Integritetsskydd vid signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet

Herr talman! Vi lever i en tid då säkerhetsläget i Europa är det allvarligaste sedan andra världskriget. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har brutit sönder den europeiska säkerhetsordningen. Samtidigt ser vi ett aggressivare underrättelsearbete mot Sverige, omfattande cyberattacker och systematiska försök till påverkan riktade mot våra demokratiska institutioner.

I ett sådant läge är tillgången till kvalificerade underrättelser avgörande. Vi i Sverige måste kunna förstå omvärlden, upptäcka hot i tid och ge våra beslutsfattare ett så bra underlag som möjligt. Här spelar försvarsunderrättelseverksamheten en central roll, och inom den verksamheten är signalspaningen ett av de viktigaste verktygen.

Signalspaningen ger information om militära förmågor, om cyberhot, om terrorrelaterad verksamhet och om främmande makters agerande. Den informationen kan vara avgörande både för att skydda Sverige och för att bidra till säkerheten i vårt närområde.

Samtidigt, herr talman, är det självklart att en verksamhet som signalspaning måste omges av ett starkt integritetsskydd. Det är just därför Sverige har byggt upp ett mycket omfattande system av kontrollmekanismer kring signalspaningen. Det handlar om flera olika nivåer av rättssäkerhet och tillsyn.

För det första krävs tillstånd i förväg. Signalspaning får inte bedrivas hur som helst utan måste prövas av en särskild domstol. För det andra finns en särskild tillsynsmyndighet som löpande granskar verksamheten. För det tredje sker återrapportering till regeringen och till riksdagen om hur lagstiftningen tillämpas och hur integritetsskyddet fungerar.

Den skrivelse vi behandlar i dag är just en sådan redovisning. Den är en del av det system för demokratisk kontroll som riksdagen tidigare har beslutat om.

Herr talman! Det är viktigt att komma ihåg att lagstiftningen om signalspaning har vuxit fram under lång tid och genom breda politiska överenskommelser. Regelverket har också utvecklats successivt för att stärka integritetsskyddet. Vi har alltså ett system som ger våra myndigheter möjlighet att inhämta nödvändig underrättelseinformation och som samtidigt sätter tydliga gränser för hur verksamheten får bedrivas. Det är i grunden en bra balans.

Å ena sidan behöver vi ett effektivt underrättelsearbete i en allt osäkrare värld. Å andra sidan ska vi värna den personliga integriteten och de fri- och rättigheter som är grundläggande i vår demokrati. I dagens säkerhetsläge är det viktigt att vi inte ställer dessa två värden mot varandra – tvärtom är båda nödvändiga. Ett samhälle som inte kan skydda sig mot yttre hot riskerar att få sina friheter urholkade, men ett samhälle som inte värnar sina fri- och rättigheter riskerar att förlora det som vi ytterst vill försvara. Det är därför kontrollsystemen kring signalspaningen är så viktiga. De säkerställer att verksamheten bedrivs inom lagens ramar och att integritetsskyddet upprätthålls.

Försvarsutskottet konstaterar i sitt betänkande att regeringens redovisning uppfyller de krav som riksdagen tidigare har ställt. Utskottet föreslår därför att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna. Det är ett helt rimligt ställningstagande.

Sverige behöver en stark försvarsunderrättelseverksamhet. Den ska bedrivas under demokratisk kontroll och med respekt för individens integritet.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Säkerhetsläget i vår omvärld har förändrats snabbt och i grunden. Vi ser ett alltmer aggressivt Ryssland, ett ökande antal cyberangrepp och informationspåverkan riktad mot vårt öppna samhälle. Samtidigt gör teknikutvecklingen att hot kan riktas mot oss långt innan ett militärt angrepp ens är aktuellt.

I den verkligheten är kunskap om omvärlden en av de viktigaste säkerhetspolitiska resurser ett land kan ha. Det är därför försvarsunderrättelseverksamheten, och inte minst signalspaningen, spelar en så central roll för Sveriges säkerhet. Signalspaning ger såväl regeringen som Försvarsmakten och andra myndigheter den information som krävs för att förstå hot, fatta beslut och skydda oss i Sverige.

I en demokrati räcker det inte att verksamheten är effektiv, utan den måste också vara legitim. Signalspaning kan innebära intrång i den personliga integriteten. Därför är det avgörande att verksamheten är tydligt reglerad, som i Sverige, och att det finns starka kontrollmekanismer.

I den skrivelse som behandlas i detta betänkande redovisar regeringen uppföljningen av signalspaningen under hela år 2024. Den visar att tillsynsmyndigheten Siun, alltså Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten, genomförde ett trettiotal granskningar och att inga otillbörliga åtgärder konstaterades. Det är ett bra och grundläggande besked. Det visar att de kontrollsystem som riksdagen – vi – har byggt upp fungerar.

Sverige har i dag ett system där signalspaning kombineras med domstolsprövning, oberoende tillsyn och politiskt ansvar.

Det är en modell som värnar både säkerheten och den personliga integriteten. Samtidigt går de tekniska och säkerhetspolitiska förändringarna mycket snabbt. Underrättelseverksamhet handlar i dag inte bara om traditionell militär underrättelseinhämtning utan också om cyberangrepp, påverkanskampanjer, informationspåverkan och avancerade tekniska system där signalspaning, dataanalys och artificiell intelligens vävs samman alltmer.

Det är i detta sammanhang som Socialdemokraternas reservation i betänkandet ska förstås. Det handlar inte om att kritisera den verksamhet som Sverige bedriver i dag, herr talman. Vi vill framhålla att det handlar om att säkerställa att Sverige också i morgon har världsledande signalspaning. Underrättelseförmåga byggs inte upp i en kris, utan den byggs upp över tid genom forskning, kompetens och starka institutioner. Detta ansvar vilar ytterst på staten och på oss här i riksdagen.

Vi menar att Sverige inte bara ska ha en fungerande signalspaningsverksamhet utan också ska säkerställa att den ligger i framkant även i framtiden. Pålitliga underrättelser om omvärlden är avgörande för att Sverige ska kunna föra en självständig utrikes- och säkerhetspolitik. Därför menar vi socialdemokrater att regeringen bör ta tydligare initiativ för att vidmakthålla och utveckla svensk kompetens och förmåga inom signalspaningsområdet. Det handlar om mer än bara budgetunderlag och budgetposter. Det här handlar om strategisk förmåga.

För det första handlar det om kompetens. Sverige måste kunna utbilda och behålla några av Europas främsta experter inom kryptologi, cybersäkerhet och dataanalys.

För det andra handlar det om teknologisk utveckling. Den tekniska utvecklingen förändrar snabbt hur information kan inhämtas och analyseras, och Sverige måste även här ligga i framkant.

För det tredje handlar det om organisering och ansvar. Vi menar att det bör göras en inventering av hur arbetet i dag är organiserat och hur ansvaret för säkerhet, utveckling och robusthet ser ut inom signalspaningsområdet.

Detta är i grunden en fråga om statens långsiktiga kapacitet och förmågor. Sverige är ett litet land, men vi har historiskt varit starka inom avancerad teknik, forskning och underrättelseanalys. Sverige är ett ingenjörsland. Den traditionen ska vi bygga vidare på.

För mig som socialdemokrat är detta också en fråga om en ansvarstagande säkerhetspolitik. Staten måste ha förmågan att förstå hot mot landet och analysera dem och också ha institutioner som klarar att göra detta även när säkerhetsläget försämras.

Vår uppgift här i riksdagen är att värna både säkerhet och integritet. Därför behövs en stark försvarsunderrättelseförmåga, tydliga lagar, effektiv tillsyn och en långsiktig strategi för svensk kompetens inom signalspaning och signalbehandling.

Jag står därför bakom reservationen om att värna och utveckla svensk signalspaningsverksamhet. Det handlar ytterst om Sveriges säkerhet, självständighet och demokrati.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 1 april.)