Kultur för alla

Herr talman! Nu ska vi behandla betänkandet Kultur för alla, där 20 motioner från allmänna motionstiden behandlas. Där finns också ett tillkännagivande till regeringen rörande erfarenhet och forskning om kultur och hälsa.

Alliansregeringen vidtog en rad åtgärder för att främja utvecklingen av kultur och kulturarbete runt om i Sverige. Den samverkansmodell som trädde i kraft 2009, en modell för att fördela statliga medel till regioner och kommuner, har visat sig vara väldigt framgångsrik. Om detta vittnar inte minst alla de kulturskapare, föreningar och beslutsfattare som framfört sina åsikter i den utvärdering som kulturutskottet genomförde under hösten 2015. Reformen har inneburit ökat inflytande regionalt och kommunalt. Men det finns en del förslag till förbättringar, bland annat gällande dialog mellan rikspolitiker och kommunal- och regionpolitiker. Man har även sett att nya verksamheter inte har fått medel till del. Det är ett arbete som pågår.

Kulturen bidrar på många sätt till vårt välbefinnande. Det finns forskning som visar att den har stor betydelse för vår hälsa. Tillkännagivandet till regeringen handlar om att ta till vara forskning och beprövad erfarenhet i utformningen av en framtida kulturpolitik. Människor som deltar i kulturlivet har en bättre hälsa och lever längre.

Alliansregeringen avsatte forskningspengar varje år mellan 2006 och 2008 just för forskning om kultur och hälsa. Vid Göteborgs universitet inrättades också en centrumbildning för kultur och hälsa. Här lyfter man fram forskning som visar att människor som deltar i kulturlivet har bättre hälsa och lever längre. Kulturen har stor betydelse för kreativitet och innovation samt för hjärnans läkningsprocesser efter till exempel en stroke. Nordiska ministerrådet har lagt fram förslag om nordiskt samarbete när det gäller kulturens betydelse för hälsan. En avhandling vid Göteborgs universitet visar att kultur ger livskvalitet i form av viktiga sociala, kulturella och hälsorelaterade värden.

Detta bredare sätt att värdera kultur bör man ta större hänsyn till vid beslut om kultursatsningar, anser vi.

Statens kulturråd fick 2011 i uppgift av regeringen att fördela medel för att främja människors delaktighet i kulturlivet genom kulturupplevelser såväl som genom eget skapande. Alla vårdgivare gavs möjlighet att söka bidrag. Erfarenheterna från dessa projekt är mycket goda. De har inneburit en satsning på kultur för äldre.

Alliansregeringen satsade över 100 miljoner ytterligare, och vi vill ha fortsatta satsningar på ett projekt likt skolans med en skapande äldrevård. Under alliansregeringen inleddes även ett samarbete med regioner och landsting om kultur som hjälpmedel för att förebygga sjukfrånvaro, Kultur på recept.

Det gäller att prioritera rätt när resurserna är begränsade. Det är ju också skattebetalarnas pengar vi använder. Vad har vi då sett för satsningar på kultur för alla?

De satsningar från regeringen som ofta förs fram riktar sig framför allt till barn och unga, eller kanske till deras föräldrar, som slipper betala en del av musikskoleavgiften. De riktar sig även till vuxna som kan ta sig själva till museer och turister som tar sig hit själva. På detta läggs 180 miljoner kronor i vad regeringen framför som en stor satsning.

För oss är det viktigt att kulturlivet kommer äldre till del. Äldre boende på vård- och omsorgsboenden har oftast ingen möjlighet att ta del av det kulturutbud som finns utan är beroende av att kulturen kommer till dem.

Regeringen anser i detta fall, vilket framgår för den som läser betänkandet, att det är en kommunal angelägenhet att se till att de äldre får kultur. Här har man en helt annan åsikt än när det gäller den kommunala musikskolan. Den om någon är väl en kommunal verksamhet. Här får föräldrar en sänkning av avgiften eller en avgiftsfri skola, medan äldre ligger kvar på sitt äldreboende.

Det finns många goda exempel på hur personer och verksamheter arbetar för att öka äldres tillgång till och möjlighet till besök. Det gäller till exempel många privata museer. Det finns samarbete med Demensförbundet som arrangerar visningar för personer med demensdiagnos och deras anhöriga. Det finns privata museer som just för kulturen till äldre som inte tar sig till museet själva. Det är goda initiativ som tyvärr försvåras av regeringens reform med fri entré som bara ger en ensidig subvention till de statliga museerna.

Kulturen bidrar också stort till jobb och tillväxt. Kreativa näringar står för en stor del av de näringar som växer. Det är näringar som också bidrar till regional utveckling. Det kan vi se i Sunne med Selma Lagerlöfs hem, i Vimmerby med Astrid Lindgrens Värld, och i Gustavsberg där Artipelag i dag är den största arbetsgivaren.

Om man på allvar vill främja tillväxten och se till att redan befintliga företag växer är det kanske inte enstaka bidrag till kultur som är det viktigaste utan att se till att möjligheterna att driva verksamheter förbättras. Av avgörande betydelse för alla typer av företag är storleken på arbetsgivaravgifter, skatter, regelkrångel, upphandlingar, neutrala konkurrensförutsättningar, och så vidare.

Vi vill till exempel utreda produktionsrabatter vid producering av film. Det skulle kunna vara en väg att dra till sig intresset för att filma i Sverige. Det är 17 länder inom EU som har sådana rabatter. De är således mer attraktiva val att välja att filma i. Sverige väljs där bort.

Vi behöver också samarbeta mer över utskotts- och departementsgränser då många utmaningar spänner över flera områden. För kulturskapare och företagare spelar skatter roll, som jag tidigare sa. Det gäller för export och handel likaväl som för utbildning.

Vad gör regeringen? Kulturrådet har i varje fall inga nya medel att disponera för kultur för äldre. I ställer för att skapa möjligheter, se privata initiativ och arbetsplatser som växer fram försvårar man för dem och gynnar endast statliga och kommunala verksamheter med mer bidrag.

Regeringen väljer till och med ut vilken kultur som människor ska ha råd att ha tillgång till. Det är gratis för familjerna att gå in på Moderna Museet, men man höjer till exempel avgifterna för bio. Det omöjliggör också etableringar och nya satsningar. Det är tråkigt när man ser så många entreprenörer som startar musikskolor, museer, teatrar eller kulturcentrum som alla bidrar till ett rikt kulturliv i Sverige.

Herr talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservationerna 2 och 5 och i övrigt till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! I vår senaste höstbudget hade vi en röd tråd med en rad satsningar inom folkhälsan. Må bra vill vi nog alla göra. Att man mår bra när man tar del av eller är en del av kulturen vet vi alla om. Det är ingen slump att man använder sig av just kulturen vid till exempel rehabilitering.

I dag behandlar vi betänkandet Kultur för alla, och det är det vi sverigedemokrater har betonat i vår höstbudget – kultur för alla. Det ska inte spela någon roll om man är ung eller gammal, frisk eller sjuk. Alla ska i största möjliga mån ha tillgång till och möjlighet att delta i kulturverksamheter.

I vår reservation 3 skriver vi om de äldres rätt till kulturen. Till skillnad från andra grupper i samhället har våra äldre fått uppleva en stadig försämring av sina levnadsvillkor. Hundratusentals svenska pensionärer har tvingats leva på en månadsinkomst som ligger på eller strax över existensminimum. Hur ska de då kunna köpa en biobiljett, en teaterbiljett eller betala en terminsavgift?

Sverigedemokraternas uppfattning är att välfärden ska sträcka sig genom livets alla skeenden. Denna utveckling måste därför vändas så snart som det är möjligt. Det är därför vi föreslår en rad åtgärder för att underlätta livet och vardagen för våra äldre.

Herr talman! Jag kommer ihåg när min mormor hamnade på äldreboende. Från tryggheten i sin bostad med sin älskade katt hamnade hon på ett boende med främlingar. Det märktes snabbt att det sociala umgänget inte var detsamma, och min mormor trivdes allt mindre med sitt liv. Att våra äldre som tjänat vårt land tvingas att leva så är inte acceptabelt. Det sociala umgänget spelar en oerhört viktig roll och alltmer ju äldre vi blir. Utan det tynar vi bort.

Inledningsvis nämnde jag att vi alla mår bra av att delta i och vara en del av kulturen. Kulturen kan ge mening i livet och föda livsglädje. Här har ni alla ett konkret exempel på vad som händer när vi tar del av den. Därför satsar vi i vår budget på kultur i vård och omsorg och skapande äldreomsorg.

Kultur i vård och omsorg finns redan i Norge, och vi kan se att det fungerar. I Norge har man fördelat medel via Den kulturelle spaserstokken. Målet med satsningen är att sköta högkvalitativ konst- och kulturförmedling till äldre, ge förutsättningar för ett utökat samarbete mellan kulturen och vård- och omsorgssektorn samt säkerställa att ett brett kulturutbud finns tillgängligt för äldre i deras vardag. Vi vill se liknande verksamhet i Sverige.

Skapande äldreomsorg växer i våra kommuner, och det är glädjande. Tanken med skapande äldreomsorg är att kulturen ska följa människan genom livet. Av samma anledning anser vi att kulturen har en viktig roll tidigt i våra liv. Därför har vi vår satsning på skapande skola. Vi vill med skapande äldreomsorg säkerställa att alla i största möjliga mån erbjuds kulturverksamheter. Därför anser vi att satsningen bör struktureras på nationell nivå. Jag yrkar bifall till reservation 3.

Herr talman! Angående vår motivreservation vill jag kort kommentera att det är av principiella skäl vi har denna. Vi tror inte på ett mångkulturellt samhälle. Det har inte fungerat, och det kommer förmodligen aldrig att göra det heller. Vi måste börja acceptera att alla länder har sin egen unika kultur.

Att börja blanda ihop olika kulturer och hoppas att det skapar en gemenskap och en igenkänningsfaktor hos varandra är inget annat än naivt. Vi sverigedemokrater prioriterar sammanhållning. Det är med sammanhållning vi lyckats bygga vår välfärd, och det är med sammanhållning vi ska upprätthålla den. Jag står bakom motivreservationen men yrkar inte bifall till den för tids vinnande.

Herr talman! Jag vill inleda med att säga att jag står bakom samtliga av Centerpartiets och Alliansens gemensamma reservationer, men jag väljer här att endast yrka bifall till reservation nr 1.

Herr talman! Vi behöver kulturen för att leva. Kulturen har sitt egenvärde. Ett kulturliv där alla är välkomna och kan delta är en viktig kraft för ett samhälle som håller ihop på lång sikt. För mig och Centerpartiet är det därför viktigt och väsentligt att kulturen är just tillgänglig.

Jag skulle vilja definiera det som att tillgänglighet till kultur bärs upp av tre ben. Det ska inte spela någon roll om man har någon funktionsnedsättning. Det ska inte spela någon roll vilken social eller ekonomisk situation man lever i. Det ska inte spela någon roll var i landet man bor. Kulturen ska finnas till för alla. Kulturen ska vara möjlig för alla.

Betänkandet vi debatterar har just titeln Kultur för alla. Då är det också viktigt att kulturen når alla i vårt vidsträckta land.

Sverige är ett smörgåsbord med ett brett utbud av olika kulturupplevelser. Samtidigt finns det ett stort värde i att lyfta fram såväl stora som mindre städer i kulturens strålkastarljus. Umeå var europeisk kulturhuvudstad 2014, European Capital of Culture. Det satte Umeå – men också regionen, liksom hela Sverige – på den europeiska kulturkartan.

Hur kan vi bygga vidare på det? Ett sätt att skapa fortsatt såväl nationellt som internationellt intresse för vårt kulturliv är att inrätta ett nationellt kulturhuvudstadsår, som Centerpartiet föreslår. Centerpartiets idé om ett nationellt kulturhuvudstadsår är att en svensk stad vartannat år får status av att vara nationell kulturhuvudstad. Då kan också mindre städer få uppmärksamhet och chans att visa upp och särskilt utveckla sitt kulturliv.

Den här idén finns redan i Storbritannien. Där ville man arbeta vidare på framgången när Liverpool var europeisk kulturhuvudstad 2008. Framgången där visade sig också i social och ekonomisk utveckling för regionen. Man beslöt då att låta en stad i Storbritannien vart fjärde år bli nationell kulturhuvudstad, ”UK City of Culture”.

Vi kan alltså se att ett rikt kulturliv bidrar till att skapa en attraktiv miljö att bo och verka i och därmed också bättre förutsättningar för lokal och regional utveckling. Att skapa en nationell kulturhuvudstad i Sverige skulle sätta strålkastarljuset på spännande kulturupplevelser över hela landet. Städer som Säffle, Haparanda och Lidköping skulle få chansen att visa upp och utveckla sitt kulturliv. Uppdraget som nationell kulturhuvudstad skulle ge en vitamininjektion i samhället och samtidigt bidra till tolerans och företagande, liksom till lokal och regional utveckling, samt därtill stärka Sverige på den internationella kulturkartan.

Herr talman! Kulturen har en stor roll i vårt samhälle. Jag vill påstå att kulturen är en omistlig del av mänskligt liv. Därför är också kulturen en viktig uppgift för samhället. Här är kultursamverkansmodellen en viktig motor för att utveckla kulturen i just hela landet. Med en väl genomförd dialog och ett gott samarbete inom regionen får också kulturlivet ett uppsving. Kultur är också en viktig utvecklingspotential inte minst när det gäller den regionala tillväxten, som vi har talat om tidigare.

Sverige har i dag en global topposition när det gäller kreativa näringar. Det är något som vi ska vara stolta över och samtidigt se till att utveckla vidare.

Herr talman! Det finns kort sagt en potential i hela landet, och det finns stor kompetens inom kulturområdet över hela landet. Samtidigt ligger i dag mycket nationell expertis i storstäder, främst i vår huvudstad. Det gör att vi missar massor av talang och kreativitet ute i landet som borde komma fler till del. Det är inte särskilt hållbart.

För att fler ska kunna ta del av, delta i och utveckla kulturen bör vi hitta en ny modell som gör att vi lyfter fram spetskompetensen där den finns i landet. Som jag ser det borde det ske i samverkan mellan regionerna och staten, kanske genom en ny modell för den nationella kulturpolitiken. Varför då inte en modell som bygger vidare på de tankar som har gjort samverkansmodellen framgångsrik? Jag pratar alltså om en kultursamverkansmodell för den nationella nivån, där förutom regionerna och kommunerna, med dess politiker och tjänstemän, också den professionella kulturen, liksom den ideella kulturverksamheten i hela landet, får möjlighet att vara med, delta och påverka den nationella kulturpolitiken. Allt av riksintresse måste väl ändå inte ligga i Stockholm?

Varför kan till exempel inte Dalhalla bli en nationell sommarscen för Kungliga Operan? Dalhalla räknas ju som en av Europas mest exklusiva utomhusarenor för opera och är dessutom en av världens vackraste utomhusarenor. Det måste väl ändå vara en perfekt miljö för Kungliga Operan under en sommarmånad? Det är något som jag är övertygad om att både Sverige och operakonsten skulle vinna på. Fler exempel finns runt om i vårt land.

Men det är inte i första hand jag eller vi här i Riksdagshuset i Stockholm som ska ta fram de förslagen. Det är som sagt över hela landet som professionen och kunskapen finns, och det är där den ska lyftas fram.

Men det är inte bara den stora scenen som ska lyftas fram. Om vi ser oss omkring kan vi se att det finns vad vi kan kalla döda, tomma ytor, inte minst i våra urbana miljöer, som skulle bli livfullare men också kännas tryggare om de fylldes med kulturell verksamhet. Centerpartiet här i Stockholm har till exempel föreslagit att man ska öppna upp och erbjuda outnyttjade ytor i staden till kulturskapare. Det skulle skapa nya arenor för kulturskapare, liksom en attraktivare och tryggare stad.

Herr talman! Som jag inledde med står jag bakom samtliga reservationer från Centerpartiet och Alliansen. Men för tids vinnande väljer jag här att endast yrka bifall till reservation 1.

(Applåder)

Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 4 under punkt 2, men jag står naturligtvis bakom också vår gemensamma alliansreservation 5 under punkt 3.

Herr talman! När vi säger ”kultur för alla” kan man undra om vi verkligen menar det från hjärtat, i själva grunden. Självklart har alla människor rätt till kultur. Alla ska ha möjlighet att själva delta i kulturlivet. Det är ju ett av målen inom den nationella kulturpolitiken. Vi använder de orden ganska ofta, åtminstone i vårt utskott.

Vi vet dock att många äldre av en rad olika skäl har svårt att ta del av kulturlivet i den vardag som de lever i. Vi vet också att de har svårt att inte bara ta del av utan också själva vara med och skapa. Vi vet vidare att ett aktivt och kulturellt rikt liv ger positiva hälsoeffekter. Ändå pratar vi mer än vi gör.

Ett socialt sammanhang bidrar till en ökad känsla av välbefinnande, meningsfullhet och så vidare. Aktuell hjärnforskning visar hur kulturell verksamhet påverkar hjärnans funktioner positivt. Man kan till och med se det på en magnetkamerabild. Det går att se kulturens påverkan – visst är det fantastiskt!

En rad forskningsrapporter går längre än så. I dag vet vi att kultur har betydelse för hälsa och välmående, också som komplement till traditionell vård och medicin. Föregående talare har varit inne på samma tema. Det bedrivs ett stort antal projekt på flera håll i landet som på många platser är på väg att permanentas. Det är jättebra. Risken är dock överhängande att de delarna nu, när den särskilda finansiering som över tid har legat hos Kulturrådet inte längre finns, kommer att prioriteras ned och pågående projekt kommer att försvinna. Låt oss verkligen hoppas att detta inte sker. Men tyvärr är hoppas allt vi kan. Vi har inte gett Kulturrådet något uppdrag.

Herr talman! Jag skulle vilja lyfta upp frågan om kultur för äldre ur ett annat perspektiv, det som finns i Barbro Westerholms motion, och peka på att vi i Sverige har en klyfta mellan generationerna. I takt med att vårt samhälle har blivit mer och mer individualiserat har kontaktytorna mellan unga och gamla suddats ut alltmer, och vi ser ett samhälle som ur denna synvinkel på sätt och vis kan sägas glida isär. Punkterna där erfarenheter delas blir färre och färre i och med att man flyttar längre ifrån varandra och så vidare.

Detta har positiva effekter men också negativa. Det finns en stor risk för att viktiga erfarenheter och mycket historia går förlorad för kommande generationer, eftersom kontaktytorna inte finns där naturligt.

Hos varje människa finns det ovärderlig information och erfarenhet om vår samtid och vår historia. Det finns i dag, herr talman, fler människor i Sverige som har fyllt 100 år än någonsin tidigare. Det är jättepositivt. Tänk när jag var ung – det tycker en del är på hedenhös tid, medan jag tycker att det är ganska nyligen! När jag var ung var en 100-årings födelsedag en stor sak som uppmärksammades där hemma på lokaltidningens förstasida, med bild och berättelse. Det var ett gediget reportage varje gång, med beskrivning av personen, personens liv, den tid som personen levt och samhällsutvecklingen ur den personens perspektiv under de här hundra åren. Genom att ta till vara deras livserfarenhet kunde man vid köksbordet föra vidare kunskaper och insikter till en yngre generation, det vill säga till mig, vilket samtidigt stärkte förhållandet mellan mig och mamma och pappa.

I mångt och mycket är detta helt borta. Jag har inte sett en sådan förstasidesnyhet på många år. Det kanske finns i någon liten landsortstidning någonstans, men jag vet inte. En anledning till att det är borta är glädjande nog att vi i dag blir 100 år. Det är inget konstigt att fylla 100 år. Om några år kommer ungefär hälften av alla som föds att uppleva sin 100-årsdag. Då är det så kallade nyhetsvärdet helt borta. En annan anledning är naturligtvis vår förändrade syn på åldrandet. Vi blir så att säga yngre än vår egentliga ålder.

Herr talman! Genom detta riskerar vi att gå miste om något ovärderligt. Mänskliga erfarenheter och vitala delar av vår historia riskerar att gå förlorade för alltid.

En lösning på detta skulle kunna vara att Kulturrådet får i uppdrag att samordna och initiera samarbetsprojekt mellan museer och andra som dokumenterar 100-åringars livshistoria. Det är nämligen fantastiska historier. Dessa levnadshistorier kan sedan finnas tillgängliga och spridas genom olika medier, finnas som utställningar samt kunna fungera som utbildningsmaterial för barn och ungdomar i grundskolan och i gymnasiet.

Jag tror att vi alla minns de historielektioner som var urspännande när de fick liv, när de handlade om en mänsklig historia och inte bara handlade om ett kunganamn, ett årtal, någon dimma någonstans och en häst som ramlade. Det var något annat när det var kött och blod bakom. Det är dessa historier som är viktiga för vår framtid. Det är därför, herr talman, jag yrkar bifall till reservation 4.

Herr talman! Avslutningsvis: Allt fler betonar kulturens roll och dess stora vikt för samhällsutveckling, regional utveckling och tillväxt. Kulturens meningsskapande roll har på senare år fyllts ut med både kulturekonomiska och regionalpolitiska analyser, och detta är jättebra. Det visar varje gång på framgångssagor. Det visar att tillväxten gynnas av kultur.

För oss liberaler, herr talman, hänger politik ihop. Höjda arbetsgivaravgifter slår mot kulturen och kulturnära näringar, framför allt genom att de leder till kraftigt ökade kostnader men också genom att människors benägenhet att konsumera kultur minskar när det ekonomiska utrymmet också minskar. Kulturpolitiken får inte reduceras till att vara en tävling om vem som ger mest bidrag. Kulturen är en del av en helhet och ska också sättas in i en större politisk kontext. För oss liberaler är det självklart att kultur också är en del av tillväxt och regional utveckling.

(Applåder)

Herr talman! Enligt de nationella kulturpolitiska målen ska kulturen vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Alla ska ha möjlighet att delta, och kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla både kulturens och samhällets utveckling.

Kristdemokraterna vill att vi ska fortsätta utveckla en modern kulturpolitik. Där har kulturens frihet ett egenvärde, men vi vill även koppla kulturen till det övriga samhället och se att den är en del av det som kan ge arbetstillfällen och tillväxt. Olika kulturella uttryck kan till exempel vara attraktioner för svensk turism och besöksnäring. Det är glädjande nog något som vi har sett har vuxit och utvecklats på senare år.

Jag bor i en kustkommun, Öckerö kommun, som i sig har besöksvärden i och med att vi har fina bad, restauranger och annat. Men jag skulle vilja lyfta fram en annan sak som har utvecklats på senare år. Vi har upplevt en stor tillströmning när våra konstnärer under en helg i augusti under flera års tid har öppnat sina ateljéer och sina trädgårdar för allmänheten. Då kan man komma och beskåda och köpa deras verk. Ett evenemang likt detta – Konstvågen – bidrar även till kommunens övriga tillväxt, och det blir en attraktion i sig.

Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till reservation 5 gällande kulturens roll för tillväxt.

(Applåder)

Herr talman! Vi märker att kultur är någonting som engagerar oss alla, och alla talar varmt om detta. Det gör oss som sitter här i kammaren i dag mycket glada.

Jag vill inleda med att yrka bifall till förslaget i betänkandet KrU10 och avslag på samtliga reservationer.

Kultur för alla handlar om kultur som bejakar och alstrar inspiration och nya idéer. Kultur handlar om att vi ska må bra och vara kreativa för att lättare skapa nya lösningar och nya möjligheter men också för att bidra till att skapa nya jobb. Kultur är mycket viktigt för samhället.

I detta betänkande behandlas en mängd motioner. I många av motionerna lyfter man fram hur viktigt det är med just kulturen, och vi har hört det i debatten här. Kulturen är viktig på många olika områden som hälsa och tillväxt. Kopplar vi samman kultur, hälsa och idrott eller kultur och näringsliv kan vi få ett mycket spännande resultat. Jag ska ta upp ett exempel.

Utskottet besökte i måndags Östersunds fotbollsklubb. De använder kultur som träningsmetod och framgångsmetod. De använder kultur för att skapa lagkänsla och för att stärka individerna i laget. Det är ett framgångsprojekt. Det har lett till att Östersunds fotbollsklubb nu spelar i Allsvenskan. Många ifrågasatte detta, men vi blev ganska övertygade när vi var där och lyssnade. Kulturen fortsätter att vara i centrum nu också för Östersunds fotbollsklubb. Den 3 september är det dags att ge en ljudkonsert med fotbollsklubben. Det är klart spännande, och vi i kulturutskottet var mäkta imponerade.

Men kulturen har också ett egenvärde. Vi socialdemokrater anser att alla människor ska ha rätt och möjlighet att ta del av kultur men också att utöva kultur. Vi ser kulturen som en stark kraft som bidrar till att skapa mening och sammanhållning i vårt samhälle. Den har också stor betydelse för vår hälsa och vårt välbefinnande. Det är flera talare som har strukit under det. Kulturen är verkligen en del i vårt samhällsbygge.

Det som vi i kulturutskottet också fick lära oss när vi besökte Jämtland, och som Bengt Eliasson så föredömligt talade om tidigare, var hur viktig kulturen är för hälsan. Vi besökte, som Bengt Eliasson sa, Grytans asylboende, där de asylsökande bildade en stor sångkör med hjälp av organisationen Hej främling! När man hade haft körövning ett tag med de asylsökande visade det sig att många av våra nya vänner på detta asylboende inte behövde ta sömntabletter eller antidepressiva preparat. De mådde bättre. Det räckte med den sång, dans och gemenskap som Hej främling! hjälpte dem att skapa, och de mådde så mycket bättre.

Kulturutskottet ser fram emot morgondagens hemmamatch för Östersunds fotbollsklubb, för då är Grytans kör på läktaren och överraskar laget. Jag tycker att det är häftigt att se vilken roll kulturen spelar.

När vi ser och tar del av sådana erfarenheter anser kulturutskottet att det är viktigt att vi tar till vara den forskning som finns kring ämnet kultur och hälsa just i utformningen av den framtida kulturpolitiken. Det är bra. Vi ska inte ha mindre kultur; vi ska ha mer kultur, och till fler. Regeringen har därför inte bara satsat på att införa fri entré på våra statliga museer utan också gett extra medel till kultursamverkansmodellen, som ger effekt i våra kommuner och landsting. Det är dock viktigt att vi noga följer utvecklingen, för den regionala variationen är mycket stor. Det kan vi se. En viktig del som vår utvärderingsgrupp verkligen betonar är just dialogen mellan den nationella nivån och den regionala nivån. Den bör vidareutvecklas.

De äldres möjlighet att delta i kulturaktiviteter är mycket viktig. Det visar sig även här att folkhälsan stärks med ett aktivt kulturliv. Studiecirkeln och folkbildningen har stor och viktig betydelse för de äldre. Kommunerna och landstingen har också här ett stort ansvar att bejaka äldre människors delaktighet i kulturlivet. I regleringsbreven till våra statliga kulturinstitutioner finns också beskrivet att institutionerna ska synas och vara en angelägenhet för hela Sverige, inte bara den plats de befinner sig på. Här vill jag speciellt framhålla Riksteatern, som ger fantastiska scenkonstupplevelser runt om i hela Sverige.

Också digitaliseringen av våra biografer har betydelse när det gäller att öka tillgången till kultur. Det gäller då främst filmmediet, men även scenuppsättningar ges via digitaliseringen.

Herr talman! Med de avslutande orden yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

Herr talman! Agneta Gille säger i debatten att alla har rätt att ta del av kultur och utöva kultur. Min fråga är återigen vad regeringen tänker göra. Har Socialdemokraterna något förslag om att ge kulturpengar till äldre?

Den prioritering vi ser i dag och som kulturministern är mäkta stolt över är nämligen ungefär att jag och andra Danderydsbor ska ha gratis musikskola för våra barn. Jag ska också kunna gå in gratis på museum. Vi ser dock inte den här satsningen på kultur för äldre, utan man prioriterar den gruppen. Det är väldigt konstigt för mig när det finns äldre och sjuka som ligger på vård- och omsorgsboenden och inte själva kan ta sig till kulturen. Kommer det alltså någon satsning från regeringen? Har socialdemokraten någon idé om det?

Herr talman! Jag kan lugna Isabella Hökmark med att det finns otroligt mycket som görs för de äldre ute i våra kommuner och landsting. Det finns kultur, och det finns väldigt bra exempel. Vi har till exempel Göteborg, där man verkligen lyfter in kulturen – där kulturen kommer till äldreboendena. Den här verksamheten finns alltså, och jag hoppas att Isabella Hökmark läser på lite bättre utifrån att det verkligen är så att det finns möjligheter att ta del av kulturen.

Vi har dock även en samverkansmodell där vi försöker sprida kulturen och där vi avsätter medel. Den borgerliga oppositionen säger dock nej till satsningar på och ökade bidrag till att utveckla den samverkansmodell som skulle kunna ge ytterligare medel till kommuner och landsting för att just ge möjlighet till fler äldre att vara med. Jag hoppas alltså att Isabella Hökmark får följa med oss. Vi har exempel från Göteborg, där vi kan titta på hur kulturen verkligen finns på äldreboenden.

Herr talman! Jag läser på. I betänkandet står det att det är en kommunal angelägenhet att se till att det finns kultur för äldre, men i ett annat betänkande är det en statlig angelägenhet med den kommunala musikskolan. Det är det jag tycker är väldigt märkligt, alltså att ni prioriterar att lägga pengar på att sänka avgifterna för barn och vuxna men inte lägger pengar på de äldre.

Jag vill dock komma till en annan sak. Vår gemensamma kollega och Agneta Gilles partikamrat Peter Johnsson talade om flyktingförläggningar, och det gjorde Agneta Gille också – om Grytans asylboende. Jag har en helt annan fundering efter att ha varit där. Jag såg att det som gjordes där, av alla, och det som fick det att fungera var privata initiativ. Det var bara privata initiativ jag såg – vilket jag tycker är fantastiskt bra.

Det talades om en kör där, och det var en privat musikskola som hade startat den – en entreprenör. Han fick inga subventioner av kommunen. De var så nöjda i Östersund, för det var 400 kronor i avgift. Han hade 3 000 i avgift för sin musikskola, för han måste driva den själv. Det var dock mycket barn där. Han hade startat det här projektet själv, och det tycker jag är fantastiskt. Men hur ser ni till att de här personerna fortsätter att verka och att verksamheterna finns?

Ser ni att möjligheter försvinner när ni höjer skatter? Tycker Socialdemokraterna att det till exempel är ett bra förslag att utreda produktionsrabatter för filmen? Där ser vi nämligen direkt att man inte väljer Sverige eftersom vi har för höga skatter här. Man vänder sig i stället till andra EU-länder. Jag undrar alltså om ni ser de här privata entreprenörerna, som tillför så mycket till kulturlivet. Det går inte en krona från skattebetalarna, utan de samlar ihop det från det privata näringslivet och tillför detta.

(Applåder)

Herr talman! Det är så att man häpnar. Vi har tidigare diskuterat det civila samhället, och jag undrar om Isabella Hökmark har hört talas om det. Vi har verkligen lyft fram det civila samhället, och vi har avsatt medel när det gäller det civila samhället. Hej främling! ingår också i det civila samhället. Tillsammans med privata aktörer, kommuner, landsting och de i det civila samhället har vi lyckats på ett oerhört framgångsrikt sätt.

Precis som Peter Johnsson sa har 70 000 människor nåtts via folkbildningen, just för att vi har avsatt stöd. Var det så att Moderaterna stöttade det engagemanget? Var det så att ni bidrog till att se till att det skulle finnas mer medel att dela ut till folkbildningen, Isabella Hökmark? Är det så att vi kan se att ni har bidragit till att öka resurserna till asylmottagandet? Vi kunde i dag läsa att asylmottagandet inte ska få några resurser från Moderaterna. Sedan står ni här och anklagar oss för att vi inte gör tillräckligt. Jag tycker att det är magstarkt. Jag måste säga att jag blir lite upprörd.

Vi har verkligen avsatt medel, och vi ser till att avsätta i budgeten. Vi ser till att det civila samhället får de resurser de behöver. De har gått på knäna länge, och de har haft ett oerhört tufft arbete – men de har klarat av det. När det gäller folkbildningen har vi gett resurser som har sett till att man får stöd och hjälp. Vi mötte asylboenden som mådde bra. Jag är väldigt stolt över det arbete som görs.

Herr talman! Betänkandet Kultur för alla gör skäl för namnet. Betänkandet hanterar frågan hur kulturverksamhet verkligen kan göras tillgänglig för alla, ur olika perspektiv.

En viktig del av betänkandet berör kultursamverkansmodellen. Kulturutskottet har genomfört en utredning av hur modellen har fungerat i praktiken, och slutsatserna är att modellen har många fördelar men också brister. Regeringen arbetar därför just nu vidare med förslag på hur modellen kan vidareutvecklas, bland annat utifrån kulturutskottets underlag. Jag hoppas att riksdagen kommer att besluta om ytterligare satsningar på kultursamverkan framöver. Det är givetvis också en budgetfråga hur stora anslagen blir.

Herr talman! Ett enigt kulturutskott står bakom förslaget om ett tillkännagivande till regeringen om att ta till vara forskning om och beprövad erfarenhet av kultur och hälsa. Kulturell verksamhet har evidensbaserad och visad positiv effekt på hälsan, vilket flera har varit inne på. Bland annat är det dokumenterat att deltagande i körsång påverkar hälsan positivt, och vi fick ju ett fantastiskt exempel från asylboendet i Grytan.

Faktum är att körsång lär vara något av det som ger mest välbefinnande av allt man kan ta sig för eller, om man så vill uttrycka det, något av det mest lyckobringande man kan ägna sig åt. Den typen av positiva effekter ska självfallet tas till vara.

Samtidigt måste vi vara försiktiga med hur vi uttrycker oss. Kulturen ska ges förutsättningar utifrån sig själv, inte för att uppnå andra mål. Vi får aldrig anslå en instrumentell kultursyn.

Därför yrkar jag avslag på allianspartiernas reservation om kulturens betydelse för ekonomisk tillväxt.

Herr talman! Sverigedemokraterna gör ett nytt försök med förslag till kulturpeng. Förslaget seglar upp med jämna mellanrum och skulle möjligen vid första anblicken kunna framstå som positivt, varför det är viktigt att tydliggöra nackdelarna med varje förslag som innebär att medborgarna tilldelas en slant att sedan efter eget huvud använda till den kulturverksamhet som hen finner mest intressant. Och det finns flera skäl till detta.

För det första är det tveklöst så att kostnaderna för olika typer av verksamheter skiljer sig kraftigt. En verksamhet med hög kostnad per person i publiken, till exempel Operan, har ju ingen möjlighet att överleva i ett kulturpengsystem.

För det andra är kulturens uppgift inte bara att stryka medhårs och roa utan att tvärtom utmana och oroa. System som innebär att man väldigt tydligt premierar publikdragande verksamhet innebär samtidigt mindre möjligheter för den kultur som ifrågasätter och törs utmana publiken.

För det tredje är ett kulturpengsystem ett hot mot en kulturell mångfald. Tänk er ett bibliotek som endast köper in bästsäljande böcker. På ett plan kan det tyckas rationellt att tillhandahålla de böcker som flest vill läsa. Men så kommer en dag när du vill ha tillgång till en udda bok i ett föga populärt ämne, och då finns den inte tillgänglig på biblioteket. Det handlar om demokrati.

Bibliotekets styrka är bredden, mångfalden och att också smal litteratur finns att tillgå, inte bara de böcker du med lätthet kan hitta på andra håll. Samma förhållningssätt gäller i kulturpolitiken i stort.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 april.)