Livsmedelspolitik

Fru talman! Vi ska nu debattera livsmedelspolitik. Först vill jag informera om att vi står bakom samtliga reservationer. För att spara tid yrkar jag dock bifall endast till reservationerna 1, 6 och 12. Fru talman! De senaste månaderna har vi översköljts av artiklar, nyhetsinslag, debatter och kritiska kommentarer kring den så kallade hästköttsskandalen. Aldrig har väl en låda lasagne fått så mycket publicitet. Aldrig trodde väl vi konsumenter att det fanns sådana avarter inom livsmedelsbranschen. Det är så häpnadsväckande fakta som kommit fram när nationella livsmedelsmyndigheter börjat granska slakterier och livsmedelstillverkare att vi sannolikt bara sett toppen på isberget i detta som synes organiserade fusk. Kreativiteten är stor bland fuskarna, samtidigt som kontrollerna från inte minst nationella myndigheter över lag varit konsumentosäkra. Det handlar inte bara om förtroende mellan konsument och producent. Det handlar också om vad vi stoppar i oss. Är det förenat med risker? Kan vi lita på att djuren slaktats med godkända metoder? Har villkoren för god djurvälfärd uppnåtts? Vilka tillsatser har förts in i produkterna? Och så vidare. För en tid sedan marknadsfördes fläskfilé som oxfilé genom att det hade tillförts extra färgämnen i köttet. Bara insikten om att den typen av hälsoriskframkallande aktiviteter förekommit ända ute i butikerna borde få varje medveten konsument att verkligen vara än mer kritiskt granskande mot de livsmedel som säljs. Utöver de rent hälsomässiga effekterna finns också ett hållbarhetsperspektiv. Vi vet att köttproduktionen driver på klimatutsläppen av både lustgas och metangas. Det är då naturligt att produktionen måste förfinas i enlighet med nya forskningsresultat och vetenskapliga rön. Så är det tyvärr inte inom hela EU. Även inom Sverige finns det förbättringspotential kring att finna mer miljövänliga metoder. På det viset borde det också finnas goda förutsättningar att skapa nya kontrollmetoder, så att köttet som lämnar slakterierna och tillförs till det processade köttet är noggrant kontrollerat och utprovat. Egenkontroller av kött är bra, men uppenbarligen inte tillräckligt för att konsumenterna ska känna sig säkra på att produkterna på hyllorna verkligen innehåller det som utlovas på förpackningarna. Jag har frågat både statsministern och landsbygdsministern ifall regeringen är redo att driva på frågan om ursprungsmärkning av processat kött. Statsministern undvek att svara på frågan. Till landsbygdsministern ställde jag följande fråga vid EU-nämndens sammanträde: "Om kommissionen skulle upptäcka att det går att kontrollera ursprunget, är regeringen då positiv?" Landsbygdsministern svarade: "Då kommer regeringen med säkerhet att pröva frågan på ett mer positivt sätt än vi gör med den kunskap vi har i dag, alltså att det inte finns något sätt att med säkerhet styrka ett djurs geografiska identitet." Jag tolkar det som landsbygdsministern sade som ett historiskt uttalande från den borgerliga regeringen, som snart suttit vid makten i sju år. Sakta men säkert följer regeringen det socialdemokratiska kravet att alltmer ska ursprungsmärkas, vilket är positivt. Det har tagit många år av trätor, diskussioner och debatter. Förhoppningsvis börjar regeringen i spåren av skandalen ta sig en funderare på om frivillighet verkligen är den lämpligaste vägen. Gång efter gång har vi hört att branschen ska lösa detta genom frivilliga åtaganden så långt det bara är möjligt. Regeringens uppfattning har varit att det annars skulle bli fördyrande och krångligt, troligen tvinga bort producenter från marknaden och så vidare. Regeringen var ju till och med tvungen att lämna ett särskilt yttrande när ministerrådet fattade beslutet om ursprungsmärkning av fryst och färsk fågel, lamm, gris och så vidare. I det yttrandet gav den svenska regeringen uttryck för samma negativa uppfattning som tidigare men ställde sig ändå bakom förslaget. Fru talman! Sammantaget visar hästköttsskandalen på att ursprungsmärkning är helt avgörande för hur livsmedelsbranschen i närtid och framtid ska återfå ett förtroende hos konsumenterna. Varje person som köper förpackad mat har enligt oss socialdemokrater rätt att kräva tydlig och vägledande förpackningsinformation. Det gäller alltifrån ursprung till innehåll, tillsatser och så vidare. I en modern livsmedelmiljö torde det vara en självklarhet. Men uppenbarligen finns bristerna så långt ut i produktionsleden att EU:s medlemsstater via sina livsmedelsmyndigheter och polisiära myndigheter måste gå mycket hårdare fram avseende kontroller, uppföljning, sanktioner och borttagning av felaktigt märkta livsmedel. Fru talman! Det är viktigt att underlätta för konsumenterna att göra sunda och vettiga val av livsmedel. Nyckelhålsmärket är en bra idé. Vi tror att det går att utveckla ännu mer. Vi socialdemokrater vill tillsätta en utredning som granskar vilken vetenskaplig grund samhället har i rådgivningen till konsumenter, tar fram best practice från andra länder och så småningom föreslår ett nytt system för Sverige om en tydligare märkning av matens hälsovärde. Ett system som bör utvärderas är det brittiska, som har trafikljussignalsymboler som anger om maten är hälsosam eller inte. Vi anser också att det bör finnas tydliga regler om användning av falska beteckningar vid servering på restauranger. Det gäller pangasiusfilé som helt plötsligt blir sjötunga, eller för den delen kött som presenteras som oxfilé men är av helt annat djur. Regeringen bör därför granska omfattningen av fusket med beteckningar och föreslå åtgärder som skyddar konsumenterna. Fru talman! Sverige har generellt sett mycket bra dricksvatten. Vi har lärt oss att vi är ett föregångsland när det gäller det vatten som lämnar våra kranar. Det finns dock utmaningar som gör sig påminda och tvingar oss till ny handling och aktiviteter. I färskt minne är Östersund och cryptosporidiumparasiten eller den ökande användningen av så kallad relining vid renovering av vattenledningar i våra fastigheter då epoxyplast innehållande bisfenol A används. Även om vi har det väl förspänt med våra dricksvattentäkter är ändå påfrestningarna stora på hela flödet från källa till kran. Det handlar om gamla vattenledningar som måste bytas ut, hormonstörande kemikalier som hamnar i vattentäkterna, ökade belastningar på vattenreningsverk i tätbefolkade områden och så vidare. Vi måste jobba mycket förebyggande och agera kraftfullt för att minska spridningen av kemikalier i vårt dricksvatten. Därför behöver en myndighet få ansvar för att kontrollera och godkänna material som kommer i kontakt med vatten. (Applåder)

Fru talman! Vi debatterar i dag miljö- och jordbruksutskottets betänkande om livsmedelspolitik. Man kan tycka att det är ett brännhett ämne. För två år sedan tog jag upp frågan med landsbygdsminister Eskil Erlandsson i en frågestund här i riksdagen. Då var den tyska dioxinskandalen på tapeten. Det tyska grisköttet flydde den tyska hemmamarknaden och hamnade bland annat i Sverige. Förutom att det ledde till stark press på våra svenska lantbrukare blottades också en stor brist i vårt märkningssystem eftersom grisköttet i stor utsträckning hamnade i anonyma livsmedel som charkprodukter, andra sammansatta livsmedel och i storkök och restauranger. Det är svårt för konsumenterna, det vill säga oss alla, att kunna göra medvetna val. Det krävs att vi får information. En ursprungsmärkning omfattande såväl chark och andra sammansatta produkter som restaurangled är en sådan information som konsumenten kräver. Vi vet att den djurskyddsnivå som svensk produktion håller har ett starkt stöd hos konsumenterna. Det visar konsumtionssiffror när det gäller kött i butik. Det avser det hela köttet. Där har vi en frivillig ursprungsmärkning som fungerar. Men livsmedelsindustrin visar ett lågt intresse för en sådan märkning på sammansatta livsmedel och i restauranger. Konsumentmakten blir därigenom obefintlig. Ursprungsmärkning är helt nödvändig för att förtroendet för livsmedlet ska upprätthållas. Men det är även nödvändigt för att vända utvecklingen inom det svenska lantbruket. Frivillighet räcker uppenbarligen inte till. För ett par veckor sedan frågade jag konsumentminister Birgitta Ohlsson vad som har hänt under de två år som gått sedan jag senast tog upp frågan i en frågestund med landsbygdsminister Eskil Erlandsson. Dess värre har ingenting hänt. Det måste tydligen till en rejäl skandal för att regeringen ska vakna. Det är sorgligt men sant. Jag tänker då på hästköttet som har sålts som nötkött. Fru talman! En annan fråga som berör mig starkt är vatten. Vi säger att vatten är vårt viktigaste livsmedel. Det kanske låter som en klyscha, men det är ingen klyscha utan en sanning. Vi klarar oss inte utan vatten. Bisfenol A, som förkortas BPA, är ett hormonstörande ämne som inte ska komma i kontakt med dricksvatten. Det tycker också branschföreningen Svenskt Vatten. Under senare år har det blivit allt vanligare att använda metoden med relining vid renoveringar av vattenledningar av våra bostäder. Den är billigare och enklare än ett stambyte. I Småland säger vi att det är "smejdit". Det innebär att vattenledningarna täcks invändigt med epoxyplast som innehåller bland annat bisfenol A. Som jag sade avråder branschföreningen Svenskt Vatten från den metoden i vattenledningar. Jag tror ganska bestämt att det råder bred enighet här i kammaren om dricksvattnets betydelse och att inga främmande ämnen ska få förekomma. Det som gör att jag känner mig otålig är att de förslag till åtgärder som finns inte visar på en kraftfull politik. Jag tycker att försiktighetsprincipen bör råda och att man ska införa ett stopp för bisfenol A i vattenledningar medan myndigheterna utreder. Fru talman! Jag ställer mig givetvis Miljöpartiets samtliga reservationer, men för tids vinnings skull yrkar jag bifall till reservation 6 om dricksvatten. (Applåder)

Fru talman! Jag inleder med att yrka bifall till våra reservationer nr 3 och 11. Givetvis ställer vi oss bakom också de övriga reservationerna, men för tids vinning yrkar vi bifall endast till dessa två. Det handlar om livsmedelspolitik. Jag står här återigen och lyfter upp frågan om kött från djur som skäktats. Jag hade inte tänkt göra det i år, inte minst för att riksdagen förra året kovände och åtminstone delvis satte ned foten i denna fråga. Regeringen fick då ett direktiv från riksdagen att Sverige bör arbeta för att EU inför en tydlig märkning av kött som kommer från djur som slaktats utan bedövning. Detta beslut tillkom under ganska hård medial press, vilket föranledde hela kovändningen. Jag trodde någonstans i min enfald att regeringen ändå hade för avsikt att hedra tillkännagivandet. Snart kommer Irland att ta över ordförandeklubban i EU. Irland är ett av de länder som pekats ut för att använda sig av just de metoderna och då exportera kött från djur som skäktats. I detta läge tycker jag att det borde vara en självklarhet att lyfta frågan, men det har regeringen alltså valt att inte göra. Därför står jag här nu igen och frågar: När ska det hända någonting? När ska det hända något över huvud taget? Detta har jag sagt förr, men jag upprepar mig: EU-kommissionen släppte under 2011 en rapport som gav belägg för att upp till 75 procent av djuren inom EU dödas på ett brutalt sätt utan bedövning. En mycket stor andel av Europas nöt och lamm slaktas alltså med stöd av undantag som religiösa regler som halal och koscher påbjuder. För den som har glömt vad halal- och koscherslakt egentligen innebär betyder det alltså att man skär halsen av djuret medan det fortfarande är vid liv. Poängen är att djuret ska förblöda medan det fortfarande är vid liv och till och med vid medvetande. Det finns gott om filmer på Youtube som visar denna process. Om man ser dem skär det rejält i hjärtat. Djur som har slaktats på detta sätt exporteras sedan till Sverige där det hamnar i våra restauranger, butiker och så vidare. Det hamnar kanske i söndagsgrytan, kanske i barnens tacos och helt säkert i magen hos ovetande konsumenter. I svensk lag håller djurskyddet glädjande nog högre klass. Svensk djurhållning är i de flesta avseenden bättre än på många andra platser i världen, och svenska bönders djuretik är inte sällan ett föredöme som vi kan vara stolta över. I Sverige är det för de flesta helt otänkbart att skära halsen ett djur och låta det förblöda under ett ångestfyllt förlopp. Av denna och många andra orsaker sätter många i branschen en stolthet i att märka sina produkter med ursprungsbeteckningen Svenskt kött. Vid det här laget är det dock riksbekant att köttet vi importerar däremot långt ifrån alltid lever upp till den standard och kvalitet eller ens till den djurart som svenska konsumenter har rätt att förvänta sig. En obligatorisk märkning av allt skäktat kött ser jag som ett minimum i denna fråga, även om Sverigedemokraternas mål är ett totalförbud för både import och inhemsk produktion av detta kött och detta systematiska djurplågeri. Importförbudet ska då givetvis omfatta även andra djupt omoraliska animaliska produkter. Jag vill återigen säga detta för att förtydliga och för att slippa missförstånd: Den variant av halalslakt som bedrivs i Sverige, där djuret är bedövat enligt svenska djurskyddsregler, lägger jag mig inte i. Jag vill bara få detta sagt. En annan del av lösningen på köttfusket är att på olika sätt stärka den inhemska produktionen genom strukturbyggande åtgärder för lokala och regionala värdekedjor. Detta skulle vara värdefullt för konsumenterna, men inte minst för de svenska företag som verkar i glesbygden. En obligatorisk ursprungsmärkning av allt slags kött och alla köttprodukter vore på sin plats även vad gäller sammansatta produkter och restaurangmenyer. I betänkandet har Sverigedemokraterna en reservation där vi framhåller behovet av att en parlamentarisk utredning tillsätts för att ta fram underlag för en långsiktig livsmedelsstrategi. Vi tycker att det är dags att vi stakar ut en väg för vad det är vi vill med den svenska produktionen. Ska vi över huvud taget ha kvar någon produktion i det här landet, eller ska vi bara låta den försvinna ut i Europa? Om hur det ser ut just nu kan jag bara säga: Det duger inte!

Fru talman! På förekommen anledning ska jag be att få göra en rättelse. Jag yrkar bifall till reservation 10 och inte till reservation 12, som inte existerar. Det var inte meningen, men så kan det bli ibland när man har lite bråttom. Jag har en fråga till Josef Fransson, eller det kanske är mer av ett förtydligande. Jag har inte riktigt lärt mig alla definitioner som kommer när det gäller produkter och så vidare. Vad innefattas i begreppet djupt omoraliska animaliska produkter?

Fru talman! Det jag tycker är mest alarmerande är just det som jag upp i mitt anförande om djur som slaktas helt utan bedövning. Det ska inte förekomma - punkt. Det är i alla fall min och Sverigedemokraternas uppfattning. Men det finns andra exempel på omoraliska animaliska produkter. Vi har i vårt program tagit upp till exempel gåslever eller kinesiska pälsverk. Det är sådant som produceras under rätt så bestialiska former.

Fru talman! Tack - nu fick jag svaret!

Fru talman! Jag vill inleda med att säga att jag självfallet står bakom alla reservationer som Vänsterpartiet har bidragit till i betänkandet. Jag skulle vilja tala om två saker: mat och vatten. Jag börjar med maten. Jag håller fullt ut med Pyry Niemi om hans kritik av de stora brister som finns i kontrollen av den mat som vi äter. Är det någonting som hästköttsskandalen har lärt oss är det att mat inte borde betraktas som vilken vara som helst. Mat väcker känslor. Det är fullt befogat eftersom mat ofta kommer från levande, kännande individer - djur. Mat väcker känslor, för det handlar också om miljön. Vi odlar livsmedel på ett visst sätt, mat transporteras och så vidare. Allt detta påverkar självfallet miljön. Jag tycker att det är fantastiskt att det finns ett sådant stort engagemang bland svenska folket i matfrågor. Svenska folket, och för övrigt allt folk i världen, har all rätt i världen att få veta exakt varifrån deras mat kommer och på vilket sätt deras mat har tagits fram. Det får man inte i dag. I och med EU har detta blivit etter värre, för med EU har vi fått en inre marknad där djur och livsmedel betraktas just som vilken vara som helst. Ett enskilt land kan svårligen införa en hårdare lagstiftning och kan svårligen - jag skulle vilja säga att det är omöjligt - sätta upp stopp vid gränserna för till exempel långa transporter av djur eller transporter av djur där man vet att de kommer att behandlas på ett dåligt sätt. Vi måste komma till rätta med det här. I dag talar vi om hästköttsskandalen. I går talade vi om galna ko-sjukan, eller var det svinpest eller fågelinfluensa? Epidemierna och problemen kommer på varandra. Det är hela tiden någonting nytt. Jag tror att detta är vad vi får av den industriella och extremt intensiva produktion av livsmedel som vi har i dag, där det är hart när omöjligt att ha någon insyn i hur produktionen går till. Det fina med detta är att det går att göra saker för att vi ska få lite mer kontroll över produktionen. Obligatorisk ursprungsmärkning är ett förslag. Jag delar som sagt fullt ut kritiken mot landsbygdsminister Eskil Erlandsson och hela den svenska borgerliga regeringens agerande i frågan, som jag tycker har varit under all kritik. Det är självklart att vi ska ha en obligatorisk ursprungsmärkning av all mat. Det gäller även sammansatta produkter. Vi behöver fler inspektioner av hur livsmedel produceras, inte minst fler inspektioner av hur djuren behandlas. Då behövs mer resurser till våra länsstyrelser. Kontrollanterna från våra länsstyrelser ska ha möjlighet att ta ut en avgift när de åker ut och kontrollerar. Livsmedelsverket behöver också ökade resurser. Här kanske regeringen måste välja mellan bättre kontroll av mat och mer av pratlandet - nej, ursäkta, jag menar Matlandet Sverige. Man kanske inte kan ha en massa mattävlingar och mässor och stöd till olika företag som vill exportera mat och samtidigt ha en bra livsmedelskontroll. Vi i Vänsterpartiet säger att vi måste satsa mer resurser på en bättre kontroll. Vi måste också över lag ha högre krav på djurskyddet. Låt mig nämna ett exempel på vad vi i Vänsterpartiet vill göra. Vi vill införa en djuretisk ombudsman som ska ha kontroll över hur djuren behandlas i Sverige. Medlemsländerna måste till exempel ha rätten att stoppa långa djurtransporter med hänvisning till hur djuren kommer att behandlas. Det här är en fråga som Sverige i så fall måste väcka i EU. Enskilda medlemsländer ska kunna sätta djurens väl och ve före den inre marknadens. Jag vill avsluta mitt prat om mat med att säga något om obligatorisk ursprungsmärkning av mat. Ett vanligt motargument mot att även ta med sammansatta produkter, till exempel pyttipanna, lasagne, moussaka eller vad det kan vara som vi köper i frys- eller kyldisken, är att det skulle bli mycket kostsamt och mycket svårt att ta reda på varifrån allt kött i lasagnen kommer. Enligt uppgift kan köttet i en svensk lasagne komma från 16 olika länder. Och det är precis min poäng. Man ska inte kunna ha kött från 16 olika länder i en lasagne. Jag vill göra det svårare att köpa en massa livsmedel från hela världsmarknaden, koka ihop det till någonting och sedan påstå att det är en viss sak ute i butiken. Däremot vill jag göra det lättare för de producenter som vill använda sig av mer närproducerade livsmedel. Det underlättar vi i allt väsentligt om vi ställer krav på obligatorisk ursprungsmärkning även på sammansatta varor. Jag vill också nämna reservation 6 om ett ökat skydd av vårt dricksvatten. Kew Nordqvist från Miljöpartiet har redan tagit upp problemet med så kallad relining. Det handlar om att man sätter ett tunt plastfilter i rören med dricksvatten i våra hus och lägenheter. Än så länge är detta inte så utbrett. Jag tror att det är ungefär 3 000 lägenheter i Sverige i dag som får dricksvattnet genom relinade rör. Men om vi inte gör någonting nu kan det här bli ett mycket stort problem i framtiden, och det kommer att bli ett stort folkhälsoproblem eftersom bisfenol A är en farlig kemikalie som är hormonstörande. Vi i Vänsterpartiet vill ha ett totalförbud mot bisfenol A. Vi tycker att det är färdigutrett och färdigbehandlat. Vi önskar att vi kunde få en bred enighet om det här i riksdagen. Fram till dess stöder vi förslaget att vi åtminstone ska ha en myndighet som godkänner det material som kommer i kontakt med vårt dricksvatten. Jag vill understryka vikten av detta genom att nämna en ny undersökning som gjordes av Kemikalieinspektionen, Boverket och Livsmedelsverket. De tog prover på dricksvattnet i 22 olika lägenheter i Stockholm, Malmö och Göteborg. I 8 av dessa 22 lägenheter hittade man bisfenol A i dricksvattnet. Det är förstås oacceptabelt. Man kan hänvisa till olika beredningar, utredningar och så vidare, men det är faktiskt viktigare att vi får stopp på detta. Relining är ingenting som vi behöver, utan det går att byta stammarna när de blir gamla. Därför behöver vi ett totalförbud mot bisfenol A, och vi behöver en ökad kontroll av kvaliteten på det vatten som vi dricker. (Applåder)

Fru talman! I miljö- och jordbruksutskottets betänkande MJU9, Livsmedelspolitik , behandlas sammantaget 39 motioner, och jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet. Äta bör man, annars dör man. Det är ett välkänt talesätt som påtalar livsmedlens centrala del i vår överlevnad. Det gör också att tillgången på livsmedel genom historien spelat en viktig politisk roll. Det är en roll som inte lär minska i betydelse med befolkningsökning och förändrat klimat. Vi ser redan i dag hur vissa länder kämpar för livsmedelsförsörjningen, medan vi lever i ett land där problemet i stället är att vi slänger mat. I Sverige lägger vi i dag en betydligt mindre andel av vår inkomst på livsmedelsinköp än vad vi gjorde under 1900-talet. Så sent som 1980 var andelen cirka dubbelt så stor som den är i dag. Handeln pressar priserna hos leverantörerna varje år, och de pressar i sin tur priserna hos producenterna. Anledningen är att vi konsumenter faktiskt ofta söker lägsta pris trots att vi säger att vi vill köpa kvalitet, svenskt och miljömärkt. Det gäller oavsett om vi handlar som privatpersoner eller som LOU-konsumenter. När jag har träffat livsmedelsföretag har de beskrivit denna press från handeln för mig. De berättar hur de inför kommande avtal kan få krav på sig att sänka priset på kött med till exempel 10 kronor per kilo. För att kunna nå detta krav får de sedan gå igenom allt från om det går att hitta billigare styckningsdelar till om det går att hitta billigare kött från andra länder eller om det till och med går att öka vattenhalten i köttet. Det är genom denna spiral som skandaler som den nyligen upptäckta hästköttsinblandningen i nötkött kan uppkomma. När priserna pressas och fler led och fler länder är inblandade är det lätt för kriminella att dra fördel av situationen. Eftersom det är många aktörer involverade vill jag också påstå att det är mångas ansvar. Inte minst har vi som konsumenter ett ansvar. Vi kan inte förvänta oss att betala för en begagnad Skoda och få en fullutrustad, ny Ferrari eller ens en Volvo. Däremot ska vi självfallet kunna förvänta oss att det som står på förpackningen är det vi faktiskt köper. I måndags köpte jag två förpackningar rökt skinka i min vanliga livsmedelsbutik hemma i Åkersberga. Den ena var det billigaste egenmärket, och den andra var ett alternativ med svenskt kött. Den billiga har ett pris på 64:50 per kilo, medan den dyra i stället kostar 219 kronor per kilo. Innehållsförteckningen på den ena lyder: Skinka av helmuskel 95 procent, koksalt, antioxidationsmedel, druvsocker, stabiliseringsmedel, socker, kryddextrakt, konserveringsmedel, frivillig Svenskt-kött-märkning. Innehållsförteckningen på det andra alternativet lyder: Skinka av gris 78 procent varav 64 procent skinkbitar och 14 procent mald skinka, vatten, salt, druvsocker, stabiliseringsmedel, animaliskt protein, vegetabilisk fiber, antioxidationsmedel, konserveringsmedel, rökarom, uppfött och slaktat inom EU. Ni kan kanske gissa vilken som var den billiga varianten. Fru talman! Förutom att vi riskerar att få sämre kontroll över innehållet i våra produkter när vi ständigt kräver sänkta priser riskerar vi att slå ut den svenska livsmedelsindustrin. När jag träffade Procordia lyfte de upp ett problem, nämligen att det inte går att endast köpa svenskt kött och ha i produkterna även om de skulle vilja. Det finns helt enkelt inte ett tillräckligt utbud i Sverige eftersom många köttproducenter har fått lägga ned sin verksamhet. Vi har i många fall högre krav på svenska köttproducenter än vad övriga EU-länder har, för att inte tala om länder utanför EU. Om vi ställer högre krav på djurskydd i Sverige, vilket i sig är bra, måste vi vara beredda att betala för det också, vilket vi uppenbarligen inte är i dag. Allt detta är något vi politiker måste ha i åtanke innan vi går in och reglerar ännu mer inom livsmedelsområdet! Fru talman! Under perioden 1993-2009 ökade antalet livsmedelsföretag i Sverige samtidigt som antalet anställda minskade. Bland annat ser vi fler mindre företag som väljer att vidareförädla en produkt på gården och skapa mervärde. Ett exempel är Ängavallen i Vellinge, som har valt att låta djuren växa upp på vegetarisk kost och leva i en naturlig miljö. De har eget slakteri, egen gårdsbutik, eget mejeri, eget bageri, restaurang och hotell. Ägaren, Rolf Axel Nordström, är även Matlandetambassadör för Skåne under Matlandet Sverige. Visionen för Matlandet Sverige är att skapa tillväxt och nya jobb inom mat- och upplevelsesektorn. Minst 10 000 nya jobb, en fördubbling av livsmedelsexporten och fler turistnätter på landsbygden är några av de mål som har satts upp. Matlandet Sverige har även fått en del kritik, inte minst tidigare i år när diskussionen kom upp om att ingen vet vilka effekter som stöden haft och att det är osäkert om satsningen någonsin går att utvärdera. När jag tidigare har träffat livsmedelsproducenter har jag fått höra kritiken att det bara handlar om korslagda morötter och inte om den storskaliga livsmedelsproduktionen, det vill säga den del av livsmedelsproduktionen som faktiskt gör oss mätta om dagarna. Jag tycker att alla medel och initiativ för att lyfta livsmedelsfrågan är bra, oavsett om det handlar om korslagda morötter eller om en avkastning på höstvete med 10 ton per hektar. För mig är det inte finare att odla och förädla ekologiska morötter än vad det är att kunna leverera hundratals ton vete och korn. Fru talman! Livsmedel är en viktig näringskedja, från jord till bord. Här har vi alla ett ansvar, inte minst de berörda industrierna och branschorganisationerna. Vill exempelvis LRF att vi ska köpa mer svenskt får de berätta för oss varför. Ett sådant väldigt lyckat LRF-arrangemang är Skånsk Mat som hålls i Smygehamn varje år. Där serveras bland annat skånsk äggakaka, en stor succé sedan flera år. Livsmedelsföretagen, Li, vill se centraliserade livsmedelskontroller av Livsmedelsverket för att öka kvaliteten på kontrollerna. De anser att den kommunala kontrollen i dag har många brister. Jag har själv träffat företag som lyft fram denna fråga till mig. De känner att det blir en orättvis konkurrenssituation när vissa livsmedelsföretag som kontrolleras av en kommun inte följer samma krav som de livsmedelsföretag som kontrolleras av Livsmedelsverket. Andra företag har tjatat sig till att bli kontrollerade av Livsmedelsverket för att de själva ska känna sig tryggare med kontrollen. Lantmännen har startat ett intressant projekt om matsvinn, där de sammanställt olika recept på vad man kan göra med rester. En undersökning som Lantmännen gjorde 2012 visar att 43 procent av svenskarna försökt att minska mängden mat de slänger. Trots det slängs var femte kasse som bärs ut ur butikerna. Fru talman! Äta bör man, annars dör man. Vi behöver livsmedel för att överleva, och vi behöver arbete för att kunna producera mat och välfärd. Om kritiken varit tuff mot Matlandet Sverige och dess eventuella framgång har en annan satsning varit lättare att följa upp. Sänkningen av restaurangmomsen har skapat jobb inom livsmedelskedjan. Enligt SCB hade det skapat 5 000 nya jobb fram till december 2012. Momssänkningen har dessutom gett ökad lönsamhet i en annars svag bransch. Det är positivt för alla, för oss konsumenter som betalar mindre än vad vi skulle ha gjort annars, för dem som har fått ett jobb och för dem som säljer råvaror till restaurangerna. Fru talman! Avslutningsvis vill jag kommentera några av de motioner som tas upp i betänkandet. När det gäller ursprungsmärkning av livsmedel är det redan obligatoriskt inom flera områden, och från och med december 2014 kommer detta krav att utökas till kött från ännu fler djur. EU-förordningen ställer även högre krav på läsbarhet på märkningen. Motionen kring att lagstifta om ändring från bäst-före-märkning till minst-hållbar-till- märkning anser jag inte löser problemet med matsvinn. Matsvinn handlar i stället om kunskap, kunskap om hur livsmedlet ska förvaras och inte minst om vad datummärkningen betyder. Jag tror att oavsett om det står "bäst före" eller "minst hållbar till" kommer de utan kunskap att slänga varan när datumet har gått ut. Det finns en motion om dricksvatten och frågan om material som kommer i kontakt med dricksvatten. Det är en viktig fråga. Det gäller inte minst diskussionen kring bisfenol A. Den utredning som görs för tillfället av Boverket och Livsmedelsverket kring relining och spår av bisfenol A i dricksvatten är viktig, och även om det redan visat sig att det finns mätbara spår av bisfenol A i proverna är det för tidigt att uttala sig om resultatet, då den färdiga slutrapporten kommer först i vinter. Men den utredningen tillsammans med förslag om ändrad ansvarsfördelning mellan Socialstyrelsen och Livsmedelsverket visar att regeringen tycker att det är en angelägen fråga och att vi tar den på allvar. Med det vill jag återigen yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet. (Applåder)

Fru talman! Jag skulle vilja fråga Linda Wemmert några saker. Jag instämmer fullt i att det finns ett stort problem med att grovt kriminella i dag kan utnyttja olika kryphål som finns i vår lagstiftning och sälja mat och förpacka mat som inte är det som förespeglas och uppenbarligen tjäna väldigt mycket pengar på det. Men det jag saknade lite, Linda, i ditt anförande var vad Moderaterna vill göra konkret för att råda bot på det här problemet. Som jag sade i mitt anförande: Om vi kan införa en obligatorisk ursprungsmärkning av allt kött, inklusive sammansatta produkter, blir det åtminstone svårare för de kriminella. Är det någonting Moderaterna är beredda att backa upp? Min andra fråga rör Matlandet Sverige. Linda säger att det ska leda till 10 000 nya jobb. Jag har faktiskt sett uppgifter om 20 000 nya jobb. Det verkar vara ett projekt där man kan bjuda till lite hur som helst. Frågan är: Hur många jobb har Matlandet Sverige lett till? Det har pågått sedan 2008. Det är ett antal år. Nu skulle jag vilja veta hur det blev enligt Moderaternas bedömning. Blev det 10 000? Blev det 20 000? Blev det några nya jobb över huvud taget? Sänkningen av restaurangmomsen kostade 5,4 miljarder första året. Sedan är det 4 miljarder de resterande åren. Linda säger här att det har lett till, högt räknat, 5 000 nya jobb. Det innebär att varje jobb kostar ungefär 1 miljon kronor. Det torde vara Sveriges dyraste jobb. Det är ingen bra satsning.

Fru talman! Tack, Jens Holm, för de frågorna! Du börjar med att säga att obligatorisk ursprungsmärkning skulle göra det svårare för kriminella. Jag tror inte att det skulle göra det, för kriminella hittar alltid kryphål. Och vi har ju fusk även när det gäller varor där det finns ursprungsmärkning. Jag ser att en obligatorisk ursprungsmärkning snarare bara skulle höja kostnaderna ännu mer och ge en ännu mer lukrativ marknad för de kriminella, som då kan få in billigare kött. Jag tror faktiskt att frivillig märkning är det bästa. Där har vi Svenskt kött, som är en frivillig märkning och som är väldigt framgångsrik. Sedan gällde det Matlandet Sverige och hur många jobb det blev av det. Ja, det framgick i mitt anförande att det inte har utvärderats på den nivån. Men målet att det ska skapa jobb ligger fortfarande kvar. När det gäller den sänkta restaurangmomsen och kostnaden per jobb tycker jag inte att man kan räkna på det sättet. Jag tycker att alla jobb är viktiga. Här har vi skapat 5 000 nya jobb, enligt SCB. Dessutom anses priserna på maten på restaurangerna vara lägre i dag i och med detta än vad de skulle vara annars, eftersom matpriserna har gått upp i den rådande situationen på finansmarknaden och med en stark svensk krona. Priserna hålls nere. Det är fler som har fått arbete. Och det har blivit ökad lönsamhet hos företag som annars kanske hade fått lägga ned. Jag tycker alltså inte att det går att räkna vad kostnaden är per jobb.

Fru talman! Vad gäller den frivilliga märkningen är det jättebra att vissa vill gå före och märka frivilligt. Men det vi gör ifall vi kräver en obligatorisk ursprungsmärkning är att vi säger att den standard som både du och jag tycker är bra, nämligen att man ska märka så att man ser varifrån köttet kommer, är den standard som ska råda för alla. Därmed borde det bli bättre för dem som har gått före och som är seriösa. Och de som är dåliga måste helt enkelt skärpa sig. Jag förstår verkligen inte resonemanget att det till och med skulle bli lättare för kriminella ifall vi inför en obligatorisk ursprungsmärkning. Sedan måste jag säga något om Matlandet Sverige. Man går ut med ambitionen att det ska leda till 10 000 nya jobb - och jag har som sagt sett siffran 20 000 också. Man studsar liksom till när man läser det, för det är en otroligt hög siffra. Men då måste man faktiskt också kunna göra någon form av rimlighetsbedömning efter alla dessa år som Matlandet Sverige nu har pågått. Jag tycker att det är en brist när ni som är anhängare av Matlandet Sverige står och pratar i riksdagens kammare om hur bra det här ska bli, och nu när vi har haft Matlandet Sverige i fem år - eller är det till och med sex år? - kan ni fortfarande inte säga om det har lett till ett enda nytt jobb. Jag håller med, Linda, om att alla jobb är viktiga. Det är därför vi i Vänsterpartiet tycker att det är så viktigt att vi får fler förskollärare, att vi får mer personal inom äldreomsorgen och att vi får fler sjuksyrror inom vården. Det är där som pengarna behövs, inte för att man ska se till att McDonalds och Burger King ska kunna göra större vinster.

Fru talman! Fler förskollärare och fler sjuksköterskor, säger du. Ja, det är jättebra. Men vi behöver andra jobb också. Och genom att sänka restaurangmomsen har vi skapat 5 000 nya jobb. De här företagen har ofta en låg lönsamhet. Vi pratar inte bara om McDonalds och Burger King. Det här gäller även andra restauranger. Vi har säkerställt att folk har råd, även sjuksköterskor och förskollärare, att gå på restaurang, eftersom vi har hållit nere priserna, som annars skulle ha höjts, eftersom vi har en stark svensk krona. Jag tycker faktiskt att det är en bra satsning. Vi har skapat 5 000 jobb, och vi har hållit nere priserna så att också de som inte tjänar så bra ska ha råd att gå på restaurang. När det gäller frivillig märkning sade jag inte att det skulle bli lättare för de kriminella. Jag sade bara att det inte går att utesluta att vi kommer att ha kriminell verksamhet även om vi inför en obligatorisk ursprungsmärkning. Jag tror inte på att höja priserna ännu mer för våra redan ansatta livsmedelsproducenter genom att ha en obligatorisk ursprungsmärkning som ändå inte säkerställer att det inte finns möjlighet och kryphål för de kriminella att ha en lukrativ verksamhet. Jag ser alltså inte att det är lösningen på problemet. Lösningen är snarare ökade kontroller och ökade straff för dem som fuskar så att vi ger ett incitament att hålla koll på detta. Jag tycker fortfarande att vi i stället ska premiera en frivillig märkning, där vi lyfter fram dem som vill visa att de gör rätt. Angående Matlandet Sverige har vi ännu inte kommit underfund med hur många jobb det har skapat. Utvärderingen pågår. Men jag tycker ändå att det är en bra satsning. Som jag sade: All satsning på att lyfta upp livsmedelspolitik och livsmedelsfrågor är positiv. Oavsett om det handlar om korslagda morötter eller högproducerande spannmålsjordbruk tycker jag att livsmedelsfrågan är så pass viktig att det är bra om vi diskuterar den i Sveriges riksdags kammare.

Fru talman! Jag har några frågor till Linda Wemmert. Är det enbart konsumenternas ansvar att ställa krav på producenterna? Jag tyckte det andades sådan retorik i hennes anförande. Om nu EU-kommissionen skulle föreslå obligatorisk ursprungsmärkning till exempel av processat kött, kommer även ni moderater då att ställa er bakom ett sådant förslag, precis som landsbygdsministern? När det gäller Matlandet Sverige tycker jag att det är lite märkligt. Det har pågått i drygt fem år. Jag har fått höra här från talarstolen att det kommer en utvärdering om vad det de facto har genererat. Den borgerliga regeringen har suttit vid makten i snart sju år, men vi har fortfarande inte sett någon utvärdering av det. Det vore på sin plats att riksdagen nu fick något slags utvärdering av hur många jobb satsningen de facto har gett. Sedan tror jag inte riktigt på att det tack vare restaurangmomssänkningen har skapats 5 000 jobb. Enligt de siffror vi har var det fortfarande inte en större ökning än året innan krogmomssänkningen. Om den statistiken stämmer eller inte har jag inte hunnit dubbelkontrollera, men det kan Linda Wemmert göra som kanske har bättre koll på det. Slutligen: Jag märkte ju på Linda Wemmerts anförande att hon inte är för obligatorisk ursprungsmärkning. Om det nu kommer ett läge där det införs, på vilket sätt tror hon att det skulle ge negativa konsekvenser för konsumenterna att få mer information på förpackningarna och värdefull insikt om på vilket sätt och var någonstans produkterna har producerats? Det måste väl ändå vara något slags skyldighet från producenterna att informera dem som ändå köper saker så att de vet vad de de facto innehåller?

Herr talman! Tack, Pyry Niemi, för dina frågor! Jag tycker absolut inte att det endast är konsumenternas ansvar. Jag kan bara inte se att vi kan frånta konsumenterna ansvar. Det är trots allt ändå vi som står för den allra största efterfrågan på livsmedel. Vi gör ett val. Det finns mängder med studier som tittar på det inkonsekventa i att vi, när vi får frågan, säger att vi vill köpa svenskt, vi vill köpa kvalitet, vi vill köpa miljömärkt och ditten och datten. Och så går vi ut från vår Ica- eller Konsumbutik med ett helt annat innehåll i våra matkassar. Detta visar att vi inte står för det vi säger, och det gör att vi är med och pressar priserna, vilket gör att producenterna försöker hitta sätt att producera billigare mat. Däremot är det som sagt inte enbart konsumenternas ansvar att ställa krav. Jag tycker att frivillig märkning är jättebra. Jag tycker att konsumenterna har rätt att veta vad det är de handlar. Det ska gå att hitta mat som man vet var den kommer ifrån. Att ha en obligatorisk märkning som möjligtvis är ensidig från Sveriges sida och som höjer priserna och kostnaderna ännu mer ser jag dock inte som rätt lösning, men om EU-kommissionen kommer med ett förslag som ska gälla för hela EU ser jag det som självklart att Sverige följer det. Jag menar att vi inte kan fortsätta att ställa högre krav i Sverige, vilket vi gör med djurskyddet, när vi sedan inte köper den vara som vi själva har varit med och beslutat om att höja priset på. Pyry Niemi var osäker på de 5 000 jobb som sänkningen av restaurangmomsen har skapat. Jag läser vad SCB har sagt i en rapport som TT hade bett dem ta fram, och jag litar på dem.

Herr talman! Jag ställer inte jobb mot jobb, men jag noterade nu i veckan en diskussion som framfördes av Moderaterna när det gäller utbildningspolitiken att det skulle finnas fler lärare och att mer tid skulle användas för pedagogiskt arbete. 5,4 miljarder kronor hade till exempel kunnat användas till 10 000 nya lärarjobb, bara som en marginell kommentar i sammanhanget. Enligt den statistik som jag nu har läst på påstås det att det har skapats 5 000 nya jobb tack vare restaurangmomsen. Ja, det kanske det har gjort. Men det finns också siffror på att det inte är fler nya jobb som har skapats året efter restaurangmomssänkningen än året innan. Det där får vi ta och kolla upp. Jag är inte helt säker på det, men jag har läst på och jag kände att det var något som inte riktigt stämde där. Tillbaka till Matlandet Sverige: Vi är väldigt angelägna om att se vad de här pengarna används till. Precis som Jens Holm säger är det helt anmärkningsvärda siffror som framförs. Om det ska skapas 10 000 nya jobb tack vare Matlandet Sverige borde väl regeringen åtminstone efter fem, kanske sex års funderande ha någon form av analys av vad det har lett till. Vad finns det för någonting konkret att förhålla sig till? Jag har inte sett någon siffra. Jag har ställt frågan här förut, men jag har fortfarande inte fått någon form av signal. Åtminstone någon form av substantiell information kunde väl komma riksdagen till känna. Vart har det lett någonstans? Vart går det? Hur många nya jobb har det blivit? Ökar exporten? Allt det här borde kunna föreläggas och förevisas, men det är väldigt lite, väldigt sparsmakat, och det får åtminstone mig att tro att det här inte fungerar fullt ut. Det är verkligen i många stycken Pratlandet Sverige. Jag välkomnar att Moderaterna nu också kan tänka sig att ställa sig bakom obligatorisk ursprungsmärkning av mat.

Herr talman! Jag vill poängtera att obligatorisk ursprungsmärkning är om det är på EU-nivå. Det vill jag poängtera nu när Pyry Niemi sammanfattade åt mig. Pyry Niemi sade att han inte ville ställa jobb mot jobb men att de 5,4 miljarderna kunde ha använts till 10 000 nya lärarjobb i stället. Här har vi enligt SCB 5 000 nya jobb inom restaurang. Vi har ökad lönsamhet. Fler människor har råd att gå ut och äta. I och med att momsen har sänkts har vi kunnat hålla nere priserna som annars skulle ha höjts, eftersom kronan har ett högre värde. Pratlandet Sverige, säger Pyry Niemi. Vi kallar det Matlandet Sverige. Självklart förväntar vi oss alla en utvärdering så småningom, men som jag sade redan i mitt anförande och i replikskiftet med Jens Holm tycker jag att det är viktigt att vi lyfter upp diskussionen om livsmedel och hur viktigt det är med bra mat av bra kvalitet och hur viktig den är för oss och för kvaliteten att leva på landsbygden. Därför har jag än så länge förtroende för detta, och jag tycker att det är väldigt intressant att se att diskussionen om Matlandet Sverige även ligger till grund för vad vi kallar en obligatorisk ursprungsmärkning: att vi ska veta vad vi äter och av vilken kvalitet. Det är mycket det som Matlandet Sverige handlar om, till exempel att komma ut på Ängavallen, som jag nämnde, där man verkligen vet var man fått maten ifrån eftersom allting är odlat och framtaget på gården. Det tycker jag är ett väldigt bra exempel på Matlandet Sverige.

Herr talman! Ingen kan undgå att uppfatta och uppleva hur ämnet livsmedel engagerar oss alla. Ingen har säkert inte heller undgått att uppmärksamma den senaste tidens så kallade hästskandal, som också har lyfts fram här i dag. Att konsumera hästkött av hästar som är fria från olika typer av antibiotika är för mig oproblematiskt. Däremot att blanda in hästkött och kalla det nötkött är kriminellt och visar på vikten av kontroll och uppföljning samt kännbara strafförlägganden eftersom såväl människors hälsa som tilltro till märkningssystem och spårbarhet riskeras. Konsumenter måste känna trygghet i att all märkning är korrekt av hälsoskäl och av etiska eller religiösa skäl. I dagens betänkande tas livsmedelsmärkning upp, där kommissionen har fått i uppdrag att i slutet av 2014 utreda konsekvenserna med ursprungsmärkning i produkter där kött ingår som ingrediens. Obligatorisk ursprungsmärkning har utvecklats i EU. I debatten låter det som att vi inte har tagit några steg i EU, men det har tagits flera steg framåt. Fler och fler köttslag ingår, och även andra slags produkter, i dessa märkningar. Jag välkomnar den konsekvensutredning som EU beslutat sig för att göra. Detta får givetvis en ökad aktualitet med tanke på det vi har upplevt - nu senast när konsumenter har vilseletts. Det finns dock, herr talman, också en rad frivilliga märkningar som har lyfts fram här i dag som kan både informera och vägleda konsumenter. Märkningen Svenskt kött ingår i en branschöverenskommelse och innebär att all köttråvara i produkten kommer från grisar, nötdjur, får eller lamm som är födda, uppfödda, slaktade och styckade i Sverige. Följaktligen omfattas de av svenska miljö- och djurskyddsregler. Här finns också krav på bedövning. Vi godkänner inga sådana undantag. Det är också en fråga som har varit uppe till debatt. Konsumenterna har ett eget val. Jag vill också nämna att frågan om krav på märkning när det gäller bedövning - halalslakt och koscherslakt - har regeringen lyft upp i EU. Folkpartiet drev på för att lyfta över djurskyddstillsynen till länsstyrelserna, vilket oppositionen var emot. Man spjärnade emot när Alliansen drev frågan. Jag kan konstatera att det visade sig vara ett riktigt beslut. Folkpartiet är också positivt till att se över möjligheten att lyfta upp livsmedelstillsynen ytterligare ett steg. Herr talman! Även om vi kan känna stolthet över nationella miljö- och djurskyddsregler är det viktigt att också arbetet inom EU blir framgångsrikt på dessa områden. Det stärker inte bara konkurrenskraften utan ger också ökat skydd för djur och mark i hela EU. Här sker ett enormt arbete. Här sker ett arbete för att minska långa djurtransporter och skapa en gemensam djurskyddslagstiftning. Vi ska inte glömma allt som sker, herr talman. Jag vill också påpeka att Folkpartiet och Alliansen vill underlätta handel av livsmedel mellan folk och länder. Vi vill inte försvåra handeln. Herr talman! Jag har bara hunnit skumma igenom Anders Wijkmans gedigna utredning Goda affärer - en strategi för hållbar offentlig upphandling . Jag räknar med att regeringen kommer att ta till sig flera av de konstruktiva förslag som finns i utredningen för att göra det tydligt att brukarna kan lämna en kravspecifikation vid upphandlingar. Detta gäller inom alla områden, från upphandling av skolmat till hur och i vilken regi äldreomsorgen ska utföras. Herr talman! Alla tidigare talare i dag har lyft fram frågan om vatten. Jag vill verkligen instämma. Det finns inget livsmedel som är så viktigt som vårt vatten. Vi inser inte alla gånger vilken tillgång vi har i vårt land. Det är en tillgång som vi både slösar med och många gånger missbrukar. Jag antar att jag inte är ensam om att efter en utlandsvistelse, där man inte ens vågat borsta tänderna i kranvattnet, njuter obeskrivligt av ett glas vatten vid hemkomsten. Många av oss har enskilda brunnar. Vi har ett stort ansvar att kontrollera att det vattenfyllda glaset innehåller just det rena och friska vattnet. I samband med ett tillsynsprojekt framkom det att endast 20 procent av de enskilda brunnarna hade tjänligt vatten. Övriga brunnar hade anmärkningar eller hade till och med otjänligt vatten. Dricksvattenförsörjningen måste säkras genom starkare skydd för yt- och grundvattentäkter. Berörda sjöar som används som vattentäkter borde inrymmas i begreppet riksintresse. Det måste även i fortsättningen ställas höga krav på och ökad kontroll av enskilda avlopp. I Miljömålsberedningen har vi uppmärksammat riskhanteringen av material som kommer i kontakt med dricksvatten. Relining har nämnts. Miljömålsberedningen kräver en särskild kartläggning. Vatten kommer att bli en stor kommande fråga i Miljömålsberedningens arbete. Herr talman! Jag vill avsluta med några ord om behovet av en livsmedelsstrategi. Det är en strategi som har till syfte att hejda den allvarligt nedåtgående trenden för svensk livsmedelsproduktion. Sverige har den lägsta självförsörjningsgraden i hela EU. En livsmedelsstrategi ska också inrymma gott djurskydd, miljö och livsmedelssäkerhet. En god djurvälfärd och ett miljömässigt hållbart brukande borde självklart vara kriterier som varje upphandlare kan åberopa vid upphandlingstillfället. Det kan inte enbart vara priset som ska vara avgörande. Prisvärdheten är något annat. Vi har tidigare talat om vår tillgång till vatten. Sverige har också goda jordar och frostvintrar, vilket innebär ett begränsat behov av bekämpningsmedel. Vi har en skyldighet att tillvarata de gynnsamma tillfälligheterna och möjligheterna som finns i vårt land. Sammantaget ger detta oss all anledning att slå vakt om möjligheterna att odla för nationellt och internationellt bruk. Vi toppar vår livsmedelsexport med ompaketerade och processade varor, till exempel kaffe, norsk lax och spritprodukter, och dessa varor borde få konkurrens av såväl animaliska som vegetabiliska produkter. Avslutningsvis i denna debatt vill jag lyfta fram det arbete som pågår inom ramen för Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet att ta fram näringsrekommendationer där 100 vetenskapliga experter har varit inblandade. Dessa råd kommer att utgöra underlag för Livsmedelsverkets rekommendationer. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Herr talman! Jag vill säga två saker till Anita Brodén. Du har fel då du säger att "oppositionen" var motståndare till omorganiseringen av djurskyddskontrollen. Vi i Vänsterpartiet var inte motståndare till det. Vi tycker att det är bra att den har flyttats över till länsstyrelserna. Men vi har väldigt mycket kritik mot sättet som det här gjordes på. Man kan titta på statistiken över antalet utförda kontroller. Före omorganiseringen gjordes det drygt 20 000 kontroller varje år. Efter omorganiseringen halverades det nästan och gick ned till ungefär 12 000. Antalet utförda kontroller ligger fortfarande på en mycket lägre nivå jämfört med tidigare. Vid omorganiseringen tillförde man inga extra resurser till djurskyddskontrollerna. Nu har man tillfört lite grann, och det välkomnar vi i Vänsterpartiet. Men den stora förbättringen för djurskyddskontrollen i Sverige skulle vara ifall djurskyddskontrollanterna kunde få ta ut en kontrollavgift varje gång de är ute på fältet och gör en kontroll. Då skulle de få ett visst mått av självfinansiering. Så var det tidigare, och det är praxis i hela Europa och praxis inom alla andra kontrollverksamheter. De som åker ut och gör en kontroll utför egentligen en service, så det borde vara ganska självklart att de kan få ta ut en sådan kontrollavgift. När vi pratar om djur - jag vet att Anita Brodén är väldigt engagerad i den frågan - skulle jag vilja säga att något av det första ni gjorde när ni kom till makten var att avskaffa Djurskyddsmyndigheten, en helt unik myndighet i världen för att värna djuren. Jag vill fråga Anita Brodén: Blev det bättre eller sämre för djuren då man avskaffade Djurskyddsmyndigheten?

Herr talman! Tack för rättelsen! Jag kommer ihåg det nu. Jag uppskattar att ni förstod vikten av att flytta djurskyddskontrollen. Innan vi tog det beslutet visste vi att det i ett antal kommuner inte förekom någon kontroll över huvud taget, och EU kritiserade det. Jag tror att vi alla har hela den bakgrunden klar för oss. Jag delar också analysen att det var en trög start. Vi lärde oss under resans gång och rättade till sådant som gällde både finanserna och sättet att räkna. Från början handlade det om människor och inte om djur, och vi hade olika beräkningsmodeller. Det är tillrättalagt. Det som vi nu arbetar mycket med handlar om riskbaserade kontroller. Det är inte alltid så att vi ska räkna antalet, utan det handlar om att kontrollera där det verkligen behöver kontrolleras. Man kan också göra stickprov och branschvisa kontroller. Det är viktigt. Det är ett system, det är en ökad kunskap och det är nu en likvärdighet över landet. Vad gäller avskaffandet av Djurskyddsmyndigheten var Folkpartiet från början tillskyndare av den myndigheten. Vi trodde på den. Men vi såg, insåg och tog till oss kritiken av hur det fungerade. Jag hade ganska god insyn eftersom jag satt i styrelsen. Vi accepterade det, och efter att den flyttades till Jordbruksverket och med den ledning som är där har vi nu fullt förtroende för regimen och det sätt som man arbetar på med de här frågorna.

Herr talman! Djurskyddsmyndigheten har inte flyttats till Jordbruksverket, utan den har skrotats helt och hållet. Det är en viktig precisering i sammanhanget. Om man har synpunkter på en myndighet som är ny och har fungerat bara ett antal år, och ifall man värnar djuren, borde man väl snarare bidra till förbättringar av myndigheten i stället för att bara lägga ned den knall och fall. Vad gäller kontrollerna tycker jag att en måttstock på hur bra systemet fungerar är antalet kontroller som utförs varje år. Det är också därför som Jordbruksverket redovisar den statistiken varje år. Jag skulle vilja fråga Anita Brodén: Ifall antalet kontroller av hur djuren har det i Sverige halveras från ett år till ett annat och fortfarande ligger kvar på en väldigt mycket lägre nivå i dag än 2008, alltså åren före den stora omorganiseringen, är Folkpartiet nöjt med det? Tycker Folkpartiet att det är okej? Låt mig ta ett konkret exempel. För några veckor sedan gick djurskyddskontrollanterna i Skåne ut och sade: Vi behöver mer resurser - vi klarar inte av att kontrollera exempelvis alla djurtransporter som sker. Det här var lite i ljuset av hästköttsskandalen och det faktum att ungefär 10 000 hästar försvinner ur statistiken varje år. Kan det vara så att de smugglas till andra länder där man slaktar dem, om slaktvärdet till exempel är fyra gånger så högt i Italien som i Sverige? Djurskyddskontrollanterna i Skåne ville ha mer resurser för att kunna göra fler kontroller, så att vi kan få bättre kontroll och djuren kan få det bättre. Vad gjorde regeringen? Fick de mer pengar?

Herr talman! Den första frågan var om djuren värnas. Det viktigaste är att djuren värnas. Jag är helt övertygad om att så sker nu. Vi följer nära Jordbruksverkets arbete vad gäller alltifrån smittskydd till hur produktionen bedrivs. Systematiskt går man igenom bransch efter bransch och område efter område. Jag tycker att man har en otroligt bra koll på läget. Där är jag väldigt trygg. Vad gäller kontroller av det som sker i länsstyrelsen är det så att kompetensen har höjts, mycket tack vare Jordbruksverket. Man har gett en kompetenshöjning. Man har en utbildning. Man har en strategi för hur kontrollen ska gå till. Man har manualer. Det är oerhört mycket mer systematiskt. EU-kontroller finns. Där har det nu också skett en utvärdering. Vi kan konstatera att det har blivit en klar förbättring. Sedan är det viktigt att vi följer upp. När det gäller medel, ekonomi och budget har länsstyrelsen alla möjligheter i världen att göra de omprioriteringar som är nödvändiga. Men vi har från regeringen också ett ansvar att hela tiden följa upp: Räcker resurserna? Används de väl? Finns det ett akut behov där vi behöver tillskjuta medel? Detta med transporter kan vara ett sådant behov, men låt oss återkomma till det.

Herr talman! Jag har några frågor till Anita Brodén. Är det enbart konsumenternas ansvar att tillgodose att de får bra produkter? Anita nämnde någonting om valfriheten att välja. Linda Wemmert sade någonting om att det fanns så mycket tillsatser i den skinka som hon hade gjort jämförelser kring, och det lät inte så otroligt smakfullt med allt det som körs in i skinkan, i laken och alltihop. Ska det inte vara så att produkterna håller en så hög kvalitet att den valfrihet som individerna kommer åt är just den att jag väljer den här produkten för att jag gillar en viss producent eller tycker att priset är okej? Men när man hamnar i ett läge där man har svårt att identifiera alla tillsatser är det lätt att tro att produkterna kanske inte håller så hög kvalitet. Då ställer jag frågan: Ska vi verkligen ha den här typen av produktsortiment? Är det valfrihetens pris? Det kan vara en intressant ideologisk diskussion. Nästa fråga handlar om ursprungsmärkning av processat kött. Står Folkpartiet bakom den eventuellt historiska, om jag får använda uttrycket, kovändning som jag upplevde att landsbygdsministern gjorde i EU-nämnden? Om kommissionen nu skulle föreslå obligatorisk ursprungsmärkning av processat kött, kommer Folkpartiet då också att tycka att det är en bra idé?

Herr talman! Först och främst: Alla produkter som kommer ut på marknaden ska vara säkra livsmedel. Vi har EU:s livsmedelskontroll. Vi har också kontrollmyndigheter i vårt land. Det ska inte råda någon tvekan om det, utan det ska vara säkra livsmedel. Utöver det har konsumenterna möjlighet. Vi har olika syn på vad vi tycker är kvalitet. Det kan inte finnas en enda ram eller form för kvalitet, utan här kan jag som enskild konsument välja. För mig kan kvalitet vara att det är ett djur som har gått ute eller att maten är närproducerad. Det kan också vara något annat som är viktigt för mig i mitt val. Då är det viktigt att veta att de märkningar som står är korrekta och att jag inte blir vilseledd utan kan lita på att det som står stämmer och kan välja därefter. Vi har alla ett ansvar. Samhället har sitt ansvar att säkerställa att livsmedel är säkra. Producenterna har sitt ansvar, och jag som konsument har mitt. Vad gäller processat kött är "ja" ett enkelt svar på den frågan. Ibland i debatten låter det som att inget är ursprungsmärkt. Det började med honung, frukt, grönt, fisk och nötkött. Sedan har det fortsatt med svin, får, get och fjäderfä. Det är beslutat och kommer att införas 2014. Nästa steg är att man kommer att göra en konsekvensanalys av vad detta har betytt. Sedan kommer man att titta vidare på konsekvenser av processat. Det är alltså mycket som sker.

Herr talman! Ja, det stämmer, och det är bra. Jag delar dock inte uppfattningen att regeringen har varit positiv till all form av ursprungsmärkning. När det gäller get och svin fanns det till och med en notifiering från regeringen om att man till nöds ställde sig bakom förslaget trots att man inte tyckte att det var ett bra förslag. Det är dock en annan historia. Det talas om individens frihet och så vidare, men som konsument är man i ett ständigt underläge när det gäller att ta till sig produktinformationen. För att veta vilka tillsatser som finns krävs att konsumenten är väldigt upplyst. Man ska ha förmågan och kunskapen. Jag undervärderar inte konsumenterna, men jag tror att alla kan känna att man måste vara väl insatt i många substanser och annat när man börjar titta på vad som står på förpackningarna. Då blir ursprungsmärkningen och tydligheten i att märka varor ännu viktigare. I spåren av den så kallade hästköttsskandalen har vi hamnat i ett läge där konsumenternas förtroende för producenter och produktion sviktar. När konsumenterna är villrådiga måste vi politiker ta ett större ansvar. Vi måste visa vägen genom att öka antalet livsmedelskontroller. Vi måste också tydliggöra riktlinjerna, och ursprungsmärkningen är en del. Vi måste förstås stärka livsmedelskontrollerna, från Efsa på europeisk nivå till nationella livsmedelsmyndigheter. Om valfriheten är så värdefull, varför måste konsumenter välja produkter där man inte riktigt vet vad man får, även om de är säkra?

Herr talman! Konsumenten har lyfts fram på ett alldeles speciellt sätt. Innan den frivilliga märkningen fanns kunde man inte välja mellan varor i butiken. Nu har konsumenten fått en ökad möjlighet att själv välja vad man vill köpa. Vill man göra det enkelt för sig kan man se på den frivilliga märkningen, till exempel branschmärket Svenskt kött eller ekologisk märkning. Den är tydlig och garanterar var det är uppfött och odlat och även hur det har tillvaratagits. Efter hästköttsskandalen har allt fler uppsökt gårdsbutiker. De känner ett behov av att se med egna ögon var produkten kommer från. Allt som sätts ut på marknaden ska vara säkra produkter, och här har vi EU:s organ Efsa. Det måste också tas ett större krafttag mot den brottsliga verksamheten. Det är kriminellt att vilseleda oss konsumenter, och det måste synas i tydliga sanktioner. Vi har all anledning att fortsätta att samtala om dessa viktiga frågor och hjälpas åt. Jag upplever att vi nu tar flera steg framåt.

Herr talman, ledamöter och åhörare! Vi debatterar livsmedelspolitik i en tid när livsmedels ursprung och äkthet debatteras flitigt i samhället och i ljuset av hästköttsskandalen. Det finns två parallella trender när det gäller livsmedel. En trend är att konsumenter vill ha närproducerade livsmedel av hög kvalitet och med tydligt ursprung. Kanske gäller det framför allt fredagsmyset och under helgen. Då är man beredd att betala extra för kvalitet. Den andra trenden är att konsumenter väljer livsmedel efter lågt pris och kanske blundar för ursprung, kvalitet och innehåll. Jag är med i en Facebookgrupp som kräver att vi ska betala mer för maten. Vi lägger allt mindre av vår totala konsumtion på livsmedel, och jag tror att vi måste vara beredda att lägga mer. Betalar man lite får man inte kvalitet och har inte koll på ursprunget. Betalar man lite mer får man bättre kvalitet. Både livsmedelshandeln och lantbrukskooperationen har byggts upp till en gråzon som gör att konsumenterna och producenterna aldrig träffas. Men i den första trenden där man söker närproducerat och med tydligt ursprung börjar dessa knyta nya band. Det har också varit tydligt under och efter hästköttsskandalen att gårdsbutiker och andra har fått ett uppsving. Jag kommer då in på märkningen. Vi måste vara beredda att betala mer och kunna veta vad det är vi betalar för. En frivillig märkning, till exempel märket Svenskt kött eller en svenskmärkning av charkuteriprodukter som innehåller svenskt kött, är jättebra. Då vet vi vad vi betalar för. Det blir en positiv märkning. Konsumenter måste kunna göra medvetna val. Jag är därför positiv till frivillig märkning. Jag är också positiv till gemensamma åtgärder för ursprungsmärkning inom EU, både vad gäller helt kött och processat kött. Men min och landsbygdsministerns tveksamhet har varit kravet att Sverige ensidigt ska gå före med ursprungsmärkning när vi befinner oss på en gemensam marknad. Vi lägger kanske ingen ökad kostnad på primärproducenterna som finns i Sverige, men vi lägger en ökad kostnad på livsmedelsindustrin som inte andra delar av livsmedelsindustrin i Europa har. Jag är positiv till de signaler som landsbygdsministern har skickat och till de steg som vi ser att EU-kommissionen och EU gemensamt tar. När det gäller upphandling är det inte kunderna på Ica Maxi som är konsumenterna utan politikerna. Där är det viktigt att vi är medvetna konsumenter, medvetna köpare. Det är viktigt att vi ställer krav på djurskydd och miljöhänsyn. Det har pratats mycket om Matlandet Sverige, i lite raljanta tongångar. Men ett av de fem viktiga fokusområdena i Matlandet Sverige är den offentliga maten. Det tillagas tre miljoner mål mat per dag i det offentliga köket, i skolor, förskolor och äldreboenden. Det var kanske inte en del av Matlandet Sverige. Vi har sagt att skolmaten inte bara ska vara gratis utan också ska vara näringsriktig. Det är ett resultat av alliansregeringens nya skollag. Men det är också viktigt att man, när man upphandlar den offentliga maten, ställer tydliga krav. Det sägs att det är så svårt att ställa krav i en upphandling, och man vågar kanske inte som upphandlare i en kommun. Då har regeringen gett Miljöstyrningsrådet - som inte är en statlig myndighet utan ett bolag som samägs av staten, SKL och några andra - ökade resurser för att ge råd om hur man ska ställa miljö- och djurskyddskrav på ett sätt som klarar EU:s konkurrensregler och annat. Det har de gjort, och allt fler kommuner vågar nu ställa djurskyddskrav, tack vare att de har fått bra råd från Miljöstyrningsrådet. Man får inte ställa krav på att det ska vara svensk lag. Men man kan ställa krav på att djur inte slentrianmässigt ska behandlas med antibiotika, att djur ska vara bedövade före slakt och att de inte får transporteras mer än åtta timmar till slakteriet. Det råkar överensstämma med svensk lag, men kraven är ändå neutrala. Alla som vill inom EU eller någon annanstans kan uppfylla de kraven. Då kan man ställa de kraven, de är inte diskriminerande, och det gynnar svensk produktion. Tittar man i Matlandet Sverige finns det under detta om den offentliga maten ett mått om att fler små och medelstora företag ska delta i och vinna kontrakt i offentlig upphandling. En undersökning som kom för knappt en månad sedan visar nu att det måttet är på väg mot måluppfyllelse. Det finns indikatorer i de olika fokusområden inom Matlandet som tyder på att Matlandet ger effekt. En annan del är att vi kan se att vi har fått fler småskaliga slakterier. De är ofta kopplade till att det finns en lokal uppfödare och att man säljer köttlådor eller vad det kan vara. Det är inte de stora slakterierna som hanterar detta, utan det är många gånger småskaliga slakterier. Vi har sänkt och ibland tagit bort kontrollavgifterna. En del har sagt att det är subvention till köttindustrin. Men jag betraktar inte småskaliga slakterier som köttindustri, utan det är en del av att skapa identitet, en del av möjligheten att sälja högkvalitativa, tydligt ursprungsmärkta produkter. En tredje del har också varit uppe. Det har varit frågan om märkning av kött där djuret inte skulle ha bedövats före slakt. Josef Fransson tog upp det som om det inte skulle ha hänt något. Men det är viktigt att notera att regeringen har lyft fram frågan i EU, och under det här året ska EU-kommissionen göra en undersökning om märkning av kött från djur som har slaktats utan bedövning. Det är lite intressant när Sverigedemokraterna lyfter fram den frågan. Josef Fransson säger att han inte bryr sig om det halalgodkända kött som har slaktats i enlighet med svensk djurskyddslag. Men går man in på Sverigedemokraternas hemsida och tittar under Vår politik A till Ö ser man att det inte finns någon rubrik Jordbruk, ingen rubrik Livsmedel och ingen rubrik Landsbygd. Däremot finns rubriken Halalslakt. Där kan man läsa: "Även halalslakt med bedövning innebär ett onödigt utdraget lidande för djuret. Principen vad gäller slakt måste vara att metoden ska vara så väl snabb som smärtfri. Halalslakt med och utan bedövning ska därmed vara förbjudet." Det är Sverigedemokraternas ingång. Det handlar alltså inte primärt om djurskyddet, utan det handlar om imamer. Josef och jag har haft en diskussion om detta förut. Det är inte djurskyddet som är Sverigedemokraternas ingång i detta, utan man har problem med en religion, problem med imamer, problem med att detta kött är godkänt om det uppfyller svensk djurskyddslag. Jag tycker att det är beklagligt. Sverigedemokraterna försöker ge sken av att det är en djurskyddsfråga. Men problemet för Josef Fransson är att det är halal, även om det uppfyller svensk djurskyddslag. Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Herr talman! Jag får väl helt enkelt tacka Roger Tiefensee för att han har uppmärksammat den skrivningen, som jag inte ställer mig bakom. Vi har som sagt haft den här diskussionen ett par gånger vid det här laget. Då får vi se till att ändra den formuleringen. Den har säkert släpat med sedan tidigare, och jag kände faktiskt inte till den. I övrigt har jag inga problem med om en jägare sjunger en sång för det fällda djuret eller andra former av ritualer kring detta. Det har jag faktiskt inga problem med. Det är djurplågeriet som jag vill åt.

Herr talman! Det är bra. Det hedrar Josef Fransson att ni backar från positioner som egentligen är helt omöjliga att inta, om man som Josef Fransson säger att det är fokus på djurskyddet men ni sedan på er hemsida säger att ni är emot halalslakt oavsett om det är bedövat eller obedövat. Då kan väl Josef Fransson gå hem och ändra den formuleringen. Förra gången vi diskuterade, för ett år sedan, tog jag upp en motion. Jag sitter också i fullmäktige i Flens kommun, och där hade Sverigedemokraterna väckt en motion om att kommunen inte skulle köpa in halalslaktat kött. Det stod ingenting i motionen om att det fanns halalslaktat kött som kunde uppfylla svensk djurskyddslag. Det hedrade den aktuella motionären, Sven Bager i Flens kommunfullmäktige, att när han fick reda på det drog han tillbaka motionen eller följde inte upp den. Det är väl lite symtomatiskt att Sverigedemokraterna springer på olika bollar utan att riktigt ha koll. Ni har inte koll på att det faktiskt finns halalgodkänt kött som uppfyller svensk djurskyddslag. Det hedrar väl Josef Fransson att han backar. Men se då till att rensa lite grann! Uppenbarligen hade ni inte heller koll på att Sverige har lyft fram och drivit frågan om märkning.

Herr talman! Nej, jag har inte koll på att regeringen har lyft fram den frågan i EU. Jag tycker också att det är konstigt att det har fallit under radarn. Regeringen borde väl slå på stora trumman för detta. Jag tänker kanske på när landsbygdsministern var tvungen att åka ned till EU ganska nyligen och förhålla sig på ett visst sätt där på grund av en samlad opposition. Då blev han hyllad i medierna. Regeringen kanske även den här gången kunde passa på att få lite gratis kredd för den här frågan. För att backa till halalslakten: Det är faktiskt ett relativt nytt fenomen med den slaktform som förekommer i Sverige. Ofta tar det sin lilla tid innan man får ut en politik i organisationen. Jag kan bara beklaga att det felaktigt finns en äldre skrivning på vår hemsida som i alla fall jag inte ställer mig bakom. Jag ska genast springa hem och uppdatera den. Samtidigt ligger det i pipeline ett avsnitt för Vår politik A till Ö gällande jordbrukspolitiken som jag inte förstår varför den ännu inte har kommit upp. Det är väl lite administrativa luckor, tyvärr.

Herr talman! Det är möjligt att Josef Fransson inte ställer sig bakom skrivningen på hemsidan. Men jag kan inte tolka den skrivningen på annat sätt än att den har tillkommit efter den debatt som vi hade för ett år sedan, då Josef Fransson blev upplyst om att det finns halalgodkänt kött som uppfyller svensk djurskyddslag. Det anmärkningsvärda är påståendet "Även halalslakt med bedövning innebär ett onödigt utdraget lidande för djuret." Josef Fransson är ansvarig för dessa frågor i Sverigedemokraternas riksdagsgrupp. Men vem är det som skriver texten från A till Ö? Har du inte någon koll på det och kvalitetsgodkänner det? Eller är det Björn Söder eller någon annan som sitter och skriver detta? Det är uppenbart att Sverigedemokraternas ingång i många av dessa frågor är religiositeten och inte djurskyddet. Ni har problem med att det kommer människor till Sverige som har ett annat ursprung eller en annan religion. Det är er ingång. Jag välkomnar om ni tar fram en samlad jordbrukspolitik eller livsmedelspolitik. Men rensa också bort de saker som är rent felaktiga eller stötande på er hemsida.

Herr talman! Det betänkande vi nu debatterar har bytt namn under resans gång - från livsmedelskontroll till livsmedelspolitik. Det är positivt. Vi behöver en politik för att se till att vi har säkra och trygga livsmedel. Den politiken behöver föras både här hemma och internationellt. Herr talman! Mycket av det som vi debatterar i dag är dock reglerat på gemenskapsnivå. Det hindrar inte att vi ska göra saker här hemma. Men det är viktigt, som har påpekats av tidigare talare, att när vi talar om märkning och kontroller rör vi oss på en gemenskapsmarknad där vi måste se till att vi har ett regelverk som också möjliggör denna handel. Därför ska frågor i första hand drivas på gemenskapsnivå. Märkningen av livsmedel är viktig. Det har de senaste veckornas debatter, diskussioner och skandaler uppmärksammat oss på. Men det är också oerhört centralt att vi ökar kunskapsnivån hos oss själva och hos våra medborgare när det gäller vad det är som vi ska fråga efter. Där gör vårt livsmedelsverk en insats, och mer ska göras. Det jobbas också inom "Sverige - det nya matlandet". Det sätter någon andra etiketter på, vilket jag inte tänker använda. Det är "Sverige - det nya matlandet" som är det centrala. Herr talman! Det är också lite intressant att se att den mellantidsutvärdering som kom för några veckor sedan daterad den 19 februari inte tycks vara läst av särskilt många i denna kammare även om man gärna läser alla dokument som dyker upp från Bryssel. Denna utvärdering är gjord utifrån att vi ska förbättra det som inte är bra och ta till vara det som är bra och gå vidare. Det är så vi processar saker och kommer vidare i ett utvecklingsarbete för att få bättre kunskap och kompetens och bättre förståelse för vad som behöver göras för att utveckla detta. Herr talman! Det är också, som jag ser det, ett led i det som en del av oss benämner som livsmedelsstrategi. Det är ett ord som jag tror att vi använder mycket olika i denna kammare. Vi lägger olika innebörd i det. Men vi måste få fram en stolthet över den produktion och det arbete som görs i Sverige för livsmedel. Vi producerar världens säkraste livsmedel. Då måste vi också få fram stoltheten över och kunskapen om detta, inte bara hos riksdagens kammare eller hos producenterna själva utan hos oss alla som konsumenter. Vi har i dag fått ett antal exempel på vad som händer när vi inte har kunskap och kompetens. Det är oerhört intressant att lyssna på uppläsningen av innehållsdeklarationer som visar att mycket redan står på våra paket. När man sitter i denna kammare med dessa frågor tittar man på innehållsdeklarationer när man kommer ut i handeln. Jag kan konstatera att det gäller att läsa undertexter. Det finns svenska familjenamn som i min bygd är förknippade med småskalig livsmedelsproduktion, men livsmedel härifrån har visat sig innehålla produkter från Tyskland. Det kanske inte är det som jag vill konsumera, men det står faktiskt på förpackningen. Herr talman! Det handlar också om att vi måste bli bättre i det offentliga med hur vi arbetar. Anders Wijkmans utredning om hur vi ska kunna förändra lagen om offentlig upphandling är en mycket spännande läsning. Jag hoppas att mycket av det som presenteras där kommer att kunna presenteras i en proposition för kammaren. Anders Wijkman lyfter också fram att vi kan göra mycket redan i dag. Det handlar återigen om kunskap och kompetens. Det handlar om att våra inköpare ute i kommuner och landsting ska våga. Och ska man våga måste man ha kunskap. Därför tror jag att de satsningar som nu görs av regeringen, från Miljöstyrningsrådet och från våra kommuner i form av Sveriges Kommuner och Landsting är oerhört centrala och minst lika viktiga som att vi här i riksdagen fattar beslut om ny lagtext. "Sverige - det nya matlandet" sätter också fokus på primärproduktion. Jag har de senaste dagarna blivit uppmärksammad på att det är mycket olika förutsättningar i vårt land för avsättning. Det är klart att om en producent i norr ska behöva transportera sina djur med mellanlagring någonstans i Mellansverige för att få en prisbild som är likvärdig med den för kollegerna i södra Sverige har vi problem. Där måste marknaden och vi som konsumenter agera. Det kan vi aldrig lagstifta fram här. Vi kan möjligen påverka regelverk och tolkningen av det på ett sätt som gör att det kan bli enklare. Herr talman! Vi har hört flera tala om det viktigaste livsmedel som vi har, nämligen vattnet. Vi måste naturligtvis titta på hur vi lagstiftar när det gäller vattenfrågan. Det finns just nu flera pågående processer. Vi har berört den process som kanske är lättast att tala om, nämligen hur vi får rören att se bättre ut, som Kew Nordqvist uttryckte på småländska. Men tyvärr använder man material som inte alltid är till fyllest. Men det finns andra delar som vi som beslutsfattare också måste titta närmare på, och det är vattenskyddsområdena. Hur utformar vi dem på ett sätt så att vi inte samtidigt som vi vill värna och skydda vårt vatten slår undan förutsättningarna för livsmedelsproducenterna. Här behövs mer utvecklingspotential, mer forskning och mer av likvärdiga tolkningar över vårt land i denna fråga. Det är en fråga som jag kommer att följa och som jag hoppas att vi i kammaren kommer att ha flera debatter om. Småskalig slakt berörs i betänkandet. Där har "Sverige - det nya matlandet" verkligen lyckats. Jag hoppas att vi kan se fram emot fler sådana satsningar, inte minst i norra Sverige, för att få till en konkurrens på marknaden som gynnar alla. Herr talman! Jag tror också att vi måste vara beredda att betala ett pris för vår mat, ett pris som vi tydligen inte betalar i dag. Tyvärr kan jag konstatera, utifrån ett frukostmöte som jag hade förmånen att delta i innan vi började här kl. 9, att trenden i dag tycks vara att vi inte är beredda att betala. Då får vi också vad vi betalar för, nämligen produkter som inte håller den kvalitet som vi tror att de håller. Vi måste se att det finns ett samband mellan pris och kvalitet också när det gäller vår mat. Flera har berört kunskapen. Jag skulle vilja rekommendera ledamöterna att ta till sig ett projekt som heter Stad och Land - Hand i Hand. Jag har en viss ingång i en förening som heter Den Goda Jorden och som värnar åkermarkens betydelse men som också har förstått att vi måste ha en större kunskap mellan producent och konsument för att se att vi är beroende av varandra. Vi är beroende av att vi ska ha ett helt land som kan leva. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. (Applåder)

Herr talman! Jag har läst och noggrant följt den så kallade utvärdering som framför allt har preciserats i Dagens Nyheter, som vi har haft tillgång till. Ett av de absolut största huvudmålen för Matlandet Sverige - och det framkommer ingenstans i utvärderingen - är att det ska komma fram 10 000 nya jobb. Det tycks vara ett fjärran mål i så fall. Jag noterade också att landsbygdsministern har sagt att Matlandet Sverige ska öka livsmedelsexporten från 50 miljarder till 100 miljarder fram till 2020. Jag vet inte riktigt var i detta vi står just nu. I dag är det ändå 2013, så vi har i varje fall sju år på oss att nå dessa nivåer. Just nu verkar de dock rätt fjärran. Nåväl, det var en randanmärkning. Jag ska ställa samma fråga som jag ställde till Moderaterna och Folkpartiet - Centerpartiet har tidigare via landsbygdsministern informerat mig om var man ställer sig när det gäller ursprungsmärkningen av processat kött. Min fråga går alltså även till Irene Oskarsson kring detta: Om EU-kommissionen kommer fram med ett förslag där det finns ett önskemål om att ursprungsmärka processat kött, kommer Kristdemokraterna att ställa sig bakom detta? Irene Oskarsson nämner att man får det man betalar för. Det är dock också en fråga om de som har mer och de som har mindre pengar. I ett läge där man som konsument kanske inte har råd att köpa kött för 250 kronor kilot är det klart att man tar det som finns till buds. Är det då skäligt att det som finns till buds ska vara av väldigt mycket sämre kvalitet? Det är nämligen lätt att tro att det kan bli så - att det innehåller en massa extrasubstanser och att extra salt eller någonting annat läggs på för att konservera det. Borde det inte vara bättre att jämna ut dessa skillnader i första läget när det gäller konsumentprodukterna än att hela tiden hävda att man får det man betalar för? Det är ändå så att konsumenterna i slutändan inte har så många val i livsmedelsbutiken, och det är inte så många som kan springa till gårdsbutiker heller.

Herr talman! Det var många frågor på en gång. Om vi börjar med halvtidsutvärderingen har den såvitt jag vet legat på regeringens hemsida sedan den presenterades den 19 februari. Där har i alla fall jag läst den ett antal gånger på skärmen och plockat ut sammanfattningen i textform. Där kan man också konstatera att vi är på väg i den riktning som det är sagt vad gäller arbetstillfällen och möjligheter att utveckla detta. Vi har inte nått målen än, men det är ett led i detta. Jag tror personligen - det är inte utvärderingens eller ministerns syn utan min - att det finns mer att göra i dessa frågor som också jag lägger in i begreppet "livsmedel" eller "landsbygdsstrategi". Välj det ord som passar, Pyry Niemi! Jag tror att vi ska kunna hitta strukturer som gör att vi kommer vidare i detta. Vi måste nämligen kunna utveckla arbetstillfällen på landsbygd och arbetstillfällen runt dessa satsningar. När det sedan gäller din fundering kring priser och prisbilder blir jag lite fundersam. Är det så att du förordar att vi ska öka ersättningarna från statskassan för att utjämna prisbilden, eller hur ska dessa producenter få lönsamhet i sin produktion och kunna ta ut en egen lön? Den kommer i dag inte i närheten av den ersättning du och jag lyfter för vårt jobb här i kammaren. Även om vi ibland har lite bonnatider i hur vi jobbar tror jag inte att så många av oss i dag är beredda att byta till den arbetssituation de har.

Herr talman! Jag ställde faktiskt frågan ur ett konsumentperspektiv, inte ur ett producentperspektiv. Jag ställde frågan: Är det skäligt att en konsument ska hamna i ett läge där det råder så stora prisskillnader på produkter som kanske är av bättre eller sämre kvalitet? Det tycker jag är ganska relevant i sammanhanget. Irene Oskarsson och jag springer säkert också i butiker och kollar av hur mycket prisskillnader det finns, eftersom vi nu också kanske har ett lite mer specialiserat intresse kring ärendet. Vi noterar nog båda två att det råder ganska stora prisskillnader. Det finns vissa produkter som har lägre standard och kostar mycket mindre, och det finns vissa produkter som har högre standard och kostar mycket mer. Det är väl snarare där jag vill lägga fokus i dagsläget. Jag är väl medveten om att många av primärproducenterna i till exempel Sverige i dag har det tufft med lönsamheten. Många har det också hyggligt bra, men många har det tufft med lönsamheten. Det är svårt att få betalt. Så är det. Samtidigt ska vi vara ärliga och säga att runt 50 procent av det vi äter i Sverige importeras. Det är alltså inte bara lokalproducerade varor som ligger på diskarna, utan det är ganska mycket som kommer från den inre marknaden genom EU, och även från den globala marknaden. Min fråga handlade alltså mer om detta än om att titta på själva lönsamheten. Det handlar om rätten för konsumenterna att välja bra och rimliga livsmedel till bra priser. Det var egentligen där jag lade ansatsen. Sedan kanske jag inte var så observant, men Irene Oskarsson svarade på frågan om detta med urpsrungsmärkning. Jag vet inte om det var så att ni tycker att det skulle kunna vara okej att ha ursprungsmärkning på processat kött om EU-kommissionen väljer att driva frågan vidare i ljuset av allt det som har skett.

Herr talman! När det gäller den senare delen kan jag säga att jag delar landsbygdsministerns syn på frågan fullt ut. När det gäller det andra kan jag konstatera att det väl är därför vi ska jobba på EU-gemensam nivå, för att ha en bottenplatta som visar var ribban ligger för den acceptabla kvalitet som alla ska ha rätt att förvänta sig när de går till butiken och handlar. Sedan är det - och detta kanske är mot regelverket, herr talman - en viss skillnad i prisbild och vad Pyry Niemi får betala för sin kavaj mellan att gå in på Dressman och att gå in på den skräddarbutik som måttsyr kostymer här uppe på Östermalm någonstans. Det gäller väl också när vi kommer över till livsmedelssidan. Vi ska dock ha en bottenplatta, och den ska vara på EU-gemensam nivå. Det är den vi ska kontrollera så att vi vet var ribban för vilken kvalitet produkterna ska hålla ligger. Det är det arbete vi oerhört intensivt jobbar med just nu. Sedan tror jag att det måste finnas en rimlig inkomstkälla för alla som producerar. Annars har vi ingenting att konsumera, och då tappar vi också väldigt mycket annat som dessa primärproducenter i dag producerar och som de kanske över huvud taget inte får ersättning för. Det handlar om det vi kallar ekosystemtjänster, biologisk mångfald och annat. Det är nästa del som kommer att komma in i en diskussion om hur vi ska få ett hållbart samhälle och en strategi för detta.