Kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete

Fru talman! Vi ska nu debattera kommunernas ansvar för det brottsförebyggande arbetet.

Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet, där vi socialdemokrater har ett särskilt yttrande.

Propositionen är i mångt och mycket en socialdemokratisk produkt. Jag är glad över att vi socialdemokrater så tydligt har lyft frågan om de preventiva insatserna genom det program för det brottsförebyggande arbetet som togs fram 2017. Jag tycker också att det är rätt att kommunerna får huvudansvaret för det brottsförebyggande arbetet.

I propositionen fastslås att brottslighet ska motverkas genom brottsbekämpning. För att brottsligheten ska kunna bekämpas är det grundläggande att begångna brott upptäcks, utreds och lagförs, vilket huvudsakligen är en uppgift för rättsväsendets myndigheter. Det fastslås vidare att brottsligheten ska motverkas även genom förebyggande åtgärder. Brottsförebyggande arbete syftar till att minska risken för att brott alls ska inträffa genom att påverka orsakerna till eller förutsättningarna för brottslighet.

Det vi vill lyfta i vårt särskilda yttrande är polisnärvaro och finansiering. Vi ser med viss oro på polisnärvaron. Det står i propositionen att kommunerna inom sitt geografiska område ska ansvara för samordningen av det brottsförebyggande arbetet genom att verka för att skriftliga överenskommelser om samverkan ingås med relevanta aktörer, och när det gäller relevanta aktörer är polisen på plats ett, två och tre. Därefter kommer fastighetsägare, lokalt näringsliv, civilsamhälle med mera.

Om polisen inte har resurser och poliser med lokal kännedom faller detta arbete platt. Polisnärvaro med lokal förankring, personkännedom och ett evidensbaserat arbetssätt är helt avgörande för att det brottsförebyggande arbetet i en kommun ska vara framgångsrikt. I en utredning om polisnärvaro över landet som jag begärde från riksdagens utredningstjänst står det att uppdraget för kommunpolisverksamheten huvudsakligen är att samordna och verka för lokalpolisområdenas brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete.

År 2022 fanns det 227 kommunpoliser i landet. Enligt samma uppgifter fanns det i Region Stockholm 1,5 kommunpoliser per kommun, vilket är flest kommunpoliser per kommun i landet. Lägst antal kommunpoliser per kommun finns i Region Nord, som har 0,36 kommunpoliser per kommun.

Den andra frågan vi lyfter i vårt särskilda yttrande är kommunernas finansiering. Samordningsfunktionen finansieras med 20 kronor per invånare. I propositionen står det att samordningsfunktionen ska särskilt samordna och stödja genomförandet av kommunens arbete enligt denna lag. Den ska utgöra kommunens kontaktpunkt i förhållande till externa aktörer och bidra till att information om det brottsförebyggande arbetet sprids till kommunens invånare och andra som kan ha intresse eller behov av sådan information. Den centrala roll som kommunerna innehar gör att det är av stor vikt att det arbete som bedrivs är effektivt och kunskapsbaserat.

Den samordnande funktionen ska även ha kontakt med andra viktiga aktörer, som Brottsförebyggande rådet, Jämställdhetsmyndigheten, Kriminalvården, länsstyrelserna, Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, Skatteverket, Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse, Statens skolverk och Tullverket. Det är liksom inte få uppgifter vi lägger på samordningsfunktionen - och för detta lägger vi 20 kronor per invånare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete

Ledamoten och utskottskollegan Ulrika Liljeberg, som tidigare var kommunstyrelsens ordförande i Leksand, brukar säga att Leksand med sina 16 000 invånare är Sveriges mediankommun. I hälften av landets kommuner är alltså ersättningen som högst 320 000 kronor; i många kommuner är den lägre. Det är en halv kommunal tjänst, och i stora delar av landet finns 0,36 kommunpolistjänster. Detta innebär att det blir svårt att få till en likvärdighet över hela landet, vilket är något vi socialdemokrater kommer att komma tillbaka till framöver.

Fru talman! Det stora brottsförebyggande arbetet sker dock i kommunernas ordinarie verksamhet - i förskolan, grundskolan och gymnasiet, inom socialtjänsten, i fritidsverksamheten, på biblioteken och genom stöd till föreningslivet. Nu står Sveriges kommuner inför ett stålbad. Kommuner och regioner som precis har tagit sig igenom en svår pandemi drabbas nu med full kraft av inflation och kostnadsökningar. Konsekvenserna har vi sett förut: Det är kraftiga nedskärningar i vården, skolan, äldreomsorgen och socialtjänsten.

Tyvärr sitter regeringen och SD still. Man vill inte prata om det stålbad som snart kommer att drabba vanligt folk i hela landet. Deras enskilt största budgetsatsning i år är en skattesänkning för höginkomsttagare som kostar staten 13 miljarder kronor. Statsbidragen till kommuner och regioner är däremot långt ifrån tillräckliga.

Konsekvenserna för det brottsförebyggande arbetet riskerar att bli stora. När kommuner tvingas spara och effektivisera blir det alltid så att de måste prioritera den lagstadgade verksamheten. Det de kan spara på blir fältassistenter, uppsökande verksamhet, fritidsgårdar och elevassistenter. När kommunerna tvingas spara på stöd till föreningsliv blir det per automatik mindre av meningsfull fritid och mindre av idrott.

Något vi också har blivit medvetna om i vår utskottsgrupp efter att ha träffat exempelvis Unizon är att det i många kommuner även blir ett minskat stöd till kvinnojourer och tjejjourer. Med tanke på ökningen av mäns våld mot kvinnor är detta helt fel väg att gå.

Vad hade vi då gjort annorlunda från Socialdemokraternas sida? Ja, vi hade hanterat den ekonomiska krisen annorlunda. I stället för att sänka skatten för de rikaste ville vi se dubbelt så höga statsbidrag, och vårt vallöfte att varje krona som satsas på rättsväsendet skulle motsvaras av en krona på det brottsförebyggande arbetet tycker jag var det bästa vallöfte vi hade.

Avslutningsvis vill jag säga att den högerkonservativa regeringen nu har ett stort ansvar att fortsätta utveckla det brottsförebyggande arbetet. Allt går inte att lösa med hårdare straff. Det behöver inte vara antingen eller, utan det måste var både och. Det förebyggande arbetet och samverkan mellan skola, socialtjänst och polis är helt avgörande om vi ska lyckas.

(Applåder)

Fru talman! I dag ska vi debattera regeringens proposition Kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete. Förslaget är att ställa sig bakom regeringens lagförslag.

Förslaget syftar till att säkerställa att kommunerna arbetar med brottsförebyggande åtgärder på ett effektivt och kunskapsbaserat sätt. Enligt den nya lagen ska kommunerna ta fram en lägesbild över brottsligheten och utifrån denna ta ställning till behovet av åtgärder och besluta om en åtgärdsplan. Kommunerna ska också ta visst ansvar för samordningen av det lokala brottsförebyggande arbetet och inrätta en samordningsfunktion.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete

Fru talman! Jag vill börja med att understryka att de viktigaste åtgärderna för att stävja den grova kriminaliteten i samhället är riksdagens och regeringens ansvar, men i denna exceptionella situation behöver alla dra sitt strå till stacken.

Sverige är ett starkt välfärdsland, vilket innebär att man från födseln får möjlighet att vara hemma med sina föräldrar under en lång tid tack vare den generösa föräldraförsäkring vi har i Sverige. Därefter kan man börja i förskolan för en jämförelsevis låg summa, och det är avgiftsfritt för dem som inte har pengar.

Därefter väntar en skolgång som är avgiftsfri upp till universitetsnivå. Från gymnasiet får man också bidrag för att studera. Efter skolan kan man gå på fritis. Många kommuner erbjuder avgiftsfri läxhjälp. Sverige har också ett utbyggt föreningsliv där man kan utöva de aktiviteter man tycker om. På kvällen kan man umgås med sina vänner på kommunens fritidsgård.

Kort sagt: I Sverige finns det ingen som helst anledning att välja en kriminell livsstil. Det är inte främst där som Sveriges arbete brister. Det brister där dömda personer kan fortsätta att begå brott i väntan på fängelsestraff för att vi saknar fängelseplatser. Det brister där utländska medborgare som kastar sten mot polisen inte utvisas från Sverige. Det brister där en 16-årig kille som skjuter ihjäl en oskyldig man på ett gym i centrala Stockholm är en fri man innan han ens är 20 år gammal.

Med det sagt behöver alla hjälpas åt på grund av dagens exceptionella situation. Från riksdag och regering kan vi stifta lagar som ser till att farliga människor hålls borta från gatorna under en längre tid. Vi kan också se till att ge de brottsbekämpande myndigheterna de verktyg som de behöver för att sätta dit kriminella.

Den enskilde medborgaren kan bidra genom att inte bruka narkotika, som göder den kriminella verksamheten i Sverige. Man bör avstå från att handla i oseriösa butiker och från att klippa sig, fixa naglarna, växla pengar eller tvätta bilen på platser där gängkriminella tvättar pengar för att på så sätt undvika att en svart marknad upprätthålls.

I dag ställer vi oss bakom regeringens lagförslag om kommuners ansvar för det brottsförebyggande arbetet.

Som boende i Rydebäck, och inte minst som helsingborgare, har jag på nära håll sett hur Helsingborgs kommun sedan lång tid arbetat både proaktivt och reaktivt på kommunal nivå för att göra vad man kan för att stävja den organiserade brottsligheten.

Helsingborg är Sveriges åttonde största kommun men har problem som liknar dem vi ser i de stora städerna i Sverige. Därför tog man tidigt initiativ till exempelvis kameraövervakning på brottsutsatta platser. Man såg till att få fram fler ordningsvakter som kan verka på ett större område än tidigare. Man har också arbetat med myndighetssamverkan med Skatteverket, tullen, polisen och stadens egen miljöförvaltning för att sätta hårt mot hårt mot den organiserade brottsligheten i staden. Man använder det kommunala bostadsbolaget för att rusta upp socialt utsatta områden i staden, vilket också har gett resultat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete

Men den nya lagen riktar sig inte enbart till kommuner med grov organiserad brottslighet som resulterar i skjutningar och sprängningar utan till alla Sveriges kommuner. Även om de flesta kommuner i Sverige inte är i samma läge som Helsingborg, Malmö, Södertälje eller Stockholm finns det kommuner som kan hamna där. Det finns också kommuner som aldrig lär hamna där men som har helt andra problem, som finns i alla kommuner i Sverige. Åtgärder mot våld i nära relationer, arbete mot hedersrelaterat våld och insatser mot missbruk eller för att skydda barn som på olika sätt far illa är sådant som en åtgärdsplan kan innehålla.

Sverige är på intet sätt ett perfekt land. Människor far illa i alla delar av samhället, och därför behöver också alla delar av samhället se till att vi hela tiden arbetar för ett tryggare Sverige. Ansvaret ligger inte minst på riksdag och regering, men ska vi vinna kampen mot onda krafter behöver vi insatser på samtliga nivåer i samhället.

Jag yrkar bifall till propositionen.

Fru talman! Tänk på det lilla nyfödda barnet som man håller i famnen, som jollrar och doftar så gott!

Se det lilla barnet framför er - det nyfikna, vetgiriga barnet som har lusten och glädjen att lära sig allt. Ta bilden vidare in i framtiden! Samme lille individ har nu ytterligare några år på nacken. Vägen dit har kantats av möten med sociala myndigheter och polis på grund av missbruk och bråk, och nu sitter individen bakom lås och bom för knarkförsäljning, knivdåd eller skjutningar.

Vad hände på vägen? Vem bär ansvar? Vem kan påverka och förebygga så att detta inte sker? Föräldrarna, mödravården, förskolan, skolan, socialtjänsten och polisen - ja, det är många som kan vara och är delaktiga.

Den utveckling som skett med ökad ungdomskriminalitet och grov brottslighet måste vi sätta stopp för, och vi ska börja i starten. Det krävs kraftsamling för samverkan och gemensamt ansvar när det gäller det enskilda barnet och den enskilda ungdomen. Vi måste utöka samverkan och skapa samsyn och en gemensam bas i arbetet med insatser för barn och unga som far illa.

I min tidigare roll - för några år sedan - som kommunalstyrelsens ordförande i Skara sattes ett starkt fokus på tidiga förebyggande insatser för att barn och unga skulle få den bästa starten i livet. Skara var också den första kommun som skrev ett samverkansavtal med polisen i sin region. Jag har en stark tro till ett gott samarbete och samverkan i ett fokuserat brottsförebyggande arbete. Jag vet att man kan göra skillnad, och detta ligger mig varmt om hjärtat.

Brottsligheten ska självklart motverkas genom både brottsbekämpning och förebyggande åtgärder. Det finns många pusselbitar i detta arbete. Ett tålmodigt brottsförebyggande arbete kan ge effekt, men det handlar om att hålla i och hålla ut.

Vi har i dag att behandla propositionen Kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete. Jag vill utrycka följande, fru talman: Äntligen blir ansvaret lagstadgat!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete

Jag konstaterar glatt att vi har en bred samsyn, och det bådar gott. Utskottet anser att de tre motionsyrkanden som finns är tillgodosedda genom propositionen, och i god ordning yrkas det därför avslag på dessa. Det känns hoppfullt, helt enkelt.

Ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete måste ha sin grund i ett nära samarbete mellan polisen och kommunerna, särskilt i verksamheter som förskolan, skolan och socialtjänsten. Sådant arbete ska regleras i samverkansöverenskommelser och kan handla om tidiga insatser riktade mot barn och unga eller om att förbättra brottsutsatta platser och göra dem till tryggare platser.

Mycket av det brottsförebyggande arbetet kan ske - och sker - på kommunal och regional nivå. Det handlar om mödravården. Det handlar om barnhälsovården. Regionens verksamheter har den unika möjligheten att man träffar barn och unga i många faser i livet - till och med före födseln. Även samverkan mellan kommunal och regional nivå är oerhört viktig.

Om polisen och kommunerna dessutom samordnar insatserna med föräldrar, näringsliv, fastighetsägare, föreningar och andra goda krafter kan det brottsförebyggande arbetet bli än mer verkningsfullt.

Polisen har en självklar roll i samhällets brottsförebyggande arbete - det ingår i deras uppdrag - men det har inte kommunerna i dag. Det krävs ett tydligt ansvar för kommunerna att samordna och leda det lokala brottsförebyggande arbetet. Kommunerna har en närvaro i lokalsamhället som ingen annan myndighet har.

Därför är kommunerna helt avgörande för att vi ska ha ett effektivt brottsförebyggande arbete i hela landet. För att arbetet ska kunna bedrivas fokuserat och professionellt över hela landet behöver ett tydligt ansvar läggas just på kommunerna.

Av erfarenhet från kommunala och regionala samarbeten anser jag att det formella ansvaret i samarbetet med polisen ska ligga på kommunstyrelsen. Tiden för att det så kallade Bråarbetet ska ingå i något slags folkhälsoråd är över sedan länge.

Kommunernas roll i det förebyggande arbetet är stor och avgörande. Ett fokuserat brottsförebyggande arbete är en strategisk fråga, anser jag, för en kommun för att bli en trygg och attraktiv plats att bo och verka på.

Fru talman! Enligt den nya lagen ska kommunerna ta fram en lägesbild - detta ingår i samverkansöverenskommelserna där kommunerna står för samordningen - och göra så att samverkan ingås med rätt aktörer, delvis baserat på denna lägesbild. Frågorna ska hanteras i ett strategiskt råd, inget folkhälsoråd, där övriga viktiga aktörer ska ha ledande befattningar och mandat att besluta.

Kommunerna ska alltså ha en samordningsfunktion, stödja genomförandet av arbetet och också bidra till att information om arbetet sprids. Kommunstyrelsen ska, om inte kommunfullmäktige beslutar annat - jag hoppas att det verkligen blir så i landets kommuner - ha ansvar för ledningen av kommunens brottsförebyggande arbete. Så rätt, så riktigt! Nu kan det bli ordning och reda på arbetet.

Kommunernas breda uppdrag medför att de tillsammans med Polismyndigheten utgör kärnan i det lokala brottsförebyggande arbetet. Nu kan vi ta ett steg till i arbetet mot målet att få ett tryggt Sverige med hopp om att fler barn och ungdomar kan fortsätta få vara vetgiriga, ha lusten och glädjen att lära sig saker och inte gå den kriminella banan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete

Kommunernas ansvar är väsentligt. Det är en faktor som tydligt kan bidra. Det kommer att ta tid, men det kommer att gå.

Med detta som grund yrkar jag, fru talman, bifall till utskottets förslag att anta regeringens proposition till lag om kommunernas ansvar för brottsförebyggande arbete.

I detta anförande instämde Fredrik Kärrholm (M).

Fru talman! Vi debatterar nu betänkandet Kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete. Det gäller ett nytt lagförslag som går ut på att kommuners ansvar för det brottsförebyggande arbetet stärks och förtydligas. Det är bra och ett steg i rätt riktning. Vi ställer oss därför bakom förslaget. Det är dock helt avgörande att kommuner får tillräckligt med resurser för att detta ska bli möjligt.

Det brottsförebyggande arbetet börjar med en väl utbyggd välfärd för alla, även i så kallade socialt utsatta områden. Om skolan, fritidsaktiviteterna och samhället i övrigt fungerar väl minskar möjligheterna att rekrytera barn och ungdomar in i gängkriminalitet.

Att stoppa nyrekryteringen in i kriminella gäng är centralt. Barn ska gå i skolan och spela fotboll, inte agera narkotikakurirer. Den negativa utvecklingen i socialt utsatta områden måste vändas genom långsiktiga satsningar på bland annat skola, socialtjänst och allmän välfärd. Det handlar även om insatser på kort sikt här och nu.

Tyvärr har vi i stället för satsningar på välfärden under decennier sett stora nedskärningar. Det har lett till ökade ekonomiska klyftor, social utsatthet och ett samhälle som slits isär. Otrygga, ojämlika samhällen är en grogrund för utanförskap och kriminalitet. Det går att skapa trygga, jämlika samhällen om den politiska viljan finns, men då kan man inte, som den nuvarande regeringen med hjälp av Sverigedemokraterna gör, göra stora neddragningar i just välfärden.

Vänsterpartiet arbetar för ett samhälle där ingen har anledning att se kriminalitet som en lösning. Vi vill ge alla barn en uppväxt som ger dem möjligheter i livet, från förskolan till skolan och det första jobbet. Det är nödvändigt för att minska kriminaliteten och se till att så få som möjligt drabbas av brott.

Det nya lagförslag som vi nu debatterar innebär att kommuner får ett visst ansvar för samordning av det brottsförebyggande arbetet. Kommuner ska även kartlägga brottsligheten och ta fram en åtgärdsplan. Allt detta är bra och nödvändigt, men då krävs som sagt att kommuner får de resurser som krävs för att göra detta.

För att det brottsförebyggande arbetet ska vara effektivt och framgångsrikt krävs att samtliga relevanta aktörer på lokal nivå samverkar, både när det gäller att kartlägga brottsligheten och de problem som finns lokalt och när det gäller att ta fram en åtgärdsplan. Dessa aktörer är polis, skola, socialtjänst, civila samhällsorganisationer, trossamfund, fritidsverksamhet med flera. Det är viktigt att jobba systematiskt och långsiktigt utifrån ett helhetsperspektiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete

En bra skola är helt avgörande för det brottsförebyggande arbetet. I dag har vi tyvärr fått en alltför segregerad skola. Skolan ska bidra till ökad jämlikhet, inte sortera och dela upp som dagens vinstdrivande marknadsskola gör. Rika skolkoncerner flyttar våra skattepengar utomlands, medan våra skolor i förorten och på landsbygden får stå tillbaka.

En ung människa som klarar gymnasiet går sällan med i ett kriminellt gäng. Vi måste se till att skolan har tillräckligt många vuxna för att fånga upp de barn som riskerar att hamna snett, och fånga upp dem i tid. Vi måste se till att skolan har resurser och kraft att utbilda unga till jobb och studier.

Ett viktigt brottsförebyggande arbete som inte får glömmas bort i sammanhanget är att förhindra våld mot kvinnor och barn i nära relationer. Vi vet att det våld som drabbar kvinnor oftast sker i hemmet och utförs av en närstående man. Det förebyggande arbetet måste även här ske brett. Det handlar bland annat om att utbilda personal som kan komma i kontakt med utsatta flickor och kvinnor. Det handlar om att stödja kvinnor som utsatts och att stödja tjej- och kvinnojourer. Det handlar också om att elever i skolan får goda kunskaper om jämställdhet, lär sig att kritiskt granska maktstrukturer kopplade till kön och våld samt får kunskap om hur de kan få hjälp om de blir utsatta.

Vänsterpartiet har föreslagit att utsatta kvinnor som vill lämna sin bostad ska få hjälp via inrättandet av trygghetsteam från socialtjänsten, polisen och kommunen, vilka ska jobba efter en konkret handlingsplan. Teamet ska se till att polisen hjälper kvinnan att lämna bostaden men kunna bo kvar i området, och att bostadslösningen då blir långsiktig, kombinerat med redan beslutat kontaktförbud av åklagare. Polisen ska också ha ett särskilt uppdrag att bevaka att kvinnan är trygg.

Vi vill även införa ett sluta-slå-program liknande det man redan i dag jobbar med i North Carolina, Domestic Violence Intervention. Syftet med programmet är att skydda utsatta kvinnor och barn mot våldsamma män samt göra det lättare att få rätt stöd för den som vill komma bort från ett våldsamt liv och sluta slå.

För ett väl fungerande brottsförebyggande arbete krävs en lokal och närvarande polis - en polis som känner sitt geografiska ansvarsområde, som skapar trygghet och stabilitet, som känner människor som bor där och som människor som bor där känner och har förtroende för; en polis som är engagerad i sitt arbete, som har hög kompetens om lokala förutsättningar och lokal brottsproblematik och som kan både förhindra dödsskjutningar och prata i bostadsområdets skola; en polis som har god kontakt med den lokala socialförvaltningen, de lokala skolorna, fritidsgårdarna och fältassistenterna och det lokala föreningslivet; en närvarande polis.

Många poliser gör i dag ett utmärkt arbete. Vi vet också att polisyrket är utsatt. Det är dock uppenbart att den nuvarande polisorganisationen har utmaningar och brister. Vi anser därför att hela polisorganisationen behöver ses över.

Det finns redan i dag mycket bra brottsförebyggande arbete att dra lärdom av. Brottsförebyggande rådet, Brå, har utvecklat den så kallade fasmodellen som kan tillämpas vid långsiktiga samverkansprojekt mot brottslighet och otrygghet i utsatta områden. Den har bland annat används i Gottsunda i Uppsala med gott resultat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete

Ett annat exempel som ökat tryggheten och livskvaliteten för de boende i Gårdsten i Göteborg har varit inrättandet av så kallade trygghetsgrupper och trygghetsvärdar som finns till hands för att lösa problem och också fungera som goda förebilder för barn och ungdomar i området, samtidigt som de skapar trygghet för äldre personer.

Det finns många fler exempel på liknande arbete runt om i landet. Det som är gemensamt är långsiktighet, lokal närvaro, samordning och brett samarbete. Men då krävs prioritering av det förebyggande arbetet och att det avsätts tillräckligt med resurser till skola, socialtjänst, fritidsverksamhet, lokal polisnärvaro, trygghetsskapande åtgärder, service och upprustning av bostäder, lokaler, och yttre miljöer. Görs inte detta blir det brottsförebyggande arbetet bara en massa vackra ord på ett papper.

Fru talman! Jag har mött och samtalat med unga killar som har rekryterats in i kriminalitet och som har rånat, sålt droger och misshandlat andra. Det är möten som har påverkat mig.

Jag minns när jag satt ned och pratade med några killar för att lyssna in hur de såg på sina liv. De hade inte fyllt 20 år men var rörande överens om att livet var kört. Några av killarna sa att jag skulle ha varit där när de var fem sex år gamla. De beskrev en uppväxt fylld av våld i hemmet, på skolan och i bostadsområdet. I mötet med dessa unga killar, när vi lyckades komma under ytan, blev deras dubbla roller så tydliga. De har utsatts, de utsätts och de utsätter andra.

Nu har vi äntligen en ny lag som tydligt pekar på vikten av att kommunerna tar ansvar för det brottsförebyggande arbetet. Forskningen har varit tydlig; med goda uppväxtvillkor, god hälsa och möjlighet att klara skolan med godkända betyg minskar risken avsevärt för att barn och unga inleder en kriminell bana.

Nu krävs det att hela samhället går samman, att alla aktörer växlar upp. Bara tillsammans kan vi vända utvecklingen. Det finns inga andra alternativ. Och arbetet måste börja tidigt, redan på mödravårdscentralen.

Satsa på hembesöksprogram! I dag är det viktigare än någonsin att socialsekreterare tillsammans med BVC kommer ut till nyblivna föräldrar för att skapa relationer och berätta om det stöd de kan erbjuda. Man behöver skapa tillit och slå hål på den vilseledande information som sprids genom de hat- och hotkampanjer som riktar sig till socialtjänsten och som skrämmer föräldrar.

Det är sorgligt och ansvarslöst att problemen ska behöva bli så stora innan insikten om det brottsförebyggande arbetet måste skrivas in i lag och få högsta prioritet. Nu krävs det forskning som verkligen analyserar vad som ligger till grund för att vi har barn som är beredda att begå så allvarliga brott som sker i dag. Det är viktig kunskap för att kunna sätta in rätt insatser i det brottsförebyggande arbetet.

Vi måste våga utmana föräldrarätten och börja prata om föräldrars ansvar och skyldigheter. Jag tänker på alla de förskollärare som ger uttryck för att de tidigt såg att det fanns en uppenbar risk att det skulle gå illa, utan att deras oro togs på allvar och utan att det sattes in rätt insatser i rätt tid.

Det behövs nödvändiga insatser till barnet liksom till föräldrarna, tidigt och tydligt. Vi måste våga ställa krav och ha förväntningar på föräldrar likaväl som att ge dem rätt förutsättningar att ta sitt ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete

Om vi ska kunna vända utvecklingen är det otroligt viktigt att titta på de sociala normer och värderingar som grundläggs tidigt i familjen. Att senare i tonåren ändra på det som lärts in i förskoleåldern är jättesvårt, säger Carin Götblad i en intervju. Jag instämmer helt och hållet i Carin Götblads analys. Jag minns också hur hon tidigt varnade för den brottsutveckling bland unga som vi ser i dag.

En central fråga i det brottsförebyggande arbetet blir då kommunernas ansvar att försäkra sig om att barn växer upp i hem som är en trygg plats. Vi måste ta in att för över 200 000 barn har hemmet i stället utvecklats till en brottsplats. Att barn i dag saknar rätten att säga nej till umgänge med sin förövare och utsätts för tvångsumgänge med en våldsutövande förälder är ett allvarligt problem som Liberalerna pekade på under hela förra mandatperioden. Ett hem som präglas av våld kan aldrig ge goda uppväxtvillkor.

Killarnas uppmaning var: Du skulle ha varit där när jag utsattes som barn.

Fru talman! Jag tänker på alla de barn som springer till skolan med framtidsdrömmar. Det är barn som vill lära sig läsa, räkna och skriva. Det är barn som drömmer om att bli snickare, fotbollsproffs, frisör, läkare - listan kan bli lång. Men jag kan lova att inget barn som för första gången tar på sig skolryggsäcken drömmer om att bli kriminell.

Den framtid som väntar Sverige i morgon finns i våra klassrum i dag. Då är det ett enormt svek att så många barns drömmar slocknar så tidigt. Det är ett enormt svek att så många barn lämnar skolan med ofullständiga kunskaper och saknar fullständiga betyg.

I det brottsförebyggande arbetet är en kunskapsskola för alla barn den i särklass viktigaste kompenserande åtgärden för att förebygga kriminalitet. Kunskap är nyckeln till att kunna förverkliga sina drömmar.

Jag tänker på civilsamhällets viktiga roll, på alla ideella krafter som finns där och som ser och bekräftar barnet som vilset söker sin identitet. De är goda krafter som skapar sammanhang, delaktighet och meningsfullhet och som räddar barn och unga från att rekryteras in i kriminella gäng.

I veckan besökte jag Huddinge Basket. Att lyssna till deras filosofi, känna deras engagemang för alla barn och unga i deras verksamhet gav verkligen hopp. Det blir tydligt hur viktigt det är med satsningen på 100 miljoner till utsatta områden för att stärka idrottsrörelsen.

Fru talman! Med evidensbaserat brottsförebyggande arbete kan vi vända utvecklingen. Och med ett samordnat brottsförebyggande arbete kan vi ge framtidshopp till fler. Och med ett tidigt brottsförebyggande arbete kan barn fortsätta drömma. Och med ett tydligt brottsförebyggande arbete kan alla barn våga röra sig fritt i sitt område.

Genom samarbete i kommunen och mellan kommunerna, med envishet och en tydlig färdplan skapar vi förutsättningar för att alla barn och unga ges rätten och möjligheten att växa upp i ett friare, öppnare och tryggare Sverige.

Kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete

Jag yrkar därmed bifall till förslaget i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 12 april.)