Internationellt bistånd
Debatt om förslag 10 december 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenGöran Lennmarker (M)
- Hoppa till i videospelarenBirgitta Ohlsson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenGöran Lennmarker (M)
- Hoppa till i videospelarenBirgitta Ohlsson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenGöran Lennmarker (M)
- Hoppa till i videospelarenBirgitta Ohlsson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenRosita Runegrund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenRosita Runegrund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenRosita Runegrund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLars Ohly (V)
- Hoppa till i videospelarenRosita Runegrund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenRosita Runegrund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenBirgitta Ohlsson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenRosita Runegrund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenBirgitta Ohlsson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenRosita Runegrund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLars Ohly (V)
- Hoppa till i videospelarenAgne Hansson (C)
- Hoppa till i videospelarenLars Ohly (V)
- Hoppa till i videospelarenAgne Hansson (C)
- Hoppa till i videospelarenLars Ohly (V)
- Hoppa till i videospelarenAgne Hansson (C)
- Hoppa till i videospelarenIngegerd Saarinen (Mp)
- Hoppa till i videospelarenBerndt Ekholm (S)
- Hoppa till i videospelarenBerndt Ekholm (S)
- Hoppa till i videospelarenAgne Hansson (C)
- Hoppa till i videospelarenBerndt Ekholm (S)
- Hoppa till i videospelarenAgne Hansson (C)
- Hoppa till i videospelarenBerndt Ekholm (S)
- Hoppa till i videospelarenRosita Runegrund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenBerndt Ekholm (S)
- Hoppa till i videospelarenRosita Runegrund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenBerndt Ekholm (S)
- Hoppa till i videospelarenBirgitta Ohlsson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenBerndt Ekholm (S)
- Hoppa till i videospelarenBirgitta Ohlsson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenBerndt Ekholm (S)
- Hoppa till i videospelarenCarina Hägg (S)
- Hoppa till i videospelarenRosita Runegrund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenCarina Hägg (S)
- Hoppa till i videospelarenRosita Runegrund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenCarina Hägg (S)
- Hoppa till i videospelarenEwa Björling (M)
- Hoppa till i videospelarenKent Härstedt (S)
- Hoppa till i videospelarenBirgitta Ahlqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenRosita Runegrund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenBirgitta Ahlqvist (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 47
Anf. 98 Göran Lennmarker (M)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 2 om HBT och Sidas regleringsbrev. Jag
ber att få återkomma till detta i mitt anförande som
dessutom är mitt första i Sveriges riksdag.
30 000 barn dör av svält, undernäring och torka
varje dag. Nära en miljard av jordens sex miljarder
människor lever fortfarande i djupaste fattigdom.
Medan vi svenskar förbereder oss för en jul i lyx och
överflöd förbereder sig ett trettiotal miljoner männi-
skor i Afrika för en svält som kan vara århundradets
värsta.
Världen är djupt orättvis. Utplånandet av det
mänskliga lidandet och fattigdomen är kanske vår
absolut viktigaste politiska uppgift.
Men det var inte bättre förr. De senaste 30 åren
har antalet u-länder halverats. Mellan 1990 och 1998
minskade andelen fattiga i Ostasien med mer än
50 %. Andelen fattiga i världen sjönk totalt med
mellan 23 och 29 % under samma period. Under de
senaste tre decennierna har barnadödligheten minskat
med 50 % och en 80-procentig ökning har skett av
andelen barn som börjat i grundskolan. Medelin-
komsten bland människorna i u-länderna har för-
dubblats mellan 1975 och 1998.
Som liberal vill jag gärna understryka att dessa
framgångar och den optimism man har kunnat se inte
hade kunnat ske utan demokratiska framgångar, en
ökad frihandel och ett mer effektivt kvalitetsinriktat
bistånd. Men det är skrämmande att nära en miljard
människor fortfarande lever i extrem fattigdom på
mindre än 1 dollar per dag.
Även om demokratiseringen nått framgångar är
fortfarande diktatur och ofrihet en realitet för alltför
många människor. Knappt hälften av världens be-
folkning lever i fullt fria demokratier. Kränkningar av
mänskliga rättigheter är vardag, utbredningen av
hiv/aids är alarmerande och den globala miljöförstö-
ringen måste tas på största allvar.
Men hoten mot utvecklingen i världen ligger inte i
globaliseringen. Tvärtom behövs det mer globalise-
ring. Framför allt måste solidariteten globaliseras på
allvar. Om vi ska lyckas med det övergripande mil-
lenniemålet att halvera andelen extremt fattiga till år
2015 måste vi göra flera kraftfulla insatser.
Vi i Folkpartiet liberalerna vill framför allt lyfta
fram betydelsen av en ökad frihandel. Det handlar om
att avskaffa västvärldens nationalstatsegoism gente-
mot fattiga länder, att avveckla EU:s jordbrukspolitik
och att ta bort handelshindren för jordbruks- och
tekoprodukter. Det handlar också om ett ökat demo-
kratifrämjande bistånd. Vi kräver att enprocentsmålet
ska vara återställt senast år 2006. Vi föreslår att det
totala biståndet höjs med mer än 1,7 miljarder kronor
utöver regeringens förslag för 2003-2004. Vårt för-
slag innebär att den totala biståndsramen kommer att
uppgå till 0,85 % av BNI år 2003 och 0,9 % av BNI
år 2004. Detta är långt mycket mer än något annat
parti i Sveriges riksdag föreslår. Vi tycker att Sverige
måste vara ett föredöme både i EU och i resten av
världen och gå i spetsen för en generös biståndspoli-
tik.
Förenta nationerna har en vision om att 0,7 % av
de rika ländernas BNP ska gå till bistånd. I dag lever
en handfull västerländska länder upp till det. Inte ens
alla partier i denna riksdag tycks sträva efter detta
ideal. Moderaternas grova förslag om sänkning av
biståndet gör att uttrycket skammens gräns åter är
aktuellt. Regeringen och dess samarbetspartier når
inte heller under den kommande mandatperioden
visionen om 1 %, trots att statsminister Göran Pers-
son gav detta som ett vallöfte för ett par månader
sedan. Det räcker inte heller för Socialdemokraterna
och deras samarbetspartier att tala om att vi kan höja
biståndet när det statsfinansiella läget medger det.
Man kan också krasst konstatera att vi med detta
års betänkande måste dra slutsatsen att både Vänster-
partiet och Miljöpartiet trots ett tufft och bra förhand-
lingsläge inte prioriterade biståndet till världens fatti-
ga tillräckligt högt.
Självklart går det att förena både kvalitet och
kvantitet i solidaritetsarbetet. Men det är viktigt att
betona att enprocentsmålet borde stå i centrum och att
fler partier borde ta det på större allvar.
Kampen för demokrati och mänskliga rättigheter
måste också intensifieras i biståndsarbetet. Folkpartiet
kommer att verka för att Globkomutredningens för-
slag tillåts slå igenom i den förda politiken. Det
handlar framför allt om att införande av demokrati
ska vara det övergripande biståndsmålet. Det handlar
också om att se till att biståndet blir långsiktigt myck-
et mer effektivt, både för givare och för mottagare.
Dessutom handlar det om att fokusera mycket mer på
enskilda organisationer när det gäller givarländerna.
Det kan handla om frivilligorganisationer som är
verksamma i mottagarlandet. Även om tanken på
partnerskap mellan nationer är oerhört viktig och bör
lyftas fram får detta inte leda till att Sverige behand-
lar diktaturer som jämbördiga partner och skänker
legitimitet åt förtryckare som kränker befolkningen i
sina hemländer.
Det handlar också om att lyfta fram jämställdhet-
sperspektivet och skapa en kraftfull feministisk agen-
da för kvinnors rättigheter, något som i högre måste
genomsyra Sveriges och EU:s arbete för global ut-
veckling. Kvinnor är i dag andra klassens medborgare
i hela världen. Att förtrycket av världens kvinnor
upphör är en grundförutsättning för att kunna hävda
att en bättre värld ska vara möjlig. Kvinnors möjlig-
het till ekonomiskt oberoende, frihet och utvecklade
jämställdhetsvärderingar bestämmer hur framtida
generationer kan utvecklas och samtida samhällen
skrida framåt.
I en tid där konservativa politiker som USA:s Ge-
orge W Bush sätter världsagendan och moralistiskt
drar in finansiellt stöd till abortkliniker i u-länder
måste Sverige också här agera feministiskt. Vi i
Folkpartiet kräver kraftigt höjda anslag till FN:s be-
folkningsfond för att stödja dess arbete för kvinnors
hälsa och självklara rätt till fri abort.
Det handlar om att lyfta fram kampen mot
hiv/aids, vår tids digerdöd, och att stärka arbetet för
sexuell och reproduktiv hälsa. I en del afrikanska
länder som Zimbabwe finns det byar där över hälften
av befolkningen är döende i aids. Hivepidemin är ett
avgörande hot mot möjligheterna till mänskligt fram-
åtskridande och ekonomisk utveckling.
Det handlar om att också göra större satsningar på
skuldavskrivningar som gynnar de fattiga människor-
na i de fattigaste länderna. All skuldavskrivning är
inte alltid gynnsam. Exempelvis kan en korrupt regim
få nya möjligheter att berika sig själv genom förnyad
upplåning utomlands. Vi vill prioritera HIPC-avtalet
och driva det vidare för de allra fattigaste länderna
och människorna i världen, men det är också viktigt
att betona att skuldavskrivningar måste förses med
villkor när det gäller både ekonomiska och demokra-
tiska reformer.
Genom de här åtgärderna - en friare världshandel,
mer fungerande demokrati, ökat och mer effektivt
bistånd samt en ökad fokusering på betydelsen av
goda institutioner och en välskött ekonomi - kan det
bli realistiskt att nå Förenta nationernas millenniemål
för svält- och fattigdomsbekämpning.
Fru talman! Jag vill också yrka bifall till reserva-
tion 2 om Sidas regleringsbrev, som rör homo-, bi-
och transpersoners rättigheter ur ett globalt perspek-
tiv. Situationen för världens homo-, bi- och transper-
soner varierar kraftigt världen över. Det finns länder
där homosexualitet är lika med döden och där dessa
individer betraktas som samhällsfarliga brottslingar
bara för att de råkar älska en person av samma kön.
En kvick resa världen över visar effektivt detta
massiva förtryck och brott mot mänskliga rättigheter:
· Afghanistan, Somalia och Iran 2002: Homosexu-
alitet är belagt med dödsstraff. Tortyr och pisk-
straff är vardag för människor som lever öppet
homosexuellt.
· På den afrikanska kontinenten är det totalförbud
mot homosexuella handlingar i över 50 länder.
· Singapore och Pakistan 2002: Här väntar fängel-
sestraff och grov tortyr för öppet visad homosexu-
ell kärlek.
· USA 2002: Även i den ofta framsynta västvärlden
finns det mörka fläckar av intolerans mot homo-
sexuella handlingar. I 13 amerikanska delstater
råder förbud mot sex mellan två personer av
samma kön.
I Sverige har kampen för homo-, bi- och transper-
soners rättigheter tack och lov kommit ganska långt.
Även om jag som liberal tycker att många strider
fortfarande finns kvar, om könsneutrala äktenskaps-
balkar och annat, tycker jag ändå att det är viktigt att
vi tar ett mycket större globalt ansvar i denna fråga.
Det är ett ansvar som åligger vårt land i och med att
vi har kommit en bra bit själva på vägen mot ett sam-
hälle utan förtryck och diskriminering på grund av
sexuell läggning eller könsidentitet. Denna kamp ska
ske på samma villkor som Sveriges kamp för att lyfta
fram kvinnors, handikappades och barns rättigheter
globalt.
Den reservation, utgående från motion U287, som
jag vill lyfta fram handlar om att skapa en internatio-
nell konvention avseende sexuell läggning och
könstillhörighet. Det handlar om att i biståndsverk-
samheten lyfta fram det förtryck som sker mot homo-
sexuella, både via FN och via Europeiska unionen.
Då Sverige, och inte minst ledande representanter för
regeringen, i diverse internationella sammanhang
jobbar väldigt hårt med just detta är det märkligt att
det inte finns en utskottsmajoritet för denna motion,
som just rör homo-, bi- och transpersoners rättigheter.
De vackra ord som regeringen ofta för ut måste bli
handling, och framför allt måste pengar sättas bakom.
Därför hoppas jag avslutningsvis att riksdagens leda-
möter tycker att mänskliga rättigheter rör också HBT-
gruppen och röstar för denna flerpartimotion.
Anf. 99 Birgitta Ohlsson (Fp)
Fru talman! Jag vill ta upp ett område som jag tror
är centralt när man diskuterar biståndspolitik, nämli-
gen föreställningen att storleken på en biståndsvolym
står i samband med fattigdomsavvecklingen. Var och
en som har tittat på bistånd vet att så enkelt är det nog
inte. Vi har exemplet Vietnam, som inledde sin ut-
veckling tack vare en drastisk nedskärning av ett
felaktigt bistånd. Man hade ett stort sovjetiskt bistånd
som avskaffades, och det var knuffen man behövde
för systemförändringar i det egna landet. Det felakti-
ga biståndet var negativt och fattigdomsframkallande.
Man kan få samma bild när man talar med andra i
just Ostasien: vikten av att ha ett generöst bistånd
under de känsliga inledande åren, men också vikten
av att avveckla det. I Taiwan talar man mycket om
detta. Det kändes tufft när biståndet började avveck-
las, men det var nödvändigt och viktigt för den snab-
ba utvecklingen.
Vi ser samma situation också i en del afrikanska
länder. Man kan ha haft ett bistånd i decennier på
kanske 20-25 % av BNP och likväl ha fått en negativ
utveckling. Vad beror då det på? Jo, det beror på att
det offentliga biståndet har en stor risk i sig, nämligen
att det skiljer en regim från dess folk. En regim kan
bli mer beroende av biståndsgivaren än av sin egen
befolkning. Det är den kanske största risken med ett
mycket kraftigt bistånd: Statsmakten i mottagarlandet
blir oberoende av det egna folkets ansträngningar och
mer beroende av att hålla sig väl med biståndsgiva-
ren.
Detta är i alla fall den bild som ges från länder
som inte har fått till stånd utveckling trots ett mycket
omfattande bistånd under mycket lång tid.
Jag tror att just tiden, och det kan vi se på den af-
rikanska utvecklingen, visar hur viktigt det är att
diskutera kvaliteten på biståndet: Hur ska det inrik-
tas? Vad ska det göra?
Låt mig också säga att jag inte tror att HIPC-
initiativet är tillräckligt. Från moderat håll menar vi
att det inte är det.
Anf. 100 Göran Lennmarker (M)
Fru talman! Vi i Folkpartiet delar Moderaternas
syn att det framför allt är frihandel som kan avskaffa
det gigantiska fattigdomsgapet mellan den rika och
den fattiga delen av världen. Men det utesluter inte att
vi också har ett effektivt och kvalitetsinriktat bistånd.
Som liberal och internationalist tycker jag att det är
viktigt att man hörsammar Förenta nationernas ambi-
tion att världens rika länder ska ge minst 0,7 % av sin
BNP i bistånd, vilket ett fåtal länder gör. Jag tycker
till och med att ambitionen ska vara högre. För
svensk del borde den ligga på minst 1 %.
Tidigare lyftes det fram att det bistånd som är
misslyckat oftast är statscentrerat och går från nation
till nation. Det är dock inte den typen av bistånd som
vi i Folkpartiet liberalerna vill prioritera. Vi tror ock-
så att den typen av bistånd kan vara överspelad i
många fall. Vi vill i stället betona frivilligorganisatio-
nernas roll. Och även om fattigdomsgapet fortfarande
är gigantiskt stort kan biståndet hjälpa till att fokusera
på en demokratisk utveckling i många länder, lyfta
fram kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter
och framför allt lägga en grund för demokratin. Där
behövs också biståndspengarna.
Jag tror också att det är viktigt att vi har en kon-
struktiv debatt om biståndets kvalitet. Många projekt
har varit oerhört misslyckade, men många projekt har
också inneburit att en del individer har kunnat ta sig
ur fattigdomen och få nya möjligheter att utbilda sig
och ta sig fram i livet.
Anf. 101 Birgitta Ohlsson (Fp)
Fru talman! Nu tycker jag att det lät bättre. Det är
riktigt att biståndets inriktning är alldeles central för
dess effekt. Bistånd kan ge ett bidrag till en snabb
fattigdomsavveckling, om det hela görs rätt. Bistånd
kan också bidra till fattigdomsökning, om det hela
görs fel. Det är över huvud taget den erfarenhet vi har
efter 30-40 års biståndsgivning. Därmed blir det så
viktigt med en seriös debatt om hur det nu ska ske.
USA ska ge 5 miljarder dollar mer i bistånd på
mer eller mindre ett bräde. Man försöker frenetiskt
hitta ett sätt varpå man ska hantera detta. Det är svårt
att på ett klokt sätt hantera så pass stora biståndsflö-
den som det blir med dessa stora summor.
Vi har inom EU samma erfarenhet. När det gäller
östbiståndet i Europa har vi satt ett tak. Det ska finnas
en absorptionsförmåga. Ges det mer bistånd än taket
ramlar det ut i form av inflation och korruption. Man
kan bara ta emot en viss mängd pengar och en viss
mängd resurser inom ramen för en ekonomi. 4 % av
BNP är den gräns som vi har satt i EU:s stöd till kan-
didatländer och till länder öster om kandidatländerna.
Allt detta återspeglar tänkandet, det vill säga hur
viktigt det är att ägna sig åt kvaliteten i och inrikt-
ningen av biståndet.
Låt mig än en gång säga att det initiativ som
Världsbanken och IMF tillsammans med framför allt
Världsbanken har lagt fram om avskrivning av de
fattigaste ländernas skulder, HIPC-initiativet, är otill-
räckligt. Det är inte en rimlig ordning att man i grun-
den ska stå kvar med en stor skuldstock på ungefär
200 miljarder dollar för de 41 fattigaste länderna.
Några av dem, Vietnam och några andra, kan klara
skulderna på egen hand, men väldigt många andra
kommer aldrig - never ever - att komma ur skuldkri-
sen. Då är det bättre att den kvarnstenen får försvinna
och att vi erkänner det misslyckande som ofta har
legat i själva långivningen till fattiga länder.
Anf. 102 Göran Lennmarker (M)
Fru talman! Det ena behöver inte utesluta det and-
ra. Vi i Folkpartiet jobbar också oerhört mycket med
att se till att skuldavskrivningen blir en realitet och att
frihandeln blir mer rättvis också för världens fattiga
länder.
Men vi förstår inte varför Moderaterna ändå vill
utesluta biståndet. Det ligger i och för sig inte i någon
längre tradition att jobba med frågor om internationell
solidaritet för Moderaterna som parti, men det finns
åtskilliga projekt där frihandeln och skuldskrivningen
inte räcker. Det kan handla om utbildningsprojekt i
tredje världen, att arbeta med aidsepidemin, att se till
att kvinnors rättigheter också förverkligas, att se till
att människor får tillgång till preventivmedel och fri
abort. De sakerna kostar pengar. Då måste man som
ett rikt västerländskt land vara beredd att avsätta
pengar för detta.
Jag vill betona att enprocentsmålet är oerhört vik-
tigt för att den internationella solidariteten globalt sett
ska hållas hög och att Sveriges goda anseende fortfa-
rande ska vara gott. Det går att förena kvalitet och
kvantitet i solidaritetsarbetet. Därför bör biståndet
höjas kraftigt.
(forts.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 16.23 på förslag av andre
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 18.00.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
Anf. 103 Birgitta Ohlsson (Fp)
Fru talman! Riksdagsmajoriteten har nu genom
beslut om ramar för de olika utgiftsområdena samt
beräkningen av statens inkomster ställt sig bakom en
annan inriktning av politiken i det första rambeslutet
om statsbudgeten än Kristdemokraterna, vilket med-
för att vi i detta betänkande UU2 lägger två särskilda
yttranden.
Vårt budgetförslag röstades ned, och det innehöll
en ökad biståndsram för de kommande två åren med
totalt 1,1 miljarder kronor jämfört med regeringens
förslag.
Fru talman! Solidaritet är en av huvudprinciperna
i kristdemokratisk ideologi. Oavsett ras, kön, ålder,
religion och så vidare har varje människa ett och
samma värde. Människovärdet är universellt. Det är
allas ansvar och plikt att verka för att trygga männi-
skovärdet i alla delar av världen.
Det övergripande målet för Sveriges internatio-
nella utvecklingssamarbete är att höja de fattigas
levnadsnivå. Vi kristdemokrater anser dock att åtgär-
der för främjandet av mänskliga rättigheter och en
demokratisk samhällsutveckling också måste vara en
övergripande målsättning. Det är inte enbart det mate-
riella välståndet som räknas, utan även människors
värdighet och möjlighet att leva i frihet. Dessutom är
mänskliga rättigheter ett mål i sig, som både främjar
och går hand i hand med en positiv samhällsutveck-
ling. Nationella demokratiska institutioner gynnar
även fattigdomsbekämpningen. Därför är mänskliga
rättigheter en ofrånkomlig del av biståndet.
Fattigdom, krig, förföljelse och yttersta förnedring
är tyvärr den verklighet många av världens barn,
kvinnor och män lever i. Många svenskar känner ett
större ansvar att skänka gåvor, speciellt under juletid,
då det materiella överflödet i vårt land exponeras på
alla de sätt. Somliga rycker på axlarna och säger att
detta är ofrånkomligt eller att det är någon annans fel.
Somliga hävdar att var och en får ta sitt ansvar själv.
Vi anser att varje människa har ett ansvar och en
möjlighet att hjälpa och att världen kan förändras till
det bättre. Konflikter kan lösas utan blodspillan.
Handel och ekonomi kan blomstra i världens länder -
med respekt för mänskliga rättigheter och utan att
skada miljön.
Vi är övertygade om att samarbetet över landgrän-
ser måste fördjupas, frihandeln öka, rättvisa spelreg-
ler införas, biståndet effektiviseras och en internatio-
nell dialog om varje människas unika värde, demo-
kratins innehåll och mänskliga rättigheter måste fö-
ras.
Det går att utrota fattigdomen - tekniken, resur-
serna och kunskapen finns. Det är oftast den politiska
viljan som saknas. Det gäller för oss alla att hålla
millenniedeklarationens mål om halverad fattigdom
högt upp på agendan.
Fru talman! Vi kristdemokrater vidhåller att FN:s
alla medlemsländer borde avsätta minst 0,7 % av
bruttonationalprodukten till bistånd. Det är inte orim-
ligt att hävda att ett stort antal länder kan klara sig
med 99,3 % av sina totala inkomster. Överföringen av
resurser från i-länder till u-länder har minskat under
senare år. Tyvärr uppgår genomsnittet av i-ländernas
bistånd enbart till 0,25 % av BNP. Glappet mellan
0,25 % och 0,7 % motsvarar mer än 100 miljarder
årligen.
Sverige har under lång tid haft en hög bi-
ståndsprofil och framstått som ett föredöme för andra
länder. 1968 beslutade en enig riksdag att det svenska
biståndet skulle uppgå till 1 % av BNP. Det nuvaran-
de målet har bara uppnåtts två gånger, båda gångerna
med icke-socialistiska regeringar och senast 1992, då
rekordnivån 1,03 % uppnåddes. Det har sagts många
gånger i denna kammare, och det förtjänar att uppre-
pas.
Fru talman! Vi kristdemokrater anser att biståndet
i största möjliga mån bör styras av behovet i omvärl-
den. I dag är behoven för utvecklingsinsatser enorma,
och därför behövs ett kraftigt internationellt bistånd.
Behoven överstiger vida de insatser som görs av i-
länderna. Vi anser att Sverige bör vara ett gott före-
döme och avvara 1 % av Sveriges BNI.
Dessutom är det viktigt att underlätta för frivilliga
bidrag från den svenska befolkningen, vilket bland
annat skulle kunna göras genom att man inför av-
dragsrätt för gåvor och bistånd.
I utskottets övervägande framställs 1 % som en
viktig symbolfråga, men trots det är löftet från majo-
riteten att nå detta under mandatperioden vagt ut-
tryckt. Det gäller att förvalta den allmänna folkopini-
onens stöd för enprocentsmålet. Kristdemokraterna
har länge krävt en extern oberoende analys och utvär-
dering av svenskt bistånd för att säkerställa att bi-
ståndsresurserna används så effektivt och korrekt som
möjligt och lever upp till högt ställda kvalitetskrav,
samt att revisionen verkligen påverkar framtida verk-
samhet.
Fru talman! För många utvecklingsländer utgör
skuldbördan ett enormt problem, som kraftigt begrän-
sar och ibland omöjliggör deras möjligheter att ut-
vecklas. I många av de fattigaste länderna överskrider
enbart räntekostnader för lånen intäkterna från län-
ders export.
För att de ska kunna skriva av skulderna måste
villkor och krav ställas på en sund ekonomisk politik,
en demokratisk utveckling och respekt för mänskliga
rättigheter. Detta uttalas också i den vision som några
afrikanska ledare presenterar, som kallas Nepad, och
som nu även stöds av G 8-länderna genom en hand-
lingsplan för Afrika, där framsteg när det gäller de-
mokratisering och mänskliga rättigheter belönas.
Sverige kan och bör påverka inom EU när det
gäller samarbetet med Nepad.
Skuldavskrivningar är nödvändiga för att dessa
länder ska ha en möjlighet till ekonomisk tillväxt. Vi
kräver att Sverige bör vara ett föredöme i det interna-
tionella samfundet och leda den globala opinionen för
skuldavskrivningar. Vi föreslår ökade medel för det
bilaterala utvecklingssamarbetet. Till anslagsposten
Ekonomiska reformer, där skuldavskrivningar ingår,
tillskjuter vi ytterligare 200 miljoner kronor för att
Sverige ska föregå med gott exempel och leda den
internationella opinionen.
Härutöver prioriteras Humanitärt bistånd genom
ett extra anslag på 100 miljoner kronor utöver rege-
ringens budget. Det senaste året har ett flertal kata-
strofer i vår omvärld visat på betydelsen av förbättra-
de förberedelser av det humanitära biståndet. Det tar i
dag alldeles för lång tid mellan de tidiga tecknen på
annalkande svältkatastrofer och reella insatser.
För att lyfta frågor om mänskliga rättigheter och
demokrati föreslår vi att en ny delpost upprättas med
samma namn. För detta anslår vi 200 miljoner utöver
det som regeringen lägger på bistånd för mänskliga
rättigheter och demokrati. Inom biståndspolitiken är
mänskliga rättigheter såväl ett mål som ett medel.
Ekonomisk och social utveckling är en förutsättning
för att man ska kunna åtnjuta fulla mänskliga rättig-
heter, och mänskliga rättigheter är normalt sett en
förutsättning för tillväxt och utveckling. Det är därför
en absolut nödvändighet för utvecklingssamarbetet att
hela biståndet genomsyras av mänskliga rättigheter
samt att specifika MR-projekt prioriteras.
Fru talman! Inom kort har förhoppningsvis ett
antal stater i Öst- och Centraleuropa blivit EU-
medlemmar. Det är helt nödvändigt att det utvidgade
EU tänker igenom sin relation till länderna öster om
den utvidgade unionen, och vi menar att EU måste
visa en öppen attityd mot sin omvärld.
Vi anser att det är utmärkt att regeringen höjer an-
slaget till samarbetet med Central- och Östeuropa.
Behovet av svenskt stöd till kandidatländerna kom-
mer att minska successivt, och samtidigt ökar behovet
av insatser i till exempel Ryssland, Ukraina och Vit-
ryssland.
Vi menar att dessa länders behov motiverar ett
ytterligare utvidgat utvecklingssamarbete från Sveri-
ges sida. Regeringen bör ge högsta prioritet åt vissa
allvarliga MR-brott, inte minst människosmuggling
och sexuell exploatering. Här kan och bör Sverige
bland annat bedriva opinionsarbete som tar sin ut-
gångspunkt i jämställdhet och uppvärdering av kvin-
nors situation. Även gränsbevakning och kamp mot
den organiserade brottsligheten bör få status som eget
huvudområde i samarbetet.
I samarbetet med särskilt Vitryssland är det viktigt
att Sverige använder sig av frivilliga biståndsorgani-
sationers kompetens och kontaktnät.
För människor som lever på Balkan är det viktigt
att få signaler från övriga världen som visar att vi bryr
oss om deras situation och att vi är intresserade av att
hjälpa dem till en dräglig livssituation. Balkan, fru
talman, är i högsta grad EU:s problem, och vi bör ge
hjälp och stöd till de krafter på Balkan som eftersträ-
var försoning och verklig demokrati och som verkar
för respekt för de mänskliga rättigheterna. Men kravet
måste också ställas på Balkanstaternas regeringar att
själva agera i samarbete med EU.
Vi har i vår Östeuropamotion yrkande om att Sve-
rige borde utröna vilka möjligheter som finns för en
internationell konferens kring transnationell brottslig-
het kopplad till Balkan, till vilken företrädare för
polisväsende, åklagar- och domstolsväsende, under-
rättelse- och säkerhetsorganisationer och den akade-
miska världen samt journalister bjuds in.
I slutet av november i år anordnades en interna-
tionell konferens i London, och där, kan man väl
säga, togs ett första steg mot samordning i kampen
mot de kriminella ligorna på Balkan, vilket vi krist-
demokrater välkomnar. Men mycket återstår, fru
talman, i kampen mot den organiserade brottslighe-
ten.
Anf. 104 Rosita Runegrund (Kd)
Fru talman! Jag delar som liberal min riks-
dagskollega Rosita Runegrunds klara vision om en
värld utan fattigdom med ett kraftigt höjt bistånd där
man lyfter fram mänskliga rättigheter och demokrati.
Men jag förstår inte varför Kristdemokraterna som
säger sig värna så starkt om just mänskliga rättigheter
inte står bakom reservation 2 som gäller homosexu-
ellas rättigheter på ett internationellt plan. Den hand-
lar nämligen om att homosexuella och bi- och
transpersoner inte ska kunna bli mördade, kränkta och
diskriminerade och att det också ska prägla svensk
biståndspolitik och den inriktning på mänskliga rät-
tigheter som vi lyfter fram.
Min fråga till Rosita Runegrund, som representant
för Kristdemokraterna, är: Anser inte ni att det är
viktigt att brotten mot mänskliga rättigheter också
uppmärksammas när det gäller personer som är ho-
mo-, bi- eller transsexuella?
Anf. 104 Rosita Runegrund (Kd)
Fru talman! Jag delar som liberal min riks-
dagskollega Rosita Runegrunds klara vision om en
värld utan fattigdom med ett kraftigt höjt bistånd där
man lyfter fram mänskliga rättigheter och demokrati.
Men jag förstår inte varför Kristdemokraterna som
säger sig värna så starkt om just mänskliga rättigheter
inte står bakom reservation 2 som gäller homosexu-
ellas rättigheter på ett internationellt plan. Den hand-
lar nämligen om att homosexuella och bi- och
transpersoner inte ska kunna bli mördade, kränkta och
diskriminerade och att det också ska prägla svensk
biståndspolitik och den inriktning på mänskliga rät-
tigheter som vi lyfter fram.
Min fråga till Rosita Runegrund, som representant
för Kristdemokraterna, är: Anser inte ni att det är
viktigt att brotten mot mänskliga rättigheter också
uppmärksammas när det gäller personer som är ho-
mo-, bi- eller transsexuella?
Anf. 104 Rosita Runegrund (Kd)
Fru talman! Jag delar som liberal min riks-
dagskollega Rosita Runegrunds klara vision om en
värld utan fattigdom med ett kraftigt höjt bistånd där
man lyfter fram mänskliga rättigheter och demokrati.
Men jag förstår inte varför Kristdemokraterna som
säger sig värna så starkt om just mänskliga rättigheter
inte står bakom reservation 2 som gäller homosexu-
ellas rättigheter på ett internationellt plan. Den hand-
lar nämligen om att homosexuella och bi- och
transpersoner inte ska kunna bli mördade, kränkta och
diskriminerade och att det också ska prägla svensk
biståndspolitik och den inriktning på mänskliga rät-
tigheter som vi lyfter fram.
Min fråga till Rosita Runegrund, som representant
för Kristdemokraterna, är: Anser inte ni att det är
viktigt att brotten mot mänskliga rättigheter också
uppmärksammas när det gäller personer som är ho-
mo-, bi- eller transsexuella?
Anf. 105 Lars Ohly (V)
Fru talman! Kristdemokraternas ståndpunkt är att
de mänskliga rättigheterna gäller alla oavsett kön, ras,
religion eller sexuell tillhörighet. Vi tycker därför inte
att det i det här läget behövs någonting speciellt när
det gäller just de homosexuella. Vi står bakom att de
mänskliga rättigheterna gäller alla människor.
Anf. 104 Rosita Runegrund (Kd)
Fru talman! Jag delar som liberal min riks-
dagskollega Rosita Runegrunds klara vision om en
värld utan fattigdom med ett kraftigt höjt bistånd där
man lyfter fram mänskliga rättigheter och demokrati.
Men jag förstår inte varför Kristdemokraterna som
säger sig värna så starkt om just mänskliga rättigheter
inte står bakom reservation 2 som gäller homosexu-
ellas rättigheter på ett internationellt plan. Den hand-
lar nämligen om att homosexuella och bi- och
transpersoner inte ska kunna bli mördade, kränkta och
diskriminerade och att det också ska prägla svensk
biståndspolitik och den inriktning på mänskliga rät-
tigheter som vi lyfter fram.
Min fråga till Rosita Runegrund, som representant
för Kristdemokraterna, är: Anser inte ni att det är
viktigt att brotten mot mänskliga rättigheter också
uppmärksammas när det gäller personer som är ho-
mo-, bi- eller transsexuella?
Anf. 104 Rosita Runegrund (Kd)
Fru talman! Jag delar som liberal min riks-
dagskollega Rosita Runegrunds klara vision om en
värld utan fattigdom med ett kraftigt höjt bistånd där
man lyfter fram mänskliga rättigheter och demokrati.
Men jag förstår inte varför Kristdemokraterna som
säger sig värna så starkt om just mänskliga rättigheter
inte står bakom reservation 2 som gäller homosexu-
ellas rättigheter på ett internationellt plan. Den hand-
lar nämligen om att homosexuella och bi- och
transpersoner inte ska kunna bli mördade, kränkta och
diskriminerade och att det också ska prägla svensk
biståndspolitik och den inriktning på mänskliga rät-
tigheter som vi lyfter fram.
Min fråga till Rosita Runegrund, som representant
för Kristdemokraterna, är: Anser inte ni att det är
viktigt att brotten mot mänskliga rättigheter också
uppmärksammas när det gäller personer som är ho-
mo-, bi- eller transsexuella?
Anf. 104 Birgitta Ohlsson (Fp)
Fru talman! Jag delar som liberal min riks-
dagskollega Rosita Runegrunds klara vision om en
värld utan fattigdom med ett kraftigt höjt bistånd där
man lyfter fram mänskliga rättigheter och demokrati.
Men jag förstår inte varför Kristdemokraterna som
säger sig värna så starkt om just mänskliga rättigheter
inte står bakom reservation 2 som gäller homosexu-
ellas rättigheter på ett internationellt plan. Den hand-
lar nämligen om att homosexuella och bi- och
transpersoner inte ska kunna bli mördade, kränkta och
diskriminerade och att det också ska prägla svensk
biståndspolitik och den inriktning på mänskliga rät-
tigheter som vi lyfter fram.
Min fråga till Rosita Runegrund, som representant
för Kristdemokraterna, är: Anser inte ni att det är
viktigt att brotten mot mänskliga rättigheter också
uppmärksammas när det gäller personer som är ho-
mo-, bi- eller transsexuella?
Anf. 105 Rosita Runegrund (Kd)
Fru talman! Kristdemokraternas ståndpunkt är att
de mänskliga rättigheterna gäller alla oavsett kön, ras,
religion eller sexuell tillhörighet. Vi tycker därför inte
att det i det här läget behövs någonting speciellt när
det gäller just de homosexuella. Vi står bakom att de
mänskliga rättigheterna gäller alla människor.
Anf. 106 Birgitta Ohlsson (Fp)
Fru talman! Problemet är att vi på internationell
nivå saknar en FN-konvention som just skyddar dessa
individers rättigheter. I väldigt många länder är ho-
mosexualitet belagt med dödsstraff. I många länder
får man inte utöva homosexualitet fritt, så i dag sak-
nas ett internationellt regelverk för att hjälpa och
stötta de här personerna.
Om Rosita Runegrunds åsikter stämmer - om ni
tycker att mänskliga fri- och rättigheter också ska
gälla dessa individer - hoppas jag att Kristdemokra-
terna kommer att rösta för denna reservation när den
kommer upp i morgon i Sveriges riksdag. Det är
märkligt att ni som ett av få partier inte har skrivit
under den här reservationen, som handlar om att lyfta
fram de brott mot mänskliga rättigheter som faktiskt
sker mot dessa grupper.
Anf. 107 Rosita Runegrund (Kd)
Fru talman! Jag vill återigen säga att vi urskiljer
ingen grupp när det gäller de mänskliga rättigheterna,
utan de mänskliga rättigheterna berör alla oavsett
kön, ras, religion och sexuell tillhörighet.
Anf. 108 Lars Ohly (V)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
utskottets förslag i betänkandet samt bifall till reser-
vation 2 i samma betänkande. Vi har ett samarbete
med regeringen och Miljöpartiet kring bland annat
budgetpolitiken. Vi är också överens i frågan om det
internationella biståndet.
När man lyssnade på Göran Lennmarker från Mo-
deraterna här i talarstolen tidigare kunde man nästan
tro att han är sympatisk. Han talade väl om vikten av
att bekämpa fattigdomen, vikten av skuldavskriv-
ningar, vikten av att vi i Sverige tar ett ansvar och
vikten av en handelspolitik som undanröjer handels-
hinder. Men samtidigt vet vi att Moderata samlings-
partiet är det parti i Sveriges riksdag som helt skiljer
ut sig från de övriga sex partierna när det gäller synen
på internationellt bistånd.
Det går en avgrund mellan Moderaterna och res-
ten i synen på biståndet. Alla andra partier vill höja
biståndet. Moderata samlingspartiet vill sänka det. De
vill inte bara sänka det marginellt. De vill skära rejält
i Sveriges internationella biståndsverksamhet. Och
det här är fortfarande det största partiet i den fyrklö-
ver som ville bilda regering i valrörelsen. Det är fort-
farande det största av de borgerliga partierna som
Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centern ville
regera tillsammans med så sent som för några måna-
der sedan.
Moderata samlingspartiet anser att Sverige ger för
mycket i bistånd. Moderata samlingspartiet anser, för
att hårdra det, att de fattiga ska betala sänkningar av
förmögenhets- och arvsbeskattning i Sverige. Övriga
partier är, som sagt, mer överens i synen på hur stor
del av Sveriges ekonomi som ska tas i anspråk för
internationellt bistånd, i varje fall i retoriken.
Alla partier, utom Moderaterna, står bakom det
enprocentsmål som den svenska riksdagen en gång
enhälligt ställde sig bakom. I praktiken finns det
däremot även bland dessa partier olika prioriteringar,
och därför har inte alltid takten när det gäller att upp-
nå enprocentsmålet varit densamma från de olika
partiernas företrädare.
Socialdemokraterna har inte alltid prioriterat bi-
ståndsmålet om 1 % av bruttonationalinkomsten.
Tvärtom har biståndet många gånger fått stryka på
foten när det ställts mot andra angelägna politiska
områden. Detsamma kan sägas om alla partier i Sve-
riges riksdag utom Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Det är nämligen de enda två partier som aldrig har
varit med om att fatta ett enda beslut om att skära i
biståndet, om att sänka biståndet, som aldrig någonsin
har varit med om att sitta i denna kammare och rösta
för ett lägre bistånd än det som har varit året innan.
Däremot har vi många gånger varit med och tagit
ansvar för att återgå till enprocentsmålet när detta mål
har svikits. Vi arbetar med den målsättningen nu
också. Vi arbetar för att uppnå målet, och jag är
övertygad om att vi kommer att göra det under den
här mandatperioden. Biståndet är för viktigt för att
fungera som en konjunkturregulator.
Jag tänker inte i mitt anförande ta upp alla de vä-
sentliga områden kring biståndet som man skulle
kunna ta upp i ett sådant här anförande. Jag ska bara
nämna en region som i dagsläget är särskilt aktuell,
och det gäller både Sveriges och den europeiska
unionens bistånd till Palestina.
Israeliska myndigheter har systematiskt angripit
vad som har byggts upp med biståndsinsatser från EU
och Sverige. Man har rivit ned. Man har förstört vä-
gar som byggts med biståndsmedel. Palestinska myn-
dighetens kontor har förstörts i en mängd olika pales-
tinska byar och städer. Israel har raserat det bistånd
som övriga delar av Europa har varit överens om att
ge till Palestina.
Samtidigt har Israel vägrat att ge pengar till den
palestinska myndigheten som man enligt överens-
kommelse varit skyldig att ge. Det gäller momsin-
täkter och tullintäkter från varor som produceras på
palestinska områden. I det läget gick den europeiska
unionen i vintras in och övertog ansvaret för betal-
ningar så att den palestinska myndigheten skulle
kunna få fortsätta sin verksamhet.
Det är rimligt att vi nu ökar biståndsinsatserna till
det palestinska folket. Det är nu rimligt att vi kräver
tillbaka de pengar som Israel har vägrat att betala
trots gjorda överenskommelser och som den europe-
iska unionen i stället har fått stå för. Det är nu rimligt
att vi kräver av Israel att återbetala de europeiska
biståndsmedel som förstörts.
Fru talman! Det finns en reservation till betänkan-
det som Vänsterpartiet står bakom. Den är skriven
tillsammans med Folkpartiet, Centerpartiet och Mil-
jöpartiet. Tyvärr formar ju inte dessa fyra partier en
majoritet i kammaren.
Jag vill först uttrycka min besvikelse över att So-
cialdemokraterna inte på ett tydligt sätt har kunnat ta
ställning för homo- och bisexuella personers och
transpersoners självklara mänskliga rättigheter. Jag
tycker att det är sorgligt, för det här är ingen stor och
genomgripande åtgärd. Den kostar dessutom inte i
första läget några som helst pengar. Det handlar om
en viktig politisk markering, och det i ett läge när vi
vet att homo- och bisexuella personer och transperso-
ner varje dag utsätts för förtryck och övergrepp i just
många av de länder dit svenskt bistånd går. Social-
demokraterna borde ha ställt sig bakom att man fram-
för allt påpekar för biståndsmyndigheten hur viktigt
det är att lyfta fram ett HBT-perspektiv i biståndet.
Jag är inte lika förvånad över att Moderata samlings-
partiet och Kristdemokraterna inte står bakom reser-
vationen. Vi vet att det där finns mer konservativa
krafter. Vi vet att det där finns krafter som inte alltid
vill erkänna homosexuellas mänskliga rättigheter.
Holger Gustafsson sade i den förra debatten för
Kristdemokraterna att vi måste ställa krav på mänsk-
liga rättigheter och demokrati i utvecklingssamarbe-
tet. Rosita Runegrund sade i sitt anförande, innan hon
fick möjligheten att korrigera sig i ett replikskifte, att
mänskliga rättigheter ska omfatta alla oavsett ras,
religion, ålder, kön och så vidare. Jag antar att homo-
och bisexuella personer och transpersoner ryms inom
begreppet "och så vidare". Man kan alltså inte ens
uttala de mänskliga rättigheterna för HBT-personer.
Om det nu är så att mänskliga rättigheter ska om-
fatta alla så finns det en möjlighet att rösta på en
reservation för att visa att man anser det. Den reser-
vationen kommer upp till omröstning i morgon. Om
man menar allvar med att alla ska omfattas av
mänskliga rättigheter så anser jag att det är rimligt att
man också står bakom den reservationen. Jag har
mycket svårt att se att det finns något enda skäl till att
man inte ska bifalla reservation nr 2 om man anser att
HBT-personers mänskliga rättigheter är viktiga och
att det perspektivet måste finnas med i bistånds-
samarbetet.
Anf. 109 Agne Hansson (C)
Fru talman! Svenskt bistånd är omfattande och har
gamla anor. Sverige är ett av de fem länder i världen
som har uppnått FN:s mål om att ge minst 0,7 % av
sin bruttonationalinkomst i bistånd. Detta gör att
många slår sig själva för bröstet och säger: Bra gjort!
Och visst är det bra i en internationell jämförelse ur
svensk synpunkt. Men fem länder som uppnått FN:s
biståndsmål är inte särskilt mycket att yvas över i ett
internationellt, bredare perspektiv.
Vi i Centerpartiet anser att mer kan, bör och ska
göras till exempel av medlemsländerna i EU men
också av oss själva här i Sverige. Vi vill att Sverige
senast 2005 ska ha uppnått enprocentsmålet. Det är
angeläget att målet nås och att ökningen sker i snabb
och jämn takt. Vi föreslår en ökning och en omför-
delning av anslagen för utgiftsområde 7. Vi priorite-
rar ett flertal FN-organ och Afrika.
I vår ökning av biståndet har vi öronmärkt 353
miljoner kronor till miljöbistånd. Denna satsning på
miljö bör användas för att förstärka miljöarbetet
främst i vårt närområde, bland annat genom fortsatta
och ökade investeringar i till exempel reningsanlägg-
ningar för avlopp och industrier i länderna i vårt nä-
rområde runt Östersjön. De senaste veckornas diskus-
sioner om miljökatastrofer visar ytterligare på beho-
vet av satsningar på miljön i det här området.
Fru talman! 2,8 miljarder människor lever fortfa-
rande på mindre än 20 kr om dagen. Omkring 800
miljoner människor lider av kronisk undernäring.
Varje år tjänar 1 % av världens rikaste lika mycket
som 57 % av de fattigaste. Kvinnor och barn är mest
utsatta av fattigdomen. Behoven är stora. Det behövs
mer biståndspengar.
Men det är inte enbart kvantiteten pengar som är
betydelsefull. Biståndsinsatserna måste också ha ett
innehåll och en inriktning som ger största möjliga
effekt. En biståndsinsats som ges en inriktning som
ger människorna i mottagarländerna långsiktiga för-
utsättningar att själva vara med och lösa fattigdom-
sproblemen är viktigare än en ren penningresurs.
Resurser ska satsas där de ger den största möjliga
nyttan. Det är också viktigt att man samordnar bi-
ståndet. Som situationen är i dag fungerar det dåligt.
FN, som har denna roll, måste öka sin effektivitet och
finna bättre metoder för att öka samordningen.
Fru talman! Det finns en stor mängd länder och
områden som skulle gå att ta fram som exempel på
biståndsinsatser. Jag tänker likt Lars Ohly avstå från
att göra det. I stället för att räkna upp alla behov som
finns i vår värld - och det är många - vill jag fokuse-
ra på några utvalda frågor och områden. Det gäller
hiv/aids-spridningen och det handlar om situationen i
Afrika.
Den internationella hiv/aids-dagen uppmärksam-
mas den 1 december varje år med manifestationer och
seminarier. En dag om året sätts fokus på sjukdomen
och dess följder. De flesta av oss tänker inte så myck-
et på den under övriga delar av året - hur det är att
leva med sjukdomen eller leva i ett samhälle som
präglats av den.
Vi vet att hiv/aids slår hårt mot samhället på alla
nivåer. Vi vet också att det är människor i sin mest
aktiva ålder, från 15 till 50 år, som drabbas. Enligt
UNAIDS lever totalt 42 miljoner människor i världen
med hiv/aids. Epidemin är i vitt skilda stadier i olika
delar av världen.
Afrika är mest drabbat. Det beräknas att antalet
aidssjuka och hivsmittade kommer att vara nästan 30
miljoner vid årsskiftet. Här har hiv/aids slagit sönder
en rad verksamheter; hela samhällen, familjer och
människor får mindre tid till det gemensamma. In-
formella institutioner, seder och bruk påverkas, tradi-
tionella nätverk urholkas och omvårdnaden av barn
och äldre åsidosätts.
Hiv/aids har vridit tillbaka decennier av social och
ekonomisk utveckling i många utvecklingsländer. Det
konstaterar också FN:s utvecklingsorgan UNDP. Den
förväntade livslängden har sjunkit dramatiskt i de
värst drabbade länderna i Afrika. I Botswana var den
förväntade livslängden strax över 60 år innan hiv/aids
drabbade landet. I dag är den 44,4 år och beräknas
falla till 36 år år 2005.
Sjukdomen slår dessutom sönder de ofta redan
svaga ekonomierna, främst i Afrika söder om Sahara.
Tillväxten i de värst drabbade länderna beräknas bli
hela 2 % lägre på grund av hiv/aids, och år 2010
förväntas vissa länder förlora 20 % av skatteinkoms-
terna på grund av hiv/aids.
Att stoppa spridningen av hiv/aids är ett av FN:s
åtta millenniemål. Det ska uppnås innan 2015. Om
inte spridningen av hiv och aids stoppas är utsikterna
att uppnå de övriga millenniemålen mycket små.
Fru talman! Hiv/aids är en bidragande orsak -
men inte den enda - till den stora svältkatastrof som
återigen hotar i Afrika. Eftersom hiv/aids slår hårt
mot jordbruket på familjenivå, lokal och nationell
nivå, påverkas näringssituationen och tillgången på
mat för familjerna på landsbygden.
Men även det politiska och ekonomiska klimatet i
länderna påverkas. Brister i samhällsstyrningen,
främst i form av en jordbrukspolitik som missgynnar
småbrukare, kan försämra livsmedelssäkerheten.
Politiska prioriteringar är direkt avgörande för livs-
medelssäkerheten. Ett exempel på ett land där den
politiska prioriteringen har lett till akut svält är Zim-
babwe. Landet producerade tidigare mer än tillräck-
ligt med livsmedel. Den nuvarande situationen kunde
ha undvikits om en annorlunda politik hade bedrivits
av landets regering. Zimbabwe är inte det enda ex-
emplet. Det finns många fler.
Den svältkatastrof som hotar Etiopien kan bli vär-
re än den vi såg 1984 då uppemot en miljon männi-
skor beräknas ha dött av svält. I Etiopien är främst
den svåra torkan orsaken till den hotande katastrofen.
FN:s matprogram WFP varnar för att deras, det vill
säga WFP:s, livsmedelslager för Etiopien kommer att
ta slut i början av december om inte omvärldens rege-
ringar reagerar snabbt på en uppmaning om humani-
tärt bistånd.
Den fråga vi bör ställa oss är: På vilket sätt kan vi
i västvärlden bidra så att svältkatastrofer kan undvi-
kas?
När det gäller Afrika går det inte att slå sig för
bröstet på det sätt som Göran Lennmarker gör och
hänvisa till att fattigdomen nu snabbt håller på av-
vecklas i världen.
Fru talman! Det finns många sätt att fundera över
biståndsinsatser. Det är inte enbart en fråga om peng-
ar och biståndsmål, även om de är nog så viktiga.
Förutom den samordning av biståndet som jag redan
nämnt, bör vi också komma ihåg att ett långsiktigt
arbete med demokratisering, fredsfrämjande arbete,
krishantering och skuldavskrivning ger ett mer håll-
bart resultat. Det gäller också att arbeta i WTO för att
u-länderna inte ska stängas ute från världshandeln
utan får delta på ett likvärdigt sätt. De får inte bli
experimentobjekt för västvärlden och framför allt
USA när det gäller till exempel genmanipulerade
grödor.
Fru talman! Det jag nu har sagt talar för ett bifall
till en reservation som innehåller förslag om att bi-
ståndsmålet på 1 % av BNI nås snabbare än regering-
ens förslag och ett biståndsmål med mer precisa krav
på inriktningen av vårt svenska bistånd än vad rege-
ringen föreslår. En sådan reservation finns inte efter-
som riksdagen, och även Lars Ohly och Miljöpartiet,
har avslagit Centerpartiets budgetramar för ett ökat
biståndsmål och antagit regeringens lägre bistånds-
mål.
Det är intressant att höra Lars Ohly stå här och
säga att Vänsterpartiet och Miljöpartiet aldrig har
medverkat här i kammaren till sänka något bistånds-
mål. Han pekade på att vi skulle regera med Modera-
terna, och därmed skulle följden bli ett sänkt bi-
ståndsmål. I utrikesutskottet finns nu de tre partier
som skulle medverka i den regeringen. Vi föreslår
alla tre ett högre biståndsmål och ökade bi-
ståndspengar. Det förslaget avstyrker Vänsterpartiet
och Miljöpartiet. De har tydligen inte lyckats att öka
biståndsmålet tillsammans med den regeringspartner
som man nu samarbetar med. Det är bara beklaga.
Jag hänvisar till det särskilda yttrande som finns i
betänkandet eftersom reglerna är sådana att jag inte
kan följa upp de biståndsramar riksdagen redan har
avslagit. Däremot yrkar jag bifall till reservation nr 2
som tar upp de här ändringarna i Sidas reglerings-
brev.
Anf. 110 Lars Ohly (V)
Fru talman! Agne Hansson säger att tre borgerliga
partier föreslår högre biståndsmål än vad regeringen,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet gör. Det är lätt sagt,
Agne Hansson. Om ni satt i regeringsställning med
den regering ni förordade, åtminstone i valrörelsen,
med Moderaterna som största parti, hade ni suttit och
förhandlat med ett parti som inte hade satt sig på
tvären mot ökningstakten i biståndet utan som hade
satt sig på tvären mot själva idén att över huvud taget
öka biståndet. De hade i stället föreslagit stora sänk-
ningar av det svenska biståndet. Nu behöver inte
Agne Hansson ta de hänsynen eftersom väljarna såg
till att vi slapp se den röran. Men det kan kanske vara
bra att vara lite ödmjuk inför hur man förhandlar med
andra som inte alltid har exakt samma uppfattningar
som man själv har.
För övrigt har ju Agne Hansson suttit här i riksda-
gen så länge att han var med när Centerpartiet och
Socialdemokraterna gjorde den största enskilda sänk-
ningen av svenskt bistånd någonsin i historien. Det
var Centerpartiet och Socialdemokraterna som för-
handlade fram den största enskilda sänkningen som
någonsin har skett.
Vi ökar biståndet nu. Vi gör det i en takt som jag
tycker är otillräcklig, men vi kommer att uppnå en-
procentsmålet under mandatperioden. Det är jag
övertygad om. När Agne Hansson ifrågasätter min
uppgift om att Vänsterpartiet och Miljöpartiet aldrig
varit med om att sänka biståndet vill jag bara fråga:
Stämmer inte det?
Anf. 111 Agne Hansson (C)
Fru talman! Det stämmer, men jag tyckte att
självhävdelsen var väl kraftig från Lars Ohlys sida.
Ambitionen och viljan skulle framstå som väldigt
positiv till en ökad biståndsinsats. Då ville jag peka
på att han och Vänsterpartiet hade haft chansen att
bilda allianser som kunde ha höjt biståndet.
Jag förstår att Lars Ohly har erfarenhet av för-
handlingar. Han beskriver det så att Moderaterna
skulle ha satt sig på tvären. Jag förstår att han har
upplevt samma situation i nuvarande läge. Han har
inte lyckats komma längre. Om vi hade förhandlat
hade vi tillhört den stora gruppen som hade en klar
majoritet. I det här fallet är det tvärtom så att den
stora gruppen har talat om för den lilla gruppen att vi
inte ska höja biståndsmålet mer, och då får man finna
sig i det.
Fru talman! Jag vill också säga till Lars Ohly att
jag har ambitionen att vara ödmjuk. Jag ser proble-
men i de här frågorna. Men jag ser inte att det finns
någon anledning att haussa upp den här debatten om
biståndsmålet så kraftigt som Lars Ohly vill göra
alldenstund man också har skrivit i betänkandet att
man måste villkora det med en positiv ekonomisk
utveckling. Och med den ekonomiska politik som
Lars Ohly står för är risken väldigt stor för att bistån-
det realt kommer att minska i stället för att öka.
Anf. 112 Lars Ohly (V)
Fru talman! Eftersom Agne Hansson har sista or-
det i det här replikskiftet kanske han kunde svara på
de övriga frågorna också. Han har ju nu erkänt att det
stämmer att det finns två partier i Sveriges riksdag
som aldrig har varit med om att sänka biståndet,
nämligen Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Men hur var det nu: Var Centerpartiet med om
den största enskilda sänkningen av svenskt bistånd
som någonsin i historien har antagits i denna kamma-
re? Eller har jag fel för mig, om det beslut som Cen-
terpartiet och Socialdemokraterna ensamma stod för
1995?
Och hur var det nu: Skulle Centerpartiet bilda re-
gering tillsammans med Moderaterna? Och hade man
då varit kompromisslös i biståndsfrågan, även om det
hade inneburit att man hade fått forma majoritet med
Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet i
stället, ställt Moderaterna åt sidan och därmed spräckt
en borgerlig regering?
Och hur var det nu: Är det inte så att den nuva-
rande majoriteten ökar biståndet med den klara in-
riktningen att vi ska uppnå enprocentsmålet?
Anf. 113 Agne Hansson (C)
Fru talman! Jag tror att det framgår rätt tydligt att
alla vet att det är en ökning av biståndet. Det är bara
frågan om takten och storleken i ökningen, där vi
föreslår en snabbare takt och en större ökning.
Centerpartiet var med och sänkte biståndet. Vi
gjorde det för att ge det ett reellt innehåll och för att
klara kronkursen, klara räntorna och öka kvaliteten
och värdet på våra biståndsinsatser, och det är tack
vare de möjligheterna som vi nu har ett ökat värde i
våra bistånd. Det är det som Vänsterpartiet är med
och försöker bryta sönder genom att öka utgiftsexplo-
sionen så att vi inte kan behålla vår kronkurs och
hålla låg inflation och låg ränta. Det är oerhört viktigt
för värdet av vårt bistånd.
I övrigt har jag lite svårt att ge mig in på hypote-
tiska frågor om någonting som inte har varit aktuellt.
Jag kan bara tala för Centerpartiet i den här frågan. Vi
har gjort en budget. Den visar vi upp här med ambi-
tioner. Vi har stämmobeslut på att detta biståndsmål,
enprocentsmålet, ska nås till 2005, och det hade vi
naturligtvis haft ambitionen att driva såväl i en rege-
ringsförhandling som här i riksdagen.
Anf. 114 Ingegerd Saarinen (Mp)
Fru talman! I utskottets betänkande om biståndet
talas inte mycket om biståndets inriktning och inne-
håll. Till det återkommer vi ju när propositionen på
utredningen om Globkom dyker upp till våren.
Miljöpartiet har ett bifallsyrkande på reservation
2, i vilken vi menar att Sida bör förestavas ett speci-
ellt hänsynstagande i biståndssammanhang till HBT,
det vill säga homo- och bisexuella samt transperso-
ner.
Siffrorna i det aktuella betänkandet har vi till-
sammans med regeringen förhandlat fram, så runt
dem har jag inga betänkligheter. Men det finns en
svag punkt, en akilleshäl som måste synliggöras och
lyftas fram.
Denna akilleshäl heter enprocentsmålet. Det står
att det ska återställas om det statsfinansiella läget så
tillåter.
Det målet har vi levt med som ledstjärna alltsedan
riksdagsbeslutet 1968, det vill säga i 34 år. Det borde
ha varit i kraft oavsett konjunkturer.
Hade vi inte beslutat att frångå detta beslut så ha-
de under perioden 1993-2004 hela 46,2 miljoner mer
betalats ut i bistånd. Siffran bygger på biståndsorga-
nisationernas beräkningar. Med världsbankens beräk-
ningsmetoder kan man i sin tur transformera det här
till att 1,3 miljoner fler i världen skulle ha kunnat ta
sig över gränsen för extrem fattigdom. De männi-
skorna har vi så att säga på vårt samvete.
I slutet av 90-talet kom Miljöpartiet i position att
förhandla statsbudgeten med regeringen. Vi tryckte
då hårt på biståndets volymmål och lyckades steg för
steg pressa upp procentandelarna, trots att återhämt-
ning av söndersanerade statsfinanser var det yttersta
budgetmålet. Nu vilar vi lite för tryggt på 0,74 %,
med beslut om 0,86 % år 2004.
Efter valet i höstas var Vänsterpartiet duktiga på
att i överenskommelsen om samarbete mellan partier-
na skriva in biståndsmålet om 1 %, så jag hoppas, fru
talman, att vi och Vänstern tillsammans ska kunna
driva regeringen vidare framför oss redan till våren i
budgetarbetet, då med klara och distinkta uppskriv-
ningar. Det statsfinansiella läget bör då enligt vår
mening verkligen kunna rymma denna skärv.
Vi i Miljöpartiet vill helt enkelt se utbetalningarna
rulla på en högre nivå med början redan 2005. Ett år
senare, 2006, vore sista chansen att uppfylla överens-
kommelse och vallöften, men skulle innebära hela
1,75 miljarder mindre i bistånd. Det värsta scenariot
vore ett beslut denna mandatperiod men med verk-
ställighet först kanske 2009. Jag törs, fru talman, inte
tänka på vilka belopp som då går förlorade för en
behövande omvärld. Att vänta längre vore således
grymt och att förråda saken, men till exempel ett
eventuellt EMU-inträde kommer säkerligen att åbe-
ropas av vissa som förevändning för att inte fatta
några avgörande ekonomiska beslut.
Vi i Miljöpartiet utgår således ifrån att även Soci-
aldemokraterna av anständighetsskäl kommer att
finnas med oss och Vänstern på en sådan uppskriv-
ning redan i vår, och vi kommer att driva detta hårt.
Den förhoppningen när jag dels för att Socialdemo-
kraternas partikongress har tagit det beslutet utan
något förbehåll om vad det statsfinansiella läget till-
låter, dels för att statsministern personligen har tagit i
hand i samband med en valutfrågning på Öland i
somras på att uppskrivningen ska ske till 2006, och
framför allt för att vi alla tillsammans med
världskollektivet genom vårt stolta förbund FN har
förbundit oss att med all kraft halvera världens fattig-
dom i millenniemålsdeklarationen.
Fru talman! Enprocentsmålet ska vi i Miljöpartiet
se till att fullt ut återställa innan vi skiljs från denna
riksdags mandatperiod.
Anf. 115 Berndt Ekholm (S)
Fru talman! Det vi debatterar här i kväll i stället
för att vara på Nobelfesten - om man vill se det så -
är det anslag som vi ska ha för biståndet nästa år och
det stöd som vi gett till Öst- och Centraleuropa för
nästa år. Jag säger det med anledning av att vi senare
under mandatperioden, förmodligen ganska nära i
tiden, kommer att ha en debatt om utredningen Glob-
kom, som ju är en förkortning av den samlade svens-
ka politiken för global utveckling. Då får vi chans att
gå på djupet i våra ambitioner ekonomiskt, men fram-
för allt när det gäller innehållet och inriktningen för
biståndet. I den meningen är debatten kanske något
rumphuggen nu. Man vill gärna vänta ut den här
utredningen och se vad den kommer att innehålla.
Man vill vara förutsättningslös inför den och inte ha
några låsningar nu. Den stora genomlysningen ligger
framför oss.
Med det sagt vill jag - så att jag inte glömmer det
- genast yrka bifall till förslaget i betänkandet och
avslag på de reservationer som finns.
Biståndet har sin botten i att man kombinerar so-
lidaritet med ett egenintresse.
Det var ganska intressant att läsa om 1962 års be-
slut, då biståndet kom till efter en utredning som för
övrigt Olof Palme ledde. Då motiverades biståndet
med just solidaritet, fred, säkerhet och handelsutbyte.
De senare frågorna passar ganska bra in på egenin-
tresset.
Det vi i dag ofta talar om som två delar av bistån-
det tänkte man på redan för exakt 40 år sedan. Fortare
har inte utvecklingen gått. Det var genomtänkt redan
från början.
Biståndet är verkligen en ideologisk fråga där man
måste tänka igenom vilken samhällssyn och männi-
skosyn man har, vilken värdegemenskap vi kan se
mellan nationer och folk och naturligtvis också se till
nyttan för vårt eget behov. Det senare har blivit allt
tydligare i det vi har upplevt i världen under senare år
i form av spänningar och terrorism. Det är lätt att se
att våra insatser för fattiga folk har ett samband med
de händelserna, även om det inte är det enda samban-
det.
Fattigdomsperspektivet har hela tiden varit i fo-
kus. 1962 var huvudmålet - lyssna nu - att höja de
fattiga folkens levnadsnivå. Det är faktiskt det mål vi
har i dag också. Inte ens målformuleringen har behövt
ändras på 40 år. Man kan tycka att den är gammal,
men faktum är att den har stått sig väldigt bra.
Nu går vi in i utredningen Globkom. Där föreslås
att vi ska vidareutveckla målformuleringen och indi-
vidualisera den. Utredningen ser som mål en förbätt-
ring av den fattiga människans levnadsvillkor. Det
återstår att se om det blir den målformuleringen, men
det lär bli något åt det hållet.
Dessutom har vi ett bredare anslag när vi talar om
fattigdom. Vi talar inte bara om materiell brist som
man väl gjorde 1962. Nu har vi blivit medvetna om
att den som inte har makt är en fattig människa. Den
som inte har möjligheter är en fattig människa. Den
som inte känner sig trygg eller har säkerhet är också
en fattig människa. Kanske kan man hitta något mer
på det temat.
Jag ska inte här räkna upp de sex delmålen. De
kommer med all säkerhet att ersättas av andra, mer
sammanhållna perspektiv. Vi kommer säkerligen att
betona att biståndet är en katalysator som hänger ihop
med en mer sammanhållen politik för utveckling i
hela världen. Då talar vi inte bara om utveckling för
u-länder utan för alla länder. Det är något spännande
som väntar oss.
Vi kommer också med all säkerhet att acceptera
att det perspektiv vi ska lägga på utveckling är de
fattigas perspektiv, eller synperspektiv, som man
säger, om det nu blir den formuleringen. Det handlar
om att se utvecklingen ur den fattiges synpunkt. Det
är ungefär som att vi här hemma talar om att vi ska se
utvecklingen ur den handikappades synpunkt när vi
exempelvis ska bygga bostäder.
I anslutning till Globkom har vi också millenni-
emålen. Det viktigaste där är visionen om att utrota
fattigdomen och inom ramen för det begreppet halve-
ra antalet extremt fattiga mellan 1990 och 2015. Ett
annat delmål är FN:s rekommenderade insats om
0,7 % av bruttonationalinkomsten, som återkommer
här.
Vi får vänta ut propositionen och sedan ge oss in i
diskussioner om innehållet mer i detalj. Utöver det
som har hänt med Globkom vill jag peka på att vi har
gått igenom en hel del olika världskonferenser under
90-talet. Vi kanske talar mest om de allra senaste:
Konferensen i Doha handlade om handelns betydelse
också för utvecklingsländernas utveckling. Konferen-
sen i Monterrey handlade om finansieringsfrågorna
men också kraven på u-länderna att möta upp. Om i-
länderna kommer med medel för att stötta utveck-
lingen måste också u-länderna möta upp med egna
resurser, med ekonomisk politik, genom att kämpa
mot korruption och för hållbar utveckling och så
vidare. Vi har mötet i Johannesburg som slog an
tonen om hållbar utveckling. Det är inte bara fråga
om miljö utan också om de andra två benen, nämligen
en hållbar social utveckling och en hållbar ekonomisk
utveckling.
Det startade med Riokonferensen 1992. De konfe-
renser jag har nämnt tillsammans med de tidigare
konferenserna under 90-talet slår an ett helhetspers-
pektiv, både på biståndet och på utvecklingsländerna i
deras sammanhang och därmed den globala utveck-
lingen i stort. Då kan man också tala om att vi kan ge
varandra mycket i den processen. Det blir en form av
partnerskap.
Enprocentsmålet slogs fast 1962. År 1968 beslu-
tade man om en tidsplan för när man skulle uppnå
målet. Målet var satt till 1974/75. Man nådde målet
ett år senare, 1975/76.
Ni har redan debatterat krisen på 90-talet. Vi kom
då ned till den av FN rekommenderade nivån 0,7 %.
Nu är vi på väg upp igen. Det slås fast i betänkandet
att vi bör nå målet igen under mandatperioden.
Det har ju varit lite diskussion om den bisats som
finns formulerad i betänkandet om det statsfinansiella
läget. Låt mig säga att det inte finns någonting i bud-
geten eller som är antaget av utskotten där man inte
skulle kunna lägga till den bisatsen. Det kan vi göra i
alla våra beslut. Så exceptionell är den inte.
På ett sätt kan man säga att det är en onödig bi-
sats. För alla beslut som vi fattar här måste vi natur-
ligtvis ta hänsyn till att vi verkligen har pengar. Vi
kan inte förutse all utveckling. Men det är vår avsikt
att under mandatperioden nå enprocentsmålet. I den
meningen förstår jag inte Birgitta Ohlsson. Hon säger
att vi inte skulle vilja dit. Men vi har aldrig övergivit
enprocentsmålet, inte ens under krisåren. Det har
alltid funnits kvar som vårt mål, och nu är vi snart
där. Det är möjligt att realisera det.
Jag ska inte ta upp alla belopp och procenttal, för
tiden rinner i väg fort. Vi går från 0,72 % i början av
år 2000 och ska närma oss 0,87 % år 2004. Det heter
0,86 % plus 200 miljoner men det är bara att krångla
till det hela. Det rör sig om närmare 0,87 % av brut-
tonationalinkomsten. Det är en ökning med 7 miljar-
der kronor. Vi talar om ofantliga summor. Om jag har
räknat rätt i huvudet återstår mellan 3 och 4 miljarder
som vi behöver klämma fram för att nå enprocents-
målet. Det är mycket pengar, men det är väl trots allt
fullt möjligt.
Vi har också satt upp som en ambition att 0,25 %
av bruttonationalinkomsten inom ramen för enpro-
centsmålet ska gå till MU-länderna, alltså de minst
utvecklade länderna. Om jag minns rätt satte man i
Monterrey upp målet 0,15 %. Där ligger vi alltså
också över. Det ger oss möjlighet att prioritera Afri-
ka.
Vår ekonomiska satsning ger oss möjlighet att sat-
sa kraftigt på olika FN-organ, de internationella fi-
nansieringsinstitutionerna, skuldlättnader, hiv/aids,
EU-biståndet och även det bilaterala biståndet. Vi är
beredda att göra satsningar på det bilaterala biståndet
i alla världsdelar, framför allt i Afrika men också i de
andra.
Därutöver behandlar vi i betänkandet Östeuropa-
satsningen som inte så många har tagit upp. Vi har
berört den ganska lite. Jag ska inte heller gå djupare
in på den, för tiden medger inte det. Där går vi från
750 miljoner kronor upp till 800 miljoner 2004.
Ovanpå det har vi den så kallade Östersjömiljarden.
Som många har sagt är innehållet viktigare än
kvantiteten. I propositionen anges mycket av de mål
som vi som majoritet vill sträva mot när det gäller
biståndet. Jag hinner bara nämna dem rubrikmässigt.
Vi har begreppet good governance, god samhälls-
styrning. Vi har satsningen på demokrati och MR,
som vi anser vara oerhört viktig. I anslutning till det
ska jag genast ta upp reservationen om de homo-, bi-
och transsexuella som fyra olika partier står bakom.
Det gäller de så kallade HBT-personerna. Vi vill
inkludera det i det samlade MR-begreppet. Vi har
definitivt inte något emot det.
Om man har varit med i riksdagen några år, som
jag, vet man hur det går till när man ska rösta på
reservationer. Det är inte så att vi är emot att börja
jobba mer med det om vi inte röstar på er reservation.
Så är det definitivt inte. Det finns ingenting i texten
som man skulle kunna tolka på det sättet. Det enda vi
säger är att det kanske inte är nödvändigt att skriva in
det i regleringsbrevet till Sida att man ska gå till väga
på ett visst sätt. Det är en inkluderad del i det samlade
MR-begreppet och naturligtvis en väldigt viktig del.
Självklart ska vi se till att lägga ned mer möda på
den här frågan. Det är en trängd grupp. Jag är väl
medveten om de enorma problem som kommer att
möta oss så fort vi rör oss utanför den nordiska kret-
sen. När vi kommer till u-länderna kommer vi att få
stora problem. Men det är en angelägen fråga, ingen
tvekan om det.
Det finns en hel del andra viktiga saker som tas
upp i propositionen, till exempel jämställdhetspers-
pektivet och skuldlättnader. Moderaterna talar om en
total avskrivning och det gör Folkpartiet också. Men
man backar ganska snabbt och säger att vi nog ändå
inte kan genomföra det, för vi måste uppfylla en
mängd villkor.
Det är precis det vi säger från majoritetens sida
också, nämligen att en villkorslös avskrivning av
skulder är en oklok avskrivning. Man kan diskutera
om det ska göras en total avskrivning. Det viktiga är
dock att länderna kommer ned till en hållbar skuldni-
vå. Sedan kan man diskutera var den ligger, och där
kan man möjligen vara kritisk mot det så kallade
HIPC-initiativet, som har en för hög hållbar skuldni-
vå. Men en kraftig nedskrivning är naturligtvis nöd-
vändig.
I propositionen tas upp ytterligare några områden.
Det gäller det regionala samarbetet, man pekar på
NEPAD-initiativet i Afrika som är ett nytt afrikanskt
samarbetsinitiativ. Man tar upp tillväxtfrågor och
handelns betydelse, infrastrukturfrågorna, utbildning-
en, hälsa och hiv/aids. Eftersom min talartid egentli-
gen redan är slut hinner jag inte närmare gå in på
dessa. Jag ska i stället avsluta med att säga något om
ytterligare några reservationer.
Moderaterna återkommer i år, liksom tidigare år,
med en markering att de inte vill satsa lika mycket
som de andra partierna på biståndet. I förhållande till
regeringens förslag lägger de sig på ungefär
2 miljarder lägre. Det betyder att de gör en ganska
kraftig nedskärning av bidragen till FN-systemet, till
de internationella finansieringsinstitutionerna - vilket
är ganska anmärkningsvärt för att komma från Mode-
raterna - och en del andra multilaterala verksamheter.
De tar bort två tredjedelar av stödet till Asien, trots att
man har all anledning att fortsätta med biståndet i
Asien med tanke på miljöfrågorna och hiv/aids. Jag
skulle kunna nämna fler exempel.
I Latinamerika tar de också bort två tredjedelar av
stödet, så där blir det inte mycket kvar. Man ska vara
medveten om att detta blir konsekvenserna av en så
pass kraftig neddragning som den som Moderaterna
gör.
Folkpartiet har ett särskilt yttrande. De pekar på
urvalskriterierna för Sida. Där kan jag säga att det har
gjorts en översyn av urvalskriterierna för enskilda
organisationer som kan bli ramorganisationer, och
som en följd av den översynen kommer det att bli
möjligt att släppa fram nya ramorganisationer - i alla
fall så långt jag är informerad.
Jag vill också peka på att vi satsar ganska mycket
på enskilda organisationer. Dels satsar vi lite mer
pengar direkt till dem nu, och vi har också ett institut
som öppnas i Härnösand. Det är också så att den
samlade insatsen till enskilda organisationer är väl-
digt stor. I Sverige närmar den sig 2 miljarder efter-
som de ju får bidrag också från demokratistödet och
det humanitära stödet. Dessutom har vi den interna-
tionella satsningen på enskilda organisationer, vilket
gör att stödet ligger på över 3 miljarder av de samlade
insatserna.
Kristdemokraterna har ett särskilt yttrande. Jag
vill bara peka på en sak och det gäller en internatio-
nell konferens där man efterfrågar en diskussion om
den transnationella brottsligheten på Balkan. Där vill
jag säga att en sådan konferens, som tog upp just
dessa frågor hölls den 24 november i London. Där
gjordes också ett uttalande. På den punkten har deras
önskan alltså blivit villfard.
På grund av att jag överskridit min talartid med
nästan 50 %, och talmannen borde ha avbrutit mig för
länge sedan, tänker jag sluta här.
Anf. 115 Berndt Ekholm (S)
Fru talman! Det vi debatterar här i kväll i stället
för att vara på Nobelfesten - om man vill se det så -
är det anslag som vi ska ha för biståndet nästa år och
det stöd som vi gett till Öst- och Centraleuropa för
nästa år. Jag säger det med anledning av att vi senare
under mandatperioden, förmodligen ganska nära i
tiden, kommer att ha en debatt om utredningen Glob-
kom, som ju är en förkortning av den samlade svens-
ka politiken för global utveckling. Då får vi chans att
gå på djupet i våra ambitioner ekonomiskt, men fram-
för allt när det gäller innehållet och inriktningen för
biståndet. I den meningen är debatten kanske något
rumphuggen nu. Man vill gärna vänta ut den här
utredningen och se vad den kommer att innehålla.
Man vill vara förutsättningslös inför den och inte ha
några låsningar nu. Den stora genomlysningen ligger
framför oss.
Med det sagt vill jag - så att jag inte glömmer det
- genast yrka bifall till förslaget i betänkandet och
avslag på de reservationer som finns.
Biståndet har sin botten i att man kombinerar so-
lidaritet med ett egenintresse.
Det var ganska intressant att läsa om 1962 års be-
slut, då biståndet kom till efter en utredning som för
övrigt Olof Palme ledde. Då motiverades biståndet
med just solidaritet, fred, säkerhet och handelsutbyte.
De senare frågorna passar ganska bra in på egenin-
tresset.
Det vi i dag ofta talar om som två delar av bistån-
det tänkte man på redan för exakt 40 år sedan. Fortare
har inte utvecklingen gått. Det var genomtänkt redan
från början.
Biståndet är verkligen en ideologisk fråga där man
måste tänka igenom vilken samhällssyn och männi-
skosyn man har, vilken värdegemenskap vi kan se
mellan nationer och folk och naturligtvis också se till
nyttan för vårt eget behov. Det senare har blivit allt
tydligare i det vi har upplevt i världen under senare år
i form av spänningar och terrorism. Det är lätt att se
att våra insatser för fattiga folk har ett samband med
de händelserna, även om det inte är det enda samban-
det.
Fattigdomsperspektivet har hela tiden varit i fo-
kus. 1962 var huvudmålet - lyssna nu - att höja de
fattiga folkens levnadsnivå. Det är faktiskt det mål vi
har i dag också. Inte ens målformuleringen har behövt
ändras på 40 år. Man kan tycka att den är gammal,
men faktum är att den har stått sig väldigt bra.
Nu går vi in i utredningen Globkom. Där föreslås
att vi ska vidareutveckla målformuleringen och indi-
vidualisera den. Utredningen ser som mål en förbätt-
ring av den fattiga människans levnadsvillkor. Det
återstår att se om det blir den målformuleringen, men
det lär bli något åt det hållet.
Dessutom har vi ett bredare anslag när vi talar om
fattigdom. Vi talar inte bara om materiell brist som
man väl gjorde 1962. Nu har vi blivit medvetna om
att den som inte har makt är en fattig människa. Den
som inte har möjligheter är en fattig människa. Den
som inte känner sig trygg eller har säkerhet är också
en fattig människa. Kanske kan man hitta något mer
på det temat.
Jag ska inte här räkna upp de sex delmålen. De
kommer med all säkerhet att ersättas av andra, mer
sammanhållna perspektiv. Vi kommer säkerligen att
betona att biståndet är en katalysator som hänger ihop
med en mer sammanhållen politik för utveckling i
hela världen. Då talar vi inte bara om utveckling för
u-länder utan för alla länder. Det är något spännande
som väntar oss.
Vi kommer också med all säkerhet att acceptera
att det perspektiv vi ska lägga på utveckling är de
fattigas perspektiv, eller synperspektiv, som man
säger, om det nu blir den formuleringen. Det handlar
om att se utvecklingen ur den fattiges synpunkt. Det
är ungefär som att vi här hemma talar om att vi ska se
utvecklingen ur den handikappades synpunkt när vi
exempelvis ska bygga bostäder.
I anslutning till Globkom har vi också millenni-
emålen. Det viktigaste där är visionen om att utrota
fattigdomen och inom ramen för det begreppet halve-
ra antalet extremt fattiga mellan 1990 och 2015. Ett
annat delmål är FN:s rekommenderade insats om
0,7 % av bruttonationalinkomsten, som återkommer
här.
Vi får vänta ut propositionen och sedan ge oss in i
diskussioner om innehållet mer i detalj. Utöver det
som har hänt med Globkom vill jag peka på att vi har
gått igenom en hel del olika världskonferenser under
90-talet. Vi kanske talar mest om de allra senaste:
Konferensen i Doha handlade om handelns betydelse
också för utvecklingsländernas utveckling. Konferen-
sen i Monterrey handlade om finansieringsfrågorna
men också kraven på u-länderna att möta upp. Om i-
länderna kommer med medel för att stötta utveck-
lingen måste också u-länderna möta upp med egna
resurser, med ekonomisk politik, genom att kämpa
mot korruption och för hållbar utveckling och så
vidare. Vi har mötet i Johannesburg som slog an
tonen om hållbar utveckling. Det är inte bara fråga
om miljö utan också om de andra två benen, nämligen
en hållbar social utveckling och en hållbar ekonomisk
utveckling.
Det startade med Riokonferensen 1992. De konfe-
renser jag har nämnt tillsammans med de tidigare
konferenserna under 90-talet slår an ett helhetspers-
pektiv, både på biståndet och på utvecklingsländerna i
deras sammanhang och därmed den globala utveck-
lingen i stort. Då kan man också tala om att vi kan ge
varandra mycket i den processen. Det blir en form av
partnerskap.
Enprocentsmålet slogs fast 1962. År 1968 beslu-
tade man om en tidsplan för när man skulle uppnå
målet. Målet var satt till 1974/75. Man nådde målet
ett år senare, 1975/76.
Ni har redan debatterat krisen på 90-talet. Vi kom
då ned till den av FN rekommenderade nivån 0,7 %.
Nu är vi på väg upp igen. Det slås fast i betänkandet
att vi bör nå målet igen under mandatperioden.
Det har ju varit lite diskussion om den bisats som
finns formulerad i betänkandet om det statsfinansiella
läget. Låt mig säga att det inte finns någonting i bud-
geten eller som är antaget av utskotten där man inte
skulle kunna lägga till den bisatsen. Det kan vi göra i
alla våra beslut. Så exceptionell är den inte.
På ett sätt kan man säga att det är en onödig bi-
sats. För alla beslut som vi fattar här måste vi natur-
ligtvis ta hänsyn till att vi verkligen har pengar. Vi
kan inte förutse all utveckling. Men det är vår avsikt
att under mandatperioden nå enprocentsmålet. I den
meningen förstår jag inte Birgitta Ohlsson. Hon säger
att vi inte skulle vilja dit. Men vi har aldrig övergivit
enprocentsmålet, inte ens under krisåren. Det har
alltid funnits kvar som vårt mål, och nu är vi snart
där. Det är möjligt att realisera det.
Jag ska inte ta upp alla belopp och procenttal, för
tiden rinner i väg fort. Vi går från 0,72 % i början av
år 2000 och ska närma oss 0,87 % år 2004. Det heter
0,86 % plus 200 miljoner men det är bara att krångla
till det hela. Det rör sig om närmare 0,87 % av brut-
tonationalinkomsten. Det är en ökning med 7 miljar-
der kronor. Vi talar om ofantliga summor. Om jag har
räknat rätt i huvudet återstår mellan 3 och 4 miljarder
som vi behöver klämma fram för att nå enprocents-
målet. Det är mycket pengar, men det är väl trots allt
fullt möjligt.
Vi har också satt upp som en ambition att 0,25 %
av bruttonationalinkomsten inom ramen för enpro-
centsmålet ska gå till MU-länderna, alltså de minst
utvecklade länderna. Om jag minns rätt satte man i
Monterrey upp målet 0,15 %. Där ligger vi alltså
också över. Det ger oss möjlighet att prioritera Afri-
ka.
Vår ekonomiska satsning ger oss möjlighet att sat-
sa kraftigt på olika FN-organ, de internationella fi-
nansieringsinstitutionerna, skuldlättnader, hiv/aids,
EU-biståndet och även det bilaterala biståndet. Vi är
beredda att göra satsningar på det bilaterala biståndet
i alla världsdelar, framför allt i Afrika men också i de
andra.
Därutöver behandlar vi i betänkandet Östeuropa-
satsningen som inte så många har tagit upp. Vi har
berört den ganska lite. Jag ska inte heller gå djupare
in på den, för tiden medger inte det. Där går vi från
750 miljoner kronor upp till 800 miljoner 2004.
Ovanpå det har vi den så kallade Östersjömiljarden.
Som många har sagt är innehållet viktigare än
kvantiteten. I propositionen anges mycket av de mål
som vi som majoritet vill sträva mot när det gäller
biståndet. Jag hinner bara nämna dem rubrikmässigt.
Vi har begreppet good governance, god samhälls-
styrning. Vi har satsningen på demokrati och MR,
som vi anser vara oerhört viktig. I anslutning till det
ska jag genast ta upp reservationen om de homo-, bi-
och transsexuella som fyra olika partier står bakom.
Det gäller de så kallade HBT-personerna. Vi vill
inkludera det i det samlade MR-begreppet. Vi har
definitivt inte något emot det.
Om man har varit med i riksdagen några år, som
jag, vet man hur det går till när man ska rösta på
reservationer. Det är inte så att vi är emot att börja
jobba mer med det om vi inte röstar på er reservation.
Så är det definitivt inte. Det finns ingenting i texten
som man skulle kunna tolka på det sättet. Det enda vi
säger är att det kanske inte är nödvändigt att skriva in
det i regleringsbrevet till Sida att man ska gå till väga
på ett visst sätt. Det är en inkluderad del i det samlade
MR-begreppet och naturligtvis en väldigt viktig del.
Självklart ska vi se till att lägga ned mer möda på
den här frågan. Det är en trängd grupp. Jag är väl
medveten om de enorma problem som kommer att
möta oss så fort vi rör oss utanför den nordiska kret-
sen. När vi kommer till u-länderna kommer vi att få
stora problem. Men det är en angelägen fråga, ingen
tvekan om det.
Det finns en hel del andra viktiga saker som tas
upp i propositionen, till exempel jämställdhetspers-
pektivet och skuldlättnader. Moderaterna talar om en
total avskrivning och det gör Folkpartiet också. Men
man backar ganska snabbt och säger att vi nog ändå
inte kan genomföra det, för vi måste uppfylla en
mängd villkor.
Det är precis det vi säger från majoritetens sida
också, nämligen att en villkorslös avskrivning av
skulder är en oklok avskrivning. Man kan diskutera
om det ska göras en total avskrivning. Det viktiga är
dock att länderna kommer ned till en hållbar skuldni-
vå. Sedan kan man diskutera var den ligger, och där
kan man möjligen vara kritisk mot det så kallade
HIPC-initiativet, som har en för hög hållbar skuldni-
vå. Men en kraftig nedskrivning är naturligtvis nöd-
vändig.
I propositionen tas upp ytterligare några områden.
Det gäller det regionala samarbetet, man pekar på
NEPAD-initiativet i Afrika som är ett nytt afrikanskt
samarbetsinitiativ. Man tar upp tillväxtfrågor och
handelns betydelse, infrastrukturfrågorna, utbildning-
en, hälsa och hiv/aids. Eftersom min talartid egentli-
gen redan är slut hinner jag inte närmare gå in på
dessa. Jag ska i stället avsluta med att säga något om
ytterligare några reservationer.
Moderaterna återkommer i år, liksom tidigare år,
med en markering att de inte vill satsa lika mycket
som de andra partierna på biståndet. I förhållande till
regeringens förslag lägger de sig på ungefär
2 miljarder lägre. Det betyder att de gör en ganska
kraftig nedskärning av bidragen till FN-systemet, till
de internationella finansieringsinstitutionerna - vilket
är ganska anmärkningsvärt för att komma från Mode-
raterna - och en del andra multilaterala verksamheter.
De tar bort två tredjedelar av stödet till Asien, trots att
man har all anledning att fortsätta med biståndet i
Asien med tanke på miljöfrågorna och hiv/aids. Jag
skulle kunna nämna fler exempel.
I Latinamerika tar de också bort två tredjedelar av
stödet, så där blir det inte mycket kvar. Man ska vara
medveten om att detta blir konsekvenserna av en så
pass kraftig neddragning som den som Moderaterna
gör.
Folkpartiet har ett särskilt yttrande. De pekar på
urvalskriterierna för Sida. Där kan jag säga att det har
gjorts en översyn av urvalskriterierna för enskilda
organisationer som kan bli ramorganisationer, och
som en följd av den översynen kommer det att bli
möjligt att släppa fram nya ramorganisationer - i alla
fall så långt jag är informerad.
Jag vill också peka på att vi satsar ganska mycket
på enskilda organisationer. Dels satsar vi lite mer
pengar direkt till dem nu, och vi har också ett institut
som öppnas i Härnösand. Det är också så att den
samlade insatsen till enskilda organisationer är väl-
digt stor. I Sverige närmar den sig 2 miljarder efter-
som de ju får bidrag också från demokratistödet och
det humanitära stödet. Dessutom har vi den interna-
tionella satsningen på enskilda organisationer, vilket
gör att stödet ligger på över 3 miljarder av de samlade
insatserna.
Kristdemokraterna har ett särskilt yttrande. Jag
vill bara peka på en sak och det gäller en internatio-
nell konferens där man efterfrågar en diskussion om
den transnationella brottsligheten på Balkan. Där vill
jag säga att en sådan konferens, som tog upp just
dessa frågor hölls den 24 november i London. Där
gjordes också ett uttalande. På den punkten har deras
önskan alltså blivit villfard.
På grund av att jag överskridit min talartid med
nästan 50 %, och talmannen borde ha avbrutit mig för
länge sedan, tänker jag sluta här.
Anf. 116 Agne Hansson (C)
Fru talman! Det är riktigt att det nu händer mycket
i diskussionen om inriktningen och utformningen av
biståndet, och det är väldigt bra. Jag ska heller inte gå
på djupet med anledning av Globkomutredningen,
utan där får vi chansen att återkomma.
Det är intressant att notera att Berndt Ekholm sä-
ger att vi i dag kan använda i stort sett samma mål
som för 40 år sedan. Det visar att vi inte har kommit
särskilt långt ännu - tyvärr. Och om vi inte lyckas
lösa en av de svåra frågor som jag tog upp, nämligen
hiv/aids, då är vi inte på väg åt rätt håll. Då kommer
vi i stället att vända åt andra hållet, och det är mycket
allvarligt.
Jag håller naturligtvis med om att det är viktigt att
villkora biståndet med demokrati, mänskliga fri- och
rättigheter, jämställdhet, ekonomisk tillväxt och ut-
veckling och hållbar utveckling ur miljösynpunkt.
Egentligen begärde jag ordet av två anledningar.
Den ena gäller den dåliga samordningen inom FN.
Tänker regeringen jobba för att öka samordningen
och därmed effektiviteten?
Den andra gäller målet om en procent. Hur var det
egentligen med målet om en procent, och var det så
att ni förhindrade Lars Ohly att öka det ytterligare?
Jag säger detta med tanke på att den mening som
tillkom i utskottets betänkande inte har så stor bety-
delse, om jag förstod Ekholm rätt, och att vi kan ha
en sådan kringgärdande skrivning i vilket beslut som
helst.
Anf. 117 Berndt Ekholm (S)
Fru talman! När det gäller detta med att vi har
samma mål som för 40 år sedan är det naturligtvis
intressant att konstatera att framför allt vi socialde-
mokrater var ganska framsynta om vilket träget ar-
bete som krävdes. Jag vet inte hur de andra partierna
deltog 1962 så där får jag reservera mig. Vi har lyck-
ats behålla ett mål under så många år.
Samtidigt har Agne Hansson naturligtvis rätt i att
det är beklämmande att vi ännu efter 40 år tycker att
målet har precis samma aktualitet. Det ger en känsla
av att vi inte har kommit så långt. Jag måste väl vara
ärlig och säga att det ligger mycket i det, samtidigt
som Moderaterna här har talat för att vi har gjort en
hel del insatser. Jag vill inte säga emot dem, även om
de kanske tog i lite.
Vi måste samtidigt konstatera att ovanligt mycket
återstår att göra, och det går ovanligt trögt framför allt
i Afrika. Det känns ändå som om vi nu är inne i ett
mer analytiskt skede där vi försöker ta tag i det hela
och se på vilket sätt vi kan ändra oss och bli bättre. Vi
lyfter nu in helhetsperspektivet när det gäller hela
utvecklingen, inte bara biståndet.
Beträffande samordningen i FN är det väl bara att
svara ja, det finns hela tiden anledning att jobba vida-
re med det. Vi har organisationen OCHA, som arbetar
med samordningen, men det är ställt utom allt tvivel
att det behöver vidareutvecklas.
Sedan gällde det frågan om att nå enprocentsmå-
let, som vi satte upp. Det samarbete som finns mellan
de tre partierna gör att vi nu hamnar på 0,86 % plus
200 miljoner. Det är jättebra, och jag vill ge dem
credit för det.
Vår gemensamma avsikt är att vi under mandatpe-
rioden ska nå enprocentsmålet. Det är inget konstigt
med det. Vi är överens i riksdagen, med undantag av
Moderaterna, om att vi under mandatperioden ska
komma dit.
Anf. 118 Agne Hansson (C)
Fru talman! Det sista som Berndt Ekholm sade i
sin replik som svar till mig var att vi ska nå målet
under mandatperioden. Det är alltså en positionsför-
ändring i förhållande till regeringen. I propositionen
skriver regeringen att den ska fatta beslut om målet
under mandatperioden, om jag förstår det hela rätt.
Det är förstås positivt. Men det är skillnad mellan att
fatta ett beslut om att nå ett enprocentsmål under
mandatperioden och att faktiskt nå målet 1 % under
mandatperioden.
Jag vill också säga att jag tror mig veta att vi var
framsynta 1962 när vi tog beslutet. Jag var själv med
i ungdomsförbundet då och drev egen biståndsverk-
samhet i Afrika. Mot den bakgrunden är det bekläm-
mande att se att vi inte har kommit längre. Det är
möjligt att vi har varit för stelbenta i att utveckla
tankarna kring biståndet. Det är ju inte bara fråga om
pengar utan också om inriktning och sätt på vilket vi
gör det. Vi får försöka bli bättre på detta i fortsätt-
ningen då vi har tagit beslutet om Globkom.
Anf. 119 Berndt Ekholm (S)
Fru talman! Jag har bara anledning att svara på
detta med enprocentsmålet. Det har funnits många
olika formuleringar här under resans gång om hur vi
uttrycker oss just när det gäller enprocentsmålet. Det
som betänkandet grundar sig på är den budgetöver-
enskommelse som är gjord mellan s, v och mp. Och
den budgetöverenskommelsen har slutat med att vi
ska nå målet under mandatperioden.
Sedan finns det hängslen eller livrem eller vad
man vill kalla det. I en bisats sägs: "Om det statsfi-
nansiella läget så tillåter". Den formuleringen kan stå
där om den vill. Samtidigt skulle vi kunna belasta
hela propositionen med en sådan skrivning, om man
lade till den på varje punkt där någon insats föresla-
gits.
Jag vet inte varför det står på just detta område.
Förmodligen vill man göra en markering eftersom det
rör sig om oerhört mycket pengar. Men det finns
andra satsningar i budgeten som rör sig om miljard-
belopp som lika väl skulle kunna ha den bisatsen då
detta gäller generellt.
Agne Hansson får tro mig på orden att det är vår
avsikt att arbeta för det. Vår förhoppning är att vi
också ska kunna förverkliga det.
Anf. 120 Rosita Runegrund (Kd)
Fru talman! Först vill jag säga att jag avslutade
mitt anförande med att nämna den konferens som
hade ägt rum i London och sade att Kristdemokrater-
na välkomnade det.
Jag har en fråga till Berndt Ekholm om just de sex
delmål som har legat till grund för biståndet och or-
ganisationers möjligheter att söka bidrag. Det som jag
har mött från olika organisationer är det bekymmer
man upplever med att regeringen nedprioriterar just
området hälsa.
Där skulle jag vilja höra vad Berndt Ekholm har
att säga. Jag har märkt att enskilda organisationer ofta
gör sina ansökningar utifrån de delmål som regering-
en ger.
Anf. 121 Berndt Ekholm (S)
Fru talman! Ett enkelt svar skulle kunna vara att
det inte finns något delmål för hälsa. Jag tror inte att
det är ett särskilt seriöst svar. Men det är faktiskt så
att det inte gör det. Delmålen är resurstillväxt, eko-
nomisk och social utjämning, ekonomiskt och poli-
tiskt oberoende, demokratisk samhällsutveckling,
hushållning med naturresurser och miljö samt jäm-
ställdhet.
Jag känner inte riktigt igen mig i beskrivningen.
Det talas i propositionen också om att vi behöver
fortsatt prioritera hälsosituationen på grund av
hiv/aids och de andra sjukdomarna. Vi är i en sådan
situation att vi har så oerhört mycket kvar att göra på
det området att det är inte rimligt att skjuta undan det
biståndet. Jag kommer inte ihåg exakt på vilken sida
jag läste det, men så är det.
Sida har genomfört en stor kampanj på hälsosek-
torn under detta år och har gjort en stor prioritering av
det. Om organisationerna har mött svårigheter på
området borde det bottna i att de i konkurrens med
andra projekt inte har stått sig och haft tillräckligt bra
förslag. Att det skulle vara en nedprioritering av hälsa
känner inte jag igen.
Anf. 122 Rosita Runegrund (Kd)
Fru talman! Det har framkommit från bland annat
olika biståndsprojekt i Afrika att man upplever att
regeringen nedprioriterar just hälsa och sjukvårdsin-
satser. Vi vet att i en del länder i dag upptas 60 % av
sjuksängarna av människor med hiv/aids. Det behövs
ett särskilt stöd till människor med övriga sjukdomar.
Det har också framkommit att man nu vill låta ut-
vecklingsländerna överta sjukhus och sjukvård i en
alltför snabb takt. Det är från deras sida sett också ett
sätt som Sverige nedprioriterar hälsan. Är det någon-
ting som Berndt Ekholm kanske känner igen?
Anf. 123 Berndt Ekholm (S)
Fru talman! Nej, jag har inte där jag har rest mött
åsikter att det är en direkt nedprioritering av de områ-
dena till exempel till förmån för området hiv/aids,
som i och för sig också är en hälsofråga, eller något
annat område. Det har jag faktiskt inte mött.
Eftersom jag sitter i Sidas styrelse kan det passa
bra att jag tar med mig Rosita Runegrunds åsikt och
på lämpligt sätt kontrollerar den. Det är vad jag kan
svara Rosita Runegrund.
Anf. 124 Birgitta Ohlsson (Fp)
Fru talman! Om Berndt Ekholm här i kammaren
kan gå i god för att vi kommer att uppnå enprocents-
målet under mandatperioden är jag mer än glad om
det kommer att uppfyllas. Men ofta under s-
regeringars tid har det målet kompromissats bort.
De enda två gånger i svensk historia då vi har
uppnått enprocentsmålet har varit under borgerliga
regeringar. Det var under folkpartiregeringen under
slutet av 1970-talet och nu senast 1991-1994.
Jag vill återgå till frågan om homosexuellas rät-
tigheter på ett internationellt plan. Till skillnad från
Kristdemokraterna är Berndt Ekholms parti Social-
demokraterna något mer profilerade i dessa tolerans-
och öppenhetsfrågor. Bland annat har statsråden Mo-
na Sahlin och Anna Lindh haft väldigt hög profil i
internationella sammanhang.
Därför vill jag återigen fråga Bernt Ekholm varför
ni inte har ställt er bakom den motion som handlar
om att skapa en internationell konvention inom FN:s
ramar för att homosexuella, bisexuella och transper-
soner inte ska trakasseras.
I dag finns inget internationellt regelverk som tar
hand om just de oerhörda brott mot mänskliga rättig-
heterna som sker mot dessa individer. Människor
mördas i många länder och utsätts för piskrapp och
tortyr bara för att de råkar älska en person av samma
kön.
Jag undrar nu vad socialdemokraterna ska ha för
profil på det området och varför ni inte har kunnat
ställa er bakom detta. Det är inte någon fråga som
kostar några större pengar, som Lars Ohly sade tidi-
gare. Det handlar om en principfråga.
Anf. 125 Berndt Ekholm (S)
Fru talman! I de texter som vi har i vårt betänka-
de, och som jag antar att Birgitta Ohlsson också står
bakom och har läst, finns ingenting om några insatser
i form av internationella konventioner eller liknande.
Det handlar om att man vill skriva in i Sidas regle-
ringsbrev att Sida i det bilaterala arbetet ska upp-
märksamma frågan och driva den. Det är vad som står
i sammanfattningen i betänkandet.
Vi kan diskutera den andra frågan. Om vi först tar
frågan om regleringsbrev är det en teknisk fråga hur
man ska skriva ned ett budskap. Jag har inte ens tagit
reda på huruvida riksdagen kan föreskriva någonting i
en handling som regeringen har beslutsrätt över. Jag
är inte säker på att man kan göra det, men kan kanske
uttrycka en åsikt.
Vad vi säger är att vi vill lämna formen för att
trycka på till regeringen. Vi säger att vi tar för givet
att regeringen är beredd att driva frågan. Det är fak-
tiskt vad som står i betänkandet. Vi tycker inte att det
är nödvändigt att man formulerar sig att detta ska ske
just i formen regleringsbrev.
Jag sitter som jag tidigare sade i Sidas styrelse.
Jag ska ta med mig detta och kontrollera det närmare
i Sida. Jag tror säkert att ni har rätt i att vi behöver
göra med på detta område. Jag tvivlar inte ett ögon-
blick på det och att det behöver uppmärksammas mer.
Vår möjlighet är säkerligen att uppmärksamma
det inom ramen för det bilaterala arbetet. När det
gäller internationella konventioner och det området är
dörren inte stängt men knappast öppen. Det är utom-
ordentligt svårt.
Detta är inte någon ny fråga. Vi har talat om just
internationella konventioner tidigare i utskottet. Det
är mycket svårt att ta sig fram den vägen på grund av
att motståndet är så stort. Det är konsensusbeslut. Vi
ska alla vara överens om vi ska kunna fatta beslut i
dessa frågor i internationella konventioner.
Sverige försöker att ta upp dessa frågor på det sätt
som gör det möjligt att komma längre framåt. Men
jag har inte några stora förhoppningar om snabba
resultat just när det gäller internationella konventio-
ner. Däremot är jag betydligt mer optimistisk att Sida
skulle kunna arbeta med detta i det bilaterala arbetet.
Där har vi större möjligheter att driva på själva.
Anf. 126 Birgitta Ohlsson (Fp)
Fru talman! Jag tror att många partier i Sveriges
riksdag delar uppfattningen att vi ska ha en väldigt
hög profil i internationella sammanhang för att lyfta
fram alla brott mot mänskliga rättigheter som sker
oavsett om de sker på grund av kön, sexuell läggning,
könsidentitet, hudfärg eller vad det nu kan röra sig
om. Men då måste man också vara tydlig.
När man i Sidas direktiv, mål och planer lyfter
fram förtryck mot andra grupper, kvinnor och andra,
är det ganska märkligt att en grupp som utsätts för ett
massivt förtryck i världen inte finns med. Det tycker
jag är väldigt märkligt. Sverige bör där profilera sig
starkare också i det egna biståndet.
På samma sätt som vi ska ställa hårda krav på
kvinnors rättigheter vid könsstympning, kampen för
fri abort och annat måste vi också kunna ställa krav
på mottagarländerna när det gäller homosexuellas
rättigheter och möjligheter att bli accepterade som de
är.
Det är med stor glädje jag hoppas att Berndt Ek-
holm kan ta med sig detta till Sida och inte minst till
den svenska regeringen.
Anf. 127 Berndt Ekholm (S)
Fru talman! Jag tycker inte att det är så konstigt
att inte Birgitta Ohlsson i någon text har hittat att man
uttryckligen talat om HBT-gruppen, om hon har
granskat alla texter. Det är inte så väldigt mycket att
bråka om. Det är en bra sak som vi behöver slåss för.
Om det ska stå i Sidas regleringsbrev eller inte är en
ganska sekundär fråga.
Det viktiga är att vi behöver driva dessa frågor
framför allt bilateralt i de länder där vi över huvud
taget kan komma fram. Det är inte så många. Vi ska
naturligtvis lyfta dem i de internationella samman-
hangen på ett klokt sätt. Vi ska inte göra det demon-
strativt, för då går man i väggen. Vi ska i stället för-
söka att lirka oss fram så att vi når resultat.
En resultatinriktad internationell diplomati är vad
vi behöver på detta område. Men vi är helt eniga om
vikten av att skydda dessa personer. Vi kan inte ute-
stänga någon grupp och inte heller denna. Nu har den
blivit väldigt fokuserad i den svenska debatten, och
det är mycket bra. Det har man kanske inte gjort lika
mycket i andra länder.
Det är ingen tvekan om att det är en viktig grupp
och att vi självklart ska värna om dess rättigheter.
Anf. 128 Carina Hägg (S)
Fru talman! Jag vill först klarlägga att jag natur-
ligtvis står bakom Berndt Ekholms anförande och
repliker för utskottets majoritet när det gäller betän-
kandet Internationellt bistånd. Jag vill bidra med
några reflexioner och ställningstaganden som jag
tycker det är viktigt att i slutet av terminen få delge
kammaren.
I går kanske en del av er var med när priset Right
Livelyhood, som också kallas för det alternativa No-
belpriset, delades ut här i riksdagen. Att det bland de
värdiga pristagarna också fanns burundier förpliktigar
mig att här i dag ta upp vad vi på en punkt konkret
kan göra för att stödja fredsprocessen och bättre följa
upp det svenska biståndet i Burundi. Jag väntar på ett
positivt besked om att Sverige ska återbesätta konto-
ret i Bujumbura. Sida har aviserat ett beslut när det
gäller en utsänd och att ärendet skulle kunna avgöras
här före jul.
Det första illa underbyggda och dåligt förankrade
beslutet att dra in tjänsten har jag kritiserat tidigare,
både internt och från denna talarstol. Jag kommer att
upprepa det igen tills tjänsten är återbesatt. Beslutet
kan rättas till, och det bör göras utan något onödigt
dröjsmål. I dag bevakas Burundi från Nairobi. Jag vill
betona att jag naturligtvis haft en dialog i frågorna
med ambassaden där.
Jag tror att många delar min uppfattning att det
fattas en pusselbit i det regionala arbetet. Vi har ett
bra fungerande kontor i Rwanda. Vi har en bra am-
bassad i Nairobi. Det fungerar bra i Uganda. Men den
här pusselbiten behövs i en region där konflikterna
och de olika politiska situationerna går in i varandra
och det spelar stor roll vad man gör i det ena landet
för att utvecklingen ska gå framåt eller bakåt i nästa
land. Därför behövs tjänsten. Det tycker jag är en
rimlig begäran från denna talarstol.
Fru talman! Flera här har talat om aids. Jag vill
också poängtera att aids skapar fattigdom. Fattigdom
i sin tur bidrar naturligtvis också till att öka antalet
personer som drabbas av hiv/aids. Det är uppenbart
att vi i kampen mot fattigdom måste lyfta fram sexu-
ell och reproduktiv hälsa och rättigheter.
Frågor om sexualitet, barnafödande, hiv/aids och
hälsa har en central plats i biståndet, men det finns
mycket mer att göra. Det handlar mycket om att byg-
ga upp kunskap hos den personal som vi har till vårt
förfogande och att bygga upp kunskap i de berörda
länderna. Frågorna bedöms ju ofta som känsliga och
riskerar bara av detta skäl att försummas i samtal
mellan politiker, tjänstemän och biståndsarbetare.
Dessa frågor är också nära sammankopplade med
kvinnors respektive mäns villkor. Patriarkala struktu-
rer motarbetar jämställdhetsarbetet världen runt. Det
gör att det blir svårare att framgångsrikt driva på
kampen mot hiv/aids.
Jag har i höst besökt Tanzania med kolleger från
riksdagen. Jag har också besökt Zambia där jag del-
tog i en konferens arrangerad av Awepa. I Lusaka
deltog parlamentariker från Malawi, Zambia och
Zimbabwe och jag från Sverige. Jag kan ge några
reflexioner kring några frågor som har kommit upp
här tidigare i dag. Vi har talat om NEPAD. Det som
slog mig när jag var i Lusaka var att vi här i kamma-
ren nog vet mycket mer om NEPAD än vad parla-
mentarikerna i de berörda länderna vet. Det är oerhört
viktigt att vi hjälps åt och för en diskussion kring
NEPAD när vi träffar parlamentariker. Nu verkar det
mer som om presidenter för en diskussion med före-
trädare för västvärlden medan NEPAD ännu inte är
förankrat i de olika länderna, förutom kanske i Sydaf-
rika där det görs ett aktivt arbete.
När man talar om hiv/aids vill jag trycka på hur
viktigt det är att börja tala öppet om frågorna. Man
har ofta över huvud taget inte brutit tystnaden, vilket
man måste göra för att kunna mobilisera finanser för
att bekämpa hiv/aids. Vi hade väldigt svårt att nå
varandra i diskussionen. Jag tror att det är viktigt att
vi har några månader kvar tills vi ska behandla det
betänkande som kommer utifrån Globkom. Vi måste
fundera på vilka strukturer vi ska ha för det parla-
mentariska samarbetet så vi inte pratar förbi varandra
som jag kände lite i Lusaka. Vi ska kanske ha en mer
samlad syn på den parlamentariska plattformen och
vad vi ibland kan göra med mycket enkla medel för
att bidra till att skapa en ökad livsmedelssäkerhet och
för att arbeta mot hiv/aids.
Jag ska också säga något annat utifrån mina besök
i Afrika. Jag tycker att svenskt bistånd varken ska gå
direkt eller indirekt till samarbete med parlamentet i
Zimbabwe. Vi vet att talmannen i Zimbabwe är före-
mål för EU:s sanktioner. Vi vet också att alltmer
kommer i dagen när det gäller hans eget deltagande
och ansvar för det som en gång hände i Matabeteland.
När jag säger att jag inte vill att vi ska ha bistånd
som går till parlamentet menar jag naturligtvis inte att
vi ska exkludera några diskussioner med enskilda
parlamentariker. Tvärtom tror jag att det nu är vikti-
gare än någonsin att ha en dialog med Zimbabwes
parlamentariker. Men jag tror att vi behöver se över
de former som samarbetet har. Så länge talmannnen
Emmerson Mnagagwa står på EU:s sanktionslista och
inte gjorts ansvarig för det som han har ett ansvar för
och som hände i Matabeteland känns det väldigt svårt
för mig att stödja ett biståndssamarbete med parla-
mentet.
Jag ska också säga något positivt. I Tanzania be-
sökte kollegerna och jag ett projekt som RFSU bedri-
ver med sin systerorganisation i Tanzania. Det vänder
sig framför allt till unga män och syftar till att påver-
ka attityder för att få ett gemensamt ansvarstagande.
Projektet arbetar med en helhetssyn. Hälsopersonal,
lärare, beslutsfattare, kyrkliga ledare och föräldrar är
med i projektet. Projektet har finansierats med medel
från Bill Gates Foundation, och det kommer att av-
slutas om inte någon ny finansiering kan hittas. Det
gav ett bra intryck på oss under besöket. De unga fick
en möjlighet att få den kunskap som de behöver för
att kunna skydda sig mot hiv/aids. Vårt besök var
kort, men nu finns en utvärdering som mer än väl
bekräftar våra positiva intryck. Det är viktigt att ha de
goda exemplen klara för sig när man ska arbeta med
bistånd på detta område.
Fru talman! Jag vill ta upp en annan sak som ock-
så har berörts i kammaren. Det är könsstympning. Vi
har talat om könsstympning flera gånger. Sverige har
i dag en väldigt tydlig lagstiftning. Det finns många
länder som också har en tydlig lagstiftning men som
på grund av en lång historisk tradition med köns-
stympning inte har kommit lika långt när det gäller att
bekämpa dess förekomst.
Vi talar ofta om barnens situation, om de unga
kvinnornas situation och om den vuxna kvinna som
kanske utsätts för ett socialt tryck för att genomgå
könsstympning. Men det finns en grupp kvinnor som
vi inte har inkluderat i arbetet och som vi tyvärr
måste börja diskutera om vi ska ha en heltäckande
politik på området och på bästa sätt kunna jobba
förebyggande. Vi tar inte med de döda kvinnorna. Det
förekommer att man könsstympar döda kvinnor - jag
skulle kalla det likskändning. Om man som kvinna
har kunnat undgå övergreppet under hela sin livstid
kommer man kanske inte undan den dag man har gått
bort. Vi måste börja våga tala om denna fråga, om att
kunna skydda den avlidna kvinnans kropp.
I Tanzania besökte vi ett sjukhus dit unga kvinnor
kommer som skadats allvarligt av komplicerade för-
lossningar. Förlossningarna är komplicerade på grund
av att flickorna är för unga och för späda för att föda
barn. De får fistlar som leder till skador som i sin tur
leder till att flickorna överges eller får ett oerhört
svårt liv. På sjukhuset i Dar es Salaam kan de opere-
ras och få möjlighet till ett någorlunda normalt liv
igen. Ett liknande sjukhus finns i Addis Abeba.
Många läkare från olika länder i Afrika har besökt
sjukhuset i Addis Abeba och lärts upp där. En annan
fråga som vi tidigare tagit upp i kammaren är dry sex
och kopplingen till den ökade smittrisken när det
gäller hiv/aids.
Varför tar jag upp könsstympning, dry sex och
hiv/aids? Jo, därför att de ofta är symtom på ett väl-
digt ojämställt samhälle. Det är resultatet av att man
inte kommit längre när det gäller att förändra villko-
ren för kvinnor. Det visar på att vi måste ha männen
med oss i arbetet. En av de kvinnliga parlamentari-
kerna som jag mötte i Lusaka sade: Vi kvinnor är i
dag medvetna om hur viktigt det är med jämställdhe-
ten för att bekämpa hiv/aids, könsstympning och
andra övergrepp som drabbar kvinnor, men männen
kommer inte på konferenserna. De kommer inte och
blir sällan inbjudna till de diskussioner som handlar
om jämställdhet. Det tror jag vi kan se, fast i mycket
mindre skala, i många olika länder.
Ett annat område som jag tror man måste fokusera
på är att ge kvinnojourerna större möjlighet att jobba
tillsammans med kvinnojourer i våra samarbetslän-
der. Med detta hjälper man enskilda kvinnor, men
man bygger samtidigt i de berörda länderna, på sam-
ma sätt som vi har gjort här i Sverige, upp en kunskap
om mäns våld mot kvinnor. Vad är det som gör att en
kvinna kan lämna en man som misshandlar henne?
Vilka mekanismer och förutsättningar behövs för att
kvinnorna ska kunna leva självständigt och försörja
sig och, oftast, sina barn?
Samtidigt som det finns stor uppslutning bakom
det faktum att kvinnors villkor måste stärkas om
fattigdomen ska kunna utrotas är fortfarande okun-
skapen om kvinnors villkor stor i olika samhällen. Jag
tror att vi kommer att återkomma till många av de här
frågorna här i kammaren efter jul när vi ska tala om
Globkoms arbete.
Fru talman! Jag ska bara säga några korta me-
ningar till. Jag vill gärna nämna ett land, nämligen
Botswana.
Sveriges bilaterala samarbete med Botswana av-
vecklades 1998. Botswana ansåg då att man själv
skulle kunna klara att finansiera sin utveckling med
egna medel. Det har jag inga invändningar emot. Jag
tycker att det var väldigt positivt att Botswana hade
den positiva utvecklingen. Men samtidigt är Botswa-
na ett av de länder som hårdast drabbats av hiv/aids
och som också jobbar hårt för att vända utvecklingen.
Med tanke på den fruktansvärda situationen vill jag
alltså ändå understryka vikten av att Botswana även
fortsättningsvis inkluderas i vårt bistånd när det gäller
den del som handlar om hiv/aids. Och här finns en
struktur. Även om vi inte har biståndsarbetare kvar på
vår ambassad i Botswana har vi ändå en struktur
genom det regionala kontor som nu har flyttat till
Lusaka i Zambia från Harare och som just ska foku-
sera på och jobba med hiv/aidsfrågorna.
Fru talman! Jag tror att vi måste fundera ytterliga-
re på vilka strategier vi ska jobba efter för att kunna
se till att de skrivningar vi antog i Kairodeklarationen
ytterligare kan stärkas. I dag är jag tvärtom rädd att
det vi antog i Kairo + 10 kommer att rivas upp.
USA:s president George Bush har aviserat att han
avser att göra det. Han har också stöd av en del mus-
limska länder, påven och en del andra med konserva-
tiva inställningar. Detta skrämmer mig. Redan har
dessa uttalanden lett till att man blockerar ett viktigt
arbete inom FN. Här tror jag att det är väldigt viktigt
att regeringen känner att man har hela kammaren
samlad bakom sig och att vi tillsammans gör vad vi
kan för att stoppa det aviserade hotet mot Kairodekla-
rationen.
Anf. 129 Rosita Runegrund (Kd)
Fru talman! Carina tog upp att man i riksdagen är
mer informerad om NEPAD än vad de afrikanska
parlamenten är. Då kan jag för protokollets skull
nämna att AWEPA förra fredagen anordnade en kon-
ferens i Köpenhamn där just detta framkom, nämligen
att parlamentsledamöter från olika afrikanska länder
inte hade en aning om detta med NEPAD. Det är en
överenskommelse, en vision som de afrikanska ledar-
na har antagit, och precis som Carina säger får vi vara
försiktiga så att inte den rika världen så att säga
övertar NEPAD.
Jag skulle vilja höra med Carina, när det gäller
den demokratiutveckling som ska ske, om hon stöder
att vi har de här dialogerna, att svenska parlamenta-
riker har dialogkontakter med de afrikanska parla-
mentarikerna och att vi kan utöka det samarbetet.
Anf. 130 Carina Hägg (S)
Fru talman! Jag tror att Rosita har gjort samma
konstaterande som jag: När NEPAD kommer upp till
diskussion och afrikanska parlamentariker är närva-
rande är det genom den typ av biståndsinsatser som
AWEPA eller andra organisationer bedriver. Det
visar också på vikten av att ha den typen av dialog för
att tillsammans kunna diskutera sådana här viktiga
frågor. Det är naturligtvis viktigt.
Men jag har också känt att det finns en tendens till
någonting som vi ska vara väldigt vaksamma på.
Zimbabwes president Mugabes ambition är nog att
skapa split mellan västvärlden och en del afrikanska
länder för att stärka sin egen ställning. Lite av detta
har han i dag fått stöd för i en del länder. Här tycker
jag att vi ska vara både försiktiga och observanta och
ta detta till intäkt för att ha både fördjupade och tätare
dialogkontakter. Jag är lite orolig över tendenserna -
de kanske ännu inte är så starka, men de finns där -
att man lägger skulden så pass mycket utanför det
egna ansvarstagandet i det egna landet i frågor som vi
ändå gemensamt kan hantera lokalt. Det här är nå-
gonting som vi måste vara observanta på.
Anf. 131 Rosita Runegrund (Kd)
Fru talman! Jag håller med Carina om att vi ska
vara observanta på detta. På den konferens i Köpen-
hamn som jag nämnde var budskapet till de afrikans-
ka parlamentarikerna: Väck frågorna i era egna par-
lament! Ställ era regeringar till svars för vad som
händer när det gäller korruption och demokratiut-
veckling! Men det är ändå intressant att Carina stöder
detta med att vi kan utveckla dialogen parlamentari-
ker-parlamentariker.
Anf. 132 Carina Hägg (S)
Fru talman! Jag tror att det är viktigt att konstatera
när man känner att dialogen kanske inte riktigt har
fungerat eller att det finns en väldigt skild syn på hur
man ska använda sitt parlamentariska mandat. Även
om vi har olika förutsättningar menar jag att vi kan
göra väldigt mycket på ett väldigt enkelt sätt. Hur
hittar vi en dialog? Hur stöder vi ett annat parlaments
arbetssätt så att man kan göra mycket mer av sitt
parlamentariska uppdrag? Det kan gälla att bekämpa
hiv/aids och att vara tydlig där, att koppla good go-
vernance till livsmedelssäkerhet eller att sätta sig ned
och skriva ihop lite synpunkter kring NEPAD. Det är
möjligt att dessa konkreta insatser försvinner i det
internationella "konferensandet". Jag tror att vi ska
fundera på hur vi ska kunna utveckla det parlamenta-
riska samarbetet och vilka strukturer och former som
kommer att vara de mest konstruktiva framöver.
Anf. 133 Ewa Björling (M)
Fru talman! I ungefär 15 år har jag arbetat med,
eller rättare sagt med stor passion vikt en stor del av
mitt vakna liv åt, någonting som är så litet att man
inte ens kan se det med blotta ögat. Det är ett virus
ungefär av storleken 100 nanometer, det vill säga 10-9
meter. Det är så litet att man inte ens kan se det i ett
vanligt mikroskop. Ändå är detta virus så intelligent
att ingen människa ännu har lyckats överlista det, det
vill säga skapa ett vaccin.
Som ni förstår är jag hivforskare. Som sådan har
jag med stort intresse följt biståndsdebatten, även
utanför riksdagen, under många år. Därför känns det
extra betydelsefullt för mig att som riksdagsledamot
få arbeta med just de här frågorna från en annan syn-
vinkel än den jag tidigare haft.
Den allra viktigaste aspekten, som jag ser det med
mitt tidigare bagage, är att det är väldigt hög tid att
börja se på biståndsfrågorna med nya ögon. Många av
er har varit inne på det här i dag. Många har också
talat om att vi har bedrivit ett traditionellt bistånd i
mer än 30-40 år. Jag tror att det nu är väldigt viktigt
att våga börja diskutera också kvalitet och inte bara
kvantitet. Det handlar alltså inte bara om enprocents-
målet och hur mycket vi ger av vår BNP. Det är na-
turligtvis också viktigt, men det vore intressant om vi
också kunde ta tag mer i kvalitetsfrågan. Det är nå-
gonting jag hoppas att vi kommer att göra i vår, fram-
för allt när vi ska diskutera Globkomutredningen.
Vad vi verkligen behöver är nämligen mer nytän-
kande när det gäller utformningen av vårt bistånd. Vi
behöver mer gemensamt agerande med andra länder
för att få en bättre effekt där ett plus ett blir mer än
två, alltså synergitänkande i högre grad. De allra
största problemen i dag finns i Afrika, där en tiondel
av jordens befolkning bor söder om Sahara. Det gäl-
ler att verkligen fokusera på denna kontinent, där ett
stort antal länder brottas med både fattigdom och hiv.
Det är här situationen är allra mest allvarlig och akut,
även om jag är fullständigt medveten om att andra
delar av världen också har stora problem.
I dag har vi över 40 miljoner hivsmittade i värl-
den, och ungefär 75 % av dessa befinner sig i Afrika.
Många miljoner har redan dött i aids, och flera miljo-
ner barn under 15 år är föräldralösa på grund av hiv.
Den här listan kan vi göra hur lång som helst. Flera
av er har också gett exempel i dag.
Men nu är läget så allvarligt att man i flera afri-
kanska länder, framför allt i mindre samhällen och
byar, ser en infrastruktur som antingen håller på att
falla sönder eller redan har fallit sönder. Då tänker jag
på att till exempel två lärare av tre redan har dött i
aids, och många barn som förutom att vara föräldra-
lösa är då också lärarlösa, det vill säga de får inte
någon utbildning. Det innebär en framtid som är helt
utsiktslös.
Jordbrukarna brukar inte längre sin mark - inte på
grund av torka utan på grund av att de är så sjuka av
immunbristsyndrom att ingen kraft finns kvar att
plöja marken. Det gör i slutändan att bristen på mat
ökar.
Läkaren som sköter den lokala sjukvården finns
inte heller kvar. Han kan varken stödja jordbrukaren,
läraren eller ens vaccinera de barn som bor i byn mot
andra sjukdomar som de kan drabbas av. När jag
tänker på andra sjukdomar finns det faktiskt en hel
del bra vaccin i dag. Men det här gäller inte för att
vaccin inte finns utan för att läkaren själv är också
sjuk och inte kan utföra sina sysslor.
Förutom hiv som orsak till en för tidig död finns
det närmare tre miljoner människor i världen, varav
två miljoner barn, som dör av sjukdomar som det
faktiskt finns vaccin mot i dag. Som exempel dör
700 000 per år i mässling i Afrika. Alla vet att det
finns ett effektivt vaccin.
Ännu fler riskerar att dö i onödan om inte rika
länder hjälper u-länderna att till att börja med göra
vaccinerna mer tillgängliga. Jag skulle vilja vara ännu
mer drastisk och säga att i Afrika är läget så allvarligt
att snart kommer en hel kontinent att gå under om vi
inte gör mer.
I januari 2000 var hiv och global säkerhet för
första gången med på FN:s säkerhetsråds agenda. Det
är på den nivån som hiv måste fortsätta att diskuteras
och där det behöver börja göras något ordentligt. För
en kort tid sedan hade vi en konferens med efterföl-
jande debatt angående hiv och global säkerhet här i
riksdagen. Det var inte en enda sekund för tidigt. Vi i
de rika länderna måste hjälpas åt tillsammans och
våga diskutera verkligheten som den är när vi talar
bistånd.
Många gånger när jag har talat med människor på
olika platser i världen och har berättat att jag arbetar
med hivforskning säger de: "Jaså, du menar aids som
drabbar narkomaner och homosexuella. Nej, det är
ingen risk för mig för jag tillhör inte de grupperna."
Då brukar jag svara: "Vi tillhör alla samma grupp,
Homo sapiens. Vi är alla människor, och vem som
helst kan bli hivsmittad - oavsett om man är hetero-
sexuell, homosexuell eller droganvändare."
I Sydafrika har vi andra skräckexempel. En del
sydafrikaner tror att bästa sättet att bota sig mot hiv är
att ha samlag med en oskuld - gärna ett barn.
Oavsett vad man säger handlar det i nästan alla
fall om att man inte har tillräcklig faktakunskap.
Därför är det ganska uppenbart att vi behöver bidra
med mer kunskap om hiv, informera om hiv, i större
grad bedriva preventionsarbete. Här i Sverige har vi
både varit och är fortfarande ett föregångsland när det
gäller de sakerna. På ett mycket tidigt stadium insåg
vi vikten av att bedriva en bra prevention, och därige-
nom har vi kunnat hålla vår hivspridning på en inter-
nationellt sett väldigt låg nivå. Den kunskapsöverfö-
ringen kan vi bidra med.
Vi behöver i högre grad än i dag bidra med sjuk-
vård och medicin i de fattigaste länderna. Observera
att jag säger "i" och inte bara "till". Min fasta överty-
gelse är att allt detta behöver göras på ett annat sätt,
genom hjälp till självhjälp, för att få synergieffekten.
För att nå millenniemålet att halvera världens fattig-
dom måste man ta till vara på kunskaper, framgångs-
exempel, egna förmågan och motivationen, som
många fattiga själva faktiskt har. Vi behöver även här
en tro på den egna individens kraft och vilja att kunna
själv. Det kräver att vi också finns där och bidrar
aktivt med hjälp till självhjälp, på plats i Afrika. Vi
behöver se till att informationen ökar, att vi skapar
delaktighet, se till att socialt ansvarstagande existerar
och att humanitära civila organisationer över huvud
taget finns i Afrika.
Samtidigt gäller det för oss att inse att alla männi-
skor är unika och att vi kan anpassa vårt budskap så
att det träffar så rätt som möjligt, oavsett kulturella
skillnader. Det är ingen lätt uppgift. Vi måste också
komma ihåg att visa en stor respekt för afrikanskt
synsätt, att det kan vara annorlunda utan att det är fel
i våra ögon.
Moderaternas förslag att stödja organisationer
som arbetar för att minska hiv, stödja hivprevention
och göra mer specifika satsningar och bygga upp till
exempel laboratorier med kompetens lokalt på plats
är ett viktigt steg i den riktningen. Jag kan hålla med
om att det är i det stora hela ett litet steg, men det är
ändå en tydlig markering att börja tänka mer nytt.
Eftersom jag är sista talare har jag inte fått repli-
kera på någon i dag. Därför tänkte jag kort kommen-
tera några saker.
Den första gäller reservation 2 angående HBT,
homosexuella, bisexuella och transpersoner. Jag hål-
ler fullständigt med Berndt Ekholm - jag kunde inte
ha sagt det bättre själv, det är precis vad det handlar
om - att det här ska ingå i mänskliga rättigheter.
Jag måste få kommentera vad Birgitta Ohlsson
från Folkpartiet sade. Nu är hon inte kvar i kammaren
längre utan jag får föra följande till protokollet. Bir-
gitta Ohlsson kritiserade Moderaternas biståndspoli-
tik. Vi är här för att debattera varandras förslag, men
jag tycker att man åtminstone ska hålla sig till saklig
grund. Oavsett om vi moderater har beslutat att av-
sätta mindre summor än övriga partier måste man titta
på innehållet. Vi fokuserar på Afrika, vi fokuserar på
hivprevention, vi fokuserar på UNAIDS, de som
stöder hivprevention, vilket är tvärtemot vad Birgitta
Ohlsson sade. Jag tycker att man ska studera sina
motståndares förslag innan man debatterar dem.
Jag vill skicka med en sak till. Alla talar om
hiv/aids. Skilj på de båda. Hiv - Human Immunodefi-
ciency Virus - är viruset, och aids är syndromet som
man drabbas av när man är smittad av hiv. Man kan
inte stoppa aids, men man kan stoppa hiv. Man kan
stoppa att bli smittad av hiv genom vaccin, genom
prevention. Har man väl fått hiv kan man bara bromsa
aids med hjälp av de bromsmediciner vi känner till i
dag.
Allra sist vill jag att alla tar med sig någonting
hem att fundera på. Det finns en viktig sak som vi
som parlamentariker kan göra på en gång, nu i kväll,
oavsett budget eller ej. Det kostar bara lite personligt
engagemang. Vi kan börja med att tänka på att vi alla
kan vara budbärare för globalt socialt vaccin mot hiv.
Hur gör vi det? Jo, vi går ut och vågar tala om san-
ningen, det vill säga att alla kan smittas och hur man
skyddar sig mot hiv. Ju fler parlamentariker som gör
detta och ju högre politisk nivå hivdebatten kan nå,
desto snabbare kommer övriga världen att vakna till
någonting som man i många fall väljer att blunda för i
dag - inte minst i Afrika, där i många fall medvetan-
det om hiv är mikroskopiskt litet.
Anf. 134 Kent Härstedt (S)
Fru talman! Jag har bett att kort få ta till orda i
slutet av debatten för att vifta fram barnrättsfrågorna.
Vikten av att satsa bistånd för världens barn har
nämnts från talarstolen i dag, i olika utsträckning och
med olika betoning, men säkert alla med samma
uppriktiga ambition.
Jag anser att biståndssatsningar på just barn och
barnrättsfrågor är oerhört avgörande för om vi ska
lyckas med biståndssatsningarna framgent.
Varje dag dör 30 000 barn i världen, de flesta på
grund av sjukdomar, som ganska enkelt går att bota.
En stor del av världens barn lever i fattigdom, och
även i de rika länderna ökar nu klyftorna mellan barn
och barn. Det är ganska anmärkningsvärt när vi tittar
på vilka problem vi ser i den fattiga världen, där barn
håller på att gå under i fattigdom och svält. Samtidigt
har vi i den rika världen också problem med våra
barn, men det är bara det att här är problemet övervikt
och fetma. Inte sällan stressar vi våra barn, eller ock-
så blir barnen stressade av sina föräldrars stress. Detta
har börjat sätta sina tydliga spår i barnens hälsostatis-
tik.
Ett av fyra barn i världen lever i absolut fattig-
dom, vilket betyder att de lever på mindre än 9 kr om
dagen. 150 miljoner barn är undernärda, och mer än
120 miljoner barn saknar möjligheten att gå i skolan,
de flesta av dem flickor.
En rapport från Rädda Barnens amerikanska sys-
terorganisation har lanserat rapporten State of the
World s Mothers, som visar hur barn och deras möd-
rar drabbas av krig och konflikter.
Av världens flyktingar är 28 miljoner kvinnor och
barn. För 100 år sedan var 5 % av krigens offer civila.
I andra världskriget var det 65 %. I dagsläget är an-
delen civila offer i krig och konflikt 90 %. Av dem är
hälften barn. Det är kanske någonting att reflektera
över inför det som alla förväntar kommer att bli ett
krig i Irak.
Jag sade att jag anser att biståndssatsningar på
barn är oerhört avgörande. Jag tycker mig ha sett när
jag de senaste åren har rest till olika platser runtom i
världen hur barnens utsatthet blivit allt tydligare. När
jag reser i Zimbabwe och Zambia ser jag i dag hur -
min företrädare här i talarstolen får förlåta mig -
hiv/aids-katastrofen har antagit ett barns ansikte. Det
är helt tydligt att vi nu ser samhällen växa fram där en
hel generation mer eller mindre har gått under, sam-
hällen som i dag består av gamla människor och barn.
I dag dignar många av länderna i Afrika söder om
Sahara under utlandsskulder. Man betalar faktiskt
mer i ränta på sina skulder till den rika världen än
man har råd att satsa på kontinentens 300 miljoner
barn. Man betalar mer i ränta än man har råd att satsa
på hälsa, skola och utveckling.
I Öst- och Centraleuropa är det många länder där
barn och ungdomar i dag växer upp med sämre förut-
sättningar än under den sista tiden i sovjetväldet. Jag
längtar inte på något sätt tillbaka, men jag vill betona
värdet och vikten av att vi framgent verkligen satsar
resurser på barn och ungdomar i de här länderna. Jag
tror att det är vägen till framgång för många av de här
länderna att just ungdomarna och barnen får goda
uppväxtvillkor.
Anf. 135 Birgitta Ahlqvist (S)
Fru talman! Eftersom ingen har pratat om bistån-
det till samarbetet med Central- och Östeuropa vill
jag säga några ord om det.
Förra året i juni beslutade vi här i riksdagen om
ett nytt program för samarbetet med Central- och
Östeuropa för perioden 2002-2003. Riktlinjerna för
det här samarbetet är tre.
För det första ska vi främja EU-anpassningen i
kandidatländerna och Rysslands, Vitrysslands och
Ukrainas integration i Europa.
För det andra ska vi se till att främja relationerna
med Sverige.
För det tredje ska jämställdhetsperspektivet prägla
samarbetet.
När vi beslutade om det här nya programmet fast-
slog vi också att från och med 2004 ska programmen
övergå i permanenta anslag. Vi ansåg att vid medlem-
skapet i EU bör utvecklingssamarbetet med kandi-
datländerna fasas ut och kraften i stället inriktas på
Ryssland, Vitryssland och Ukraina.
Man kan säga att från och med 2004 startar en ny
fas i samarbetet med Central- och Östeuropa. Vi får
en ny politisk karta och ett nytt permanent anslag till
öst.
Efterfrågan på stöd från länder på andra sidan EU-
gränsen kommer säkert att bli större och välfärds-
klyftan likaså, eftersom reformarbetet i Ryssland och
Ukraina inte gått lika fort som i kandidatländerna. I
Vitryssland har det i stort sett stått stilla.
Därför kommer det att behövas mera resurser till
dessa stater efter 2004, vilket vi också föreslår, som
Berndt Ekholm tidigare nämnde i sitt inlägg. Summan
blir då 800 miljoner.
Förutom ökade resurser måste även andra föränd-
ringar till. När det gäller att kunna utöka hjälpen mot
öst handlar det alltså inte bara om pengar, utan också
om organisation, struktur - och där återstår en hel del
att göra - och naturligtvis annat nytänkande. Vi måste
våga pröva nya organisationsmodeller, och det är
viktigt att arbetet ligger så nära de människor och det
samhälle som berörs.
Ett exempel är det jag har kämpat mycket för up-
pe i Norrbotten, Barentssekretariatet, som skulle
kunna bidra till att öka integrationsprocessen i norra
Europa och främja det gränsöverskridande arbetet.
Behovet av samordning och information är mycket
stort. Det här institutet skulle även kunna inrymma
Sidas personal. På samma sätt skulle Östersjöinstitu-
tet kunna inneha personal för den södra regionen.
Vi måste alltså vidareutveckla dialogen och sam-
arbetet med regionerna och kommunerna, och även
frivilligorganisationer, som andra har varit inne på
här i kväll.
Jag yrkar bifall till utrikesutskottets förslag.
Anf. 136 Rosita Runegrund (Kd)
Fru talman! Jag skulle bara vilja ta upp det som
Birgitta Ahlqvist sade om att ingen hade pratat om
Öst- och Centraleuropa. Jag tog upp det i mitt anfö-
rande, även när det gällde utgångspunkten jämställd-
het och uppvärdering av kvinnors situation.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Birgitta
Ahlqvist: Är hon beredd att kämpa för att även gräns-
bevakning och kamp mot den organiserade brottslig-
heten bör få status som ett eget huvudområde i sam-
arbetet med östländerna?
Anf. 137 Birgitta Ahlqvist (S)
Fru talman! De här två sakerna som Rosita Rune-
grund tar upp är väldigt viktiga att jobba för. Vi har
stora problem med detta uppe i Norrbotten. Om det
ska vara speciellt område eller ej kan jag inte svara på
här, men att arbeta för de frågorna är naturligtvis
oerhört viktigt.
Dokument
Beslut
Anslag till internationellt bistånd (UU2)
Riksdagen godkände regeringen förslag om 17,1 miljarder kronor i anslag till internationellt bistånd för 2003. Biståndsramen blir därmed 0,81 % av den beräknade bruttonationalinkomsten (BNI) för 2003.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag