Medgivande för Riksbanken att delta i Internationella valutafondens finansieringslösning

Fru talman! I en framställning till riksdagen föreslår Riksbanken att denna församling medger att Riksbanken får delta i en finansieringslösning för att avskriva Somalias skuld till Internationella valutafonden, IMF, med ett belopp motsvarande 21 miljoner kronor.

Bakgrunden till ärendet är Somalias skuldsituation som gjort att landet diskvalificerat sig från IMF-refinansiering och andra typer av internationella krediter. Med anledning av detta har IMF tagit detta initiativ där man vill ha ett svenskt deltagande i finansieringen av Somalias skuldavskrivning, och för detta krävs alltså ett ja från Sveriges riksdag.

Innan skuldavskrivningen blir aktuell ska dock Somalia genomgå en process där landet med hjälp av en överbryggningskredit ska betala av sin IMF-skuld, för att därefter få ett nytt IMF-lån som i sin tur ska betala tillbaka delar av överbryggningskrediten. Detta är kanske inte en helt självklar operation för de allra flesta.

Risken som Sverigedemokraterna ser med detta förfarande är att ett medgivande av skuldavskrivningen kommer att få en prejudicerande effekt för framtida behandlingar av liknande ärenden. Signalen till omvärlden vid ett medgivande blir oundvikligen att systemet som sådant och IMF-fordringar inte kan betraktas som säkra. Ytterst handlar det alltså om ett bibehållet förtroende för IMF som kreditgivande institution men också om vilka standarder som sätts för andra skuldsatta stater med låg kreditvärdighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Medgivande för Riksbanken att delta i Internationella valutafondens finansieringslösning

Man ska komma ihåg att det inte är första gången och säkerligen inte den sista som riksdagen har att hantera en sådan här förfrågan från IMF. Vid skuldavskrivning för Somalia kan därför incitamenten för en annan stat på ekonomiskt obestånd påverkas på ett sådant vis att amorteringsviljan försvagas och viktiga politiska reformer uteblir, vilket i förlängningen riskerar att dränera trovärdigheten hos IMF:s hela utlåningsverksamhet. Det är vad man skulle kalla ett klassiskt moral hazard-scenario, likt när banker kallt kalkylerar med statliga bailouts.

Den största risken ligger dock i ett minskat förtroende för det internationella samfundet i allmänhet och IMF i synnerhet. I ett politiskt landskap präglat av ett nedtrappat engagemang inom internationella organisationer är skuldavskrivningar ytterligare artilleri till fortsatt kritik från tongivande nationer. Ett förlorat förtroendekapital för IMF skulle alltså öka osäkerheten kring det internationella samarbetet och försvåra behandlingen av ärenden inom ramen för utlåningsverksamheten.

Föreställ er ett scenario där IMF:s motpart i stället är en insolvent stat av större relevans för den globala ekonomin än i det aktuella fallet! Skulle då framtida beslut om skuldavskrivning kompliceras eller förenklas om IMF redan har en dokumenterad historik av misslyckad skuldindrivning? Svaret är uppenbart. Hur man väljer att hantera Somalias skuldsituation nu kan få konsekvenser för framtiden.

Det är som sagt inte första gången riksdagen har att ta ställning till ett ärende om skuldavskrivning inom ramen för IMF:s verksamhet. År 2008 beviljades Riksbanken av riksdagen att skriva av en del av Liberias skuld till IMF på drygt 57 miljoner kronor, omräknat i dagens penningvärde. Kritik mot IMF:s riskbedömningar inom ramen för utlåningsverksamheten är därför befogad, eftersom medlemsländernas medel återigen måste tas i anspråk.

Fru talman! Sverigedemokraternas mandat av det svenska folket är att förvalta medborgarnas skattemedel ansvarsfullt och att prioritera nödvändiga reformer och investeringar för en stärkt välfärd och ökad trygghet i hela landet. När vi lämnade in vår följdmotion i februari skrev vi följande: "Behoven av satsningar i vård, omsorg och rättsväsende är akuta." Det är behov som knappast har blivit mindre sedan dess, snarare tvärtom.

Sammanfattningsvis skulle ett medgivande innebära att vi sätter ett riskabelt prejudikat och att svenska skattepengar skänks bort. Sverige kan säga nej. Låt oss göra det.

Jag yrkar bifall till reservationen.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på följdmotionen.

Somalia är, som alla här inne vet, ett av världens allra fattigaste länder, med en befolkning som under tre decennier har plågats av inbördeskrig. Fattigdomen är utbredd, och den ständigt återkommande torkan förvärrar de humanitära utmaningarna. Antalet internflyktingar uppskattas till 2,6 miljoner människor. Bristen på rimliga bostäder, sanitet och vatten är omfattande. Tillgången till hälso- och sjukvård och utbildning är minst sagt bristfällig. Landet brottas med problem som bristande tillgång till formell rättvisa, korruption, bristande jämställdhet och könsrelaterat våld.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Medgivande för Riksbanken att delta i Internationella valutafondens finansieringslösning

Somalia befinner sig nu, efter en lång tid av krig, i en återuppbyggnadsfas, och förberedelser pågår inför allmänna val i år. Det är oklart om dessa kan bli av, kanske 2021. Säkerhetsläget och den politiska oenigheten i landet utgör stora utmaningar. Landet har under lång tid legat efter med sina ränte- och skuldbetalningar till IMF, och det är detta som dagens betänkande handlar om.

IMF har föreslagit en modell för finansiering av avskrivning av Somalias skuld till IMF. Denna skuld innebär att landet inte kan få nya lån från IMF, och därmed har också andra former av bistånds- och låneflöden omöjliggjorts.

Somalia kan därför inte heller få del av det så kallade HIPC-programmet, Highly Indebted Poor Country, som är ett program för skuldlättnader och skuldavskrivningar till utpräglade låginkomstländer med ohållbara skulder. Trots att Somalia präglas av detta och egentligen är kvalificerat för detta program kan man alltså inte ingå i det i dagsläget, och de negativa effekterna på ekonomin har fördjupats allvarligt på senare år.

Fru talman! Eftersom IMF inte har egna medel för att skriva av eller lätta på låntagande länders skulder föreslås att medel ur två särskilda reservkonton inom IMF ska användas för att täcka finansieringen av en skuldavskrivning för Somalia. Medlen på de två kontona utgörs av fordringar som medlemsländerna har på IMF, och för att de ska få användas måste IMF få ett godkännande från varje medlemsland. I Sverige är det Riksbanken som är vårt förbindelseorgan gentemot IMF. För att banken ska kunna ingå i den föreslagna lösningen krävs enligt riksbankslagen ett beslut här i Sveriges riksdag. Det är detta medgivande som en stor majoritet av utskottet nu vill ge Riksbanken.

Somalias totala utlandsskuld är ungefär 50 miljarder kronor, varav skulden till IMF uppgår till 3,3 miljarder kronor. För Sveriges del - lyssna noga nu - handlar det om att genom den föreslagna lösningen bidra med motsvarande 21 miljoner kronor. När avskrivningen är gjord är IMF:s plan att genom en ordnad process i flera steg ge möjlighet för Somalia att få tillgång till nya lån och faciliteter från IMF. En förutsättning för detta är dock att Somalia fortsätter att samarbeta med IMF under mycket lång tid för att reformera den somaliska ekonomin och för att införa en strategi för att minska den stora fattigdomen. Arbetet startades för flera år sedan tillsammans med IMF för att förbättra skattesystemet, vidta åtgärder mot penningtvätt och terroristfinansiering och stärka styrningen av landets statliga bolag. Detta är fortsatt angelägna insatser.

Fru talman! I motionen från Sverigedemokraterna antyds att IMF:s förtroende skulle minska om just denna skuldavskrivning genomförs. Det är inte ett hållbart argument. HIPC-initiativet för skuldavskrivning för låginkomstländer med ohållbara skulder kom till i slutet av 1990-talet, och hittills har 36 länder fått skuldnedsättning denna väg utan att IMF:s anseende nämnvärt har påverkats. Däremot riskerar Sveriges anseende att påverkas negativt om vi tillsammans med övriga medlemsländer avstår från att bidra till denna skuldavskrivning. Nej, här handlar det snarare om ovilja att ta Somalias problem på allvar och motvilja att bidra till lösningar. Sverigedemokraterna ställer alltså 21 miljoner kronor, som den svenska insatsen innebär för skuldavskrivning för ett av världens mest utsatta länder, mot insatser för att stärka svensk välfärd. Det är magstarkt, och det talar sitt tydliga språk. Sverigedemokraterna vet självfallet, precis som alla andra i denna kammare, att 21 miljoner kronor på den svenska makronivån varken stärker eller försämrar den svenska välfärden nämnvärt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Medgivande för Riksbanken att delta i Internationella valutafondens finansieringslösning

För att inte försämra Sveriges anseende i en omvärld är det alltså klokt att godkänna Riksbankens hemställan.

Fru talman! Jag tycker att ledamoten själv besvarar många av de frågeställningar som lyfts fram i anförandet. Det talas om politiska reformer, och det talas om lagstiftningsåtgärder för att bekämpa penningtvätt. Det är åtgärder som Sverigedemokraterna står bakom och hoppas att Somalia är benägna att vidta. Men det är också åtgärder som måste vara oberoende av svenska skattemedel. Detta är inte åtgärder som i grunden kräver någon sorts finansiering. Jag tycker också att ledamoten lyfter fram en annan viktig poäng i sammanhanget, nämligen korruptionen i det politiska systemet i Somalia. Somalia är ett land som ligger i den absoluta toppen av korruptionsindex. Är det då strategiskt begåvat att skänka bort svenska skattepengar till ett sådant politiskt system? Jag tycker inte att det är ansvarsfull politik.

Fru talman! Ledamoten Dioukarev från Sverigedemokraterna kan vara förvissad om att när denna skuldavskrivning genomförs inom ramen för IMF:s initiativ kommer naturligtvis IMF att fortsätta att ställa mycket höga krav. Det var precis det som jag sa i mitt anförande. Detta handlar i grunden inte om att 21 miljoner svenska skattekronor förfars genom att inte komma till rätt användning. Det handlar faktiskt om att vi bidrar med en mycket liten insats för att detta land ska kunna komma ur det mörker som man befinner sig i och tillsammans med IMF kunna ta nya steg mot fortsatt utveckling av landet för att minska korruptionen, för att öka jämställdheten och för att minska riskerna för terroristfinansiering. Att säga att dessa 21 miljoner kronor inte är angelägna är faktiskt att göra en helt motsatt bedömning mot vad IMF gör när IMF gör denna framställan.

Jag tycker snarare att detta handlar om Sveriges anseende i vår omvärld. Sverigedemokraterna vill nu sänka biståndet till 0,5 procent av bnp, vilket innebär ett tapp på 20 miljarder kronor i svenskt bistånd. Detta tillsammans med denna omåttligt veka hållning när det handlar om att bidra till att lösa ett av världens fattigaste länders problem visar snarare på att Sverigedemokraterna är beredda att äventyra Sveriges anseende i omvärlden. Det tycker jag vore djupt olyckligt.

Fru talman! Vi baserar vår politik på försiktighetsprincipen, ansvarstagande och ett försiktigt fortskridande. I detta sammanhang vill jag ställa en rak fråga. Hur kan Ingela Nylund Watz garantera att dessa pengar används på det sätt som är avsett i ett land som ligger i toppen av korruptionsindex?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Medgivande för Riksbanken att delta i Internationella valutafondens finansieringslösning

När man skapar ett sådant incitamentssystem efterskänker man en skuld utan att egentligen ställa några krav. Jag tycker snarare att man bör kunna ställa krav redan nu. Somalia har en skuld till IMF. Då bör man redan i detta läge kunna ställa krav på fattigdomsbekämpning, på politiska strukturella reformer och framför allt på ett motarbetande av den typ av religiös extremism som finns i landet. Detta verktyg och denna möjlighet finns redan nu. Det krävs inte 21 miljoner svenska skattekronor för att kunna ställa denna typ av krav.

21 miljoner kronor är förvisso en symbolisk summa i detta sammanhang. Men jag räknade på detta i går, eftersom jag misstänkte att denna fråga skulle väckas, och 21 miljoner kronor räcker till 266 000 andningsskydd av modellen FFP2 till vården som verkligen skulle behövas här och nu. Man kan såklart relativisera summor hit och dit, men Sverigedemokraterna har en ansvarstagande syn på vår ekonomiska politik. Uppenbarligen har Socialdemokraterna andra utgångspunkter.

Fru talman! Ledamoten Dioukarev hemfaller till det som Sverigedemokraterna alltid gör när de vill framstå som välfärdens riddare i relation till alla andra satsningar som har att göra med till exempel biståndet eller, som i detta fall, att delta i att bidra till att göra det lite ljusare för och se en möjlig väg framåt för ett av världens absolut fattigaste och mest utsatta länder. Det är en känd strategi. Jag är därför inte förvånad över att ledamoten Dioukarev sätter andningsmasker mot dessa 21 miljoner kronor. Så gör Sverigedemokraterna alltid när det är någonting som inte passar.

Det här handlar inte om det. Det här handlar om ett initiativ från IMF, som redan i dag och sedan flera år ställer krav på Somalia att delta i ett aktivt arbete för att bekämpa fattigdomen, terroristfinansiering, korruption, den bristande jämställdheten och det könsrelaterade våldet. Det ska fortsätta. Genom det här initiativet ger man nu Somalia en ordnad möjlighet att få näsan över ytan. Som läget är nu har Somalia inga möjligheter att få några andra faciliteter som skulle kunna hjälpa dem att ta sig ur den här krisen. Det är vad det handlar om.

Med 21 miljoner kronor, via Riksbanken, kan Sverige bidra till att ge det landet en bättre väg framåt. Det är viktigt för Sveriges anseende. Det är det som jag värnar mest om i det här sammanhanget.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 24.)