Myndighetskapital vid universitet och högskolor

Herr talman! När Riksrevisionen presenterade sin granskningsrapport Varför sparar lärosätena? - En granskning av myndighetskapital vid universitet och högskolor väckte det en hel del uppmärksamhet. Mellan åren 2007 och 2016 hade myndighetskapitalet ökat med 7,6 miljarder kronor. Vid årsskiftet 2016/17 hade de statliga universiteten och högskolorna ett samlat myndighetskapital på 12,3 miljarder kronor.

Myndighetskapital vid universitet och högskolor

Riksrevisionens övergripande slutsats var att uppbyggnaden av lärosätenas myndighetskapital på totalnivå inte är förenlig med ett effektivt resursutnyttjande ur ett statsfinansiellt perspektiv.

Varför sparar lärosätena? Det är en berättigad fråga. Samtidigt är frågan om lärosätenas myndighetskapital ganska komplex. Möjligheten att spara överskott i form av ett myndighetskapital skiljer sig mot andra statliga myndigheter. Myndighetskapitalets utveckling ser också lite olika ut när vi jämför mellan lärosätena. Vi kan också konstatera att ökningen dessutom har stannat av vid många lärosäten under de senaste åren. Trots det ligger myndighetskapitalet på en historiskt hög nivå, både i absoluta tal och i förhållande till omsättningen. Riksrevisionen skriver själv att en viss ekonomisk buffert är naturlig. Problemet är när denna ekonomiska buffert blir anmärkningsvärt stor.

Myndighetskapitalet härrör från två olika anslag: dels anslaget som avser utbildning på grundnivå och avancerad nivå, dels anslaget som avser forskning och utbildning på forskarnivå. Jag måste erkänna att jag särskilt reagerade på att nästan hälften av det samlade myndighetskapitalet härrör från utbildning på grundnivå och avancerad nivå. Jag får som utbildningspolitiker ofta synpunkter på att det saknas pengar till utbildning på grundnivå och avancerad nivå, men det rimmar ju lite illa med ett hyfsat stort sparat kapital. Även frågan om kvalitet i undervisningen relaterar till förekomsten av ett stort sparat kapital.

Riksrevisionens granskning av myndighetskapitalet vid våra lärosäten är välkommen. Den bidrar till en fördjupad bild av hur myndighetskapitalet utvecklats under perioden, och det leder till en konstruktiv debatt om hur skattemedel används på ett effektivt sätt. Stora outnyttjade resurser är naturligtvis inte bra ur ett effektivitets- och kvalitetsperspektiv. Det kan minska förtroendet för högskolesektorn i dess helhet. Nu ska det dock sägas att det finns lärosäten som tagit medvetna beslut om hur man vill använda dessa sparade medel. Det är naturligtvis bra.

Det finns lite olika förklaringar till hur myndighetskapitalet har vuxit, vilket Riksrevisionen redovisar. Regeringen pekar i sin skrivelse på ytterligare en förklaring som är väl värd att ta ad notam. Det är viktigt att ge universitet och högskolor stabila och långsiktiga förutsättningar. När den tidigare borgerliga regeringen tillfälligt ökade antalet högskoleplatser under två år och flyttade om platser mellan lärosäten medförde det särskilda utmaningar för lärosätesledningarna. Det blev svårt att snabbt skala upp verksamheten under två år, och man kände behov av att ha en ekonomisk buffert. Därför är det bra att nuvarande regering inte följer samma linje utan tillför fler högskoleplatser permanent.

Herr talman! Ett enigt utbildningsutskott instämmer i regeringens bedömning av de åtgärder som behöver vidtas med anledning av granskningsrapporten. Utskottet delar regeringens och Riksrevisionens bedömning att styrningen och uppföljningen av myndighetskapital vid universitet och högskolor behöver förtydligas, särskilt när det gäller det myndighetskapital som uppstått inom utbildning på grundnivå och avancerad nivå. Utskottet ställer sig positivt till regeringens avsikt att mer regelbundet och inom ramen för budgetpropositionens resultatredovisning informera riksdagen om utvecklingen av myndighetskapitalet. Vidare ställer sig utskottet bakom de åtgärder som regeringen redan har initierat och som bland annat syftar till att regeringen enklare ska kunna följa utvecklingen av myndighetskapitalet samt åtgärder för att stärka uppföljningen av tidiga satsningar på fler utbildningsplatser och ökad kvalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Myndighetskapital vid universitet och högskolor

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! För att underlätta förståelsen av det vi diskuterar kanske vi kort ska redogöra för att myndighetskapital är något som uppstår när universitet och högskolor inte kan göra av med alla pengar som man får från staten, det vill säga de årliga anslagen.

Som den tidigare talaren har sagt är rubriken på Riksrevisionens rapport Varför sparar lärosätena? Med tanke på att det är 31 lärosäten med helt olika verksamheter som har granskats får vi kanske inte något entydigt svar. Rent generellt är väl svaret på frågan att det handlar om dels att skaffa sig en buffert för oförutsedda händelser eller utgifter, dels en möjlighet att göra strategiska val inför framtiden.

När de borgerliga partierna avvecklade Socialdemokraternas kollektivistiska löntagarfonder i början av 1990-talet, ni vet de där som dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldt skaldade om - Löntagarfonder är ett jävla skit / Men nu har vi baxat dem ända hit - blev både Chalmers och Jönköpings högskola stiftelser. Ett stort kapital överfördes, och det gav lärosätena bland annat en möjlighet att äga fastigheter. Men det innebar också att de fick tillgång till en buffert och en rådighet att göra strategiska satsningar som de fann var viktiga för framtiden.

Övriga 31 statliga lärosäten har fått jobba vidare med andra budgetpremisser. Förmodligen är det ett skäl till att myndighetskapitalet har nått den höga nivå som det har i dag, det vill säga runt 12,3 miljarder kronor.

Riksrevisionen skriver bland annat i sin rapport att många lärosäten hade stora ekonomiska problem i mitten av förra decenniet, alltså runt 2005. Det ledde till insikten hos dessa olika lärosäten att de var tvungna att ha en buffert. Annars kunde de inte hantera ändringar av statliga anslag, skiftande studentefterfrågan - det är ju inte givet att alla studenter alltid söker sig till samma utbildningar som erbjuds - och osäkerhet kring nivån på externa anslag för forskningen.

Denna förklaring stämmer företrädare för Utbildningsdepartementet in i. Riksrevisionen menar att det är en rimlig förklaring, inte minst eftersom nivån på myndighetskapitalet har legat relativt still sedan 2010. Riksrevisionen menar att det är ett tecken på att lärosätena i dag inte längre ser något stort behov av fortsatt uppbyggnad.

Rapporten lyfter fram andra aspekter som har koppling till nivån på myndighetskapitalet. Tidigare analyser har framför allt fokuserat på forskningen, och där har det funnits viss förståelse för att det måste finnas extra kapital att tillgå. Men av denna rapport framgår att också utbildningssidan står för ett stort överskott. Det är alltså hela 5,4 miljarder kronor, vilket motsvarar knappt 44 procent av totalen. Det är naturligtvis inte bra.

Enligt rapporten beror problemet kanske inte på det min kollega Thomas Strand framförde här tidigare, men man ser att ett stort problem för lärosätena handlar om svårigheter att rekrytera personal och att studenterna inte efterfrågar precis de utbildningar man väntar sig. Det innebär att de politiska satsningar vi gör på vissa utbildningar, till exempel de senaste årens stora utbyggnad av nya platser vid lärarutbildningar och vissa vårdutbildningar, gör det svårt för lärosätena att hinna rekrytera lärare och öka antalet studenter. Det leder i sin tur till att utbildningar som aldrig startas eller som lockar färre studenter än det var tänkt ökar myndighetskapitalets storlek.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Myndighetskapital vid universitet och högskolor

Detta är något som vi politiker måste ta till oss. Vi måste inse att det inte bara handlar om att kvantitativt lägga ut nya platser i tron att det ska leda till fler nyutexaminerade, utan det finns många hinder på vägen innan vi kan se antalet nya ingenjörer, lärare och specialistsjuksköterskor öka.

Herr talman! Som framgår av betänkandet har vi i Alliansen - Moderaterna, Centern, Liberalerna och Kristdemokraterna - inte lagt fram något eget förslag till svar på Riksrevisionens skrivelse. Vi kommer dock nogsamt att studera den och även resultatet av regeringens vidtagna åtgärder inför framtida diskussioner i till exempel Styr och resursutredningen.

Herr talman! Vi har inget annat yrkande än utskottet i den här frågan, men rapporten från Riksrevisionen kan det vara värt att säga några ord om. Jag tror att det blir en del upprepningar.

Ackumulationen av oförbrukat kapital på våra lärosäten är inget nytt fenomen. Jag har läst rapporter om detta tidigare - jag tror till och med att jag läst det från Riksrevisionen. Är det ett problem? Ja, det oförbrukade kapitalets storlek är så omfattande att man undrar om en del lärosäten faktiskt får för mycket pengar.

Det samlade myndighetskapitalet år 2017 var 12,3 miljarder kronor. Det är en mycket stor summa, och det allra mesta av detta kapital kommer från anslagsfinansieringen - inte hela beloppet, men största delen av det. Anslagsfinansieringen är alltså anslagen som lärosätena får från staten, och det är den överväldigande delen av det ackumulerade kapitalet. Det totala belopp som betalades ut till våra lärosäten 2016 var 44,4 miljarder kronor. Det ska då sättas i relation till det ackumulerade kapitalet på över 12 miljarder kronor.

Riksrevisionen konstaterar att det samlade myndighetskapitalet ligger på en historiskt hög nivå. Det är det som är frågan här. Som de andra talarna var inne på är det naturligt att lärosätena ackumulerar ett visst kapital. Det kan röra sig om att ha en buffert inför framtiden, möjlighet att betala ut löner, långsiktiga tjänster och så vidare. Men det Riksrevisionen tar upp är att i dag är det här kapitalet väldigt stort.

Som Riksrevisionen konstaterar och vi alla verkar vara överens om är det viktigt att både regeringen och riksdagen regelbundet informeras om utvecklingen av oförbrukat kapital - vilket inte sker, enligt denna rapport. I vilket fall behövs en striktare styrning av detta kapital på våra lärosäten.

I extrema fall kan regeringen faktiskt dra in kapital från högskolorna eller kanske hellre omfördela det dit där det behövs som bäst. Thomas Strand var inne på att vissa lärosäten klagar på att de har för lite pengar på grundnivå och avancerad nivå. Tja, det finns en möjlighet att helt enkelt omfördela pengarna. Det gjorde man faktiskt en gång på 90-talet. I stället för att bara skjuta till mer medel vid ett lärosäte skulle man helt enkelt kunna omfördela kapitalet. I grunden är det ju till största delen skattebetalarnas pengar. Men det sker väl bara i extremfall. I vilket fall behövs det, som alla tidigare talare har sagt, bättre styrning och uppföljning av det ackumulerade kapitalet.

Myndighetskapital vid universitet och högskolor

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 13 juni.)