Kommittéberättelse 2012 m.m.

Herr talman! Denna vackra vårmorgon när björkens blad precis har spruckit ut, i varje fall hos mig i Motala, har kammaren att behandla 2011 års kommittéberättelse. Det är regeringens redogörelse för sammansättningen av och verksamheten i de kommittéer regeringen har tillsatt, vanligen för att utreda en fråga och föreslå lagändringar eller en ny lag. Kommittéväsendet är en viktig del av den svenska lagstiftningsprocessen och ett inslag i beredningen av nya lagar som Sverige har utvecklat och strukturerat mer än många andra länder. Kommittéernas, utredningarnas, arbete är av stor betydelse för att vi ska få lagar som är noga genomtänkta. Det är en illustration av deras betydelse att regeringen varje år redovisar en sammanställning av kommittéernas arbete för riksdagen. Redogörelsen innehåller inga förslag utan är just en redogörelse, och därför är förslaget att den ska läggas till handlingarna. Till berättelsen fogas också utskottets ställningstagande till några motionsyrkanden från allmänna motionstiden. Det handlar först och främst om nordiska konsekvensanalyser, alltså att man noggrannare ska beakta de nordiska aspekterna i olika frågor som riksdagen har att avgöra. Utskottets konstaterande är att det redan pågår ett mycket omfattande arbete med att beakta de nordiska dimensionerna i lagstiftningsarbetet, att riva de gränshinder som finns och att underlätta arbetsmarknadernas sammanväxning. Det finns ett förslag i en annan motion om att alla lagar borde få en tidsgräns så att de inte längre gäller efter en viss tid. Syftet är gott. Det gäller naturligtvis alltid att tänka efter om varje lag och varje bestämmelse behövs. Förslaget ska ses i regelförenklingssammanhang. Men utskottet bedömer att det är praktiskt ogörligt att ha en sådan ordning. Man konstaterar att det hela tiden måste pågå ett arbete med att följa upp och utvärdera den lagstiftning som finns. Regeringen har bedrivit ett omfattande regelförenklingsarbete, men mycket återstår fortfarande att göra för att göra det lättare för privatpersoner och företag att ha en överblick över de regler som gäller och att följa dem. Sist och slutligen föreslås ett särskilt it-verktyg för att göra medborgarna mer delaktiga i lagstiftningsprocessen. Utskottet menar dock att det i första hand är de politiska partierna och inte riksdagen som sådan som har att föra dialog med medborgarna i lagstiftningsärenden och andra politiska frågor. I det arbetet kan partierna naturligtvis använda elektroniska kommunikationsmedel, men framför allt handlar det om att lyssna, föra dialog och möta medborgarna i deras vardag. Det handlar om att lära av deras verkligheter och att fånga upp deras förslag till förbättringar. Ett exempel är att Moderaterna nu genomför ett omfattande arbete för att utveckla och förnya vår politik när det gäller barn. Det handlar om lyssnande och dialog på förskolor, i föräldragrupper och i andra sammanhang där man kan möta barn och föräldrar och dem som arbetar med barn. Det är nog i grund och botten ett bättre sätt att gå till väga på än att införa ett nytt it-verktyg i Sveriges riksdag. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.