Inrättande av försvarsgrensstaber

Fru talman! I dag debatterar vi försvarsutskottets betänkande nr 3, Inrättande av försvarsgrensstaber.

Det här tycker vi moderater är ett förslag i helt rätt riktning. Genom det ges inte bara ett stärkt ansvarstagande i försvarsorganisationen, utan det ökar också robustheten i vår försvarsförmåga. Det skapar även bättre förutsättningar att kunna skala upp vår förmåga på sikt.

Det är i dag tydligt att organisation, styrning och uppföljning inom Försvarsdepartementet och inom försvarsmyndigheterna inte fungerar optimalt. En rad problem har lyfts fram från olika håll. Det gäller till exempel en asymmetrisk relation och en bristande dialog mellan departement och myndighet samt mellan myndighet och myndighet, alltför stor detaljstyrning av myndigheten i mindre viktiga frågor, bristande spårbarhet i beslut och i vissa fall undermåliga underlag. Utifrån att försvaret kommer att växa och försvarsanslaget öka måste dessa brister åtgärdas.

Att i det sammanhanget inrätta försvarsgrensstaber är som sagt ett förslag i rätt riktning, men det behövs fler förändringar. Försvarsberedningen föreslår att den avdelning som nu finns på Justitiedepartementet och som har ansvar för civilt försvar ska föras över till Försvarsdepartementet och där bilda en egen avdelning som har samlat ansvar för totalförsvarsplanering.

Moderaterna anser att även Fortifikationsverket bör överföras till Försvarsdepartementet för att det verkligen ska bli ett totalförsvarsdepartement. I Alliansens gemensamma förslag för en stärkt civil beredskap finns även ett förslag om att Kustbevakningen ska föras över till Försvarsdepartementet.

När det gäller Försvarsmakten finns det ett behov av att stärka generaldirektörens och den ekonomiska styrfunktionens roll. Försvarsberedningens förslag om en självständig myndighet för uppföljning och utvärdering av totalförsvaret är ett viktigt steg för att förbättra långsiktigt byggande av förmåga och kostnadskontroll.

I föregående ärende, gällande utgiftsområde 6, var det ett enigt utskott som ställde sig bakom både det moderata förslaget om att revidera investeringsplanen för Försvarsmakten och Liberalernas förslag om redovisning av livscykelkostnaderna för medelräckviddigt luftvärn. Båda dessa förslag handlar om att få en bättre kostnadskontroll men också att säkerställa Försvarsmaktens förmåga.

Vi tog förra veckan beslut om att öka ramarna för Försvarsmakten med över 3 miljarder. Det är väldigt mycket pengar. Problemet är att det långt ifrån räcker. Det kommer att behöva skjutas till betydligt mer om vi ska stärka vår försvarsförmåga. I det sammanhanget är det vällovligt att försvarsministern för tio månader sedan gav Ekonomistyrningsverket i uppdrag att ”analysera och bedöma om de ekonomiska underlagen från Försvarsmakten är ändamålsenliga som underlag för budgetprocessen”. ESV:s slutsatser är att det finns betydande brister inte bara inom Försvarsmakten och FMV utan också i Regeringskansliet.

Kvarstår de här bristerna riskerar vi bokstavligen att kasta pengarna i sjön. Därför borde det från riksdagens sida finnas ett tydligt fokus på att rätta till bristerna och i varje beslut vi fattar säkerställa att åtgärder kontinuerligt vidtas för att se till att bristerna försvinner. Att då inte hela utskottet ställer sig bakom Liberalernas motion i detta ärende tycker jag är ganska anmärkningsvärt.

Vi moderater yrkar självklart bifall till reservationen under punkt 2.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar nu inrättande av försvarsgrensstaber. Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservationen under punkt 2. Den handlar om löpande rådgivning och utvärdering inför och under Försvarsmaktens omorganisation och utlokalisering. Motionen har väckts av Allan Widman.

Utlokaliseringen är någonting väldigt bra. Armén kommer att ledas från Enköping, marinen från Muskö i Haninge och flygvapnet från Uppsala. Det här är någonting som i grunden är bra och positivt. Men precis som det står i den motion som Allan Widman väckt och som vi stöder behöver man ju säkerställa att fördyring och försening inte uppstår. Statskontoret har under det senaste året med biträde av Ekonomistyrningsverket stöttat Försvarsmakten när det gäller ändamålsenligheten i Försvarsmaktens ekonomiska underlag. Det gäller att se till att det här följs när man gör omorganisationen. Vi föreslår en särskild ordning med löpande rådgivning och utvärdering under omorganisationen för att man på det viset ska ha kontroll över att kostnaderna inte drar iväg.

Fru talman! Jag misstänker att avsikten med det uppdrag som i våras gavs till ESV och Statskontoret när det gällde att kontrollera ändamålsenligheten i Försvarsmaktens ekonomiska planering kanske inte var att ESV skulle komma tillbaka och säga att det saknas ytterligare 29 miljarder i den nu liggande materielplanen. Men vem vet. Det kanske var syftet. Man ska i politiken vara noga när man bestämmer sig för vad man önskar. Det är nämligen mycket möjligt att man får det.

Det som vi i dag har på bordet är resultatet av det som ÖB uttalade för snart tre år sedan, nämligen att det inte är så klokt att ha alla ägg i en och samma korg. Vi har tidigare diskuterade både ballistiska missiler och kryssningsrobotar och de enorma räckvidder de har, liksom den höga precision dessa vapen också besitter. Det är viktigt att vi inte blir ett lätt mål för en eventuell motståndare, och genom att utlokalisera våra försvarsgrensstaber minskar den risken påtagligt.

Liberalerna har därför alls inga problem med den grundläggande tanken bakom det här förslaget. Vi måste dock även erkänna att det finns en lång rad risker förenat med en sådan här omorganisation. En viktig sådan risk handlar om att många medarbetare i Försvarsmakten nu inom kort kommer att byta arbetsplats. Det innebär inte att man byter från ett kvarter till ett annat kvarter på Östermalm, utan det kan plötsligt bli 50, 60 eller 70 kilometer till arbetsplatsen. När sådant genomförs vet vi av erfarenhet att det finns risk för kompetensförluster, det vill säga avhopp.

Man kan inte heller bortse från att när man rumsterar om i den centrala försvarsmaktsledningen finns det, åtminstone under själva omflytten och kanske en tid därefter, risk för att också ledningsförmågan nedgår. Beroende på omvärldssituationen är det mer eller mindre dåligt.

Fru talman! Det som slår en när man läser propositionen är framför allt de ekonomiska riskerna. Regeringen har inte bemödat sig om att göra någon som helst ekonomisk bedömning av kostnaderna i det här fallet, utan man nöjer sig med att säga att initialt blir det höga kostnader och att, som man säger, ”över tid ska det vara självfinansierande”.

Hur lång den tiden är vet inte Sveriges riksdag och inte heller regeringen. Vi vet heller inte hur höga de initiala kostnaderna blir.

Det här kan i bästa fall liknas vid förhoppningar, och det duger inte, fru talman. Vi talar nämligen om en omorganisation och en omflyttning som enligt min bedömning handlar om rätt många hundra miljoner kronor. Det är inte en tvårummare på Södermalm som man ska flytta, utan vi talar om ledningsstruktur, infrastruktur, tekniska lösningar och system – och ett stort antal medarbetare. Av det skälet föreslog vi att man ska ha en särskild löpande rådgivning och utvärdering under det att omflyttningen genomförs. Erfarenheten har visat att det kan vara mycket klokt, fru talman.

Jag yrkar bifall till reservationen.

Fru talman! I dag är det en stor dag. Den 17 december 1918 togs ett historiskt beslut om att även kvinnor skulle få rösträtt i Sverige. Det firas även här i riksdagen i dag; invigningen av riksdagens demokratijubileum pågår. Vi har haft 100 år av demokrati, och dagen till ära har det införts en tillfällig allmän flaggdag just för att uppmärksamma denna dag och detta viktiga beslut. Därför känns det faktiskt extra högtidligt att stå i denna talarstol i dag.

Fru talman! Det är en viktig fråga som vi nu debatterar i betänkandet – inrättandet av försvarsgrensstaber. En viktig del i Försvarsmaktens roll är att skydda och värna vår demokrati. Det är ytterst viktigt då vårt säkerhetsläge och omvärldsutvecklingen har försämrats över tid.

Fru talman! Riksdagen har beslutat att målet för det militära försvaret från och med 2016 ska vara att enskilt och tillsammans med andra, inom och utom landet, försvara Sverige och främja vår säkerhet genom att

hävda Sveriges suveränitet och värna suveräna rättigheter och nationella intressen

förebygga och hantera konflikter och krig

skydda Sveriges handlingsfrihet vid politisk, militär eller annan påtryckning och om det krävs försvara Sverige mot incidenter och väpnat angrepp

skydda samhället och dess funktionalitet i form av stöd till civila myndigheter.

Fru talman! Det enskilt viktigaste under försvarsinriktningsperioden 2016–2020 är att öka den operativa förmågan i krigsförbanden och säkerställa den samlade förmågan i totalförsvaret. I budgetunderlaget för 2019 begärde Försvarsmakten att få inrätta försvarsgrensstaber med lokalisering till Enköping, Haninge och Uppsala. Utformningen av försvaret bör i första hand bygga på förmågan att möta ett väpnat angrepp, och den måste medge politisk och militär handlingsfrihet samt ha en inneboende flexibilitet för att kunna hantera föränderligheten i utmaningar och hot.

Den nuvarande ledningen av Försvarsmakten har sedan länge utgått från en centraliserad styrning av myndighetens uppgifter. Centraliseringen av ledningskapaciteten till Stockholms innerstad skapar i det förändrade omvärldsläget en ökad sårbarhet, vilket många har varit inne på. Därför är det nu viktigt att inrättandet och lokaliseringen av försvarsgrensstaberna sker, vilket enligt Försvarsmakten motiveras bland annat av just den försämrade omvärldsutvecklingen. Syftet med att inrätta staberna är, precis som ni andra har varit inne på, att öka robustheten i ledningsorganisationen genom en ökad geografisk spridning.

Regeringen delar Försvarsmaktens bedömning att nämnda organisationsenheter bör inrättas och anser det angeläget att detta kan ske så snart som möjligt.

Med detta sagt, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Vi är positiva till detta. Det har vi varit länge – i flera år. Vi anser att det är absolut nödvändigt att göra detta.

Efter att ha hört ledamoten Widman från Liberalerna kan jag säga att jag delar uppfattningen att detta kommer att kosta pengar. Det kommer att bli riktigt dyrt, tror jag – betydligt dyrare än vad man säger. Trots detta tycker vi att det är bråttom och motiverat. Det finns en hel del byggda säkerhetssystem på de baser man har valt. Muskö och Enköping har uppbyggt via signalregementet, och det finns även i Uppsala. De riktigt stora kostnaderna bör därför kunna begränsas.

Jag tror inte heller att man räknar på rätt sätt om man tänker att kostnaderna minskar när man flyttar ut från ett högkvarter. Nej, det gör de inte. Hyreskostnaden är ju kvar. Det är lite kallställda rum, om man inte fyller dem med annan personal. Men så länge man sitter kvar i denna byggnad, som kostar jättemycket pengar, samtidigt som regeringen tyvärr har ställt krav på att i praktiken ta ut högre hyror – man ska öka kraven på hyressättningen, och det landade på Försvarsmakten med ökade hyror – kommer det att bli dyrare.

Trots detta är det jätteviktigt att man flyttar ut staberna, av säkerhetsskäl. Det går inte att lägga alla äggen i en korg. Om Försvarsmakten sedan kommer tillbaka och tycker att det kostade 100 miljoner eller 200 miljoner – ja, då är det så. Det ska bli intressant att se vad det landar på, men jag tror att det landar på runt 200 miljoner i slutändan. Det tror jag. Jag hoppas att jag har fel. Vi har hört siffran 50 miljoner – bra! Men jag tycker ändå att detta ska göras. Vi kan inte ha den samlade försvarsförmågans ledningar sittande på ett ställe, framför allt inte om de ska skyddas av ett Patriotsystem.

Någon nämnde här att kompetens kan tappas och att officerare slutar. I dag tappar vi ungefär 25–30 procent av dem som går ut från Karlberg. Varför? Ja, man läser ju den akademiska delen, och det kostar inga pengar. Man läser även andra akademiska utbildningar. Jag tror att kompetensförsörjningen börjar tidigt. Som vi har sagt börjar det med värnplikten, och sedan går det uppåt hela tiden: truppslagsvis utbildning från regementet, tillbaka till regementet, och där övar man. Då får man en känsla för truppförbandet. Nu kommer man in från många olika ställen, utan den förbandskänsla som behövs.

De officerare som sitter i Stockholm och jobbar med de här delarna – om det man själv har undersökt nu stämmer – kommer i allt väsentligt att vara kvar. Om det stämmer eller inte vet vi ju inte, men det är de signalerna vi får. Ett visst kompetenstapp tror jag också kommer att ske, men det övergripande är att flytta ut staberna. Jag tycker att regeringen gör helt rätt, och vi stöder detta.

Fru talman! När jag lyssnar på Roger Richtoff undrar jag om han har förstått vad som föreslås i Liberalernas motion. Vi instämmer till fullo i att man ska genomföra den här flytten, men vi är oroade över att Försvarsmakten kan behöva stöd – inte bara i ekonomiska beräkningar utan också av expertmyndigheter för att begränsa de risker som finns med detta. När det gäller grundförslaget verkar alltså alla i den här salen vara helt överens.

Jag blir dock lite konsternerad när jag hör Roger Richtoff säga: Ja, det kommer förmodligen att kosta långt mycket mer pengar än vad man har planerat, och det kommer att ta mycket längre tid. Det ska vi tydligen acceptera utan att på något sätt försöka begränsa sådana skadliga konsekvenser. Det är för mig svårt att förstå att vi här inne, som faktiskt har rätten att anslå samtliga medel till staten, kan resonera på ett så lättvindigt sätt – ja, det blir förmodligen dyrare och tar längre tid, och kanske förlorar vi dessutom kompetensen – men inte på något sätt vara beredda att förhålla sig till den risken eller agera för att den ska minska.

Fru talman! Vi har, som ledamoten Caroline nyss framförde, som princip att tilldela Försvarsmakten uppgifter som den genomför. Sedan talar man om vad det kostar, men man kommer att genomföra dem.

Ni har en helt annan princip. Först ska ni tilldela en påse pengar och diskutera om de ska flytta. Men Försvarsmakten jobbar ju med detta nu, och med kostnaderna. Den uppgift som ska lösas är att utlokalisera detta, och det jobbar man med. Sedan kommer man tillbaka, och kommer vi att säga nej? Nej, det kommer vi inte att göra.

Det är skillnad om Försvarsmakten säger: Det här sköter vi själva; vi kommer inte att återkoppla med hur mycket det kostar. Så gör man ju inte. Så vad är poängen med att säga detta? Ska vi sätta dem i mer arbete och skicka ytterligare signaler till Försvarsmakten? Sitt nu ned och börja planera igen! De är skyldiga att – och säger att de ska – återkomma med vilka pengar som krävs för att lösa den uppgift som vi säger åt dem att lösa.

Fru talman! Jag börjar ana att Sverigedemokraterna är inne på en ny, revolutionerande budgetteknik, som innebär att vi delar ut uppgifter i denna kammare och sedan i efterhand, när de återkopplar, som ledamoten Richtoff säger, får se vad det har kostat och vad man har åstadkommit för den kostnaden.

Fru talman! Jag är, som engelsmännen säger, still confused but on a higher level. Jag förstår inte varför man inte ska agera för att minimera de ekonomiska och andra risker som man ser redan på förhand, utan vänta in smällen efteråt.

Fru talman! Om jag tolkar Liberalerna rätt räknar ni med en besparing på utflyttningen. Redan förra året räknade ni med besparingar. Stämmer inte det?

I vilket fall som helst skiljer vi oss åt. Vi i Sverigedemokraterna anser att man har en uppgift – vi ska till exempel ha tre, fyra eller fem brigader, som ska utplaceras enligt Försvarsmaktens direktiv. Sedan kommer man tillbaka till oss och talar om att de här målen, att försvara hela landet, kostar så här många miljarder. Vi behöver ubåtar för att göra detta, och vi behöver ett luftvärnssystem. Vi säger åt dem att skaffa ett luftvärnssystem, och de begär pengar för detta.

Liberalernas tankar och idéer är att vi först ska dela ut uppgifter till dem. Sedan ska vi över åren föra en dialog, och sedan får de en påse pengar. Det är precis så ni har gjort förut. Sedan börjar man att hela tiden dra ned på detta, och då måste vi ändra på målsättningarna för försvaret. Vi måste bestämma oss för om vi ska ställa krav på Försvarsmakten att kunna göra vissa saker. Ska man försvara hela landet? Återkom då och tala om vilka resurser som behövs.

Antingen delar vi ut pengar för de mål vi sätter, eller också måste vi ändra målsättningarna för försvaret. Nu ska ni flytta ut! Ja, säger de, och så sitter de och räknar och återkommer med var de behöver förstärka budgeten. Då ska vi ge dem de pengarna, efter en noggrann redovisning. Är det någon här som vill backa, om de nu säger 50 miljoner? Vill ni då backa och säga att de ska sitta kvar? Det är Liberalernas idé, men den idén har inte vi. Så där skiljer vi oss.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 december.)