Godkännande av ett irländskt protokoll som ska fogas till EU-fördraget och EUF-fördraget

Herr talman! Denna debatt handlar om att riksdagen ska godkänna det som kallas protokollet om det irländska folkets oro rörande Lissabonfördraget. Protokollet ska fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Jag måste erkänna att under mina år i utrikesutskottet har detta varit ett av de märkligaste ärenden som vi har haft att hantera. Bakgrunden är att det irländska folket sade nej till Lissabonfördraget i en folkomröstning den 12 juni 2008. Genom Irlands nej hade Lissabonfördraget fallit enligt EU:s eget regelverk. Nu blev det inte så, och det brukar inte bli så när folk runt om i Europa får möjlighet att rösta om EU:s fördrag och röstar nej. I vanlig ordning fick det irländska folket rösta om tills det röstade rätt, och vid en ny folkomröstning 2009 röstade till slut en majoritet av irländarna ja till Lissabonfördraget. Fördraget kunde därigenom införas. Som ett svar på den breda och folkliga kritik som fanns på Irland mot Lissabonfördraget togs ett protokoll fram om det irländska folkets oro. Protokollet togs fram av den irländska regeringen, en regering som stod på ja-sidan under folkomröstningen. Protokollet svarar till sitt innehåll inte på någon punkt upp mot den kritik som den irländska nej-sidan framförde i folkomröstningen 2008. Låt mig påminna om att nej-sidan under folkomröstningskampanjen på Irland 2008 leddes av landets progressiva vänster. Det enda parti i det irländska parlamentet som sa nej till Lissabonfördraget var det irländska vänsterpartiet Sinn Féin. Deras argument mot Lissabonfördraget överensstämde i stora delar med de argument som vi i Vänsterpartiet framförde i denna kammare när vi argumenterade mot Lissabonfördraget vid den svenska ratificeringen. Vi, liksom den progressiva vänstern på Irland, såg att fördraget skulle leda till en kraftig maktöverföring från den nationella nivån till överstatlig nivå. Vi såg att EU genom fördraget skulle blir ännu mer överstatligt på ännu fler områden. Vi såg att fördraget skulle leda till en militarisering av unionen, och vi såg att fördraget hotade löntagarnas rättigheter runt om i Europa eftersom det saknades ett tydligt socialt protokoll. Det var dessa argument som jag framförde som Vänsterpartiets företrädare i debatten om Lissabonfördraget, och jag vet att det var samma argument som framfördes på gator och torg av nej-sidan i den irländska folkomröstningskampanjen. Denna kritik har på inget sätt bemötts genom detta protokoll. I stället lyfter man i protokollets första artikel upp att Lissabonfördraget inte "påverkar på något sätt omfattningen och tillämpligheten av skyddet för rätt till liv". Med detta kreativa nyspråk syftar man såklart på Irlands abortförbud. Detta hade inget med den irländska folkomröstningen att göra. De krafter som ledde nej-sidans kampanj på Irland är också de mest hårdnackade kritikerna av landets abortlagstiftning och driver aktivt på för att förändra och även på Irland respektera kvinnors rätt till sin egen kropp. Frågan om abort var aldrig en stor fråga under den irländska folkomröstningen. Varför väljer man då att lyfta fram denna fråga som första artikel i protokollet som ska fogas till Lissabonfördraget? Jag tror att Storebror i George Orwells klassiska bok 1984 hade blivit mäkta imponerad av den irländska regeringen och dess nyspråk. Ännu mer uppseendeväckande är att övriga medlemsstater och EU accepterar detta nyspråk. Irlands abortförbud skyddar inte liv. Det handlar inte om respekt för liv. Irlands abortförbud tar kvinnors liv. Det har vi tyvärr sett alldeles för många exempel på. Jag var nyligen på Irland och kunde i irländska medier följa den debatt som uppstått efter att flera kvinnor dött till följd av det irländska abortförbudet. En kvinna dog i blodförgiftning efter att hon nekats abort av sin läkare. En annan kvinna tog nyligen sitt liv efter att hon nekats abort trots att fostret hon bar på redan hade dött. För Vänsterpartiet är rätten till den egna kroppen och rätten till abort grundläggande mänskliga rättigheter. I artikel 3 i FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna slår man fast rätten till liv. I artikel 12 i FN:s deklaration om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna slås rätten till hälsa fast. Som de aktuella fallen på Irland visar är frågan om abort och rätten till den egna kroppen sammanvävd med frågor om rätten till liv och hälsa. När kvinnors rätt till sin kropp inskränks och begränsas får det långtgående konsekvenser för kvinnors hälsa och liv. Ett land med abortförbud kommer aldrig att vara ett land där man respekterar kvinnors rätt till hälsa och liv fullt ut. Herr talman! Jag ska vara tydlig. Vänsterpartiet vill inte se en europeisk abortlagstiftning. Vi vill inte att abortlagstiftning ska regleras på EU-nivå. Det är en nationell fråga. Rent strategiskt skulle det finnas betydande risker med att reglera aborträtten på EU-nivå. Risken är att vi i Sverige skulle få en betydligt mer restriktiv lagstiftning än vi har i dag. Vi anser att rätten till den egna kroppen är en grundläggande mänsklig rättighet och att EU borde slå fast denna rätt och rätten till abort och att detta ska vara rättigheter som medlemsstaterna är skyldiga att respektera, precis som man gjort på en rad andra områden när det gäller andra mänskliga rättigheter. Därför har Vänsterpartiet en reservation i dagens betänkande, den enda reservationen, där vi är tydliga med att vi vill att riksdagen ska uppmana regeringen att verka i unionen för att rätten till den egna kroppen ska betraktas som en grundläggande mänsklig rättighet som alla medlemsstater, inklusive Irland, är skyldig att respektera. Jag yrkar härmed bifall till vår reservation.

Herr talman! Precis som Hans Linde säger rör ärendet i dag ett protokoll till Lissabonfördraget. Det trädde i kraft redan 2009, närmare bestämt den 1 december. Även Irland har skrivit under Lissabonfördraget. Det gjordes, som Hans Linde var inne på, efter en andra folkomröstning och också efter en diskussion på det toppmöte som var inom EU 2008. Det var inte bara abortlagstiftningen som var föremål för diskussion på Irland, utan på Irland fanns det, precis som Hans Linde var inne på, en oro för om man kunde kombinera sin egen neutralitetspolitik med det nya fördraget. Det fick man utrett. Det gällde också den irländska traditionen med en egen skattepolitik som de flesta medlemsstater delar, liksom Sverige. Sedan fanns det också en oro för ett minskat inflytande, i och med att det i Lissabonfördraget sades att varje land inte skulle garanteras en kommissionär. Men på toppmötet 2008 beslutade man att ändra på det. Den oro som det irländska folket gav uttryck för i sin folkomröstning klarades ut på det toppmötet, och sedan fick också det irländska folket möjlighet att folkomrösta igen. Men trots det har man till fördraget lagt det här protokollet, som vi rent formellt sett har att godkänna. Det aktuella irländska protokollet klargör men ändrar inte innehållet i tillämpningen av Lissabonfördraget. Vi ska komma ihåg att Lissabonfördraget är ett mycket viktigt fördrag. Det möjliggör fortsatt utvidgning och har också gjort att EU kan arbeta mer effektivt. Det som har hänt sedan tidigare fördrag är att det har varit en stor utvidgning. Det var inte minst något som Sverige drev fram under vårt ordförandeskap 2001. I konsekvens med det har man gjort beslutsfattandet mer effektivt inom EU. Genom fördraget får man också bättre redskap för att möta globala utmaningar, till exempel kampen mot gränsöverskridande brottslighet och klimatförändringen. Det finns väldigt mycket positivt i fördraget. Men fördraget har som sagt redan trätt i kraft. Det aktuella irländska protokollet klargör bara den irländska positionen men ändrar inte innehållet i det viktiga fördraget. Det tycker jag är viktigt att ha sagt. Unionen får också en tydligare värdegrund genom rättighetsstadgan. Men vi ska komma ihåg att rättighetsstadgan är något som ska tillämpas på EU:s institutioner och inom EU-länderna när man stiftar EU-lag. Den fråga som Hans Linde tar upp, abortlagstiftningen, är en fråga som bör beslutas på nationell nivå. Där är vi överens, om jag har uppfattat det rätt. I Sverige har vi tidigare gemensamt gjort uttalanden i riksdagen om att rätten till abort ska värnas och att Sverige också ska främja insatser som syftar till att göra aborter fria, säkra och lagliga för alla kvinnor. Vi har också under den socialdemokratiska regeringen 2006 tagit fram en internationell politik för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Den står vi bakom och driver på olika nivåer, inte minst på FN-nivå. Det var just de FN-konferenserna, med start i Peking 1995, som ledde fram till att Sverige har vässat sin politik och lyfter fram de här frågorna. Vi anser att det ramverk som EU-kommissionen och de mänskliga rättigheterna ger också ger oss möjlighet att fortsätta driva frågorna om att ha en modern abortlagstiftning här hemma men också se till att vi får en situation där vi kan göra aborter fria, säkra och lagliga för alla kvinnor i hela världen. Därför har vi inte sett någon anledning att bifalla motionen. Därmed har vi ansett att betänkandet är bra. Det ger uttryck för att vi fortsätter vår svenska linje för att arbeta för att göra aborter fria, säkra och lagliga för alla kvinnor men inte minst att se till att vi vårdar Lissabonfördraget, som ger möjlighet till en fortsatt utvidgning. Det är glädjande att se att förhandlingarna om medlemskap med Turkiet till exempel är på gång. Kroatien är på väg in. Vi ser också andra positiva tecken i det forna Jugoslavien. Det är diskussionerna mellan Serbien och Kosovo och situationen där Montenegro och kanske så småningom också Makedonien är på väg in i EU. Allt detta är precis det vi har haft stark samsyn om i Sverige, nämligen att EU har väldigt mycket att bidra med som ett fredsprojekt och att vi genom utvidgningen ger fler medborgare i hela Europa möjlighet att handla med varandra, säkra demokratierna och få framtidstro. Det är bra för freden, och det är bra för inte bara Europa utan också våra grannar. Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Den här debatten hålls med anledning av att riksdagen nu godkänner det irländska protokoll som ska fogas till EU-fördragen. Låt mig därför inledningsvis yrka bifall till utrikesutskottets förslag till beslut. Låt mig därutöver förtydliga att detta protokoll inte kommer att ändra förhållandet mellan EU och dess medlemsstater och att det inte ger någon ytterligare beslutsrätt till EU. Protokollet snarare förtydligar innehållet i och tillämpningen av Lissabonfördraget. Beslutet att godkänna Lissabonfördraget fattade vi här i riksdagen redan i november 2008, och fördraget är i kraft sedan flera år. I grunden har detta inneburit att EU har fått tydligare ansvar, befogenheter och begränsningar samt att beslutsfattandet har blivit enklare. En viktig anledning till att vi en gång i tiden antog fördraget var att få en union som fungerar även med fler än dåtidens 27 medlemmar, något som bland annat har lagt grunden till Kroatiens nära förestående anslutning till EU. I detta kan jag också hålla med föregående talare Tommy Waidelich från Socialdemokraterna. Det finns en bred enighet om vikten av att vi fattar det här beslutet och att det också är ganska okontroversiellt. På samma sätt vill jag instämma i det Tommy Waidelich sade om vikten av sexuella rättigheter och hälsa och att vi också i bred enighet här i riksdagen arbetar för dessa frågor sedan lång tid tillbaka, inte minst i arbetet för att, som Tommy Waidelich var inne på, säkra tillgång till fria, lagliga och säkra aborter för alla kvinnor. EU bygger, herr talman, på tilldelade befogenheter, vilket innebär att det i grunden är ett samarbete mellan självständiga stater som bestämmer sig för att lösa vissa uppgifter tillsammans. EU:s samtliga medlemmar måste vara överens för att eventuell utökning av befogenheterna ska kunna ske. Med detta sagt är det viktigt att komma ihåg att det också just gäller att ha fokus på ett verkligt mervärde, att vi verkligen ser till att hålla det europeiska samarbetet begränsat till att lösa de problem som inte löses bättre på annat sätt. Men EU handlar inte bara om form och om att lösa dagens problem utan också om att bygga ett nytt Europa, det Europa som faktiskt är grunden för inte bara två världskrig, som startades här, utan också världens värsta ideologier - kommunism, nationalsocialism och fascism - som alla hittade sin början här i Europa. Vi måste jobba tillsammans just för att säkra ett öppet, fredligt, demokratiskt och samarbetande Europa. Här är Europeiska unionen ett av våra absolut viktigaste verktyg. Samtidigt är det uppenbart att Europas länder står inför stora och svåra utmaningar och problem. Men de flesta av de problemen har skapats i ländernas huvudstäder och kan lösas bara där och kan inte lyftas till Bryssel för sin lösning. Den ekonomiska krisen har med tydlighet visat att Europas konkurrenskraft måste stärkas. Svaret på den utmaningen kan aldrig vara ekonomisk nationalism, protektionism och ökad rivalitet. Vi tror i stället att den ekonomiska friheten i Europa måste öka och att det handlar om att erbjuda individer, familjer och företag rimliga och stabila förutsättningar att kunna arbeta, sälja, spara, konsumera och investera utan onödiga hinder och helst på en gemensam och fri europeisk marknad. Det kommer att kräva mycket långtgående och tuffa förändringar när det gäller reformer i fråga om utgifter och kostnader. Framför allt krävs det en tillväxtstrategi som vågar utmana privilegier, monopol, byråkrati och överregleringar för att åter skapa förtroende och framtidstro i ekonomin. Men debatten i dag handlar inte om det, utan den handlar just om hur vi säkerställer att vi nu kan gå vidare och bygga vidare på den europeiska demokratin och ge oss i kast med de gemensamma utmaningar som är verkligt gränsöverskridande, vare sig det handlar om handel, miljöproblem eller gränsöverskridande brottslighet. I dessa och andra frågor är det viktigt att länder som Sverige tar för sig i diskussionerna i Bryssel. Sveriges röst ska vara stark och engagerad. Vi ska vara en stark röst för att EU prioriterar det som verkligen ger ett mervärde. Det som bättre sköts av enskilda medlemsstater ska skötas där. Därför ska viktiga frågor om arbetsmarknads- och utbildningspolitik men om också sjukvård, äldreomsorg och kulturfrågor bevaras på nationell nivå. Stödet bland medborgarna för att EU ska ta över dessa frågor är mycket lågt, precis som för idén att EU skulle ges beskattningsrätt eller att unionen skulle utvecklas till Europas Förenta stater. Herr talman! Mycket av den demokratiska legitimiteten i Europa ligger fortfarande i de nationella parlamenten. Här ska striden stå och beslut fattas. Det är viktigt och värdefullt. Jag tycker att vi i Sveriges riksdag har blivit allt bättre på att förankra, debattera och diskutera EU-frågor i utskott, EU-nämnd och här i kammaren. Jag skulle önska att fler av Europas nationella parlament tog än större ansvar för EU-frågorna och besluten. Därför välkomnar jag också dagens debatt om hur vi steg för steg tillsammans kan bygga Europa starkare och möta dagens svåra utmaningar tillsammans.

Herr talman! Jag har egentligen två frågor till Gustav Blix och Moderaterna. Den första är något kortare och kräver egentligen bara ett ja eller ett nej, och den andra kanske kräver ett något längre svar än så. Jag börjar med den lite kortare frågan. Anser Moderata samlingspartiet i Sverige att rätten till sin kropp och rätten till abort är en mänsklig rättighet - ja eller nej? Min andra fråga rör hur man arbetar när det gäller det abortförbud som finns på Irland. Gustav Blix stod precis i talarstolen och sade att Sveriges regering arbetar för att öka respekten för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter runt om på jordklotet. Då vill man gärna veta hur Moderaterna och den moderatledda regeringen arbetar för att just Irland ska förändra sin abortlagstiftning. Det är en i högsta grad relevant fråga. Just nu diskuteras nämligen förslag i det irländska parlamentet om att göra justeringar - det må vara små justeringar, men fortfarande justeringar - i den irländska abortlagstiftningen. Efter de aktuella fall som jag berättade om i mitt anförande där flera kvinnor på Irland har dött på grund av Irlands abortförbud finns det en växande opinion på Irland för att man ska öka respekten för kvinnors rättigheter och rätt till sin egen kropp. Då skulle det vara intressant att höra vad regeringen egentligen gör på detta område. På vilket sätt lyfter Carl Bildt, Sveriges utrikesminister, fram frågor om kvinnors rätt till sin kropp i dialogen med Irland? Hur lyfter andra statsråd i den moderatledda regeringen fram dessa frågor? Och hur lyfter Moderaterna i dialog med sitt systerparti på Irland fram frågor om abort?

Herr talman! Jag vill vara glasklar och säga att Moderaterna starkt står bakom inte bara kvinnors utan också mäns rätt till sexuella rättigheter och hälsa och också rätten till fria, lagliga och säkra aborter. Det råder inga som helst tvivel om det. Vad gäller den andra frågan om vad vi gör internationellt för att öka kvinnors men också mäns rättigheter på detta område handlar det mycket om vad vi gör inom biståndspolitiken. Där har detta varit en prioriterad fråga för denna regering. Vi arbetar under biståndsminister Gunilla Carlssons ledning aktivt med frågor som gäller kvinnors rättigheter men också med frågor om sexuella rättigheter och hälsa. Däremot har vi en diskussion i olika länder i Europa där vi har kommit olika långt i dessa frågor. Jag tycker att det är viktigt att vi fortsätter denna debatt. Vi driver på den frågan inom ramen bland annat för vårt EPP-samarbete. Där har vi inte en gemensam uppfattning, utan tvärtom ligger vi inom Moderaterna på en lite annan bog än en del av våra systerpartier. Men det gäller inom alla de europeiska partierna att det finns stora skillnader oss emellan. Vad som är viktigt är att vi jobbar på och att vi också värnar dessa frågor internationellt och inom ramen för det europeiska samarbetet. Däremot tycker jag att vi i de olika länderna ska vara försiktiga med att alltför mycket blanda oss i varandras demokratiska processer. Vi ska ha en öppen debatt och gärna engagera oss i den och engagera oss i debatten i andra länder. Men samtidigt vill vi värna just rätten för länderna att fatta dessa beslut självständigt. På samma sätt som vi i Sverige vill fatta beslut om vår arbetsmarknadspolitik och vår skattepolitik måste vi också respektera andra länders rättigheter att fatta beslut om de frågor som ligger inom den nationella kompetensen. Den principen måste vi också vårda.

Herr talman! Jag ställde två ganska konkreta frågor, men jag fick inte några direkt konkreta svar. Jag frågade: Anser Moderaterna att rätten till sin kropp och rätten till abort är en mänsklig rättighet? Det svarade inte Gustav Blix på. Gustav Blix sade att man står bakom abortlagstiftningen. Det är inte samma sak. Jag vill ha ett tydligt svar nu. Anser Moderaterna att rätten till sin kropp är en mänsklig rättighet? Det är centralt i denna diskussion. Om vi ser det som en mänsklig rättighet eller inte utgör på något sätt grunden när vi jobbar med dessa frågor. Sedan frågade jag hur man från regeringens sida jobbar med att Irland ska respektera kvinnors rätt till sin egen kropp. Då börjar Gustav Blix tala om svensk biståndspolitik. Mig veterligen bedriver inte Sverige något biståndsarbete på Irland, och jag hoppas att man inte heller har några planer på att göra det. Det finns betydligt större behov av svenskt bistånd i andra delar av världen. I stället börjar Gustav Blix tala om att detta är en fråga som irländarna själva måste besluta om och att detta är närmast en inre angelägenhet. Det är det som blir problemet för Gustav Blix. Om man som jag betraktar detta som en grundläggande mänsklig rättighet blir det inte heller en inre angelägenhet eftersom mänskliga rättigheter är inte en inre angelägenhet för något land - inte när det gäller någon rättighet och inte när det gäller något land på detta jordklot. Vi har ett gemensamt ansvar att arbeta för att samtliga mänskliga rättigheter ska respekteras i samtliga länder. Därför tycker jag också att det skulle vara självklart att Sverige är tydligt när det gäller den irländska regeringen och att detta är en fråga som man lyfter fram i dialogen med den irländska regeringen, alltså att vi tycker att deras abortförbud i dag är oacceptabelt och att vi önskar att Irland ska reformera sin abortlagstiftning. Återigen, Gustav Blix: Vad gör den svenska borgerliga regeringen konkret i dag för att bidra till att Irland reformerar sin abortlagstiftning?

Herr talman! Jag tyckte att jag var mycket tydlig med att säga att Moderaterna står bakom både mäns och kvinnors rätt till sexuella rättigheter och hälsa. Då talar vi om rättigheter. Därutöver är det för oss en självklarhet att både verka för och värna kvinnors rätt till fria, lagliga och säkra aborter. Jag vet inte hur jag ska kunna vara tydligare än så. Hans Linde ställde vidare frågan om vad vi gör internationellt. Det var av denna anledning som jag tog upp biståndsfrågorna. Men Hans Linde var tydlig i sitt anförande med att han inte ville se en lagstiftning på EU-nivå i abortfrågan. På samma sätt vill jag också vara tydlig med att säga att jag inte vill det. Jag vill att vi ska äga detta i varje land men att vi internationellt ska ha en debatt och en diskussion, vilket vi har inom vårt europeiska parti, om just kvinnors och mäns rättigheter till sexuell hälsa och till lagliga, fria och säkra aborter. Jag tycker inte att det finns någon oklarhet i det. Däremot måste vi respektera att andra EU-länder har andra instruktioner och har kvar befogenheten att fatta denna typ av beslut. Vi vill inte lyfta det till EU-nivå. Då måste vi respektera att denna process måste få mogna fram inom ramen för det irländska samhället och den irländska debatten. Jag välkomnar att de har den debatten. Jag stöder kvinnors rätt till abort i hela världen. Jag välkomnar att denna regering har tagit steg för att stärka möjligheterna för EU:s kvinnor att få aborter utförda i Sverige. Där tror jag att vi är överens. Men jag vill inte, kanske till skillnad från Hans Linde och Vänsterpartiet, lyfta in lagstiftning utifrån eller komma med rättighetslagstiftning på EU-nivå inom detta område. Där skiljer vi oss åt.

Herr talman! Jag kan börja med att instämma i mycket av den bakgrundsbeskrivning som Hans Linde tidigare gjorde här om framväxten av Lissabonfördraget, folkomröstningar och annat. Tyvärr fick vi i Sverige inte folkomrösta om Lissabonfördraget. Jag tycker att det är bra att vi ser att andra länder har fått göra det. På Irland blev det först nej. Man återkom, som också har beskrivits, ännu en gång till folket för att höra deras röst, och man fick till slut ett svar. Det protokollet nu heter tycker jag är väldigt lustigt - det heter Protokollet om det irländska folkets oro. Tänk om vi också hade uttryckt vår oro för det vi oroade oss för i Sverige när det var dags att anta Lissabonfördraget! Tänk om vi hade talat om det vi kanske inte tyckte så väldigt bra om! Där hade vi nämligen också olika uppfattningar, och skulle det ha blivit en folkomröstning här kanske vi hade hamnat i samma situation som Irland, alltså att det inte hade blivit ett ja. Det finns nämligen en oro för en väldig massa olika frågor - bland annat några av de frågor irländarna var rädda för, som ett gemensamt försvar etcetera. Den enda svenska oro jag kan påminna mig att vi riktigt har slagits för gäller snuset. Frågan är alltså om vi skulle ha haft ett protokoll om snuset i Lissabonfördraget. Jag tycker att det är väldigt bra att vi talar om EU i den här kammaren. Det är väldigt ofta vi nästan passerar förbi de ärenden som är EU-relaterade. Det är lite korta betänkanden, och vi ger dem inte lika stor vikt som många andra. Jag tycker att det är bra att vi börjar bli lite bättre på det, för EU är ändå någonting som påverkar vår tillvaro här i Sverige på ett väldigt märkbart sätt. Vi är en del av EU sedan många år tillbaka. De påverkas av oss, vi påverkas av dem och det är viktigt att vi tar EU-frågorna på allvar. När jag träffar mina gröna kolleger i andra länder kan jag ibland uppleva att de är mycket mer uppdaterade på allt som händer; det är mycket mer i medierna om vad som sker i EU, vilka beslut som påverkar dem etcetera än det är här i Sverige. Det är lite grann en långt-borta-fråga fortfarande, trots att vi nu har varit med i så pass många år. Jag kan också instämma i sak när det gäller det Hans Linde tog upp om abortfrågan. Miljöpartiet menar också att abort borde vara en mänsklig rättighet, att det borde anses vara en mänsklig rättighet. I dag får man tolka in den rättigheten i andra rättigheter som finns, både i FN-stadgan om de mänskliga rättigheterna och i Europakonventionen. Vi menar att det egentligen är inbakat i rätten till liv, i det här fallet. Det kan nämligen inte bara vara rätten till barnets liv som ska beaktas, vilket man nu har gjort på Irland - och inte ens det, utan även när det är ett barn som är dött har abortförbudet lett till att mamman också tvingades dö. I sak håller vi alltså helt och hållet med Hans Linde i frågan. Vi tycker att det är bra att debatten nu börjar komma på Irland och att den kommer underifrån, så att det kanske faktiskt blir någonting. Jag tror att det ibland får motsatt effekt när det kommer uppifrån, för då slår alla ifrån sig. Det är alltså väldigt bra att det nu är en diskussion på Irland. Det är nämligen självklart så att varje människa måste ha en okränkbar rätt att bestämma över både sin egen kropp och sin egen tanke. Att förbjuda en av de här delarna är för mig väldigt absurt. Vi delar också uppfattningen att regeringen bör driva frågan att abort är en mänsklig rättighet, alltså att det bör betecknas som en mänsklig rättighet. Däremot delar vi kanske inte uppfattningen att det platsade just i det här betänkandet, vilket ju är ett betänkande som handlar om vår svenska anpassning till det här protokollet som irländarna efter sina folkomröstningar har godkänt och som speglar de frågor irländarna oroar sig över. Vi kan alltså tycka att det är dumt med den oro de har i vissa delar. I andra delar tycker vi att det är bra, som den oro de har när det gäller det gemensamma försvaret etcetera. När det gäller abortfrågan tycker vi dock att det är dumt, men det är ändå ett demokratiskt beslut. Vi tycker att vi ska respektera det.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut om att godkänna det irländska protokollet. Den 13 juni 2012 hade samtliga medlemsstater undertecknat det irländska protokollet, som kommer att träda i kraft den 30 juni 2013 - under förutsättning att samtliga 27 länder ratificerar det. Beslutets innehåll är förenligt med Lissabonfördraget; det krävs ingen förnyad ratificering av fördraget, och protokollet kommer inte heller att ändra förhållandet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater. Det är mer ett klargörande som inte ändrar innehållet i eller tillämpningen av Lissabonfördraget. Folkpartiet har under en lång tid ansett att medlemsstaterna i Europeiska unionen med Lissabonfördraget kan samarbeta och agera effektivare i gränsöverskridande frågor, herr talman. Unionen får bättre redskap att möta globaliseringens utmaningar, till exempel att förebygga och bekämpa brottslighet, skydda miljön, vara en stark aktör för fred och säkerhet i världen och inte minst stödja mänskliga rättigheter. Herr talman! Lissabonfördraget möjliggör en fortsatt utvidgning av EU samt stärker det nationella parlamentets inflytande. Från Folkpartiets sida har vi hela tiden välkomnat alla steg som gör unionen både öppnare och mer effektiv.

Herr talman! Genom Lissabonfördraget har de nationella parlamentens inflytande över EU:s beslutsprocess stärkts. Makten i Bryssel har flyttats närmare väljarna. Med Lissabonfördraget flyttar den politiska makten närmare unionens medborgare, och det gör därför Europasamarbetet mer demokratiskt. Vi kristdemokrater ser Europeiska unionen och det svenska medlemskapet som givet. Samarbetet mellan unionens länder är absolut nödvändigt för att öka den europeiska konkurrenskraften och ta krisländer ut ur krisen, liksom för att förmå mildra det globala klimathotet och bekämpa världsfattigdom. EU är ett fredsprojekt byggt på tanken att hållbar säkerhet och fred bäst skapas genom samarbete - ett samarbete som förutsätter ett gemensamt ansvarstagande både i ljusa och i mörka tider. Det handlar om ett gemensamt ansvarstagande för det gemensamma bästa. Herr talman! Lika självklart måste det dock vara var gränserna för unionens beslutsmandat går. Europeiska unionen ska inte ägna sig åt lagstiftning och detaljstyrning på områden där unionen saknar beslutsmandat. Subsidiaritetsprincipen, att beslut ska fattas nära de människor besluten berör, måste fortsätta att vägleda inriktningen på och riktningen för vårt europeiska unionssamarbete. Social-, familje- och utbildningspolitik ska medlemsstaterna och inte Europeiska unionen besluta om. Abortlagstiftning, föräldraledighet och skolreformer är och måste förbli nationella frågor. EU bygger på medlemsstater och deras vilja med unionen och bör också finansieras direkt av medlemsstaterna. I detta ligger även en form av kontroll över att unionen som institution inte gör mer än medlemsstaterna bemyndigar den att göra. Samtidigt som den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken är en fundamentalt viktig del av Sveriges egen säkerhets- och försvarspolitik ger inte Lissabonfördraget EU mandat att påtvinga medlemsstaterna deltagande i unionens militära och civila krishanteringsinsatser. Om Europeiska rådet genom konsensus inte beslutar annorlunda finns inget gemensamt EU-försvar, utan varje medlem deltar efter vilja och förmåga till unionens gemensamma insatser. Herr talman! Så länge vi inom Europeiska unionen fattar beslut inom de ramar som Lissabonfördraget tydligt definierar är fördraget ett kraftfullt verktyg för ett mer kraftfullt EU, inte bara inom utan också bortom unionens gränser. Ju fler länder som gynnas av utvecklingssamarbete och handelsutbyte med Europeiska unionen - världens främsta biståndsgivare och världens största handelspartner - desto mer konkurrenskraftiga blir dessa länder. Ju bättre det går för världen, desto bättre går det för Europeiska unionen och därmed Sverige. EU är byggt på demokratins, de mänskliga fri- och rättigheternas och solidaritetens grundvalar och ska fortsätta vara den starkaste globala rösten för grundläggande fri- och rättigheter, en demokratisk utveckling och en fredligare värld. Kristdemokraterna vill se en mer konkurrenskraftig, öppnare, mer utvidgad och globalt tongivande, europeisk union. Herr talman! Kristdemokraterna vill inte att EU lägger sig i frågor som unionen inte ska besluta om. Vad vi vill ha är ett EU där Sveriges roll är lika självklar som stark och ett EU där solidariteten mellan medlemsstaterna och omvärlden stärks, en union byggd på solidaritet och subsidiaritet, såsom det står fastslaget i Lissabonfördraget. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Jag hade inte trott att jag skulle kunna delta i den här debatten, så därför hade jag valt att inte anmäla mig i förväg. Men nu fanns det en möjlighet så här på slutet. Det är en märklig debatt, herr talman. Det låter som att det här lilla betänkandet rör hela Europa och att vi talar om Europas framtid och om EU av i morgon - eller kanske EU av i går, inte vet jag, det beror på vilka man lyssnar till. Det handlar om, som har framgått av tidigare inlägg, inte om annat än att vi ska godkänna ett protokoll som ska föras i Lissabonfördraget, ett protokoll från Irland. Den irländska befolkningen, den irländska regeringen och det irländska parlamentet har fattat ett fullt demokratiskt beslut, och det ska vi genom ett beslut i denna kammare foga till Lissabonfördraget och godkänna. Det är för mig ett mycket enkelt beslut därför att det bygger på respekt för vad andra länders befolkningar har tyckt och sagt i folkomröstning och hur det har tolkats av regeringar och av parlament och hur man har hanterat sitt eget val. Det är självklart i ett EU som bygger på mångfald, som bygger på respekt och tolerans, som bygger på mellanstatlighet, att vi respekterar varandra. Därför tycker jag, herr talman, att det är ett enkelt beslut. Jag har hört i debatten hur vi försöker övertolka vad den irländska befolkningen och regeringen har sagt och en rad andra saker vad vi tycker att de borde göra. Jag tror att vi får all anledning att återkomma till diskussionen om framtidens EU i andra sammanhang än i frågan om ett protokoll som ska godkännas, ett protokoll om vad det irländska folket önskar. Detta är inte rätt forum för att diskutera vare sig rätten till den egna kroppen eller andra perspektiv som tagits upp i denna debatt. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen, herr talman.