Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Integritetsskydd vid signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet

Betänkande 2013/14:FöU5

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
26 februari 2014

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Integritetsskydd vid signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet(pdf, 86 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2013/14:5 Integritetsskydd vid signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet

Beslut

Integritetsskydd vid signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet (FöU5)

Regeringen har redovisat resultatet av den granskning av signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet som har genomförts under 2012.

Den myndighet som kontrollerar den aktuella verksamheten vid FRA är Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten, Siun. Kontrollverksamheten var under 2012 ungefär lika omfattande som 2011. Resultaten av 2012 års kontrollverksamhet har inte lett till att Siun fört fram några synpunkter eller förslag till åtgärder till regeringen eller överlämnat några ärenden till någon annan myndighet.

Försvarsutskottet håller med regeringen om att Siuns kontroller bidrar till att skydda den personliga integriteten. Utskottet håller också med om att arbetet med att värna den personliga integriteten vid signalspaning är mycket viktigt och välkomnar en eventuell fördjupad uppföljning av lagstiftningen på området. Riksdagen lade regeringens skrivelse till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på samtliga motioner. Skrivelsen 2013/14:54 läggs till handlingarna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 7

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2014-02-04
Trycklov till Gotab och webb: 2014-02-18
Trycklov: 2014-02-18
Justering: 2014-02-18
Reservationer: 6
Betänkande 2013/14:FöU5

Alla beredningar i utskottet

2014-01-28, 2014-02-04

Integritetsskydd vid signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet (FöU5)

Regeringen har redovisat resultatet av den granskning av signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet som har genomförts under 2012.

Den myndighet som kontrollerar den aktuella verksamheten vid FRA är Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten, Siun. Kontrollverksamheten var under 2012 ungefär lika omfattande som 2011. Resultaten av 2012 års kontrollverksamhet har inte lett till att Siun fört fram några synpunkter eller förslag till åtgärder till regeringen eller överlämnat några ärenden till någon annan myndighet.

Försvarsutskottet håller med regeringen om att Siuns kontroller bidrar till att skydda den personliga integriteten. Utskottet håller också med om att arbetet med att värna den personliga integriteten vid signalspaning är mycket viktigt och välkomnar en eventuell fördjupad uppföljning av lagstiftningen på området. Försvarsutskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2014-02-26
Stillbild från Debatt om förslag 2013/14:FöU5, Integritetsskydd vid signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet

Debatt om förslag 2013/14:FöU5

Webb-tv: Integritetsskydd vid signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Peter Rådberg (MP)
Anf. 4 Peter Rådberg (MP)
Fru talman! Efter ett halvår av intensiv debatt om NSA:s avlyssning och spioneri mot allierade i Europa och miljontals privatpersoner runt om i världen samt avslöjandet om det nära samarbetet mellan Försvarets radioanstalt, FRA, lämnade regeringen i november förra året in skrivelsen Integritetsskydd vid signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet . Skrivelsen var på endast sex sidor och beskriver väldigt ytligt den granskande verksamheten 2012 för Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten, Siun. Kontrollverksamheten har genomförts på ungefär samma sätt som under 2011. Det handlar om totalt 22 granskningar, varav 15 av FRA. 10 av dessa granskningar genomfördes enligt signalspaningslagen. Ingen av dessa granskningar enligt signalspaningslagen har föranlett Siun att lämna några synpunkter eller förslag till FRA. Därutöver rapporteras det att Siun har utfört fyra kontroller på enskildas begäran och kontrollerat om hans eller hennes meddelande har inhämtats i samband med signalspaning och om inhämtandet av uppgifter har skett i enlighet med signalspaningslagen. Inte heller här har något otillbörligt framkommit vid dessa kontroller. Resultaten av 2012 års kontrollverksamhet har inte lett till att Siun framfört några synpunkter eller förslag till åtgärder till regeringen eller överlämnat några ärenden till någon annan myndighet. Inte heller Integritetsskyddsrådet har enligt regeringens skrivelse haft något att anmärka på och har under 2012 inte funnit något skäl att rapportera till Siun. Fru talman! Enligt Miljöpartiet lever denna knapphändiga redovisning inte upp till de förväntningar som riksdagen hade på en utförlig årlig redovisning när lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet antogs av riksdagen 2008. För att visa att regeringen tar uppdraget på allvar borde den årliga redovisningen vara mycket utförligare och innehålla fler detaljer. Med de avancerade sök- och analysverktyg som FRA har fått tillgång till av NSA öppnas oanade möjligheter till att övervaka enskilda människor. Någon samlad utvärdering och uppföljning av vilken effekt samtliga hemliga tvångsmedel haft för effektiviteten inom signalspaningen har aldrig gjorts. Det har inte heller gjorts någon analys om det har lett till att människors vardag och liv i Sverige blivit tryggare. Miljöpartiet efterlyser en redovisning av huruvida de hemliga tvångsmedlen varit effektiva i förhållande till uppsatta mål och avsett syfte och i förhållande till det integritetsintrång som har skett. Endast regeringen, Regeringskansliet, Försvarsmakten, Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen får beställa signalspaning av FRA. På så sätt kan man säga att FRA ytterst är regeringens eget underrättelseverktyg. Regeringen tillsätter dessutom medlemmarna i Försvarsunderrättelsedomstolen, Försvarets underrättelsenämnd och Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten, Siun. Även Sveriges Advokatsamfund riktar mycket skarp kritik mot regeringen med innebörden att regeringen inte följer lagen om försvarsunderrättelsedomstol. Advokatsamfundet konstaterar att regeringen i strid med lagen har underlåtit att förordna det föreskrivna antalet integritetsskyddsombud. Tre ombud saknas sedan tidigare förordnanden löpte ut den 1 december 2013. Trots nomineringar har inga nya ombud valts. Men jag måste, fru talman, säga att det kan ha skett efter detta, men när detta uppdagades var det inte så. Försvarsdepartementet har meddelat att det inte går att lämna besked om när regeringen kommer att fatta beslut. Det är mycket allvarligt att Försvarsunderrättelsedomstolens ombud inte är fulltaliga, då deras uppgift är att ta till vara enskildas integritet när domstolen prövar de önskemål om signalspaning som Regeringskansliet framställer genom FRA. Advokatsamfundet påpekar vidare i sin skrivelse att "allvarliga frågor kan resas om regeringens verkliga vilja att värna Försvarsunderrättelsedomstolens oberoende och att underkasta signalspaningen den extra kontroll som lagen syftar till". Det gäller det sätt man hanterar förordningsärenden på samt det faktum att Försvarsdepartementets två senaste statssekreterare har förordat Försvarsdepartementets rättschef att söka tjänsten som ordförande i Försvarsunderrättelsedomstolen. Advokatsamfundet påpekar att det enligt lag inte är möjligt att utse advokater som inte har nominerats av Advokatsamfundet. Miljöpartiet menar att det är olyckligt att regeringen har behandlat de så viktiga integritetsfrågorna på det sätt jag nyss angav. Vi anser att det av princip är fel att bygga upp specialdomstolar av den här karaktären och menar att Försvarsunderrättelsedomstolen inte fyller sin funktion och därför bör avskaffas. I stället bör den ersättas med tillståndsprövning av allmän domstol, så som med de hemliga tvångsmedlen i brottmål. Miljöpartiet anser att det även krävs en ökad parlamentarisk insyn i FRA:s signalspaning. Bara tre av åtta riksdagspartier har i dag insyn via den löpande granskningen. I dag sköts tillsynen av Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten, Siun, i vars nämnd partierna har fem platser. De innehas av Moderaterna, Socialdemokraterna och Folkpartiet. Två stolar står i dag tomma i väntan på att regeringen utser nya ledamöter. Vi i Miljöpartiet kräver att Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten ska utöka antalet representanter, så att alla partier får insyn i verksamheten genom att varje parti får minst en representant i Siun. Fru talman! Efter uppgifterna från den amerikanske visselblåsaren Edward Snowden om FRA:s nära samarbete med amerikanska NSA om spaningen mot Ryssland kräver Miljöpartiet ökad insyn och skärpta regler kring övervakningen. Uppgifterna om övervakningen är mycket allvarliga. Sverige ska ha samarbete med andra underrättelseorganisationer, men Sverige ska inte gå andras ärenden. Det krävs klargöranden kring vem som gynnas av att spana på exempelvis Ryssland. Det finns anledning att tro att det inte är svenska intressen som är i fokus när man spanar. Det får inte vara beställningsjobb åt något annat lands underrättelsetjänst. Därför menar vi att FRA-lagen ska rivas upp och göras om i grunden. En parlamentarisk utredning ska tillsättas som grundligt ska gå igenom hur signalspaningen och försvarsunderrättelseverksamheten ska fungera med hänsyn till integriteten, proportionaliteten och effektiviteten. Det handlar om att reglera all verksamhet oavsett om det gäller teknikutveckling, signalspaning, försvarssamarbete eller informationssäkerhet. Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 6.
Mikael Jansson (SD)
Anf. 5 Mikael Jansson (SD)
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 4. Signalspaning är Sveriges första försvarslinje. I en värld med nya hotbilder i form av global terrorism, informationsteknologiska hot och icke-konventionell krigföring är signalspaning något vi inte kan avstå. Samtidigt innebär det att den personliga integriteten hotas på ett nytt sätt: När internet skapar frihet att söka och finna skapar det och annan ny teknik också en bakdörr som gör att man som individ inte vet om man är privat eller iakttagen. Försvarets signalspaning, som söker information som inte går från en svensk adress till en annan svensk adress, är i och för sig inte den största källan till otrygghet. Det finns många missförstånd angående det svenska försvarets signalspaning. En större risk för svenska medborgares integritet är andra nationers signalspaning - internettrafiken mellan svenska adresser passerar ju regelmässigt andra länder när IP-paketet inte känner några gränser. Det är emellertid viktigt att även det svenska försvarets signalspaning granskas på ett sätt som skapar förtroende hos medborgarna. Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamhet, Siun, vakar över att signalspaningen följer lagens intentioner. Detta är en viktig parlamentarisk kontroll. Tyvärr är bara tre partier representerade i inspektionen. Detta bör ändras så att varje parti representeras av minst en ledamot. Först då kan förtroendet byggas så att vi inte får en ny missvisande debatt i stil med den förra FRA-debatten. Det är viktigt att våra duktiga medarbetare vid FRA får känna vår tacksamhet gentemot deras förnämliga arbete. Försvarets signalspaning räddar liv.
Torbjörn Björlund (V)
Anf. 6 Torbjörn Björlund (V)
Fru talman! Det betänkande vi nu debatterar bygger på en skrivelse från Siun. Det är en beskrivning av övervakningen av FRA:s verksamhet som på många sätt är viktig - och på många sätt även anmärkningsvärd. Jag vill börja med att yrka bifall till våra tre reservationer, nr 3, 5 och 6, som vi ska rösta om senare. FRA-lagen har varit omdebatterad under rätt många år - ända sedan dess tillkomst - och vi vet att vi hade olika turer när vi skulle sätta den i sjön. Inte minst var det många borgerliga ledamöter som både hade gråten i halsen och på andra sätt försökte slingra sig ur den här varianten av övervakningslagar. Det förstår jag, för det är inte så lätt att vara stringent och samtidigt göra de rätt bra saker som ska göras med en sådan här lag. Jag tror att det är viktigt att vi tar de här sakerna på allvar. Skrivelsen och den beskrivning av verksamheten som ges är fullständigt otillräcklig. Det finns egentligen ingenting i skrivelsen från Siun som säger att det har begåtts några fel. Siuns övervakning kan därför ifrågasättas, eftersom vi som Peter Rådberg var inne på känner till alla skriverier om övervakning och samarbetet med framför allt USA. Det är klart att man blir något förvånad när det inte kommer fram någonting i skrivelsen om de problem som faktiskt finns när det gäller gränsdragning och sådana saker. Vi ser att lagen är otillräcklig. Det har vi sagt från början, och även när man förändrade den tyckte vi att den skulle förändras ännu mer. Den ger nämligen, i alla fall som vi ser det, inte ett tillräckligt skydd för den personliga integriteten, och den sätter kanske inte tillräckligt bra ramar för hur underrättelseverksamheten ska gå till. Det är en sådan sak som gör att vi hävdar att lagen helt enkelt behöver ses över för att man ska se hur den ska förändras och anpassas till verkligheten. När det gäller att kritiken inte kommer fram trots mediernas skriverier om framför allt NSA och USA:s övervakning är det faktiskt anmärkningsvärt, för skrivelsen kommer precis när det är som hetast. Det är någonting man borde ta på allvar, och man kanske skulle ha haft några kommentarer om det. Att man i Siuns verksamhet inte har tillräckligt med verktyg för att faktiskt titta på det här gör att Siuns verksamhet och uppdrag, och kanske även sammansättning, måste tittas över. Vi har inte föreslagit någon konkret förändring, utan vi vill att man helt enkelt ska göra en översyn för att få en bra sammansättning och för att Siuns verksamhet ska vara adekvat för en övervakningsenhet. Vi har också varit tydliga med att det här måste göras samtidigt som man ändrar lagen om Siun ska verka på ett bra sätt: Man ser över lagen, och man ser över Siuns verksamhet för att få till någonting som verkligen fungerar. Ytterligare en punkt vi vill lyfta fram är det jag gärna återkommer till, nämligen det kontroversiella samarbete med USA som Sverige har på många olika områden. Det gäller inte minst på det här området. Mot bakgrund av den verksamhet som har avslöjats och som USA genom NSA håller på med blir det naturligtvis ännu mer kontroversiellt om vi inte kan ta ställning till ett samarbete med USA som kanske inte är bra för Sverige. Avslöjandena har visat hur USA fungerar när det gäller deras underrättelseverksamhet och deras övervakning, och det är ingenting jag tycker att Sverige ska hålla på med. Kontakterna mellan FRA, NSA och USA är kontroversiella ur flera perspektiv - framför allt för att vi vet att USA egentligen inte bryr sig. De gör sitt; de kör sitt race. Sverige, om vi medverkar där, medverkar också till att vi får en mer osäker värld, en värld som inte följer de regler som vi tycker att den ska göra, nämligen att man har ett skydd för personlig integritet och ett skydd för att människor inte ska utsättas för orättvis behandling. Det här har varit kontexten till hur USA agerar i olika länder, i Afghanistan, i Kuba på Guantánamobasen och så vidare. Man försöker övervaka det som man kallar för terrorister, men de som drabbas är mycket mer vanliga människor. Därför måste även i den delen av samarbetet med USA ses över och förändras. Annars kommer vi att hamna i samma soppa som amerikanerna har gjort med NSA-övervakningen, och det tror jag inte är bra för Sverige. Jag vill avsluta med att säga att vi måste komma ihåg att FRA har en viktig uppgift för Sverige. Det är en underrättelseverksamhet som är till för att försvara och skydda vårt land Sverige mot sådant som skulle kunna hota oss. Finns det då minsta misstanke om att man inte gör det på rätt sätt skadar man vår egen underrättelsetjänst. Av den anledningen finns det ännu mer anledning att se över både lagen och Siun och kanske också hur FRA faktiskt jobbar. Vi behöver ha en underrättelsetjänst som verkar på ett bra sätt för att skydda Sverige, men det kan aldrig vara bra att det finns misstankar om att man inte sköter sitt uppdrag på ett bra sätt och enligt lagen och att man dessutom smiter undan från den övervakning som behövs.
Clas-Göran Carlsson (S)
Anf. 7 Clas-Göran Carlsson (S)
Fru talman! Det finns mycket i vårt land som vi kan vara stolta över. Vi har stor öppenhet när det gäller det offentliga. Sveriges medborgare har god insyn in i maktens korridorer. Vi tror på ett öppet och jämställt samhälle. Vår kultur genomsyras av tanken om att kunna granska det offentliga och samtidigt värna om den personliga integriteten. Detta är något som vi ska ta vara på och känna stolthet inför. Men för att kunna fortsätta vara ett starkt land som sticker ut internationellt med vår öppenhet och tillit kräver det att vi har en god underrättelseverksamhet. Det handlar inte bara om rikets säkerhet, utan det handlar naturligtvis även om att skydda våra medborgare och våra fri- och rättigheter. I detta arbete där Sverige utmärker sig, inte trots utan på grund av att vi är ett litet och fritt land, är samarbeten med andra stater både önskvärda och nödvändiga, inte minst i en modern värld där konflikterna blir alltmer komplicerade, globala och teknologiska. Tiden då den internationella konflikten endast gällde två starka supermaktsblock är sedan länge förbi. Och det är just detta som är så viktigt, fru talman. År 2014 lever vi i en snabb och föränderlig värld. Vår styrka i omvärlden och medborgarnas säkerhet samt försvaret av våra demokratiska friheter har inte blivit viktigare än tidigare. De har alltid haft högsta prioritet, men det kräver en annan typ av försvar, en annan typ av ansvar. Att ha en smidig och stark underrättelsetjänst är inte ett hinder för demokratin. Det är en förutsättning både inom Sveriges gränser och i utlandet, i fredsbevarande insatser och så vidare. Att ha den utomordentliga nivå på signalspaning som Sverige har medför givetvis vissa förpliktelser. Vi måste göra allt vi kan för att skydda den personliga integriteten, och här blir lagstiftningen på området extra viktig. Det handlar dock inte om att bevaka personliga sms eller jobbmejl. Det handlar om att se vilka personer och vilken typ av information som kan tänkas skada andra invånare eller för den delen har som avsikt att skada samhällsstrukturen. Genom signalspaningen kan vi bevaka dem som lämnar märkliga digitala spår, som kan misstänkas planera terrorattentat eller andra horribla gärningar. Låt oss för all del heller inte glömma att varje enskild person har rätt att få veta om dennes aktivitet har korsat FRA:s vägar. På denna punkt måste vi vara benhårda. Fru talman! Den personliga integriteten och den demokratiska granskningsverksamhet som ska skydda integriteten är oerhört viktig. Vi måste fortsätta att utveckla lagstiftningen så att signalspaningen fortsätter att i första hand vara till för dem vi vill skydda, inte användas mot dem. Därför ser jag gärna att denna debatt fortsätter framöver, inte bara i försvarsutskottet och i denna kammare utan även på andra arenor. Alltför många gånger har vi sett hur underrättelsetjänster världen över använt sina uppgifter i utpressningssyfte eller för att kartlägga politiska strömningar inom landet. Genom ett sådant beteende förödmjukar man inte bara demokratin och landets invånare. Man förödmjukar och förnedrar även sig själv i den kommande historieskrivningen. Vi får aldrig, aldrig känna att vi är på väg mot den vägen. Vi vill heller inte att historien ska döma oss för att vi inte gjorde tillräckligt, för att vi missade ett tydligt mönster, för att vi hade kunnat förhindra en katastrof, men misslyckades - misslyckades för att vi, om vi hade vetat mer, hade kunnat rädda liv antingen utomlands eller här i Sverige. Fru talman! För inte så värst länge sedan läckte visselblåsaren Edward Snowden uppgifter till den engelska tidningen The Guardian. Det var uppgifter som visade på den amerikanska underrättelsetjänsten NSA:s bekymmersamma inställning till personlig integritet och privatliv. Vi kan ha alla möjliga åsikter om vad som pågår i USA och om Snowdens läcka. Vi kan tala om NSA, om Guantánamo, om drönarattacker och om ett valsystem som skiljer sig starkt från vårt, och vi får inte vara rädda för att kritisera vår granne i väst. Precis som Sverige är USA långt ifrån ett perfekt land. Deras underrättelsetjänst kanske inte alltid gör rätt. Jag har inte, och ska inte ha, uppgift om vilka länder vi eventuellt samarbetar med på det här området. Men att låta ett politiskt beslut ta avstamp i en läcka och spridning av hemligstämplade dokument, för att sedan fullständigt och förhastat stänga ned ett viktigt samarbete mellan två demokratiska stater, är enligt min mening inte bara svårgenomfört utan även oklokt. Fru talman! Att Sverige kan utmärka sig genom högkvalitativ signalspaning med en demokratisk insyn, reglerad av lagar för att skapa så effektiva och integritetsskyddande metoder som möjligt, stärker vår ställning i omvärlden. Det gör oss starka, och det gör oss till ett föredöme. Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut. I detta anförande instämde Annicka Engblom (M).
Annicka Engblom (M)
Anf. 8 Annicka Engblom (M)
Fru talman! Det händer inte varje dag att jag trycker på den gröna instämmandeknappen när det är en talare från oppositionen, i det här fallet Socialdemokraterna i form av Clas-Göran Carlsson. Jag gjorde just detta av den anledningen att han i sitt anförande uttryckte precis min uppfattning i frågan om det ärende som vi just nu behandlar, nämligen regeringens årliga redogörelse för hur kontrollen av den svenska försvarsunderrättelseverksamheten har fungerat med hänsyn till den personliga integriteten. Jag vill säga det en gång till: Hur kontrollen av den svenska försvarsunderrättelseverksamheten har fungerat med hänsyn till den personliga integriteten. Hur USA eller andra länder kontrollerar sina egna underrättelsetjänster med hänsyn till den personliga integriteten åligger dem själva att välja. Vi ska vara stolta över det sätt på vilket vi har riggat vårt system. Fru talman! Sedan lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamheten, eller signalspaningslagen som vi kallar den kort och gott, antogs den 1 januari 2009 omfattas signalspaning av både tillståndsgivning och kontroll, allt reglerat i lag. För kunskaps skull går det i korthet till så att FRA hos Försvarsunderrättelsedomstolen söker tillstånd vad gäller det som inhämtningsuppdraget kommer att omfatta och vilka signalbärare det handlar om. Och signalbärare är det som vi använder i alla vår kommunikation. Det kan vara satellittrafik, signaler mellan master och kabeltrafik. Till detta kommer vilka sökbegrepp som får användas och vilka villkor i övrigt som behövs för att begränsa intrånget i den personliga integriteten. Inhämtning, förstöring och rapportering kontrolleras löpande av Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamhet, Siun, som rapporterar det till regeringen, som i sin tur redogör för detta för riksdagen. Försvarsunderrättelsedomstolen står i sin tur under tillsyn av Justitieombudsmannen, Justitiekanslern och Datainspektionen. Dessutom finns det vid FRA ett integritetsskyddsråd som löpande bedriver internkontroll av underrättelseinhämtningen på myndigheten för att säkerställa integritetsskyddet. Siun i sin tur samverkar också med Datainspektionen och med Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, där bland annat fru talmannen ingår. Varför allt detta? Jo, signalspaning och underrättelseinhämtning måste per definition alltid avvägas mot den enskildes integritet. Underrättelseinhämtning kan ske antingen med öppna eller hemliga källor och kan egentligen bedrivas av vem som helst. Men om en stat bedriver underrättelseinhämtning är det i ett rättssamhälle viktigt att det regleras i lag och att den enskildes rätt beaktas. Fru talman! Hur gick det till innan signalspaningslagen fanns? Var det fritt blås? Bestod FRA av nyfiket folk som kikade in på människors hemligheter? Nej, så har det aldrig varit. Vid myndigheten har det alltid funnits en internkontroll, och det har alltid funnits en spårbarhet i de sökningar som de anställda gjort. Långt före integritetsskyddsrådet fanns en integritetsfunktion inom myndigheten för att värna just den personliga integriteten. Därutöver genomsyras Försvarets radioanstalt av en mycket speciell kultur där hänsyn till det man jobbar med, syfte och hantering alltid tas. Fru talman! Vi befinner oss i kammaren för att debattera årets skrivelse. Vi kan konstatera att varken Siun eller integritetsskyddsrådet vid FRA har några synpunkter eller förslag till åtgärder mot den underrättelseinhämtningsverksamhet som bedrevs under 2012. Efter inledande intrimning av både tillståndsgivare och kontrollorgan kan vi konstatera att uppföljning och granskning av signalspaning fungerar väl. Det finns dock inget som inte kan bli bättre. Regeringen bedömer att det framöver kan finnas behov av en fördjupad uppföljning av lagstiftningens konsekvenser, vilket torde svara på Miljöpartiet och Vänsterns önskan om fördjupad uppföljning. Det är något som också utskottet har bejakat i sitt betänkande. Man ser det som befogat att genomföra en sådan här fördjupning eller uppföljning inom några år. Fru talman! Utan spaning ingen aning, är uttrycket som vi hört många gånger och som kanske uppfattas som något slitet. Men utan det viktiga arbete som de anställda vid bland annat Försvarets radioanstalt bedriver hade den nationella säkerheten och situationen för svenska medborgare som av olika anledningar befinner sig utanför våra gränser varit mycket osäker. Det är en nationell nödvändighet för Sverige att ha en väl fungerande underrättelsetjänst. Detta borde egentligen vara självklart för alla som tänker efter. I grunden handlar det nämligen om vår frihet, trygghet och självständighet som nation, för det är bara den egna informationen man kan lita på till hundra procent. Trots den allmänna och positiva uppfattningen och känslan att vi lever i ett relativt lugnt hörn av världen lever vi i själva verket i en mycket osäker värld som många gånger är mer osäker än för 20 år sedan. Det händer mycket i vårt land, i vårt lands närhet och längre bort där svenskar har företag och anställda och deltar i volontära räddnings- eller fredsinsatser. Jag behöver bara säga Afghanistan, Somalia, Georgien, Libyen, Egypten, Syrien och Ukraina. Jag kan också nämna London, Madrid och Stockholm. Omfattningen av spionage och säkerhetshotande verksamhet är större i dag än under kalla kriget. Hotbilden har vidgats och därmed också behovet av olika typer av information. Bland annat cybersäkerhet och internetsäkerhet har nämnts i kammaren och är en växande problematik. I den moderna tiden är det fortsatt betydelsefullt att kunna följa olika militära utvecklingar också i vår egen del av världen. Svenska politiska och militära beslutsfattare kunde tack vare FRA sova lugnare även under kalla krigets kallaste nätter. Fru talman! Vi ska vara stolta över det regelverk som vi riggat sedan 2009 för att värna integriteten. Många länder i världen har betydligt mindre eller till och med obefintlig kontroll av sin underrättelseverksamhet. Genom att ha en nationell underrättelsetjänst som tydligt och klart lyder under den av riksdagen stiftade lagen skyddar vi vår frihet. Fru talman! Så några ord om de reservationer och motioner som har rests i ärendet av främst Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Båda partierna lyfter fram att skrivelsen är för tunn och vill ha ytterligare beskrivning av skeendena. Jag vet inte hur man ska kunna skriva mer om något som det inte finns något att anmärka på. Kontrollen och granskningen av underrättelseverksamheten fungerar uppenbarligen bra. Visst kan man utöka skrivelsen med några sidor till som säger samma sak, men faktum är att man inte har något att anmärka på vad gäller kontroll, uppföljning eller förstöring av den signalspaningsverksamhet som FRA bedriver. Fru talman! Vänsterpartiets beröringsångest med USA känner vi igen. Det är riktigt att den underrättelseinhämtning som NSA bedriver har kritiserats av omvärlden och Sverige. Det är dock upp till USA att bättre kontrollera sin underrättelseverksamhet, och de kan ju titta på Sverige som ett bra exempel. Jag upprörs över den misstänksamhet och nästan oförskämdhet som Miljöpartiet riktar mot myndighet, regering, tjänstemän och nuvarande och avgående riksdagsledamöter i alla de kontrollorgan som är satta att granska FRA:s verksamhet. Jag känner mig djupt kränkt och upprörd å deras vägnar över att deras trovärdighet, kompetens och kunskap ifrågasatts. Miljöpartiet och Peter Rådberg är skyldiga dem en ursäkt. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna. I detta anförande instämde Stefan Caplan (M) och Allan Widman (FP).
Peter Rådberg (MP)
Anf. 9 Peter Rådberg (MP)
Fru talman! Annicka Engblom lovsjunger det arbete som görs. Miljöpartiet var noga med att säga att vi ska ha en underrättelseverksamhet. Jag klargjorde detta tydligt. Miljöpartiet är inte ensamt i sin kritik. I ett par program förra året visade Uppdrag granskning tydligt hur granskningen går till och vilket samband man har med USA. Advokatsamfundet riktar också skarp kritik. Docent Mark Klamberg med flera pekar på att något måste göras. Det är alltså inte bara Miljöpartiet som riktar kritik mot detta utan ett antal i professioner utanför detta hus gör detsamma. Problemet med lagen är att den är full av undantag. Tittar man på en lagparagraf finns det, enligt Klamberg, ett antal undantag som gör att lagen blir meningslös. Det finns undantag efter undantag. Det är inte jag som säger det utan Mark Klamberg och Advokatsamfundet. Något måste göras åt detta, och det är det vi skriver om i vår reservation. När det gäller den demokratiska aspekten är det tre partier av åtta som får den löpande granskningen. Fem partier står alltså utanför. Du nämner inte detta med ett ord, Annicka Engblom. Det är djupt kränkande att inte alla åtta partier som är invalda i Sveriges riksdag får tillgång till detta. Men du nämner det inte över huvud taget. Betyder det ingenting? Advokatsamfundet, Klamberg och ett antal andra människor riktar kritik mot detta, och det är den kritiken vi framför. Vi vill ha en förbättring. Vi ska ha en underrättelseverksamhet, men den ska förbättras. Därför lägger vi fram vårt förslag.
Annicka Engblom (M)
Anf. 10 Annicka Engblom (M)
Fru talman! Vad gäller Siun är sju platser avsatta för parlamentariker. Det har ålagts oppositionen och majoriteten eller regeringspartierna att förhandla om vilka som ska sitta där. Det råder full frihet bland oppositionspartierna att förhandla om det. Om Peter Rådberg känner sig manad tycker jag att han ska räcka upp handen och säga att han är intresserad. När det gäller Advokatsamfundet kommer tillsättningen att ske i närtid. Den behandlas just nu av regeringen, så det kan vi stryka. Och de namn som domareförbundet fört fram har redan tillsats, så jag förstår inte varför Peter Rådberg står här i kammaren och advokerar för Advokatsambundet. Sedan måste jag säga en sak vad gäller att allting ska göras bättre och att det finns undantag. Jag har följt med vid de besök vi har gjort och tagit del av den information vi fått från FRA. Det har stått Peter Rådberg fritt att vid varje tillfälle få ytterligare och fördjupad information om sådant som inte ska finnas öppet just för att det är hemligt. Ute på Lovön hörde jag med egna öron Peter Rådberg ställa frågor om undantagen och få ordentliga svar. Men så fort man kommer utanför grindarna händer något. Då har man ingenting förstått, ingenting sett och ingenting hört. Jag tycker att det är lite ohederligt av Peter Rådberg att stå här och säga att man inte får reda på någonting.
Peter Rådberg (MP)
Anf. 11 Peter Rådberg (MP)
Fru talman! Jag sade inte att jag inte får reda på någonting. Du får väga dina ord lite försiktigt, Annicka Engblom. Jag sade att jag inte får tillräckligt mycket information när jag ställer frågor eftersom informationen är hemlig. Vi var med på samma möte, men vi behöver inte ta det nu. Av dem som sitter här nu var det bara vi där. Vi får inte tillräcklig information, Annicka Engblom. När det gäller de platser du pratar om kan vi inte bara räcka upp handen och be att få en plats. Det fungerar inte så. Det är tre platser som är tillsatta, men två platser står tomma. Det är regeringen som sitter på det ärendet. Jag som oppositionspolitiker kan inte bara räcka upp handen och tro att jag får komma in. Det är regeringen som måste tillsätta platserna. Det krävs att ni tar initiativ. Jag vill återigen säga att det finns otroligt skarp kritik. Du kommenterade inte att lagen är full av undantag i dag. Det är själva huvudkärnan. De enskilda lagtexterna kan vara helt okej och till och med väldigt bra. Men det finns tre fyra undantag som gör att lagen i sig blir som en schweizerost, som vi skämtsamt brukar säga. Det är inte bara jag som säger detta utan även Advokatsamfundet, Mark Klamberg med flera. Jag försöker hänvisa till dem så att du inte tror att jag ensam kritiserar. Det finns en massiv kritik mot lagen, och därför ska man se över den. Jag tycker ändå att Socialdemokraterna öppnade för att det ytterst är integriteten det handlar om. Om vi tittar på vad FN:s kommission för mänskliga rättigheter säger är vårt nära samarbete med USA och de möjligheter vi har tveksamma. Men det är för vagt för att gå in på här. De två saker som jag tycker är allra viktigast att diskutera just nu är den lag som inte är heltäckande utan har olika undantag och att alla partier inte får bli representerade i Siun. Det är ett faktum. Jag kan inte komma in där genom att knacka på dörren, utan det är regeringen som äger den bollen. Därför förväntar jag mig att ni tar tag i detta.
Annicka Engblom (M)
Anf. 12 Annicka Engblom (M)
Fru talman! Med en dåres envishet får jag klargöra att de platser som vigs åt parlamentariker eller riksdagens ledamöter i Siun föreslås av de egna partierna. De förhandlas inom oppositionen och respektive regeringspartier. Det är upp till Peter Rådberg att, om han känner sig manad, gå till Åsa Romson eller Gustav Fridolin och säga att han är intresserad. Regeringen tillsätter platser på förslag av partierna. Om Miljöpartiet inte har föreslagit någon eller inte har förhandlat med Socialdemokraterna ser det kanske ut på det här sättet. Jag tycker att man ska gå till botten med detta innan man kommer hit och gör insinuationer. Fru talman! Det är väldigt mycket tyckande hit och dit om undantag och hål i en lagstiftning utan en enda precision om var och varför. Denna lag har granskats, kontrollerats och följts upp av domstolar, Justitiekanslern och sakkunniga inom underrättelseverksamhet. Vad är det för undantag och hål Peter Rådberg ser som dessa personer med sin tydliga kunskap inte förstår? Med hög och tydlig stämma kan man övervinna oceaner av okunskap, och i det här fallet verkar det vara Peter Rådbergs egen. Som en randanmärkning kan jag för övrigt säga att Försvarets underrättelsenämnd avskaffades den 1 januari 2009 och ersattes av Siun, som det uppenbarligen finns ett stort intresse för hos Miljöpartiet. Man kan förhandla med de andra oppositionspartierna om en plats där.
Allan Widman (FP)
Anf. 13 Allan Widman (FP)
Fru talman! Nu har en hel del hunnit sägas i denna och andra debatter i kammaren om signalspaning de senaste sju och ett halvt åren. Låt mig inleda med ett slitet säkerhetspolitiskt uttryck och säga att jag tror att signalspaningen och den svenska militära underrättelsetjänsten har tjänat Sverige väl under hela det kalla krigets fimbulvinter. Men i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet ändrades de tekniska förutsättningarna för signalspaning. Den utrikes trafik som i huvudsak gick genom etern började alltmer gå genom kabel. Det var bara enstaka procent av underrättelsematerialet som vi kunde tillägna oss - det som gick i etern. Därför blev FRA-lagstiftningen nödvändig. Nu kan vi några år senare konstatera att vår omvärld blir alltmer oförutsägbar och otrygg och att agerandet från svensk regering och riksdag varit alltigenom klokt. Det finns skäl att kort erinra om de olika kontrollmekanismer och garantier som omger signalspaningsunderrättelsetjänsten. Vi har en oberoende försvarsunderrättelsedomstol som består av ordinarie domare som antingen är domare i dag eller har varit det. Domstolen prövar inte bara inom vilka trafikstråk signalspaning får ske utan också enskilda sökbegrepp som används. Vi har en fristående tillsynsmyndighet, Siun, som har nämnts vid flera tillfällen här i dag. Vi har ett integritetsskyddsråd som arbetar inom FRA men som rapporterar sina iakttagelser till Siun. Vi har integritetsskyddsombud i Försvarsunderrättelsedomstolen. Dessa verkar för den personliga integriteten vid varje enskild prövning. Vi har årliga skrivelser om denna verksamhet, fru talman, till denna kammare. Vi har kontrollstationer. Låt mig påminna om en viktig sak i sammanhanget. All svensk signalspaning avser utrikes förhållanden. Det är ett viktigt konstaterande, och det gäller inte bara när FRA på egen hand ägnar sig åt signalspaning utan också om och när FRA samarbetar med andra länder och deras underrättelsetjänster. Det är ingenting mer som blir tillåtet inom ramen för ett internationellt samarbete. Svenska myndigheter måste alltid följa svensk lag, och därför måste det avse utrikes förhållanden och vara till gagn för svensk nationell säkerhet. Fru talman! Peter Rådberg menar att det faktum att Siun under föregående år, 2012, inte hade några synpunkter på FRA och signalspaningen tyder på en dåligt fungerande tillsyn. Jag kan inte förstå honom på något annat sätt. Jag vill erinra om att det var ett annat ljud i skällan från Peter Rådberg under de första åren, då Siun hade synpunkter på FRA:s verksamhet. Då var slutsatsen: Men herregud, de har synpunkter på FRA; det är uppenbart att den här verksamheten inte sköts på det sätt som den ska. Nu när kritiken från Siun har minskat vänder Peter Rådberg helt på resonemanget. Peter Rådberg efterlyser en sammanställning över hur samtliga hemliga tvångsmedel används. Vad vi kan konstatera är att signalspaningen redogörs för i en årlig skrivelse till riksdagen. Där redogör man så långt det är möjligt för vad som har förevarit. Men när det gäller de hemliga tvångsmedlen i rättegångsbalken - hemlig telefonavlyssning, hemlig kameraövervakning, elektronisk övervakning med mera - går det också en skrivelse till riksdagen varje år. Det är en sammanställd redovisning av hur de här tvångsmedlen används och vilka fördelar de har givit rättsväsendet på olika sätt. Den här redovisningen, Peter Rådberg, finns alltså redan. Peter Rådberg frågar sig också: I vems intresse ligger det att samla underrättelser om Ryssland? Eftersom Peter Rådberg ingår i Försvarsberedningen och tillsammans med mig och många andra i den här kammaren har skrivit under på att osäkerheten om utvecklingen i Ryssland ökar och att vi har att i än högre grad förhålla oss till att vi bor granne med ett land med stormaktsambitioner är hans frågeställning, fru talman, mycket förvånande. Peter Rådberg återkommer också hela tiden till de olika brister som finns, som han sade, på punkt efter punkt i den lag som reglerar signalspaningen. Det vore mycket välgörande om Peter Rådberg efter sju och ett halvt år och efter att ha arbetat ingående både med signalspaningsfrågorna och med de regleringar som finns av dem kunde precisera dessa luckor. Jag har hört ett försök till det av en av de personer som Peter Rådberg nämnde i sitt anförande och som han menar stöder hans syn på signalspaningen. Då handlade det om att det kan vara svårt att rensa bort inrikestrafik. När det gäller detta, fru talman, kan jag bara säga att lagen är mycket tydlig. Den tillåter inte signalspaning av trafik där avsändare och mottagare finns inom svenskt territorium. Om det skulle finnas några svårigheter rent tekniskt att urskilja och sålla bort den trafiken är det inget juridiskt eller legalt problem, utan det är i så fall en teknisk brist i en verksamhet som myndigheten bedriver och som jag utgår från att myndigheten också ser till att reparera. Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Torbjörn Björlund (V)
Anf. 14 Torbjörn Björlund (V)
Fru talman! Allan Widman, du brukar alltid vara vältalig, och du är duktig på att lyfta fram vissa saker. Men du är också rätt duktig på att undvika att säga vissa saker. Inte ett ord nämns om de skriverier som har varit när det gäller samarbetet med USA. Det är faktiskt det som jag tycker skapar misstanken om att allt inte har gått rätt till. Man kan prata om att lagen har en massa hål och att det finns en massa undantag, för det går faktiskt att hitta gråzoner där man måste vara försiktig med vad man gör. Det är en sak att konstatera. En annan är att Siun, sammansättningen och möjligheten att övervaka, också kan ifrågasättas utifrån den här skrivelsen. Det kan vara så att det inte är tillräckligt. Bara misstanken om att det faktiskt inte kommer fram någonting kan vara just det. Det kanske finns saker som vi riksdagsledamöter inte heller får reda på. Jag har varit på besök på FRA ett par gånger, och det har varit hemligstämplat hit och dit och väldigt svårt att få hela bilden klar för sig. Man utgår från att lagen följs till punkt och pricka, men när frågorna kommer blir det svårt, därför att det är mycket som är hemligt. Jag ifrågasätter inte FRA:s personal, för jag tror verkligen att de vill göra ett bra jobb, men det finns frågetecken och glidningar. Problematiken ligger i om man har ett samarbete med andra länder som är svårt att hantera därför att det landet, i det här fallet USA, bevisligen bryter mot både mänskliga rättigheter och folkrätt på olika sätt och i det här fallet också har gjort det. Och så kommer det fram i olika tv-program att FRA från Sverige har ett samarbete med det här landet när det gäller underrättelser. Då väcks misstanke om att det kanske finns både gråzoner och situationer där det faktiskt inte riktigt går att veta om man har följt lagen till punkt och pricka. Det måste kommenteras, det måste granskas och det måste ifrågasättas om det som FRA gör tillsammans med USA är rätt utifrån att USA i dag troligtvis är det land som bevakar flest individer över hela världen.
Allan Widman (FP)
Anf. 15 Allan Widman (FP)
Fru talman! På den sista punkten som Torbjörn Björlund nu nämner är det nog svårt att ge några alldeles exakta besked om vem det är som signalspanar mest i vår värld. Jag tror mig kunna konstatera att länder med auktoritärt styre, som Kina och Ryssland, bedriver en mycket omfattande signalspaningsverksamhet, och den omges inte på något sätt av de kontroller och den tillsyn som jag tror sker i västvärlden. Dessutom tror jag mig också kunna gissa att antalet medarbetare både på avdelningen för Sorm i Moskva och på tredje avdelningen i Peking är något större än antalet på FRA och till och med på NSA. Jag tror att jag i mitt anförande berörde just samarbete med olika länder. Nu tar Torbjörn Björlund upp samarbete med USA. Det blir ett problem när man samtidigt som man pratar om signalspaning också sorterar in Guantánamo, övergrepp mot mänskliga rättigheter och UAV:er och annat. Men om vi håller oss till frågan om signalspaning och underrättelsetjänst har jag lite svårt att se vilken folkrätt det är som länder som ägnar sig åt signalspaning överträder. Jag kan bara försäkra Torbjörn Björlund om att oavsett var FRA arbetar och med vem de arbetar gäller den svenska signalspaningslagstiftningen. Det har funnits några i debatten som har trott att Sverige kan - det här är bara ett exempel av pedagogisk natur som jag anför, fru talman - spionera på brittiska medborgare och brittiska medborgare kan spionera på svenska medborgare, och så byter man. Men det gäller att hela tiden komma ihåg att det bara är utrikes förhållanden som det här gäller.
Torbjörn Björlund (V)
Anf. 16 Torbjörn Björlund (V)
Fru talman! Allan Widman undviker, tycker jag, fortfarande grundproblematiken. Jag förstår självklart att lagen gäller, men om man inte klarar av att följa lagen och det faktiskt förekommer övertramp ska vi ta reda på det. Det är ju det som den här granskningen är till för. Förekommer övertramp och det är svårt att få reda på det måste man sätta in mer resurser så att man verkligen kan ta reda på vad det är som har hänt. Jag har inget som helst förtroende för Kina eller Ryssland när det gäller sådana här saker, men Sverige har valt att samarbeta med USA väldigt mycket, och USA är i dag den enda supermakt som faktiskt har kraft att sätta bakom sina ord, och det gäller även övervakning. När det gäller NSA finns det uppgifter om 200 miljoner och så vidare - man har en massa sms och en massa olika saker som övervakar vanliga människor och statschefer. Det är klart att det görs av andra länder också. Men när Sverige går in hamnar vi kanske i en gråzon där man samarbetar om sådana saker. Det skulle man aldrig kunna göra med Kina eller Ryssland. Det skulle bli ett oerhört ramaskri från den borgerliga sidan, är jag övertygad om, men när det gäller USA är man märkligt tyst. Det här är den springande punkten, för det gäller inte bara övervakning, signalspaning som faktiskt är olaglig, utan det gäller också de andra saker som USA ägnar sig åt i sin maktsträvan. Det handlar om att fängsla oskyldiga människor i Guantánamo och om att övervaka. Det handlar om att hantera utomrättsliga avrättningar som det inte finns något stöd för. Det är det som är kontexten, den breda bilden, av det land som i dag dominerar världen, nämligen USA. Det är därför som det är så stötande att man inte ens får en kommentar om att de bryter mot mänskliga rättigheter och folkrätt och i det här fallet, som handlar om övervakning, också gör det. Man är avslöjad, och det borde gå att få en kommentar om det också. Ska Sverige och vi kunna stå upp för att FRA gör ett bra jobb ska vi se till att vi har en övervakning och kontroll som gör att vi kan bevisa det. Det är det viktiga.
Allan Widman (FP)
Anf. 17 Allan Widman (FP)
Fru talman! Det är min bestämda övertygelse att det inte finns något land i världen som i vår tid har gjort mer för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter än USA. Det är viktigt att komma ihåg. Emellertid tycker jag att Torbjörn Björlund trots allt är skyldig att, precis som vi andra, inte diskutera saker som inte har att göra med den lagstiftning och den skrivelse till riksdagen som nu är föremål för behandling. Jag kan konstatera att samarbetet med USA på olika områden som gäller försvars- och säkerhetspolitik varit mycket omfattande oavsett vilken regering vi haft och dessutom oavsett vilka partier som stött den regeringen och dess försvars- och säkerhetspolitik. Det finns naturligtvis inga som helst garantier för att det aldrig kommer att begås några misstag inom ramen för det här regelverket och den här verksamheten. Det, fru talman, har varit skälet till att knappast någon annan verksamhet från den svenska statens sida fått ett så rigoröst skydd, en sådan rigorös kontroll, så många olika garantier. Vi säger att det i de olika organen sitter ordinarie domare eller tidigare domare, där sitter parlamentariker och där sitter experter. Jag är alltid öppen för nya förslag om hur man kan förbättra regelsystemet. Det är även den svenska regeringen, som i sin skrivelse skriver att man inte utesluter att det kommer att finnas ett behov av djupare uppföljning avseende just personlig integritet. Jag är övertygad, fru talman, i kraft av de senaste sju årens erfarenhet att det här inte är sista gången vi diskuterar FRA.
Peter Rådberg (MP)
Anf. 18 Peter Rådberg (MP)
Fru talman! Allan Widman lägger mer än 50 procent av sin talartid till att tala om mig. Jag tycker att det säger en del om det problem som Folkpartiet kanske har, att de inte kan koncentrera sig på sakfrågan. Jag är lite förvånad, Allan Widman. Jag tycker att Allan Widman slår undan det faktum att vi har Advokatsamfundet och en del docenter som i det här ärendet riktar mycket skarp kritik mot FRA. Jag vet inte riktigt hur advokaten Allan Widman kan gå förbi det. Advokatsamfundet påpekar i sin skrivelse också att "allvarliga frågor kan resas om regeringens verkliga vilja att värna Försvarsunderrättelsedomstolens oberoende och att underkasta signalspaningen den externa kontroll som lagen syftar till". Bland annat det säger Advokatsamfundet. De har varit ute ett antal gånger och kritiserat regeringens skrivelse, men det kommenterar inte Allan Widman utan tar den i försvar. Jag är oerhört förvånad. Jag vill att Allan Widman kommenterar denna lag som faktiskt har ett antal undantag. Är det okej för Folkpartiet och Allan Widman att det fungerar så? Min andra fråga handlar om besättningarna. Allan Widman har åtminstone vid ett tillfälle sagt att alla partier borde få tillgång till nämnden, alltså förutom de tre partier som jag nämnde. Står Allan Widman kvar vid det eller tycker han att det är okej att fem partier inte får tillgång?
Allan Widman (FP)
Anf. 19 Allan Widman (FP)
Fru talman! Nej, jag tror inte att jag ägnat 50 procent av min talartid till att tala om Peter Rådberg. Däremot har jag under kanske 50 procent av min talartid uppehållit mig vid hans argument. Det är stor skillnad. Jag återkommer hela tiden till frågan vilka brister, vilka luckor i lagen, Peter Rådberg avser. Om man upprepat framför den sortens kritik både i kammaren och i medierna är man svaret skyldig genom att åtminstone ge något enstaka exempel ur lagen. Det hade varit mycket klädsamt, vill jag säga. Sedan är jag den förste att beklaga att det har funnits och fortfarande finns enstaka vakanser när det gäller ledamöterna i Siun och i Försvarsunderrättelsedomstolen. Jag kan dock konstatera, fru talman, att det inte är första gången i världshistorien som vakanser uppstår. Det sker ofta i samband med årsskiften när vissa ska gå och andra ska tillsättas. Det viktiga i sammanhanget är att komma ihåg att alla de funktioner som vi i riksdagen krävt ska finnas hela tiden har kunnat upprätthållas, detta oaktat vakanserna. Det är inte så att alla ledamöter, varken i Siun eller i Försvarsunderrättelsedomstolen, tjänstgör på en och samma gång. Det finns rullande system för det, och systemet har fungerat. När det gäller frågan om antalet ledamöter i Siun har jag inte sagt att alla partier ska sitta där. Däremot har jag sagt att jag är öppen för att titta på hur den parlamentariska insynen kan bli större. Jag antar att också regeringen är det när den på ett ganska öppet sätt redovisar att det kommer att finnas fortsatta uppföljningsbehov av lagstiftningen. I dag, fru talman, är emellertid det problem som Miljöpartiet påpekar något som i första hand kan lösas inom de rödgrönas samarbete.
Peter Rådberg (MP)
Anf. 20 Peter Rådberg (MP)
Fru talman! Jag är glad att Allan Widman säger att regeringen ska se över frågan om att fler kan sitta i Siun. Det visar att regeringen har makten att tillsätta fler. Sedan delar jag inte åsikten att man bara ska se över frågan. Om svenska folket har röstat in åtta partier i Sveriges riksdag är det självklart att åtta partier också ska vara med. Allt annat innebär en mycket märklig hållning i en sådan demokratisk fråga. Det är klart att alla ska vara med. Jag var tydlig från Miljöpartiets sida och sade att det måste göras om. Det är helt meningslöst att peka på enskilda delar och säga att det och det borde förbättras. Vi vill se över lagen. Det har vi sagt sedan jag tror 2009, alltså under ganska lång tid. Vi vill göra om det hela från grunden. Vi vill ha en parlamentarisk utredning där alla partier finns med. Ytterst handlar det naturligtvis om integriteten. Allan Widman är svaret skyldig med tanke på den massiva kritik som förts fram om att lagen har så pass många undantag. Som jag sade till Annicka Engblom är jag mycket noga med att säga att det inte bara är Miljöpartiet som står för den åsikten, utan det finns en profession utanför det här huset som säger exakt samma sak. Då vore det klädsamt om Sveriges regering tog till sig det och sade att det är ett problem och att vi ska se över det. Om man kan öppna den dörren tror jag att vi kan få en bra diskussion för att försöka hitta en väg framåt. Om man däremot säger att allt är rätt okej blir det ganska svårt, och då uppstår den här diskussionen. Jag vill att Allan Widman utvecklar det lite mer.
Allan Widman (FP)
Anf. 21 Allan Widman (FP)
Fru talman! Det är känt för en och annan i den här kammaren att jag och mitt parti under många år har kämpat för ett svenskt medlemskap i Nato. Det har emellertid aldrig hindrat vare sig mitt parti eller mig från att inom ramen för den militära alliansfriheten föreslå olika saker som leder till ett starkare svenskt försvar både nationellt och internationellt. På samma sätt tror jag att Peter Rådberg så småningom måste förhålla sig till signalspaningen, trots att vi kanske inte här och nu, eller ens i närtid, får en stor och bred parlamentarisk församling, för att använda ett uttryck som Miljöpartiet brukar använda. Dessutom vill han riva upp FRA-lagstiftningen. Även om han inte uppnår det, är han ändå skyldig att berätta på vilka punkter den nu gällande lagen kan bli bättre. Jag har haft jag vet inte hur många debatter med Peter Rådberg om detta, men jag har fortfarande inte hört ett enda konkret exempel på vilken paragraf det gäller, vilken lucka i lagen man vill täppa till. När den dagen kommer - om den kommer, fru talman - är jag naturligtvis beredd att mycket konstruktivt lyssna på Peter Rådberg. Jag tror verkligen inte att ens det rigorösa regelverk som vi i dag har runt signalspaningen är hundraprocentigt vattentätt. Jag erkänner att det förmodligen aldrig kommer att bli optimalt. Det kommer att ständigt behöva göras förbättringar. Det jag efterlyser, Peter Rådberg, är att du kommer ut på banan och hjälper oss i det arbetet genom att berätta vilka brister du anser vara mest allvarliga.
Staffan Danielsson (C)
Anf. 22 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Det svenska försvaret har en mycket viktig roll när det gäller att försvara vår demokrati. Vårt land behöver ha ett tillräckligt starkt försvar. Hur starkt, och om vi ligger optimalt, för dåligt eller för bra till, ska vi inte diskutera i dag. Ett bra försvar måste ha tillgång till en god försvarsunderrättelseverksamhet. Den kan ske på olika sätt - genom offentliga källor, genom personella resurser och genom till exempel signalspaning. Signalspaning har skett sedan mycket länge vad gäller teletrafik i luften, men i dag går den allra största mängden elektronisk kommunikationen i tråd, kabel, mellan länder. Signalspaning får endast ske mot allvarliga militära hot och mot grov brottslighet, till exempel terrorverksamhet. Detta preciseras noga i Sveriges signalspaningslag. De myndigheter som får beställa uppdrag hos signalspaningsmyndigheten, det vill säga Försvarets radioanstalt, måste erhålla tillstånd av Försvarsunderrättelsedomstolen. Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten, Siun, är en myndighet under regeringen som har till uppgift att kontrollera att försvarsunderrättelseverksamheten och signalspaningen bedrivs korrekt enligt de stränga uppsatta regelverken och med största möjliga respekt för människors integritet. Även integritetsskyddsrådet vid FRA arbetar för detta, Datainspektionen med flera. När signalspaningsmyndigheten under förra mandatperioden efter många års utredningar och genom flera riksdagsbeslut fick tillgång till teletrafiken även i tråd mellan landgränserna var den politiska debatten med all rätt intensiv, och integritetsfrågorna stod i centrum. Regelverken skärptes i flera steg under den öppna debatten. Sverige har i dag en av världens mest öppna och transparenta redovisningar av att signalspaning sker och hur den får bedrivas under sträng kontroll. Så är inte fallet i många andra länder. Jag vill uppmärksamma att Torbjörn Björlund markerade behovet av underrättelseinhämtning även genom signalspaning och att Clas-Göran Carlsson uttryckte sig väl om både vikten av underrättelseinhämtning och också om, och där är vi helt överens, vikten av att skydda människors integritet och att bygga in stränga regelverk för detta. En viktig punkt vid riksdagens beslut om den nya signalspaningslagen var den kontrollstation som på Centerpartiets förslag byggdes in i beslutet. En sådan uppföljande kontrollstation har redan genomförts. Men regeringen framhåller i sin skrivelse att det finns behov för fortsatt uppföljning av lagstiftningens konsekvenser för enskildas integritet. Det är bra att försvarsutskottet i sitt betänkande uttalar att arbetet med att värna den personliga integriteten vid signalspaning är en ständigt pågående process och att utskottet därför välkomnar den fördjupade uppföljning av lagstiftningens konsekvenser som regeringen aviserar samt därtill markerar att denna uppföljning bör göras inom några år. Sverigedemokraterna och Miljöpartiet har synpunkter på vilka som ska ingå i Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten, Siun, det vill säga kontrollmyndigheten. Den har sju ledamöter varav två är domare. Övriga fem har i nuläget politisk bakgrund tre olika partier. Reservanterna menar att inspektionen borde ha tio ledamöter eller mer med alla partier representerade. Inspektionen hanterar mycket känsliga frågor, vilket talar för en mindre inspektion. Uppdragen bör dock kunna rotera mellan olika partier. Utskottet avstyrker därför förslagen om en större inspektion. Däremot är det naturligt att denna fråga kan genomlysas vid den kommande kontrollstationen när erfarenheten från arbetet inom de nya lagarna ska utvärderas. Fru talman! Miljöpartiet och Vänsterpartiet har inte i regeringsställning tagit ansvar för landets säkerhet och för till exempel underrättelseinhämtningen mot allvarliga säkerhetshot. Det märks av de mycket radikala förslag som man nu i sina reservationer vill få genomförda. Vänsterpartiet vill att signalspaningslagen "rivs upp och görs om", vilket vad jag förstår innebär att Sverige under ett antal år inte skulle bedriva någon som helst underrättelseinhämtning genom signalspaning. Miljöpartiet går ännu längre och vill att signalspaningslagen tas bort helt och hållet. Bara eventuellt kan man tänka sig en fortsättning, om jag läser rätt i er reservation. Det var bra att Torbjörn Björlund markerade att han inte har ett förtroende för Kinas och Rysslands signalspaning. Det var skönt att höra. Peter Rådberg sade i debatten med Annicka Engblom eller Allan Widman att det är några undantagsregler i lagen som kritiken handlar om. Men han sade glädjande nog också att lagen i sig är rätt okej och kanske väldigt bra. Det får vi ta med oss i debatten framöver. De två partierna spelar, som jag ser det, rysk roulett med Sveriges säkerhet. Sverige har i dag soldater vid internationella fredsinsatser i laddade områden. Det pågår en utveckling i Ukraina där Rysslands agerande oroar. Det råder ett fruktansvärt inbördeskrig i Syrien. Det förekommer grov terrorverksamhet i Europa som kan beröra Sverige, för att ta några mycket dagsaktuella exempel på mycket allvarliga säkerhetshot i vår omvärld. Då säger Vänsterpartiet och Miljöpartiet i Sveriges riksdag att Sverige till skillnad från, vad jag vet, alla andra länder i vårt närområde ska upphöra med all underrättelseinhämtning genom signalspaning. Detta skulle allvarligt försämra vårt lands och våra soldaters säkerhet. Jag vill uttrycka stark kritik mot den brist på ansvar som jag menar att reservationerna från Miljöpartiet och Vänsterpartiet här uppvisar. Vad jag förstår gör båda partierna anspråk på att ingå i en eventuell S-ledd regering. Det oroar. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. I detta anförande instämde Annicka Engblom (M).
Peter Rådberg (MP)
Anf. 23 Peter Rådberg (MP)
Fru talman! Jag tror att du får vara lite försiktig när du läser våra reservationer, Staffan Danielsson. Det är som det jag kritiserade Allan Widman för, nästan hela ditt tal handlar om andra partier. Vad tycker du själv? Du refererar framför allt vad Miljöpartiet och Vänsterpartiet tycker i 80 procent av ditt tal. Hela debatten går ut på att ni hamnar i opposition. Ni sitter i regeringen, och det är väl ni som ska regera landet. Men ni hamnar inte där. I många frågor kritiserar ni oppositionen och står och läser innantill i våra reservationer. Vad vi säger är att vi har kritik mot den signalspaning som råder just nu. Det finns en debatt i USA efter att amerikanerna har avlyssnat Angela Merkel och några till, och det händer rätt mycket i kongressen. Det var i varje fall inledningsvis en ganska bra diskussion där om att man måste göra någonting åt det. Barack Obama tillsatte en massa människor som skulle titta över detta. De tänker till och säger: Vi kanske har gått lite för långt. Vad vi säger i vår reservation är att med stöd från professionen borde man se över detta. Det är inte bara Miljöpartiet som tycker det, Staffan Danielsson. Vi har Advokatsamfundet och några till som egentligen har samma kritik som vi har. Men du nämner inte det vid namn, det kastas i det här fallet över på Miljöpartiet. Jag har samma fråga till Staffan Danielsson. Det finns i dag en hel del undantag i lagen som gör att den bör ses över. Delar du uppfattningen att det finns för mycket undantag och att man egentligen borde kunna se över detta? När det gäller de tre partierna borde Sveriges åtta partier vara representerade i Siun. Tycker Staffan Danielsson det, eller tycker han att det är okej som det är?
Staffan Danielsson (C)
Anf. 24 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Centerpartiet står bakom dagens lagstiftning, där vi har varit mycket aktiva med att bygga in så mycket skydd som möjligt för integriteten. Peter Rådberg och jag är överens om att lagstiftningen har integritetspåverkande aspekter som är viktiga att genomlysa. Man bör sätta upp bestämda skyddsvallar för människors integritet. Jag redovisade lagstiftningen tydligt i mitt inlägg. Sedan diskuterade vi Miljöpartiets reservation en hel del, vilket jag kan tycka borde glädja Peter Rådberg även om han nu var besvärad av detta. Jag får ställa en motfråga. Som jag tolkar reservationen vill Miljöpartiet att regeringen ska återkomma med förslag om att upphäva lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Man säger att signalspaning eventuellt skulle kunna vara en del av Sveriges underrättelsearbete, men att det är något som behöver bli föremål för en utredning. Jag har därför en konkret fråga. Jag tolkar detta som att Miljöpartiet entydigt vill upphäva all signalspaning som bedrivs av FRA. Man vill utreda det hela och eventuellt återkomma med något annat. Menar Miljöpartiet att lagstiftningen ska ligga fast medan man analyserar och utvärderar? Det är en helt annan sak. Så står det inte här. Om Peter Rådberg kunde klargöra detta skulle det vara intressant och bra. Finns det för många undantag? Vi har byggt in många skyddsåtgärder för integriteten. Vi ska vid nästa kontrollstation genomlysa detta. Även där kan man analysera hur Siuns granskning funkar, hur den parlamentariska representationen ska vara och så vidare.
Peter Rådberg (MP)
Anf. 25 Peter Rådberg (MP)
Fru talman! Staffan Danielsson vet att om man har en parlamentarisk utredning upphör inte lagen. Den ligger kvar tills en ny lag stiftas eller en justering görs. Det blir inte ett vakuum samtidigt som en utredning pågår; så har det väl aldrig varit med någon utredning vad jag kan förstå. Jag försöker redogöra för de brister som finns med hänvisning också till vad andra säger. Men jag fick inget riktigt svar på om Staffan Danielsson tycker att det ska vara åtta partier representerade, även om du säger att man ska titta över detta lite senare. Vad tycker Centerpartiet? Är det okej att man har tre partier även i fortsättningen, eller driver du linjen att Sveriges åtta partier borde vara representerade i en sådan här nämnd? Kan man få den informationen? Vad är Staffan Danielssons åsikter om detta?
Staffan Danielsson (C)
Anf. 26 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Jag ska svara på vad mitt, Staffan Danielssons, tänk är om detta. Det är bra att vi har Siun. Det är bra att det finns domare med. Det är bra att det finns politiker med. Självfallet tycker jag att det ska vara en förankring i riksdagens partier när det gäller vilka som ingår i Siun. Just nu är det tre partier. Om några år kan det vara några andra partier. Det bör rotera. Jag är däremot tveksam till att man ska gå upp till en betydligt större krets i dessa känsliga frågor. Men låt oss diskutera detta i samband med den kontrollstation som kommer. Vad gäller om lagstiftningen ska rivas upp eller inte är Vänsterpartiet helt entydigt. Man säger: Riv upp och gör om! Då gäller inte lagen. Miljöpartiet säger i sin reservation: Därför bör regeringen återkomma med förslag om att upphäva lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Det är svårt att tolka som att lagen ska vara kvar, Peter Rådberg. Det är lättare att tolka det som att lagen ska upphävas. Frågan går nog tillbaka till dig.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2014-02-26
Förslagspunkter: 3, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Integritetsskydd vid signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Fö3 yrkandena 1, 2 och 4, 2013/14:Fö4 yrkande 2, 2013/14:Fö244, 2013/14:Fö256 yrkandena 1 och 2, 2013/14:Fö257 yrkande 46 och 2013/14:N441 yrkandena 17 och 18 samt lägger skrivelse 2013/14:54 till handlingarna.
    • Reservation 1 (MP)
    • Reservation 2 (SD)
    • Reservation 3 (V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (MP)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S950116
    M960011
    MP02104
    FP20004
    C19004
    SD00191
    KD16003
    V00172
    Totalt246213745
    Ledamöternas röster
  2. Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten (Siun)

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Fö2, 2013/14:Fö3 yrkande 3, 2013/14:Fö4 yrkande 1 och 2013/14:Fö257 yrkande 47.
    • Reservation 4 (MP, SD)
    • Reservation 5 (V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (MP, SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S960016
    M960011
    MP02104
    FP20004
    C19004
    SD01901
    KD16003
    V00172
    Totalt247401745
    Ledamöternas röster
  3. Samarbetsavtal med USA

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Fö256 yrkande 3 och 2013/14:N441 yrkande 16.
    • Reservation 6 (MP, V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (MP, V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S960016
    M960011
    MP02104
    FP20004
    C19004
    SD19001
    KD16003
    V01702
    Totalt26638045
    Ledamöternas röster