Beslut

Herr talman! Vi ska i dag debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 3, Kemikalietillsynen . Betänkandet behandlar regeringens proposition 2009/10:167. I betänkandet finns en reservation från S, V och MP. Jag börjar med att yrka bifall till reservationen. Herr talman! Kemikalier finns överallt i samhället - här i salen, runt omkring oss och på de flesta ställen vi besöker dagligen. Det finns i dag över 100 000 kemikalier registrerade, och vi vet inte hur farliga många av dessa ämnen är. Därför bör man vara försiktig och ta sig i akt när det gäller olika typer av kemikalier. Samtidigt är dessa ämnen i mångt och mycket en förutsättning för att vi ska kunna leva det moderna och så kallade civiliserade liv vi lever. Kemikalier och kemikalietillsatser är en förutsättning för att vi ska klara av vår stressiga vardag, kunna handla mat när vi vill och hur vi vill och kunna leva som vi gör i dag. I dag ser vi kanske inte kemikalier som något konstigt utan snarare som något som underlättar vår vardag. Man ska vara medveten om att många ämnen har positiva och eftersträvansvärda egenskaper. Många kemikalier används för att de har goda egenskaper och ger positiva effekter. De kan öka livslängden på en produkt, ge en viss färg, ha brandskyddsegenskaper och så vidare. I vissa fall spelar kemikalierna en avgörande roll för att förbättra våra liv och ge bättre hälsa, till exempel som beståndsdelar i läkemedel. Dock måste kemikaliernas fördelar vägas mot de nackdelar som finns. Hur påverkar de vår omgivning och oss själva? Användandet av kemikalier har ökat de senaste åren. Därför är det viktigt att kemikalieanvändningen regleras och att det finns en tydlig kontroll. I dag är kunskapen om många kemikalier bristfällig. Ofta märks effekterna av kemikalier först långt senare. Därför är det viktigt att kontroll och tillsyn fungerar. Detta är ett område där det behövs förbättring. Herr talman! Regeringens proposition föreslår ändringar i tillsynsbestämmelserna i 26 kap. miljöbalken. Förslaget är tänkt att ge en mer ändamålsenlig och effektiv organisation för kemikalietillsynen. Vi socialdemokrater anser att delar av förslaget är bra men att regeringen inte lyckas göra tillsynen effektiv och ändamålsenlig i alla delar. Reachutredningens slutbetänkande, SOU 2008:73, visade att det finns stora problem med den svenska kemikalietillsynen. Regeringen har i sin proposition på olika sätt försökt råda bot på detta. Vi rödgröna menar dock att propositionen inte löser alla problem. Det finns ett antal saker som man borde ha sett annorlunda på. Under beredningen av ärendet har många remissinstanser varit kritiska mot framför allt hur tillsynen ska organiseras. Kemikalieinspektionen ställer sig bakom ett flertal av förslagen men anser att utredningen främst visar att det finns ett stort behov av en mer övergripande översyn av hela tillsynsorganisationen. Flera andra remissinstanser har anfört liknande synpunkter. Jag kan också konstatera att det i Reachutredningen fanns ett antal förslag som regeringen inte tagit ställning till. Man borde inte ändra det tillsynssystem som finns i dag innan man gjort en övergripande översyn av det. Eftersom problemen inte finns enbart på kemikalieområdet behövs det en generell diskussion om hur tillsynen och dess organisering ska se. Herr talman! Vi socialdemokrater anser att regeringen borde genomföra en mer generell översyn av tillsynen. Frågan har inte tagits på tillräckligt stort allvar. Regeringen borde återkomma till riksdagen med ett mer genomarbetat förslag för tillsynen på kemikalieområdet. (Applåder)

Herr talman! Det är många år sedan Rachel Carsons skrev sin klassiska Tyst vår. Det var redan 1963. Det var kemikalier som orsakade den tysta våren - den stora dödligheten bland småfåglar som hon märkte i de amerikanska skogarna. Boken kom att bli en milstolpe också i en vidare miljödebatt, men just kemikalier är kanske det område där vi nu har kommit minst långt på vägen, för att säga så. De senaste fem-tio åren har kunskaperna ökat betydligt, men än så länge säger till och med forskarna att vi inte känner till omfattningen av problemet, till skillnad från andra miljöfrågor, som klimatproblem och annat, som forskarna känner till omfattningen av. Där är problemet enbart i det politiska systemet eller i samhället att omställningen är så omfattande. Den kanske är ännu större här. Det vet vi inte, för vi vet inte ens omfattningen av problemet. Kunskapen och informationen om kemikalier är ett av de svåraste och svårgripbaraste områdena. Problem med sjukdomar som har tagit decennier för att visa sin effekt yttrar sig också nu och långt i efterhand, precis som den föregående talaren pekade på. Larmrapporter som kopplar ihop ökade folkhälsoproblem med kemikalier duggar tätt. Det är problem som ADHD, allergier, autism, benskörhet, cancer, diabetes, eksem, fetma, hjärnskador, hjärt- och kärlsjukdomar, hyperaktivitet, infertilitet, nervskador och njurskador. Det här är väldigt omfattande, och kopplingarna och orsakssambanden är ofta väldigt vaga. Vi ska inte här debattera hela kemikaliepolitikens område - jag hoppas att vi återkommer till det här i kammaren - utan möjligheterna till en bättre tillsyn och vad det kan innebära på det här området. Precis som föregående talare framhöll är tillsynssystemet en hörnpelare i hela vårt miljörättsliga system i Sverige när det gäller efterlevnaden av regler i miljöskadlig verksamhet, som hantering av kemikalier. Tillsyn är en svår verksamhet. Det vet nog alla som har praktiserat detta på olika ställen. Jag roade mig med att läsa propositionen igen, och i den ges en trevlig beskrivning där man verkligen försöker säga vem som ska ha ansvar för att göra vad i det här systemet. Jag kan bara säga att jag förstår de tjänstemän som är miljöinspektörer och som trots lång högskoleutbildning inte alltid tycker att det är självklart vad de ska titta på, vilka aktörer som de ska kunna lägga restriktioner på och hur det hela sedan ska uppfyllas genom ett rättsligt säkert system. Det hade varit bra om man hade gjort en större översyn. Det är vad vi rödgröna påpekar i den reservation som jag också yrkar bifall till. Något viktigt framhåller också utskottets majoritet på s. 12, där man säger att man välkomnar regeringens avsikt att ge Kemikalieinspektionen i uppdrag att ta fram en strategi för varutillsynen. Det är kanske det området som är det absolut mest problematiska och det som vi i dag har svårast att hantera. Produktionen av kemikalier har i Sverige och Europa varit det fokuserade problemet. Det finns fortfarande stor kemikalieproduktion, inte minst av flera europeiska jätteindustrier, men mycket av varuproduktionen har flyttat utomlands. Det betyder att det är gifter i varor snarare än i produktion som kommer till Sverige - genom skor, jeans, nappflaskor, t-tröjor, nappflaskor, leksaker, badringar, elektronik, ridhjälmar, hårfärg och så vidare. Tillsynen när man försäljer dessa varor, som står i vars och ens badrumsskåp eller städskåp, är ganska undermålig. Det tror jag att de flesta kan hålla med om. Det är nämligen väldigt få som vet hur detta ska hanteras, och det är ännu färre som är ute och inspekterar. Man kan ganska lätt räkna vilka kommuner det är som gör inspektionsbesök eller de inspektioner som Kemikalieinspektionen gör. Det är väldigt lite i förhållande till den stora mängd varor det gäller. Här har vi inte hängt med i systemet, och här behövs ett fortsatt arbete. Jag uppskattar om det kommer ett sådant uppdrag till Kemikalieinspektionen, men det hade varit bra att ha det med redan i det här sammanhanget. När det gäller inspektionen av varor blir också bristen på information väldigt uppenbar. De producenter som kommer tidigare i produktionsledet är de som i vårt system har ansvar för att vidareinformera. Det har man helt förbigått i det förslag som nu ligger, där man bara tittar på tillsynen från myndigheterna. Vilket ansvar har aktörerna i systemet? Det gäller både producenterna av kemikalier och dem som vidareförsäljer varor med kemikalier i. Vi påpekar i vår reservation att vi saknar en närmare analys av möjligheten att stärka aktörernas ansvarstagande i det nuvarande systemet. Detta är helt väsentligt om man ska få en kedja som fungerar. Om man har producenter som inte vet eller inte vill ta ansvar blir det också väldigt svårt för myndigheterna att råda bot på detta tillsynsvägen. Det blir naturligtvis ännu svårare för konsumenterna att hantera en situation där de ena dagen läser oroväckande artiklar i tidningarna om någon konstig bokstavskombination som är en kemikalie och sedan ska gå ut och handla nya städprodukter, hudvårdsprodukter, plaster eller liknande. Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att vi tycker att det är viktigt att man tittar mer på detta område, alltså tillsynen över kemikalieverksamheter, och att vi över huvud taget tar upp kemikaliefrågan här i kammaren. Jag såg en oroväckande rapport här under dagen, där flera av våra främsta kemikalieforskare i Sverige oroar sig över att man har dragit ned på anslagen till svensk forskning om kemikaliepåverkan. Man har i princip dragit ned dem till noll för vissa forskningsinstitutioner de senaste åren. Detta är oroväckande med tanke på att det är ett område där man inte ens har kommit till kunskap om hur stort problemet är - man vet bara att det finns. Herr talman! Vi hoppas att det kommer fler böcker på temat tyst vår men att vi också kan se lösningarna någon gång.

Herr talman! Vi har nu ett ärende att diskutera som rör tillsynen av kemikalier. Det är ett viktigt ärende eftersom vi lever i ett samhälle som är helt nedlusat av kemikalier. Ingen vet egentligen hur många kemikalier som finns omkring oss, men man brukar prata om ungefär 100 000. Åsa Romson nämnde att kemikalierna kan leda till mycket svåra åkommor för djur och människor. Vi pratar om cancer, reproduktionsproblem, överkänslighet, allergier, hormonstörningar och så vidare. Det är därför av allra största vikt att vi tar det här ärendet på allvar. Jag har personlig erfarenhet av kemikalier genom min pappa. Han arbetade i över 20 år i tung kemikalieindustri i Sundsvall, i norra Sverige, som ni vet. Han kom ibland hem på kvällarna och hade ont i armar och ben, och ibland kunde han nästan inte röra på dem. Doktorn sade att det var akut metallförgiftning. I dag är min pappa pensionerad, men många andra arbetare i våra industrier i Sverige och runt om i Europa lider av liknande problem som en direkt följd av den stora användningen av kemikalier. Enligt en finsk studie som kom för några år sedan utsätts ungefär 32 miljoner arbetare runt om i Europa för cancerframkallande kemikalier enbart på sina arbetsplatser. Tanken var ju att den europeiska kemikalielagen Reach, som klubbades i december 2006, skulle råda bot på de här problemen och att man skulle få ordning på dessa tusentals kemikalier. Vi från Vänsterpartiet blev besvikna då Reach till slut antogs, eftersom långt färre kemikalier än de som fanns med i kommissionens ursprungliga förslag omfattas av Reach. För Sveriges del innebär Reach faktiskt lägre krav på registrering av användning av kemikalier än vad som rådde tidigare. Det finns inte längre någon riktig ersättningsprincip. Den bärande tanken i Reach var ju att farliga kemikalier automatiskt ska ersättas med mindre farliga. Medlemsländer kan inte längre gå före på kemikalieområdet, för det här är en harmoniserad lag inom hela EU-området. Det är djupt problematiskt. Här i Sverige kom Reachutredningen med sitt slutbetänkande för två år sedan, och man krävde en generell översyn av den svenska kemikaliepolitiken. Det är precis vad jag också tycker behövs. En del av det är kemikalietillsynen. Vi rödgröna har reserverat oss mot regeringens förslag just för att vi inte tycker att regeringen tar den här översynen på största allvar. Det finns fortfarande områden som man måste fortsätta att gå till botten med. Vi tycker också att det är olyckligt att man nu väljer att förstatliga kemikalietillsynen. Det innebär att man i de kommuner där tillsynen i dag fungerar på ett bra sätt inte kommer att kunna fortsätta bedriva det framgångsrika arbetet. Det innebär också att på de områden där man har byggt upp ett lokalt förtroende mellan företag och kemikalieanvändare kommer detta förtroende att brytas på grund av att detta nu ska förstatligas. Ni kanske vet att vi vänsterpartister inte som princip är motståndare till förstatliganden, men vi är motståndare till att man gör det utan en tillräcklig bakgrundsanalys, bara för att man tydligen redan innan har bestämt sig för att så här ska vi göra. Jag tycker därför att det är otroligt viktigt att vi bifaller den rödgröna reservationen. (Applåder)

Herr talman! Detta är ett betänkande från miljö- och jordbruksutskottet som gäller en proposition om åtgärdsprogram och tillämpningen av miljökvalitetsnormer. Just detta behandlar en effektivare organisation för kemikalietillsyn. Det man också måste ha med sig i debatten och i diskussionen här är att den utredning som tillsattes 2007 ju också tidigare i den här kammaren har debatterats i ett lagförslag där det gällde sanktionerna och genomförandet av tillsynen. I dag diskuterar vi alltså själva organisationen för det. Jag tycker att det är ytterst viktigt att man har en bra organisation och samordning. Jag kan precis som föregående talare se att det finns kommuner där det inte fungerar och där man då inte heller har möjlighet att följa upp de kontroller man gör. Som skåning har man ett antal exempel i åminne, bland annat det riksbekanta Teckomatorp men också Hallandsåsdiskussionen, när man diskuterar hur det kan gå när man varken har kunskapen eller möjligheten till kontroll och uppföljning. Jag tror, precis som Johan Löfstrand har varit inne på, att det finns väldigt mycket positivt vad gäller tillverkning och möjligheten att använda kemikalier, men det man måste lägga kraften på är att öka både kunskapen, kontrollen och uppföljningen. En effektivare kontroll och uppföljning är det som man också tar upp i den miljöbalk och det som man från regeringen har sagt att man vill ha effektivare regler och åtgärdsprogram för. Det finns i dag organisatoriska problem. Det är bara att konstatera att man gör dubbelkontroller och att det också finns brister i den kontrollverksamhet som sker i en del kommuner och länsstyrelser. Jag delar i det här fallet inte Jens Holms uppfattning när det gäller om det ska ligga på kommunerna eller staten. Det finns många kommuner som i dag har en väldigt god organisation, men det finns också många kommuner som är så pass små att det är svårt att upprätthålla en bra kompetens. Jag tror att det är viktigt att man hittar lite större perspektiv än den kommunala nivån när det gäller både kontrollen och uppföljningen. Det innebär inte heller att man tar bort den kompetens och de miljöinspektörer som finns i den enskilda kommunen utan bara att själva beslutet och själva kontrollen kanske görs någon annanstans. Man får inte heller de här dubbla rollerna som man faktiskt kan se i dag när man både ger tillstånd och också ska följa upp dem. En viktig del i propositionen är att man konstaterar att man vill ha färre myndigheter som ansvarar för detta och på det sättet få en bättre samordning. Man tar också upp, vilket ingen av de föregående talarna har varit inne på, att man reglerar vilken ersättning som kan ges, till exempel att man kan ge ersättning för provtagning med mera, vilket också är ett viktigt steg. Det har varit ett bekymmer för många företagare och andra där kostnaderna har blivit ganska stora och där man i dag på ett annat sätt får möjlighet att reglera detta. Man kan säga att man ska utreda mer, och jag tror att man måste utreda mer. Med den kunskap man har i dag och som man fått bara de senaste åren men också den som kommer att komma till, så kommer inte detta till att vara hugget i sten, utan man kommer att kunna se en helt annan organisation bara om några år. Då kanske man måste titta på andra organisatoriska delar. Att man tar detta steg i dag tycker jag dock är viktigt, även om det för den sakens skull inte innebär att man inte kan se andra organisatoriska förändringar i framtiden. Jag välkomnar därför förslaget och yrkar bifall till det. (Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen. Såsom tidigare talare har varit inne på lever vi i ett kemikaliesamhälle, både på gott och på ont. Rätt hanterade är kemikalier viktiga för ett fungerande samhälle. Fel hanterade kan de utgöra en fara för både människa, djur och natur. Kemiska ämnen sprids med handeln, över nationsgränser. De sprids även när varor tillverkas, används, återvinns, förbränns, eller deponeras. Dessutom hanteras ett stort antal kemikalier med otillräckligt undersökta egenskaper. Jag vill också göra en tillbakablick till den kemikalieregistreringsförordning som trädde i kraft 2006. Den ersatte 40 existerande förordningar och direktiv inom EU och är en gemensam och harmoniserad lagstiftning för alla EU:s medlemsstater. Syftet är att ta ett helhetsgrepp på hälso- och miljörisker samt öka företagens konkurrenskraft genom skapandet av en gemensam inre marknad. Det är också ett viktigt perspektiv i sammanhanget. EU:s kemikaliestrategi Reach som innebär registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier är ett viktigt steg framåt. En mer ändamålsenlig och tydlig tillsynsorganisation som ger förutsättningar för en mer effektiv kemikalietillsyn är viktig för att nå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Tillsynen är väldigt viktig. Vilka problem finns då inom kemikalietillsyn enligt regeringens proposition? Det finns en otydlighet som medför att tillsynen bedrivs ineffektivt eller i värsta fall inte alls. Vi har ett dubbelt tillsynsansvar vilket innebär att företag kan få besök av olika myndigheter som bedriver tillsyn över samma bestämmelser. Ansvarsfördelningen är oklar vilket gör det svårt att samverka och åstadkomma en likvärdig och effektiv tillsyn. Länsstyrelsernas nuvarande ansvar har varit otydligt reglerat. Dubbelt ansvar förekommer genom Kemikalieinspektionen kontra kommunens ansvarsområden, så även mellan kommuner kontra länsstyrelserna. Det finns otydligheter kring det kommunala tillsynsansvaret. Det finns kommuner som utövar tillsyn över varor trots att författningsstödet för sådan tillsyn är oklar. Utskottet instämmer i att det är viktigt att tillsynssystemet säkerställer att intentionerna med kemikalieregistreringsförordningen får genomslag. Ansvarsfördelningen för tillsynen på kemikalieområdet bör tydliggöras och koncentreras till färre myndigheter. Kemikalieinspektionen bör samverka med myndigheter som Arbetsmiljöverket och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap för att tillgodose behovet av kompetens. Det bör som huvudregel undvikas att två eller fler myndigheter kontrollerar efterlevnaden av samma regel. Tillsynen över användningen av kemiska produkter och varor bör så långt som möjligt integreras med tillsynen över den verksamhet där produkten eller varan används. I en organisation med ett tydligare ansvar kan tillsynsmyndigheternas samlade kunskaper, kompetenser och resurser användas effektivt. Utskottet anser att länsstyrelsernas kompetens bör tas till vara och att länsstyrelserna bör få ett tydligt ansvar för att bedriva produkttillsyn vid de verksamheter där länsstyrelserna redan bedriver verksamhetsanknuten tillsyn. En stor del av tillsynen över tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter har länsstyrelserna delegerat till kommunerna. I dag är det inte möjligt för länsstyrelserna att samtidigt delegera produkttillsynen för samma verksamhet. Utskottet instämmer i att en sådan delegering bör vara möjlig. Det är inte motiverat att lägga tillsynsansvaret för all tillsyn över begränsningsregler som rör varors utsläppande på marknaden hos Kemikalieinspektionen. Utskottet välkomnar regeringens avsikt att ge Kemikalieinspektionen i uppdrag att ta fram en strategi för varutillsyn. Kemikalieinspektionen kan i en sådan strategi beskriva hur myndigheten avser att samverka med kommunerna i syfte att säkerställa en effektiv varutillsyn som inte orsakar onödiga kostnader för företagen. Vi som har varit eller är kommunalpolitiskt engagerade och har verkat inom dessa områden kan konstatera att det har varit stora oklarheter. Det är viktigt att reda ut var ansvaret ligger också för att vi ska öka tillsynen, som verkligen är en av hörnpelarna inom området. Sammanfattningsvis, herr talman, skulle jag vilja påtala att en lösning för att få mer effektivitet i kemikalietillsynen också handlar om ansvarsfördelningen. Det handlar om ökad tydlighet i ansvarsområdena. Regeringen har särskilt pekat ut giftfri miljö, ett av miljökvalitetsmålen, som ett högprioriterat område. Jag skulle vilja nämna att regeringen föreslår 25 miljoner kronor årligen för 2011-2014 för en handlingsplan som riktar sig till hanteringen av kemikalier. Regeringen slår också fast att Sverige ska vara pådrivande i frågor som rör kemikaliepolitiken inom EU - att identifiera, begränsa och fasa ut farliga kemikalier. (Applåder) I detta anförande instämde Anita Brodén (FP).

Herr talman! Ledamöter och åhörare! Kemikalier finns överallt i vår vardag, i ämnen som används i exempelvis livsmedel, kläder och leksaker. Det finns massor av ämnen som cirkulerar i vår miljö och i vårt samhälle, men vi har bara kunskap om ett fåtal. Flera av kemikalierna utgör en risk för både människor och miljö. Med detta perspektiv som bakgrund är en av våra viktigaste miljöfrågor att begränsa användningen av och på sikt fasa ut skadliga kemikalier. Det är också grunden för regeringens arbete med miljömålet giftfri miljö. I den internationaliserade värld vi lever i med ökad handel mellan länder är det en internationell utmaning att stärka regelverket och förhindra spridning av skadliga kemikalier. Det internationella samarbetet måste därför stärkas för att kunskapen och informationen om kemiska ämnen ska förbättras. Då, herr talman, är det viktigt att konstatera att också EU, som är vårt närmaste internationella samarbetsorgan, under de senaste åren har tagit ett större ansvar för att minska spridningen av farliga kemikalier. Det är positivt. Reach är ett sådant exempel. Jag tror att vi här i kammaren kan vara överens om att vi som svenskar hade velat att Reach skulle gå längre, men det är ändå ett viktigt konstaterande att vi nu har en gemensam kemikaliepolitik i EU. Ett annat exempel på EU:s framsteg är att man nu har en europeisk kemikaliemyndighet. Därtill kan man lägga några nya och ändrade direktiv. Då förstår alla att omvärlden och förutsättningarna för att driva en nationell politik för en giftfri miljö har förändrats. Det gäller inte minst förutsättningarna för kemikalietillsynsarbetet. Om man ser till de närmaste åren är det många med mig som har bedömt att ikraftträdandet av EU:s kemikaliestrategi Reach och implementeringen av detta i tillsynsarbetet kommer att vara en av de viktigaste frågorna för att vi ska kunna närma oss och nå målet en giftfri miljö. För att vi ska kunna implementera detta krävs att det får genomslag i tillsynssystemen. Då, herr talman, finns det två delar. Det gäller dels att det europeiska samarbetet behöver få genomslag i tillsynsarbetet, dels att det finns brister i den svenska tillsynen som är viktiga att lyfta fram, vilket flera talare har gjort före mig. Den nuvarande organisationen delas i dag mellan flera myndigheter på såväl central och regional som lokal nivå. Kemikalieinspektionen har till exempel ansvar för primärleverantörer, varor och biotekniska organismer på marknaden. Länsstyrelsen ansvarar för skydd av den yttre miljön. Kommunerna har ansvaret för hanteringen av kemiska produkter. Som jag ser det är det inte indelningen som är det centrala i sammanhanget. Som medborgare är jag i stället mest intresserad av att tillsynen är ändamålsenlig och effektiv. Som Nina Lundström var inne på här före mig finns i dag en otydlighet i fråga om det kommunala tillsynsansvaret. Det riskerar att leda till att det inte bedrivs någon tillsyn över huvud taget eller att flera myndigheter utövar tillsyn över en och samma verksamhet i syfte att kontrollera samma regler. Man kan förstå själv att det inte är optimalt. Herr talman! Jag tycker därför att det är självklart och viktigt att välkomna de förslag som vi har i propositionen och betänkandet om en ny kemikalietillsyn. Vi bör också välkomna att det kommunala ansvaret att utöva tillsyn över hantering av kemiska produkter, som i dag följer direkt av lagen, tas bort. Kommunernas kemikalietillsyn bör i stället regleras på förordningsnivå. Vi har hört från oppositionens representanter att de framställer detta som en centralisering som riskerar att leda till att tillsynen fjärmas från medborgarna och näringslivet, som de säger. Jens Holm sade här tidigare att det kändes konstigt att som vänsterpartist prata mot ett förstatligande. Som centerpartist kan det kännas konstigt att prata om någonting som beskrivs som fjärmande från medborgarna och näringslivet. Det är ju annars inte någonting för mig som decentralist. Det blir alltså lite ombytta roller här. Jag tycker ändå att detta är en intressant retorik. Jag menar att i det här fallet är medborgarnas skattepengar och att det hela är ändamålsenligt och effektivt som ska stå i första rummet. Man kan fråga sig hur omfattande förstatligandet är. Som framgår av betänkandet kommer kommunerna att behålla det tillsynsansvar över hantering av kemiska produkter som kommunerna har över verksamheter som inte anses vara miljöfarliga. Länsstyrelserna kan fortsatt delegera tillsynen av tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter, och får nu också möjlighet att delegera produkttillsynen över samma verksamhet. Man samordnar det alltså på ett bättre sätt. När det gäller kommuner som har bedrivit tillsyn över primärleverantörernas utsläppande av kemiska produkter på marknaden och har en bra erfarenhet av en sådan tillsyn får Kemikalieinspektionen, som togs upp här tidigare, en möjlighet att överlåta denna tillsyn till dem. Så var fanns egentligen förstatligandet någonstans? Det handlar om ett förtydligande. Avslutningsvis: Jag tror inte att det här är en fråga som vi ska behöva träta om så mycket. Vi ska som svenskar driva på för att få en ännu vassare internationell tillsyn och reglering av kemikalier. Men det vi har att hantera nu är att vi ska ha en tillsyn som är ändamålsenlig. Detta är inte något paradigmskifte, utan det handlar om att göra kemikalietillsynen mer ändamålsenlig och effektiv. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag till reservationen. (Applåder)

Herr talman! Det är mycket klokt som redan är sagt. Jag kan instämma i det mina allianskolleger tidigare har lyft fram. I det här sammanhanget är det också viktigt att se att vi lever i en värld som är totalt kemisk. När det gäller det som vi ofta tänker på som konstlade produkter, alltså tillskapade, vet vi i dag egentligen inte hur dessa kemikalier påverkar oss mer än i mycket begränsad omfattning. Vi vet inte hur de samverkar och hur de då kan påverka. Det är oerhört viktigt att vi skapar kontrollsystem och att vi har forskning och utveckling på det här området. Det är också viktigt att vi gör det enkelt för dem som jobbar med att producera detta. Det finns alltså två delar i det här. Det känns som om oppositionen kokar soppa på en spik just nu. Det är nämligen samma soppa som vi försöker att reda ut och få tydlighet i, men någon har stoppat i en spik och tror att det går att debattera den. Det gjorde att jag kände en viss frustration inför det här anförandet när det gäller att se var vår oenighet ligger. Var är det vi inte är samstämda? Som Roger Tiefensee sade, handlar det om att skapa tydlighet. Detta är att ta första steget. Det jag tycker är besynnerligt i den argumentation som vi har hört i dag är att vi ska sitta ned och vänta och ta allting på en gång. Det oroar mig. Det är mycket bättre att vi tar de steg vi kan när vi ser att vi kan skapa tydlighet. Det står i propositionen att i en organisation med tydligare ansvar kan tillsynsmyndigheternas samlade kunskap, kompetens och resurser användas effektivt och regeringens möjlighet att styra myndigheterna underlättas. Regeringen avser att ändra tillsynsförordningen i syfte att åstadkomma en tydlig och ändamålsenlig organisation för kemikalietillsynen. Jag hoppas att det är vår gemensamma målsättning här inne. Tydlighet, enkelhet och effektivitet, och därmed en småländsk sparsamhet, borde vara en dygd för den här kammaren i dessa tider. Vi kommer med våra egna erfarenheter från olika områden, och det är viktigt att se att i den mindre kommunen med de mindre resurserna är det kanske inte möjligt att åstadkomma detta hur väl man än vill. Då handlar det om att få skapa större strukturer som har den möjligheten, för det är det mänskliga mötet, Jens Holm, som är avgörande. Relationen mellan tjänstemän och producenter eller konsumenter ska vara tydlig och enkel. Det har inte så mycket med huvudmannaskapet att göra. Att rätt kompetens finns kan däremot ha med huvudmannaskapet att göra. En starkare huvudman med mer resurser har möjlighet att ha en mer differentierad grupp människor som arbetar med de här frågorna. Herr talman! Jag tror att det viktigaste i det här sammanhanget ändå är att stryka under det flera före mig har sagt, nämligen att vi som nation måste vara pådrivande i de här sammanhangen i det internationella perspektivet. Vi behöver också se till att tydligt ta upp de här diskussionerna internationellt. I dag produceras betydligt mer av de varor vi nyttjar någon annanstans än här och någon annanstans än i Europa. I de diskussionerna behöver vi ta med hur det produceras och hur vi kan bistå med att skapa förutsättningar för att hitta bättre vägar på plats. Hur ska vi städa framför egen dörr här hemma så att vi inte exporterar problemen i form av uttjänta teknikprylar? Sådana har vi ju alla mer eller mindre ett litet lager av hemma eller har lämnat någonstans. Hur ska vi se till att inte de hamnar i fel sammanhang? Det finns oerhört mycket som är värt att debattera i det här sammanhanget, men det handlar egentligen inte dagens betänkande om. Debatten här har inte berört det särskilt mycket, för vi är i grunden överens om en tydlighet och en struktur som ger en enkelhet för producent och konsument. Det handlar om en trygghet för oss som står som lagstiftare och om att vi har en så optimal organisation som vi för ögonblicket kan ha. Herr talman! Därför känner jag att det är viktigt att yrka bifall till förslaget i det här betänkandet så att vi inte väntar, för då gör vi oss själva en björntjänst. Däremot ska arbetet att utveckla detta vidare fortsätta. (Applåder)

Herr talman! Jag begär replik på ett av de senare anförandena från allianspolitikerna. Irene Oskarsson sade att debatten inte alls har handlat om det som propositionen innehåller och att vi är helt överens om det här systemet som innebär att det ska bli enklare, tydligare och klarare. Jag tror att du överdriver lite och slätar över debatten. Jag tycker att det är olyckligt. Flera av oss som har pratat för reservationen har pekat på saker som är ganska viktiga i det här sammanhanget. Vi har pekat på att det inte är så himla enkelt. I utredningen fanns det stora betänkligheter kring om man inte hade behövt gå djupare i detta innan man gjorde en omreformering. Vi har också pekat på, vilket ni själva har biträtt i utskottet, att det är viktigt att gå vidare med frågan om varutillsynen. Jag tror inte att vi någonsin kan få ett system som är en svartvit karta. Det var någon som tidigare pratade om att det är viktigt att medborgarna känner sig trygga och att det blir kvalitet i systemet. När du som medborgare stöter på en kemikalie i en produkt som du har i handen har du ingen aning om vilken myndighet du ska peka på för att få veta om de tar sitt tillsynsansvar. Vi i riksdagen kan tro att myndigheterna hela tiden gör det de ska, men det är inte alls klart att medborgarna kan känna sig säkra på att någon har kontrollerat de här verksamheterna, och de här produkterna framför allt, och vet att de får ett bra bemötande när de har frågor. Det kommer att dröja många år innan det är klart i Sverige. Förenkla inte bilden! Säg inte att vi är överens när vi har varit väldigt tydliga med att vi har en reservation! Vi har faktiskt debatterat de delarna. Sedan återkommer vi till den stora frågan om kemikalierna. I detta anförande instämde Jan-Olof Larsson (S) och Jens Holm (V).

Herr talman! Det kan nog vara så att även jag hemfaller åt de lite vida tonerna ibland. Det är klart att det finns en reservation i det här betänkandet. Nu hörde vi precis att vi i grunden har en gemensam syn på att vi behöver ha ett tydligt och så enkelt system som möjligt utifrån att detta är komplexa frågor. Jag som medborgare och nyttjare ska veta att det är en eller två myndigheter som arbetar med de här frågorna som jag behöver försöka ha i minnet. I dag räcker det med att själv, som lekman på det här området, ta sig in i den här materien för att se att det finns en oerhört stor frustration över att det är så komplext. Jag tror att du sade tidigare i ditt anförande att den som är utbildad på detta ser det som en problematik i dag när det gäller vad som är mitt ansvar och vad som är någon annans ansvar. Då tycker jag att det är en självklarhet att vi nu börjar med att ta de steg vi kan för att göra det bättre. Sedan är inte det här bra, det vill säga det är inte perfekt. Det kommer det aldrig att bli. Det kan vi nog också vara överens om, men vi måste ju våga ta de steg vi kan och ta ett steg i taget. Om vi ska vänta på att vi ska kunna ta det där jätteklivet får vi vänta väldigt länge. Vi kommer alltid att kunna känna att vi behöver mer kunskap och mer kompetens, ju mer komplex en fråga är, desto enklare är det att säga det. Därför tror jag att det här är ett steg i rätt riktning. I det underlag som vi nu har sett har regeringen också sagt att det finns mer som behöver göras. Man kommer bland annat att ge uppdrag åt KemI.

Herr talman! Då förstår jag det bättre. Vi är överens om att det inte är perfekt. Det får jag tacka för. Regeringen har pekat på att Kemikalieinspektionen behöver ytterligare uppgifter. Det har vi i oppositionen, och särskilt vi i Miljöpartiet, lyft fram vid flera tillfällen. Det är bra. När det gäller tillsynen tror jag att vi kommer att se, precis som vi har sett på en del andra områden, att de extra pengar som regeringen anslår riskerar att ätas upp av ökade tillsynsuppgifter om man inte är duktig på att också ta ut avgifter, vilket en del av de andra aktörerna har varit. Åtminstone har de kommunala aktörerna varit mer duktiga på det. Vi får nog fortsätta att bevaka det här området, och det gäller även tillsynen på kemikalieområdet.

Herr talman! Där kan vi nog vara överens. Vi behöver jobba vidare med de här frågorna. Det viktiga för oss nu är att ta ett steg i dag och inte vänta ytterligare. Det skulle vara att underlåta att göra saker bättre när möjlighet finns. När det gäller hur avgifter och annat ska tas ut är det också viktigt att se att ett förenklat och tydligt system också underlättar för den som ska betala notan. Vare sig det är vi som gemensamt ska betala den via skattsedeln eller om det är den enskilda producenten som får den i form av en avgift bör regelverk och struktur vara så enkla som möjligt, och framför allt ska producenten aldrig behöva känna att två personer kommer och gör exakt samma jobb när en man skulle ha kunnat göra det.