Kontrollstation signalspaning

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till SD:s reservation. Sårbarheten för terrorattacker är stor i alla länder. Ett samhälle som Sverige med låg polistäthet och utan ett eget territorialförsvar har extra hög sårbarhet. Såväl människosamlingar som viktig infrastruktur är svårskyddade. Förr var hotbilderna enklare. I dag, efter alla terrordåd mot västerländska länder, är bilden en annan. Vare sig vi vill det eller inte måste vi ha beredskap för asymmetrisk krigföring. Vid attackerna mot World Trade Center i New York och Pentagon år 2001 dog nästan 3 000 personer. Vid bombdåden i Madrid 2004 dog 191 personer. Vid bombdåden i London 2005 dog 52 personer. Vi hade ett bombdåd på Drottninggatan i Stockholm för två år sedan där gärningsmannen lyckligtvis misslyckades. Rikskriminalens krigsbrottskommission uppskattar att 1 500 krigsförbrytare nu lever i Sverige. Deras kontakter med utlandet är viktiga att följa. Låt oss hoppas att terrordåden minskar och allra helst försvinner. Vi måste ha en positiv syn på detta, men vi får inte vara naiva. Signalspaningen mot yttre förhållanden är en första försvarslinje mot ont som kan drabba oss. I stället för att rikta misstänksamhet mot signalspaningen bör vi alla rikta tacksamhet mot Försvarets radioanstalt som utför ett fantastiskt jobb för att värna och skydda vår befolkning. Naturligtvis finns det inhemska förhållanden som också kan leda till terror. Det förstår vi inte minst efter det fruktansvärda attentatet i vårt grannland Norge mot regeringskvarteren och på Utøya. Det som hände i Norge kan också hända här. När det gäller inhemska förhållanden är det dock Säkerhetspolisen som har ansvaret, inte försvaret. Signalspaning mot utländska förhållanden är således en nödvändighet. Fru talman! Är signalspaning då alltigenom gott? Nej. Man kan säga att signalspaning är ett nödvändigt ont. Signalspaning innebär naturligtvis att personlig integritet kränks. Att kränkningen av personlig integritet blir så liten som möjligt är viktigt. Viktigt är också att försvarets signalspaning håller sig inom lagrummet, det vill säga att spaningen inte berör signal från en svensk till en annan svensk. Om en signal fångas upp mellan två svenskar ska materialet omedelbart förstöras. Jag är övertygad om att så sker. Mitt förtroende för FRA är stort. Men vi måste ändå ha kontroll över myndighetens arbete för att över tid vara extra säkra på att allt går rätt till. Inrättandet av två myndigheter för denna kontroll är en proportionell åtgärd. Försvarsunderrättelsedomstolen har till uppgift att pröva signalspaningsmyndighetens ansökningar om tillstånd. Siun har till uppgift att kontrollera försvarsunderrättelseverksamheten i sig. Den parlamentariska bedömningen av kontrollmyndigheternas arbete är viktig. Signalspaning i tråd mot utländska förhållanden är en ny verksamhet. Kontrollmyndigheterna är nya. Det är därför beklagligt att Signalspaningskommitténs arbete avslutades innan man hann gå in på en meningsfull granskning. Fru talman! Det är vår mening att Signalspaningskommitténs arbete bör återupptas. Datainspektionen och den avslutade Signalspaningskommittén har anmärkt att FRA:s hantering av så kallad trafikdata inte är helt täckt av den befintliga lagstiftningen och att det därför är oklart vilka följder myndighetens hantering av sådan data kan få ur integritetssynpunkt. Vi menar därför att en ny signalspaningskommitté bör få i uppgift att också granska FRA:s hantering av trafikdata med avseende på integritet för den enskilda medborgaren.

Fru talman! Frågan som debatteras i dag har sitt ursprung i den lag som antogs 2008 gällande Försvarets radioanstalts signalspaning. Den grundar sig i den skrivelse som redogör för resultatet av den uppföljning och granskning av signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet som regeringen beslutat om och som genomförs av Datainspektionen och den parlamentariska Signalspaningskommittén. I dag debatterar vi inte huruvida vi ska ha en signalspaningslag eller inte, utan det handlar om en kontrollstation och en årlig rapport som riksdagen frågat efter i samband med riksdagsbehandlingen av lagen. Att man inkommit med en skrivelse i denna fråga innebär inte att vi släpper frågan, utan nu intensifieras arbetet med att åtgärda de brister som har uppvisats i rapporterna, främst beträffande datainhämtning i tråd, och att kontinuerligt granska verksamheten för att kunna garantera att gällande lagstiftning följs. För mig som demokrat är det ytterst viktigt att vi garanterar och säkerställer att de lagar vi antar alltid utgår från nyttan av att värna om våra medborgare. Att värna om den personliga integriteten är ytterst viktigt för att man ska känna sig trygg och fri i ett demokratiskt samhälle. För mig som medborgare är det också viktigt att veta att myndigheterna alltid verkar för att värna om mig som person, i alla situationer, antingen jag utsätts för ett brott eller jag begår ett brott. Det är därför positivt att både Signalspaningskommittén och Datainspektionen i sina rapporter framhåller att de observationer de gjort på Försvarets radioanstalt är övervägande positiva avseende deras arbetsmetoder, utvecklingsarbete och viljan att värna om den personliga integriteten. Fru talman! Det faktum att två av varandra oberoende granskningar kommer till samma slutsats tyder på att lagstiftningen fungerat som tänkt och att Försvarets radioanstalt arbetar enligt lagstiftningens intentioner. Detta innebär att myndigheten har vidtagit åtgärder för att riskerna för obefogat intrång i enskildas integritet i tillfredsställande mån kan begränsas till signalspaningsverksamheten. Det är väldigt bra. De två oberoende rapporterna som Datainspektionen och Signalspaningskommittén har lämnat beskriver ungefär samma problematik och redogör också på ett tydligt sätt för vilka åtgärder som måste vidtas för att säkerställa att integritetsskyddet är fortsatt starkt. De förordar att man utbildar personal, tar fram nödvändiga rutiner och anpassar teknik och metoder på så sätt att det ger bästa möjliga integritetsskydd. I skrivelsen uppmärksammas ett återkommande konstaterande. Det är att under större delen av den tid som Datainspektionen och Signalspaningskommittén har arbetat med sitt uppdrag har inhämtningsverksamheten i tråd varit under uppbyggnad. Det är också därför som de förordar en fortsatt uppföljning av verksamheten. Vi delar den uppfattningen och anser att detta arbete inte avslutas i och med denna skrivelse. Det krävs ett kontrollerat och medvetet arbete kring dessa frågor, och man måste alltid utgå från det uppdrag man har att värna den personliga integriteten i alla lägen. Den löpande uppföljningen görs och kommer att göras av Siun, Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten, som har i uppdrag att följa upp arbetet vid Försvarets radioanstalt samtidigt som Datainspektionen har i uppdrag att granska personuppgiftsbehandlingen. Det finns också en avsikt att man gör en mer fördjupande uppföljning som man sedan bör redovisa i riksdagen, vilket vi hoppas att man kan göra inom en snar framtid. Fru talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Regeringens skrivelse är precis som tidigare talare sade en årlig rapport till riksdagen som kom i samband med att vi hade riksdagsbehandling av lagen om signalspaning i försvarets underrättelseverksamhet 2008. Det är också en förstärkt och fördjupad del i rapporten som vi kallar kontrollstation enligt det riksdagsbeslut som fattades. Enligt lagen får den myndighet som regeringen bestämmer inhämta signaler i elektronisk form vid signalspaning. Signal får endast inhämtas för de ändamål som särskilt anges i lagen och endast efter inriktning av regering, Regeringskansliet och Förvarsmakten. Inhämtning får inte avse signaler mellan en avsändare och mottagare som båda befinner sig i Sverige. Fru talman! Försvarsutskottet har inhämtat yttrande även från justitieutskottet vid beredning av ärendet. Båda utskotten konstaterar att den granskning av Försvarets radioanstalts signalspaning som görs fungerar väl. Utskottet utgår fortsatt från att Statens inspektion för försvarets underrättelseverksamhet och Datainspektionen löpande fortsätter att följa Försvarets radioanstalts verksamhet. Alliansregeringen och Socialdemokraterna har även i slutet av förra året träffat en överenskommelse om att Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen ska få möjlighet att inhämta signalspaning. Regeringen bereder just nu frågan och väntas under året återkomma till riksdagen med förslag om förändrad och förnyad lagstiftning i denna del. Fru talman! I skrivelsen redogörs för resultatet av den uppföljning och granskning av signalspaning i försvarets underrättelseverksamhet som regeringen har beslutat om och som har genomförts både av Datainspektionen och den parlamentariska Signalspaningskommittén. De utvärderingar som Datainspektionen och Signalspaningskommittén har gjort har en samstämmig bild att signalspaningsverksamheten vid Försvarets radioanstalt bedrivs i enlighet med lagstiftningens intentioner och med respekt för den enskildes integritet. Jag vill betona den senare delen. Alliansregeringen instämmer i behovet av en fortsatt uppföljning av verksamheten. Det ingår i Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamhetens uppdrag att löpande granska verksamheten vid Försvarets radioanstalt, och Datainspektionen har i uppdrag att granska personuppgiftsbehandlingen i myndighetens signalspaningsverksamhet. Regeringen ser positivt på att Försvarets radioanstalt arbetar löpande med att utveckla metoder och rutiner som båda ska vara integritetsskyddande. Jag avslutar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet.

Fru talman! Stämningen har varit mer förtätad och deltagandet i debatten bredare vid tidigare behandlingar av denna viktiga fråga. Centerpartiet har ett öppenhetsmanifest som lägger fast att vi ska arbeta för ett öppet och liberalt samhälle där människors integritet respekteras. Vi har i den viktiga fråga som vi nu diskuterar drivit fram en rad förbättringar för att skydda integriteten när det gäller underrättelseinhämtning för landets säkerhet. Tyvärr har vi likt riksdagens övriga partier tvingats att acceptera behovet av underrättelseinhämtning genom signalspaning i strängt reglerade former i den svåra avvägning som har varit och är ofrånkomlig mellan omsorgen både om landets säkerhet och om medborgarnas rätt till skydd för sin integritet. Signalspaning för försvarsunderrättelseändamål handlar om rätten och skyldigheten för en nation att skydda sina medborgare från allvarliga yttre hot, som till exempel militära konflikter, spridning av massförstörelsevapen, grov internationell terrorism och spioneri. Samtidigt handlar denna fråga i hög grad om den personliga integriteten och vilka intrång i den som vi kan acceptera i ett öppet och demokratiskt samhälle. Sedan alliansregeringen våren 2007 lade fram sin signalspaningsproposition har den mycket livliga debatten och kritiken - inte minst inom Centerpartiet och med Fredrick Federley och Annie Lööf i spetsen - lett till ett antal förbättringar till skydd för integritet och till förstärkningar av tillståndsgivning och kontroll. Det hälsar vi självfallet med glädje. Signalspaningen får endast ske för ett litet antal mycket preciserade ändamål - allvarliga yttre säkerhetshot - som har skrivits in i lagen. Jag nämnde några tidigare. En domstol ska pröva Försvarets radioanstalts tillståndsansökningar, och endast regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten ska kunna använda sig av FRA:s tjänster. Jag återkommer till Säkerhetspolisen. Det är också viktigt att veta att Sveriges underrättelseinhämtning genom signalspaning i dominerande grad handlar om internationell teletrafik utan kopplingar till Sverige. Jag har som riksdagsledamot, centerpartist och människa tagit denna fråga på mycket stort allvar. Jag har tillsammans med min riksdagsgrupp noga lyssnat på kritiken och drivit fram en del av de skärpningar som successivt har skett. Jag har haft otaliga dialoger med kritikerna inom och utom Centerpartiet på min blogg. Jag gjorde i söndags mitt 85:e inlägg sedan början av 2007, där jag summerat, diskuterat och länkat under hela resans gång. Vill du som lyssnar tränga in i denna viktiga fråga utifrån mina och Centerpartiets utgångspunkter och påverkansarbete, så googla bara mitt namn så kommer du till min blogg. Etiketten signalspaning finns i vänsterkanten, och sedan har du 85 inlägg att om inte njuta av så i varje fall att ta del av. Du är självfallet välkommen att diskutera och kommentera på min blogg. Jag har i mycket stor utsträckning uppskattat den oerhört livliga dialog som varit i den här frågan. Det ska erkännas att det har varit mycket kritik men också mycket konstruktivitet. Ett av våra förslag under processen var från Centerpartiets sida att den nya lagen skulle utvärderas efter några år vid en kontrollstation. Det är den skrivelsen som vi diskuterar i dag. Skrivelsen bygger främst på den uppföljning och granskning som regeringen beslutat om och som genomförts av Datainspektionen och den parlamentariska Signalspaningskommittén samt den löpande granskning som sker av Siun, Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten. Det är positivt, som Roza Güclü Hedin sade tidigare, att alla dessa organ ger samma bild av att verksamheten vid Försvarets radioanstalt bedrivs i enlighet med lagstiftningens intentioner och med respekt för den enskildes integritet. Den signalspaning som sker får endast bedrivas i kablar i tråd över landgränsen och mot ett fåtal noga specificerade säkerhetshot. Alla tillstånd till spaning måste beslutas om i den nya Försvarsunderrättelsedomstolen. Kontrollen av Försvarets radioanstalts verksamhet sker genom Siun, Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten, med ledamöter som både har domarbakgrund och som nomineras av riksdagspartierna. Granskningsorganen tar upp ett antal punkter med kritik och förbättringsförslag, och det är bra. Det är också bra att regeringen i allt väsentligt ställer sig bakom dessa, och det är bra att utskottet gör sammalunda och även skärper upp på någon punkt. Både Datainspektionen och Signalspaningskommittén markerar tydligt att de inte i tillräcklig grad har kunnat utvärdera signalspaningen i tråd, eftersom den har varit under uppbyggnad under denna tid. Utskottet utgår ifrån att Siun och Datainspektionen löpande fortsätter att följa upp Försvarets radioanstalts inhämtning i tråd i enlighet med sina respektive instruktioner. Försvarsutskottet i sin helhet välkomnar att regeringen inom några år avser att låta Siun genomföra en ny uppföljning av Försvarets radioanstalts signalspaning i tråd. Och, tillägger utskottet, denna bör redovisas för riksdagen. Detta är mycket viktigt. Det innebär att den kontrollstation som Centerpartiet drev fram och som nu redovisas inte är slutförd förrän Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten inom några år gör en rejäl genomlysning av konsekvenserna för den personliga integriteten av spaningen i tråd och även beaktar de ökningar av trafikdata som detta kommer att innebära. Vi kommer att återkomma till frågan än en gång inom några år, och det tycker jag är viktigt. Datainspektionen påpekar att sökbegreppen vid inhämtning av trafikdata - normalt utan meddelandeinnehåll - är mer generella än vid inhämtning av meddelanden och att FRA därför bör överväga tekniska begränsningar i databasen och förstärka den införda logguppföljningen. Regeringen instämmer i detta. Det är bra. Sökbegrepp som är direkt hänförliga till enskild person får användas om det finns synnerliga skäl till detta. Detta finns i betydande grad och används i stor omfattning. Signalspaningskommittén drar slutsatsen att detta är nödvändigt, och att det ger en mer precis inhämtning vilket minskar risken för inhämtning av icke relevanta meddelanden. Varje sökbegrepp för en enskild person måste också ges tillstånd av Försvarsunderrättelsedomstolen och prövas noga där. Slutligen: I dag får endast regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten inrikta signalspaning till skillnad från tidigare, när flera myndigheter, till exempel tullen och Inspektionen för strategiska produkter, också gjorde det. De rödgröna föreslog i sin gemensamma motion hösten 2009 följande: "En annan allvarlig svaghet i den nya lagstiftningen är begränsningen av vilka myndigheter som får inrikta signalspaning. Det framgår inte heller hur myndigheter med strategiska uppgifter kan få information rapporterad till sig. Därmed riskerar myndigheter att stängas av från viktig information utan några uppenbara integritetsvinster. Någon konsekvensanalys av detta lämnar inte regeringen." Detta är kritik som heter duga. Underrättelseinformationen genom signalspaning är så värdefull att ett antal myndigheter utöver regeringen borde få möjlighet att begära tillstånd till signalspaning hos Försvarsunderrättelsedomstolen. Detta har dock allianspartierna inte gått med på. Däremot har avsikten hela tiden varit att Säkerhetspolisen och Rikskriminalen i tillämpliga delar liksom tidigare bör kunna inrikta signalspaning vad gäller allvarliga hot mot landets säkerhet. På grund av lite olika viljor om hur detta ska gå till har frågan försenats. Regeringen och Socialdemokraterna har nyligen överenskommit hur detta ska ske i enlighet med förslagen i en departementspromemoria. Regeringen och Socialdemokraterna är också överens om att en parlamentarisk integritetskommission ska tillsättas. Det är en bra uppgörelse, tycker jag. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till försvarsutskottets förslag i betänkandet och avslag på den reservation som Sverigedemokraterna har lämnat. Motionens syften täcks väl av det riksdagsbeslut som en bred majoritet strax ska fatta.

Fru talman! Jag tackar Staffan för inbjudan att följa honom på bloggen. Det är bra reklam att stå här i kammaren och tala om det! Vi kan ju se vad som sägs i bloggen; det kan vara intressant. Jag har varit inne på den och läst, och den är intressant. Du får mycket mothugg, men så ska det vara! Fru talman! Den skrivelse som ligger till grund för betänkandet är inte speciellt upphetsande, tycker jag. Den innehåller ett antal konstateranden av att granskningen av FRA:s signalspaning fungerar rätt väl utifrån den tid som den har pågått. Däremot är frågan om signalspaning över huvud taget mer spännande. Det är roligare att gå in på denna bit eftersom det finns fler kontroverser där. Staffan Danielsson var också inne på detta lite grann tidigare. När man läser betänkandet och framför allt rapporten är det intryck man får att det på så kort tid är svårt att få en bra överblick över hur bra kontrollen egentligen är. Man kan konstatera att det som vanligt inte någonstans i dokumentet redogörs för vilken nytta denna signalspaning över huvud taget har för svensk säkerhetspolitik. Jag hoppas att man kan återkomma till det i kommande dokument. Vänsterpartiets uppfattning är densamma som den vi fört fram hela tiden. Sedan det första lagförslaget om FRA:s signalspaning i kablar kom har det gjorts nästan 40 förändringar i lagen utan att någon ordentlig utredning har gjorts. Man har lappat och lagat ändå. Det innebär ett evigt schackrande enbart för att så många inom den borgerliga alliansen själva har varit så tveksamma och måste blidkas för att gå med på lagen över huvud taget. Detta var Staffan Danielsson också inne på. Att ha en process där man egentligen bara plockar fram olika saker därför att det krävs internt är inte ett bra sätt att jobba. Det har varit rörigt i processen. En sådan här viktig lagstiftning kan man inte slarva över och bara gå förbi genom att lappa ihop. Det gäller grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Vi har hela tiden drivit att sådana frågor ska beredas i parlamentariskt sammansatta offentliga utredningar för att få en bred majoritet för vad som ska göras. Vi i Vänsterpartiet hävdar att man helt enkelt borde avskaffa lagarna och tillsätta en utredning som tar fram förslag på hur lagstiftningen egentligen ska se ut. Det handlar om hur signalspaning ska kunna genomföras utifrån de verkliga behoven av en sådan verksamhet och framför allt med hänsyn till den personliga integriteten. Det har hela tiden varit en kärnfråga. Det som är oroande är att regeringen, nu tillsammans med Socialdemokraterna vad jag förstår, planerar att låta polisen ge uppdrag till FRA om signalspaning i kablar. Det är precis tvärtemot det löfte som gavs för bara två och ett halvt år sedan. Den numera före detta försvarsministern Sten Tolgfors sade så här i oktober 2009 om FRA:s kabelspaning: "Endast regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten ska enligt Alliansen kunna inrikta verksamheten. Den s.k. FRA-shoppen är därmed stängd." Detta är vad som har sagts, men nu kommer alltså förändringen i alla fall. Det känns inte speciellt bra, tycker jag. Det är oroväckande att detta kommer att hända och att man öppnar upp för det i alla fall, tvärtemot vad som sades. Det är också ytterligare ett tecken på att det inte går att lita på den före detta försvarsministerns ord. Vi i Vänsterpartiet motsätter oss bestämt att man ska kunna utnyttja denna signalspaning från polisens sida. Detta är ett betänkande som egentligen inte utgår från dessa bitar, utan det är bara ett konstaterande av att kontrollen hittills har fungerat tillfredsställande. När det kommer en ny proposition om detta och om hur det ska förändras kommer vi att återkomma och ta ställning till den. Det är i alla fall lätt att konstatera att frågan fortfarande kommer att vara aktuell rätt så länge - långt in i framtiden. Den kommer att vara het. Med tanke på att man i skrivelsen har konstaterat att kontrollen har fungerat yrkar jag ändå bifall till utskottets förslag.