Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik

Fru talman! Denna debatt handlar om utrikesutskottets betänkande 2015/16:UU15 om mänskliga rättigheter. I betänkandet behandlas ca 60 yrkanden från den allmänna motionsperioden under riksdagsåret 2014/15 samt innevarande riksdagsår.

Betänkandet är omfattande och behandlar situationen för mänskliga rättigheter i åtta länder. Tyvärr kommer jag inte att hinna beröra samtliga länder som tas upp i betänkandet. Det beror inte på bristande intresse utan på respekt för kammarens tid, herr talman.

Jag kommer i mitt anförande att fokusera på två enskilda länder, Kina och Ryssland, samt övergripande frågor om mänskliga rättigheter.

Arbetet med att främja demokrati, mänskliga rättigheter och hållbar utveckling genomsyrar den svenska utrikespolitiken sedan lång tid tillbaka. Vi moderater anser att Sverige ska vara en tydlig röst i världen för de mänskliga rättigheterna. Vi anser att Sverige ska agera bilateralt och multilateralt genom Europeiska unionen, det nordiska samarbetet, FN, Europarådet, OSSE och andra internationella samarbetspartner.

Omsorgen om och försvaret av de mänskliga rättigheterna är en integrerad och central del av den svenska utrikespolitiken och ska så förbli, enligt vår uppfattning. Sverige måste fortsätta att i sitt engagemang som medlem i EU och andra internationella organisationer verka för det öppna samhällets värden och principer. EU är ett av våra mest effektiva utrikespolitiska verktyg. Sverige har här under många år verkat för att den europeiska utrikestjänsten ska stärkas och för att den europeiska utrikespolitiska rösten därmed ska bli starkare.

Herr talman! Detta är extra viktigt i dag när hotet mot mänskliga rättigheter är betydligt större än det var för några år sedan. Jag vill här lyfta fram det östliga partnerskapet som en viktig del i Europeiska unionens arbete. Det östliga partnerskapet tillkom under föregående mandatperiod på initiativ av Sverige och Polen. Syftet var att stärka mänskliga rättigheter i de forna Sovjetrepublikerna och att driva på för mänskliga rättigheter och kontakter mellan EU och de östliga länderna. Detta är ett viktigt arbete som har visat sig framgångsrikt. Det har visat sig leda till mer demokrati och ekonomisk tillväxt. Därför är det också viktigt att detta arbete fortsätter.

För oss moderater är det angeläget att Sveriges utrikespolitik och utvecklingssamarbete speglar våra förhoppningar om en värld där människor kan leva fria, utan fruktan och nöd. Demokrati och respekt för politiska och medborgerliga rättigheter är centrala förutsättningar för att förverkliga ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Tyvärr finns det många moln på himlen när det gäller mänskliga rättigheter i dag. Det finns åtskilliga tecken och indicier på att mänskliga rättigheter prioriteras allt lägre på den politiska agendan runt om i världen.

För att det som jag tidigare nämnde ska vara möjligt måste vi fortsätta vårt internationella arbete. Men vi måste också stödja det civila samhället och alla de goda krafter som finns inom frivilligorganisationer. Dessa arbetar aktivt för mänskliga rättigheter, såväl på hemmaplan som internationellt.

Jag vill lyfta fram en annan sak i rapporten. Jag frågade utrikesministern om detta tidigare. Det gäller avsaknaden av Utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter. Riksdagen har inte fått ta del av någon rapport eftersom ingen har levererats sedan valet 2014. Detta är mycket olyckligt, för det är inte bara Sveriges riksdag som saknar rapporterna. Det gäller även andra intressenter i form av frivilligorganisationer, det civila samhället med flera, som tar del av det Utrikesdepartementet kan redovisa kring situationen för mänskliga rättigheter. Detta är mycket beklagligt. Jag känner väl till att regeringen avser att tillsätta en ambassadör för mänskliga rättigheter med mera. Det är kanske bra på sitt sätt, men det får inte vara så att rapporter som ligger till grund för det utrikespolitiska arbetet om mänskliga rättigheter saknas så som är fallet nu. Det är inte bra och får ett underbetyg.

Som jag nämnde lever vi i en tid av oro, konflikter och strider. Rysslands invasion av Ukraina är ett exempel. Daishs framfart i Mellanöstern är ett annat. Terrorattackerna i Paris och Bryssel visar också på hot mot de mänskliga rättigheterna.

Nu ska jag gå över till att tala om Kina, som också finns med i betänkandet, där vi moderater har en motion. Jag nämner Kina därför att det är ett land av stor betydelse för omvärlden, dels på grund av sin handel och sin produktion, dels på grund av sin storlek och dominans.

Handelsrelationerna mellan västvärlden och Kina är omfattande. Kina är faktiskt Sveriges största handelspartner. Handelsutbytet mellan Kina och EU:s medlemsländer uppgår dagligen till över 1 miljard euro. Det är en astronomisk summa. Därför anser vi moderater att det är angeläget att Sverige och EU använder handelsutbytet för att stärka mänskliga rättigheter i Kina, precis som vi har gjort i många andra samarbetsavtal, herr talman. På samma sätt kan EU arbeta för att de mänskliga rättigheterna ska öka i Kina.

Kina är i dag precis som tidigare - det är ingen skillnad - en enpartistat. Det finns ingen opposition, och det råder avsaknad av det fria ordet och alla andra mänskliga rättigheter. Amnesty International har redogjort för att Kina är det land som avrättade flest personer under 2015. Här finns stort utrymme för ett agerande från EU:s sida för att trycka på när det gäller mänskliga rättigheter.

Eftersom jag inte har sett någon rapport från UD sedan årsrapporten 2013 är det den jag refererar till här. Arbetstagares rättigheter är eftersatta. Det har vi kunnat se på tv och läsa om i medierna vid upprepade tillfällen. Vi kan också se hur Tibet är attackerat av Kina. Det är inte mycket information som når ut från Tibet, men den som kommer är alarmerande.

Jag vill också lyfta upp någonting nytt som det rapporteras om. Det är att Kina fängslar regimkritiker utanför landets gränser. Kina har hämtat och fängslat regimkritiker från Hongkong, Thailand, Taiwan och Sverige. Så här ska det inte gå till. Det är viktigt att de internationella organisationerna agerar för att se till att de personer som är fängslade också blir frisläppta.

Jag vill också nämna dödsstraffet, som alltjämt tillämpas i Kina. Dödsstraff har ingen plats att fylla i modern rättsordning.

Jag ser att jag redan har förbrukat min talartid och ska gå vidare till Ryssland, som jag nämnde tidigare i mitt anförande angående OSSE.

Herr talman! Ryssland är ett land som å det starkaste har kränkt och visat militär aggression mot Ukraina. Detta är inte acceptabelt. Det är angeläget att omvärlden och EU fortsätter med sina handelsblockader gentemot Ryssland, herr talman. Det är också viktigt att Minskavtalen uppfylls och att stridigheter och attacker mot det ukrainska territoriet, mot Ukrainas självbestämmande, upphör.

Jag vill lyfta upp ytterligare ett par frågor när det gäller Ryssland, herr talman. Det handlar om hur Ryssland försvårar situationen för hbtq-personer. Det är också helt oacceptabelt. Allteftersom sipprar rapporter ut om hur hbtq-personer kränks och fängslas. Detta är inte acceptabelt. Likaså nås jag ständigt av nyheter om situationen för journalister som fängslas regelbundet och om minoritetsgrupper som är förföljda - jag kan fortsätta att nämna hur Ryssland på olika sätt kränker de mänskliga rättigheterna.

Jag uppmanar alla internationella organisationer där Sverige är samarbetspartner att lyssna på Sverige och se till att driva frågorna och prioritera mänskliga rättigheter i Ryssland högt.

Herr talman! Jag vill fortsätta med att nämna några saker som är viktiga och centrala när det gäller kvinnors rättigheter. Det finns mycket att säga om kvinnors rättigheter, men jag vill lyfta fram en sak som har hjälpt kvinnor ur fattigdom. Det handlar om företagande och om mikrolån. Här går det att med små insatser göra stora skillnader för kvinnor som får möjlighet att försörja sig, sin familj och sina barn. På så sätt kan de slippa ifrån många av de problem som kvinnor ställs inför - att bli misshandlad av en man som sätter sig över kvinnans rättigheter eller att riskera att hamna i prostitution.

Genom att kvinnor blir självförsörjande ökar också kvinnors möjligheter till ett bra liv och bevarandet av mänskliga rättigheter.

Jag vill lyfta fram ytterligare en fråga i detta sammanhang. Den handlar om det fria ordet. Det fria ordet är i dag hotat. Det är hotat på många håll. Vi får rapporter om fängslade journalister. Det finns svenska journalister som är fängslade, och det är naturligtvis inte acceptabelt, lika lite som det är acceptabelt att journalister från andra länder hålls fängslade.

Vi ser tyvärr alltmer att det fria ordet kränks på internet. Länder stänger internet. Ett land som inte är nämnt i vårt dokument är Turkiet. Där har man stängt mer än 100 000 hemsidor. Ett av de största hoten mot det fria ordet i dag är när regeringar går in och stänger av människors möjlighet att kommunicera med varandra.

Herr talman! Jag har nu överstigit min talartid med mer än fyra minuter. Jag ber om ursäkt för detta.

Herr talman! Engagemanget i utrikesutskottet är stort, och det är inte lätt att tala om så många länder på några få minuter. Jag kan säga att jag inte kommer att hinna tala om alla de länder som berörs här, men det beror inte på oengagemang utan på tidsbrist.

Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 3 och 5, även om vi står bakom samtliga våra reservationer. För tids vinnande kan jag säga att vad gäller Kina, som jag inte kommer att hinna gå in på, instämmer jag i det som Margareta Cederfelt har sagt. Sverigedemokraterna stöder Moderaternas reservation i det här betänkandet.

Herr talman! Vad gäller Myanmar/Burma välkomnar vi de senaste årens utveckling där. År 2010 släpptes Aung San Suu Kyi fri i samband med att allmänna val hölls för första gången på 20 år. År 2011 valdes en civil regering, och 2012 valdes även många medlemmar av oppositionen in i parlamentet.

Vi välkomnar de reformer som har genomförts, men mot bakgrund av att situationen i landet, inte minst vad gäller politiska fångar, olösta etniska konflikter och minoriteters ställning, fortfarande är allvarlig anser vi att man varit för naiv när merparten av sanktionerna hävdes så pass tidigt. Det internationella samfundet borde ha haft mer is i magen. Samtidigt hoppas vi naturligtvis att utvecklingen ändå fortsätter på det inslagna spåret.

Vi anser att FN:s rapportör för mänskliga rättigheter behöver vara kvar. Det är av stor vikt att samfundet intensifierar sina ansträngningar för att fästa uppmärksamheten på minoriteternas situation, som fortfarande är svår, däribland karenfolkets utsatta situation, och stödja deras strävanden efter utökad autonomi, demokrati och mänskliga rättigheter.

Även den muslimska minoriteten rohingyafolket utsätts för förtryck, oroligheter och våld. Enligt Human Rights Watch har staten försökt att tvångsförflytta en stor del av landets muslimska befolkning till läger. Den typen av tvångsförflyttning hör inte hemma i 2016, och vi anser därför att regeringen bör uppmärksamma hur den burmesiska staten behandlar den muslimska minoriteten.

För framtiden vill vi också påpeka vikten av att Sverige inte tvekar att ställa tydliga och tuffa krav på Burma i våra kontakter med landet inom ramen för EU och inom ramen för FN:s säkerhetsråd.

Herr talman! Rätten att välja och praktisera en religiös tro är en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna och samtidigt en rätt som hela tiden ignoreras och där människor diskrimineras på många håll i världen.

I Nigeria attackerar den islamistiska terrorgruppen Boko Haram alla, både kristna och muslimer, som inte accepterar att leva under sharias lagstiftning. Enligt uppgifter har terrorgruppen orsakat minst 800 dödsoffer. Vissa delstater i landet har begränsat kristnas rätt till skolgång samtidigt som de kristna blir hotade av kidnappning, utsatta för tvångsäktenskap, nekade anställning, rent vatten och hälsovård. I delar av landet är det förenat med stora risker att konvertera till kristendomen. Det är farligt för kyrkor att ta emot nyomvända.

Förutom brutala terrorattacker mot kyrkor har gruppen gjort sig mest känd för masskidnappningar av flickor som de sedan säljer som barnbrudar. Det är säkert inte bara jag som minns den uppmärksammade hashtaggen #bringbackourgirls. För ett par veckor sedan fick de anhöriga ett livstecken från kidnappade små flickor som på videofilm, påtvingade muslimska slöjor, berättade att de lever men såklart vill komma hem igen.

Även i Pakistan lever kristna farligt. Landets strikta hädelselagar används som ett verktyg för att förtrycka religiösa minoriteter. Straffen kan dessutom vara som tagna ur medeltiden. Det är fruktansvärda straff. Hädelselagen har kritiserats av FN men tillämpas fortfarande flitigt.

Vid sidan av straffrättsligt förtryck diskrimineras kristna och andra minoriteter mycket kraftigt på alla samhällsnivåer. Förutom myndighetsförtryck måste minoriteter i landet ständigt hålla ögonen öppna för religiösa fundamentalistiska och systematiska terrorangrepp. Senast i mars i år dödades 75 personer och över 300 skadades när en bomb detonerade i en park där en grupp kristna firade påsk. Detta är skakande exempel på det brutala förtryck som kristna och andra minoriteter blir utsatta för.

Herr talman! Under beredningen av detta betänkande om mänskliga rättigheter har det varit lätt att drabbas av en viss nedstämdhet när så många delar av världen brinner. Men det finns också ljuspunkter. En av de ljuspunkterna finns på Afrikas horn i Somaliland.

Samtidigt som Somalia har lidit svårt av inbördeskrig och religiös fanatism har Somaliland kunnat åtnjuta över två decennier av fredlig och stabil utveckling. Till skillnad från länder med liknande förutsättningar har Somalilands invånare hållit tre demokratiska val utan komplikationer, och vi hoppas att nästa val som planeras till 2017 kommer att genomföras i samma anda.

Somaliland har en demokratiskt vald president, ett fungerande politiskt system, förvaltningsmyndigheter, valuta, flagga, nationalsång, fotbollslag och allt annat som vi anser hör en stat till. Det enda Somaliland saknar är vårt stöd.

För Sverigedemokraterna, som är ett socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn, är det självklart att alla folk med ett folkrättsligt befogat krav på ett oberoende och en önskan att få bilda sin egen stat också ska kunna skapa sin egen framtid.

Folket i Somaliland besitter ett avgränsat landområde. Området har en regering som är i stånd att utöva territoriell kontroll. Oaktat att Somaliland är ett klanbaserat samhälle har man ändå funnit vägen till demokrati och kan därför tjäna som ett föredöme för andra länder i regionen.

Men ett erkännande har hittills uteblivit, framför allt på grund av att Somalilands grannländer, som till stor del består av odemokratiska regimer, inte är beredda att ta det nödvändiga steget. Jag misstänker också att många europeiska regeringar saknar både insikt och intresse i frågan.

Jag måste också ifrågasätta utskottets ställningstagande i frågan om erkännande. Utskottet skriver att Sverige erkänner stater, inte regeringar eller politiska aktörer, vilket är helt sant. Men utskottstexten säger ingenting om huruvida man bedömer att Somaliland uppnår de folkrättsliga kriterierna eller inte, vilket naturligtvis är kärnan i frågan. Som skäl för att inte erkänna anför utskottet vidare det faktum att Somaliland inte har fått plats i Afrikanska unionen. Om man hade utgått från att AU:s folkrättsliga bedömning av frågan hade varit korrekt hade det varit en sak, men det gör man inte - man bara utgår från att så är fallet. Då förefaller det extra märkligt att regeringen inte vill erkänna Västsahara, som faktiskt är medlem i Afrikanska unionen.

Herr talman! När vi ser en positiv utveckling med en strävan efter demokrati måste detta uppmuntras så att fler ska vilja gå den vägen. I år firar Somaliland 25 år med att fungera som en självständig stat, och jag är oerhört stolt över att få höra till det enda partiet i Sveriges riksdag som inte ängsligt sneglar på vad andra säger och gör utan i stället gör en självständig bedömning och otvetydigt vill stå upp för Somalilands befolknings rätt till självstyre och framtid. Det är dags att ge fred och rättvisa en chans. Vi tycker att det är dags att erkänna Somaliland.

Herr talman! Avslutningsvis vill även jag be om ursäkt för att jag något överskrider min talartid. Det har framkommit många olika meningar i olika frågor i betänkandet. Det finns två områden där jag är glad att vi kan ställa oss bakom ett enigt uttalande från utrikesutskottet, nämligen vad gäller Ryssland och Kuba.

De senaste åren med Rysslands agerande på MR-området har blivit mer och mer oroande. Precis som det slås fast i betänkandet får Ryssland också stark kritik från FN:s människorättskommitté. Rättsväsendet i landet saknar oberoende. En lagstiftning för att tillförsäkra skydd mot diskriminering saknas. Tortyr och förnedrande behandling från myndigheter förekommer, och journalister och oppositionella förföljs. Kort sagt är ryssarna på väg in i en mycket oroande utveckling.

Rysslands agerande i Ukraina är helt oacceptabelt. Min riksdagskollega Sven-Olof Sällström, som är med i Svensk-Ukrainska Vänskapsföreningen, var nyligen på besök i Ukraina. Den humanitära situationen för människor i separatiststyrda områden är mycket oroande. Utifrån den information han fick rådde det inget tvivel om Rysslands militära inblandning med ryska officerare direkt underställda ryska befälhavare i separatistområden.

Det är bra att ett enigt utrikesutskott betonar vikten av en fortsatt konsekvent sanktionspolitik gentemot Ryssland. Vi välkomnar att EU i december 2015 fattade beslut om att förlänga sanktionerna. EU:s sanktioner mot Ryssland måste upprätthållas så länge Rysslands destabilisering av Ukraina fortsätter och den olagliga annekteringen av Krim och Sevastopol kvarstår.

Det är av stor vikt att Ryssland genomför Minsköverenskommelsen och omedelbart friger ukrainska medborgare som olagligen och i strid med Minsköverenskommelsen hålls frihetsberövade.

Eftersom detta är min sista dag i riksdagen före föräldraledighet och sommar vill jag passa på att önska alla en trevlig sommar, inklusive talmannen och mina kollegor i utrikesutskottet. Jag kommer inte att stå här i talarstolen på ett tag.

Herr talman! Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Utrikesutskottet behandlar i princip under varje riksmöte ett betänkande om mänskliga rättigheter. Det är ett viktigt område. Kampen för att alla människors rättigheter ska garanteras kan aldrig stanna upp eller sättas på paus förrän det faktiskt är tryggare för alla.

En skulle kunna ha trott att världens befolkning 2016 skulle åtnjuta sina mänskliga rättigheter, att demokrati var normen och att människor kunde leva i trygghet. Men vi vet alla att så inte är fallet. Arbetet måste fortsätta.

Herr talman! Sveriges röst för en bättre efterlevnad av mänskliga rättigheter världen över är viktig. Mänskliga rättigheter är en hörnsten i svensk utrikespolitik och kommer att fortsätta att vara det med oförminskad kraft.

Regeringen har tagit ett helhetsgrepp om arbetet med mänskliga rättigheter i utrikespolitiken och är aktiv i frågan i EU, i FN och i bilaterala relationer. Förra året inledde regeringen arbetet med att ta fram en ny skrivelse om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer som kommer att överlämnas till riksdagen i sommar.

Herr talman! Stödet för fred, demokrati och ekonomisk utveckling i Europas grannskap måste fortsätta. Den europeiska säkerhetsordningen måste värnas. Rysslands olagliga annektering av Krim och militära närvaro i östra Ukraina utgör flagranta brott mot folkrätten. Detta är den största utmaningen mot den europeiska säkerhetsordningen efter kalla krigets slut.

Regeringen är tydlig med att EU:s sanktioner mot Ryssland ska upprätthållas så länge Rysslands destabilisering av Ukraina fortsätter och den olagliga annekteringen av Krim och Sevastopol kvarstår.

Det är av yttersta vikt att EU har en fortsatt konsekvent sanktionspolitik gentemot Ryssland, och det är välkommet att EU i december 2015 tog beslut om att förlänga sanktionerna. Ryssland måste också uppfylla Minsköverenskommelserna.

Dagens Ryssland är inte gårdagens Sovjetunionen. En genomgripande och positiv förändring har förvisso skett. Det har hänt många bra saker efter Sovjettiden, men det finns likafullt en oroande negativ utveckling rörande pressfrihet, demokrati och respekten för mänskliga rättigheter i Ryssland.

Även specifik lagstiftning med udd mot hbtq-rättigheter har antagits. Utvecklingen har under de senaste åren gått i en auktoritär och repressiv riktning. Den demokratiska utvecklingen och situationen för de mänskliga rättigheterna i Ryssland går åt fel håll.

Herr talman! I Human Rights Watch Report 2016 framgår bland annat att respekten för yttrandefrihet och möjligheterna för oberoende kritiker att verka ytterligare försämrades under 2015 och att hbtq-personers rättigheter kränks. Rapporten lyfter även fram att Kreml under året intensifierade restriktionerna för medierna och civilsamhället. Omvärlden har ett ansvar för att uppmana Ryssland och andra länder att upphöra med att förfölja oliktänkande, att respektera hbtq-personers rättigheter, att respektera yttrande-, mötes- och föreningsfriheten och att avskaffa de lagar som förhindrar framväxten av ett aktivt och självständigt civilsamhälle.

Herr talman! Regeringen är tydlig med vikten av att även fortsättningsvis föra en konsekvent och tydlig politik i relationerna med Ryssland och samtidigt lägga kraft på att skapa ett ömsesidigt förtroende genom konkret samarbete och ökade kontakter med medborgarna och civilsamhället i Ryssland.

Regeringen har beslutat att prioritera arbetet med ökad respekt för mänskliga rättigheter och för medborgarnas möjligheter till demokratiskt inflytande, ökat deltagande i politiska processer och högre kapacitet hos förändringsaktörer och civilsamhälle att verka för bland annat demokrati, mänskliga rättigheter och icke-diskriminering i den strategi som antogs 2014 för Ryssland.

Herr talman! Efter revolutionen 1958 har Kuba varit diktatoriskt styrt, och demokratiska och mänskliga rättigheter har ständigt kränkts. Kubas folk behöver omvärldens stöd i sin kamp för demokrati. Därför är det positivt att president Obama i december 2014 aviserade en normalisering av USA:s diplomatiska relationer med Kuba som bland annat ledde till frisläppandet av 53 politiska fångar. Dock har Kuba en lång väg att gå. Respekten för de mänskliga rättigheterna måste förbättras. Särskilt de medborgerliga och politiska rättigheterna och yttrandefriheten måste respekteras, och alla politiska fångar måste släppas.

Sverige är inom EU pådrivande för att unionen kontinuerligt ska arbeta för att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna i Kuba. Detta engagemang genomsyrar även hur Sverige bilateralt förhåller sig till Kuba. Sverige står upp för varje individs rätt till demokrati och mänskliga rättigheter och tillhörde de länder inom EU-kretsen som drev på för hårda krav på demokrati och mänskliga rättigheter inför EU:s förhandlingar med Kuba om ett politiskt dialog- och samarbetsavtal.

Mot bakgrund av närmandet mellan USA och Kuba och EU:s förhandlingar om ett bilateralt avtal med Kuba om samarbete och politisk dialog har regeringen sett det som naturligt att återupprätta Sveriges bilaterala dialog med Kuba.

I MoU, det vill säga avsiktsförklaring rörande utvecklingssamarbete och politisk dialog mellan Sverige och Kuba, etableras bland annat en regelbunden politisk dialog som föreslås ta upp ett brett spektrum av frågor, däribland mänskliga rättigheter. Dessutom bereds en strategi för utvecklingssamarbete med Kuba med syfte att stödja landet i den pågående reformprocessen mot en modernisering av landet, däribland ekonomin, och ökad respekt för mänskliga rättigheter.

Herr talman! Kuba befinner sig i ett skede av förändring. Vi socialdemokrater tror generellt att dialog är att föredra framför isolering. Dialogen med Kuba måste ske med aktivt deltagande från Kubas politiska opposition, människorättsaktivister och demokratiförespråkare för att bidra till en fredlig övergång till ett demokratiskt samhälle med väsentligt förbättrade levnadsvillkor för den kubanska befolkningen. Det kubanska folket ska inte behöva välja mellan demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och generell välfärd.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1. Därefter går jag över till mina frågor till Pyry Niemi.

Den första frågan handlar om det östliga partnerskapet. Jag lyssnade på Pyry Niemis anförande, men jag uppfattade ingenting om det östliga partnerskapet. Jag hoppas att det beror på tidsbristen.

Det östliga partnerskapet är oerhört angeläget. Visst, Sovjet finns inte mer, men geografiskt finns länderna kvar. De är numera självständiga efter det att Sovjetimperiet föll. Länderna har uppenbara problem och är beroende av samarbete med omvärlden för att komma vidare. Jag vill här få bekräftat att Socialdemokraterna kommer att arbeta för att stödja det östliga partnerskapet.

Den andra frågan handlar om Kuba. Det är välkommet att det finns en demokratiseringsprocess på Kuba, men det finns ju också mycket erfarenheter att falla tillbaka på när det gäller att stödja ett land som går ifrån diktatur till demokrati.

Många fel har begåtts genom tiderna. Historien förskräcker i en hel del fall. Är detta synsätt något som också kommer att finnas med i regeringens arbete för ökad demokrati på Kuba? Jag nämner detta eftersom jag heller inte hörde något om detta i anförandet.

Herr talman! Tack, Margareta Cederfelt, för viktiga frågor!

Ja, det östliga partnerskapet är oerhört viktigt för oss socialdemokrater och även för den rödgröna regeringen. Vi är väl medvetna om de utmaningar som dessa länder står inför. Inom EU-kretsen kan vi medverka till att öka den demokratiska transparensen, kompetensen och det ekonomiska handelsutbytet. Framför allt ska vi också stödja utvecklingen av mänskliga rättigheter i dessa länder.

Vi vet mycket väl att det i det östliga partnerskapet ingår länder där det finns oerhörda problem när det gäller MR-frågorna. Men det finns också problem med själva demokratiprocessen. Svaret på den frågan är ja. Där är vi helt överens. Arbetet ska fortskrida med fortsatt intensitet. Vi ska inte ge upp kampen. Bästa vägen in i EU är att verkligen öppna dörrarna för dessa länder i det östliga partnerskapet.

Självklart finns det hur mycket erfarenhet som helst som den svenska regeringen och även den förra regeringen kan bidra med på Kuba. Det finns också kompetens och kunskap för att hjälpa Kuba på rätt spår. Erfarenheterna är positiva. Vi ser mycket väl att hjälper man människor och länder till självhjälp när det gäller demokratiutveckling lär de sig ganska snabbt att hantera en sådan utveckling.

Det handlar om allt ifrån att driva in skatter till att skapa en känsla för att politik betyder någonting, att politik gör skillnad. Man måste också se till att man får ett väl fungerande rättsväsen och så vidare. Ja, den kompetens som finns både här i Sverige och hos er kollegor ska vi självklart använda oss av vid alla de kontakter som vi har med Kuba.

Herr talman! Jag återkommer till Kuba. Så långt är allt väl när det gäller att bygga upp rättsstaten och dess principer. Men jag vill slå ett slag för näringslivet och företagande.

Näringslivet och företagandet är underutvecklat på Kuba. Ska det vara möjligt att driva in skatter, att få arbetstillfällen, att få tillförsikt och att få självförsörjande måste det också till ett fungerande näringsliv. För att det ska finnas ett näringsliv och ett företagande krävs det utbildning.

Detta är två frågor som är centrala för Kuba. Jag hoppas att det också finns med i det socialdemokratiska synsättet, precis som det gör i vårt moderata synsätt.

Jag vill lyfta upp denna fråga därför att företagandet behövs.

Herr talman! Precis som i fråga om det östliga partnerskapet är handelsfrågorna viktiga. Det handlar om att öppna vägar till bilaterala handelsavtal men också om att öppna vägar för de andra EU-länderna. Vi ser på kontakten med Kuba på samma sätt.

Nu är kanske inte Kuba det närmaste grannland vi har, men de har råvaror som vi säkerligen kan ha mycket nytta och glädje av. I och med att vi har ett bilateralt arbete tillsammans med Kuba är jag övertygad om att vi kan öppna andra vägar, inte "bara" prata om demokrati utan också prata om andra frågor som stärker landet.

Utbildning är naturligtvis en viktig faktor, ekonomi likaså. Det handlar också om att de ska kunna få in bra exportintäkter, bra importintäkter och framför allt mycket know-how när sanktioner och blockader har upphävts. Då kan de få möjligheter till en god tillväxt framöver. Det står inte alls i motsättning till vår politiska agenda. Jag utgår från att detta kommer att tas upp i de samtal vi för med dem.

Herr talman! Ärade ledamöter! Grundbulten i svensk utrikespolitik är de mänskliga rättigheterna. Det är själva essensen, kärnan för mänskligheten - att alla är lika mycket värda och att alla ska ha samma rättigheter, var man än är född, i vilken situation man än må befinna sig och var i livet man än står. Det borde inte vara så svårt att uppnå. Men tyvärr ser vår värld inte ut så. Låt mig recitera Amnesty Internationals årsrapport för 2015-2016, där man har tittat på 160 länder.

"*I minst 113 av länderna inskränktes yttrandefriheten och pressfriheten godtyckligt.

*Över 60 miljoner människor i världen var på flykt, många av dem har varit på flykt i flera år.

*Över 30 länder tvingade olagligen flyktingar att återvända till länder där de var i fara.

*Väpnade grupper begick övergrepp i minst 36 länder.

*Minst 156 människorättsförsvarare blev avrättade eller dog när de satt häktade.

*I minst 61 länder finns samvetsfångar - det vill säga människor som fängslats enbart för att de utövat sina mänskliga rättigheter.

*Minst 122 länder ägnade sig åt tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning.

*Krigsförbrytelser eller andra brott mot 'krigets lagar' förekom i minst 19 länder.

*I minst 55 procent av länderna förekom bristfälliga rättegångar. När en rättegång är bristfällig skipas inte rättvisa - vare sig för den åtalade, för den som utsatts för brottet eller i samhällets ögon."

Herr talman! Vår värld är skev. Därför måste de mänskliga rättigheterna genomsyra all vår politik, vara grundbulten i all vår politik. Vi måste arbeta oförtrutet. Sverige ska alltid reagera mot förtryck och övergrepp, förhindra diskriminering och bidra till att stärka andra länders kapacitet att respektera de mänskliga rättigheterna. Och det är precis det som vår feministiska utrikespolitik riktar in sig på.

Herr talman! Regeringen har tagit ett helhetsgrepp om det viktiga arbetet för de mänskliga rättigheterna i utrikespolitiken. Man aviserade redan i utrikesdeklarationen 2015 att man skulle ta fram en ny skrivelse om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Den kommer att skickas till riksdagen under sommaren. Med den skrivelsen som grund kommer det att komma igång ett omfattande arbete med att återigen ta fram landsspecifika och regionsspecifika rapporter om mänskliga rättigheter. De kommer att skrivas under 2016 och publiceras under 2017.

Regeringen har tillsatt MR-ambassadören Annika Ben David. Säkerhetsrådskandidaturen har lett till många diskussioner där man har haft möjligheten att ta upp frågan om de mänskliga rättigheterna. En plats i FN:s säkerhetsråd kommer att vara viktig för vårt arbete med de mänskliga rättigheterna.

Det är viktigt att vi alltid, i alla dialoger om handelsfrågor eller vilka frågor det än är vi diskuterar med våra utrikespartner, tar upp frågan om de mänskliga rättigheterna där det behövs. Jag hade möjligheten att träffa Javad Zarif, Irans utrikesminister, när han var på besök i Sverige förra veckan, och jag kan intyga att frågor om mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter lyftes fram i diskussionerna på alla nivåer under samtalen.

Herr talman! Ett ojämställt samhälle är inte ett samhälle som respekterar de mänskliga rättigheterna. Regeringen har antagit en handlingsplan för den feministiska utrikespolitiken. Under 2016 innebär det att särskilt fokus kommer att ligga på att stärka kvinnors och flickors mänskliga rättigheter i humanitära situationer och att bekämpa det könsrelaterade och sexuella våldet i postkonflikt och konflikt. Kvinnors och flickors möjligheter att vara aktörer betonas också väldigt tydligt, och inom ramen för bland annat fredsprocesser, fredsfrämjande insatser och arbetet för hållbar utveckling ska detta alltid lyftas fram.

Sverige kommer även att fortsätta att vara drivande i arbetet för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, och under 2016 ägnar vi särskild uppmärksamhet åt flickors och unga människors rättigheter. Vi måste jobba mot könsbaserat våld. Vi måste jobba mot våld i hemmet. Vi måste jobba mot sexuellt våld. Vi måste jobba mot kvinnlig omskärelse, mot barnäktenskap, mot orättvisor som drabbar hbtq-personer och mot mänsklig trafficking.

I Sveriges feministiska utrikespolitik är implementeringen av resolution 1325 och de efterkommande fördjupade resolutionerna en grundbult. Kvinnor är underrepresenterade i politiken i de flesta länder. Det kan vara svårt för kvinnor att engagera sig politiskt och att bli valda till beslutande församlingar. Bristen på jämställdhet och exkluderingen av kvinnor är extra tydlig i länder som präglas av krig och konflikt.

Därför är det viktigt för omvärlden att ställa tydliga krav på länder att involvera också kvinnor. Kvinnor måste vara väl representerade i fredsprocesser för att vi ska nå varaktig fred. Kvinnor måste delta på lika villkor i utformandet av samhället efter konflikter. Det är i fredsförhandlingarna man anger hur ett samhälle ska fungera och hur resurser ska fördelas. Då kan man inte utesluta 50 procent av befolkningen. Trots att resolution 1325 antagits är kvinnor inte synliga i fredsförhandlingar. Sverige jobbar nu aktivt för att öka kvinnors inflytande.

Med detta sagt yrkar jag bifall till förslaget i utrikesutskottets betänkande om mänskliga rättigheter och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Jag har en fråga till Pernilla Stålhammar angående den feministiska utrikespolitiken. Jag tycker också att det är viktigt att kvinnors rättigheter stärks. Det handlar om kvinnors möjlighet att försörja sig och om kvinnors delaktighet i samhället.

Pernilla Stålhammar talar om att kvinnor ska vara med till 50 procent. Jag vill bara förvissa mig: Det handlar väl inte om att Miljöpartiet vill införa kvotering och strävar efter att andra länder eller organ ska kvotera när det gäller deltagande i olika processer?

Herr talman! Vi har ingen uttalad politik om kvotering för att få in kvinnor. Vi tycker att man måste stärka kvinnor på annat sätt för att få in dem i processer. Däremot kan man ställa upp rimliga önskemål om hur pass många kvinnor som ska sitta i olika forum, och det är viktigt att kvinnor får vara med i olika beslutsforum. Jag vet att vi har samsyn här.

Herr talman! Det handlar om att stärka kvinnor men också om att öka medvetenheten om vad kvinnor kan tillföra. Jag vill i det här sammanhanget lyfta fram och slå ett slag för kvinnors möjlighet till företagande och till försörjning.

En sak som har varit väldigt framgångsrik i sammanhangen är precis det som jag nämnde i mitt anförande, nämligen mikrolån. Det handlar om att kunna låna små belopp och starta en verksamhet som leder till en vinst och en möjlighet för kvinnan att försörja sig och sina barn och därmed kunna få en position i sitt samhälle och inte behöva vara den som alltid måste be om en allmosa.

Jag skulle vilja få Pernilla Stålhammars reflektion om kvinnors möjlighet till företagande.

Herr talman! Jag tycker precis som Margareta Cederfelt att det är oerhört viktigt. Det är också en viktig del av utvecklingspolitiken som vi för att kunna bidra med mikrolån. Vi har sett att det har varit väldigt framgångsrikt. Kvinnor som får de lånen klarar ofta att starta en företagsverksamhet, och de betalar också tillbaka lånen.

Sedan finns det andra frågor när det gäller ekonomiskt ägande och så vidare för kvinnor. Det är till exempel frågor som arvsrätt, frågor om att äga land och om land tenure som vi jobbar väldigt mycket med inom utvecklingssamarbetet. Det är oerhört viktiga bitar för att kvinnor ska kunna leva i ett jämställt samhälle.

Herr talman! Detta betänkande ser ut att röra mänskliga rättigheter globalt, men så är icke fallet. Det baserar sig på de motioner som har väckts under tiden sedan vi senast behandlade mänskliga rättigheter. Förra året hade vi ett betänkande som var tematiskt. I år är det rena motionsyrkanden som vi behandlar. Därför kan det måhända se lite märkligt ut.

Herr talman! Det blir också speciellt märkligt därför att vi tidigare har lutat oss starkt mot de rapporter som har kommit från regeringen när det gäller just mänskliga rättigheter. Där har vi, som framgått av många debatter här i kammaren, blivit utan den hjälpen. De senaste två åren har inga rapporter kommit. Nu ska vi se vad som följer när regeringen lättar på förlåten efter det att omröstningen i säkerhetsrådet har ägt rum och vi får en skrivelse som vi ser fram emot med en viss nyfikenhet.

Det kan måhända vara ett nytt svar på den nuvarande skrivelsen, Frihet från förtryck - skrivelse om Sveriges demokratibistånd, som är basen för hela Sidas arbete på det här området. Jag hoppas att frihet från förtryck också kommer att finnas med i regeringens arbete för mänskliga rättigheter framöver, men jag ställer mig en och annan fråga om det blir fallet.

Herr talman! Om detta diskuterade jag rätt mycket i går med utrikesministern i en debatt om dessa rapporter. Vi får väl se. När jag nu lyssnade på Pernilla Stålhammar som representant för regeringen lät det som att det ändå fanns en koppling till just säkerhetsrådskampanjen. Vi får väl bedöma också detta när vi får se skrivelsen.

Herr talman! I dag mötte utrikesutskottet delar av utrikesutskottet från Kina. Vi hade anledning att då diskutera och lyfta fram frågor om mänskliga rättigheter utifrån olika perspektiv, så långt vi nu hann. MR-situationen är allvarlig, och rättssystemet är kommunistiskt. Det är alldeles tydligt inte ett fritt rättssystem.

Amnesty, som vi har att lita till när det gäller dödsstraff, redovisar tusentals dödsdomar under det senaste året, och utvecklingen går i fel riktning. För oss är både dödsstraff och utvecklingen av mänskliga rättigheter i Kina är en prioriterad fråga.

Vi kunde också notera att även Kina har fått sin lag om foreign agents, på samma sätt som i Ryssland. Där har nu polisen fått starka befogenheter att kunna begränsa kinesiska organisationer som samarbetar med utländska. Det är en trend som Putin drog igång som är mycket allvarlig.

Human Rights Watch bedömer att det är en nedåtgående trend för mänskliga rättigheter, och det gör likaså Reportrar utan gränser. Vi ser det i fråga om Tibet och minoriteters rättigheter. Situationen i det stängda landet Kina är i den här delen mycket allvarlig.

Kuba är ett land som vi hoppas ska öppna sig genom den öppning som kommer till följd av USA:s hävande av tidigare sanktioner. Men det sker fortfarande godtyckliga frihetsberövanden, och opposition och journalister sitter i fängelse. Det är någonting som är fortsatt allvarligt.

Om kubanerna ska få en frihet i framtiden och demokrati och mänskliga rättigheter respekterade fullt ut får Sveriges röst inte tystna. Vi måste vara en stark röst i EU för detta. Det är bra att vi här har ett tillkännagivande från hela utskottet.

Jag kunde ha berört Myanmar och rohingyafolket. Jag kunde ha berört Nordkorea som ger förtrycket ett ansikte. Det ger mänskliga rättigheter till en person, nämligen ledaren i Nordkorea, och övriga får icke del.

Herr talman! För tids vinnande går jag över till Ryssland, vår stora granne. Även här finns det nämligen ett tillkännagivande från utskottet som jag välkomnar. Det är delvis ett bifall till den motion som Centerpartiet har haft men också motioner från Liberalerna och Moderaterna, tror jag, men åtminstone från Liberalerna. Det är välkommet och viktigt.

Ryssland har när det gäller mänskliga rättigheter också gått i fel riktning. FN:s MR-kommitté är en av dem som markerar. Det är tydligt vad som händer i östra Ukraina och norra Kaukasus. Det är våld mot journalister, våld mot hbtq-personer. MR-försvarare möter själva våld, trakasseras på olika sätt, hotas, fängslas och till och med mördas.

Human Rights Watch rapport från 2016 pekar på hot mot yttrande-, mötes- och föreningsfrihet. Oberoende kritiker tystas, civilsamhället dräneras, och det blev värre 2015. Jag var själv närvarande när Boris Nemtsov, som mördades utanför Kreml, begravdes. Det var väl den sista större manifestationen som gjordes på Kremls gator.

Herr talman! Det går inte att undgå Ukraina och Ryssland i det här sammanhanget. Rysslands olagliga, folkrättsvidriga annektering av Krim har nu Putin erkänt att han låg bakom och planerade. Det framgick tydligt av en dokumentär som visats också på rysk tv.

Det finns en militär närvaro, och Ukraina får inte rätt till sitt eget territoriums gränser. Ryssland är i dag ett land som inte har erkända gränser i vårt Europa.

Vi har sett hur man har kidnappat personer från ukrainskt territorium till ryska fängelser. Vi kunde se ett utbyte av Savtjenko, som berörs i betänkandet, mot andra fångar. Men vi ser fortfarande att det finns andra som är kvar. Oleg Sentsov fick till exempel så sent som den 1 juni nej i högsta domstolen. Han är dömd till 20 års fängelse - en filmmakare från Krim som har minderåriga barn som inte ens får brevväxla med sin pappa i rysk fångenskap. Detta är naturligtvis fullkomligt oacceptabelt men är ett kvitto på de mänskliga rättigheterna i Ryssland.

Att krimtatarerna, vars ledare var här, har fått sitt parlament mejlis stängt och att de klassas som terrorister är ytterligare ett exempel. Krimtatarerna riskerar på nytt att drivas på flykt. Flera är på flykt men i Ukraina.

Vi har också sett att Ryssland under förra året antog nya lagar. Det räcker inte med foreign agents. Det måste mer till. Här har man nu skapat ett utrymme för myndigheterna att mer fritt ge sig på NGO:er och företag som man anser är oönskade av en eller annan anledning. Detta oönskade kan också leda till att privatpersoner i Ryssland som har haft kontakt med oönskade krafter får fängelse i sex år. Det är naturligtvis fullkomligt oacceptabelt.

Detta betraktas av vissa som russofobi. Men det är en verklighet som i dag drabbar den ryska befolkningen och den ukrainska befolkningen men också den befolkning som lever i Georgien, för att ta några exempel.

Jag kan konstatera att i går togs tio nya hektar i Georgien av rysk militär. De annekterades på nytt. Gränsen flyttades i Kareli. Det pågår en krypande annektering av georgiskt territorium. I fjol var det 105 byar som togs, och man säkrade rysk överhöghet när det gäller oljeledning. För fem veckor sedan delades två nya byar av denna krypande annektering. Detta ses inte så ofta i de svenska medierna, men det är viktigt att uppmärksamma detta, för det är en del i samma mönster, i hur vår stora granne i öster agerar.

Vi hoppas, herr talman, att vi ska kunna samtala och stötta de modiga ryska oppositionella, för de finns. Tyvärr är alltför många av dem i dag utanför Rysslands territorium, eftersom de hotas hårt om de finns där. Det finns ändå ett litet hopp om en framtid där Ryssland ändrar sig, ger mänskliga rättigheter ett reellt innehåll och slutar hota sin omgivning.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag inklusive de två tillkännagivandena och avslag på reservationerna.

Herr talman! Respekt för de mänskliga rättigheterna borde vara en självklarhet. De flesta länder har skrivit på FN:s konvention om mänskliga rättigheter, och i stort sett alla länder i Europa har skrivit på den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Trots detta pågår i denna stund och dagligen allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna runt om i världen.

Tyvärr finns det inte tid för att gå in på alla områden och länder, utan jag har valt att fokusera på tre av de länder som berörs i betänkandet, nämligen Kina, Ryssland och Nigeria.

Ett av de länder där situationen är mycket allvarlig är Kina, vilket också utskottet konstaterar i sitt betänkande. Åsikts, yttrande, tryck, förenings, mötes, demonstrations- och religionsfriheterna är starkt inskränkta. Rättssystemet och rättssäkerheten uppvisar stora brister. Fria fackföreningar är förbjudna, och det saknas skydd för strejkrätten. Både inhemska och utländska organisationers möjlighet att verka har kraftigt begränsats genom ny lagstiftning,

Kina är det land i världen som avrättar flest personer. Enligt Amnesty Internationals uppskattningar avrättades ca 10 000 personer under 2015, vilket är en oerhört hög siffra. Utskottet konstaterar mycket riktigt att dödsstraffet är en kränkning av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna och utgör ett omänskligt, grymt och oåterkalleligt straff som inte har någon plats i en modern rättsordning. Det är bra att Sveriges regering arbetar för ett globalt avskaffande av dödsstraffet och att det är en prioriterad fråga i Sveriges utrikespolitik.

Det finns anledning att fråga sig hur Kina kan vara världens största marknad för transplantation av mänskliga organ utan att man har något fungerande system för detta. Enligt organisationen Supporting Human Rights in China finns vittnesmål som berättar om hur organ har stulits från samvetsfångar, främst utövare av falungong men även från andra. Detta bekräftas även av den oberoende rapport som den kanadensiska advokaten David Matas och människorättsaktivisten David Kilgour publicerat. Detta är en fråga som måste utredas betydligt bättre och som har fått alltför lite uppmärksamhet av omvärlden.

Mot den bakgrunden är det av stor vikt att Sverige intensifierar sina påtryckningar både bilateralt och i internationella sammanhang med syfte att Kina ska respektera de grundläggande mänskliga rättigheterna inom alla områden.

När Afrikanska unionen, AU, utropade 2016 till "Året för mänskliga rättigheter i Afrika" tändes förhoppningar i både Afrika och omvärlden. Samtidigt som konflikter, politisk instabilitet och fattigdom hindrar många från att åtnjuta sina rättigheter och leva ett värdigt liv är möjligheterna i Afrika stora. Den socioekonomiska utvecklingen märks tydligt i många länder, och stora framsteg har skett inom en rad områden.

Men utmaningarna är fortfarande stora. I betänkandet tar man upp Nigeria och pekar bland annat på hur terrorgruppen Boko Haram har utsatt civilbefolkningen för terror, våldtäkt, mord och kidnappning i stor omfattning. Men även grannländer som Kamerun och Centralafrikanska republiken har drabbats hårt av terrorn. Vi får inte heller glömma de brott som begås av al-Shabab i främst Somalia och Kenya. Enbart i Nigeria har mer än 2 miljoner tvingats lämna sina hem sedan 2009. Hundratusentals flyktingar från Nigeria och Centralafrikanska republiken lever under svåra förhållanden i överfulla läger i Kamerun och Niger. Men även regeringsstyrkorna har gjort sig skyldiga till grova övergrepp, vilket bekräftas av Amnesty Internationals rapport.

Utskottet tar upp vikten av att motverka straffrihet och noterar att Internationella brottmålsdomstolen, ICC, har inlett en preliminär utredning om möjliga brott mot mänskligheten och krigsbrott som kan ha utförts av Boko Haram eller nigerianska säkerhetsstyrkor. Det är ett arbete som det finns all anledning att följa på nära håll.

Utskottet pekar också på vikten av biståndsinsatser i Nigeria för att minska fattigdomen i landet och därmed motverka radikalisering och religiös extremism och för att se till att landets oljeinkomster på ett mer effektivt sätt används till utvecklingsinsatser. Vänsterpartiet anser även att de multinationella företagen måste ta sitt ansvar för att en större del av oljeintäkterna kommer nigerianerna till del och den omfattande miljöförstöringen och korruptionen upphör.

Vi ser också med stor oro hur Ryssland fortsätter att kränka de mänskliga rättigheterna på en rad olika områden. Särskilt oroande är diskrimineringen och våldet mot hbtq-personer men även diskrimineringen av nationella minoriteter som krimtatarerna. Rätten till yttrande- och mötesfrihet är starkt begränsad. Myndigheterna dominerar såväl tryckta medier som radio och tv och har ytterligare utökat kontrollen över internet.

Frivilligorganisationer har utsatts för trakasserier och repressalier. Ett växande antal personer har gripits och åtalats för att ha kritiserat staten och för att ha innehaft material som anses vara extremistiskt eller på annat sätt olagligt enligt en vag lagstiftning gällande nationell säkerhet.

Vänsterpartiet delar utskottets oro över att Ryssland i december 2015 antog en ny lag som ger den ryska konstitutionsdomstolen rätten att slå fast att beslut av Europadomstolen och andra internationella domstolar är ogenomförbara om bedömningen görs att de står i strid med den ryska konstitutionen. Vi håller med om att Sverige ska vara en stark röst för internationella domstolar och för att internationella åtaganden och domar efterlevs.

Vi delar till fullo utskottets uppfattning att Rysslands olagliga annektering av Krim och militära närvaro i östra Ukraina utgör flagranta brott mot folkrätten.

Vi ställer oss också bakom en fortsatt konsekvent sanktionspolitik gentemot Ryssland så länge annekteringen och den militära närvaron i östra Ukraina fortgår.

Det är av största vikt att Sverige i relationerna med Ryssland verkar för och stöder demokratiska värderingar och respekt för mänskliga rättigheter och påminner om att även Ryssland har ställt sig bakom dessa i egenskap av medlem i Europarådet. Vi håller med om att det är betydelsefullt att Sverige tydligt markerar mot en alltmer auktoritär regim i Kreml och samtidigt fördjupar relationen med medborgarna och civilsamhället i Ryssland för att försvara, upprätthålla och förbättra de mänskliga rättigheterna.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

Herr talman! I maj öppnade utställningen Ordets akt på Kulturhuset bara ett par hundra meter härifrån. Det var ett tiotal konstnärer och skribenter från hela världen som skulle belysa värdet av yttrandefriheten i samband med det 250-åriga svenska jubileet.

Det är ganska lätt att inse att vi lever i ett land där yttrandefriheten är självklar. Men om vi tittar globalt ser vi att den är få förunnad.

I Venezuela har hundratals nyfödda spädbarn dött helt i onödan de senaste månaderna. Mödravården står handfallen precis som resten av sjukvården. Det finns ingen mat och ingen elektricitet där. Folket svälter, oppositionen tystas och våldet är så utbrett att människor inte vågar gå utanför hemmen längre. Det rapporteras om hur venezuelanska aktivister har sköljts i vatten och attackerats för att sedan få sina könsorgan misshandlade med elektriska stötar.

Allt detta sker i fredstid i ett land rikt på naturresurser därför att det socialistiska experimentet återigen testats och misslyckats.

Också på Kuba fortsätter människor att offras på socialismens altare. Förtrycket är hårt. Landets problem framställs ibland som något slags konflikt mellan diktatorn Castro och det demokratiska USA, när det i själva verket handlar om en konflikt mellan Castro och de kubanska medborgarna som han aldrig har låtit rösta i fria och demokratiska val.

Herr talman! I oktober genomfördes ännu ett farsliknande val i Belarus - Vitryssland. Enligt valobservatörer var omröstningarna långt ifrån demokratiska.

I Ukraina är mer än 200 000 barn internflyktingar. Unicef har larmat om att en halv miljon barn far illa både psykiskt och fysiskt. Rysslands krig lämnar stora ärr på en redan utsatt befolkning.

I förra veckan tog Bahrain ett steg närmare totalt yttrandeförbud. Ledarna för oppositionsgruppen al-Wefaq, som har dömts för att ha kritiserat regimen i sina anföranden, fick se sin fängelsetid mer än dubbleras i en domstol.

Herr talman! Mitt på Afrikas horn ligger Somaliland som fram till 1960 var ett brittiskt protektorat. Då blev landet en självständig stat som sedan blev en del av Somalia, och krig bröt ut. Stora flyktingvågor skapades efter bombanfall från regimen i Mogadishu.

Det har nu gått 25 år sedan Somaliland deklarerade sin självständighet. Vi liberaler vill gratulera till en god demokratisk utveckling i ett område som annars kantas av diktatur, terrorism och fattigdom. Det är därför som vi har valt att göra ett särskilt yttrande, eftersom vi tycker att utskottsmajoriteten har varit alldeles för njugg och svag när det gäller att faktiskt berömma det enorma demokratiska framgångsexempel som Somaliland har varit.

Jag var valobservatör i det första presidentvalet som ägde rum 2003, och ANC arrangerade en styrka. Det var fantastiskt att se på plats.

Sverige bör jobba mycket skarpare för att stötta den goda demokratiska utvecklingen på plats.

Den som har följt Assads oljefatsbombningar i Syrien inser att han inte skyr några medel när han förtrycker landets folk.

Samtidigt ser vi hur de islamistiska terroristerna i Daish förföljer och utsätter Mellanösterns kristna för folkmord. De har tvingat hundratusentals assyrier att fly från Nineveslätten i Irak. Deras utplånande av Sankt Eliasklostret i Irak och Baaltemplet i syriska världsarvsstaden Palmyra är en kränkning av hela vår civilisation.

I Palestina har det inte hållits val på över ett decennium. Korruptionen är omfattande, homosexuella förtrycks, kritiska röster tystas och den antisemitiska våldspropagandan flödar utan att ansvariga reagerar. Kvinnor har inte samma rättigheter som män.

I går skedde ännu ett fruktansvärt terrordåd i Tel Aviv där tre personer mördades i en saluhall mitt i turistkvarteren.

Vi har det senaste året också sett att det har blivit värre för många kineser i diktaturens Kina. Den kinesiska regeringen har startat en kampanj mot människorättsaktivister, människorättsförsvarare, samtidigt som myndigheternas kontroll över internet, massmedier och universitet har skärpts enormt mycket.

Herr talman! I dag sitter Dawit Isaak sin 5 373:e dag i ett eritreanskt fängelse.

Den lista som jag har tagit upp är såklart inte uttömmande. Men globalt backar demokratin för tionde året i rad. Vi liberaler vill att demokrati ska vara huvudmålet för den svenska utrikespolitiken. De minst fria länderna är nämligen ofta också de fattigaste.

Rätten att just rösta och yttra sig är särskilt avgörande för kvinnor. Därför behövs det en tydlig feministisk utrikespolitik. Det går inte att göra skillnad på demokrati och feminism här. Utan en fri diskussion är det dessutom fullkomligt omöjligt att krossa de konservativa och patriarkala normer som håller tillbaka miljarder flickor och kvinnor världen över. Flickor som förvägras utbildning förblir beroende av män. Om kvinnor i fattiga länder inte ens kan välja sina lagstiftare blir det sällan satsningar på mödravård eller sexuella och reproduktiva rättigheter.

Vi vet också att demokratiska länder är mindre benägna att falla samman, och det är inte lika stor risk att de blir en grogrund för extremism. I länder som demokratiseras får Sverige starka allierade för framtiden.

Här är vi liberaler stenhårda med att biståndet måste fungera både som piska och som morot. Stater som genomför demokratiska reformer i rätt riktning och minskar korruptionen ska belönas via det svenska biståndet. Men för stater som fortsätter att begå våld mot medborgarnas mänskliga rättigheter måste biståndet fasas ut mycket tydligare.

Jag är därför besviken på att den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen har närmat sig exempelvis Robert Mugabes Zimbabwe på sistone och att Pierre Schori har hållit kafferep i den fortfarande kommunistiska diktaturen Kuba som om det vore 1968. Det var fel av regeringen att i höstas rösta för att frysa sanktionerna mot Belarus. Lukasjenko styr järnhårt Europas sista diktatur.

Jag undrar ibland vad det är för önsketänkande som får inte minst socialdemokrater att år efter år fortsätta att ge bistånd till korrupta stater som inte förändrar sig. Det är ett tämligen kravlöst bistånd på många fronter. Här tycker vi liberaler inför valet 2018 att det måste vara fullkomligt självklart att stödet till odemokratiska länder måste göras om i grunden.

På tal om just sanktioner och krav talar vi mycket i denna kammare om det hot som den ryska federationen utgör mot sina grannländer. Det gjorde jag själv i debatten om Europarådet för bara några timmar sedan. Jag skulle här också vilja tala om den fysiska och psykiska misshandel som den ryska federationen utsätter sin egen befolkning för.

Sedan 2012 registrerar Ryssland alla politiska organisationer som får finansiering från utlandet som just utländska agenter. Helt godtyckligt lagförs de också för helt andra brott, som att ha brutit mot brandföreskrifter eller skattelagstiftningen.

Samtidigt vet vi att valfusket har varit utbrett både inom den verkställande och inom den dömande makten. Rysslands problem är att politikerna fuskar sönder det sköra frö till demokrati som faktiskt ändå fanns och i någon mån fortfarande finns trots den hårda repressionen i landet.

År 2013 förbjöd och försvårade den ryska Duman situationen för hbtq-organisationer. Samtidigt ser vi hur den homofoba retoriken blir mer vulgär och våldet mot homosexuella alltmer omfattande.

År 2013 infördes en ny lagstiftning mot den som förolämpar känslorna hos religiösa.

År 2014 antog Kreml en lag som skärper straffen för extremism, men som i själva verket går ut på att försvåra för enskilda organisationer och aktivister.

Läget för ryska medborgares mänskliga rättigheter innebär en svår balansgång för Sverige samtidigt som vår medkänsla och vår vänskap med det ryska folket, som törstar efter demokrati och frihet, behöver vara starkare än någonsin i dessa svåra tider.

Sverige som stat måste vara hård i alla bilaterala kontakter och tydlig i sin kritik mot den auktoritära regimen. Kom ihåg att det är modiga individer som förändrar världen! Utan ryska demokrater kommer ingen rysk demokrati att växa fram. Jag är därför glad att ett enigt utskott ställer sig bakom Liberalernas motion om att just ha en skarpare politik gentemot Ryssland. Även Centerpartiet hade motionerat i samma fråga.

När vi satt i alliansregeringen för några år sedan öppnade vår ambassad i Havanna ett internetkafé för dissidenter som ville ta del av ocensurerad information. Kaféet var vid sidan av det amerikanska konsulatets kafé en av få platser där kubaner faktiskt kunde kommunicera fritt på den tiden. Den svenska ambassaden i Minsk blev på samma sätt en mötesplats för fria krafter i det vitryska samhället. Vi behöver fler modiga frihetsprojekt på denna front för att stötta människor i diktaturer att få tycka, tänka och tro fritt. Jag hoppas att den rödgröna regeringen är beredd att öronmärka mer bistånd till frihetsaktivister på denna front.

Herr talman! I katalogen för Kulturhusets Ordets akt skriver den irakiska fristadsförfattaren Ashraf Atraqchi att svenskar är så vana att tänka och säga det vi vill att yttrandefriheten har blivit lite som luften vi andas - vi behöver liksom inte fundera över den längre - men att vi får aldrig ta det fria ordet för givet. Sverige, med sin 250-åriga yttrandefrihet, behöver vara en förebild för människor världen över. Jag håller med. Om inte vi vågar stå upp för demokratiska värderingar, vem ska då göra det?

Herr talman! Det går inte att ta miste på Birgitta Ohlssons stora engagemang för Somaliland. All respekt för det! Jag har precis som Birgitta Ohlsson varit där på besök och drivit frågan på olika sätt.

Jag har även sett att Birgitta Ohlsson hade en interpellationsdebatt - det var ganska länge sedan, men ändå - med dåvarande minister Laila Freivalds om att Sverige borde vara en pionjär i frågan, driva på för att våga ta ställning för ett erkännande av Somaliland och driva detta inom det internationella samfundet. Därför undrar jag: Nu när frågan om ett tillkännagivande till regeringen om att erkänna Somaliland och driva detta i andra sammanhang är uppe på bordet - varför stöder Birgitta Ohlsson inte detta? Varför tänker Birgitta Ohlsson rösta nej till ett tillkännagivande om att erkänna Somaliland som en självständig stat? Det finns ju ett stort engagemang och stöd för Somaliland.

Vad jag förstår är det väldigt viktigt för dem som bor där och har deltagit i strävan efter framgångar för området att få ett erkännande från ett annat land - och från ett land i Europa. Personer jag har varit i kontakt med säger att det skulle betyda oerhört mycket för dem. Jag undrar varför Birgitta Ohlsson inte stöder det?

Herr talman! Efter att i 13 år ha varit tämligen ensam i denna riksdag och kammare om att uppmärksamma Somalilands öde tycker jag att det är bra att det nu finns fler politiker och partier som gör det. Nyligen arrangerades ett seminarium här i Sveriges riksdag av den moderata riksdagsledamoten Amir Adan, och där tog vi bland annat upp att vi kanske borde ordna en tvärpolitisk studieresa med flera olika partier för att se till att fler upptäcker denna oas av demokrati.

Som jag nämnde tidigare besökte jag landet första gången 2003, då jag var valobservatör i det första presidentvalet, som internationellt bedömdes ha en mycket hög nivå. Jag återvände också till landet 2006. Under tiden därefter har Liberalerna som enda svenskt parti varit med och försökt stötta demokratin väldigt konkret och praktiskt. De första kvinnorna som blev invalda i det somaliländska parlamentet var faktiskt de som bland annat jag varit med och tränat. Även om Somaliland inte är en erkänd nation tog jag också som EU-minister alltid emot somaliländska ministrar och representanter när de besökte Sverige.

Jag tror att man ska vara medveten om en sak. Jag är själv väldigt för att Somaliland ska få sin hett efterlängtade frihet, men det är inte en resa som kommer att gå över en natt utan ett politiskt perspektiv som måste byggas upp. Jag vill också betona att det finns många andra politiska frågor som har varit uppe i denna debatt och som vi liberaler kan hålla med om. Ibland finns det inte ens motioner på de fälten; ibland täcker man inte allting.

Det vi har gjort är dock att lägga in ett tydligt särskilt yttrande: Om Somaliland ska kunna bli en erkänd nation, vilket jag tror kommer att ske i framtiden, måste man ha en politisk strategi och en väg framåt. Det handlar inte bara om att utropa en nation över en natt. Häromåret gick den rödgröna regeringen ut med att Palestina skulle erkännas och bli självständigt. Man trodde att många länder i Europa skulle följa efter, men inte ens socialdemokratiska regeringar i Europa har gjort det. Det är den tanken jag tror att man måste få med sig.

Herr talman! Nej, självklart går inte utvecklingen över en natt. Vad gäller erkännandet av Palestina är det någonting vi inte stöder, bland annat med tanke på de brister Birgitta Ohlsson förtjänstfullt tog upp. Det gäller bland annat antisemitisk propaganda, bristen på val och så vidare. Vi är alltså helt överens i den frågan.

Jag tycker absolut att det är jätteviktigt att stödja Somaliland genom bistånd och olika insatser för att främja landets utveckling. Vi vill gärna vara med och stödja sådana initiativ om det skulle komma sådana motioner från Liberalerna - eller kanske att vi lägger fram förslag om det i vår biståndspolitik. Men det ena behöver inte utesluta det andra. Om Sverige gick ut och erkände Somaliland skulle det vara ett stort erkännande för landet, och det skulle kanske också sätta fart på fler länder i Europa.

Så som situationen ser ut i dag tycker jag att landet förtjänar ett erkännande redan nu, efter all den strävan man lagt ned. Jämfört med andra länder och områden som kanske har fått erkännanden tycker jag definitivt att Somaliland förtjänar ett erkännande redan i dag. Jag vill fråga igen varför Birgitta Ohlsson inte kan stödja ett sådant tillkännagivande till regeringen.

Herr talman! Det finns alltid en politisk verklighet vi måste ta hänsyn till i vår dagliga gärning; det kan jag koppla tillbaka till inte minst utifrån mina fem år som minister.

Många av oss är ju passionerade vänner av att också det västsahariska folket ska få sin frihet och självständighet i framtiden. Det kommer inte att hända genom att enskilda länder utropar deras självständighet, utan det kommer att hända genom att man får ett FN-spår på gång igen - och framför allt genom att man ser till att det västsahariska folket får folkomrösta om sin framtid. Det måste vi stärka väldigt snabbt.

Om man nu önskar att Somaliland ska bli erkänt och självständigt, vilket jag tror att vi gör båda två, bör vi som första steg se till att den rödgröna regeringen häver reserekommendationerna. Städer som Hargeisa och Berbera är mycket trygga; amerikanska UD utsåg huvudstaden Hargeisa till Afrikas tryggaste huvudstad för några år sedan. Det är fullständigt horribelt och orättvist att dessa städer ändå drabbas av samma hårda krav som resten av Somalia när UD utfärdar reserekommendationer. Jag är djupt besviken på Margot Wallström och UD över att man, när jag har tryckt på, inte har velat lätta på dessa reserekommendationer. Det gör att svenska och europeiska företag inte vill komma dit och investera.

Vi liberaler har också tydligt drivit att Sverige bör upprätta ett statligt biståndskontor på plats i Hargeisa. Det finns flera länder som har detta uppe, och det skulle vara en tydlig markering på vägen mot ett erkännande. En fråga jag lämnade in till biståndsministern nyligen handlade om att Sverige, som är en av de största biståndsgivarna till Somalia, i sitt bistånd faktiskt borde trycka på för att Somalia ska ta hänsyn till den goda demokratiska processen i Somaliland - och inte sabotera den, som man väldigt ofta gör. Vi borde alltså villkora och trycka på mycket tydligare.

Det är konkret politik som går i rätt riktning, det vill säga mot ett erkännande i framtiden.

Herr talman! Den kristdemokratiska ideologin sätter människovärdet i centrum, att varje individ har ett och samma och okränkbart värde. Ska vi gemensamt komma någonvart med vår strävan att utrota fattigdom och förtryck måste vi ha människovärdet som utgångspunkt.

Apartheid i Sydafrika vore ett otänkbart begrepp om de vita i Sydafrika hade velat ta till sig att människovärdet inte har någonting med hudfärg att göra. Museveni i Uganda hade aldrig berövat homosexuella deras människovärde. Islamiska staten hade aldrig kunnat mörda på grund av religiös eller etnisk tillhörighet. Ja, listan kan dessvärre göras lång - listan över grova brott mot mänskliga fri- och rättigheter i vår värld.

Men kampen för mänskliga fri- och rättigheter är inte längre lika självklar. Vi såg det i förhandlingarna kring FN:s nya hållbara utvecklingsmål. Vi ser det inom samarbetet i EU, där länder som högljutt står upp för mänskliga rättigheter bara tycks bli färre och färre. Det är i ljuset av detta så oerhört viktigt att Sverige inte sviker.

Det är viktigt att Sverige inte sviker Kubas medborgare. Det kubanska folket lever under ett förtryck som inte står deras polisstat långt efter. Detta får inte hamna i skuggan av att Kuba och USA efter dryga 50 år av intensivt ordkrig närmat sig varandra. Ökad handel och att det blir möjligt för fler personliga kontakter är bra. Den kubanska regimen agerar under galgen. Den redan ansträngda och misskötta ekonomin hamnar i fritt fall då priset på den venezuelanska oljan, som länge hållit bland andra Castro under armarna, sjunkit dramatiskt.

Samma mönster kunde ses när Sovjetblocket föll samman och Kuba hotades av akut hungersnöd. Ekonomiska reformer genomfördes, småföretag tilläts och en särskild valuta för turister och exilkubaner infördes kopplad till dollarn. Men förtrycket bestod.

Internet är i dag bara tillgängligt för ett fåtal och är strikt kontrollerat på Kuba. Tv, radio och tidningar är också kontrollerade av regimen, och varje försök att skapa en förening utanför kommunisternas paraply motarbetas av säkerhetspolisen. Det spelar ingen roll om det handlar om att låna ut böcker ur den egna bokhyllan till sina grannar, att starta en studiecirkel eller en fristående förening för journalister. Den som opponerar sig mot det rådande politiska och ekonomiska systemet sätts under ett massivt socialt tryck från kvartersbaserade politiska kommissarier.

EU har slutit ett avtal med Kuba. EU:s utrikestjänst uppger att avtalet ska bidra till att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Men slutna förhandlingar och undangömda dokument främjar sällan mänskliga rättigheter.

För närvarande bereds en strategi för utvecklingssamarbete med Kuba inom Regeringskansliet, ett arbete som måste ha syftet att bidra till demokrati och mänskliga rättigheter på Kuba. Dess utformning måste de som berörs involveras i, det vill säga de som dagligen kämpar för en verklig förändring på ön.

Sverige tillhörde under alliansregeringen de länder inom EU-kretsen som drev på för hårda krav för demokrati och mänskliga rättigheter på Kuba. Men styrkeförhållandet inom EU tycks ha förändrats. Att stå upp för mänskliga rättigheter är tyvärr inte lika centralt när EU-medlemsstater förhandlar med diktaturer.

Herr talman! Jag är glad att Kristdemokraternas motion om situationen rörande mänskliga rättigheter på Kuba har vunnit gehör i utskottet och att vi nu skickar en tydlig signal till regeringen genom ett tillkännagivande. Det är en tydlig signal om att Sveriges regering måste se till att det ställs hårda krav på demokratisering och mänskliga rättigheter på Kuba och att dialog och processer alltid sker med ett aktivt deltagande från Kubas politiska opposition och demokratiförespråkare.

I detta betänkande behandlar utrikesutskottet motioner om situationen för de mänskliga rättigheterna i en rad länder. Jag är glad att sitta i ett parlament som så engagerat står upp för mänskliga fri- och rättigheter.

Rysslands utrikes- och säkerhetspolitiska agerande oroar givetvis. Utskottet är tydligt med att EU:s och Sveriges förhållande till Ryssland måste vara principfast och konsekvent. Folkrätten och den europeiska säkerhetsordningen måste respekteras och värnas.

I februari 2015 mördades oppositionspolitikern Boris Nemtsov. Utskottet uppmanar Ryssland att genomföra en oberoende utredning och döma de ansvariga. Vidare uppmanar vi Ryssland att vidta åtgärder för att skydda oppositionella och oberoende kritiker, och journalister måste ha möjlighet att utföra sitt arbete. Attacken mot bland annat Sveriges Radios korrespondent för ett par månader sedan är djupt oroande.

Herr talman! Kina har under en tid minskat handlingsutrymmet för oliktänkande. Inte minst gäller det för de inhemska advokater som inom ramen för kinesisk lagstiftning arbetar för att ta till vara och skydda medborgares mänskliga rättigheter.

Svensken Peter Dahlin, som nu är frisläppt, utbildade och stöttade kinesiska advokater och anklagades för att ha bildat en olaglig organisation som spridit förvrängd information. Dahlin visades upp i kinesisk tv, där han bad om ursäkt för att ha åsamkat Kina skada och för att ha sårat den kinesiska befolkningens känslor. Men Peter Dahlin är inte den ende svenske medborgare som på senare tid har tvingats paradera i kinesisk statstelevision. Även bokhandlaren Gui Minhai har tvingats till detta. Minhai fördes bort redan i oktober förra året och är fortsatt frihetsberövad. Det är av största vikt att regeringen aktivt arbetar med detta ärende.

Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik

I Myanmar har reformagendan förändrat situationen när det gäller mänskliga rättigheter. Över hundra före detta politiska fångar sitter numera i regering eller i parlament. Det är glädjande. Men samtidigt fortsätter förtrycket mot muslimer, civilsamhällesaktivister och andra som verkar för ökade rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Särskilt utsatt är rohingyafolket som diskrimineras djupt.

I många länder är kristna en särskilt utsatt minoritet. Organisationen Open Doors presentation av sin årliga kartläggning av situationen för världens kristna visade att förföljelsen tilltar i samtliga världsdelar. Liksom de senaste åren toppar Nordkorea som det land där förföljelsen av kristna är som värst. Men flera andra länder närmar sig nu oroväckande fort.

Den mest alarmerande utvecklingen sker i Mellanöstern och i länder söder om Sahara - Islamiska statens folkmord i Irak och Syrien, Boko Harams barbariska framfart i Nigeria och al-Shababs i Kenya. I Pakistan mördades påskfirande familjer och barn i staden Lahore. Enligt gruppen som tagit på sig ansvaret för detta ondskefulla terrordåd var målet att döda så många kristna som möjligt.

Religionens övertygelsefrihet ägs av varje enskild människa. Den kränks i dag i alltför många länder. Inskränkningar av denna frihet måste uppmärksammas och fördömas - och framför allt bekämpas.

Herr talman! Därmed tackar jag för mig och vill uppmana mina kolleger i riksdagen att aldrig någonsin tystna när mänskliga fri- och rättigheter förtrampas.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 juni.)