrivit sju reservationer baserade på den breda och omfattande kommittémotion som vi skrev i höstas. Där utvecklar vi vår syn på problemen med nämndemannasystemet och vad man skulle kunna göra för att bredda en kommande rekrytering. Fru talman! Jag står givetvis bakom samtliga våra reservationer men tänker här nöja mig med att yrka bifall till den gemensamma reservationen, nr 2, som handlar om ersättning till nämndemännen. Det är min bestämda uppfattning att något behöver göras för att ersättningarna ska bli mer i paritet med arvoden för motsvarande arbetsuppgifter. Det skulle ge ett större utrymme åt de förvärvsarbetande och studenter som vill ta ett uppdrag som nämndeman. Jag ska också säga några ord om våra andra reservationer. Den viktigaste frågan, som jag ser det, är synen på fri kvot, och där delar vi i Miljöpartiet utredningens uppfattning. Vi sticker ut och vill att en så stor andel som 50 procent av nämndemännen ska komma från områden utanför de politiska partierna. För att kunna göra den typen av rekryteringar kräver det givetvis organisation i kommunerna. Men skulle det vara omöjligt? Jag tror inte det. Mattias Jonsson varnade för att det skulle kunna medföra att kriminella element tog sin in, men självklart skulle man fortfarande behöva ha någon form av valberedning. Och självklart skulle man fortfarande behöva ha någon form av beslutsordning, motsvarande fullmäktige, som fattade den typen av beslut. Naturligtvis behöver blivande nämndemän passera nålsögat. Det skulle vara ett sätt att få en bredare rekrytering än vad fallet är i dag. Vi menar att antalet nämndemän borde ökas, inte nödvändigtvis för att sitta med och fatta beslut men för att ha några att plocka från och kunna ha en bredare sammansättning av personer vid domstolsprocesserna. På så sätt skulle det inte vid varje domstolsprocess sitta tre vita manliga pensionärer, eller något liknande. Man skulle kunna plocka personer som motsvarade ett bredare underlag. Vi vill även att kravet på svenskt medborgarskap för nämndemän tas bort, just för att få en större bredd på dem som dömer. Många sitter väldigt länge. Ibland kan det vara bra genom att man samlar på sig kompetens. Men tre mandatperioder, tolv år, tycker vi borde vara maxgränsen. Därför vill vi införa en rotationsprincip om tre mandatperioder.

Fru talman! Precis som tidigare talare sagt är betänkandet Nämndemannauppdraget - stärkt förtroende och högre krav efterlängtat. Från Vänsterpartiet välkomnar vi många av de förslag som regeringen lägger fram. Det gäller kravet på lämplighet, att det skärps, att konkursfrihet införs som krav och att domstolen ska kunna entlediga en nämndeman som visar sig vara olämplig för uppdraget. Det har sagts tidigare i debatten att det är viktigt att få till en förskjuten valprocess och att införa obligatorisk utbildning för nämndemän. Det här är förslag som vi hade när vi satt som referensgrupp till utredningen. Vi drev dem och var allihop väldigt överens om dem. Jag får tacka för att regeringspartierna inte lade fram alla förslag som utredningen presenterade. Som Mattias sade var det mer eller mindre en slakt av systemet. Från Vänsterpartiets sida är vi väldigt glada att inte alla dessa förslag lades fram. Det lockades i utredningen med att man med den procentuella neddragningen skulle få mycket mer pengar över till att höja ersättningarna till nämndemän. Vi menar att vi minst ska bibehålla det system vi har i dag och att man bör se över ersättningarna för att lättare kunna rekrytera nämndemän inför framtiden. Men det var neddragningen av antalet nämndemän som skulle kunna betala höjda ersättningar. Det tyckte vi var väldigt olämpligt. Vi gick emot det. Det är dock viktigt med en ekonomisk översyn. Att höja arvodena för nämndemän tycker vi är väldigt viktigt, för nämndemannauppdraget behövs verkligen. Allmänhetens förtroende för den dömande makten är central. Allmänheten måste kunna lita på den. Det förtroendet kommer att vara högre med det här betänkandet och de beslut som vi kommer att fatta. Vänsterpartiet kommer alltid att försvara att vi har nämndemän i den dömande makten för att bibehålla förtroendet. Människor är mer skeptiska till en juridisk elit där allmänheten inte har någon insyn. Jag vill yrka bifall till vår reservation nr 3, som vi har gemensamt. Jag vill också ta upp den fria kvoten. För Vänsterpartiets del tycker vi att det vore bra att ha en fri kvot, men vi tycker att man tog i ganska rejält med 50 procent. Det var inte heller bara 50, utan minst 50 procent som utredningen lade fram som förslag. Det är lite magstarkt för oss att börja så. Vi tycker att man kunde ha börjat med 20 procent för att sedan utvärdera och se om det blev som vi trodde. Hade det blivit bra kunde man eventuellt ha ökat på kvoten. Vi har också tillsammans med Miljöpartiet en reservation som handlar om återkoppling från domstolarna till kommunfullmäktige om hur nämndemännen sköter sig. Vi tycker att det är en bra reservation. Det behövs inte så många nämndemän som missköter sig för att det ska bli ganska stora rubriker i tidningen. Det har vi sett när det har hänt något. Då finns det också direkt krafter som snappar upp det här och klämmer till med att nämndemannasystemet ska bort. Jag vill påstå att det är väldigt få nämndemän som missköter sig och att det får väldigt stora rubriker de gånger de gör det. Detta gynnar enbart de krafter som vill ha bort detta så viktiga system. Därför välkomnar jag regeringens förslag till förbättringar när det gäller nämndemannauppdraget. (FÖRSTE VICE TALMANNEN: Får jag fråga för klarläggandets skull: Under punkt 3 är det väl reservation nr 2 ledamoten vill yrka på?) Jaha, sade jag fel? Då ber jag så mycket om ursäkt. Det gäller naturligtvis reservation nr 2. Jag yrkar bifall till denna.

Fru talman! Årligen presenterar World Justice Project sitt Rule of Law Index. För inte så länge sedan kom den senaste rapporten. Återigen placerade sig Sverige i den absoluta toppen. Med lite kortare handläggningstider och vissa andra små justeringar hade Sverige kommit allra längst upp. Men när det gäller handläggningstider är domstolarna nu i princip i balans. För några år sedan var det kanske 40 000 ärenden som låg och väntade. I dag har domstolarna arbetat i kapp och har en bättre situation. Vi ser också att många av de målsättningar som regeringen satt upp för domstolarnas handläggningstider närmar sig de målsättningar som faktiskt ska vara de som gäller. Det är viktigt att rättsväsendet åtnjuter ett högt förtroende. Vi vet exempelvis att polisen enligt flera nationella mätningar åtnjuter ett högt förtroende som också ökat de senaste åren. Förtroendet för rättsväsendet är grundläggande för möjligheten till en rättvis process och upprättelse när brott begåtts. Men trots framskjutna placeringar i internationella mätningar och ökat förtroende nationellt är det viktigt att vi ständigt kan förbättra det rättssystem vi har. En del av detta gör vi i dag med den proposition angående nämndemän som vi nu ska behandla. Den svenska nämndemannatraditionen är nästan tusenårig, i alla fall månghundraårig. Regeringens vilja och utredarens uppdrag har inte varit att slakta det system som har fungerat i huvudsak väl under många hundra år, utan att justera små felaktigheter och förbättra de små delar som vi har funnit att man kan förbättra. Som många andra poängterat i talarstolen före mig är det därför bra att inte alla de utredningsförslag som kom fram blev verklighet. Exempelvis kommer nämndemän att finnas kvar i överrätter som tidigare, och nämndemännens medverkan i underrätter kommer inte att förändras, med något enstaka praktiskt undantag. Men Alliansen har funnit att det finns anledning att förändra delar av nämndemannauppdraget. Den uppfattningen har också ett brett stöd i utskottet och kammaren, möjligtvis med undantag för Maria Abrahamsson, som kommer att förklara detta senare. Vi menar bland annat att nämndemännens kompetens bör skärpas. Det är viktigt. Det bör finnas en obligatorisk utbildning för både nyvalda och omvalda nämndemän, inte för att nämndemännen ska bli jurister utan för att nämndemännen ska kunna vara goda nämndemän. Vi vill också skärpa kravet på lämplighet. Domstolarna kommer att få ett uppdrag att säkerställa nämndemännens lämplighet. De kommer också att kontrollera deras laglydnad genom utdrag ur belastningsregistret löpande. Med dagens lagstiftning kan en nämndeman endast entledigas om denne bedöms som uppenbart olämplig. Den som enbart bedöms som olämplig kan därmed kvarstå som nämndeman. Detta är en ordning som vi givetvis inte tycker är riktigt tillfredsställande, varför vi nu tar bort kriteriet om uppenbar olämplighet och ersätter det med olämplighet som grund för entledigande. Konkursfrihet som behörighetskrav togs bort 1969. Vi vill nu återinföra det. Vi tycker att det är olämpligt att en person som är satt i konkurs ska sitta och döma andra människor i exempelvis skattemål. Det kan skada förtroendet för rättssystemet och för enskilda domslut. Därför återinförs detta krav. Jag skulle vilja säga att Sveriges nämndemannakår i flera avseenden har en representation som avspeglar samhället, med ett undantag. Medelåldern för nämndemän är i dag 58 år, enligt utredningen. Det innebär väl i praktiken att medelåldern nu något år senare kanske är 59-60 år. Medelåldern har också blivit högre och högre under åren, inte bara under mandatperioden. Vi vill göra det lättare att uppfylla kravet att sammansättningen av nämndemannakåren ska vara allsidig, så att de partier och organisationer som nominerar personer enklare ska kunna nominera personer som bidrar till en sådan sammansättning. Alla vi som arbetar politiskt vet att efter val är det en hektisk period då många personer ska nomineras. Ofta hamnar nämndemännen längst ned på valberedningens lista på förslag till personer. Därför är det rimligt att skilja ut den processen och skjuta den till året efter. Det kommer i praktiken att innebära att det blir val av nämndemän både 2014 och 2015. Det senare valet kommer att gälla fram till 2019. Fru talman! Det finns mer vi vill göra. Ibland är det en förutsättning för att få en bredare rekrytering av nämndemän att se över ersättningarna. I dag har många helt enkelt inte råd att lämna sina arbeten för att ta ett nämndemannauppdrag. Det kan handla om både dålig ersättning och att man inte vet hur lång tid en förhandling tar. Vi ser också att utvecklingen i domstolarna går mot längre förhandlingstider, och det är svårt att planera samtidigt som arbetsgivarna många gånger ställer högre krav. Därför har vi gett ett uppdrag att se över hur ersättningarna kan förbättras på alla sätt och vis. Vi kan konstatera att svenskt nämndemannaväsen i dag bärs upp av en stor kader med flinka seniorer. Utan dem hade nämndemannaväsendet inte fungerat. Vidare är det viktigt att poängtera att nämndemannauppdraget inte är politiskt. Därför vill vi gärna se en öppen kvot. Det har vi uttryckt under många år. I utredningen om nämndemän från 2002 reserverade vi oss tillsammans med några andra partier för ett sådant förslag. Vi vet också att den tidigare socialdemokratiske justitieministern lät göra en utredning som aldrig kom till skott, men den gick i alla fall vidare till en lagrådsremiss. Det var en uppfattning som delades av den tidigare socialdemokratiske justitieministern, även om den kanske inte delas av dagens socialdemokrater. Tyvärr får vi konstatera att den utredning som presenterats inte riktigt uppfyller de krav som kan ställas för att gå från utredning till lagstiftning, varför vi i dag måste lämna ytterligare utredningsuppdrag. Men vi hoppas att så snart som möjligt kunna komma tillbaka och lämna förslag om fri kvot vid tillsättning av nämndemän och ersättningar till nämndemän. Fru talman! Vad kan vi den sista dagen av debatter i Sveriges riksdag före valrörelsen konstatera när det gäller oppositionens rättspolitik? Den är väl minst sagt spretig. Låt mig ge ett exempel angående den fria kvoten. Ett oppositionsparti föreslår 0 procent, ett annat 20 procent, ett tredje 50 procent och ett fjärde 100 procent. Dessutom har några partier ändrat sig på vägen. Det måste vara svårt att gå i mer otakt än så, men samtidigt sammanfattar det på ett bra sätt hur rättspolitiken har drivits från oppositionens sida under denna mandatperiod. Fru talman! Jag vill med detta, och med glada sommarhälsningar till er alla, yrka avslag på alla reservationer och bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)

Fru talman! Frågan om våra nämndemän och våra domstolar är central i den demokratiska rättsstaten. Vilket förtroende känner människor? Vilket förtroende bör människor känna för hur vi dömer i våra domstolar? Dessa frågor avgör mycket av kvaliteten på den svenska demokratin. Därför är betänkandet om nämndemannauppdraget viktigt. Från åhörarplats har jag hittills konstaterat att det finns många spridda bilder av hur systemet fungerar. Någon säger att det i stort är perfekt och bör bevaras - gärna i en sarkofag tusen år till - medan någon annan tycker att det är lite problematiskt med tre vita, manliga pensionärer. En del påstår, kanske inte härifrån men från annat håll, att de sover. Det finns spridda bilder i kammaren av hur systemet fungerar. Jag kan konstatera från den erfarenhet jag har som enkel notarie vid en tingsrätt att systemet i huvudsak fungerar bra. Jag har sett genom åren, och även vid uppföljande möten, vilken roll nämndemannainstitutet har - som också finns i de flesta andra jämförbara demokratiska länder. Det är fråga om ett visst lekmannainflytande, en insyn i våra domstolar. Det är bra för att minska de problem vi har sett på andra håll i Europa. Det finns exempel på hur domare kan köpas. Det är bra att det finns nämndemän som gör att det blir svårare att göra sådant. Insynen stärker demokratin och rättsstaten. Det finns en uppfattning att det är fråga om vanliga människor som tillämpar lagen så att den blir någorlunda begriplig. Om man tycker att det är stereotypt på nämndemannabänken, som någon framförde tidigare, kan man säga att avdelningen svenska jurister också är någorlunda stereotyp i allmänhet. I synnerhet i våra domstolar är det fråga om en avsmalnad grupp vad gäller bakgrund, studier och levnadssituation. Vi liberaler tror att mångfald är bra, och vi tycker att nämndemannainstitutet spelar en viktig roll. Flera av de saker som kom fram i utredningen - fri kvot och förbättrade ersättningar - är fullt relevanta att titta vidare på. Det är inte första gången vi talar om nämndemannainstitutet. Som det redogjordes för en stund sedan tittade den tidigare socialdemokratiska regeringen på frågan. Man gick långt men fick inte igenom förslagen i den socialdemokratiska riksdagsgruppen senast Socialdemokraterna hade makten. Jag förstår att Socialdemokraterna tycker att det är viktigt att behålla systemet, och jag tycker att det är bra att ni söker bred enighet. Därför står Folkpartiet bakom förslaget, även om vi inte har gjort någon hemlighet av att vi kan tänka oss att genomföra vissa modifieringar på sikt. Här ska det finnas bred enighet, och vi får fortsätta arbetet. Jag ser fram emot att se vad Statskontoret kommer fram till när det gäller ersättningar och förutsättningar för rekrytering. Fru talman! Det är lätt att ställa sig bakom betänkandet och yrka bifall till förslaget och avslag på reservationerna. Jag önskar också talmannen en trevlig sommar. (Applåder)

Fru talman! Jag har själv aldrig varit nämndeman, men jag skulle gärna bli nämndeman. När jag har slutat i riksdagen kanske tiden medger att sitta som nämndeman. Att vara nämndeman är ett oerhört viktigt uppdrag - att döma andra människor. Det handlar om att döma någon från böter till livstids fängelse. Det handlar om att avgöra människors liv och framtid. Det säger sig självt att det måste vara mycket väl lämpade personer som ska vara nämndemän. Jag tycker ärligt talat att vi har varit för vaga i vilka krav som ska ställas på en nämndeman. Med den proposition som vi nu ska besluta om förstärks kraven på nämndemännens lämplighet för uppdraget. Domstolarna ska ha till uppgift att kontrollera laglydigheten, och visar sig en nämndeman vara olämplig för uppdraget ska personen entledigas. Vi skärper också kraven på nämndemännens lämplighet genom att kräva mer utbildning. Introduktions- och repetitionsutbildning blir obligatorisk. Det borde vara självklart att den som ska döma andra människor måste ha tillräcklig kunskap. Många andra har talat om de förändringar som nu genomförs, så jag tänkte säga något om saker som vi i nuläget inte förändrar. Den första reservationen från Miljöpartiet och Vänsterpartiet handlar om att domstolarna ska få ett krav på sig att varje år återrapportera till fullmäktige och därmed till partierna hur deras nämndemän sköter sig. Jag kan tycka att det är en något märklig prioritering av domstolarnas arbetstid. Jag tycker att det är bättre att domstolarna lägger all kraft de kan för att mål ska komma till rättegång så fort som möjligt. Det är viktigare än att domstolarna ska hjälpa partierna att hålla ordning på sina nämndemän. Den andra reservationen handlar om nämndemännens ersättning. Precis som vi har hört ses frågan över. Oppositionen vet att det är en budgetfråga som måste hanteras i samband med budgetpropositionen. Den tredje reservationen och den fjärde reservationen handlar om fri kvot, och jag tänkte säga något mer om den saken. Centerpartiet är ett av de partier som står bakom att bredda rekryteringen av nämndemän genom att öppna en så kallad fri kvot. Det är fråga om en möjlighet även för icke partiaktiva personer som inte vill knyta sig till ett parti att ändå kunna tjänstgöra som nämndeman i domstol. Självklart ska samma lämplighetsprövning gälla för dessa som för dem som nomineras av partierna. Jag har lite svårt att förstå den tilltro till partierna som framför allt Socialdemokraterna har. På vilket sätt är alla partier så fantastiskt bra på att nominera nämndemän att man tycker att ingen annan kan klara av detta? Jag tror att organisationer som Röda Korset, idrottsföreningar, scoutrörelsen, kyrkan och många andra skulle vara lika väl lämpade som partierna på att nominera lämpliga personer att tjänstgöra som nämndemän. Vi ska inte glömma bort att vid valet 2010 fick ett nazistiskt parti mandat i Grästorps kommunfullmäktige. Samma parti ställer upp med kandidater i många kommuner i det kommande valet. Om olyckan är framme ska även det partiet nominera till nämndemän. Nationaldemokraterna fick utse nämndemän till Södertälje tingsrätt. En nämndeman har uttalat sig om homosexuella som sjuka, och en annan har inte ens erkänt att Förintelsen har ägt rum. Sverigedemokraterna har också utsett nämndemän som är mycket olämpliga. I Värmland entledigades en nämndeman för att han hade skickat antisemitiska mejl och uttalat sig nedsättande om homosexuella. I Malmö entledigades en annan av Sverigedemokraternas nämndemän efter rasistiska kommentarer på nätet. Andra har frivilligt avgått när de har förstått att de skulle entledigas. Jag har lite svårt att förstå inställningen att det bara är partier som är valda som skulle vara lämpade att nominera nämndemän. Jag tror att det finns många andra - organisationer och privatpersoner - som skulle kunna nominera på ett minst lika bra sätt så att vi får fram lämpade personer. Det är precis vad som behövs i våra domstolar. Vi är överens om att det ska finnas nämndemän. Men ska det fortsatt finnas förtroende för dem ska det inte kunna ifrågasättas om de personer som ska döma andra har förutfattade meningar, har rasistiska synpunkter eller tycker att homosexuella är sjuka, för då kommer förtroendet för domstolarna och nämndemannasystemet att fallera. Jag återkommer till frågan om fri kvot. Var Centerpartiet står är helt tydligt. Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Fru talman! En vanlig medborgare besöker en domstol i genomsnitt en gång under sin livstid. För många, både parter och vittnen, är det en ganska ovan situation att behöva uppträda vid en domstolsförhandling, och det upplevs ofta som mycket pressande. På juristlinjen hade vi väldigt mycket diskussioner om rättsväsendet, och en fråga som ofta kom upp var nämndemannasystemet. Jag ska erkänna där det fanns en stor skepsis bland mina kursare. Först och främst handlade det om att nämndemän inte speglade befolkningen. Flera har varit inne på det i dag. Det handlar om både ålder och etnisk bakgrund. Om man ska ta med sig någonting av det är det att ett rättssamhälle angår alla och att alla måste vara beredda att bidra. Jag tycker att det är angeläget att nämndemän representerar hela befolkningen. Så är det inte i dag. Visst kan man diskutera huruvida det sitter tre vita pensionärer som nämndemän vid ett tingsrättsmål. Men jag tror att väldigt många skulle tycka att det vore bra om det fanns nämndemän av båda könen när det handlar om mål som våldtäkter, sexuella övergrepp och vårdnadstvister i domstol. Frågan är om det är vi politiker som ska gå in och styra vilka som ska sitta där eller inte. I vissa länder är det obligatoriskt att vara en del av rättsväsendet. Där har man antingen ett jurysystem eller också utses nämndemän via lottning eller, som utredningen har varit inne på, via den fria kvoten. Men det man kan säga är att vare sig vi förändrar systemet eller inte blir 96 procent av befolkningen i dag aldrig nämndemän. Huvudsaken för Kristdemokraterna är att kunskapen om rättegångar ökar. Det skulle vara positivt om det kunde bli en del av undervisningen i skolan. Jag tror framför att det vore bra med en större generell kunskap om rättegångar. Jag tycker det vore positivt om fler skolor följde rättegångar och besökte en tingsrätt. Har man följt en rättsprocess tror jag att det blir lättare den dag man själv blir en del av den, vare sig man är vittne eller kallas in som part. Tyvärr är övergrepp i rättssak vanligare i dag bland unga än för 20 år sedan. Framför allt tror jag att det handlar om en stor okunskap. De unga kanske inte vet att det sms som de skickar är allvarligt och ändå utgör ett brott med ganska höga straffsatser. Redan tidigare i våras debatterade vi nämndemannafrågan i samband med ett annat betänkande. Då talades det mycket om utbildning, och det har det gjorts även i dag. Jag tycker att det är viktigt att nämndemän får, om vi nu har det systemet, utbildning. Men jag tror att det också är viktigt att betona att det behövs information under tiden. Jag vill lyfta fram det initiativ som Domstolsverket tog tidigare och skickade ut ett brev till alla nämndemän och berättade om vikten av olika frågor, bland annat jävsfrågor. Vi har haft några fall som har blivit väldigt kostsamma just på grund av att folk har suttit på två stolar och inte varit medvetna om problematiken med det. Med anledning av det betänkande vi nu behandlar kan jag säga att jag kanske inte riktigt är förvånad över att utredningen landade där den landade. Det var tydligt att expertgruppen tyckte vissa saker och att den politiska referensgruppen, som jag satt i, tyckte lite andra saker. Det betänkande som vi diskuterar och det förslag som regeringen har lagt fram speglar det som den politiska referensgruppen diskuterade och tog upp. Ska vi ändra ett system gäller det att få en stor enighet om det. Ska vi ha kvar ett system är det också viktigt att det finns en bred enighet om det. Det är väl därför det betänkande vi nu debatterar ser ut som det gör. Att juristerna och expertgruppen hade en annan syn är kanske inte så konstigt, speciellt när jag tittar tillbaka på hur diskussionerna lät när jag gick på juristlinjen. Det viktigaste tycker jag är att det tillsattes en utredning. Det har tagits upp tidigare i debatten att Socialdemokraterna tillsatte en utredning för några år sedan. Jag tycker att det är bra att justitieministern tillsatte en utredning och att vi fick se på frågan och ta ett helhetsgrepp. Jag vill nämna, och det har jag gjort tidigare, att i en kammardebatt sent en torsdagskväll sade en representant för Sverigedemokraterna: "Våra nämndemän ska döma som vi vill." Det är mycket möjligt att det var en felsägning en sen torsdagskväll, men jag tror det är viktigt med tanke på sådana uttalanden att vi alla politiska partier verkligen funderar på hur man utser nämndemän. Det är personer som vi utser, men de sitter inte på något partimandat. Problem eller inte, men lite oroad är även jag, som Centerpartiets Johan Linander, när vi ser att krafter som nazistiska partier ökar. Det finns risk att kanske även dessa gör intåg i våra domstolar och sitter som nämndemän i till exempel migrationsmål. Jag vill i alla fall lyfta problematiken i det. Men detta betänkande är bra, och jag tycker att det är viktigt att trycka på utbildningens betydelse. Även Kristdemokraterna hade gärna sett en höjd ersättning för det viktiga jobb som nämndemän gör. Men det var tydligt att det skulle vara kostnadsneutralt. Det behöver inte betyda att utredningen inte tycker att nämndemän ska få en skälig ersättning. Däremot är det viktigt att ta ansvar för ekonomin. Om vi inte minskar antalet nämndemän, vilket vi inte gör, kan vi inte höja ersättningen. Men ambitionen finns, och vi kommer absolut att titta vidare på detta. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. (Applåder)

Fru talman! Mina invändningar mot nämndemannasystemet är rätt väl kända sedan tidigare. Jag vill avskaffa denna medeltida ordning med juridiskt oskolade lekmän som i våra domstolar sätter sig till doms över sina jämlikar. Men i dag ska jag inte trötta kammaren med alltför mycket omtugg utan uppehålla mig vid det förslag som nu ligger på riksdagens bord. Bakgrunden är att Straffprocessutredningen i mars förra året föreslog att nämndemännen skulle avskaffas i hovrätterna och i kammarrätterna. I juni, två månader senare, föreslog Nämndemannautredningen samma sak, det vill säga att nämndemän inte ska medverka i hov- och kammarrätter. Systemet med lekmannadomare i överrätt har ingen historisk förankring alls, till skillnad mot i tingsrätterna, utan den reformen genomfördes på 1970-talet med syftet att minska domstolarnas självständiga kraft. Också hovrätterna skulle inrätta sig i ledet och bli mer mottagliga för så kallade politiska signaler. Det var motivet för nämndemän i hovrätterna. Beklagligt nog, konstaterar jag, har regeringen inte anammat vare sig Straffprocessutredningens eller Nämndemannautredningens förslag i just den delen. Propositionen som riksdagen ska besluta om i eftermiddag innehåller i och för sig välkomna skärpningar - jag håller med om det - vad gäller krav på nämndemäns lämplighet, möjligheten att lättare göra sig av med dem när de är olämpliga och ett förtydligande om uppdraget, som då inte ska uppfattas som politiskt. Detta är jättebra, verkligen, i alla fall i ett första steg. Men tyvärr har regeringen inte rört systemet med nämndemän i hovrätterna. Varför har man inte gjort det? Ja, vi har hört många förklaringar här inne. Men en som inte har nämnts är att det är politiskt väldigt känsligt, särskilt ett valår. Och nämndemännen har en välorganiserad lobbyverksamhet, samtidigt som det i alla partier finns en tveksamhet inför att göra sig av med möjligheten att belöna trotjänare med ett uppdrag som nämndeman. Det har vi inte hört någonting om här i dag innan jag säger det. Men det är också sant. Fast den formella motiveringen för att nämndemän ska delta i hovrättens avgöranden är att de bidrar till ökad insyn och garanterar att domstolarna dömer i linje med allmänna värderingar i samhället, allmänhetens värderingar. På så sätt är det tänkt att allmänheten ska få större förtroende för rättskipningen. Det har vi också hört här. Men, fru talman, efter valet i höst måste vi här inne och utanför riksdagen kallt räkna med en ökning av nämndemän inte bara från Sverigedemokraterna, som vi har hört här, utan också från det ultranationalistiska Svenskarnas parti och från det extremfeministiska partiet FI. De kan bli nämndemän i våra domstolar. Det är ju så att alla partier som röstas in i kommuner och landsting också har rätt att nominera nämndemän till både underrätterna och överrätterna, och även till migrationsdomstolen. En sådan ordning kan, när man tänker efter, allvarligt skada allmänhetens förtroende för hela Domstolssverige. För min del tänker jag fortsätta att driva på för att landets rättskipning ska förbehållas juridiskt utbildade personer. Arbetet med att åstadkomma en förändring blir dessutom bara mer angeläget ju fler nämndemän som rekryteras från politiskt obskyra partier. Så, ja, jag vidhåller att systemet bör avskaffas. I ett första steg vore det naturligt att börja den avvecklingen i hovrätterna och kammarrätterna, precis som Straffprocessutredningen och Nämndemannautredningen föreslog. Men i väntan på att det politiska modet - jag tror att det är vad det ytterst handlar om - infinner sig har jag bara att acceptera situationen.

Fru talman! Jag kan inte låta bli att begära replik, för jag tycker att den här debatten börjar bli lite grann av en parodi. Regeringen lägger fram en proposition, och vi sitter här med ett betänkande på bordet. Sedan går alliansföreträdarna upp gång efter annan och tar avstånd från sina egna förslag i betänkandet, som man säger sig stå bakom. Jag måste ställa en konkret fråga till Maria Abrahamsson, för tydlighetens skull: Tar du avstånd från och vill avveckla hela nämndemannasystemet? Det skulle vara intressant att få en ytterligare förklaring om det. Det började med att Jan R Andersson gick upp och sade ungefär att vi får göra ett bokslut av Alliansens politik och visa på splittring. Sedan gick Johan Linander upp och tog avstånd från delar av sitt eget betänkande, liksom Caroline Szyber i andra delar av betänkandet. Och nu vill Maria Abrahamsson, som jag uppfattar det, avskaffa hela systemet. Tala om splittring!

Fru talman! Det är helt rätt. Jag har sagt i kanske tio års tid att jag tycker att detta system är fel. Jag ställer mig bakom betänkandet. Jag är fullt nöjd med att få den här diskussionen i kammaren. Jag är mycket glad att jag fick en replik över huvud taget - det hade jag inte väntat mig. Ni ledamöter brukar sitta stumma och bara titta när jag talar om det jag tycker är sanning. Många gånger känner jag att det kanske är någon som håller med mig, men man säger inget. Jag står bakom Alliansens förslag, absolut, och jag har ändå min linje. Vi i Alliansen har ganska högt i tak - vi får tycka lite olika. Jag tycker inte att detta är en fråga att backa ifrån när jag har byggt upp så mycket argumentation och så mycket förtroende inom Domstolssverige för frågan. Jag märker också, eftersom jag har följt frågan nära under lång tid, att det finns en vindkantring bland jurister som tidigare inte har velat säga vad de egentligen tycker men som i dag gör det. De två utredningar som delvis ligger till grund för betänkandet har resonemang som vi inte kunde läsa för 10-20 år sedan. Att jag i dag lägger fokus på hovrätterna beror på att systemet med nämndemän i hovrätterna inte har någonting att göra med historisk tradition, utan det är en rent politisk reform som infördes på 1970-talet för att politiskt styra även hovrätterna. Det tycker inte jag att vi ska göra. Det är tveksamt utifrån ett Europarättsligt perspektiv.

Fru talman! När vi stod här i kammaren för ett par veckor sedan kom det också upp att oppositionen har olika uppfattningar. Då visade det sig att även allianspartierna har olika uppfattningar, och Johan Linander uttryckte det som en liten lärdom: Vi är ju olika partier, och vi har olika uppfattningar. Vi sitter och förhandlar, och sedan kommer vi fram till gemensamma förslag som vi står bakom. Självklart fungerar det likadant i oppositionen när vi lägger fram gemensamma förslag. Vi kan ha olika utgångspunkter, och sedan diskuterar vi och har gemensamma uppfattningar. Men när vi i detta fall hör Maria Abrahamsson stå i talarstolen och prata om extrema uppfattningar, och hon nämner FI och andra politiska organisationer och ställningstaganden som extrema, vill jag påstå att Maria Abrahamsson själv står för den extrema uppfattningen här i kammaren i dag. Det finns ändå en bred politisk enighet om ett nämndemannasystem så som det ser ut, även om man har andra uppfattningar i vissa delar, som vi kunde höra. Det är väl den extrema uppfattningen. Jag tycker återigen att vi ska vara stolta över det system vi har, värna om det, stå fast vid det och ha en bred överenskommelse. Sedan kan jag väl säga att det är bra när man är tydlig och talar om vad man tycker och vill. Men kom inte med några politiska cirkuskonster och anklaga oppositionen för splittring! Då blir det nästan en pajasdebatt, som jag tycker är onödig.

Fru talman! Först vill jag bara säga att jag är mycket tacksam och smickrad över att bli tillskriven denna tunga betydelse i debatten. Du har din egentliga motdebattör från allianspartierna i ditt utskott, Mattias Jonsson, men jag är smickrad. Jag förstår att jag har trampat på en väldigt öm tå. Jag trampar gärna på den en gång till, kan jag säga. Faktum är ju att från och med valet i höst - okej, kanske med ett års fördröjning - har vi ett extremfeministiskt parti som kommer att ha möjlighet att nominera nämndemän till våra domstolar. Vi har Svenskarnas parti, ultranationalistiskt, som kommer att kunna nominera nämndemän till våra domstolar. Är jag extrem om jag tycker att det är fel? Vad är då ni?

Fru talman! Ja, Mattias Jonsson, man kan ju begära replik om man vill säga saker i stället för att ta det i ett annat replikskifte. Jag tycker att det är att rekommendera att man läser de betänkanden som vi debatterar. Du kan läsa på s. 11, där vi redogör för utskottets ställningstagande. Där står det klart och tydligt att frågor om antalet nämndemän, deltagande i mål i domstolar och ersättning bereds inom Regeringskansliet. Det betyder alltså att frågan fortsatt bereds och problematiseras. Det är precis det vi allianspartier har gjort här i dag. Du och jag, som båda satt i den politiska referensgruppen, kan ju också vara ärliga med att vi diskuterade väldigt lite de risker som finns med att vissa extrema partier kommer in. Det pratade vi inte speciellt mycket om i utredningen, och då tycker jag att det är viktigt att vi som politiker tar upp det här. Jag kan själv känna stor oro över att till exempel Svenskarnas parti ska få sitta och döma i migrationsmål. Det måste jag kunna få ta upp i kammardebatten. Det blir väldigt speciellt när ni säger att det skulle visa på en splittring. Det enda vi gör är att vi problematiserar frågan ur olika vinklar, och det tror jag är sunt. Det är faktiskt så att den här utredningen är tydlig med att säga att det här är en period där man ger politiska partier en liten fingervisning om att nämndemännen måste spegla befolkningen i landet bättre. Gör de inte det, ja, då kanske man får se till att ändra det system som råder. Det framgår av betänkandet, och det är också det som vi i Alliansen på olika sätt har problematiserat. Man kan inte luta sig tillbaka och säga: Det här var en utredning. Allting är bra. Nu är vi nöjda. För mig och övriga Alliansen är det viktigt att vi följer frågor. Landar man inte rätt i känsliga frågor - som nämndemannafrågan i vissa fall är, beroende på vilka partier som kommer in - måste man ibland vara beredd att ändra sig.

Fru talman! Jag blir liksom tvingad att ta replik när du, Caroline Szyber, tar upp att referensgruppen inte diskuterade de mer eller mindre rasistiska partierna och olämpligheten i att de kanske kommer in. Det diskuterade vi vid ett flertal tillfällen. Du var ju heller inte med på alla möten. (Caroline Szyber (KD): Jo, det var jag.) Hur kort minne har du? Jag vet i alla fall tre möten där vi diskuterade det här ganska genomgående. Jag vill säga det här i talarstolen så att det inte missuppfattas. Jag kommer mycket väl ihåg att vi diskuterade det ganska uttömmande.

Fru talman! Jag tackar Lena Olsson för att hon berättar vilka möten jag var med på och inte. Jag var med på alla möten. Det jag kan säga är att det berördes, men det diskuterades inte alls i den omfattning som jag tror att det hade diskuterats om det hade sett ut som det gör i dag. Vi berörde problematiken, men jag står fast vid att jag inte tycker att vi hade tillräckligt djupgående och långtgående diskussioner om problemen med att vissa nämndemän, beroende på vilka partier som kommer att komma in i fullmäktige, kommer att få sitta och döma i migrationsmål. Hade vi verkligen haft så långtgående diskussioner som det sägs här att vi hade, då förstår jag inte att man inte gjorde de förändringarna. Visst, vi berörde frågan. Vi tangerade frågeställningarna. Men jag tycker inte, och det är det jag försöker belysa, att vi ska vara nöjda och luta oss tillbaka i och med det. Jag tror, och det är precis det Maria Abrahamsson också är inne på, att beroende på hur det ser ut efter höstens val är det mycket möjligt att vi måste ta upp och diskutera frågorna igen. Det är precis det vi försöker trycka på. Det är likadant med det jag tog upp i mitt anförande - att jag tycker att ersättningen till nämndemän ska höjas. Bara för att det har lagts fram en utredning behöver det inte betyda att det är det som gäller. Om man har en hög ambition, vilket vi har, och vill ha ett rättssäkert rättsväsen gäller det också att man följer frågor över tid. Är det så att politiska företrädare gör felsägningar eller återigen råkar säga att deras nämndemän ska döma, då måste man såklart vara beredd att ompröva systemet. Beroende på vilka partier som kommer in och hur de nämndemännen sköter sig måste man såklart vara beredd att ta upp frågan igen. Så visst, vi berörde frågeställningen men inte alls i den utsträckning som vi hade gjort om det hade sett ut så som det gör nu i vissa kommuner i opinionsundersökningarna.

Fru talman! Vi kanske gör olika bedömningar av hur man diskuterar frågor i referensgruppen. Jag vet att jag personligen tog upp det här vid tre tillfällen. Då hade det väl varit på sin plats att du, Caroline Szyber, hade tagit upp det och tryckt på ännu mer. Jag hade backat upp dig, garanterat - till hundra procent hade jag backat upp dig om du hade drivit på ännu mer. Men det gjorde du inte - inte heller du - enligt dig själv. Jag tycker att det här är ett allvarligt problem, och en del i det har vi skärpt till. Sedan är det väl alltid så med ett lagförslag eller en lagstiftningsprocess att vi har stiftat lagar som har visat sig slå fel. Jag har inte märkt att det är så djävla omöjligt att ändra det.

Fru talman! Nej, jag har varit öppen, och jag har förankrat det hos vår partisekreterare. Kristdemokraterna är också det parti som har vågat ompröva synen på nämndemän sedan diskussionen för några år sedan, då vi som parti föreslog lottning. Vi från Kristdemokraterna är tydliga: Vi tycker inte att man behöver nämndemän i överrätt. Det problematiserade jag tydligt på alla möten. Jag var också tydlig i fråga om problematiken med nämndemän när det gäller både migrationsmål och skattemål. Skattemål är så pass komplexa att även de nämndemän som sitter i dem ofta säger att de har svårt att förstå helheten i de målen. Man kan alltså inte säga att jag inte har berört det här. Jag från Kristdemokraterna var tydlig med att jag ville se förändringar i det system som var. Det var också precis det jag belyste. Jag tror att i sinom tid kommer jag och Kristdemokraterna att få rätt i frågan när vi ser vilka personer som sitter och dömer. Visst, de kommer i sinom tid att ses som olämpliga, men innan dess kommer de att ha gjort tillräckligt mycket skada för att vi ska få ta den här politiska debatten igen.

Fru talman! Att jag gick upp och tog replik på Maria var för att jag tycker att i den här debatten, i den här kammaren, i den här diskussionen, har hon de extrema uppfattningarna i förhållande till vad betänkandet i grunden står bakom. Ni går upp och anklagar oss. Jag tycker inte att ni kan komma dragande med den typen av argumentation, att vi från oppositionen är splittrade, när ni själva har lyft ut för vidare beredning frågor som ni inte är överens om eller kan komma fram till att lägga med i en proposition som i det här fallet ligger i ett betänkande som vi debatterar i dag. Ni hänskjuter de frågorna till framtiden. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att det beror på att ni själva efter den debatt som har varit här står med olika uppfattningar och inte kan enas om frågeställningarna.

Fru talman! För det första tycker jag att vi ska lägga bort uttryck som "extrema uppfattningar" när det gäller partierna som har samlats här i kammaren. Det är andra partier som har mer extrema uppfattningar, och det är det vi har problematiserat. Sedan var vi från Alliansen, såväl Johan Pehrson, Jan R Andersson och Johan Linander som jag, tydliga med att det här systemet, nämndemannasystemet, kräver en bred politisk överenskommelse. Det var därför vi hade en utredning med en politisk grupp som fick tycka till, och det är därför vi har landat i det betänkande som vi har lagt fram i dag. I de här frågorna fanns det en stor samsyn, och det är därför man lägger fram det här. Det behöver inte betyda att man har arbetat klart med alla frågor. Det är precis därför man också säger att några frågor kommer att beredas vidare. Ersättningsfrågan är en sådan fråga. Det var väldigt tydligt i de direktiv som utredningen fick att det skulle vara en kostandsneutral lösning. Det innebär att om antalet nämndemän minskade kunde utredningen också föreslå högre ersättning. Om man inte gör så - alltså som det är nu, när man har kvar befintligt antal nämndemän - kan man inte inom ramen höja ersättningarna. Men det behöver inte betyda att vi inte vill höja ersättningarna. Det har vi alla varit tydliga med. Det är likadant när det gäller utbildning. Vi föreslår ett antal förändringar när det gäller utbildningen, men vi kanske ser att det behöver göras mer. De senaste åren har vi sett att det har kommit in en jävsproblematik som inte alls har tagits upp i den utsträckning som hade varit önskvärd i utbildningen. Då får man lägga till det. Det är precis så vi jobbar. Vi vill i den här frågan ha en bred politisk samsyn. När vi eftersträvar det försöker man nu från oppositionens och Socialdemokraternas håll göra gällande att det betyder att vi har splittringar. Snarare handlar det om att vi har försökt vara lyhörda och nå en samsyn bland alla partier i den politiska referensgruppen.

Fru talman! I mitt anförande sade jag att jag välkomnar regeringens ställningstagande att värna om nämndemannasystemet. Jag välkomnar också att betänkandet visar att regeringen har varit lyhörd och lyssnat på de förslag vi under den här mandatperioden har lagt fram vid ett flertal tillfällen om en tydligare obligatorisk och generell utbildning innan man tillträder sitt nämndemannauppdrag. Vi får se till att få en förskjuten valprocess, så att vi kan få bättre fokus och förhoppningsvis höja förtroendet för systemet och underlätta för våra nämndemän. Arvodesfrågan är också något som vi i flera år har motionerat om att vi behöver se över. Utredningen sade att det inte skulle bli någon kostnadsökning. Om jag inte minns fel gick man i stället med 25 miljoner plus för att man drog ned så mycket, och sedan lade man till i arvodesdelen. Återigen kan jag bara konstatera att vi har ett betänkande på bordet. Vi blir anklagade för att inte vara överens. Jag kan också konstatera att allianspartierna har lyft ett antal frågor för beredning som man inte har lyckats lägga fram på riksdagens bord. Det är bra med politisk enighet, men det blir lite konstigt när man går upp i talarstolen och tar avstånd från delar i det betänkande man själv lägger fram.

Fru talman! Vi tar inte avstånd. Vi problematiserar. Det är nog sunt att göra det. Vi är ju fyra allianspartier, och vi tycker olika. Ni är tre olika oppositionspartier, och ni tycker olika. Bland annat tycker ni väldigt olika i nämndemannafrågan, vilket också märktes i den politiska referensgrupp som vi båda satt i. Jag vill avsluta där Mattias började med att säga att jag är positiv till att regeringen i det här fallet var så lyhörd till att lyssna till den parlamentariska gruppen och försöka hitta en samsyn mellan alla de åtta partier som satt i utredningen och därför har lagt fram det här förslaget. Sedan finns det ett antal frågor som man kommer att jobba vidare med där vi inom Alliansen kanske har olika perspektiv, där du och jag har olika perspektiv och där det även finns olika perspektiv bland de rödgröna. Det är inte så konstigt. Det viktigaste var dock att vi började göra ett omtag. Det var detta jag försökte problematisera i mitt anförande, och det är detta som betänkandet innebär. Detta är en fråga som jag är helt övertygad om att vi kommer att tillbaka till. Jag tycker att det var ett bra första steg att bereda frågan och lägga fram dessa förslag.

Fru talman! Mattias Jonsson höjde nivån lite i debatten. Om han har synpunkter på ett inlägg av någon ledamot är det dock bättre att han tar replik just på den ledamoten. Nu tar jag själv replik på Mattias Jonsson i den här formen, alltså som ett nytt anförande. Jag nämnde att det finns en uppenbar splittring när det gäller rättspolitiken. Det är möjligt att vissa socialdemokrater har synpunkter på det. Jag drar mig till minnes exempelvis den övning vi hade i går om datalagringsdirektivet, där delar av oppositionen tycker att det är helt okej att polisen fråntas de verktyg som egentligen är de enda man kan använda för att komma till rätta med barnpornografibrott och andra allvarliga sexövergrepp. Vi kan ta frågan om livstidsstraff. Där har Alliansen enat fått fram ett betänkande som säger att normalstraffet för mord ska vara livstidsstraff. Vi kan ta frågan om halvtidsfrigivning, som skulle kunna bli spännande när det gäller hur man ska gå vidare i en eventuell regeringssituation. Ska man ha halvtidsfrigivning, eller ska man ha kvar den frigivningstid som gäller i dag? Vi kan ta narkotikabrott. Ska narkotika för eget bruk legaliseras? Vi har sett att detta är ett av de viktigaste instrumenten för att polisen ska kunna beivra och bekämpa narkotika i vårt samhälle. Ska vi ta bort det instrumentet? Vi kan gå vidare och se på många andra förslag. Exempelvis skulle man kunna titta på Socialdemokraternas 100-punktsprogram. Vi kan se att de flesta av de punkterna är hämtade direkt ur Alliansens politik. Mycket är sådant som vi moderater under många år har stått för. Det är väl tacksamt att Socialdemokraterna står nära Alliansen och Moderaterna i de här frågorna, men det visar inte på att man har särskilt mycket egen politik. Jag tycker att Maria Abrahamsson är en frisk fläkt som med klokskap och engagemang tar sig an de här frågorna. Det är faktiskt något man får göra i vårt parti. Vi tycker att det är bra att man breddar debatten. Jag delar i många meningar Maria Abrahamssons ståndpunkter. Framför allt delar jag hennes uppfattning att Svenskarnas parti är ett extremt parti, vilket Jonsson inte verkar hålla med om. Extrema partier ska vi försöka hålla utanför den här kammaren och också utanför våra domstolar.