Anf. 8 Annicka Engblom (M)
Fru talman! Det händer inte varje dag att jag trycker på den gröna instämmandeknappen när det är en talare från oppositionen, i det här fallet Socialdemokraterna i form av Clas-Göran Carlsson. Jag gjorde just detta av den anledningen att han i sitt anförande uttryckte precis min uppfattning i frågan om det ärende som vi just nu behandlar, nämligen regeringens årliga redogörelse för hur kontrollen av den svenska försvarsunderrättelseverksamheten har fungerat med hänsyn till den personliga integriteten. Jag vill säga det en gång till: Hur kontrollen av den svenska försvarsunderrättelseverksamheten har fungerat med hänsyn till den personliga integriteten.
Hur USA eller andra länder kontrollerar sina egna underrättelsetjänster med hänsyn till den personliga integriteten åligger dem själva att välja. Vi ska vara stolta över det sätt på vilket vi har riggat vårt system.
Fru talman! Sedan lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamheten, eller signalspaningslagen som vi kallar den kort och gott, antogs den 1 januari 2009 omfattas signalspaning av både tillståndsgivning och kontroll, allt reglerat i lag. För kunskaps skull går det i korthet till så att FRA hos Försvarsunderrättelsedomstolen söker tillstånd vad gäller det som inhämtningsuppdraget kommer att omfatta och vilka signalbärare det handlar om. Och signalbärare är det som vi använder i alla vår kommunikation. Det kan vara satellittrafik, signaler mellan master och kabeltrafik. Till detta kommer vilka sökbegrepp som får användas och vilka villkor i övrigt som behövs för att begränsa intrånget i den personliga integriteten.
Inhämtning, förstöring och rapportering kontrolleras löpande av Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamhet, Siun, som rapporterar det till regeringen, som i sin tur redogör för detta för riksdagen. Försvarsunderrättelsedomstolen står i sin tur under tillsyn av Justitieombudsmannen, Justitiekanslern och Datainspektionen. Dessutom finns det vid FRA ett integritetsskyddsråd som löpande bedriver internkontroll av underrättelseinhämtningen på myndigheten för att säkerställa integritetsskyddet.
Siun i sin tur samverkar också med Datainspektionen och med Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, där bland annat fru talmannen ingår.
Varför allt detta? Jo, signalspaning och underrättelseinhämtning måste per definition alltid avvägas mot den enskildes integritet. Underrättelseinhämtning kan ske antingen med öppna eller hemliga källor och kan egentligen bedrivas av vem som helst. Men om en stat bedriver underrättelseinhämtning är det i ett rättssamhälle viktigt att det regleras i lag och att den enskildes rätt beaktas.
Fru talman! Hur gick det till innan signalspaningslagen fanns? Var det fritt blås? Bestod FRA av nyfiket folk som kikade in på människors hemligheter? Nej, så har det aldrig varit. Vid myndigheten har det alltid funnits en internkontroll, och det har alltid funnits en spårbarhet i de sökningar som de anställda gjort. Långt före integritetsskyddsrådet fanns en integritetsfunktion inom myndigheten för att värna just den personliga integriteten. Därutöver genomsyras Försvarets radioanstalt av en mycket speciell kultur där hänsyn till det man jobbar med, syfte och hantering alltid tas.
Fru talman! Vi befinner oss i kammaren för att debattera årets skrivelse. Vi kan konstatera att varken Siun eller integritetsskyddsrådet vid FRA har några synpunkter eller förslag till åtgärder mot den underrättelseinhämtningsverksamhet som bedrevs under 2012. Efter inledande intrimning av både tillståndsgivare och kontrollorgan kan vi konstatera att uppföljning och granskning av signalspaning fungerar väl.
Det finns dock inget som inte kan bli bättre. Regeringen bedömer att det framöver kan finnas behov av en fördjupad uppföljning av lagstiftningens konsekvenser, vilket torde svara på Miljöpartiet och Vänsterns önskan om fördjupad uppföljning. Det är något som också utskottet har bejakat i sitt betänkande. Man ser det som befogat att genomföra en sådan här fördjupning eller uppföljning inom några år.
Fru talman! Utan spaning ingen aning, är uttrycket som vi hört många gånger och som kanske uppfattas som något slitet. Men utan det viktiga arbete som de anställda vid bland annat Försvarets radioanstalt bedriver hade den nationella säkerheten och situationen för svenska medborgare som av olika anledningar befinner sig utanför våra gränser varit mycket osäker.
Det är en nationell nödvändighet för Sverige att ha en väl fungerande underrättelsetjänst. Detta borde egentligen vara självklart för alla som tänker efter. I grunden handlar det nämligen om vår frihet, trygghet och självständighet som nation, för det är bara den egna informationen man kan lita på till hundra procent.
Trots den allmänna och positiva uppfattningen och känslan att vi lever i ett relativt lugnt hörn av världen lever vi i själva verket i en mycket osäker värld som många gånger är mer osäker än för 20 år sedan. Det händer mycket i vårt land, i vårt lands närhet och längre bort där svenskar har företag och anställda och deltar i volontära räddnings- eller fredsinsatser. Jag behöver bara säga Afghanistan, Somalia, Georgien, Libyen, Egypten, Syrien och Ukraina. Jag kan också nämna London, Madrid och Stockholm.
Omfattningen av spionage och säkerhetshotande verksamhet är större i dag än under kalla kriget. Hotbilden har vidgats och därmed också behovet av olika typer av information. Bland annat cybersäkerhet och internetsäkerhet har nämnts i kammaren och är en växande problematik.
I den moderna tiden är det fortsatt betydelsefullt att kunna följa olika militära utvecklingar också i vår egen del av världen. Svenska politiska och militära beslutsfattare kunde tack vare FRA sova lugnare även under kalla krigets kallaste nätter.
Fru talman! Vi ska vara stolta över det regelverk som vi riggat sedan 2009 för att värna integriteten. Många länder i världen har betydligt mindre eller till och med obefintlig kontroll av sin underrättelseverksamhet. Genom att ha en nationell underrättelsetjänst som tydligt och klart lyder under den av riksdagen stiftade lagen skyddar vi vår frihet.
Fru talman! Så några ord om de reservationer och motioner som har rests i ärendet av främst Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Båda partierna lyfter fram att skrivelsen är för tunn och vill ha ytterligare beskrivning av skeendena. Jag vet inte hur man ska kunna skriva mer om något som det inte finns något att anmärka på. Kontrollen och granskningen av underrättelseverksamheten fungerar uppenbarligen bra. Visst kan man utöka skrivelsen med några sidor till som säger samma sak, men faktum är att man inte har något att anmärka på vad gäller kontroll, uppföljning eller förstöring av den signalspaningsverksamhet som FRA bedriver.
Fru talman! Vänsterpartiets beröringsångest med USA känner vi igen. Det är riktigt att den underrättelseinhämtning som NSA bedriver har kritiserats av omvärlden och Sverige. Det är dock upp till USA att bättre kontrollera sin underrättelseverksamhet, och de kan ju titta på Sverige som ett bra exempel.
Jag upprörs över den misstänksamhet och nästan oförskämdhet som Miljöpartiet riktar mot myndighet, regering, tjänstemän och nuvarande och avgående riksdagsledamöter i alla de kontrollorgan som är satta att granska FRA:s verksamhet. Jag känner mig djupt kränkt och upprörd å deras vägnar över att deras trovärdighet, kompetens och kunskap ifrågasatts. Miljöpartiet och Peter Rådberg är skyldiga dem en ursäkt.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.
I detta anförande instämde Stefan Caplan (M) och Allan Widman (FP).