Godkännande av rambeslut om frysning

Fru talman! Med tanke på den förre vice talman- nens debattinlägg i DN i helgen har jag tänkt fatta mig väldigt kort och mycket koncist. Jag ska också anstränga mig för att inte förirra mig i detaljerna. Jag föreslår å utskottsmajoritetens vägnar att riksdagen ska godkänna propositionen och bifalla utskottets förslag om utkastet till rambeslut om verkställighet i EU av beslut av frysning av egendom eller bevisma- terial och avslå motionen. Utkastet till rambeslut kommer ju att göra det lät- tare att ta fast tjuvar och banditer. Det är det som är meningen. Det här rambeslutet är som bekant utarbe- tat på initiativ av Frankrike, Sverige och Belgien. Syftet är mycket enkelt. Det här ska säkerställa att beslut om förverkande av egendom eller överlämnan- de av bevismaterial ska vara enklare att få till stånd. Det är egentligen samma sak när vi talar om kvarstad eller beslag i svensk rätt. Det är alltså inga konstig- heter med detta, och det är i allra högsta grad rättssä- kert. Konkret innebär detta att beslut som fattas i en medlemsstat där förundersökning pågår ska erkännas och verkställas av en annan medlemsstat där egen- dom eller bevismaterial finns utan att något nytt be- slut behöver fattas. Våra EU-myndigheter ska kunna hjälpa varandra, och det ska man kunna göra på ett effektivt och snabbt sätt. Man ska inte hindra var- andra. Det här beslutet är ett steg i den riktningen. Egendom och bevismaterial ska alltså kunna frysas i avvaktan på att beslut fattas om att bevismaterial kan överlämnas eller till dess att egendom har förverkats. Fru talman! Regeringen redovisar ju på ett väldigt sakligt och mycket välbalanserat sätt den lagstiftning och övriga reglering som rambeslutet kräver. Försla- get till lagstiftning som riksdagen har att ta ställning till kommer senare. Det finns inte med i den här pro- positionen, det är mycket riktigt. Regeringen har lovat att komma tillbaka till riksdagen med sådana förslag vid ett senare tillfälle. Enligt min mening är detta helt tillfredsställande. Det är sant att ny lagstiftning krävs för att reglera förutsättningarna för och förfarandet vid verkställig- het i Sverige av utländska frysningsbeslut i de fall där andra EU-länder begär hjälp av Sverige. Vissa regler krävs också för de fall där Sverige behöver hjälp av andra EU-länder. Ny lagstiftning kommer alltså att behövas. Ny lagstiftning bör övervägas för att svens- ka åklagares och domstolars beslut om beslag ska kunna verkställas i en annan medlemsstat inom unio- nen. Fru talman! Det här är ju praktiska saker. Det är enkla saker. Det är också rättssäkra saker som kom- mer att göra det lättare för våra poliser, åklagare och domare att ta fast tjuvar och banditer. Mycket mer komplicerat är det inte. Det handlar egentligen bara om en sak i den motion som finns. Jag kan säga att jag är mycket glad för att det finns en betryggande majoritet i utskottet som stöder förslaget och att det i princip råder enighet i utskottet om att den gemen- samma europeiska kampen mot grov organiserad brottslighet ska föras med all kraft. Den motion som finns tar i och för sig upp en viktig principiell fråga. Det handlar om att regeringen valt att inte lägga fram följdlagstiftningen samtidigt som propositionen. Det är visserligen ingen konstitu- tionell felaktighet i detta, men jag måste ändå säga att jag har en viss förståelse för motionären. Jag delar dock inte uppfattningen att det här är så upprörande att det ska leda till att propositionen avslås. Min be- dömning är alltså att regeringens redogörelse och besked om att den ska återkomma är tillfredsställande och att det inte finns något avgörande skäl att bifalla motionen. Jag föreslår därför att riksdagen bifaller utskottets förslag och avslår motionen.

Fru talman! Joe Frans säger att det här förslaget innebär att det blir lättare att gripa tjuvar och att det är enkelt och okomplicerat. Jag delar inte den upp- fattningen. Det är ju faktiskt så att traditionerna och rättsordningen i våra olika medlemsstater, inte minst när utvidgningen genomförts, är mycket olika. Det finns olika grader av respekt för personlig integritet och människors rättssäkerhet. Det ska vi vara helt klara över. Det innebär att länder som kanske inte alls har samma syn på vissa delar av frågorna kommer att fatta beslut som vi ska verkställa i Sverige. Jag tycker kanske ändå att det är rimligt att Sveri- ges riksdag vet vad det får för konsekvenser här när den typen av överenskommelser ska träffas. Jag tyck- er inte att det är enkelt och okomplicerat att säga att man hur som helst kan kliva in och förverka männi- skors egendom. Jag tycker att man ska vara tvärsäker på att de säkerhetsanordningar som ingår i systemet verkligen bygger på den rättstradition som vi håller högt i det här landet. Jag måste ändå fråga Joe Frans: Tycker Joe Frans verkligen att det är rimligt att riksdagen fattar beslut där vi inte kan se konsekvenserna i klartext vad gäller svensk lagstiftning? Är det en rimlig ordning eller inte? Och vad är skälet till att regeringen inte lägger fram följdlagstiftning när tid finns? Jag tycker att det här är en nonchalans mot parla- mentet som vi inte borde acceptera. Det har inte att göra med huruvida vi gemensamt effektivt vill be- kämpa brottslighet. Det har att göra med ordning för demokrati och respekt för grundläggande rättsprinci- per. Ska vi ha en sådan här ordning? Varför tar man inte tillfället, när det finns, att göra detta i de former som vi faktiskt har varit överens om under en lång tid i den svenska riksdagen? Det behöver Socialdemo- kraterna faktiskt ge svar på.

Fru talman! Jag har läst motionen mycket nog- grant. Vi har diskuterat detta ingående i utskottet och övervägt det i vårt arbete. Vi har kommit fram till att det inte finns någon anledning att inte avslå motio- nen. Beatrice Ask är ju mycket konstruktiv och har ett välförtjänt förtroende i dessa frågor. Därför har jag läst motionen om och om igen, och ärligt talar har jag inte hittat några tunga skäl. De enda jag konkret kan hitta i motionen är frågor av principiell karaktär som egentligen inte hör hemma i denna sakdebatt. I vilket fall som helst har riksdagen vid ett antal tillfällen de senaste två åren diskuterat den här frågan. Riksdagen har också godkänt rambeslut utan att följdlagstiftning samtidigt presenterats. Möjligheten att förhandsgodkänna ett rambeslut finns till och med i regeringsformens tionde kapitel, andra paragrafen. Ja, jag anser att regeringen ger en saklig och ny- anserad bild av konsekvenserna av att rambeslut godkänns. Detta är viktigt. Det är viktigt att kampen mot den grova gräns- överskridande brottsligheten är effektiv och snabb. Vi måste stödja våra poliser, vi måste stödja våra åklaga- re, och vi måste stödja våra domare. Vi måste göra det på ett effektivt sätt. Vi måste göra det på ett snabbt sätt och inte hindra dem. Att detta ska göras är vi överens om. Att detta ska göras på ett rättssäkert sätt är vi också överens om. Jag ser egentligen inga tunga sakskäl i motionen, frånsett den fråga vars svar återfinns i regeringsfor- men. Fru talman! Jag är ledsen, men jag står fast vid mitt yrkande och föreslår att motionen avslås och propositionen bifalls.

Fru talman! Joe Frans behöver inte vara ledsen. Han behöver inte heller säga att Moderaternas förslag bara är principiellt. Däremot borde vi få veta vad det socialdemokra- tiska argumentet är för att inte mer omsorgsfullt bere- da följdlagstiftningen inför parlamentet när tid ges. Det är inte bara Moderaterna som undrar över detta och efterfrågar en konsekvensanalys. Jag nämnde Sveriges Advokatsamfund. Det finns andra. Det är möjligt att de har fel - jag har tidigare sagt att jag tycker att mycket verkar vara en rimlig avvägning - men Socialdemokraterna måste ju ha ett svar till människor som undrar varför man inte bryr sig och varför man är beredd att köpa beslut i andra länder och verkställa dem här utan att liksom ha rett ut kon- sekvenserna. Man borde också veta hur man ska få institutioner i Sverige att genomföra detta, hur im- plementeringen ska ske. Men det gör man ju inte heller med mindre än att man vet vilka regler som ska gälla här och hur ordningen ska vara.

Fru talman! Jag anser att det i propositionen finns en ordentlig konsekvensanalys av vad som kommer att krävas. Det finns sakskäl till detta. Vi måste den dagen beslut om datum kommer kunna agera snabbt och effektivt. Som sagt är detta egentligen en principiell debatt som inte har med själva sakdebatten att göra. Huvud- saken är att det finns en redovisning som är välbalan- serad, nyanserad och mycket genomgående i propo- sitionen. Med detta anser jag att det är rimligt, konstitutio- nellt, lagenligt och med respekt för demokratin som detta görs.

Fru talman! Lagutskottets betänkande Effektivare pantbrevshantering, m.m. innehåller två ganska olika delar. Vad först gäller pantbrevshanteringen föreligger väl motiverade förslag i regeringens proposition som syftar till en mer rationell ordning. I stort sett innebär lagförslaget att riksdagen nu legaliserar ett förfarande som redan har utbildats i praktiken. Lagutskottet är i den här delen helt överens med regeringen och till- styrker lagstiftningen. Jag yrkar alltså bifall till ut- skottets förslag under punkt 1 i betänkandet. Vad sedan gäller det som i rubriken angivits som "m.m." är saken annorlunda. Här vill regeringen nu avföra en viktig fråga från vidare lagstiftningsåtgär- der, vilket vi i Folkpartiet liberalerna inte accepterar. Den fråga det gäller är införandet av ett pantsätt- ningssystem för byggnader som är uppförda på an- nans mark. Den otvivelaktigt vanligaste situationen är fritidshus som uppförts på arrenderad mark. Många av dessa fritidshus håller successivt på att förändras till ett permanentboende och representerar numera mycket betydande värden. Dessa byggnader, som till antalet uppgår till långt över 100 000, kanske 200 000, kan i dag inte belånas i bank på samma sätt som villafastigheter. Detta får till följd att det blir dyrare krediter för dem som ändå kan låna och att det i vissa fall inte blir några lån, vilket i sin tur hindrar vissa människor från att kunna förvärva till exempel ett fritidshus. Frågan om ett pantsättningssystem för dessa byggnader har varit uppe till behandling här i riksda- gen vid många tillfällen alltsedan 1970-talet. 1984 framlade Byggnadspantsutredningen ett förslag, som emellertid inte ledde fram till lagstiftning. I proposi- tionen 1997/98:98 Vissa stiftelserättsliga frågor, m.m. tog regeringen - även då under rubriken "m.m." - upp frågan och föreslog att den skulle avföras från vidare lagstiftningsåtgärder. Riksdagen ville emeller- tid annorlunda och tillkännagav under våren 1998 att regeringen på nytt borde undersöka om det fortfaran- de fanns behov av en ny kreditsäkerhetsform för byggnader på annans mark samt att om sådant behov fanns ånyo överväga lagstiftningsfrågan. En departementspromemoria färdigställdes i mars 2001 som konstaterade att "det finns ett beaktansvärt behov av en ny kreditsäkerhetsform för byggnader på annans mark". Vid ett samrådsmöte i september 2001 på Justitie- departementet med olika berörda organisationer och myndigheter bekräftades behovet och önskemålet om en ny kreditsäkerhetsform. Landshypoteks företrädare angav till exempel att behovet är stort och ökar. Mot denna bakgrund är det mycket förvånande att regeringen inte vill gå vidare i saken. Det är natur- ligtvis också förvånande att inte fler av lagutskottets ledamöter har reserverat sig i denna sak. Ett sådant pantsättningssystem som vi vill införa finns redan i våra grannländer Danmark, Finland och Norge. Systemet är knutet till att anteckningar om pantsättning görs i redan befintliga register. Med dagens datateknik borde det vara relativt enkelt att använda till exempel Lantmäteriets register över byggnader eller eventuellt skattemyndighetens regis- ter över taxerade byggnader. Kostnaderna för ett sådant system borde bli mycket begränsade och ska naturligtvis bäras av dem som utnyttjar systemet. Byggnadernas ägare skulle bli vinnare på så sätt att hypotekslån med lägre räntor kunde beviljas. Dessut- om skapas möjligheter för ytterligare personer att förvärva fritidshus genom bättre kreditmöjligheter. Fru talman! Vi förstår inte regeringens ovilja att införa ett sådant här pantsättningssystem. Vi förstår inte heller den till synes ändrade inställning som lagutskottets majoritet intar. Jag yrkar nu bifall till vår reservation i betänkan- det beträffande kreditsäkerhet i byggnader på annans mark.