Läsa, skriva, räkna - en garanti för tidiga stödinsatser

Fru talman! Jag yrkar bifall till våra reservationer 1 och 2.

Den reviderade propositionen - det kom ju en proposition tidigare i samma ämne - är klart bättre - eller mindre dålig - än den första. Självklart finns det stora fördelar med att sätta in tidiga stödinsatser för elever, så att de slipper komma ohjälpligt efter innan stödinsatserna sätts in, där håller vi med regeringen.

Nu har vi precis beslutat om obligatorisk förskoleklass. Det har inte börjat tillämpas än och inte heller trätt i kraft. Då kanske vi ska vänta med att prata om stödinsatser innan vi ens har en obligatorisk förskoleklass på plats. Vi vet inte ens vad eleverna förväntas prestera i denna nya skolform.

Min tanke var att förskoleklassen ju ska vara, åtminstone delvis, en lekfull ingång till skolarbetet. Att börja prata om stödinsatser här och dra in specialpedagoger är för tidigt, anser vi. Men man bör se till att det blir lugn och studiero i förskoleklassen. Det är sannolikt det effektivaste vi kan göra för de här barnen.

Vår främsta invändning mot förslaget är att det redan i dag finns bestämmelser om särskilt stöd och att detta innebär en dubbelreglering, åtminstone i viss mån. Redan i dag står det i skollagen att åtgärder skyndsamt ska sättas in vid behov. Det finns redan i dag stipulerat om åtgärdsprogram och det finns redan i dag stipulerat om särskilt stöd.

Verktygen ska finnas på plats. Varför fungerar det då inte? Vi skulle kanske undersöka varför det inte fungerar innan vi kommer med nya reformer och förslag. Det som skiljer mot dagens lagstiftning är möjligtvis konsultation av speciallärare samt nationellt kartläggningsmaterial.

Vi har inget emot att ett nationellt kartläggningsmaterial tas fram, men det skulle inte behövas en proposition för det. När det gäller speciallärare finns risken att man dränerar dessa resurser från högre årskurser till lägre. I vissa fall kan det naturligtvis vara befogat, men det kan gå alldeles för långt.

Det finns i dag en brist på speciallärare och specialpedagoger, vilket också remissinstanserna påpekade. Det gör hela förslaget problematiskt, anser vi.

Trots regeringens försäkringar och justering av liggande förslag anser vi att det finns en stor risk för en detaljreglering och en ökad administrativ börda för skolans personal. Vi måste börja lita på skolans personal och lärare och lita på att de gör sitt jobb.

Fru talman! Sverige har tidigare haft ett av de mest jämlika och högpresterande skolsystemen i världen. Dit måste vi ta oss igen. Det ska självklart också vara vår framtid. Att alla elever lär sig läsa, skriva och räkna är en självklar del för att bygga det starka samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läsa, skriva, räkna - en garanti för tidiga stödinsatser

Att kunna läsa, skriva och räkna är avgörande i ett modernt välfärdssamhälle. Utan grundläggande baskunskaper kan elever inte nå skolans kunskapsmål och de går då en mycket tuffare resa till mötes i samhällslivet eller på dagens och framtidens arbetsmarknad.

Skolan ska ge alla elever förutsättningar att lyckas i skolan, och klara det innan små misslyckanden har vuxit sig större. Alla elever har inte samma förutsättningar. Vissa elever har knäckt läskoden redan innan de börjar skolan, medan det tar längre tid för andra. Några behöver stöd av en duktig elevassistent, andra av en speciallärare. Några elever behöver stöd, peppning och hjälpmedel för att lyckas med läsningen, att lära sig skriva och att fixa matematiken. Andra behöver utmanas med tjockare böcker och svårare mattetal. I skolan ska ingen elev lämnas efter, men inte heller hållas tillbaka.

Fru talman! När vi 2014 bildade regering var det efter åtta år av borgerlig skolpolitik. Kunskapsresultaten hade sjunkit som en sten. Drygt var fjärde pojke nådde inte upp till de grundläggande kraven för läsförståelse i PISA-undersökningen, och antalet anställda i skolan hade minskat med 10 000 personer.

Jan Björklund hade lovat en ny skollag som skulle garantera alla elever rätt stöd i rätt tid. Tyvärr blev så inte fallet. Elever som hade behövt stöd under lång tid skickades i stället uppåt i det svenska skolsystemet, utan att ha fått det stöd de behövde för att lyckas. Svensk skola har gett överlägset mest särskilt stöd i nionde klass, vilket ofta är för sent för elever som redan har halkat efter.

Fru talman! Extra anpassningar och särskilt stöd måste sättas in redan i tidiga årskurser för att förebygga problem som kan växa och under lång tid försvåra för den enskilde eleven. Det är en av de viktigaste nycklarna till skolframgång.

Forskning visar att tidiga insatser har en avgörande betydelse för en framgångsrik skolgång. I länder med höga kunskapsresultat och ett jämlikt skolsystem, som till exempel Finland och Kanada, sätts rätt stöd in så fort en lärare upptäcker att en elev behöver det. I Sverige har vi som sagt gjort tvärtom - satt in överlägset mest särskilt stöd i nionde klass.

Med det förslag vi nu debatterar här bryter vi med detta misslyckande. Nu ska vi ge rätt stöd i tid. Vi ska ge lärare och rektorer mandat och verktyg att sätta in särskilt stöd när det behövs. Vi ska stärka den specialpedagogiska kompetensen i skolorna, så att alla elever kan få det stöd just den eleven behöver för att nå skolframgång.

Fru talman! Läsa-skriva-räkna-garantin innebär att om det finns indikationer på att en elev inte kommer att nå kunskapsmålen ska stödinsatser sättas in där de behövs. Dessa stödinsatser ska sedan följas upp i slutet av förskoleklassen och i lågstadiet och lämnas över till ansvarig lärare i nästa årskurs, något som många gånger inte görs i dag.

Genom läsa-skriva-räkna-garantin säkerställer vi att alla elever som behöver stöd redan från förskoleklass får individuellt utformade stödinsatser. Denna lagstiftning täpper till det hål som finns i nuvarande skollag. Och nu gör vi verklighet av det som Jan Björklund lovade att genomföra 2005 men som han inte lyckades med under åtta år i regering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läsa, skriva, räkna - en garanti för tidiga stödinsatser

Läsa-skriva-räkna-garantin är viktig i sig. Den tydliggör skolans ansvar och arbetssätt, så att alla elever får samma tillgång till stöd och åtgärder. Den ger konkreta verktyg för lärare att i högre utsträckning och mer likvärdigt sätta in rätt stöd i tid. Den stärker likvärdigheten. Det ska inte vara beroende av vilken skola du går på om du får särskilt stöd. Det nationella kartläggningsmaterialet är en viktig pusselbit för att garantera förskoleklassens likvärdighet över hela landet. Det är viktigt nu när vi i höst gör förskoleklassen obligatorisk för alla sexåringar.

Men läsa-skriva-räkna-garantin är också en viktig pusselbit i en större helhet, en helhet som handlar om att vända utvecklingen i svensk skola och att se till att stödet kommer tidigare och blir bättre så att kunskapsresultaten höjs ytterligare. Till denna helhet måste läggas regeringens viktiga satsningar på fler specialpedagoger och speciallärare och mer skolpersonal och på de 300 nya nybörjarplatser som speciallärar- och specialpedagogutbildningen byggts ut med. Det handlar också om de 500 miljoner per år som regeringen satsar för att höja den specialpedagogiska kompetensen generellt bland lärare, något som flera borgerliga partier sagt nej till, om den utvidgade och framgångsrika satsningen på läs- och matematiklyftet och om satsningen på elevhälsan om 200 miljoner kronor per år.

Läsa-skriva-räkna-garantin är som sagt viktig i sig, men den förutsätter att det finns rätt kompetens i skolan. Just därför är regeringens stora satsningar på fler speciallärare och specialpedagoger och på specialpedagogisk kompetens bland alla lärare viktiga. Vi måste klara av att göra flera saker samtidigt. De bästa skolsystemen i världen har både fler speciallärare och mer specialpedagogiska verktyg hos varje utbildad lärare. Dit ska Sverige också. Vi ska åter ha ett av de starkaste skolsystemen i världen.

Fru talman! Jag är glad över att vi nu tydliggör rätten till tidigt stöd och fullföljer de rekommendationer som Skolkommissionen gav oss politiker. Jag yrkar med glädje bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Jag välkomnar att en bred majoritet i utskottet nu har enats om förslag på hur vi följer upp detta och ser till att rätten till särskilt stöd förverkligas i verkligheten.

Borgerligheten har länge förhalat och skjutit ned detta förslag, med argument som att läsa-skriva-räkna-garantin egentligen inte innebär att alla elever faktiskt garanteras att lära sig läsa, skriva och räkna. Det är helt sant. Ett sådant löfte kan politiker knappast ge och hålla. Det vi däremot nu garanterar är att alla elever i behov av stöd upptäcks tidigt och får de insatser som lärare och personal med specialpedagogisk kompetens bedömer att de behöver för att nå så långt som möjligt i sitt lärande. Det tycker jag är viktigt att understryka i stället för att fastna i någon sorts tramsig semantisk diskussion.

Fru talman! Nu läggs ytterligare en viktig pusselbit på plats för att Sverige åter ska bygga ett av de mest jämlika och högpresterande skolsystemen. Mer behöver göras. Fler investeringar behöver komma till. Mer personal behöver utbildas. Men när vi nu garanterar att alla elever i behov av stöd upptäcks tidigt och får det stöd de behöver lägger vi grunden för fortsatt höjda kunskapsresultat och en jämlik kunskapsskola där ingen lämnas efter och ingen heller hålls tillbaka.

Att klara skolan, få ett jobb, flytta hemifrån, bilda familj och leva ett gott liv ska inte vara en dröm. Det ska vara på riktigt - ett bra liv för alla. Så bygger vi ett starkare samhälle och ett tryggare Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läsa, skriva, räkna - en garanti för tidiga stödinsatser

(Applåder)

Fru talman! Ja, behovet av tidigt stöd i svensk skola är knappast något konfliktområde i denna kammare och har nog aldrig någonsin varit det. Att se till att elever har rätt stöd i rätt tid är inte bara förnuftigt om man vill se goda skolresultat. Det är dessutom den enda rimliga allokeringen av resurser. Att skjuta problem framför sig och hoppas att någon annan ska lösa dem åt en är sällan samhällsekonomiskt lönsamt. Det är något som, helt ärligt, politiker oftare bör ta i beaktande när de utformar sin politik.

Trots att vi har diskuterat detta under många år i denna kammare och i övriga församlingar som jobbar med utbildningspolitik i Sverige lyckas vi inte. Stödet kommer i för stor utsträckning alldeles för sent. Det är alldeles för ofta fel stöd som sätts in. Man sätter in det stöd man har snarare än det stöd som behövs. Och uppföljningen brister när det gäller det stöd som sätts in.

Överlämningar mellan skolor och skolformer är en särskild bristpunkt. Där ser vi att stödet fungerar som allra sämst. Resultatet blir att elever halkar efter och att de redan som sju, åtta, nio- och tioåringar odlar en känsla av att de sviks av vuxenvärlden.

Alliansregeringen gjorde sina insatser med en ny skollag, en återupprättad speciallärarutbildning och tydligare riktlinjer för att se till att stödet kommer tidigare. Resultaten är, helt ärligt, inte alltför goda. Skolinspektionen konstaterar i sin granskning att även om skolorna arbetar med att se till att de följer lagen går det alldeles för långsamt, och på många skolor saknas insatserna.

Herr talman! En läsa-skriva-räkna-garanti hade kunnat bli väldigt bra med tydliga kontrollstationer och en faktisk garanti om att man kan läsa innan man går vidare till årskurs 4. Det vore fullt möjligt att införa det, men det har i stället bytts ut mot diffusa löften om allmänna åtgärder. Det är en urvattning som jag inte tror gynnar förslaget. Texten andas tyvärr en känsla av att det är viktigare att göra någonting än att det faktiskt blir rätt åtgärder. Jag är fortsatt orolig över att detta blir en betungande pappersprodukt för svenska lärare. Jag är därför glad över att utskottet har samlats kring att detta är någonting som noggrant behöver utvärderas. Jag är också väldigt glad över att vi därmed får en ordentlig granskning av implementeringen av den tidigare skollagen.

Det finns nämligen ett grundläggande problem i denna kammare och i församlingar runt om i Sverige: att vi när det gäller skolpolitik har en kraftig övertro på vår egen betydelse och på politiska beslut och en ständig underskattning av det arbete som lärarna genomför i klassrummet. Att vi fattar politiska beslut som exempelvis säger att skollagen garanterar att alla elever har rätt till stöd redan från första dagen betyder faktiskt inte att så blir fallet. Därför är utvärderingen oerhört viktig. Jag är glad över att utskottet har kunnat samlas kring den.

Ändå är detta förslag ett halvt steg på vägen. Regeringen gör det man kan och försöker hitta nya vägar framåt för att skärpa stödet för de elever som behöver det tidigt. Screeningen i förskoleklassen är oerhört viktig för att identifiera vilka elever som behöver stödåtgärder. I grund och botten behöver elever identifieras för att man ska kunna garantera att rätt elever får rätt stöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läsa, skriva, räkna - en garanti för tidiga stödinsatser

Självfallet tycker vi i Moderaterna att det vore ännu bättre om förskoleklassen var en del av grundskolan. Då skulle vi redan ha screeningmaterialet, och vi skulle dessutom underlätta överlämningarna.

Herr talman! Grunden för att man ska kunna sätta in rätt stödåtgärder är att man lyckas identifiera vilka behov som finns. Det kräver att alla lärare har den grundläggande kompetensen för att identifiera och se de problem som elever har. Därför behöver det i hela lärarutbildningen ges grundläggande NPF-kompetens. Kan man inte identifiera kan man inte heller ge rätt stöd, och man kan inte heller inse begränsningen i sin egen kompetens och därmed sätta in särskilda insatser och åtgärder när det behövs.

Herr talman! Det är bra att vi lägger fokus på tidiga insatser. Det bidrar denna proposition med. Men vi behöver ännu mer fokus på tidiga kunskaper i svensk skola. Det handlar om fokus på att se till att alla elever lär sig läsa, skriva och räkna. Det handlar om att vi ser till att vi får diagnostiska prov i de tidiga åldrarna. Det handlar om att vi ser till att vi får uppföljningar i fråga om kunskaper. Det handlar om att vi får utökad undervisningstid i lågstadiet. Och det handlar om att vi ser till att det stöd som behövs för att alla elever ska kunna skapa en stabil kunskapsgrund att stå på så att de klarar av resten av sin skolgång finns där för alla. Det erbjuder inte denna proposition, utan den har ett lite snävare perspektiv.

Det medför tyvärr att vi i dag har en politik som riskerar att cementera utanförskap och göra att Sverige återigen blir ett klassamhälle där föräldrars utanförskap faktiskt ärvs av barnen. Det är resultatet när retoriken från regeringen inte riktigt stämmer överens med dess politik. Vill vi se en skola som ger alla grundläggande kunskaper och en skola som ger alla möjlighet att stå på egna ben måste kunskapsuppdraget bli tydligare redan i lågstadieklassen.

Det löser inte denna proposition, utan det krävs uppenbarligen en ny regering för att lösa den typen av problem. Det, herr talman, ser jag fram emot att få återkomma med i höst.

(Applåder)

Herr talman! Detta är en proposition där jag vet att det finns ett brett stöd för innehållet, det vill säga tidiga insatser. Vi vet alla att det har stor betydelse att varje barn får chansen att börja sin kunskapsresa så tidigt som möjligt och att de får det stöd de behöver.

Jag vill tacka Gustav Fridolin, som inte bara har lagt fram propositionen utan också lyssnat in de synpunkter som kom under den resa ärendet har gjort fram till dagens datum. Jag skulle inte vilja säga att det från Alliansens sida - och jag hoppas att det från ministerns sida finns en förståelse för detta - har handlat om att försöka skjuta på förslaget på något onödigt sätt, utan snarare har det handlat om hur det kan förbättras för att stödet verkligen ska komma eleverna till del.

Låt mig använda Matilda Ernkrans bildspråk om pusselbitar. Det är väl så vi får se politiken över huvud taget - att vi behöver pussla ihop olika bitar på olika sätt. Jag skulle vilja återkomma till det pussel som faktiskt lades på bordet när alliansregeringen tillträdde 2006. Man kan väl säga att det pusslet bestod av 143 bitar, och det var på ett sätt ganska stora bitar. Det handlade om att kunna markera vilka delar man behövde jobba vidare med. Där fanns ledning och styrning med som en viktig del, och där fanns trygghet och studiero samt tidiga kunskaper och tidigt stöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läsa, skriva, räkna - en garanti för tidiga stödinsatser

Låt mig därför beklaga att den tidigare regeringen tog bort en pusselbit, nämligen speciallärarutbildningen och vikten av det tidiga stödet. Detta har vi nu fått chansen att återinföra, och jag ser att nuvarande regering bygger vidare på det. Det var viktigt med den nya skollagen, och jag tror att vi som har suttit lite längre i utskottet faktiskt minns det möte på departementet som ministrarna kallade till. De sa då: Nu är det av stor betydelse att en ny skollag faktiskt får möjlighet att komma på plats, och så här ser vägen ut ända fram till att vi kan ha det i hamn.

Det var en strategiskt viktig markering, och det var ett viktigt arbete att ta fram det. Sedan pekade Matilda Ernkrans på att det fanns ett hål i skollagen som man menar att man täpper till med det här förslaget, och jag tror att det är viktigt att se hur vi lyfter fram och hela tiden förbättrar de styrdokument vi har på olika sätt.

Jag tycker att det är synd att man inte använder den pusselbit vi nu benämner obligatorisk förskoleklass och inte låter det bli en första del i grundskolan. Precis som Erik Bengtzboe lyfte fram i sitt anförande hade det varit en chans att sätta in stöd ännu tidigare.

Jag beklagar den syn Sverigedemokraterna verkar ha när det gäller att dra in specialpedagoger alldeles för tidigt. Det är klart att det är oerhört viktigt att specialkompetens kommer till när det gäller att stötta barn, till exempel när det gäller olika former av inlärningssvårigheter eller någon form av funktionsnedsättning. Det lyfter man också fram i detta. Erik Bengtzboe tog i sitt anförande även upp vikten av lärarnas - alla lärares - kompetens när det gäller alla barns chans till goda kunskaper.

När det handlar om vad olika regeringar har gjort och inte måste jag ytterligare en gång få kommentera Matilda Ernkrans inlägg. Hon talade om att kunskaperna har sjunkit som en sten och att antalet anställda minskat mycket. När man tittar på lärartätheten ser man att det inte är särskilt stora skillnader. I stället handlar det till väldigt stor del om demografi. Sedan kan man fundera på var de anställda finns - är det hos fristående huvudmän eller kommunala huvudmän? En viss form av hederlighet i debatten skulle jag alltså efterfråga. Det är klart att vi alla är bekymrade om kunskapsresultaten inte går åt rätt håll, och nu handlar det om att på olika sätt stärka de här delarna. Därför är jag glad att vi står bakom förslaget.

Det jag vill lyfta fram och som ministern också har lyssnat på handlar om att inte öka dokumentationen för lärare och att på olika sätt säkerställa att det faktiskt är de elever som är i verkligt behov av stöd som får det. Ska man ytterligare mäta alla elevers kunskaper på olika sätt och öka den dokumentationen är det klart att risken finns att man tappar bort de elever som har det allra största behovet av stöd. Det är en väldigt viktig del.

I propositionen lyfter man också fram det man kallar vikten av tillitsfull styrning, och det är klart att den obalansen kan kännas ibland. När vi ytterligare reglerar de här delarna och samtidigt säger att vi på det sättet visar tillit till lärarkompetensen kan det nämligen ge delvis olika signaler.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läsa, skriva, räkna - en garanti för tidiga stödinsatser

Tillbaka till pusselbilden: Jag är glad att ministern deltar i debatten i dag, för ett antal nya pusselbitar kom fram under Skolkommissionen och i de delar som kom fram där. I förra veckan diskuterade vi inte minst skolchefernas uppdrag och så vidare, och det var väl ytterligare en pusselbit där det är viktigt att lyfta fram skolhuvudmännens ansvar för att faktiskt följa skollagen på olika sätt.

Det nämndes tidigare i debatten att speciallärare kommer in oerhört sent. Då får man kanske också vara lite kritisk till hur skolan utformades under tiden före den förra alliansregeringen, då det faktiskt handlade om att skapa förutsättningar för eleverna att i tre ämnen bli behöriga till gymnasieskolan. Det är klart att man fick sätta in allt stöd man kunde, för just de tre ämnena skulle så många elever som möjligt klara. Sedan kom de in på gymnasieskolan och klarade ändå inte av den. Även den tidigare debatten som har varit här, om Tillträdesutredningen och högre utbildning, handlade om att eleverna ska ha förutsättningar att klara nästa steg.

Eftersom jag inte deltog i den förra debatten måste jag bara få kommentera att när det gäller gymnasieskolan, yrkesprogrammen och så vidare är det i dag möjligt att läsa in högskolebehörighet på alla yrkesprogram - oavsett vad som sägs i denna talarstol. Det är faktiskt så. Jag beklagar att högskoleministern ger bilden att man inte kan göra det. Det är en viktig del, och det handlar om möjligheten att göra fria val. Man kan ta till vara den möjligheten och göra ett val nu och ett annat val senare. I debatten låter det dock som att vi ska stänga dörrar för att vi på något sätt skulle ha lust till det. Det gör mig ledsen i själen, måste jag säga, att vi inte kan hålla en högre debattnivå i kammaren.

En annan av de 143 pusselbitar som alliansregeringen jobbade med handlar om lärares kompetens, vilket är en jätteviktig del. Jag har nämnt speciallärarkompetensen, men låt oss också vara ärliga: Det som nu hyllas som fantastiskt viktiga satsningar, till exempel Mattelyftet, var faktiskt sådant som tillkom under alliansregeringen. Vi har gjort många saker som det går att jobba vidare med och lyfta på olika sätt. Ministern hade tidigare en kollega som ofta stod i debatten och sa att vi sprang åt helt fel håll, och jag är glad att det kanske inte är riktigt den retoriken längre. I stället handlar det faktiskt om att skruva på vissa frågor. Som Thomas Strand sa tidigare använder man de system som finns och gör förändringar i dem för att på ett bra sätt förfina det hela.

För att avsluta, herr talman: Det är en viktig del att ge alla barn stöd tidigt - och det stöd de behöver. Det hoppas jag att vi på olika sätt kan lyfta fram även i de uppdrag som de nya skolmyndigheterna kommer att få framöver, så att man lyfter fram kvalitetsgranskningen på ett helt annat sätt än enbart genom regelefterlevnad. Därför är jag glad att utbildningsministern har lyssnat. Det handlar inte bara om att åtgärder ska sättas in, utan de ska också följas upp för att vi ska säkerställa att de gett resultat. Det är därför vi har ett så stort engagemang för detta, för det handlar om alla barns och elevers kunskaper.

(Applåder)

Herr talman! Regeringen föreslår i denna proposition, som framgår av betänkandet, att det ska införas bestämmelser i skollagen om en garanti för tidiga stödinsatser i förskoleklassen och lågstadiet i grundskolan, specialskolan och sameskolan. Syftet med garantin är att en elev i behov av särskilt stöd tidigt ska få stöd utformat utifrån sitt behov. Detta tycker jag är viktigt, och Vänsterpartiet ställer sig bakom förslaget i dess helhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läsa, skriva, räkna - en garanti för tidiga stödinsatser

Regeringen uppmanas i dag av riksdagen att göra en analys över den lagstiftning som redan finns när det kommer till rätten till särskilt stöd och att göra en uppföljning av hur lagen i praktiken följs. Det tycker också Vänsterpartiet är viktigt.

I grund och botten handlar reformen om att skapa en mer likvärdig och jämlik skola. Men då krävs också mer. Det krävs att vi skapar en skola där elever med olika bakgrund möts. Vi måste bygga upp en sammanhållen och jämlik skola igen. Då krävs att vi till exempel tittar på huvudmannaskapet i den svenska skolan. Är det lämpligt att ha 290 kommuner som huvudmän för skolorna och massvis med vinstdrivande aktörer? Eller ska staten ta ett större helhetsansvar över skolan?

Det är viktigt att vi kollar på skolvalssystemet. Ska vi ha ett skolvalssystem som ökar på bostadssegregationen? Eller ska vi ha ett system där alla elever kan lita på att den närmaste skolan också är en bra skola?

Ska vi ha ett system där Kunskapsskolan och Internationella Engelska Skolan kan sätta glädjebetyg på eleverna och se till att få vad de kallar "kunder"? Eller ska vi ha ett skolsystem där våra skattepengar går dit de är avsedda, det vill säga till eleverna och till en likvärdig och sammanhållen skola?

Jag menar att vi måste ändra utbildningspolitiken i grunden. Ibland målas det upp en bild av svensk skola som att den vore i kris. Men faktum är att det som är i kris är den svenska utbildningspolitiken. Tyvärr vill inte en majoritet i Sveriges riksdag i dag gå med på de lagförändringar som föreslås för att skapa en likvärdig och jämlik skola.

Den 7 juni kommer riksdagen att ha chansen att rösta för en av de åtgärder som tillsammans med läsa-skriva-räkna-garantin och andra reformer kan skapa en mer likvärdig och jämlik skola. Det handlar om att ta bort och begränsa vinstjakten som pågår i den svenska skolan i dag. Men det kommer en majoritet av den svenska riksdagen och de svenska riksdagspartierna att slå ned på. Till skillnad från svenska folket, forskningen, professionen, lärare, rektorer, elever och föräldrar tycker inte en majoritet i kammaren att det är viktigt att våra skattepengar går dit de är avsedda. Tvärtom ska de gå till ett fåtal ägare med bankkonton placerade i skatteparadis.

Jag menar att vi behöver en ny politik för en sammanhållen skola. Då krävs förutom läsa-skriva-räkna-garanti, förutom att vinstjakten tas bort, också en regering utan borgerliga partier. Det är vad jag kommer att kämpa för även i fortsättningen.

Med detta sagt yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Herr talman! Robert Stenkvist inledde med att säga att det finns en risk att speciallärare dräneras från de högre årskurserna och i stället sätts in på de lägre. Jag skulle vilja säga att det är ett av syftena med dessa frågor. Eftersom det råder brist på speciallärare är det viktigt att de sätts in så tidigt som möjligt. Då minskar sannolikt också behovet av att sätta in extra resurser senare i grundskolan. Ju fler som lyckas tidigt, desto färre kommer att behöva särskilt stöd senare. Det innebär inte att behovet av särskilt stöd senare försvinner, men sannolikt är det så att om vi lyckas ge stöd i ettan, ännu hellre i förskoleklassen eller under den tioåriga grundskolan behöver färre stöd senare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läsa, skriva, räkna - en garanti för tidiga stödinsatser

Denna proposition försöker nu hantera detta huvudproblem. Jag noterar att Matilda Ernkrans, utskottets ordförande, försökte använda propositionen som ett vapen mot Jan Björklund. Om detta är det huvudsakliga vapnet mot Jan Björklund är det ändå en rätt fjösig kamp mot liberal skolpolitik som regeringspartierna ägnar sig åt. Det var dessutom fel på fel på fel i bakgrundsbeskrivningen.

Orsaken till att vi är där vi är i dag, herr talman, är till stor del ideologiska beslut fattade på 80- och 90-talen om att det inte ska finnas särskilda undervisningsgrupper. En elev ska inkluderas så långt som möjligt, och att flytta en elev från klassrummet och ge denna person en speciallärares stöd är något som ska undvikas. Man gick till och med så långt att man avskaffade speciallärarutbildningen på 90-talet. Det lider vi av i dag. Det innebär att det finns en fjärdedel färre speciallärare i svensk skola än vad det hade varit om inte utbildningen hade avskaffats. Liberalerna återinförde den.

Det var ett mycket ideologiskt beslut att avskaffa speciallärarutbildningen. Man ville inte att elever skulle flyttas ut från klassrummet och gå i en särskild undervisningsgrupp. Det lider vi av i dag. Det finns för få speciallärare på grund av det beslutet, och vi måste fortfarande jobba med det ideologiska motståndet mot att ge särskilt stöd i form av speciallärarresurser.

Detta har inneburit att resurserna har satsats för sent. I Sverige finns jämfört med andra länder rätt mycket stödinsatser, men de sätts in senare än andra. Då förlorar man rätt mycket. Man förlorar framför allt elevers självkänsla; de känner att de inte har lyckats hänga med de andra i klassen eftersom de inte har fått extra stöd.

Den ideologiska förändring som skedde på 80- och 90-talen inom skolpolitiken har satt rätt stora spår. Det är inte bara fråga om att speciallärarutbildningen avvecklades utan även om att kommunaliseringen gjorde att skolan blev mer ett välfärdsuppdrag än ett kunskapsuppdrag.

Herr talman! Det var ett viktigt beslut som fattades av alliansregeringen när speciallärarutbildningen infördes igen. Men alla andra saker vi gjorde för att få ordning och reda i svensk skolpolitik var också viktiga.

Jag noterade att Vänsterpartiets företrädare tyckte att vi förde en skolpolitik i kris. Det går att åtgärda den saken i september, och jag hoppas att jag får en röst från Vänsterpartiets företrädare i utbildningsutskottet.

Nu ligger den här propositionen på riksdagens bord i reviderat format - och jag vill tacka statsrådet för den diskussion vi har fört under lång tid om propositionen, inte minst den första propositionen i samma ämne som senare drogs tillbaka.

Det har hela tiden varit en diskussion om relationen mellan effekt och byråkrati. Innebär förslaget att vi ger för många nya arbetsuppgifter till lärarna, att det blir för mycket administration och för mycket fokus på att anteckna det som görs och för lite på att ge stöd? Det värsta utfallet skulle vara om en proposition innebär mycket ny byråkrati men lite effekt i verkligheten för eleverna. Det bästa utfallet skulle naturligtvis vara om det blir mycket effekt men lite byråkrati.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läsa, skriva, räkna - en garanti för tidiga stödinsatser

Jag tror och hoppas att vi har lyckats få en balans i systemet som ger effekt för elever utan att det innebär extra administration för lärare. Jag hoppas att det kommer att visa sig i efterhand. Det är därför Alliansen är trygg med att reformen måste följas upp så att det inte blir mer administration.

Herr talman! I grunden handlar det om att se till att fler lyckas i skolan, att vi blir blinda för bakgrund, att föräldrarnas bakgrund inte spelar så stor roll för elevernas resultat. Det är därför vi måste sätta in resurserna mycket tidigare än i dag. Om eleverna som inte lyckas får glida vidare i skolsystemet utan extra stöd finns en risk för att den sociala rörlighet vi vill ha minskar och att klassresorna blir färre.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för arbetet med propositionen, och jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Jag tänkte under dessa sista månader i denna mandatperiod försöka ta debatterna så många gånger det går för att visa på skillnaderna mellan de partier som faktiskt har störst ideologiska skillnader i utbildningspolitiken - även om vi kan vara överens om vissa saker.

Jag har en fråga till Christer Nylander. Christer Nylander brukar ganska ofta påpeka att den här regeringen inför reformer och åtgärder som leder till mer administration och att den här regeringens politik inte är bra sett utifrån det som Christer Nylander värderar som bra för den svenska skolan, det vill säga mer kontroll, mer av repressiva åtgärder och mer av icke forskningsanknuten politik. Jag undrar bara på vilket sätt man kan dra paralleller till exempelvis betygssystemet, som ni har varit med och förändrat. Trots att det inte finns någon som helst forskning i hela världen som säger att det leder till en förbättrad eller mer likvärdig skola finns det nu ett antal skolor som ska införa eller har infört betyg från lägre åldrar - från årskurs 6 har vi sedan tidigare. På vilket sätt kan man dra paralleller från det till läsa-skriva-räkna-garantin? Alliansen har ju under ganska många månader gjort så att det förslaget har dragit ut på tiden.

Jag undrar helt enkelt om Christer Nylander är självkritisk. Har det funnits reformer som genomförts under Alliansens tid eller som tvingats igenom av Alliansen under den här regeringens tid som har lett till mer onödig administration och till att man har frångått det som forskningen menar skapar en jämlik skola?

Herr talman! Det här med forskning är svårt. Det finns sannolikt inte jättemycket internationell forskning som säger att den läsa-skriva-räkna-garanti som nu föreslås är någonting som verkligen ger effekt. Däremot finns det rätt mycket forskning som tyder på att särskilt stöd ger effekt och att tidigt stöd är bra - kanske till och med bättre än sent stöd. På det sättet finns det forskningsstöd för förslaget utan att det finns någon direkt forskning kring just den proposition som vi nu tar ställning till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läsa, skriva, räkna - en garanti för tidiga stödinsatser

Så är det rätt ofta. Man får läsa forskningsrapporter utifrån den kontext där de finns. En del forskning sker i andra länder. Ibland är det beprövad erfarenhet man utgår från. Ibland är det forskning som finns i en viss kontext - i en viss tid, i ett visst land och så vidare. Man får läsa forskningen på det sättet och ta del av den forskning som finns. Tittar man på beprövad erfarenhet ser man att rätt mycket tyder på att betyg är någonting som ofta används i länder runt omkring oss.

När det gäller administration, herr talman, skulle jag vilja säga att det finns en stor skillnad mellan onödig administration och kunskapsuppföljning. I de reformer vi genomförde under de åtta år som alliansregeringen satt vid regeringsmakten hade vi fokus på kunskapsuppföljning, och kunskapsuppföljning, betygsättning och prov är inte onödig administration.

Herr talman! Jag tycker att det är ganska spännande när Christer Nylander och Liberalerna säger två motsatta saker i en och samma mening.

I det här fallet var min fråga om Christer Nylander är självkritisk mot många av de åtgärder som Alliansen har tvingat fram som har lett till onödig, sa jag tydligt, administration. För att definiera det som är onödigt är det enligt mig det som inte leder till en mer likvärdig och jämlik skola, det som professionen inte håller med om bidrar till utvecklingen av svensk skola och det som forskningen inte kan konstatera har någon effekt för att förbättra svensk skola.

Vad kan vi ta för exempel inom den kategorin? Jo, tidigare betyg är ett sådant. Det är absolut inte otydligt. Det finns jättebra forskning inom det området. Det finns jättebra forskning som visar att eleverna får bättre kunskaper och bättre syn på samhället i skolor där elever med olika bakgrund möts. Det finns mycket bra forskning som talar om att till exempel vinstjakten har skadat likvärdigheten i den svenska skolan och elevers rätt att få särskilt stöd att få de kunskaper de behöver från tidig ålder.

Allt det som jag har nämnt nu är du, Christer Nylander, för. Du är för att ha ett skolsystem som segregerar. Du är för att ha betyg från tidigare åldrar trots att det leder till mindre likvärdighet och mer stress. Du är för att ha fler nationella prov, som inte leder till förbättringar men som leder till mer administration och stress för lärare.

Christer Nylander står i talarstolen och kritiserar regeringen för att inte ha en politik som leder till en mer likvärdig och jämlik skola. Kan Christer Nylander verkligen göra det på ett ärligt sätt, eller handlar det bara om ett valtaktiskt spel? Jag menar att det är det senare.

Herr talman! På frågan om jag kan göra det på ett ärligt sätt är svaret ja.

Självkritisk kan jag vara, och det tror jag att Alliansen har varit. Vi har dessutom varit rätt öppna med att när vi gör reformer är vi beredda att ompröva de reformerna om de inte funkar exakt så som vi tänkt oss i praktiken. Det har vi också gjort - vi har ändrat i de förslag och de propositioner vi lagt fram under vår tid vid regeringsmakten.

Det innebär dock inte att man inte kan kritisera andra. Om man inte har förmåga att se sig i spegeln och fundera på vad man själv gjort fel, ja, då är man kanske inte rätt människa att säga att någon annan gjort fel. Eftersom jag och Alliansen är rätt öppna med att vi gjorde en del misstag när vi satt vid regeringsmakten tycker jag att vi har rätt att säga till när andra gör misstag. Det är ju lite grann så politik måste föras. Det kanske till och med är därför vi har politik och demokrati - därför att vi inte är helt överens om vilka fel som gjorts och inte gjorts. Det innebär inte, herr talman, att jag inte ska få lov att säga att jag tycker att den här regeringen saknar politik för ökad likvärdighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läsa, skriva, räkna - en garanti för tidiga stödinsatser

Daniel Riazat använder ofta stora ord. Jag noterade att han sa att jag är för en skola som segregerar. Det är precis tvärtom, herr talman. Jag vill ha en skola som inkluderar människor, som ger alla samma chans. Den som kommer från ett hem där föräldrarna inte har så mycket böcker i bokhyllorna, ett hem där föräldrarna inte har pluggat, vill jag ge samma chans som alla andra. Jag vill inte att föräldrarnas erfarenheter och bakgrund ska slå igenom på elevernas resultat. Daniel Riazat har en annan ståndpunkt. Men det är just därför jag vill ha mer kunskapsfokus i svensk skola. Det är just därför jag vill ha en tioårig grundskola, där vi satsar mycket redan i början. Det är just därför jag vill ha särskilt stöd i skolan så tidigt som möjligt. Jag vill inte att föräldrarnas bakgrund ska slå igenom.

Det är också därför, herr talman, som jag välkomnar att det finns friskolor som satsar mycket på kunskap. Jag tycker inte om friskolor som missköter sig, men jag tycker att det är bra med friskolor som sköter sig. Vi behöver den mångfalden också i det svenska skolsystemet.

(Applåder)

Herr talman! I dag debatterar vi en av de allra viktigaste frågorna som gäller skolan och som ska borga för att alla elever ska kunna klara kunskapsmålen, nämligen tidiga stödåtgärder för våra elever.

Ni som tvingats lyssna till mig här inne i kammaren under flera år nu har inte kunnat missa att jag likt en papegoja upprepat krav på tidigt stöd och att stödet ska ges av lärare med rätt kompetens, såsom speciallärare och specialpedagoger. Det är därför vi kristdemokrater envist driver frågan om ett speciallärarlyft där man får lön under tiden man utbildar sig. Det är för att kunna förse skolorna med den kompetens som krävs.

Regeringen konstaterade så sent som förra veckan att bristen på speciallärare fortfarande är stor och att många som jobbar som speciallärare inte är behöriga. Men regeringen konstaterar bara att behörighetsläget kommer att fortsätta vara kritiskt de närmaste åren.

Jag efterlyser konkreta förslag för att komma till rätta med situationen. Det hjälper ju inte att upprätta garantier när grundproblemet är att inte rätt kompetens finns för att sätta in åtgärder och uppfylla garantin som vi nu ska besluta om.

Speciallärare med olika inriktningar är efterfrågade i hela skolväsendet, och enligt Skolverkets prognos behövs minst 640 nya speciallärare varje år för att tillgodose behovet. Förra året utexaminerades 448. En given förklaring som vi hört om här är att utbildningen till speciallärare var nedlagd under flera år och fick startas upp igen av alliansregeringen.

Herr talman! Regeringen föreslår i propositionen Läsa, skriva, räkna att det införs bestämmelser i skollagen om en garanti för tidiga stödinsatser i förskoleklassen och lågstadiet i grundskolan, specialskolan och samskolan. Förslaget är en delvis reviderad och omarbetad version efter förhandlingar med oss i allianspartierna. Vi såg i tidigare förslag att dokumentationskraven skulle bli högt ställda. Allianspartierna välkomnar att regeringen justerat sitt förslag i den delen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läsa, skriva, räkna - en garanti för tidiga stödinsatser

Allianspartierna menar också att det redan finns lagar som tydligt ställer krav på tidiga stödinsatser. I 2010 års skollag framgår tydligt elevens rätt till särskilt stöd när det befaras att eleven inte kommer att nå målen. Här ingår kravet på att upprätta ett åtgärdsprogram samt att en anmälan till rektor ska göras och hur programmet sedan ska kopplas till hur eleven ska nå läroplanen och kunskapsmålen. Där framgår också att åtgärdsprogrammet ska följas upp och utvärderas och vilka som är ansvariga för att detta görs.

I lagen ställs också krav på utvecklingssamtal och en skriftlig individuell utvecklingsplan samt krav på tillgång till elevhälsa, psykolog och specialpedagogisk kompetens. Det finns här risk för en dubbelreglering av elevernas rätt till stöd, vilket flera remissinstanser också har påpekat.

Samtidigt som den gällande lagstiftningen är ganska heltäckande kan vi dock konstatera att det är uppenbart att många elever fortfarande inte når kunskapsmålen i lågstadiet och inte får det stöd de skulle behöva. Om denna garanti kan förtydliga rätten till stöd är det välkommet.

Herr talman! Det är bra att elevernas kunskapsnivå kartläggs tidigt, men det är ju inte själva kartläggningen som är viktig, utan stödet - att det verkligen sätts in och då av rätt utbildad personal, som jag har varit inne på tidigare.

Jag vill bara lyfta ett varningens finger för att döma ut barn alldeles för tidigt. Barn är olika och måste få vara det, och de utvecklas i olika takt. Någon har lärt sig läsa innan de börjar förskoleklass; en annan knäcker läskoden på hösten i årskurs 2. Kartläggningen måste därför ha till syfte att upptäcka uppenbara svårigheter vad gäller språklig förmåga och logiskt tänkande.

Herr talman! Med anledning av att lagstiftningen på området redan är heltäckande, samtidigt som många elever inte får det stöd de behöver för att nå målen för läsning, skrivning och matematik, är det viktigt att denna lagstiftning följs upp och utvärderas för att det ska gå att se om den ger effekt. Därför vill vi i Alliansen att man under två års tid ger Skolinspektionen i särskilt uppdrag att vid sina inspektioner särskilt fokusera på skolans arbete när det gäller stöd samt hur man följer skollagen.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Tack till riksdagens utbildningsutskott!

På väldigt många sätt påverkas våra liv som allra mest av det som händer i de stunder när vi behöver varandra som mest. Detta märks tydligt i skolan. När en elev stöter på svårigheter under de tidiga åren kan detta mötas på ett av två sätt.

Antingen får eleven det stöd, den tid och de verktyg som behövs för att nå de kunskaper som är nödvändiga för de vidare studierna och för livet. Då blir ett litet problem aldrig mer än så. Den där stunden av lärande och det där tillfället när man övervunnit det som först var ett hinder blir också ett minne som bygger självförtroende: Jag kan lära mig. Det blir ett slags kunskapens muskelminne.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läsa, skriva, räkna - en garanti för tidiga stödinsatser

Eleven lämnar sedan lågstadiet och börjar i fyran med alla förutsättningar att följa med på lektionerna. Eleven har tagit de viktiga stegen, kan läsa det som krävs för att lära och har de matematiska grunderna med sig för att kunna förstå och fortsätta lära sig i både de naturvetenskapliga och de samhällsvetenskapliga ämnena.

Dessutom har alla i klassen, inte bara den enskilde eleven som varit i behov av stöd, lärt sig att vi ibland lär oss på olika sätt. Vi kan lära oss olika snabbt, och vi behöver olika verktyg för att nå kunskapskraven. Detta är en viktig sak att ha med sig, för vi kommer alla att möta hinder i vårt lärande och i de läransträngningar som grundskolan och den sammantagna utbildningstiden innebär.

Eller, herr talman, så får eleven inte det stöd som eleven behöver. Lärare varnar ofta, larmar och kräver att stöd sätts in och att man som lärare får de verktyg man behöver för att nå fram till just den här eleven, men det kommer liksom inte riktigt på plats.

När eleven når fyran blir det svårt att hänga med på lektionerna. Självförtroendet, självkänslan, lusten att lära och trivseln i skolan har redan börjat brytas ned. Det blir en anledning att förstöra för sig själv och störa andra. Man har lärt sig att man inte är en sådan som lär sig. Föräldrar och skola hamnar då lätt i konflikt, när föräldrar kräver elevens rätt: att det som egentligen redan skulle ha skett nu ska ske.

Det är på grund av detta, att det ser så olika ut beroende på vad vi gör tidigt, som det är så viktigt att det på varje svensk skola finns starka strukturer som ger varje lärare det stöd och de verktyg som den läraren behöver för att kunna stödja sina elever. Det är de strukturerna som skapar jämlikhet och säkrar att en elev får stöd när eleven behöver det, och inte för att man har föräldrar som vet att man kan anmäla.

Vi är inte där i dag. Jag är stolt över att vara i ett land med en politisk debatt där vi kan lyssna på företrädare från alla politiska partier som faktiskt ser den sanningen i vitögat. Elever får inte det stöd de behöver. Alldeles för ofta är vi i situationen att lärare larmar och vill få stöd för att kunna ge eleven stöd, men eleven får inte det.

Precis som Erik Bengtzboe tidigare konstaterade blir ju detta dessutom mycket dyrare. När stödet kommer in alldeles för sent kräver det att man täcker upp för att det som först var ett litet problem har blivit ett hinder i många ämnen. Risken är mycket stor att man aldrig riktigt hinner i fatt med det stöd som eleven behöver och att man lägger grunden för det som kan bli ett livslångt utanförskap. När vi inte ger elever stöd tidigt slösar vi med talanger. Det är viktigt att vi ser detta.

I dag ger vi mest dokumenterat särskilt stöd i nionde klass. Vi och olika regeringar har gjort mycket för att försöka bryta detta. Men i de utvärderingar vi har är vi fortfarande där: Vi ger mest dokumenterat särskilt stöd i nionde klass. Alla förstår att detta för många elever är för sent. Trots de starka insatser som då görs riskerar många att inte hinna i fatt.

Därför behövs en lag som starkare säkrar och garanterar att de strukturer som ger eleven rätt till stöd i tid är på plats. Det finns tre mycket tydliga saker som förändras i det förslag som utskottet nu ställt sig bakom och som riksdagen voterar om kl. 16 i dag, jämfört med gällande skollag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läsa, skriva, räkna - en garanti för tidiga stödinsatser

För det första innebär lagförslaget ett krav på att strukturerna är på plats - att det finns tydliga system från förskoleklass till och med lågstadiet för att upptäcka och ge stöd till varje elev som behöver det. Skolinspektionen konstaterar i sina remissvar att detta ger Skolinspektionen ett nytt verktyg för att följa upp när man ser att en skola har många elever som till exempel i de nationella proven i årskurs 3 inte når målen för svenska, svenska som andraspråk eller matematik. Man kan då också se vilket stöd dessa elever har fått och vilka indikationer som har funnits på att en elev inte skulle nå målen i årskurs 3. Vad skulle man ha kunnat göra tidigare?

Genom den uppföljningen kan man också säkra att strukturerna byggs upp på skolan. Detta är inte, märk väl, en uppföljning som ska göras av enskilda dokument eller papperslappar som lagts i en låda vid olika tillfällen, utan frågor som kan ställas för att säkra: Upptäckte ni eleven? Upptäckte ni inte eleven? Vad är det som brister i strukturen? På så sätt kan strukturen byggas upp.

Det andra som finns här är en lagstadgad rätt för lärare att ta stöd av personal med specialpedagogisk kompetens i de svåra bedömningar som behöver göras längs vägen. När läraren ser att det finns indikationer på att en elev inte kommer att få med sig läsningen, skrivningen och räkningen från lågstadiet, vad gör vi då? Då har jag som lärare rätt att få jobba med personal med specialpedagogisk kompetens.

Det tredje är att vi genom det strukturerade arbetet, där vi inte bara använder mätmetoder utan också säkrar att mättillfällena kopplas till åtgärd, också har möjlighet att finna tidiga tecken på att någon har större behov under sin skolgång. Dem kan vi finna hos eleven oavsett om någon diagnos har ställts och innan konflikter har uppstått mellan föräldrar och skola.

Givetvis, som flera av debattörerna har varit inne på, måste lagregleringen av läsa-skriva-räkna-garantin vara en del av ett mycket större arbete. Det är helt korrekt att vi är inspirerade av de starkaste skolsystemen i världen. I just de här frågorna behöver vi inte gå längre än över Östersjön. Finland brottas med många utmaningar i sitt skolsystem, men just när det gäller att säkra att elever får stöd tidigt är Finland ett föredöme. Det vi kan se där är en kombination där rätten för eleverna är stark, kulturen är stark tidigt och det finns gott om speciallärare och gott om specialpedagogiska verktyg hos varje lärare.

Den finska skolan har inte generellt sett fler lärare än den svenska, men man har fler speciallärare, och varje lärare har del av grundläggande specialpedagogisk kompetens. Därför jobbar vi på att få fler speciallärare i svensk skola. Vi har brutit utvecklingen mot färre speciallärare. Tvärtom blir de fler, och det ska bli bättre förutsättningar för befintliga lärare att läsa vidare och bli speciallärare.

Vi bygger upp ett stort fortbildningsprogram, Specialpedagogik för lärande, för att alla lärare ska få del av grundläggande specialpedagogisk kompetens. Vi reformerar lärarutbildningarna, med start i speciallärarutbildningarna, för att alla ska få del av kompetens om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Vi har också säkrat att de stora investeringar vi gör i skolan börjar med att mer resurser och fler anställda sätts in under de tidiga åren, så att lärarna där har tid med sitt kunskapsuppdrag. Som en del i detta större arbete krävs den lag som nu har lagts fram i riksdagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läsa, skriva, räkna - en garanti för tidiga stödinsatser

Det handlar också om jämlikhet. Alla vi som deltar i diskussionen vet nog vad som krävs för att vi ska åstadkomma jämlikhet och bygga ett starkt skolsystem igen. Det första är att resurser riktas till de skolor och elever som behöver det mest. Tidigare har det alltför ofta varit de starkaste kommunerna och de starkaste huvudmännen som kunnat fånga mest resurser, och de pengar vi gemensamt satsar har inte nått fram till de elever och skolor som behöver dem bäst. Detta vänder vi nu.

Det andra är att bryta segregationen. Svensk skola var som starkast när direktörens och lokalvårdarens barn möttes i samma klassrum. Dit behöver vi komma igen.

Det tredje är att elever behöver starka rättigheter, så att de tidigt får det stöd de behöver. Det behöver inte vara beroende av att man själv eller ens föräldrar vet att slåss för ens rätt, utan dessa strukturer och system ska finnas på skolan. Det är detta som den här lagstiftningen handlar om.

Det är en gedigen process som ligger bakom den lagstiftning som nu läggs fram. Det grundläggande lagstiftningsförslaget togs fram av docent Ulf Fredriksson, som bland annat varit ansvarig för läsförståelsedelen i de svenska PISA-proven. Skolkommissionen och flera av remissinstanserna tillstyrkte att en sådan lag skulle införas, men det har funnits en oro för att det skulle bli för mycket byråkrati och för lite effekt, ungefär som Christer Nylander beskrev det i debatten. Därför valde vi att ta tillbaka lagstiftningsförslaget, föra konstruktiva diskussioner och se vad vi kunde stärka i lagstiftningen för att säkra att själva syftet uppnås.

I det förslag som nu är föremål för behandling kan vi peka på fem tydliga förändringar. Det första är förutsättningar för en stärkt implementering. Genom att lägga statliga resurser genom skolmyndigheterna och till huvudmännen redan i år men göra ett skarpt införande nästa år finns det förutsättningar för att bygga upp en stark implementering hos varje huvudman och också få stöd från skolmyndigheterna för det.

Det andra är ett tydliggörande av syftet. Det handlar inte om nya dokumentationskrav utan om att elever som behöver stöd ska få det i tid.

Det tredje är ett stärkt huvudmannaansvar, som vi kopplar samman med den lagstiftning som riksdagen nu har fattat beslut om, med en tydligt utpekad skolchef hos varje huvudman. Vi skjuter till pengar för att uppnå detta, och då är det viktigt att de pengarna når fram till de elever som behöver dem.

Det fjärde är ett tydliggörande av att garantin är uppfylld först när de insatser man har sett är nödvändiga och vet kan göra skillnad för eleverna faktiskt också har vidtagits för varje elev.

Det femte är ett tydliggörande av att kartläggning i förskoleklassen kan vara en naturlig del av undervisningen där.

Jag vill med detta tacka oppositionen - Moderaterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna - för konstruktiva diskussioner under resans gång. Jag vill också tacka de många skolledare, lärare, specialpedagoger, forskare och inte minst företrädare för rörelsen för ett Sverige och en skola som ger alla elever oavsett funktionsvariation de bästa förutsättningarna som varit involverade i arbetet med att få den här lagstiftningen på plats. Den lägger en stark grund för skolan framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läsa, skriva, räkna - en garanti för tidiga stödinsatser

(Applåder)

Herr talman! Jag var ofin nog att begära en replik på det sista anförandet, men jag tänkte inte hålla något brandtal. Jag har två frågor som jag är uppriktigt nyfiken på. Det må vara ovanligt i den här talarstolen.

Första frågan gäller propositionen. Detta med stödinsatser, uppföljning och utvärdering finns ju redan stipulerat i skollagen. Jag läste skollagen mycket noggrant inför den här debatten. Allting finns redan där, i 3 kap. 5-8 § och i 3 kap. 9-10 §.

Nu har jag förstått att det som står i skollagen inte riktigt fungerar. Har regeringen funderat på varför det inte fungerar, eller kommer man bara med ett nytt förslag utan att ha utvärderat vad som inte fungerar med dagens lagstiftning? De faktorer som gör att dagens lagstiftning inte fungerar kan ju också göra att kommande förslag inte fungerar.

Så kommer jag till andra frågan. Statsrådet talar om att föräldrar slår larm och protesterar. Jag har jobbat i skolan i ett antal år. Det jag har upplevt att föräldrar mest slår larm om är bristande studiero i klassrummen. Det har vi ju talat om förut, statsrådet Fridolin. Som jag upplever det efter mina år i skolan är detta den allvarligaste enskilda orsaken till att studieresultaten i svensk skola har gått ned. Jag undrar om regeringen har samma syn och om man har tänkt på att komma med skarpa förslag på det här området.

Herr talman! Tack, Robert Stenkvist, för uppriktiga frågor!

När det handlar om ledarskap i klassrummet för att skapa studiero är det dels viktigt att vi har starka nationella skolutvecklingsprogram, så att man kan dela verktyg och erfarenheter med varandra, lärare emellan. Det handlar om hur man ska göra för att skapa en god undervisningssituation.

Det är viktigt med starka ordningsregler på skolan som också kan följas, med de påföljder som finns i ordningsreglerna. Det handlar också om ett starkt ledarskap genom rektor, som backar upp lärare i de situationer de hamnar i.

Det är också viktigt med tillräckligt många anställda. Det är svårt att använda befogenheterna om man vet att man är ensam och det är tomt i korridoren utanför.

Det vi diskuterar i dag är också viktigt. Kunskaper i sig är faktiskt trygghetsbyggande. Om elever inte har med sig verktygen för att hänga med på lektionerna är det oerhört mycket svårare att skapa trygghet och studiero i klassrummet. Det leder tyvärr till att elever förstör för sig själva och stör andra. Därför är det avgörande med tidigt stöd också för studieron i de sena åren.

Man kan, som Robert Stenkvist, konstatera att det finns skrivningar om detta i skollagen i dag. Tyvärr är flera av dem ganska allmänt hållna. Skolinspektionen konstaterar att de ger möjligheter att följa upp om någon anmäler, och man kan rikta kritik och gör det ofta för att skolorna ska bygga upp starkare system för särskilt stöd och extra anpassningar. Men vi har inte riktigt ett lagmässigt verktyg för att följa upp hur strukturen ser ut i de tidiga åren. Vi ser en skola där många lämnar trean utan att klara de nationella proven - vad är det då som har brustit? Har man inte upptäckt eleverna? Ofta har ju lärarna sett dem, men vad är det på systemnivå som inte har backat upp lärarna? Och om man har gjort insatser, var har de brustit någonstans? Har man hellre, som någon uttryckte det, gett det man har i stället för det som eleven behöver? Den här lagen ger Skolinspektionen dessa verktyg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läsa, skriva, räkna - en garanti för tidiga stödinsatser

Herr talman! Jag delar statsrådets uppfattning om hur man ska få bättre studiero i klassrummen: delade verktyg, tydligare ordningsregler med konsekvenser samt ledarskap. Jag vill ha skarpare förslag på alla dessa områden. Men inriktningen har jag ingenting emot.

Jag har en sista fråga innan vi går på lunch. Det finns en annan elevgrupp som också orsakar stök i klassrummet och ställer till problem för lärarna. Det är inte en obetydlig elevgrupp. Det är de som ligger alldeles för långt fram och som inte får tillräcklig stimulans av lärarnas undervisning.

Min erfarenhet är att dessa elever kan ställa till med oerhört stora problem för att de är understimulerade. Vi har faktiskt talat väldigt lite om denna elevgrupp. Har regeringen några förslag på hur man ska komma till rätta med detta problem? Det är inte ett obetydligt problem enligt min erfarenhet.

Herr talman! Jag tycker att det är jättebra att Robert Stenkvist lyfter fram detta. Individualisering av undervisningen och att hitta rätt verktyg för att nå fram till den enskilda eleven handlar nämligen om så olika saker för den enskilda eleven. Det vet man på skolor där man har börjat implementera arbetet med till exempel läsa-, skriva- och räknasatsningar. Elever som man trodde hade svårt med undervisningen och hade svårt att lära sig kanske egentligen hade ganska lätt för sig men var understimulerade och hade inte förutsättningarna att faktiskt bli utmanade av den undervisning som skedde.

Det är därför som jag är så övertygad om att om vi bygger en skola där lärare har rätt uppbackning och kan dela erfarenheter med varandra när det gäller att bemöta olika elever är det inte bara bra för att säkra att de elever som har svårt att nå upp till kunskapskraven, utan det ger oss förutsättningar att möta elever som vi under mycket lång tid inte haft rätt förutsättningar att möta i svensk skola. Det gäller till exempel dem som behöver bli extra utmanade och som kanske behöver svårare uppgifter eller utmanas i att kunna stödja någon av de andra eleverna som ännu inte riktigt har förstått och lära ytterligare genom den starka teknik som det innebär att försöka hitta vägar för att hjälpa till att lära ut. Det handlar alltså om den typen av verktyg som starka lärare och goda ledare använder i sitt lärarskap i dag. Det handlar om att göra en skola som är starkare på det specialpedagogiska området och som kan upptäcka elever och se elevers olikheter. Det når också fram till dem.

Därför spelar denna lagstiftning roll, därför spelar det roll att vi får fler speciallärare och därför spelar det stor, och kanske allra störst, roll att vi börjar bygga ut så att alla lärare får grundläggande specialpedagogisk kompetens. Fler speciallärare och mer specialpedagogisk kompetens hos varje lärare är en framgångsfaktor i de starkaste skolsystemen i världen.

Läsa, skriva, räkna - en garanti för tidiga stödinsatser

Jag tackar för debatten och för den sista frågan. Jag återkommer gärna i interpellationsdebatter.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)