Mot en ny europeisk grannskapspolitik

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation vad beträffar detta utlåtande.

Sverigedemokraterna anser att EU ska eftersträva goda relationer och utvecklade handelsförbindelser med grannskapsländer. Samtidigt värnar vi varje lands suveränitet och territoriella integritet och anser att utformningen av EU:s politik gentemot grannskapet måste ha en bred förankring bland befolkningar och civilsamhällen både inom EU:s medlemsstater och i länderna i grannskapet.

Vi anser att villkoren som EU ställer upp för att ingå ett associeringsavtal måste skärpas. Redan innan ett avtal ingås bör ett tredjeland uppvisa resultat när det gäller exempelvis korruptions- och brottsbekämpning, rättsstat, gränskontroller, säkerhet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna.

Detta är en förutsättning för att ett fördjupat samarbete mellan EU och ett tredjeland i grannskapet ska vara långsiktigt hållbart.

Senast i höstas sas det från regeringens sida att dessa associeringsavtal inte är ett första steg till medlemskap. Förvisso var det redan då uppenbart att detta bara var rökridåer och att ett fullt medlemskap för de tre östliga partnerskapsländer som i första hand diskuteras i det här sammanhanget alltid varit på dagordningen. Den senaste tiden har detta nu ändrats, och det talas numera öppet om att dessa tre länder - Moldavien, Ukraina och Georgien - måste knytas närmare EU.

Dessa länder är dock långt ifrån att uppfylla kraven för medlemskap. Förvisso verkar detta inte vara ett problem över huvud taget, då flera av de nuvarande medlemsstaterna frekvent bryter mot sina egna anslutningsfördrag utan att straffas för det på något sätt.

Precis som Rumäniens och Bulgariens medlemskap har ökat kostnaden för de svenska skattebetalarna kommer även nya medlemsstater från det östliga partnerskapet och Balkan att göra detsamma.

Dessa medlemsstaters oförmåga att ta hand om sina egna problem och i stället överföra dessa på till exempel det svenska samhället är känd för de flesta vid det här laget.

Å andra sidan är inte bara de nya EU-länderna som har problem som bör lösas innan fler duperas in. Att till exempel Italien, som en av EU:s tidigaste medlemmar, ligger på samma nivå som Swaziland och Senegal i korruptionsindex visar att det finns mycket att göra även i de gamla medlemsstaterna innan nya kan accepteras.

Stödpaket till länderna inom det östliga och det sydliga partnerskapet bör inte vara något som det fattas beslut om på EU-nivå, utan det borde vara något som respektive medlemsstat fattar beslut om själv. Anledningen till detta är den prekära situation som många medlemsstater befinner sig i ekonomiskt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mot en ny europeisk grannskapspolitik

Unionen för Medelhavet och EU bör inte fördjupa sitt samarbete ytterligare, och Sverige ska utträda ur det samarbetet.

EU verkar likt det gamla Rom ha ett behov av att hela tiden växa sig större och större. Genom olika typer av avtal och nya medlemsländer knyter man nya folk och landområden till unionen, utan att respektive folk får säga sitt. Det kan vara så att EU måste växa för att existera, för så fort man slutar med det kommer de interna problemen att komma upp till ytan i ännu större skala än de redan gör i dag.

I denna expansion ligger även fröet till EU:s undergång som organisation. När det inte finns nya medlemsstater att använda som låglöneländer kommer industrierna att flytta långt bort från EU om den rådande ordningen får fortsätta.

Likt Rom, som slets sönder av interna maktkamper, korruption, nepotism, kulturella olikheter och havererad ekonomi, kommer också EU att förpassas till historien om den nuvarande utvecklingen får fortsätta.

Till skillnad från Rom, som lämnade ett kulturellt arv som aldrig tidigare skådats i mänsklighetens historia, kommer nog EU:s arv att lämna följande fråga: Hur kunde några få förstöra så mycket?

Herr talman! Utrikesutskottets utlåtande berör EU:s grannskapspolitik, det vill säga unionens relationer till länderna både öster och söder om EU.

Vänsterpartiets utgångspunkt när det gäller EU:s relationer, precis som när det gäller Sveriges relationer till omvärlden, är att de måste styras av arbetet för mänskliga rättigheter, frihet och demokrati - inte av snäva egenintressen. Utgångspunkten måste vara att försvara varje lands och varje folks rätt att självständigt göra sina politiska vägval.

I det östra grannskapet ser vi i dag hur ett flertal länder är satta under starkt tryck från ett Ryssland som försöker begränsa ett flertal länders nationella självbestämmande. För oss är det viktigt att EU:s svar på Rysslands agerande inte kan vara att bemöta det på samma sätt, att bemöta propaganda med propaganda eller påtryckningar med andra former av påtryckningar. Vårt svar måste vara att värna det fria ordet och den fria debatten, att värna det civila samhället, varje lands suveränitet och varje folks rätt till självbestämmande. I varje folks rätt till självbestämmande ligger också rätten att välja, om man så önskar, att gå med i Europeiska unionen. Därför är det självklart för Vänsterpartiet, även om vi är ett EU-kritiskt parti, att värna medlemskapsperspektivet med länderna i det östra grannskapet.

Vi måste också se att situationen gällande mänskliga rättigheter fortfarande är allvarlig i det östra grannskapet men också att situationen skiljer sig tydligt mellan de olika länderna. Här måste vi, både Sverige och EU, vara tydliga och konsekventa oavsett om det handlar om attacker mot prideparader i Moldavien, inskränkningar i det civila samhällets frihet i Armenien, lagar som begränsar yttrandefrihet och fri forskning i Ukraina eller om det handlar om diktaturerna i Vitryssland och Azerbajdzjan.

Herr talman! I de delar som berör det östliga partnerskapet står Vänsterpartiet i stort sett bakom utskottets utlåtande. Men vi har en rad frågor vi vill lyfta fram med anledning av det södra grannskapet, där vi ser tydliga behov av att Sverige driver på för att i grunden förändra EU:s grannskapspolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mot en ny europeisk grannskapspolitik

Den arabiska våren synliggjorde hur män och kvinnor i Nordafrika och Mellanöstern delade våra drömmar om ett liv i frihet och ett liv där man får sina grundläggande mänskliga rättigheter respekterade. Det synliggjorde hur män och kvinnor i både Nordafrika och Mellanöstern var beredda att med stort mod stå upp för sina mänskliga rättigheter.

Men den arabiska våren synliggjorde också EU:s dubbelmoral i relationen till flera av regionens auktoritära regimer. Det politiska samarbetet med diktaturerna i Egypten, Tunisien och Libyen var omfattande fram till den arabiska våren. I vissa fall fortsatte det till och med när människorna gick ut på gatorna och demonstrerade. I arbetet med att stänga EU:s gränser för flyktingar och asylsökande var flera av regionens auktoritära regimer nära lierade. Och när det kommer till frågor om handel och vapenexport var man beredd att blunda för brott mot och kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Efter den arabiska våren sa sig EU vilja göra ett omtag av den förda politiken, och frågor om mänskliga rättigheter stod högt upp på den politiska dagordningen. Tyvärr har vi inte sett någon verklig förändring av politiken i det södra grannskapet.

När Egyptens nya auktoritära regim dömer hundratals oppositionella till döden i massrättegångar är protesterna få och lågmälda. I förbindelserna med regionen prioriteras fortfarande handel och goda politiska relationer till regimerna framför en konsekvent kamp för de mänskliga rättigheterna. Och fortfarande ser man inga problem med att samarbeta med djupt auktoritära regimer och att sätta in militära medel för att försöka förhindra att människor uttrycker en av sina grundläggande mänskliga rättigheter, nämligen rätten att få söka asyl.

Herr talman! Exemplen är många på hur den högstämda retoriken och den praktiska dagliga politiken skiljer sig åt. Jag skulle vilja lyfta upp två konkreta exempel.

Trots Israels mycket omfattande och pågående folkrättsbrott har EU i dag ett mycket vittgående samarbete med Israel inom en rad områden. EU ingick ett associeringsavtal med Israel 1995. En central del av avtalet är omfattande handelslättnader för staten Israel. Avtalet är tydligt villkorat med respekt för mänskliga rättigheter, demokratiska principer och folkrätten. Det är samma typ av villkor som finns i en lång rad andra associeringsavtal. Det finns flera exempel på att EU har valt att frysa eller till och med upphäva associeringsavtal på grund av brott mot de mänskliga rättigheterna.

Vänsterpartiet tycker att vi ska ha en måttstock när det gäller mänskliga rättigheter och folkrätt. Därför tycker vi att det är självklart att Sverige bör agera för att det nuvarande associeringsavtalet med Israel fryses till dess Israel respekterar folkrätten och häver ockupationen av Västbanken, Gazaremsan och östra Jerusalem.

Sedan 1975 är stora delar av den tidigare spanska kolonin Västsahara ockuperad av Marocko. Ockupationen har av den internationella domstolen i Haag fördömts och bedömts vara rättsvidrig. FN har tydligt sagt i resolution efter resolution att det västsahariska folket självt måste få avgöra sin framtid i en folkomröstning. Men varje försök att få till stånd en folkomröstning har stoppats av ockupationsmakten Marocko. Trots det förhandlar EU just nu med Marocko om ett deep and comprehensive free trade agreement. När avtalet är på plats kommer det att bli det mest omfattande handelsavtal som EU har med något land runt Medelhavet. EU har redan undertecknat avtal om handel med jordbruksprodukter och fiske med Marocko.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mot en ny europeisk grannskapspolitik

Vänsterpartiet anser att Sverige måste driva på i EU för att varje diskussion och förhandling om handelslättnader och fördjupat samarbete med Marocko villkoras med att Marocko respekterar folkrätten och genomför en folkomröstning i Västsahara i enlighet med FN:s beslut.

Låt mig sammanfatta. Vänsterpartiet anser att det i ljuset av den arabiska våren fortfarande finns mycket stora behov av att i grunden reformera EU:s grannskapspolitik med Nordafrika och Mellanöstern för att öka fokus på folkrätt, demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter.

Därför vill jag yrka bifall till reservation 2.

Herr talman! När man lyssnar på Hans Linde kan man luras att tro på de utfästelser som han kommer med när det gäller att Vänsterpartiet skulle vara ett EU-kritiskt parti. Hans Linde uppehöll sig vid påståendet att Vänsterpartiet skulle vara ett EU-kritiskt parti under en stor del av sitt anförande.

Herr talman! Tillåt mig ställa mig frågande till det påståendet. Vi har de senaste åren sett att Vänsterpartiet inte alls har några problem med att alltmer makt flyttas över från parlamenten och de enskilda folken i unionen till Bryssel och EU-kommissionen - till icke folkvalda byråkrater och pampar. Här har vi de senaste åren sällan hört Vänsterpartiet opponera sig mot detta, till exempel när vi i EU-nämnden varje fredagsmorgon, varje vecka, lämnar över alltmer makt från Sverige till Bryssel. Vi kan se i utlåtandet att varken Hans Linde eller Vänsterpartiet har några problem med att de östliga partnerskapsländerna i förlängningen blir medlemsstater.

Vad innebär det för den svenska välfärden, som Hans Linde och Vänsterpartiet vanligtvis slår sig för bröstet för? Det kommer att innebära att Sveriges medlemsavgift, som redan är skyhög, kommer att bli ännu högre. Sverige är redan i dag största nettogivare i unionen. Om vi tillåter att de tillkommande medlemsstaterna, innan de kan uppfylla kriterierna, ingår som medlemsstater i unionen kommer det att innebära att vi kommer att skyffla i väg ännu mer skattemiljarder till unionen, till en icke-demokratisk koloss - som Hans Linde och hans parti inte har några problem med.

Hur EU-kritiskt är Hans Lindes parti? Hur definierar Hans Linde EU-kritik i det här sammanhanget?

Herr talman! Pavel Gamov får ursäkta, men jag tar lätt på kritiken mot Vänsterpartiets EU-politik från Sverigedemokraternas sida. Sverigedemokraternas och Vänsterpartiets syn på EU har i grunden helt olika utgångspunkter.

Sverigedemokraternas syn på EU grundar sig i en dunkel nationalism. Vår EU-kritik grundar sig snarare i vårt engagemang för solidaritet, för folkligt inflytande och för en stark svensk välfärd.

Vi har aldrig varit ett parti som har kritiserat EU-samarbetet för att vi är emot samarbete. Det är snarare så att vi har kritiserat EU-samarbetet för att vi ser att det stänger för många dörrar i det internationella samarbetet. Vi vill ha ett Sverige som är en internationell aktör, både i och utanför Europa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mot en ny europeisk grannskapspolitik

Det är lite talande, det som Pavel Gamov säger. Sverigedemokraterna talar gärna om folkligt inflytande och folkets självbestämmande. Men när det gäller människor som bor i Ukraina, Moldavien eller Armenien vill man att de människorna aldrig ska ha det självbestämmandet. Man tycker att det är sverigedemokrater i Sveriges riksdag som ska avgöra vilka som ska eller inte ska kunna bli medlemmar i EU.

För mig är det självklart att försvara varje folks rätt att göra sina egna val. På samma sätt som vi i Sverige genomförde en folkomröstning om EU tycker att jag att det är helt rimligt att befolkningen i Moldavien, Ukraina eller Georgien, den dag de länderna uppfyller kraven på demokrati och mänskliga rättigheter, på riktigt ska kunna utöva sitt nationella självbestämmande. Varför vill Sverigedemokraterna förvägra dessa folk denna möjlighet?

Vänsterpartiet är ett parti som har omsorgen om den svenska välfärden i centrum. Det är därför vi till skillnad från Sverigedemokraterna kämpar mot den girighet som har brett ut sig inom svensk välfärd de senaste åren - för att vi ska få mer resurser till äldreomsorg, skola och sjukvård.

Jag har mycket svårt att se på vilket sätt vi räddar svensk välfärd genom att stänga dörren till Moldavien, till Ukraina, till Georgien. Det är inte så vi bygger en starkare välfärd i Sverige.

Herr talman! Jag kan bara konstatera att de tre länder i det östliga partnerskapet som vi diskuterar här, Georgien, Moldavien och Ukraina, är tre länder som är drabbade av stor fattigdom. Det finns en hög grad av korruption.

De här länderna är på intet sätt redo att bli kandidatländer eller i förlängningen medlemsstater i unionen. Men vi ser att övriga partier här i riksdagen har den ambitionen. Man ville inte kännas vid detta i höstas eller i vintras, men nu talar man helt öppet om det så kallade medlemskapsperspektivet - att de här tre länderna ska bli medlemsstater. Det är inte på något sätt realistiskt.

Som jag redogjorde för i mitt anförande har vi redan i dag enorma ekonomiska problem i unionen. Det är därför man från kommissionens sida ännu mer vill centralstyra både bankväsen och finanspolitik i de enskilda medlemsstaterna.

Det här, herr talman, har inte Hans Linde några som helst problem med. Hans Linde och Vänsterpartiet har inga som helst problem med att alltmer makt flyttas över från det svenska parlamentet, från det svenska folket, till en icke folkvald liten elit i Bryssel - kanske inte så liten längre, för EU sväller hela tiden.

Det är här skiljelinjen går mellan Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna vill ha ett mellanstatligt samarbete. Vi vill ha samarbete med andra länder i Europa. Vi vill ha handel med andra länder i Europa. Vi vill också ha handel med länderna i östliga partnerskapet. Men vi vill inte att vår nettoavgift till EU ska höjas ännu mer, vilket kommer att bli fallet om de här länderna blir kandidatländer och i förlängningen medlemsstater.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mot en ny europeisk grannskapspolitik

Det här kommer att få konsekvenser för den svenska skattepolitiken och den svenska välfärden. Vi kommer inte att klara av välfärden, bland annat på grund av att vi har en så pass hög medlemsavgift till EU. Jag förstår inte - har inte Hans Linde några som helst betänkligheter mot detta?

Herr talman! Jag kan påminna Pavel Gamov om att när riksdagen debatterade Lissabonfördraget var det jag som företrädde Vänsterpartiet. Det var jag som stod här i talarstolen. Det var vi som lade fram förslagen och ställde kraven på att minska överstatligheten.

Jag minns inte att jag såg Sverigedemokraterna då - av naturliga skäl inte i den här kammaren, för ni var inte invalda då, men inte heller ute på gator och torg där vi i Vänsterpartiet försökte samla in namn för att få till stånd en folkomröstning.

Låt mig vara tydlig när det gäller medlemskapsperspektivet. För oss i Vänsterpartiet innebär medlemskapsperspektivet när det gäller östliga partnerskapet inte att de här länderna ska bli medlemmar. Det innebär att de ska ha möjlighet att bli det den dag de uppfyller våra krav och den dag människorna i de här områdena faktiskt önskar det.

Det kanske är en lite bredare ingång i den här debatten, men jag tycker att det är ganska smaklöst av Sverigedemokraterna att utmåla ukrainare, moldavier eller georgier som drömmer om ett bättre liv, drömmer om att få vara en del av Europa, lättare kunna resa och ha samma möjligheter som vi i Sverige har, som hot mot den svenska välfärden.

Jag ska påminna Pavel Gamov om att det är Sverigedemokraterna i den här kammaren som har stoppat satsningar i mångmiljardklassen på den svenska välfärden. Att det i dag finns brister i svensk välfärd beror inte på människor i Moldavien. Det beror på att Sverigedemokraterna i december röstade ned en budget som skulle ha gett svensk välfärd mer pengar.

De som i dag tjänar pengar på den svenska välfärden, de som väljer att ta resurser som skulle ha gått till att minska klasstorlekar eller till att anställa fler i äldreomsorgen, är inte georgier som drömmer om en bättre framtid. De är de riskkapitalbolag som Sverigedemokraterna vill ha kvar. Sverigedemokraterna har ju nu kommit ut som kramare av Carema, Attendo, Aleris och de andra.

Så nej, Pavel Gamov, hotet mot svensk välfärd är inte människor som bor i östliga partnerskapet. Det största hotet mot svensk välfärd är Sverigedemokraterna själva.

Herr talman! EU:s grannskapspolitik är återigen i fokus. Den senaste tidens utveckling i EU:s närområde ställer Sverige, EU och EU:s grannskapspolitik inför nya svåra utmaningar. Det förändrade säkerhetspolitiska läget österut och söder om Medelhavet har ändrat förutsättningarna för EU:s grannskapspolitik.

EU måste ha verktyg för att kunna hantera den förändrade situationen i grannskapet och kunna hantera det faktum att partnerländerna har varierande ambitionsnivå i sina relationer med EU inom ramen för EU:s grannskapspolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mot en ny europeisk grannskapspolitik

Därför är det bra att den här politiken nu ses över. Det är därför vi är här i kammaren i dag - för att debattera det utlåtande som utrikesutskottet har skrivit utifrån det gemensamma samrådsdokumentet Mot en ny europeisk grannskapspolitik.

Tanken med det här dokumentet är att det ska ligga till grund för just en politisk debatt om grannskapspolitiken. Fram till slutet av den här månaden har medlemsstater, partnerländer, Europaparlamentet, nationella parlament, civila samhällsorganisationer, tankesmedjor, näringslivet och forskarvärlden möjlighet att lämna synpunkter. Det är bra att processen är så inkluderande så möjligt.

Herr talman! Som jag inledde med: Utmaningarna vi nu står inför är betydligt svårare, större och allvarligare än på mycket länge.

I öster har vi Ryssland, som agerar med våld, ekonomiska hot och en kraftig propaganda mot sina grannländer. Ryssland gör allt i sin makt för att hindra att Europas grannländer närmar sig EU.

Söder om Medelhavet präglas Europas grannskap av tilltagande extremism och terrorism. Varje dag ser vi tragiska exempel på hur många flyr från de här områdena på grund av politisk instabilitet, ekonomisk oro och fattigdom.

Dessa strider och detta sönderfall leder till humanitära katastrofer och hot mot vår säkerhet. Det hotar också våra grundläggande värderingar om ett fritt och öppet samhälle.

När vi diskuterar EU:s grannskapspolitik måste vi komma ihåg att även om det formellt och tekniskt sett är så att grannskapspolitiken och EU:s utvidgningsprocess eller -politik är två helt olika saker förhåller det sig inte så politiskt. Grannskapspolitiken och utvidgningsprocessen är två delar av samma process.

Min fasta övertygelse, herr talman, är att EU ska vara öppet för alla de europeiska länder som vill och förmår leva upp till de krav som medlemskapet ställer. Det har tidigare varit ett framgångsrecept mot fattigdom och politisk instabilitet.

Vägen till medlemskap är ofta krävande och komplicerad. Men det är just uppfyllandet av EU:s medlemskriterier som i grunden ger medlemskapet dess stora värde, då det skapar förutsättningar för att bli en del av en gemenskap av fria samhällen och konkurrenskraftiga ekonomier.

För att ge några exempel: Genom det östliga partnerskapet, som har funnits sedan 2009, har EU:s samarbete med de sex grannländerna i Östeuropa och Kaukasien förstärkts. Men samtidigt som partnerskapet på vissa områden har överträffat förväntningarna genom färdigförhandlade associationsavtal finns det bakslag och stora utmaningar.

Reformtakten i Azerbajdzjan och Vitryssland är låg eller obefintlig. Armenien drog sig tillbaka från sitt framförhandlade avtal. Även i Georgien, Moldavien och Ukraina - de tre länder som kommit längst i sina närmanden till EU - återstår stora utmaningar, inte minst när det gäller respekten för mänskliga rättigheter och problemen med korruption.

För att fortsätta utveckla relationerna till EU:s grannländer och främja partnerländernas egenansvar måste EU bli bättre på att påvisa de positiva effekterna av ett närmande till EU. Man talar om en förbättrad strategisk kommunikation om grannskapspolitikens mål och inriktning i både partnerländerna och EU, och det spelar en viktig roll. Det betonas i dokumentet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mot en ny europeisk grannskapspolitik

Som sagt: Länderna i det östliga partnerskapet som geografiskt är belägna i Europa ska ha rätt att ansöka om medlemskap i EU så snart de uppfyller kriterierna.

Låt mig ta upp vad utskottet pekar på i utlåtandet. Bland annat tycker vi att frågor om jämställdhet och kvinnors rättigheter har fått en väldigt undanskymd plats. Detta är naturligtvis frågor som måste finnas med i en översyn av grannskapspolitiken.

Sammantaget, herr talman, ligger själva kraften i hela Europasamarbetet i att EU har varit en garant för frihet, fred och demokrati för EU:s medlemsländer. Det ska det fortsätta att vara, både för medlemmar och blivande medlemmar, och naturligtvis i samarbete med grannarna. Här ska Sverige fortsätta vara en drivande kraft. Det är en signal inom EU och också till regeringen om att Sverige har en viktig uppgift att driva på för att de värderingar som är grundtanken i EU-samarbetet kommer att fortsätta finnas samtidigt som vi har mycket stora utmaningar.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag. Nu är detta inte ett betänkande utan ett utlåtande som ska läggas till handlingarna, men likväl yrkar jag bifall.

(Applåder)

I detta anförande instämde Erik Ottoson (M).

Herr talman! Den som lyssnade på Karin Enströms anförande hörde många fina ord och löften om fred, frihet och att vi till exempel ska kunna handla med länderna i det östliga partnerskapet. Det är såklart något som alla partier i den här kammaren ställer upp på. Vem vill inte ha frihet? Vem vill inte ha frihandel? Jag känner inte till något parti i Sveriges riksdag som inte vill ha det.

Men konsekvensen av det som Karin Enström förespråkar här är att de här länderna i förlängningen ska bli medlemsstater. Först blir de kandidatländer, sedan medlemsstater. Det handlar om Georgien, Ukraina och Moldavien, tre länder som är hårt ansatta av både fattigdom och korruption.

Som jag tidigare varit inne på i mitt huvudanförande och i en tidigare replikväxling här kommer detta att få ödesdigra konsekvenser för den svenska ekonomin och välfärden.

Moderaterna, som vanligtvis säger sig vara ett parti som vill värna de statliga finanserna, torde rimligen ha invändningar mot detta, men jag hör inget sådant i Karin Enströms anförande.

Sverigedemokraterna är som sagt positiva till frihandel med till exempel Georgien, Moldavien och Ukraina, och det är något som vi också lyfte fram när vi debatterade associeringsavtal med dessa länder tidigare under riksdagsåret. Men nu pratar man helt öppet om medlemsstatus för de här länderna, och det är något helt annat. Det kommer att påverka vår medlemsavgift till EU, som redan i dag är skyhög. Sverige är redan i dag den största nettogivaren bland samtliga medlemsstater. Vi skänker bort skattemiljard efter skattemiljard utan att få tillbaka de pengarna, samtidigt som vi har stora hål i vår egen välfärd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mot en ny europeisk grannskapspolitik

Min fråga är om Karin Enström inte ser några problem med detta och vad de här ländernas eventuella medlemsstatus i framtiden skulle kunna få för konsekvenser.

Herr talman! Jag tycker att denna första replik visar just vad det är som skiljer Sverigedemokraterna från Moderaterna, Alliansen och övriga partier, nämligen synen att allt vi gör ska vi göra endast för Sveriges väl och ve och inte se kraften i att sträva efter samarbete och att vara en del av en större gemenskap som kommer alla till gagn.

Det verkar som om Pavel Gamov har förläst sig på så kallade nollsummespel. Det som har varit så framgångsrikt och som fortfarande gör att många länder i Europa vill bli medlemmar i EU är kraften i den inre marknaden i att värna de värderingar som vi delar. Det är bra. Det öppnar för bättre demokrati. Det öppnar upp för att respektera mänskliga fri- och rättigheter, och det är ekonomiskt fördelaktigt för alla som deltar. Detta är något som Sverigedemokraterna har missat.

Jag håller inte alls med om beskrivningen att det väl inte finns någon som är emot frihandel. Ser vi oss omkring i Europa ser vi att det finns kraftiga strömningar som står för protektionism. Det är nationalistiska strömningar som inte alls ser fördelarna med att samarbeta och att ha en inre marknad, där man kan få kapital, människor och arbete att flöda fritt.

Tänk om vi när muren föll hade sagt samma sak till de länder som då ingick i Warszawapakten: Ja, ja, vi kan väl handla med er, men ha inga andra ambitioner! Hur skulle det ha sett ut i dag?

Det största hotet i dag är naturligtvis den ryska aggressionen, som inte vill att länderna själva ska få bestämma vilka de ska samarbeta med. Vi kanske kan få svar av Sverigedemokraterna på hur det ska gå till.

Herr talman! Svaret är väldigt kort. Sverigedemokraterna värnar den territoriella integriteten för alla länder, och det omfattar självklart även Georgien, Ukraina och Moldavien. Det gäller både så kallad rysk aggression men även EU-aggression.

Vi vill inte att EU ska lägga sin näsa i blöt här och destabilisera unionen ännu mer på det här sättet. Det är ju vad konsekvensen kommer att bli i det här fallet.

Det kommer att ske en ekonomisk destabilisering som kommer att drabba även vårt land väldigt hårt, eftersom vi redan är största nettogivare, som jag har redogjort för.

Jag kan konstatera att länder som Schweiz, Norge och Island har en mycket bättre demokrati och framför allt en bättre ekonomi utan att vara medlemmar i unionen. Det är inte så att alla länder i Europa står och knackar på dörren. Det är kanske framför allt sådana där fattiga länder som ser uppenbara ekonomiska fördelar med att bli medlemsstater, men det kommer att drabba länder som inte befinner sig på samma ekonomiska nivå.

Självklart ska vi kunna ha ett mellanstatligt samarbete mellan fria, suveräna och oberoende nationalstater. Men det är absolut inte detta som unionen har utvecklats till, och det är absolut inte det som kommissionen har för ögonen i framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mot en ny europeisk grannskapspolitik

Den planerade utvidgningen österut - man vill ta in nästan alla länder, verkar det som, även Turkiet, som inte ens ligger i Europa - kommer att drabba svenska skattebetalare, svensk ekonomi och svensk välfärd väldigt hårt. Jag är den förste att beklaga att Moderaterna och Karin Enström inte har några som helst betänkligheter rörande detta. Det är så jag tolkar Karin Enströms anförande. Men om det faktiskt är så att ni har några problem med detta i Moderaterna skulle jag gärna vilja höra det i så fall.

Herr talman! Som jag försökte beskriva i mitt anförande ser vi naturligtvis stora utmaningar runt om oss, både österut och söderut. Där är Moderaternas budskap att det är mer samarbete som krävs, inte mindre. Att stänga ute länder eller att, som Pavel Gamov, jämföra rysk aggression med EU-aggression är något som faktiskt får tanken att svindla.

Vad det handlar om är att EU ska vara öppet för den som vill. Det bygger naturligtvis på ett nationellt självbestämmande. Det handlar inte om att tvinga in någon i något samarbete. Däremot handlar det om att om man vill och om man uppfyller kriterierna ska EU vara öppet för nya medlemmar som har den geografiska belägenheten.

EU ska också vara öppet för samarbete med grannar. Det är därför vi talar om en differentierad grannskapspolitik utifrån ländernas egna ambitioner och deras geografiska belägenhet.

Nu ser vi väldigt tydligt att EU, där Sverige ingår, mår bra av att ha välmående grannar. Det är det som är grejen med samarbete.

Vi har helt olika ingångsvärden eller utgångspunkter för hur vi ser på samarbete, integration och den inre marknaden. När länder som delar samma värderingar arbetar tillsammans kan vi uppnå mycket mer, både inom unionen och i förhållande till våra grannar och partner. Detta är den stora skillnaden mellan vårt parti och ert, Pavel Gamov.

Herr talman! Det är ingen överdrift att säga att det är en orolig värld vi lever i. Spänningar och oroligheter kommer allt närmare, och vi kan se hur utvecklingen i och kring Europa tyvärr inte har gått åt rätt håll de senaste åren.

Det är en utveckling vi måste vara med och vända, för att fler människor ska kunna känna framtidstro och ha en möjlighet att leva tryggt och säkert och få utlopp för sina drömmar.

I dag ser vi hur strider, terrorhandlingar, kriminell aktivitet och förtryck i alltför stor utsträckning är vardag för många av våra grannar i öster och söder. I östra Ukraina har vardagen satts på paus nu när kriget har dragit in från den ryska sidan.

I Nordafrika och Mellanöstern är det snarare livet som har satts på paus, då det för många dagligen handlar om en kamp på liv och död. Tyvärr kan man konstatera att den arabiska vår som vi såg för några år sedan i alltför snabb takt har övergått i en arabisk vinter - en vinter som ännu inte verkar ge vika.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mot en ny europeisk grannskapspolitik

Herr talman! EU har givetvis en stor och viktig roll att spela för att bidra till fred och stabilitet i sitt närområde. För att kunna göra detta krävs många olika saker. Det handlar om allt från ett mer humant asylmottagande till vilken gemensam utrikespolitik vi kan föra i unionen. I dag diskuterar vi det utlåtande som utrikesutskottet tagit fram med anledning av kommissionens samrådsdokument inför revideringen av EU:s grannskapspolitik.

Grannskapspolitiken är ett viktigt verktyg för att vi som union ska kunna bidra till mer stabilitet och säkerhet, om den bara fylls med rätt innehåll. För mig och Centerpartiet är det huvudsakliga syftet att främja demokrati, rättsstat, respekt för mänskliga rättigheter, jämställdhet och en hållbar ekonomisk utveckling.

Det handlar också om att EU måste se till att leverera till alla de länder som har ingått samarbeten med EU. Framför allt nu, när påtryckningar och hot kommer från olika aktörer, måste man veta att man kan lita på EU.

Herr talman! En viktig del i en framgångsrik grannskapspolitik är att vi kan hitta en modell för när unionen tillsammans med grannskapsländer som önskar ett närmare samarbete också ska få möjlighet att ta steg i den riktningen. Det handlar bland annat om att kunna erbjuda en närmare politisk associering till och integrering i EU:s inre marknad. Grannländer som ligger inom Europa ska ha möjlighet att bli medlemmar i EU när medlemskraven är uppfyllda.

Samarbete, handel och ett ömsesidigt beroende har gynnat Europa under de senaste decennierna. För svensk del har export länge varit en viktig del av vår ekonomi. Den inre marknaden i EU och möjligheten till friare handel med fler är något som gynnar oss. Men framför allt ger mer samarbete och utbyte fler möjligheter till gemensamma vinster för både företag och organisationer men också för de människor som söker sig över gränserna och skapar nätverk, beroenden och en framtid som spänner över nationsgränserna.

Det är när vi kan vara med och bidra med stabilitet och trygghet för fler människor som dessa människor får möjlighet att förverkliga sina drömmar, ge sig själva och sina barn en bättre framtid och få en vardag där livet är något enklare och friare.

Herr talman! Om vi genom EU:s grannskapspolitik kan erbjuda bra samarbeten som sporrar reformer, demokratisering, rättssäkerhet och minskad korruption kommer det att ge stora vinster för vanliga människor.

Om vi ser till att det finns en tydlig länk mellan genomförda reformer hos partnerländer och de fördelar vi som europeisk union kan ge kan vi driva på en positiv utveckling ännu mer. Men då är det, som vi påpekar i vårt utlåtande, viktigt att fokus på gemensamma intressen såsom handel och ekonomiskt utbyte inte får medföra att arbetet för demokrati, rättsstat, mänskliga rättigheter och jämställdhet prioriteras ned.

En viktig beståndsdel som måste få mer plats i den kommande revideringen av grannskapspolitiken är just respekten för jämställdhet och kampen för att öka den. Att kvinnors rättigheter och politiska deltagande respekteras är av största vikt för att på allvar skapa en långsiktigt hållbar utveckling.

Herr talman! Det finns stora möjligheter med EU:s grannskapspolitik ifall den fylls med rätt innehåll - möjligheter som innebär fördelar både för oss som är med i EU och för de partnerländer som vill närma sig. Det blir därför spännande att se vilka förslag kommissionen återkommer med.

Mot en ny europeisk grannskapspolitik

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i utlåtandet och avslag på reservationerna.

(Applåder)

(forts. § 10)

Mot en ny europeisk grannskapspolitik

Herr talman! Jag blickar ut över en i princip tom kammare. I alla fall är den tom på representanter från icke-allianspartier, vilket smärtar mig lite när vi nu debatterar ett av mina favoritämnen: en ny europeisk grannskapspolitik.

Nästan oavsett vart man vänder sig är det uppenbart att vi behöver ett starkare Europa när det gäller utrikespolitik. Vi behöver förstärka partnerskapen med länderna i vårt grannskap för att ytterligare stärka både våra ekonomiska och politiska band. Vi behöver tala med en röst, inte 28.

Den europeiska grannskapspolitiken inrättades 2003 för just dessa ändamål, men vi lever nu med helt annorlunda förhållanden till omvärlden än vad vi gjorde 2003. Därför är denna översyn efterlängtad.

År 2003 var vi omgivna av en cirkel av vänner till EU. Så är det inte längre. Inte heller inom EU är förhållandena som tidigare när det gäller ländernas gemensamma hållning till omvärlden.

När Franska Nationella frontens ledare Marine Le Pen besökte Moskva förra veckan för ännu ett möte med dumans talman sa Le Pen att Narysjkins och hennes analys av viktiga utrikespolitiska händelser ofta sammanföll. Särskilt oroande är det när man vet att på agendan för dagen som de hade framför sig diskuterades Ukraina och ett franskt-ryskt parlamentariskt samarbete.

Österut har vi allt större utmaningar för ett antal länder i det östliga partnerskapet, från Georgien under 2008 till den pågående konflikten i Ukraina, vilket också har lett till en fördjupad klyfta mellan Ryssland och EU. I söder övergick den hoppfulla arabiska våren till hopplöshetens inbördeskrig i Syrien med allvarliga konsekvenser för grannländerna. Libyen är ännu ett land i konflikt. Egypten är i ett komplext skede av politiska förändringar. Fredsprocessen i Mellanöstern går minst sagt trögt.

Allt detta sammantaget har lett till ökade problem för EU och våra grannar, ökat de ekonomiska och sociala trycken, skapat irreguljär migration och stora flyktingströmmar och också lett till nya frågeställningar och förväntningar.

Hur ska vi på ett effektivt sätt stödja utvecklingen mot gemensam stabilitet, säkerhet och välstånd med våra partner? Ska EU vara relevant krävs det att EU blir tydligt: Vad är EU? Vad vill EU, och vad kan EU tillsammans med grannländerna tillföra? Därför behöver vi, utan att tumma på grundläggande principer om människors lika värde, respekt för mänskliga rättigheter och nationsbyggande på demokratisk och jämställd grund, skapa möjligheter för olika typer av relationer mellan EU och grannländerna baserat på vad just de enskilda länderna önskar.

Vi behöver fokusera på några viktiga, gemensamma frågor och inte på allt mellan himmel och jord. Vi behöver blir mer flexibla så att vi kan reagera snabbare på förändrade förutsättningar i länder och regioner. Vi måste kanske framför allt tillsammans bli bättre på att tydliggöra vad en grannskapspolitik innebär för möjligheter och skyldigheter för medborgarna i både EU och i de respektive grannländerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mot en ny europeisk grannskapspolitik

Herr talman! Om syftet med grannskapspolitiken är ett stöd till uppbyggnad av demokrati, hållbar ekonomisk och social utveckling behöver vi fokusera på stöd till det civila samhället, främjandet av mediefrihet, stöd till lösningar av pågående konflikter samt formulering av gemensamma ståndpunkter med dessa länder när det gäller säkerhet och andra viktiga frågor. Här har Sverige en viktig roll att spela.

Vi behöver stå på våra östra grannländers sida som en tydlig röst för deras rätt att själva välja sin egen framtid, för ett EU som är välkomnande som en motvikt till Putins Ryssland och den euroasiatiska unionen. Vi vet att flera av medlemsländerna i EU nu börjar tumma på detta. Just därför är det så viktigt att Sverige fortsätter att bygga allianser med like-minded.

Det är ofta så att vi fokuserar på det östliga partnerskapet när vi talar om våra grannländer. Men södern är också en viktig del av omvärlden. Jag delar i mycket Hans Lindes tidigare kritik när det gäller EU:s tendens att ibland se mellan fingrarna på folkrättens upprätthållande i flera av våra grannländer just i söder. Också här har Sverige en viktig roll att fortsätta att arbeta för att EU ska fokusera att i samarbetet med olika aktörer och regeringar i länderna stärka demokratiseringsprocesser, kvinnors rättigheter och yttrande- och mediefrihet.

Vi ska inte bli ett Fort Europa när det gäller hinder för handel och varor och särskilt inte när det gäller människor på flykt. När det gäller att riva hinder för människor som flyr måste Sverige fortsätta att enträget tala om och för fler säkra vägar in i EU.

Herr talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i utlåtandet.

(Applåder)

Herr talman! Den 4 mars presenterade kommissionen och EU:s höga representant för utrikesfrågor, Federica Mogherini, det gemensamma samrådsdokumentet Mot en ny europeisk grannskapspolitik. Det är ett välkommet initiativ. EU:s grannskap har förändrats. Det har tyvärr blivit mer instabilt. Därmed har också förutsättningarna för den europeiska grannskapspolitiken, ENP, förändrats. Politiken för samverkan har blivit mer komplicerad. Det är helt centralt att den nya grannskapspolitiken som nu ska utformas får en maximal genomslagskraft.

Då många av våra grannar i dag befinner sig i djupa konflikter anser vi kristdemokrater att det framtida ENP inte kan förbli en policy som lever alldeles för sig själv, endast formad och administrerad av kommissionen. Grannskapspolitiken kan bara nå framgång om den blir en mer integrerad del av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

I utskottets utlåtande betonas att finansiellt stöd, omfattande frihandelsavtal samt partnerskap för rörlighet även framöver bör utgöra grundläggande instrument inom EU:s grannskapspolitik. Men det är viktigt att betona att vi inte bara har ett grannskap. Vi har flera, och skillnaderna mellan dem är betydande. De 16 länderna som är en del av grannskapspolitiken kan inte hanteras med en approach som one size fits all, hur enkelt det än skulle verka. De måste hanteras individuellt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mot en ny europeisk grannskapspolitik

Det är också viktigt att tänka på att dessa länder har olika ambitionsnivå när det gäller relationen till EU. Precis som det framhålls i utlåtandet som vi nu debatterar: Länder som kan och vill gå längre i sitt reformarbete ska erbjudas en närmare politisk associering och successiv integrering i EU:s inre marknad. Länderna i det östliga partnerskapet, geografiskt belägna i Europa, ska givetvis också ha möjligheten att ansöka om medlemskap i EU. Ett medlemskapsperspektiv för dessa länder, under förutsättning att de så önskar att ha det, är viktigt för att mobilisera politiska aktörer och samhälle i en reformvänlig riktning.

När det gäller grannländer med lägre ambitionsnivå vad gäller relationen till EU är det nog så viktigt att påvisa positiva effekter av en närmare relation i syfte att stärka välståndet, stabiliteten och säkerheten för alla. Oavsett omfattningen på förbindelserna med ett partnerland är det centralt att EU i relationen lyfter fram värderingar som demokrati, rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna.

Herr talman! Det är bra att vi i utskottet så starkt betonar vikten av att stödja civilsamhället. I flera av våra partnerländer har vi att göra med en korrupt politisk elit. Då är civilsamhället en viktig och central kanal för att främja grundläggande värderingar. Här är det en balansgång för EU. Grundtanken bakom mer-för-mer-principen är väldigt bra, att länder som genomför djupgående demokratiska reformer ska erbjudas ett starkare och mer utvecklat partnerskap med EU och omvänt. Men principen har sina begränsningar, exempelvis när det gäller samarbetet med civilsamhället.

I detta sammanhang vill jag också lyfta fram vikten av relationer och stöd parlamentariker emellan i EU-medlemsstater och grannskapsländerna. Jag vill också lyfta fram våra partianknutna organisationer som bedriver ett fantastiskt arbete i dessa länder med syftet att stötta demokratiaktivister och oppositionella. Här finns viktiga synergieffekter för grannskapspolitiken.

Herr talman! I höstas såg vi ett tydligt resultat av EU:s östliga partnerskap när vi i den här kammaren röstade ja till associeringsavtalen med Ukraina, Georgien och Moldavien. Vi behöver samla kraft att arbeta med implementeringen av associationsavtalen gällande de länder som signerat dem. Att signera är en sak. Det är nu det viktiga arbetet börjar.

Vi ser hur Armenien efter påtryckningar har avstått från ett associeringsavtal. Georgien, alltmer trängt och mindre förstående till vad EU bidrar med, gör att allt fler vill söka sig till den euroasiatiska unionen. Det är så många som 30 procent enligt en undersökning gjord av NDI, National Democratic Institute. I den nya grannskapspolitiken är därför kommunikationen om vad ett ökat EU-samarbete kan innebära för landets utveckling oerhört viktig.

En öppnare ekonomi och frihandel med EU ses av Ryssland tyvärr bara som ett hot mot den egna makten snarare än en möjlighet för regionens utveckling i sin helhet mot välstånd och stabilitet. En allt självsäkrare och mer aggressiv rysk utrikespolitik leder till stora utmaningar för många av länderna i regionen.

När det sedan gäller det södra grannskapet har hoppet som tändes i Nordafrika och Mellanöstern under den arabiska våren omvandlats till osäkerhet och oro. Vi minns den unge tunisiern som försökte tjäna sitt och familjens levebröd genom att från en grönsakskärra sälja sina varor. Myndigheterna förbjöd honom att sälja sina grönsaker. Framtiden uppfattade han som obefintlig, och så tände han eld på sig själv. Uppmärksamheten riktades mot alla arbetslösa, svikna och desillusionerade ungdomar i norra Afrika. De sociala medierna blev till väckarklockor, och vreden riktades mot fasansfull maktfullkomlighet och korruption. Den arabiska våren började gry. Några år senare ser vi nu hur hoppet hos många släckts och i stället övergått till en uppgivenhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mot en ny europeisk grannskapspolitik

Tunisien är ett dock ett land som klarat sig relativt bra ur tumultet och har numera en demokratisk konstitution. Det är nu vi måste finnas med i det fortsatta demokratiska byggarbetet. Det är nu vi måste vara konkret närvarande.

EU har varit en viktig aktör och måste fortsätta att spela en aktiv roll som politisk och ekonomisk partner till Tunisien. Detta tror jag är nyckeln för grannskapspolitiken i söder.

Avslutningsvis instämmer jag med min folkpartistiska kollega som undrar var regeringspartierna är i denna debatt. Jag hoppas att det inte är ett tecken på att det här inte är en viktig fråga.

Jag yrkar bifall till utrikesutskottets utlåtande och avslag på reservationerna. Jag vill därmed betona vikten av att den nya grannskapspolitiken måste kunna klara av att ta sig an de nya utmaningarna av konflikt och instabilitet som omringar oss. EU:s fredstanke är vår styrka och vår framtid.

(Applåder)

Herr talman! Sverigedemokraterna är ett socialkonservativt parti med en nationalistisk grundsyn. Vi vill försvara den nationella samhörigheten som är politiskt, kulturellt och historiskt beprövad. Vi ser inga fördelar med en överstatlig union vars syfte är att distansera makten så långt från medborgarna och de nationella parlamenten som möjligt. Vi ser mycket hellre mellanstatliga lösningar och frihandelsavtal - utan att skapa stora demokratiska underskott. All makt ska utgå från folket.

I Sverige lider vi brist på en öppen och utbredd debatt om EU. I Sveriges riksdag sitter det uttalade federalister, och det hedrar dem som faktiskt erkänner vad de är. Men sedan har vi dem som inte påstår sig vara federalister men vars praktiska politik är av federalistisk art. På grund av detta saknas det en spridd debatt om EU:s vara eller inte vara.

Folkomröstningen om EMU visade att det finns ett utbrett folkligt motstånd mot en djupare integration av EU. Rädslan för folkviljan bland federalisterna i denna kammare visade sig inte minst när svenska folket förvägrades rätten att folkomrösta om Lissabonfördraget - detta fördrag som cementerade maktförflyttningen från de nationella parlamenten till byråkratväldet i Bryssel. Denna medvetna federalistiska strategi bidrar till att sänka den demokratiska legitimiteten för EU.

Vad har då detta demokratiska underskott med betänkandet att göra?

De länder som omfattas av EU:s partnerskap, och som ses som potentiella medlemmar, bör få neutral information angående EU och partnerskapet med EU. Det är folket i dessa länder som bör prioriteras och inte påverkan av enskilda politiker eller organisationer. Demokrati innebär folkstyre. Därför är det viktigt att folket i dessa länder ges möjlighet att ta ställning till EU och partnerskapet baserat på neutral information och inte federalistisk propaganda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mot en ny europeisk grannskapspolitik

Betänkandet i stort framhäver vikten av demokrati upprepade gånger. Vi sverigedemokrater hoppas att innebörden av detta begrepp inte vantolkas, och vi förtydligar denna strävan med vår reservation som är tydligare på den punkten än betänkandet, då vi betonar det folkliga nedifrånperspektivet.

EU har vid olika tillfällen uppvisat ett beteende som är varken demokratiskt eller moraliskt försvarbart. Den översittarkultur som finns i EU borgar för att utvidgningen kommer att genomföras helt och hållet i linje med federalisternas vilja. Folkviljan riskerar att ignoreras eller totalt köras över. Fina ord om demokrati är ingenting värt om det bara är luft bakom orden. Folkets åsikt om ett eventuellt medlemskap i de olika länderna måste få vara vägledande, inte byråkraters och federalisters vilja.

Herr talman! Sverigedemokraterna kommer att beakta den nationalistiska principen även för övriga europeiska folk. Vi vill med vår reservation stötta de fria folken i Ukraina, Moldavien och andra potentiella kandidatländer så att de inte blir överkörda av byråkratväldet i Bryssel. I en demokrati utgår makten från folket och inga andra.

Jag vill i och med detta yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation i utlåtandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)