Fru talman! Jag vill bara i all enkelhet yrka bifall till förslaget i lagutskottets betänkande. Detta tycker jag är ett skolexempel på när politiken fungerar som bäst i riksdagen. Det har varit helt prestigelöst och en stor lyhördhet för andra partiers svårigheter att bara rakt av tillstyrka en motion. Och genom generositet från motionärernas sida har man skalat bort en del skarpa yrkanden. Det har också varit en generositet från den andra sidan i strävan att försöka göra det bästa möjliga av en svår fråga. Fru talman! Min högsta önskan under den tid som jag har haft förmånen att få vara ordförande i lagut- skottet har varit att få dela glädjen över detta beslut med i första hand Stig Rindborg, som under en följd av år så energiskt har drivit denna fråga. När du nu lämnar riksdagen efter många år i det politiska livet förtjänar den här lagen som regeringen ska återkomma med förslag om i höst att kallas lex Rindborg. Jag kommer alltid att bära med mig käns- lan av den vänskap som i varje fall jag känner har utvecklats mellan dig och mig. Ett innerligt tacka till Stig. Jag måste också tacka vice ordföranden Rolf Åbjörnsson som också har ägnat ett sådant stort en- gagemang åt förmånsrättsordningen. Du har aldrig varit rädd för att sticka ut hakan i debattartiklar och i andra sammanhang. Du är en verklig fajter på det här området. Därför vet jag att när du nu i huvudsak ska ägna dig åt civil verksamhet kommer jag hemifrån mitt nya ställe att få läsa om dig åtskilliga gånger. Lycka till och många tack Rolf. Jag vill också tacka Agne Hansson. När du var ordförande i lagutskottet såg jag alltid upp till dig. Du har varit en alldeles utomordentligt god föreblid för mig. Till sist, men absolut inte minst, tack till dig Rune Berglund som jag har känt i åtta år. Du har alltid jobbat resultatinriktat i stället för att söka konfronta- tion, och det har jag satt ett väldigt stort värde på. Tack.

Fru talman! LU26 handlar bl.a. om ändringar i förmånsrättsordningen vid konkurser. Utskottet före- slår att riksdagen ska göra ett tillkännagivande till regeringen med förslag om lagstiftning så att det blir en annan fördelningsprincip när tillgångarna i en konkurs ska fördelas. Tillkännagivandet innehåller också några andra frågor som tas upp i betänkandet och som regeringen bör bereda och återkomma till riksdagen med en proposition så småningom. Frågan om en ny förmånsrättsordning vid konkur- ser har diskuterats i utskottet vid flera tillfällen under de senaste åren. Utgångspunkten har varit att man borde skapa bättre förutsättningar för rekonstruktio- ner av företag med ekonomiska problem i stället för att mer eller mindre regelmässigt använda konkurser som åtgärd när företag kommer på obestånd. Det kan vara så att det i dag inte finns tillräckliga incitament för att pröva om det finns fortsatt livskraft i företag på obestånd med den nuvarande förmånsrättsordningen där staten och bankerna i princip tar det mesta av de tillgångar som finns i bolag som sätts i konkurs. Den som blir utan utdelning i konkurser med da- gens lagstiftning är den lille företagaren som levererat varor eller tjänster, den som ligger sist i förmånsrätts- ordningen och som i värsta fall själv riskerar ekono- miska problem på grund av utebliven ersättning när andra har tagit sitt. En parlamentarisk utredning, kallad Förmåns- rättskommittén, har kommit med förslag till hur för- månsrätten ska kunna utformas så att fler får utdel- ning vid konkurser. Syftet med utredningen var också att frågan om rekonstruktioner av företag på obestånd skulle prövas i större utsträckning än nu samt att delvis förändra och förbättra lönegarantin. Utskottets uppfattning är att Förmånsrättskommitténs förslag bör kunna utgöra en god grund för ett lagstiftnings- förslag även om det delvis kan behöva omarbetas enligt vad som angetts i betänkandet. Men som prin- cip duger utredningen bra. Vi har förstått att det är de som i dag har den star- kaste ställningen i förmånsrätten som också vill ha den kvar. Det är bankerna som inte vill göra avkall på möjligheten att få tillbaka hela sitt utlånade kapital vid en konkurs. Utredningen föreslår att de ska få 50 % tillbaka. Vi själva, dvs. staten, är också tveksam till att avstå från skatteförmånsrätten. Bankerna säger att det kan bli svårare för småföretagare att låna pengar om bankerna redan på förhand vet att de bara kan få tillbaka hälften vid en konkurs. Farhågan om att det kan bli en restriktivare bedömning vid utlåning finns också i ett särskilt yttrande i utredningen. Staten säger att man inte kan välja sina kunder, dvs. skattebetalare, och att man därför vill ha starkast möjliga ställning. Utskottets utgångspunkt har varit att försöka hitta bästa möjliga insolvenshantering i svenskt näringsliv som kan bidra till en sund före- tagsutveckling i Sverige. Det är den uppgiften vi nu ger till regeringen ge- nom vårt tillkännagivande, att man ska göra en balan- sering när det gäller förmånsrätten på ett sådant sätt att fler tar aktiv del när företag får problem i stället för att passivt invänta utdelning i konkurser. Målet ska alltså vara fler rekonstruktioner och färre konkur- ser. Eftersom detta är mitt sista framträdande i denna talarstol åtminstone under denna period vill jag tacka för den tid som har gått och särskilt tacka Stig Rind- borg och Rolf Åbjörnsson som jag vet frivilligt läm- nar riksdagen. Jag vill även till ordföranden framföra ett tack för de fina orden. Fru talman! Jag yrkar delvis bifall, bifall och av- slag på motioner enligt de fyra punkter som finns angivna i betänkandet på s. 3 under rubriken Utskot- tets förslag till riksdagsbeslut.

Fru talman! Denna debatt handlar om förmåns- rättsordningen. Innan jag börjar att debattera den vill jag direkt framföra ett stort tack till lagutskottets ledamöter för det arbete som har gjorts i detta ärende och i många andra ärenden under de år som jag har varit med. Jag har sagt till dig Tanja Linderborg att jag inte begriper din politiska uppfattning men att jag begriper att du är väldigt duktig, trevlig och skicklig. Och det vill jag verkligen stryka under. Du har näm- ligen skött detta på ett enastående sätt. Du förstår inte min politiska uppfattning, men vi har känt respons rent faktiskt för det sätt som arbetet har skötts på. Samma tack vill jag rikta till Rune Berglund som ju var med i Förmånsrättskommittén och Per Rosen- gren. Där jobbade vi tillsammans, och redan ganska tidigt var vi överens om att om vi kan åstadkomma det som i huvudsak framgår av det förslag som är aktuellt och som har gått till Lagrådet skulle det gag- na Sverige. Rolf Åbjörnsson och jag har jobbat ihop många gånger utanför riksdagen. Men när vi nu har haft detta gemensamt har vi verkligen lagt ned möda och an- strängning. Jag skulle kortfattat vilja rekapitulera det senaste årtiondets historia beträffande förmånsrätt i konkur- ser. År 1990 började finanskrisen, som kom att vara under större delen av 1990-talet. I september 1990 inställde finansbolaget Nyckeln, med en omslutning på tiotalet miljarder, sina betalningar varvid jag var rättens ombudsman och skulle handlägga betal- ningsinställelsen med sikte på en rekonstruktion ge- nom ackord. Rekonstruktionen lyckades trots, vill jag säga, gällande lagar. I fråga om de bestämmelser som då gällde, och som i viss mån fortfarande gäller, är det väldigt mycket bekymmer med att åstadkomma ackord. Det uppkommer kontroversiella frågor, och det uppkom också kontroversiella frågor i Nyckeln. I det läget talade jag med en av de äldre framstå- ende experterna, en professor som medverkat vid tillkomsten av de flesta lagar som kommit till under, skulle jag vilja säga, de senaste 50 åren. När jag ställ- de en konkret fråga till honom fick jag det raka sva- ret: Advokaten måste förstå att det här är frågeställ- ningar som över huvud taget inte var aktuella då lagen stiftades. Det gäller alltså att hålla lagarna ajour så att säga. Nu har vi, med tio års fördröjning, kommit fram till vad jag tycker att det är väsentligt att vi får ha, nämli- gen en lagstiftning på förmånsrättssidan som pekar i den här riktningen. Ambitionen i den svåra kris som var har ju varit att få så många rekonstruktioner som möjligt. Tyvärr blev det praktiskt taget enbart konkurser. Det förslag som faktiskt fanns redan 1992 skulle just remitteras till Lagrådet men blev stoppat. Därefter har frågan dragits i långbänk. Förmånsrättskommittén lade för några år sedan fram ett enigt förslag. Om vi får en förmånsrättsord- ning som har så få förmånsrätter som möjligt kommer det, det är jag helt övertygad om, att vara till gagn såväl för företag på obestånd som för dess borgenärer och, inte minst, samhället. Det säger sig självt att om borgenärerna har samma möjlighet till utdelning finns det bättre förutsättningar för en samsyn. Sedan lagutskottet fick beskedet att den aviserade propositionen, den här gången med förslag till ny lagstiftning beträffande förmånsrätt, inte skulle kom- ma kom vi - som Tanja Linderborg och Rune Berg- lund sagt - överens om att jobba i lagutskottet. Nu har vi alltså fått det förslag som ligger på riksdagens bord. Vidare är utskottet enigt om att frågan om ränta på medel som staten förskotterat på lönegarantin ska utredas i anledning av ett rättsfall från Högsta dom- stolen från 1998 där helt plötsligt tillämpningen av en lag som hade gällt sedan 1979 förändrades. I 28 år hade man arbetat efter en modell. Det gäller då ränta på statens pengar som enligt det rättsfallet ska utgå innan de anställda har fått full utdelning på sina löne- fordringar. Nåväl, vägen att nå hit har varit lång, men det för- slag som nu finns i Lagrådets utlåtande här och som nu ligger på riksdagens bord är det en glädje att få behandla. Jag har inte nött den här talarstolen så ofta men jag sätter ett värde på att få vara med och säga vad jag har önskat. Jag har aldrig känt annat än att handlägg- ningen här ger utrymme för alla som vill säga något att verkligen få göra det. Jag vill tacka för de här åren. Jag har sagt att nu ska jag ägna mig åt fysiska aktiviteter och idrott ef- tersom det är något som jag har eftersatt. Sedan får jag väl se när det gått en period om åldersgränserna helt är utsuddade och man säger: Är ni vettiga kan ni ha chans att komma igen. Jag vet inte hur det blir då. I alla fall tycker jag att det har varit väldigt roligt under de här åren. Tack!

Fru talman! Det blir lite av skolavslutning över detta. Det är väldigt trevligt att få avsluta sin period i riksdagen med ett sådant här ärende som vi i utskottet är så rörande överens om. Jag tackar också för vänli- ga ord här. Det här med förmånsrättsordning, konkurs, obe- stånd och företagsrekonstruktion låter väldigt tek- niskt, men i botten är det helt enkelt på det viset att vi vill ha en lagstiftning som främjar möjligheterna att hantera företag i kris. Har vi en sådan lagstiftning räddar vi värden, och vi räddar arbetstillfällen och räddar möjligheter så att människor inte far illa. Det är alltså en viktig och tung uppgift som ligger bakom detta. Lite sorgesamt är det att det har tagit så lång tid att komma i mål. Men nu måste alla i omvärlden notera att det just finns en politisk vilja att genomföra en reform i enlighet med de principer som finns ut- tryckta i Förmånsrättskommitténs betänkande. På olika sätt har man motarbetat möjligheterna att genomföra detta. Jag menar att det i demokratins namn måste vara slut på det fr.o.m. nu. Det går ju inte att tänka sig en bredare parlamentarisk förankring för en reform än vad som ges uttryck för i detta betän- kande. Naturligtvis yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet. Vidare vill också jag rikta ett tack till de ledamö- ter här som ståndaktigt har arbetat för denna reform. Jag tänker särskilt på Rune Berglund och Per Rosen- gren som inte alldeles självklart hamnar i den här situationen. Det är uppfriskande att det även i detta parlament finns storväxta furor som inte viker sig i första taget. Tack, fru talman!

Fru talman! Det är ovanligt med en så lång talar- lista till ett betänkande som utskottet är fullständigt enigt om, men det har kanske redan framgått av de anföranden som hållits här vad syftet med debatten är. Jag vill gärna instämma i det. Talarlistan symboliserar frågans längd och seghet. Den här ändringen i förmånsrättsordningen har ju diskuterats länge och i flera regeringskonstellationer. Inte minst förgrundsfigurerna Rindborg och Åbjörns- son har ståndaktigt funnits med - med samma stånd- punkt i olika konstellationer, oavsett regeringsskiften. Fru talman! Jag begärde begärt ordet också för att falla in i hyllningskören här och i tillfredsställelsen med att vi nu enigt i lagutskottet har kommit fram till denna ståndpunkt. Det bevisar att demokratin funge- rar i landets högsta beslutande organ och, inte minst, i beredningsinstanserna. Detta är tillfredsställande. Naturligtvis tackar jag för de vänliga orden från fru utskottsordföranden. Jag kan gärna återgälda dem genom att konstatera att nuvarande utskottsordföran- den har haft större framgång med att nå slutmålet än jag hade under min tid som ordförande. Kanske beror det på att hon har haft förmåga att tala till majoriteten på ett sådant sätt att vi nu har nått hit. Under min tid i utskottet - tidigare som ordföran- de men även nu - har jag inte funnit annat än att det har varit lätt att ha en dialog med majoriteten. Jag vill också instämma i att det är berömvärt att man så prestigelöst har kunnat diskutera sig fram till denna ståndpunkt. Jag vet av erfarenhet att integriteten bland utskottets ledamöter är stor i detta samman- hang. Det har ni från majoritetens sida visat också nu. Det är bara att hoppas att regeringen orkar tillgo- dose utskottets hemställan och begäran om förslag på dessa punkter. Det kommer att stärka löntagarnas situation, och det ökar betydligt möjligheterna att rekonstruera företag efter konkurser. Jag vill slutligen tacka Åbjörnsson och Rindborg för det samarbete vi har haft under dessa år. Lycka till med den fysiska aktiviteten, Stig, och välkommen åter.

Fru talman! Det enda som saknas är att vi börjar sjunga "Den blomstertid nu kommer". Men det är roligt, och vi är glada över det som har hänt. Också jag vill tacka Stig Rindborg, Rolf Åbjörnsson, Tanja Linderborg, Rune Berglund och även Per Rosengren, som sällan är med oss men som verkar ha jobbat mycket för detta. Vi förbättrar i dag förutsättningarna för tillväxt i landet. Det är väldigt viktigt att näringslivets växt- kraft fungerar obehindrat. Vi har gjort en god sak. Som någon som inte visste någonting om konkur- ser och företagsrekonstruktion innan hon, dvs. jag, kom in i utskottet måste jag säga att jag har lärt mig en sak till. Jag har lärt mig att begripa t.o.m. kompli- cerade lagar tack vare det mycket seriösa och fina arbete vi gör i utskottet. Jag vill tacka alla, och jag är glad att jag som en mycket ödmjuk ledamot i sam- manhanget har kunnat vara med när detta beslutades.

Fru talman! Även jag är naturligtvis väldigt glad att vi har kommit så här långt. Dock ska vi vara med- vetna om att vi ännu inte har något förslag att ta ställ- ning till här i riksdagen. Vi kanske ska vänta med de riktiga glädjeyttringarna tills vi faktiskt kan klubba ett beslut. Men det är väldigt roligt att det finns en total enighet här i kammaren om detta. I och med att det finns en sådan borde regeringen naturligtvis upp- märksamma detta och återkomma så fort som möjligt. Jag vill återkomma till att utredningen - Förmåns- rättskommittén - var enig sånär som på några särskil- da yttranden. Det var en styrka redan det, tycker jag. Utredningens förslag andas det man pratar så mycket om, nämligen förenkling. Kommittén föreslog många förenklingar och framför allt förbättringar - möjlighet för företag att rekonstrueras utanför konkursinstitutet, dvs. genom ett ackordsförfarande. Jag tror också att regeringen från början var helt inställd på att verkställa kommitténs förslag. Så sent som i höstas tror jag att man var beredd att lägga fram ett förslag i riksdagen. Sedan, i slutändan, kom två intressenter in, som redan tidigare hade gjort vissa invändningar. Det var bankerna och Riksskatteverket - de två stora parter som skulle behöva maka lite på sig för att vi skulle kunna få en bättre förmånsrättsordning. Det intressanta var att alla i kommittén - även Bankföreningens, småföretagarnas och RSV:s repre- sentanter - var fullkomligt medvetna om att kommit- téns förslag var en paketlösning. Bankerna fick rucka lite på sina principer, och Riksskatteverket och staten fick rucka lite på sina principer. Därför blev det heller inga reservationer. Därför blir man lite konfunderad när kritiken från bankerna dyker upp i efterhand. Från bankerna hävdas det att den nya modellen kommer att minska antalet lån till småföretag framför allt i glesbygd. Det intressanta är att många andra länder har provat denna modell. Finland har gått över till den. I Tyskland har man inget hypotek på detta sätt. Där fungerar det bra. Jag har exempel på att det redan nu är problem för vissa småföretag. Det kan inte bli sämre än vad det är nu när det gäller bankernas behandling av småföretag. Jag vill också tacka Stig Rindborg, Rolf Åbjörns- son och Rune Berglund för det arbete som är nedlagt i lagutskottet. Jag vill naturligtvis även tacka ordföran- den Tanja Linderborg, som har skött detta på ett väl- digt bra sätt. Jag hade förmånen att sitta i kommittén tillsammans med Stig Rindborg och Rune Berglund. Även där var det ett väldigt konstruktivt arbete. Ambitionen var som sagt att få ett enkelt system som faktiskt gynnade rekonstruktion utanför konkur- sen. Jag tyckte trots allt att vi lyckades väldigt bra när det gäller förslagen i kommittén. Om det var jag som blev apostroferad av Rolf Åbjörnsson kan jag säga att det är första gången jag har blivit betraktad som storväxt. Tack för det. Sådant kan man också behöva höra ibland.

Fru talman! Efter alla dessa positiva inlägg känner man nästan att man borde avanmäla sig från talarlis- tan, för jag har en del synpunkter som inte riktigt är i linje med dessa inlägg. Jag skulle vilja ta upp några. Jag vill erinra om att Regionalpolitiska utredning- en tog upp frågan om den försämrade kreditgivningen för de små och medelstora företagen i detta land. Det var ett stort bekymmer som utredningen inte kom med något förslag om. Däremot fullföljde regeringen analysen med att gå vidare och tala om att det här behövs kompletterande insatser. Det behövs utred- ningar för att vi ska kunna komma till rätta med detta problem, som har blivit allt större. Det är inte bara i glesbygd och inte bara i Norrlands inland, som många vill påstå, som små och medelstora företag har pro- blem med att skaffa kapital till investeringar och för driften. Näringsutskottet fullföljde detta i sin behandling under förra hösten, och riksdagen fattade ett relativt enigt beslut om att det behövs åtgärder. Jag tycker att förslaget som Förmånsrättskom- mittén har lagt fram i många stycken är positivt. Det talades också om att det skulle vara en paketlösning. När jag nu tittar på lagutskottets betänkande kan jag se att man redan har börjat såga av ett av de kraft- fulla benen, nämligen förbudet mot återvinning av skatter och avgifter. Vi kan fundera på om det då blir den paketlösning som Förmånsrättskommittén tänkte sig. Jag har under ganska många månader haft möjlig- het att träffa både små företag, bankföreträdare, kre- ditgivare och Bankföreningens företrädare för att diskutera denna fråga. Det låter på Per Rosengren som om frågan skulle ha väckts i slutfasen av be- handlingen. Den har diskuterats hela tiden, och den utgör ett stort problem. Det har man alltså anmärkt på i ett väldigt tidigt skede. Jag har en del erfarenhet från bankstyrelsearbete. Jag vet att bankerna i många år har varit väldigt nog- granna med sin kreditgivning. Det har naturligtvis inneburit svårigheter för de små företagen. Och när det gäller ett förslag som skulle innebära en efter- ställning av dessa företagshypotek tror jag att möjlig- heterna skulle minska ytterligare. Jag ska inte säga att det blir så, men jag tror det. Jag är i alla fall glad åt att man redan i Förmåns- rättskommittén tog upp den här frågan, och jag har läst det särskilda yttrandet av Rune Berglund m.fl. väldigt noggrant. Där har man pekat på risken för att det här skulle kunna komma att bli ett väldigt stort problem, och det måste alltså beaktas. Fru talman! Jag utgår från att regeringen, när den får den här beställningen på sitt bord, läser kommit- téns betänkande väldigt noga och också den regional- politiska propositionen, som man själv har skrivit, och riksdagens beslut när det gäller bl.a. stödet till småföretagen. Jag tycker att det är viktigt att rege- ringen i ett kommande lagförslag verkligen tittar på de små och medelstora företagens möjligheter att anskaffa nödvändiga krediter. Det är viktigt, eftersom vi alla är överens om att det är i de små och medelsto- ra företagen som tillväxten ska ske. Det är där jobben ska komma fram. Det uttrycktes väldigt tydligt i det betänkande som näringsutskottet lämnade till riksda- gen, som riksdagen ställde sig bakom, att vi är över- ens om att det behövs särskilda insatser. Då får inte en sådan här beställning motverka det syftet.

Fru talman! Jag vill bara erinra om att kommittén faktiskt diskuterade frågorna om krediten och kredit- möjligheter för små och medelstora företag. Man menar, precis tvärtemot K G Abramsson, att detta kanske gör att bankerna börjar värdera krediter i för- hållande till det som de ska göra, dvs. i förhållande till resultaträkningen. Det handlar om förmågan att betala. Man ska inte titta statiskt på panträtter osv. Det här är alltså en anpassning till förändringar i banklagen. Man ska faktiskt titta på resultaträkningen när man bedömer lånen. Och jag kan väl säga att bankerna inte har lärt sig detta ännu. Jag kan ta ett exempel från min hemkommun. Två företag skulle tillsammans köpa en fastighet. Den betingade först ett värde på 1,3 miljoner. Sedan var den nere i 800 000. Därefter fick de här två företagen köpa den för 425 000. De gick till en av de större bankerna och fick inte lån med motiveringen att fas- tigheten inte hade något marknadsvärde. Det var två företag med starka resultaträkningar. Det ena företa- get var över 40 år gammalt och hade aldrig uppvisat några röda siffror. Därför ska man kanske ställa större krav på ban- kerna i samband med deras kreditgivning. Det skulle faktiskt stärka dem inom banksektorn som vill bedö- ma krediterna lite mer modernt och inte på det gamla panträttssättet.

Fru talman! Jag kan inte svara för hur alla banker och kreditinstitut jobbar med kreditgivningen, men jag vill nog påstå att man de senaste tio åren har skärpt prövningen oerhört mycket. Jag har haft förmånen att läsa sådana PM som man har som underlag för att fatta beslut om krediter, och de är oerhört omfattande. I dem tas alla de områ- den upp som berör företagandet. Det handlar inte bara om säkerheter utan också om kompetens hos före- tagsledningen, om produkter och om marknader. Vi kan räkna upp en mängd parametrar som man tittar på. Så jag tror att Per Rosengren borde ta och skaffa sig lite mer kunskap om hur kreditgivning går till i dag. Och jag är alldeles övertygad om att vi, om inte staten och riksdagen så småningom fattar beslut om kompletterande åtgärder när det gäller kreditgivning till små och medelstora företag, kommer att få se en avmattning, och vi kommer att få uppleva väldigt stora problem när det gäller att driva små och medel- stora företag. Jag är naturligtvis särskilt bekymrad över hur det kommer att se ut i Norrland och i Norr- lands inland.

Fru talman! Jag ska inte diskutera vem som har störst kunskap eller mest erfarenhet av långivning till små och medelstora företag. Jag tycker att vi kan ta den diskussionen någon annan gång. Den ska vi inte ta här i kammaren. Vad jag försökte peka på var det faktum - och där är vi tydligen eniga - att just de förslag som läggs fram i Förmånsrättskommittén gynnar en modernare syn på kreditgivning. Det är precis det som K G Abramsson säger. Men risken med det nuvarande systemet är att man hänger kvar vid den gamla mo- dellen. I ett flertal fall, då jag själv har varit med som konsult, har det här varit ett problem. Man har inte tittat på resultaträkningen på det sätt som man ska göra nu för tiden. Det handlar alltså om fall som lig- ger ganska nära i tiden. Det här sista var så sent som i höstas.

Fru talman! Vi kommer förmodligen inte längre i diskussionen om hur man jobbar med kreditgivning och om bakgrunden för de kreditbeslut som fattas. Men jag vill avslutningsvis peka på att detta måste ha varit ett litet aber för kommittén, eftersom man har utvecklat det här i ett särskilt yttrande, och jag är glad för att det finns med. Det kommer ju att vara underlag för den bedömning som regeringen ska göra i och med att man ska komma tillbaka till riksdagen med ett lagförslag utifrån den beställning som lagutskottet har gjort här.