Kriminalvårdsfrågor
Debatt om förslag 30 januari 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenJeppe Johnsson (M)
- Hoppa till i videospelarenRagnwi Marcelind (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGunnel Wallin (C)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenRagnwi Marcelind (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenRagnwi Marcelind (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGunnel Wallin (C)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGunnel Wallin (C)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenJeppe Johnsson (M)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenJeppe Johnsson (M)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenYilmaz Kerimo (S)
- Hoppa till i videospelarenJeppe Johnsson (M)
- Hoppa till i videospelarenYilmaz Kerimo (S)
- Hoppa till i videospelarenJeppe Johnsson (M)
- Hoppa till i videospelarenYilmaz Kerimo (S)
- Hoppa till i videospelarenGunnel Wallin (C)
- Hoppa till i videospelarenYilmaz Kerimo (S)
- Hoppa till i videospelarenGunnel Wallin (C)
- Hoppa till i videospelarenYilmaz Kerimo (S)
- Hoppa till i videospelarenRagnwi Marcelind (Kd)
- Hoppa till i videospelarenYilmaz Kerimo (S)
- Hoppa till i videospelarenRagnwi Marcelind (Kd)
- Hoppa till i videospelarenYilmaz Kerimo (S)
- Hoppa till i videospelarenJohan Pehrson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenAlice Åström (V)
- Hoppa till i videospelarenJohan Pehrson (Fp)
Protokoll från debatten
Anföranden: 32
Anf. 77 Jeppe Johnsson (M)
Fru talman! Vi moderater står naturligtvis bakom
samtliga våra reservationer och särskilda yttranden,
men jag nöjer mig med att så här inledningsvis yrka
bifall till reservation 1.
Våldet ökar i svenska fängelser. På minst 30 av
landets fängelser har internerna organiserat sig i kri-
minella gäng. Det, fru talman, är vardagen i svensk
kriminalvård. Det här har jag hämtat från tidningen
Metro årets andra dag. Enligt Roal Nilssen, ombuds-
man på SEKO Kriminalvård, anmäls varje år runt 300
mer eller mindre allvarliga incidenter till Kriminal-
vårdsstyrelsen. Mörkertalet bedöms dock som
enormt: "Den verkliga siffran är minst den tredubbla.
I stort sett varje vecka inträffar en allvarlig händelse
inom kriminalvården." Detta säger också Roal Nils-
sen till Metro.
En stor del av våldet inne på anstalterna är kopplat
till narkotika, vare sig det rör sig om eget bruk, för-
säljning eller insmuggling. Jag anser att regeringen
visar en handlingsförlamning när det gäller att kom-
ma till rätta med narkotikan på anstalterna. Jag vill
redan här ställa en fråga till Yilmaz Kerimo, som för
regeringens talan i dagens debatt. Vilka åtgärder är
Yilmaz Kerimo och Socialdemokraterna beredda att
genomföra för att få bort, eller i varje fall kraftigt
minska, tillgången till narkotika inne på våra svenska
anstalter?
Jag fortsätter med ytterligare ett citat från Metro
samma dag, den 2 januari detta år. Man skriver så
här: "Ett av de största problemen inom kriminalvår-
den i dag är att fängelserna är så överfulla att det inte
går att flytta en bråkig fånge till en annan anstalt."
Också detta citat är från talesmannen för SEKO-
anslutna inom kriminalvården.
Förra året inträffade ett antal upplopp och giss-
lantaganden inom den svenska kriminalvården. En av
orsakerna till dessa händelser anges vara den höga
beläggningen. Det är om inte omöjligt så i alla fall
mycket svårt att flytta en intagen som bråkar till en
annan anstalt. Detta vet de intagna om, och de ut-
nyttjar situationen.
Jag vet inte vilken tilltro Yilmaz Kerimo och So-
cialdemokraterna har till de anställdas fackliga orga-
nisationer, men att döma av de åtgärder som ni poli-
tiskt lägger fram ligger det nära till hands att tro att
man talar för döva öron till er. Varje månad kommer
verksamhetsstatistik från Kriminalvårdsstyrelsens
planeringsenhet, och på första sidan i den senaste
utgåvan läser jag: "Antalet verkställighetsfall på
häkte, det vill säga klienter vars domar är verkställba-
ra men som fortfarande är kvar i häkte i avvaktan på
rätt anstaltsplats, fortsätter att vara högt. I december
var de 268 och av dessa hade 201 väntat på lämplig
anstaltsplats mer än sju dagar. Orsaken till det höga
antalet verkställighetsfall på häkte är alltjämt anstal-
ternas ansträngda beläggningssituation. Detta gör att
det är svårt att hitta lämplig plats, främst vad gäller
slutna anstaltsplatser." Så står det alltså i kriminal-
vårdens senaste statistik.
Fru talman! Det behövs fler platser inom krimi-
nalvården. Främst är det platser på anstalter som
saknas. Dagens situation med fullbelagda fängelser
och häkten rimmar illa med en bra kriminalvård, en
kriminalvård som har förutsättningar att bedriva en
meningsfull vård mot missbruk och erbjuda de intag-
na nödvändig rehabilitering och utbildning.
Kriminalvården måste få bygga nytt. I sitt budge-
tunderlag inför årets budget begärde Kriminalvårds-
styrelsen att få börja planera en ny anläggning. Detta
kan inte vara okänt för någon av oss i justitieutskottet,
och allra minst för Yilmaz Kerimo som själv, till-
sammans med bl.a. mig, sitter i Kriminalvårdsstyrel-
sens styrelse.
Enligt SEKO behövs det 400 nya platser för att
komma ned till en rimlig beläggningsnivå. Vi mode-
rater ställer oss bakom utökningen av antalet platser
inom kriminalvården. Förutom behovet av ytterligare
platser finns det fortfarande en rad äldre fängelser
som är i behov av att moderniseras eller bytas ut. De
kanske inte är från medeltiden, för att travestera en av
justitieutskottets ledamöter, men väl från 1800-talet.
Med dagens beläggningsnivå är det mycket svårt
att bedriva en vettig kriminalvård och samtidigt hålla
en hög säkerhetsnivå. Ibland har jag faktiskt snuddat
vid tanke att när ni socialdemokrater inte har resurser
så att kriminalvården kan fylla strafftiden med inne-
håll, påverkansprogram och missbrukarvård, eller då
platsbristen blir akut, blir ofta reaktionen att ni försö-
ker minska på strafftiden eller hitta på någon ny på-
följd.
Det vore bra både för dem som arbetar i kriminal-
vården och för dem som är intagna om Yilmaz Keri-
mo i sitt anförande kunde besvara följande frågor:
Vilka åtgärder är Yilmaz och Socialdemokraterna
beredda att vidta för att komma till rätta med den allt
svårare beläggningssituationen? Och så en berättigad
följdfråga: Är det möjligen så att ni planerar nya
förslag som ska möjliggöra att ännu fler av de fängel-
sedömda kan friges innan ens två tredjedelar av
strafftiden är avtjänad?
Fru talman! Jag ska nu kommentera några av våra
reservationer och särskilda yttranden. Den gällande
kriminalvårdslagen är från 1974. Det låter kanske inte
så ålderstiget för oss här, som har kommit en bit upp i
åren, men lagen har snart 30 år på nacken och är
präglad av en annan tid, då brottsligheten var av ett
helt annat slag än dagens brottslighet. Vi anser att det
är dags att skriva en helt ny kriminalvårdslag med
andra utgångspunkter än dem som gällde i nådens år
1974.
Vidare anser vi att regeringen ska utreda möjlig-
heten till farmakologisk behandling av vålds- och
sexualbrottsdömda. Frågan är naturligtvis inte lätt, det
är jag den förste att erkänna.
Men de barn som riskerar att utsättas för dessa
brott måste faktiskt sättas först. I dag friges oftast
även de som dömts för sexualbrott mot barn efter att
två tredjedelar av straffet har avtjänats. Jag tycker att
ett minimikrav för att dessa brottslingar ska bli fri-
givna redan efter att två tredjedelar av straffet har
avtjänats borde vara att den dömde frivilligt under-
kastar sig farmakologisk behandling för att minska
den felaktigt riktade sexualdriften.
I en annan reservation behandlar vi kostnaderna
för utvisningsdömdas hemresor. Vi anser att det är
stötande att kriminalvården inte har befogenhet att
sätta undan pengar till hemresan av de pengar som
den dömde tjänar ihop under sin tid i fängelset. Ut-
skottsmajoriteten konstaterar i betänkandet att det är
möjligt att använda de medel som den intagne erhål-
ler under fängelsetiden. Utskottet skriver emellertid:
"Detta förutsätter att den intagne samtycker till det."
Fru talman! Detta är nog ett av de mest passiva
konstateranden som jag har läst i ett betänkande här i
riksdagen. Det är väl i alla fall så att om viljan finns
har vi här i riksdagen möjlighet att ändra de bestäm-
melser som finns? Det är väl trots allt därför som ett
antal människor ute i olika län har valt oss till denna
position? Att bara passivt konstatera att det är på
detta vis och att den enskilde måste ge sitt medgivan-
de är för mig stötande.
Därför vill jag naturligtvis skicka med en sista
fråga i detta anförande till Yilmaz Kerimo. Varför vill
Yilmaz Kerimo och Socialdemokraterna inte ändra
dagens bestämmelser så att det blir möjligt att sätta
undan av de pengar som den dömde tjänar in under
fängelsetiden, pengar som sedan ska användas till den
utvisningsdömdes hemresa?
Fru talman! Avslutningsvis: I ett av våra särskilda
yttranden tar vi upp möjligheten att se på alternativa
driftsformer då det gäller kriminalvården. Det kan
gälla att hela eller delar av verksamheten kan skötas
av någon annan. Arbetsdriften är ett exempel på verk-
samhet som med fördel kan skötas av någon utomstå-
ende entreprenör. Det är naturligtvis också möjlighet
att lägga ut hela verksamheten på entreprenad.
Jag har själv haft möjlighet att se detta i bl.a.
Skottland. Här skilde man på driften och myndighets-
utövningen, vilket jag tycker är nödvändigt och bra.
Ett privat bolag hade byggt anstalten och hade avtal
om att sköta den dagliga driften under ett visst antal
år. All myndighetsutövning, t.ex. att bevilja eller
avslå permissionsansökningar, sköttes av kriminal-
vården. Detta är alltså en myndighetsutövning och
kan inte läggas ut på entreprenad. Inte ens vi som
gillar entreprenader anser att detta ska läggas ut på
entreprenad. Den dagliga driften sköttes av personal
anställd av entreprenören. Detta är en mycket intres-
sant och bra uppdelning. Det blir tydligt. De som
sköter den dagliga driften har inte med vare sig be-
straffning eller belöning att göra. Permissioner, isole-
ringar och restriktioner sköts av myndighetens repre-
sentant. I dagens läge är det ofta på det sättet i fängel-
ser att man först är kontaktman och ska hjälpa den
intagne. Och i nästa roll, när man sätter på sig nästa
keps, mössa eller uniform, ska man avslå eller bevilja
permissioner. Jag tycker att det finns en liten poäng i
att ha detta uppdelat. Det hade man gjort i Skottland,
och det tycker jag är bra, och jag skäms inte för de
tankarna.
Anf. 78 Ragnwi Marcelind (Kd)
Fru talman! När våra barn var små hade min man
och jag en gång ett meningsutbyte om hur fostran
skulle ske. Jag vet att vi höjde våra röster lite grann.
Då sade ett av våra barn: Mamma och pappa gräla
inte! Jag vet att jag tyckte att jag väldigt klokt sade:
Nej, vi grälar inte, vi diskuterar. Sedan gick det bara
några dagar så hamnade våra barn i ett riktigt barn-
slagsmål. Jag skyndade mig fram och sade: Slåss inte
barn! Då svarade en av ungarna: Nej, vi slåss inte, vi
bara diskuterar.
När man läser Norstedts ordbok kan man se att
ordet diskutera betyder utbyta meningar om. När man
slår upp ordet debattera så får man ungefär samma
tolkning, nämligen dryfta, överlägga och ha menings-
utbyten om.
Jag vet inte hur våra väljare - om det finns några
som följer våra debatter, i dag finns bara två på läkta-
ren, och några kanske läser protokollet - uppfattar
våra meningsutbyten eller överläggningar. Om det är
något ämne som jag skulle vilja understryka vikten av
att vi för en diskussion om i denna debatt så är det hur
vi på ett bättre sätt ska kunna tillvarata kriminalvår-
dens möjligheter och förbättra den tid som våra döm-
da finns på anstalt.
Fru talman! Det finns många motioner och yrkan-
den som jag skulle vilja stanna vid i denna behand-
ling av motioner från allmänna motionstiden. Jag ska
koncentrera mig på några av de yrkanden som vi
kristdemokrater har gjort. Jag yrkar bifall till reserva-
tion 4 under punkt 3, och vi står även bakom våra
övriga reservationer.
Det är angeläget att förändra situationen inom
kriminalvården. De nedskärningar som har gjorts
under de senaste åren har drastiskt försämrat verk-
samheten, vilket också har lett till sämre rehabilite-
ringsmöjligheter, sämre resultat och därmed också
alltfler återfall.
Jag brukar säga att våra anstalter liknar själlösa
förvaringsboxar utan adekvat vård. Och jag tycker
faktiskt det. Vi kristdemokrater vill vara med och
försöka förändra detta. Därför har vi i vårt budgetal-
ternativ anslagit 337 miljoner utöver regeringen till
kriminalvården.
Vi som deltog i delegationsresan till Lettland och
Litauen fick se hur man där renoverade sina fängelser
och hur man jobbade intensivt med att starta utbild-
ning av dem som arbetade på anstalterna med moti-
vationsprogram osv. Detta gjorde man trots att man
hade oerhört bristande resurser. Och visst borde väl vi
i Sverige kunna göra mycket mer?
Regeringen beskriver i regeringsförklaringen vil-
ka mål man har med den svenska kriminalvården.
Man skriver:
"Kriminalvårdens insatser för att förebygga åter-
fall i grov brottslighet och drogmissbruk ska öka."
Men som vanligt ligger de vackra skrivningarna
ganska långt från verkligheten, tycker jag. Ett exem-
pel är de individuella handlingsplaner som en av våra
reservationer handlar om. Detta har vi kristdemokra-
ter påpekat i flera år. Vi har också hävdat att i de fall
som det har funnits handlingsplaner har de varit dåligt
underbyggda och inte följts upp. Nu redogör ut-
skottsmajoriteten i betänkandet för BRÅ:s rapport,
där man konstaterar att inte ens hälften av fallen som
ingick i undersökningen innehöll en planering som
motsvarade kraven. Ändå skriver majoriteten i texten
att "önskemålen om behandlingsplaner får anses vara
tillgodosedda med de regler som finns på området",
och så avstyrker man yrkandena. Detta tycker jag är
ofattbart. Kan Yilmaz Kerimo kommentera det i dag?
Det tycker jag skulle vara intressant att höra.
Jag fick ett brev från en långtidsdömd. Han hade
suttit av fyra av åtta år och ännu inte fått någon indi-
viduell handlingsplan. Varför är dessa individuella
handlingsplaner så viktiga? Jo, därför att de är det
enda sättet att motivera den intagne att förändra sitt
liv, att man sätter upp mål på förändringar i den döm-
des liv och en planering för hur tiden fram till frigi-
vandet ska se ut och hur den ska användas på ett op-
timalt sätt för att man ska få till stånd en positiv ut-
veckling för den dömde.
Jag citerar igen från regeringsförklaringen:
"Kriminalvårdens insatser för att förebygga åter-
fall i grov brottslighet och drogmissbruk ska öka."
Men då måste det ju tillföras mer resurser till kri-
minalvården. I budgetpropositionen beskrev rege-
ringen sin och Kriminalvårdsstyrelsens målsättningar
för verksamheten. Man skriver:
"Kriminalvård i anstalt ska utformas så att den
dels främjar den intagnes anpassning i samhället, dels
motverkar skadliga följder av frihetsberövandet.
Verksamheten i anstalt ska från början inriktas på att
förbereda den intagne för frigivningen."
Jag vill fråga Yilmaz Kerimo: Anser Socialdemo-
kraterna att man lever upp till kriminalvårdens inrikt-
ning och målformulering, speciellt när det gäller att
de intagna inte har några handlingsplaner?
Vi som deltog i kriminalvårdskonferensen i Öre-
bro - det gjorde Yilmaz också - fick en god insikt i
vad man kunde åstadkomma om man bara hade resur-
ser för att genomföra program. Vi kunde också se hur
angeläget det var att den rehabiliteringsinsats som
gjordes var noggrann, genomtänkt och fick ta till-
räckligt lång tid för att resultaten inte rent av skulle
bli de motsatta utan för att de skulle leda till en posi-
tiv utveckling hos den dömde.
Det handlar väldigt mycket om att identifiera
riskgrupper tidigt. Därför har vi i en annan reserva-
tion krävt att kriminalvården ska få resurser till att
utveckla sin förmåga att mäta resultaten av sin verk-
samhet. Det finns också behov av mer forskning. Vi
yrkar i vår motion att regeringen ska ge Kriminal-
vårdsstyrelsen i uppdrag att ta fram nya metoder för
att mäta resultaten av verksamheten.
Majoriteten skriver i texten att man delar uppfatt-
ningen i vår motion att programmens effekter behö-
ver klarläggas. Vidare säger man: "Det är därför
glädjande att en av grundbultarna i de nya nationella
programmen är att det ska gå att utvärdera effekter-
na." Ja, det är väl det minsta man skulle vilja kräva av
programverksamheten att det ska gå att utvärdera om
den över huvud taget har lett till någonting. Det ska
bli intressant att följa den här verksamheten. Men jag
tycker faktiskt att majoritetstexten är svag på det här
området.
Sexuella övergrepp på barn vet vi alla är ett ämne
som innehåller väldigt många och svåra övervägan-
den. Det viktigaste är självklart att barnens ställning
uppmärksammas särskilt. Men då det gäller förövaren
har Kristdemokraterna i flera år drivit frågan att me-
dicinsk behandling, precis som Jeppe var inne på, i
kombination med terapi skulle användas mer frekvent
i kriminalvården.
Den behandling som finns i dag på våra anstalter
för sexualbrottsdömda är bristfällig. Detta medger
också majoriteten i sin text. I dag är det så många
som 28 % av de sexualbrottsdömda som inte placeras
på någon anstalt där man har program för dem eller
som över huvud taget kommer i kontakt med någon
programverksamhet som berör sexualbrottet. Dess-
utom är dokumentationen helt bristfällig både på
individnivå och programnivå och måste förbättras om
effektutvärderingar ska kunna göras i framtiden.
Detta enligt Kriminalvårdens forskningsstudie Att
påverka och påverkas.
Har man läst den här rapporten inser man hur liten
bit vi har kommit då det gäller behandlingen av sexu-
albrottsdömda. Majoriteten citerar också rapporten i
texten och skriver att bedömningen är "att den veten-
skapliga underbyggnaden, anpassningen till målgrup-
pen och genomförandet av program för sexualbrotts-
dömda i fängelse i dag inte är tillfredsställande". Nej,
det är precis det vi skriver om i vår motion och vill
förändra.
Formerna för prioritering av klienter till behand-
ling och dokumentationen av såväl programmens
innehåll som genomförda insatser på individnivå är
bristfälliga. Ändå konstaterar utskottet sammanfatt-
ningsvis att verkställighetsinnehållet för de aktuella
gärningsmännen undergår en positiv utveckling. Låter
inte det rätt motsägelsefullt?
Vi kan bara konstatera att insatserna för att be-
handla sexualbrottsdömda inte är vad de borde vara,
och det vill vi kristdemokrater förändra. Det finns
också med i vår motion.
Till sist, fru talman, vet vi att regeringen lovade
ett antal förbättringar inom kriminalvården inför
2001. Det skulle bli bättre innehåll i programverk-
samheten, 100 nya anstaltsplatser, 30 nya häktesplat-
ser, utökad programverksamhet med ett hundratal
platser, personalutbildning, mindre och säkrare av-
delningar, etc. Löftena fortsätter utan att man för
innevarande år utökat resurserna till kriminalvården.
Samtidigt får vi samfällda rapporter från anställda,
intagna, m.fl. om att det är en mycket bekymmersam
situation ute på våra anstalter. Programverksamheten
har försämrats, ansökningar om att få starta motiva-
tionsavdelningar har avslagits och personalresurser
har skurits ned.
Då vill jag till sist fråga Yilmaz, som sitter i Kri-
minalvårdsstyrelsen och har en oerhört kraftfull möj-
lighet att med denna insyn och denna förmåga till
majoritetsställning kunna påverka och förändra kri-
minalvården: Vilka åtgärder avser regeringen att vidta
för att förbättra situationen i kriminalvården när man
nu inte har avsatt några resurser som det går att prata
om?
Jag säger inte att våra resurser är tillräckliga hel-
ler, men jag inser att vi kommer att få stora problem
framöver i Sverige i vår kriminalvård om vi inte ge-
nast börjar åtgärda och förändra situationen från det
utgångsläge som den har i dag. Den kan inte bli så
mycket sämre, men den kan ändå bli sämre, och då
får vi bara ännu fler återfall. Vi måste motverka att
människor på nytt återfaller i kriminalitet. Situationen
med de droger som finns på anstalterna får vi ta upp i
en annan debatt. Det är bara en sak som gör att män-
niskor inte rehabiliteras. Det vore tacksamt och bra
om Yilmaz på ett klart och tydligt sätt kunde klargöra
regeringens hållning i denna fråga.
Anf. 79 Gunnel Wallin (C)
Fru talman! "Peter har tillbringat tjugotvå år av
sitt liv i fängelse, nu senast för mord. Om några dagar
släpps han ut. Men risken är stor att han snart är till-
baka bakom murarna. Det senaste decenniets fång-
vård har präglats av hopplöshet och känslan av att
ingenting fungerar.
Hur länge är vi beredda att acceptera att krimi-
nella återvänder till samhället lika farliga eller farli-
gare än när de burades in?"
Detta är ett citat från sen höst ur Dagens Nyheter.
Situationen inom svensk kriminalvård är synnerli-
gen ansträngd. Platssituationen är mycket besvärande.
Överbeläggningen skapar bekymmer. De ständiga
förflyttningarna för att få pusslet att gå ihop kräver
inte bara ökade transportkostnader, de rycker undan
kontinuiteten i pågående rehabiliteringsprogram,
undervisning osv.
Det är ständigt ny personal att skapa relationer till.
Det är svårigheter att kunna avgränsa grupper för att
kunna minska t.ex. narkotikan på anstalterna.
De som finns på slutna anstalter i dag är intagna
som är dömda till längre straff. De som är dömda till
lättare straff är till större delen placerade i frivården.
Detta i sin tur har ökat trycket på frivården som inte,
trots den ökade arbetsbördan, fått extra resurser.
BRÅ kom ut med en rapport där det står att sex
månader efter frigivning från fängelse har de villkor-
ligt frigivna i stor utsträckning en lika dålig social
situation som när de frigavs. Hälften av de villkorligt
frigivna dömdes eller misstänktes för ett nytt brott
inom sju månader efter frigivningen.
Alltfler förs ut på öppna anstalter, trots att de som
är intagna är brottslingar som är dömda för grova
brott. Frågan man kan ställa sig är hur rättssäkerheten
påverkas av detta.
Kriminalvården är utsatt för stora fortsatta bespa-
ringar. Dessa besparingar sätter påtagliga spår i verk-
samheten.
Återfallsprocenten är fortfarande mycket hög.
Denna måste vända. Det är en viktig del i det brotts-
förebyggande arbetet.
Min fråga till majoritetsföreträdaren är om man
tycker att situationen är hållbar i den svenska krimi-
nalvården och om man inom den svenska kriminal-
vården bedriver ett brottsförebyggande arbete på ett
optimalt sätt. Jag tycker att bilden ser mycket dyster
ut.
Fru talman! Rehabiliteringen är otroligt viktig för
att kunna komma tillbaka i samhället. Rehabilitering-
en styrs av program som i dag är fruktansvärt manu-
alstyrda från centralt håll. Det finns inget utrymme
för initiativ underifrån. Detta i sin tur leder till frust-
ration och i sin tur till att arbetsmiljön blir sämre. Det
gäller att skapa en bättre arbetsmiljö, att ta vara på
personalens kompetens och initiativförmåga.
Centerpartiet anser att det är viktigt att använda
mer resurser i verkligheten än vad som sker i dag på
den centrala staben.
Centerpartiet förespråkar också införandet av ett
bonussystem, där de som följer de olika programmen
och reglerna som finns på de olika anstalterna kan
påräkna fördelar. De som missköter sig får förmåner-
na indragna. Vi såg exempel på detta när utskottet
besökte kriminalvården i Kanada.
I en reservation tar vi upp frågan om att gär-
ningsmän som misshandlar kvinnor måste få en ade-
kvat behandling och rehabilitering för att förhindra
återfall i brott. Detta har tidigare nämnts här. Det är
en otroligt viktig fråga för att öka rättssäkerheten i
samhället.
Vi har diskuterat frågan om individuella behand-
lingsplaner för att få en anpassad rehabilitering och
en utslussning i samhället i samverkan med kommu-
nerna för att förhindra återfall i kriminalitet. Jag und-
rar om majoriteten är beredd att göra detta möjligt.
Det är just detta som gör att det går att minska åter-
fallsprocenten. Att komma ut i samhället utan bostad,
utan en trygg hand att hålla i när det gungar som
värst, gör det inte lätt att stå stadigt. Detta är en otro-
ligt viktig fråga att jobba med när det gäller rehabili-
tering. Jag hoppas verkligen att de individuella be-
handlingsplanerna inte bara blir någon papperspro-
dukt utan blir genomförda i verkligheten.
Jag har lyft upp från Centerpartiets sida önskemål
om särskilda program för spelmissbrukare. Det finns
ett stort behov av detta. Spelberoendet har spritt sig
med en väldig fart på våra anstalter och har fått stora
konsekvenser. Är man satt i skuld är man också utsatt
för hot. Det är mycket bekymmersamt. Problemen
med spelmissbruk kräver särskilda behandlingsmeto-
der. Det är viktigt att de finns med i rehabiliteringen.
Kvinnor i kriminalvården behöver särskilt upp-
märksammas. Deras behov är annorlunda än män-
nens. Tyvärr ser vi alltfler kvinnliga intagna i krimi-
nalvården. De har ett helt annat behov av vård- och
behandlingsmetoder. Det är viktigt att vi lyfter upp
denna fråga. Jag vill även lyfta fram situationen inom
frivården. Det är många kvinnor som får lättare straff
och befinner sig i frivården. Deras situation i frivår-
den behöver särskilt beaktas.
En sak som oroar mig, och som jag har sett på ett
antal anstalter, är att vissa bitar måste tas bort på
grund av besparingar. Då har svenska för invandrare
strukits bort. Vi har många gånger talat om hur viktigt
det är att de som kommer till Sverige lär sig svenska.
Här finns verkligen en möjlighet som det gäller att ta
till vara. Detta bör tas med i rehabiliteringen.
En annan del är den psykiatriska vården på våra
anstalter. Vi vet alla att det finns ett enormt behov av
psykiatrisk vård. Eftersom behovet är så stort är det
viktigt att det dagliga inslaget inom kriminalvården
rymmer psykiatrisk vård.
Vi i Centerpartiet anser att det behövs en krimi-
nalvård som står för rehabilitering, en social återan-
passning i samhället. Detta i sin tur minskar återfallen
och har en stor brottsförebyggande verkan.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla våra
reservationer och särskilda yttranden. För tids vin-
nande yrkar jag bifall till reservation 2.
Anf. 80 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! Att minska återfallen i brottslighet är
naturligtvis den viktigaste uppgiften för kriminalvår-
den. Uppgiften kräver fortgående förändringar. Nuva-
rande arbete är inte tillräckligt. Jag kan hålla med
föregående talare om att individuella handlingsplaner
är basen i arbetet. Men jag gör inte exakt samma
analys. Det är inte endast pengar utan också kunskap
och en annan inriktning på verksamheten som krävs.
Detta arbete pågår, men det är inte klart. Mer resurser
behövs.
Frigivningsförberedelser ska inte bara ske vid
slutet av verkställighetstiden, utan de ska enligt min
åsikt börja redan vid intagningen på häktet och sedan
fortgå på anstalten så att en beredskap finns när det är
dags att lämna anstalten.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 5
och 17.
Reservation 5 handlar just om frigivningssituatio-
nen. Arbetet sviktar redan vid intagningen på häktet.
Det är många - speciellt förstagångsdömda - som är
häktade med restriktioner. Den första tiden är oerhört
grundläggande för hur man ska klara tillvaron när
man kommer ut från fängelset. Under tiden med hår-
da restriktioner i häktet är den intagne begränsad i att
kunna sköta räkningar och andra ansvarsåtaganden.
Det blir totalt stopp i den dagliga tillvaron. Detta
resulterar i att den häktade får betalningssvårigheter
som går vidare till kronofogdemyndigheten. När man
sedan kommer ut finns en anmärkning, och alla vet
hur svårt det är att få en bostad osv. med en sådan
anmärkning. Redan där borde det underlättas för den
intagne att kunna sköta sina räkningar. Om det blir ett
långt fängelsestraff måste den intagne kunna avveckla
sin bostad på ett riktigt sätt.
Det som saknas i dag är mer utbildad anstaltsper-
sonal. Det är vad jag menar med resurser. De som ska
upprätta behandlingsplaner måste enligt min åsikt ha
stor och djup kunskap och vara högskoleutbildade.
Sverige har inte utvecklat sitt system på detta område
i jämförelse med t.ex. Kanada som utskottet har be-
sökt.
Det fanns en tid då kriminalvården hade överskott
i sin budget och pengar t.o.m. fördes från rättsväsen-
det i stället för att man utvecklade de metoder som
det finns internationella förebilder av.
Det finns också ingrodda rutiner, och de är väldigt
svåra att få bukt med.
Det behövs alltså kvalificerade insatser från olika
yrkesgrupper, som borde verka i fängelserna.
Jag är också ledsen för att inte olika anstalter får
utvecklas på sitt sätt. Jag nämner Österåker, som hade
vissa privilegier men också kunde utveckla metoder
som inte var lika för alla. Men detta fick inte fortsätta
därför att det fanns en avundsjuka i systemet. Jag är
väldigt ledsen för att man inte kan tillgodose detta
och låta de olika blommor blomma som kan blomma.
Visst måste vi kunna ha olika inriktningar, och visst
måste anstalterna kunna göra bedömningar, kunna
särskilja intagna och jobba för det som de tror på. På
det viset kan vi få en utveckling. Men det blev stopp:
Alla skulle vara lika, och alla skulle göra på samma
sätt.
Det är svårt att styra detta från politikerhåll. Det
är ju myndigheten, Kriminalvårdsstyrelsen, som av-
gör detta.
På den här punkten har vi en reservation. Jag vet
att det pågår ett arbete. Det har också kommit en
BRÅ-rapport, Från anstalt till livet i frihet - inför
muck, där man tar upp alla dessa problemställningar.
Det ska ske en utvärdering av vad som görs. Det är
bra, men det krävs oerhört mycket mer, som tidigare
talare har sagt. Vi får väl anledning att återkomma till
detta.
När det gäller restriktioner för häktade har jag va-
rit inne på hur svårt det kan vara för den som får sitta
häktad kanske lång tid om den dömde överklagar. Vi
har haft det på detta sätt utan att någon har anmärkt
ordentligt på det, förrän Europarådets kommitté för
övervakning av efterlevnaden av den europeiska
konventionen till förhindrande av bl.a. omänsklig
eller förnedrande behandling sade att vi inte hade
någon bra ordning. Men vi har alltid påstått det, ge-
nom att domstolen har varit inkopplad. Det är ju
domstolen som måste ge åklagaren tillstånd att be-
sluta om restriktioner, och rätten ska pröva frågan
återkommande. Trots det har det inte fungerat, utan
det är oerhört hårt på den punkten.
Jag tycker att vi måste göra en utvärdering av det
som har skett. Jag vet att detta arbete går långsamt,
och det är fortfarande mycket som återstår.
Fru talman! Till slut skulle jag bara vilja nämna
långtidsdömdas situation, som inte heller är bra i dag.
De långtidsdömda är en besvärlig grupp att ta hand
om. Det krävs individuella planer, mindre grupper
och ett helt annat sätt att behandla dessa långtids-
dömda, dvs. inte i en klump, genom att bara bunta
ihop dem och säga att de måste vara på ett speciellt
sätt. Det finns många åtgärdsprogram som man kan
använda där, och man måste ta tag i och jobba på det.
Annars blir det ett problem inne på våra anstalter.
Anf. 81 Ragnwi Marcelind (Kd)
Fru talman! Det gläder mig att Kia Andreasson
har insett att frigivningssituationen inte är så bra som
man skulle kunna tro när man läser majoritetstexten,
som även Kia Andreasson står bakom.
Kia Andreasson säger att hon gör en annan be-
dömning än tidigare talare. Hon slår fast att det inte är
pengar som saknas utan kunskap. Hon räknar upp ett
antal åtgärder som skulle behöva vidtas för att öka
den här kunskapen. Det handlar om utbildad anstalt-
spersonal, bättre programinnehåll, att förändra invan-
da rutiner osv., osv.
Hur skulle Kia Andreasson vilja genomföra allt
detta utan mer resurser? Det går inte ihop. Det skulle
vara väldigt intressant att höra Kia Andreasson lägga
ut texten om detta.
Samma sak säger hon om långtidsdömdas situa-
tion: Den ser helt omöjlig ut, och vi måste ha andra
åtgärdsprogram och mindre grupper. Det är precis det
som Kristdemokraterna har motionerat om ett antal
år. Vi har aldrig sett att Kia Andreasson har varit
intresserad av att stödja oss i det yrkandet.
Hur ska det gå till, Kia Andreasson, utan mer re-
surser?
Anf. 82 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! Jag sade ordagrant att det gäller inte
endast resurser. Nu har vi den budget som vi har lagt,
och med de pengarna kan man göra mycket. Det finns
personal och resurser inom systemet. Men det gäller,
som i alla andra verksamheter, hur man använder
dem, hur man rekryterar, hur man fortbildar och vilka
mål som finns.
Det räcker inte med att bara säga att "vi har en
större budget och då kan vi få igenom detta". Så en-
kelt är det inte - det är att förenkla problemet.
Det krävs grundläggande strukturförändringar,
och det är mycket svårare att genomföra dem. Men
det är på gång, och det är det som vi vill ha sagt med
majoritetsskrivningen. Det är ett långsiktigt arbete.
Men det är oerhört viktigt att det blir en större kraft
bakom förändringarna. Det är inte endast pengar, utan
det är de strukturförändringar som jag har räknat upp.
Anf. 83 Ragnwi Marcelind (Kd)
Fru talman! Det är oerhört intressant att debattera
med Kia Andreasson. Nu försöker hon lägga beto-
ningen på ett annat ord och säger att det inte är endast
resurser det handlar om. Då skulle jag kunna ställa
frågan: Tror Kia Andreasson att en utökad budget
skulle kunna förbättra situationen på just de områden
som hon själv kritiserar?
Sedan säger Kia Andreasson i ett annat andetag
att det finns pengar inom systemet. Jag tror att Krimi-
nalvårdsstyrelsen skulle bli oerhört glad om Kia And-
reasson informerade dem om var de pengarna inom
systemet finns, eftersom de hela tiden åberopar att det
saknas resurser.
Kia Andreasson säger också att vad det handlar
om är hur man ska fortbilda och vilka mål som finns.
Men Kia Andreasson har själv ställt sig bakom de
målskrivningar som utskottsmajoriteten och regering-
en har antagit när det gäller kriminalvården och kri-
minalvårdens utveckling. Är det andra mål som Kia
Andreasson har än de som uttrycks i regeringsförkla-
ringen och majoritetstexten?
Anf. 84 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! Jag tycker inte att målsättningen
skiljer sig så mycket på detta område. Det primära är
att personer inte ska återfalla i brott. Det är det ge-
mensamma målet, det stora målet.
Visst behövs det mer pengar också i framtiden -
visst är det ett önskemål. Men nu har vi olika priorite-
ringar, och det är även att förebygga. Miljöpartiet vill
ha pengar till förebyggande, innan personer hamnar i
en anstalt. Det är en avvägning. Men vi har också
tilldelat budgetbelopp till kriminalvården. Ragnwi
Marcelind vet mycket väl att det också räcker till
strukturförändringar och en ändrad inriktning. Det
gör det. Det handlar om vad man vill och hur mycket
man satsar på detta.
Anf. 85 Gunnel Wallin (C)
Fru talman! Jag skulle vilja spinna vidare på frå-
geställningarna till Kia Andreasson. När det gäller
just resurser fick vi en föredragning av generaldirek-
tören inför budgetsammanträdet. De är otroligt an-
strängda, och man har ett högt utnyttjande av an-
slagskrediterna. Det ställer kriminalvården i en
mycket bekymmersam situation.
Jag skulle också vilja ställa frågan: Hur kan man
få kvalificerade yrkesgrupper? Det innebär också
högre löner, och hur ska det gå ihop med den hårt
ansträngda budgeten? Även jag kan förespråka det,
men jag har varit vis nog att anslå mer medel till
kriminalvården.
Det handlar bara om planer, planer och planer.
Det finns också någonting som heter verkligheten,
och den har inget samband med dessa planer.
Anf. 86 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! Det här låter mer som en budgetde-
batt.
Gunnel Wallin! Det finns ingen utbildning i dag
på det sätt som jag menar, med en mer kvalificerad
inriktning. Det finns inte i det svenska systemet om
man jämför med den högskoleutbildning som man
har i Kanada.
Det är där vi får börja. Det är de strukturerna jag
menar. Vi måste inrätta en sådan utbildning. Vi får se
vad det kostar och innebär och begära utökade resur-
ser.
Vi har inte riktigt banat väg för detta. De indivi-
duella handlingsplanerna har inte heller fungerat. Det
finns personal som skulle kunna utbildas inom sys-
temet för att upprätta sådana. Det har inte gjorts i
tillräcklig utsträckning. Jag menar att det är struktu-
rerna som måste förändras.
Anf. 87 Gunnel Wallin (C)
Fru talman! Kia Andreasson sade att målsättning-
en var att de som begått brott inte ska återfalla i brott.
Har man inte inlett strukturella förändringar gällande
en ny utbildning, t.ex., är det en evighet tills vi når
dit. Ska den brant stigande kurvan över alla som åter-
faller i brottslighet fortsätta att stiga?
Vi måste starta, och det redan nu. Då behövs det
verkligen resurser. Det måste man ta upp i en debatt
om kriminalvården. Man kan inte göra någonting om
man inte har resurser. Det lyftes också fram i den
debatt vi hade när det gäller budgeten. Det måste
kopplas till verksamheten.
Anf. 88 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! Först ska vi skapa möjligheter för
personalen att utbilda sig. Det behöver inte ta så väl-
digt lång tid. Man behöver inte göra förändringar i en
avlägsen framtid, utan de skulle faktiskt kunna göras
om bara om några år.
Jag säger som jag gör i alla andra fall, t.ex. när det
gäller polisen: Visst önskar vi mer resurser. Men man
gör en fördelning av de pengar man har. Nu har vi
avsatt ett större anslag inom rättsväsendet. Vi har
försökt att lyfta fram polisens problem. Visst står
kriminalvården på tur. Jag håller med. Man behöver
ett ökat anslag där också. Men just denna gång gjorde
vi den här bedömningen. Det vet ni mycket väl. Vi
behöver inte ha en budgetdebatt.
Anf. 89 Jeppe Johnsson (M)
Fru talman! Jag konstaterar att Kia Andreasson är
oerhört bekymrad över att de intagna på häktena inte
har möjlighet att betala sina räkningar. Det är natur-
ligtvis lovvärt att man sköter sådana viktiga företeel-
ser även när man sitter häktad eller i fängelse.
Fru talman! Vad som bekymrar mig betydlig mer
är att så många i dag sitter på häkte som inte skulle
sitta på häkte. Det gäller de s.k. verkställighetsfallen.
Det bottnar till största delen i att det inte finns platser
ute på anstalterna för dessa människor.
Min fråga till Kia Andreasson är om hon anser att
vi behöver fler anstaltsplatser. Följdfrågan blir om
Kia Andreasson i budgetförhandlingarna med rege-
ringen har försökt, och misslyckats med, att få besked
om att det ska bli fler platser.
Anf. 90 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! En ny anstalt finns på önskelistan. Ut-
skottet har fått en föredragning av Bertel Österdahl
om hur denna anstalt kan utformas. Det är ett projekt
som Miljöpartiet stöder. Det är på planeringsstadiet,
men när dagen för att genomföra projektet kommer
ska vi kämpa allt vad vi kan för att få pengar till det.
Anf. 91 Jeppe Johnsson (M)
Fru talman! Det är lovvärt. Jag tillhör dem som av
många skäl hoppas att Miljöpartiet inte tillhör rege-
ringsunderlaget efter höstens val, men i denna fråga
hade det kanske varit bra att ha Kia som lobbyist i
förhandlingarna.
Det var en högaktuell fråga, och det krävdes bara
en signal om att man skulle sätta i gång och projekte-
ra. Inte ens den signalen har kommit.
Jag kan inte låta bli att kommentera resonemanget
om det behövs resurser eller ej och om signalerna.
Kia säger att det inte bara är pengar som behövs. Hon
vill ha mer utbildning för de anställda. Hon vill ha
högskoleutbildningar, och hon vill ha kvalificerade
yrkesinsatser från andra yrkesgrupper. Så lyfter hon
fram Österåker som någonting som borde ha fått
finnas kvar.
Allt detta, Kia Andreasson, handlar faktiskt om
resurser. Det kostar pengar.
Jag delar Kia Andreassons uppfattning att vi be-
höver mer av detta, men jag menar att man inte bara
kan skriva upp det på önskelistan. Man måste driva
frågorna och se till att få igenom det.
Anf. 92 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! Jag har svarat på frågor om pengar
och budget i flera inlägg, så jag avstår i detta fall.
Anf. 93 Yilmaz Kerimo (S)
Fru talman! Frågor som gäller rättsväsendet får
numera stort utrymme i medierna. Det är bra att vik-
tiga samhällsfrågor tar plats i den offentliga debatten,
även om vinklingarna kan vara ensidiga. Ofta handlar
reportagen om grov brottslighet, brister hos polisen
och otillräckliga utredningsresurser.
Vi nås också av rapporter om bråk i fängelser. Vi
hör om brist på häktesplatser och om överbelägg-
ningar. Vi hör om ett utbrett narkotikamissbruk på
landets anstalter. Vi hör om hur dåligt förberedda
interner är på livet efter fängelsetiden.
De bilder vi får är inte osanna, även om det också
finns andra mer positiva exempel från kriminalvår-
den. Men dessa negativa bilder visar en verklighet
som måste förändras.
Det är inte acceptabelt att unga intagna blir fast i
narkotikamissbruk i våra fängelser. Det är inte ac-
ceptabelt att unga intagna skolas i brott på våra fäng-
elser. Målet är att intagna ska rehabiliteras och att de
ska vara redo för ett liv utan kriminalitet när de
muckar från fängelset. Det ska vi jobba för.
Svensk kriminalvård håller hög kvalitet, men det
finns som sagt brister. Under 1990-talet fick krimi-
nalvården som all annan offentlig verksamhet spara
pengar. Under de senaste åren har effekterna av det
blivit tydliga. Personalen på våra fängelser har satts
på hårda prov.
Samtidigt med rationaliseringarna har samman-
sättningen av gruppen interner förändrats. Frivården,
fotbojan och andra påföljder har gjort att de korttids-
dömda, som tidigare fanns i fängelserna, nu är färre.
Andelen tyngre kriminella, långtidsdömda, missbru-
kare och psykiskt sjuka i fängelserna har ökat. Detta
påverkar självklart miljön. Det blir hårdare för inter-
nerna, och det ställer stora krav på de anställda.
Utvecklingen på flera viktiga områden, t.ex. vad
gäller kompetensutveckling för personalen, verksam-
heten med brotts- och missbruksrelaterade program
och narkotikabekämpningen, stagnerade under några
år.
Nu har kriminalvården fått ett ekonomiskt till-
skott, och utfästelser har givits om ytterligare resurs-
förstärkningar. Det ger möjligheter att fortsätta att
utveckla verksamheten. Man kan ge personalen möj-
ligheter till kompetensutveckling, utveckla program-
verksamheten, jobba målmedvetet med narkotikabe-
kämpning, ge interner möjlighet till vardagsträning
och möjliggöra för interner att utbilda sig och arbets-
träna.
Behovet av att ytterligare differentiera när det
gäller de intagna - av att skilja t.ex. på de särskilt
motiverade och de särskilt svårhanterliga - har också
blivit tydligare. Detta gör att kriminalvården måste
utreda förutsättningarna för en ökning av antalet plat-
ser både på häkten och i anstalter.
Den stora utmaningen nu är att med full kraft fort-
sätta det positiva utvecklingsarbetet.
Fru talman! De motioner som behandlas i detta
betänkande innehåller många förslag på kriminalvår-
dens område. De handlar om verkställighetsinnehål-
let, om häktesplatser och om påföljderna för psykiskt
sjuka lagöverträdare m.m.
Från utskottsmajoritetens sida föreslår vi att
samtliga motioner avslås, med hänvisning till gällan-
de regelverk och pågående utvecklings- och bered-
ningsarbete. Motionerna slår i stort sett in öppna
dörrar. Att det pågår ett omfattande utvecklingsarbete
inom kriminalvården syns inte i oppositionens för-
slag. Deras motioner handlar främst om att föreslå
åtgärder som redan bereds eller utredningar som re-
dan arbetar.
Jag vill ändå säga att jag tycker att det är positivt
att det finns ett stort engagemang för kriminalvårds-
politik, som återspeglas i de många motionerna. Ing-
enting är så bra att det inte går att förbättra, och ut-
veckling kommer ur engagemang.
Dock blir jag bekymrad över en del förslag, som
Moderaternas om att privatisera fängelser. Har Mode-
raterna funderat över hur de som vill tjäna pengar på
kriminalvård kommer att agera på marknaden? Hur
kommer de att agera för att få sin verksamhet så lön-
sam som möjligt? Kommer de som har vinstintressen
i fängelsebranschen att delta i den offentliga debat-
ten? Kommer de att vara intresserade av att få ned
brottsligheten då det riskerar att minska deras lön-
samhet?
I USA finns en hel fängelseindustri. Är det där
som Moderaterna har fått sin idé? Jag skulle vilja att
ni ger exempel på vad som är så bra i den amerikans-
ka privata kriminalvården att ni vill införa detta även
här i Sverige. Jag skulle också vilja veta var gränsen
går för er när det gäller privatiseringarna. Det är up-
penbart att ni inte anser att den yttersta myndighets-
utövningen, som det innebär att hålla människor i
fängelse, behöver drivas i samhällets regi. Var går
gränsen?
Vad är skälet till att Moderaterna vill införa pri-
vata fängelser? Finns det något annat skäl än att ni
tror att det ska bli billigare för staten? Eller har man
tänkt sig att internernas valfrihet ska öka?
Moderata inlägg i den offentliga debatten är också
svårsmälta, och jag kan inte se att de för frågorna
framåt. Då tänker jag exempelvis på den simpla reto-
riken om fler poliser och strängare straff.
Vi vet att fler poliser och strängare straff inte är
lösningen när det gäller brottsbekämpningen. Visst
behöver vi fler poliser och en effektivare kriminal-
vård, men det räcker inte, och det utgår jag från att
även moderater är medvetna om.
Fru talman! Det övergripande målet för kriminal-
politiken är att minska brottsligheten och öka trygg-
heten. För att åstadkomma det handlar det om att
skapa ett samhälle som förebygger brott, ett samhälle
som är jämlikt där alla människor får plats och kan
känna trygghet. Det handlar om att ha bra förskolor
och skolor för alla barn. Det handlar om att ha vård
och omsorg som kommer alla till del efter behov och
inte efter hur mycket pengar man har i den egna plån-
boken. Det handlar om att ge förutsättningar för ett
rikt föreningsliv. Det handlar också om att samhället
har tydliga regler och markerar mot dem som begår
brott.
Kriminalvården ska verkställa straff och rehabili-
tera dem som begått brott och dömts. Och tiden på
fängelset är för den dömde ett straff, men det är sam-
tidigt en möjlighet. Det är en möjlighet att bryta med
ett kriminellt liv. Den möjligheten måste tas till vara.
För att lyckas med att bryta en destruktiv livsstil
behövs stöd från omgivningen. Det kan handla om
missbruksbehandling. Det kan handla om att bättra på
gamla skolbetyg. Det kan handla om yrkesträning.
Detta ska kriminalvården hjälpa till med.
I rehabiliteringsarbetet handlar det inte bara om en
fungerande programverksamhet och om att man får
hjälp med bostad när man muckar. Det handlar om att
den intagne ska bli medveten om att ett icke-
kriminellt liv finns inom räckhåll och att ett sådant liv
blir bra mycket rikare och bättre än ett liv kantat av
brott.
En av de aktiva i KRIS sade en gång att "det är
jobbigt att vara fängelsekund, att hålla den kriminella
karriären igång. Men att man fortsätter att begå brott
beror på att man tror att det är det enda man duger
till. Man klarar inget annat. Det är det enda område
där man har en identitet." En bra rehabilitering ska
visa på andra möjligheter.
Fru talman! Jag tycker att vi har en bra kriminal-
politik i vårt land. Men vi kan alltid bli bättre. Och
när det gäller att åstadkomma det måste alla goda
krafter samverka. Det är bra att vi nu ska stärka hela
rättsväsendet och att vi får fler poliser. Men främst
handlar det om att utveckla ett brottsförebyggande
samhälle där människor kan känna trygghet.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betän-
kandet och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 94 Jeppe Johnsson (M)
Fru talman! Yilmaz Kerimo börjar med en strå-
lande analys av läget. Han talar om att vi har plats-
brist, att det är för mycket narkotika och att det är
mycket som är oacceptabelt men att man ska jobba
med det.
Ja, det försöker i alla fall vi göra. Vi från opposi-
tionen har då förslag. Då säger Yilmaz att vi slår in
öppna dörrar. Det köper jag naturligtvis inte. Det är
bättre, Yilmaz, att ha någonting att komma med, att
ha några förslag. Det som Yilmaz räknar upp kostar
faktiskt pengar. Det räcker inte med ord. Man kan
inte betvinga verkligheten med önskningar och för-
hoppningar.
Sedan tar naturligtvis Yilmaz upp ett kärt ämne,
det här med att lägga ut hela eller delar av driften på
entreprenad. Det förslaget vill vi gärna pröva av två
skäl. Det ena är att det kanske blir billigare - vi ska
inte ha en så billig kriminalvård som möjligt, men de
gemensamma resurserna ska räcka till mera och kan-
ske till en bättre kriminalvård.
Sedan vet jag inte om Yilmaz satt och sov när jag
höll mitt anförande, eller är det bara så att hans anfö-
rande var färdigskrivet dessförinnan. Jag sade att det
är oerhört viktigt att skilja på myndighetsutövning
och den andra roll som man har i fängelset. Det kan-
ske t.o.m. blir ett bättre klimat i fängelset om de som
håller på med vård och rehabilitering inte stup i
kvarten måste avslå permissionsansökningar eller
sätta folk i isolering. Att man skiljer på de rollerna
tror jag skulle göra att det skulle bli bättre i fängelset.
Sedan hemfaller Yilmaz åt det vanliga tricket från
vänsterkanten, att man ska gå över ån efter vatten,
alltså över Atlanten till USA. Det vore kanske bättre
om Yilmaz åkte över till det stora föregångslandet
Storbritannien och tittade på Tony Blairs försök. Han
har tydligen inga betänkligheter när det gäller att
lägga ut kriminalvården på entreprenad. Såvitt jag vet
står han högt i kurs, i alla fall hos Yilmaz partiledare.
Men jag har en fråga: När får vi nya platser?
Anf. 95 Yilmaz Kerimo (S)
Fru talman! Först och främst är det typiskt att
Jeppe Johnsson bara ser det som är negativt i krimi-
nalvårdspolitiken och kriminalvården. Det är som
alltid. Men som jag sade i mitt anförande finns det
brister, men vi har en bra kriminalvårdspolitik i vårt
land, och den ska vi utveckla.
Vad gäller platserna vet jag inte om Jeppe Johns-
son har läst eller om han bara har förbigått att vi ska
ha 200 plus 30 nya platser till 2003. Varför så bråt-
tom med allt? Sedan sade Jeppe Johnsson mycket
annat. Det finns ett brett utvecklingsarbete. Det pågår
redan en översyn. Därför sade jag att man inte ska slå
in öppna dörrar.
Anf. 96 Jeppe Johnsson (M)
Fru talman! Yilmaz Kerimo talar om 200 och 30
nya platser inom befintlig kriminalvård. Men vi måste
faktiskt se lite längre fram, även om dessa platser i
och för sig behövs redan i dag. Det behövs 400 plat-
ser i dag, enligt SEKO, de kriminalanställdas fack-
förbund. Vi behöver dem alltså redan i dag. Sedan tar
det lite tid att bygga ett fängelse. Därför borde man
rimligen ha kommit till skott redan nu.
Jag ska upprepa en annan fråga som behandlas lite
mer ingående i dagens betänkande. Det är frågan om
de utvisningsdömdas hemresa. Jag upprepar frågan,
som jag ställde i mitt anförande: Varför vill Yilmaz
Kerimo och Socialdemokraterna inte ändra dagens
bestämmelser, så att det blir möjligt att sätta undan
pengar som den dömde tjänar in under fängelsetiden?
Det här är ju inte en så stor fråga som den om
platser och resurser, utan det här är någonting som vi
skulle kunna begära att man rättar till i utskottet, om
Yilmaz tycker att det är rätt och riktigt. Eller tycker
Yilmaz fortfarande att det är rätt att man ska kunna få
avlöning varje dag för det arbete som man utför i
fängelset och att man sedan inte har rätt att röra peng-
arna utan att det allmänna också ska betala hemresan?
Anf. 97 Yilmaz Kerimo (S)
Fru talman! Det första gällde de 200 nya platser-
na. Dessa ska som sagt finnas tillgängliga till 2003,
dvs. inom kort. Det andra gällde nya fängelser. Både
Jeppe Johnsson och jag sitter i Kriminalvårdsstyrel-
sen, och Jeppe Johnsson vet att vi har en som jobbar
enbart med den frågan för att ta fram förslagsunderlag
så att man kan fatta beslut om ett eventuellt nytt fäng-
else. Det arbetet är alltså på gång. Vi får avvakta och
se vad vi kommer fram till. Men behov finns. För
närvarande kan man i alla fall skaffa 200 nya an-
staltsplatser och 30 häktesplatser, och frågan om nya
fängelser har vi en som jobbar med. Det får vi vänta
med.
Vad gäller detta med att betala hemresan håller
jag med om att de borde betala den. Men samtidigt
måste man tänka på att de för det första inte tjänar
mycket pengar när de jobbar. För det andra får vi
behålla 10 % av deras pengar i kriminalvården för
deras fritid - kläder, cigaretter osv. För att vi ska
kunna ta dessa pengar till resan måste vi ha deras
samtycke. Det är som med alla andra människor.
Sedan jobbar vi också för att de flesta som ska ut-
visas ska avtjäna sitt fängelsestraff i sitt hemland. När
det har genomförts är det här inte mycket att bråka
om.
Anf. 98 Gunnel Wallin (C)
Fru talman! Jag har en annan fråga till Yilmaz.
Det är många som avtjänar sitt straff inom frivården.
Vad har man gjort sedan BRÅ:s rapport kom om
situationen just inom frivården, mer än att föra över
stora grupper av straffade som ska få sin behandling
och sin rehabilitering där?
Yilmaz sade också att kriminalvården nu hade fått
ett ekonomiskt tillskott. Jag undrar: Var finns detta
tillskott?
Sedan skulle jag vilja ställa en fråga när det gäller
vikten av individuella planer, som jag tog upp i mitt
anförande. Tycker Yilmaz att detta är viktigt i reha-
biliteringen?
Jag vill också påpeka en sak apropå det brotts-
förebyggande arbetet och hur viktigt detta är. Alla de
människor som, kanske av sociala skäl, hamnar i
kriminalvården och får sitt straff måste ju ha möjlig-
heter att rehabilitera sig och komma tillbaka i sam-
hället. Det är väl en viktig brottsförebyggande åtgärd.
Vi måste satsa mycket på rehabilitering, och de sats-
ningarna ser inte jag.
Anf. 99 Yilmaz Kerimo (S)
Fru talman! Jag börjar med den sista frågan, eller
det sista konstaterandet. Vi är överens om att man när
man kommer ut ska ha det ordnat så att man inte
hamnar i det kriminella livet igen. Därför måste myn-
digheterna - jag tänker på socialtjänsten, kriminal-
vården och frivården - samarbeta bättre. Det har vi
sagt, och det finns ett arbete som pågår på detta om-
råde.
Vad gäller pengarna har vi ju satsat 271 miljoner
för något år sedan. Det var den största satsningen
någonsin. Det är det första. Det andra är att kriminal-
vården nyligen har fått 100 miljoner extra för att
bekämpa narkotikan i fängelserna. Jag har här i min
hand ett pressmeddelande från SEKO där de uttalar
att de är jätteglada och ser mycket positivt på detta.
Vad gäller vikten av individuella handlingsplaner
delar jag också Gunnel Wallins uppfattning att detta
måste ske och ska ske. Om det inte har varit så hittills
är det en brist, men det är viktigt att rehabilitera män-
niskor enligt individuella handlingsplaner.
Anf. 100 Gunnel Wallin (C)
Fru talman! Det verkar som om vi vore överens
om mycket, men så är det faktiskt inte. Det är en sak
att säga att detta ska ske, att vi ska ha individuella
handlingsplaner. Det finns ju på papperet. Men det
finns inte i verkligheten, och det är mycket betingat
av att det inte finns resurser inom kriminalvården.
När jag sedan frågar efter pengarna säger Yilmaz
att man anslog pengar för något år sedan, och sedan
har det kommit 100 miljoner till när det gäller narko-
tika. Detta är ju inte beslutat än. Men de pengarna
kommer kanske, och det är ju bra. Alla resurser be-
hövs.
När det sedan gäller de individuella planerna är
det jätteviktigt att vi kan få ned återfallsprocenten.
Det är det viktigaste brottsförebyggande arbete vi har
framför oss.
Anf. 101 Yilmaz Kerimo (S)
Fru talman! Först vill jag säga att detta inte är nå-
gon budgetdebatt. Om Gunnel Wallin vill prata om
pengarna skulle hon ha gjort det förra gången när vi
hade debatt om budgeten. Men jag vill ändå säga att
det är lätt att lova för mycket. Det är lätt att säga: Vi
vill ha mer pengar. Men då måste man också säga var
man ska ta pengarna. Vi pratar om välfärdssamhället.
Vi pratar om förebyggande arbete. Hur ska vi satsa på
skolan? Hur ska vi satsa på dagis, på föräldrarna, på
välfärden? Det är också förebyggande arbete. Ska vi
ta pengar därifrån och satsa på fängelserna?
När man säger sådant här måste man också ta an-
svaret och säga hur vi ska finansiera detta. Det är lätt
att lova, men sedan måste man också säga var man
ska ta pengarna.
Det här med de 100 miljonerna är klart. Annars
hade man inte gått ut med ett pressmeddelande från
SEKO. Det är deras pressmeddelande, inte mitt.
Anf. 102 Ragnwi Marcelind (Kd)
Fru talman! Jag kan bara konstatera att Yilmaz
undvek att svara på mina frågor. Jag förstår det, för
det finns inga svar.
Jag vill bara upprepa: Tycker Yilmaz att krimi-
nalvårdens insatser för att förebygga återfall i grov
brottslighet har ökat?
Sedan säger Yilmaz att oppositionen slår in öppna
dörrar. Då skulle jag vilja fråga: Varför har då majo-
riteten så oerhört svårt att i sina texter bemöta de
yrkanden som vi har lagt fram i våra motioner? I
ärende på ärende står det: Vi håller med motionären.
Vi tycker att det ser ut på det här sättet. Man t.o.m.
citerar forskning som styrker detta. Men så yrkar man
avslag.
Jag skulle vilja fråga hur Yilmaz - som ändå sitter
i Kriminalvårdsstyrelsen, som har god insyn i hur
verksamheten ser ut och som är väl medveten om de
återkommande nödropen efter mer resurser - kan stå
här i kammaren och vidhålla att det inte behövs några
fler resurser. Är utvecklingen inom kriminalvården
tillfredsställande, Yilmaz? Är det en tillfredsställande
utveckling inom behandlingsinsatser, motivationsin-
satser, utbildningsinsatser, frigivningsinsatser etc.?
Finns det ett svar på det skulle jag gärna vilja ha det,
Yilmaz.
Anf. 103 Yilmaz Kerimo (S)
Fru talman! Vad gäller att förebygga brott satsar
vi mycket på det. Det är en av de prioriteringar som
ska göras i kriminalvården - och inte bara där, som
sagt, utan även utanför denna. Vi har ett välfärdssam-
hälle som alla måste ta del av, så det är egentligen där
man ska satsa mycket.
Ragnwi Marcelind är mycket flitig i att lova
pengar. När vi var på den konferens hon nämnde i sitt
anförande sade hon även där: Vi vill ha mer pengar.
Men hon säger inte var hon ska ta pengarna. Det är
mycket lätt att lova. Visst skulle vi ha mer pengar. Vi
behöver mer pengar. Alla behöver mer pengar. Men
då måste man också säga hur man ska finansiera
detta. När man lovar ska man också tänka på hur det
ska finansieras, Ragnwi Marcelind.
Anf. 104 Ragnwi Marcelind (Kd)
Fru talman! Jag kan ge ett kort exempel på ett om-
råde där vi gärna skulle vilja spara men där vi har fått
nej från bl.a. Yilmaz och regeringen, och det är byrå-
kraterna i Regeringskansliet. Där tar vi gärna pengar
och lägger på kriminalvården.
Yilmaz säger vidare att oppositionen överdriver
situationen inom kriminalvården. Om Yilmaz inte
tror på mig eller oppositionen måste han väl ändå tro
kriminalvårdens egen forskningskommitté, vars slut-
sats när det t.ex. gäller sexualbrottsdömda jag gärna
skulle vilja ha en kommentar från Yilmaz om.
Man skriver: Någon undersökning av effekterna
av kriminalvårdens insatser på risken för återfall i
brott har inte kunnat göras inom ramen för denna
undersökning. Bristerna i individuell och programre-
laterad dokumentation, inklusive urvalsprocesser av
dömda till programverksamhet, är så omfattande att
någon meningsfull sådan analys inte har kunnat göras
i nuläget.
Gång på gång får vi läsa rapporter om det brist-
fälliga i programverksamheten och insatserna. Om
inte Yilmaz tror mig måste han väl ändå tro våra
forskningsrapporter.
Det är där oppositionen hämtar sina uppgifter för
att kunna yrka på förändringar som ska förbättra
kriminalvården. Det är oppositionens ansvar. Det
kommer Yilmaz säkert också att vilja göra när han
hamnar i opposition.
Är det sant att oppositionens röster bara är att slå
in öppna dörrar? Vidhåller Yilmaz att kriminalvår-
dens resursanslag är tillräckliga och situationen är
tillfredsställande? Det vore bra att få protokollfört ett
svar på det i kammaren från Kriminalvårdsstyrelsens
ledamot.
Anf. 105 Yilmaz Kerimo (S)
Fru talman! Jag ska upprepa det jag sade tidigare.
Jag sade i mitt anförande att den kriminalvårdspolitik
vi bedriver i vårt land är bra, men visst finns det
brister. Vi ska jobba för att den ska bli ännu bättre.
Det är bra, men det kan bli ännu bättre.
Vad gäller resurserna behöver vi mer pengar. Vi
har fått en del, men vi behöver ännu mer för att det
ska bli ännu bättre. Vi får hoppas att vi får det nästa
gång. Jag vill återigen säga att vi måste vara stolta
över vår kriminalvårdspolitik jämfört med andra
länders.
Moderaterna hämtar alltid exempel från USA. Där
finns hårdare straff och fler poliser. Men där är
brottsligheten sex gånger större än här i Sverige.
Strängare och längre straff och fler poliser hjälper
inte. Vi behöver en förebyggande politik, och det har
vi, även om den kanske inte är mycket bra. Den kan
bli ännu bättre. Det visar att vi har en bra kriminal-
vårdspolitik och att vi har lyckats med den. Men den
kan bli ännu bättre.
Anf. 106 Johan Pehrson (Fp)
Fru talman! Visst är det så att nästan allting måste
bli bättre på det här området. Det är ett område där
organisationen och systemet påverkas av alla de om-
världsförändringar som sker beroende på brottsut-
vecklingen i samhället, polisens insatser, drogpolitik
och annat. Allt måste bli bättre.
Yilmaz sade nyss att vi från oppositionen slår in
öppna dörrar. Det är klart att vi måste slå in de öppna
dörrarna, eftersom alla dörrar är öppna inom krimi-
nalvården. Man håller öppet överallt och säger att det
pågår utredningar att det ska bli förbättringar. Det är
naturligtvis bra. Det ligger lite i sakens natur att det
måste vara så på ett så pass komplicerat område. Men
när man håller allting öppet måste vi i varje fall
knacka på de dörrar som en gång har stått där.
Jag har några reflexioner. Det finns en klar brist.
När människor måste sitta kvar i häkte för verkstäl-
lighet blir det inte mycket av några program alls oav-
sett innehåll. Det blir mycket svårt att ha några vetti-
ga handlingsplaner. Vi måste få fram fler platser.
Men det kanske inte bara handlar om att få fler plat-
ser. Man kanske ska fundera på hur människor inte
ska komma tillbaka eller över huvud taget inte hamna
i fängelse. Jag återkomma till det.
När det gäller verkställighetsinnehållet är det klart
att det finns en brist på effektivitet. Flera har pekat på
det. Majoriteten talar om att det pågår forskning och
internt utredningsarbete och att vi ska titta på och
snacka om det. Det är en vidöppen dörr, och det är
klart att vi ska titta på det. Jag hoppas att det kommer
att leda till resultat så småningom så att vi inte står
här om ett år igen och får höra samma argument. Här
måste det komma till något konkret. Rapporterna från
såväl myndigheterna som fackföreningarna är nästan
förödande.
När det gäller förberedelserna finns det flera rap-
porter som visar att de är alldeles för dåliga. Mindre
än 50 % klarar de planer som ska fram för den person
som ska frigivas. Det är absolut otillräckligt. Männi-
skor släpps i praktiken planlöst ut i tomma intet efter
avtjänat straff. Vi får se vad det intensifierade förbe-
redelsearbete som är i gång sedan oktober leder till.
Man måste få en chans att utvärdera det.
Ett stort problem förutom narkotikan är att det
sitter så många människor på våra anstalter som mår
riktigt illa, för att inte säga är psykiskt störda. Detta
skapar stora problem inte minst säkerhetsmässigt. Jag
hoppas att det vi fått läsa och höra från Psykansvar-
skommittén kan omsättas i praktiken. Det gäller inte
minst reglerna om samhällsskydd. Det handlar om att
plocka bort dem som är allra mest skadliga och mår
allra sämst. Dem kan man inte sätta i en behandling.
Framför allt gör de att tillvaron för personal och and-
ra intagna blir helt odräglig.
Folkpartiet liberalerna har i detta betänkande sla-
git lite för intensivövervakning. Självklart kan det
krävas ytterligare resurser. Det kan krävas till allt.
Men allt handlar inte bara om pengar. Det handlar om
att se vilka strukturer vi har och vad vi kan göra för
att det ska gå åt mindre resurser. Det är angeläget att
vi hushållar med statens pengar.
Här tror jag att de som är relativt sett korttids-
dömda skulle i större utsträckning komma i fråga för
fotboja. För att polemisera lite med min moderata
kollega är det att driva denna privatisering ytterligare
en bit. Människor får under frihet med ansvar denna
straffutmätning inom hemmet. Billigare kan det inte
bli. Sköter de sig går det bra. Gör det inte det går det
riktigt åt pipan och de åker in igen. Det kanske jag
kan få en replik på så att jag kan utveckla det.
Fru talman! Min talartid är ute. Jag yrkar bifall till
reservation nr 9.
Anf. 107 Alice Åström (V)
Fru talman! Det har varit en intressant debatt att
sitta och lyssna till. Det har känts lite ovant att jag
inte har kunnat gå upp i debatten och ta repliker i ett
tidigare skede. Men har man missat att anmäla sig till
talarlistan blir det så här.
Fru talman! Kriminalvården har stora problem.
Det är en platsbrist ute på anstalterna, vilket gör att
det bli överbelastning på häktena. Det öppnas nu ett
antal platser inom kriminalvården, men fler platser
kommer att behövas inom en snar framtid. Vi i
Vänsterpartiet anser att det är oerhört viktigt att man
från regeringen så snabbt som möjligt fattar beslut om
att vi ska bygga en ny stor anstalt i Sverige. Det vore
en viktig signal till kriminalvården att det är tydligt
att det kommer så att man kan börja jobba i lugn och
ro med det.
Fru talman! Det har varit mycket diskussioner om
misslyckandena inom kriminalvården. Frigivnings-
förberedelserna fungerar inte och inte de individuella
planer som riksdagen och Kriminalvårdsstyrelsen har
fastställt ska genomföras ute på anstalterna. Det tyck-
er vi i Vänsterpartiet är oerhört allvarligt. Det är ock-
så ett problem som man måste ta tag i ute på anstal-
terna. Arbetsledarna ska se till att det är det första
man ska göra när kontaktmannen ska ha sina kon-
taktmannasamtal. Det är högprioriterat. Det handlar
också om hur man använder arbetskraften och inriktar
verksamheten och vad man prioriterar att lyfta fram.
Fru talman! Det har också varit mycket diskussio-
ner om behandlingsinsatserna och behandlingspro-
grammen inom kriminalvården. Det är oerhört gläd-
jande att alla är så överens om att man behöver satsa
och förstärka och att det ska vara mer forskningsbase-
rat. Ragnwi Marcelind sade i talarstolen att det är ett
minimum att man åtminstone ska kunna utvärdera
arbetet. Det tycker vi i Vänsterpartiet också.
Det Ragnwi Marcelind glömmer att säga är att det
över huvud taget inte har funnits inom kriminalvår-
den tidigare. Det har varit hemsnickrade program som
ingen varken har utvärderat eller vetat effekterna eller
funktionerna av. Man tar nu kvalitativt stora steg
framåt för att få en riktig behandling inom anstalter-
na. Jag håller med om att det fortfarande finns brister.
Men jag ser det som oerhört glädjande att man tar
steget och försöker hitta metoder att utnyttja tiden på
anstalterna på bästa möjliga sätt.
Fru talman! Jag vill lyfta upp reservation 8. Jag
yrkar bifall till den, även om vi också står bakom våra
övriga reservationer. Det handlar om kvinnorna inom
kriminalvården.
Först under de senaste åren har man börjat upp-
märksamma kvinnornas behov, och att man inte kan
använda samma behandlingsprogram och inte jobba
på samma sätt med kvinnorna som med männen, för
det skiljer sig så oerhört när det gäller vilka behov
man har och hur man bäst ska kunna återanpassas. Vi
i Vänsterpartiet ser det som positivt att man har på-
börjat det arbetet, men eftersom man faktiskt började
på noll för två tre år sedan och inte har kommit så
långt anser vi att det är oerhört viktigt att man lyfter
upp denna fråga.
Fru talman! Jag vill också lyfta fram frågan om
privata fängelser. Jeppe Johnsson pratade om Skott-
land, som var så bra. Samtidigt som han lyfte fram
facket i den ena frågan tycker jag att han ska ställa
frågan till facket. I Skottland kunde man driva detta
privat beroende på att personalen hade mycket lägre
löner än på de statliga anstalterna. Man placerade
anstalterna långt ute i obygden där det var hög ar-
betslöshet och där man fick tag på billig arbetskraft.
Det var så man bedrev den privata fängelsevården i
Skottland, och det var därför det var lönsamt. Men
det kan knappast vara en struktur som vi i Sverige ska
sträva efter, utan vi måste förbättra de anstalter som
staten har.
Anf. 108 Johan Pehrson (Fp)
Fru talman! Jag vill bara göra ett litet förtydligan-
de. Mina svängdörrar stod öppna, och jag yrkade
bifall till reservation 9, men jag ville yrka bifall till
reservation 13 under punkt 9. Även om jag inte har
någon svårighet med att yrka bifall till just den mode-
rata reservationen till skillnad från andra så ska rätt
vara rätt.
Dokument
Beslut
Motioner om kriminalvårdsfrågor (JuU6)
Riksdagen avslog motioner från den allmänna motionstiden 2001 om olika kriminalvårdsfrågor, bl.a. verkställighetsinnehållet, permissionsreglerna och påföljderna för psykiskt störda lagöverträdare.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag