Fru talman! EU har presenterat sitt arbetsprogram. Utrikesutskottet har granskat programmet och redovisar granskningen i ett utlåtande. Vänsterpartiet hade gärna sett andra prioriteringar i utlåtandet. Jag yrkar därför bifall till motivreservationen.
Det vi huvudsakligen vänder oss mot är den gemensamma utrikes, säkerhets- och försvarspolitiken samt hur skyddet av EU:s yttre gränser organiseras och hur rätten att söka asyl värnas, eller snarare inte värnas. Vi ser också flera områden där arbetsprogrammet måste vara mer aktivt, till exempel hållbarhetsarbetet och jämställdheten.
Vi instämmer inte heller i den positiva synen i utlåtandet på framtidskonferensen. Den representativa demokratin ska utgå från valda företrädare i nationella parlament och inte ett statistiskt urval av befolkningen. Metoden med en EU-konferens har prövats tidigare, men utan goda resultat. Till skillnad från det som sägs i utlåtandet anser vi inte att konferensens slutsatser ska kunna betraktas som representativa för EU:s medborgare. Konferensens slutsatser kan därför inte användas som stöd för några reformer.
När det gäller EU:s gemensamma utrikes, säkerhets- och försvarspolitik motsätter vi oss utvecklingen mot en ökad samordning av utrikespolitiken inom EU. Vi måste värna Sveriges möjligheter att föra en självständig utrikespolitik och möjligheten att på egen hand avgöra när och med vilka länder vi vill samarbeta för att möta vår tids stora internationella utmaningar.
I motsats till utlåtandet och utrikesutskottets majoritet ser vi inte fram emot en utveckling av samarbetet mellan Nato och EU genom en ny gemensam förklaring. Sveriges försvar har redan i dag för stor koppling till Nato, och den måste minska, inte öka. En del av denna koppling består i Sveriges stöd till EU:s försvarsbygge. Detta minskar våra möjligheter att vara en stark röst för fred och nedrustning både i Europa och i världen eftersom vi inordnar oss i forna kolonialmakters agerande med olika intressesfärer och därmed bakvägen knyts till både kärnvapenmakter och Nato.
Vänsterpartiet är också motståndare till det fördjupade försvarssamarbetet inom den strategiska kompassen. Den svenska alliansfriheten måste värnas, och den typ av säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete som den strategiska kompassen innebär försvårar alliansfriheten. Vänsterpartiet anser att försvarssamarbetet inom EU inte ska fördjupas och att riksdagen tydligt borde motsätta sig alla förslag som leder i den riktningen. Det gäller inte minst bygget av försvarsunionen som det militärindustriella komplexets lobbyister framgångsrikt driver mot EU:s institutioner. EU:s militarisering är ännu ett steg bort från den svenska militära alliansfriheten. Dessutom sker det utan någon allmän och folkligt förankrad debatt.
När det gäller skyddet av EU:s yttre gränser delar vi utlåtandets kritik mot regimen i Belarus och dess hänsynslösa utnyttjande av migranter. Men tyvärr är EU:s svar på situationen vid gränsen till Polen ännu ett misslyckande i fråga om respekten för asylrätten. Riksdagen måste tydligt framhålla rätten att söka asyl och fördöma att asylsökande hindras genom så kallade pushbacks där man tvingar tillbaka asylsökande över gränsen utan att de får chans att söka asyl. Detta strider mot bland annat Europarådets konvention om mänskliga rättigheter. Såväl EU:s gräns- och kustbevakningsbyrå Frontex som enskilda medlemsstater har anklagats för att använda pushbacks både i Medelhavet och vid gränsen mot Belarus.
Fru talman! EU:s tre beslutsfattande parter beslutade att sätta EU:s hållbarhetsmål till en minskning av utsläppen av växthusgaser med 55 procent till år 2030, trots att parlamentet från början hade föreslagit 60 procent och trots att många röster, bland annat Vänsterpartiet, menade att 70 procent var ett minimum. Den svenska förhandlingen i Europeiska rådet riktade in sig på minst 55 procent av taktiska skäl och menade att minst skulle innebära att målet skulle bli högre.
Nu ser vi hur målet är 55 procent och inte en enda procentenhet, eller promilleenhet, högre. Vi har Fit for 55 med dess åtgärder, och kommissionens handlingsprogram utgår från målet om 55 procents minskning trots att vi vet att det inte räcker. Utsläppen av växthusgaser måste minska med mer om vi ska kunna stoppa uppvärmningen av jorden och nå målen i Parisavtalet.
Här är det naturligtvis också beklämmande att Sverige måste göra om sin ansökan om medel från återhämtningsfonden. Den budget som Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna med passivt stöd av Centern och Liberalerna har fått igenom i riksdagen stryker flera av de klimatsatsningar som fanns med i vår ansökan. Vi i Vänsterpartiet har varit kritiska till att ansökan inte innehåller några nya och additionella satsningar, och nu finns inte ens de gamla satsningar kvar. Även Sverige måste kunna bättre.
Slutligen, fru talman, vill jag ta upp jämställdhet och demokrati. Vi vet att det finns medlemsstater där såväl demokratin som jämställdheten minskar. Det är länder som backar in i framtiden. Det är länder där politiken tar kontroll över medier och domstolar. Och det är länder som tar bort rätten till fri abort, förbjuder information om hbtq-frågor eller inför hbtq-fria zoner.
Kommissionen tar upp en del av dessa frågor i sitt handlingsprogram men inte tillräckligt. Jag instämmer i utrikesutskottets konstaterande att det inte får råda några tveksamheter om att diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet strider mot EU:s grundläggande värden, som det inte finns något utrymme att kompromissa om.