Genomförande av det omarbetade skyddsgrundsdirektivet

Herr talman! Vi debatterar i dag socialförsäkringsutskottets betänkande 5, baserat på regeringens proposition Genomförande av det omarbetade skyddsgrundsdirektivet.

Genomförande av det omarbetade skydds-grundsdirektivet

Syftet med omarbetningen av skyddsgrundsdirektivet är att i förhållande till det första direktivet få en ökad samordning mellan länderna inom Europeiska unionen. Man önskar också få ett förtydligande och förenklande av reglerna inom EU gällande grunderna för skydd och skyddets innehåll för att på så sätt få ett mer effektivt asylsystem.

Detta syfte torde inte i sak vara ohanterligt att förstå. Ändå har den tidigare alliansregeringen i sin proposition lyckats missförstå det. Liksom vi kunde se under tidigare migrationsdebatter här i kammaren står det klart att direktiv och direktivändringar som dessa systematiskt används som ursäkt för att ytterligare späda på och utöka den redan oansvariga och totalt urspårade migrationspolitiken.

Låt mig ta några exempel. Direktivet redogör i punkt 16.3 för ett undantag från förordningens regler gällande upphörande för individen av statusen subsidiärt skyddsbehövande. Där menas att ett upphörande av denna status inte bör gälla om individen kan åberopa tungt vägande skäl grundade på "tidigare allvarlig skada".

I förslaget till utlänningslag har regeringen skrivit om detta till "tidigare förföljelse", något som för den enskilda handläggaren på Migrationsverket är avsevärt mycket svårare, om inte omöjligt, att kontrollera och verifiera. Således har direktivet i punkt 16.3 misstolkats, och regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med en reviderad version.

Vidare har regeringen valt att inte definiera vilka villkor och förutsättningar som ska gälla för att ett skydd ska anses vara av "icke tillfällig natur". Självklart instämmer Sverigedemokraterna i direktivets villkor att ett skydd inte ska vara av tillfällig natur. Det ska vara ett säkerställt skydd under en överskådlig tid. Men ingen nation, regering, politiker i denna kammare eller för den delen handläggare på Migrationsverket kan förutse ett lands framtida status. Därför bör detta förtydligas i lagtexten.

En annan tydlig skillnad mellan direktivet och regeringens inställning gäller artikel 24. En individ som har beviljats skydd som internationellt skyddsbehövande ska beviljas uppehållstillstånd i minst tre år. Av den anledningen bör regeringen stryka formuleringen "permanent uppehållstillstånd eller" i 5 kap. 1 § utlänningslagen. Då direktivet gör det möjligt med förnyelse finns inga skäl till att permanenta uppehållstillstånd ska delas ut per automatik efter tre år.

Direktivet skriver vidare i artikel 23 att medlemsländerna ska se till att familjer hålls samlade. Det är en behjärtansvärd inställning som även Sverigedemokraterna under vissa förutsättningar delar. Det är exempelvis ingen nyhet att vi ställer oss bakom familjeåterföreningsdirektivet med försörjningsplikt som en av förutsättningarna.

Dock menar vi att förslaget till lagtext i 5 kap. 3 §, att om ett barn beviljats uppehållstillstånd ska även en annan "person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe" tilldelas uppehållstillstånd, är en alldeles för vid tolkning som bör avslås. För den enskilda handläggaren är det sannolikt en omöjlighet att kontrollera en utomstående individs egentliga relation till barnet på ett fullgott sätt. Detta kan uppmuntra till asylmissbruk - tyvärr.

Herr talman! Vad som kanske är allra mest anmärkningsvärt och tyvärr även lite av dess signum är den förra regeringens totalt verklighetsfrånvända omedvetenhet om att invandringen i dagsläget kostar Sverige pengar. Man har inte ens försökt göra en konkret och seriös analys av lagändringarnas budgetära påverkan, vilket inte kan ses som annat än ansvarslöst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av det omarbetade skydds-grundsdirektivet

Förvaltningsrätten i både Stockholm och Luleå påpekar att de föreslagna ändringarna mycket väl kan komma att påverka antalet skyddsbehövande som kommer att fastställas. Trots detta skriver regeringen i propositionens punkt 9 att förslagen "endast medför marginella kostnadsökningar som ryms inom befintliga anslagsramar". Önskvärt är att utreda konsekvenserna mer ingående och återkomma till riksdagen med tydliga och konkreta specificerade kostnadsprognoser, då vi under många år har sett alliansregeringen felberäkna sina prognoser och revidera upp dem i efterhand.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation.

(Applåder)

Herr talman! När vi nu ska genomföra det omarbetade skyddsgrundsdirektivet är det faktiskt möjligt för medlemsstaterna att införa eller behålla förmånligare bestämmelser för att fastställa vem som antingen ska betraktas som flykting eller uppfyller kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande, förutsatt att det är förenligt med direktivet.

Det här vill Vänsterpartiet gärna ta fasta på. Vi välkomnar alltid mycket varmt skrivningar som innebär att vi kan ge ett bättre skydd för dem som behöver det här i världen.

I den här propositionen finns det en rad bra förbättringar. Det föreslås bland annat att lagen ska ange vilka aktörer som kan erbjuda skydd mot förföljelse och annan behandling som utgör grund för skyddsbehov samt att ett sådant skydd måste vara effektivt och inte bara tillfälligt utan varaktigt över tid.

Det föreslås att skyddet i vissa fall inte ska upphöra även om förutsättningarna för ett upphörande är uppfyllda, och det föreslås att en förälder till ett barn som är skyddsbehövande eller en annan vuxen person som får anses ha trätt i förälderns ställe också ska ha rätt till uppehållstillstånd om han eller hon befinner sig i Sverige när beslutet om hans eller hennes asylansökan fattas.

Det här är bra ändringar. Men det finns också en del saker som skulle behöva utvecklas och som vi tror kan göras bättre. Det gäller särskilt kapitlet om internt skydd. Vi tycker också att utlänningslagen behöver förtydligas när det gäller förutsättningar för att betraktas som flykting, hbtq-personers flyktingstatus och vilka som ska få tillgång till sjukvård. Inte minst saknar vi det barnrättsliga perspektivet.

Därför ska jag tala lite kort om de fyra punkter där vi anser att det finns utrymme för förbättringar och som vi tycker bör genomföras.

Det första gäller internt skydd. När man nu gör denna omarbetning lagregleras vilka aktörer som anses kunna ge skydd hemmavid. Vi tycker att det är på sin plats att också förtydliga vad som är ett lagligt och säkert sätt att ta sig till det geografiska område där man erbjuder internflykt. Man ska också se till att det verkligen finns en reell möjlighet för den skyddsbehövande att göra en internflykt utan att riskera livet. Om man hänvisar till internflykt ska det också vara möjligt för den asylsökande att ta sig till det området i säkerhet. Att reglera detta är en viktig ändring som behöver göras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av det omarbetade skydds-grundsdirektivet

Det andra är att vi behöver ta hänsyn till dagens brister i praxis för asylprövning när det gäller flyktingar som är homosexuella, bisexuella eller transpersoner. RFSL skriver i sitt remissvar: "I flertalet av de länder som hbt-flyktingar flytt ifrån saknas skydd mot diskriminering och förföljelse men detta förhållande påverkar mycket sällan beslutet." Därför behöver vi förtydliga sambandet mellan skälen för förföljelse och avsaknaden av skydd mot förföljelser när det gäller just hbt-flyktingar.

Det tredje är att vi i det här sammanhanget behöver lyfta in också andra könsrelaterade aspekter. Det gör man i förslaget, där det finns en bestämmelse om att man ska ta hänsyn till könsrelaterade aspekter, inbegripet könsidentitet. Vi skulle dock vilja se ett förtydligande. Diskrimineringsombudsmannen, DO, har i sitt remissvar ett förslag som vi vill ta fasta på. Förslaget innebär att man anger att begreppet tillhörighet till viss samhällsgrupp, utöver kön och sexuell läggning, även inrymmer könsidentitet och könsuttryck. En sådan förändring skulle, som DO också skriver, ha "fördelen att tydligare ange vad som redan gäller", det vill säga att förföljelse som grundar sig på könsidentitet och könsuttryck kan ligga till grund för flyktingskap. Vi tycker därför att man behöver komplettera med en ändring i utlänningslagen som innebär att könsidentitet och könsuttryck kan ligga till grund för flyktingskap.

Slutligen vill jag ta upp det barnrättsliga perspektivet. Vi saknar tydlig hänvisning till barnens rättigheter i det omarbetade skyddsgrundsdirektivet. I likhet med flera remissinstanser vill vi att utlänningslagen ska precisera barnspecifik förföljelse som ett skäl till flyktingstatus. Det behöver också förtydligas att barnspecifik landinformation också kan komma från frivillig- och barnrättsorganisationer och inte bara från officiella FN- och EU-dokument för att barnperspektivet ska bli så bra och heltäckande som möjligt.

Vänsterpartiet tycker att vi ska använda denna möjlighet att ytterligare stärka lagstiftningen om rätt till skydd för bland andra barn och hbtq-personer samt förtydliga det som gäller möjligheterna till internflykt. Därför yrkar jag bifall till reservation 2.

Herr talman! Den proposition vi i dag behandlar innebär en anpassning av svensk lagstiftning för att genomföra det omarbetade skyddsgrundsdirektiv som Europaparlamentet och rådet beslutade år 2011. Syftet med det omarbetade direktivet är att i förhållande till det tidigare direktivet åstadkomma en ökad harmonisering samt ett förtydligande och ett förenklande av reglerna inom EU vad gäller grunderna för skydd och skyddets innehåll. Därigenom kan ett mer effektivt asylsystem uppnås.

Det omarbetade skyddsgrundsdirektivet tillåter att medlemsstaterna inför eller behåller förmånligare bestämmelser för att fastställa dels vem som ska betraktas som flykting eller som en person som uppfyller kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande, dels innebörden av internationellt skydd, förutsatt att bestämmelserna är förenliga med direktivet.

Det regeringen föreslår för att kunna genomföra det omarbetade direktivet kan sammanfattas i fyra punkter:

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av det omarbetade skydds-grundsdirektivet

Det ska anges i lag vilka aktörer som kan erbjuda skydd mot förföljelse och annan behandling som utgör grund för skyddsbehov och att ett sådant skydd måste vara effektivt och inte av tillfällig natur.

Det ska anges i lag att skyddsbehövande i vissa fall inte ska upphöra att vara skyddsbehövande trots att förutsättningarna för ett upphörande är uppfyllda.

En förälder till ett ogift barn som är skyddsbehövande eller en annan vuxen person som får anses har trätt i föräldrarnas ställe ska ha rätt till uppehållstillstånd om han eller hon befinner sig i Sverige och beslutet om hens asylansökan fattas i samband med beslutet om barnets asylansökan.

När tidsbegränsade uppehållstillstånd förnyas för skyddsbehövande eller deras familjemedlemmar ska giltighetstiden som huvudregel vara minst två år.

Vi socialdemokrater delar de bedömningar och avvägningar som görs i propositionen och instämmer i de förslag till förändringar av lagstiftningen som föreslås. Vi konstaterar också att det finns en bred majoritet bakom dessa förändringar, vilket också är ett utryck för att det finns en bred uppslutning bakom den svenska asyl- och migrationspolitiken i detta parlament, och det är en styrka för Sverige här, nu och framöver.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Öppenhet och rörlighet för kapital, varor, tjänster och människor har gynnat Sverige väl. Vår välfärd har skapats av att vi som land varit öppna. Människor har kommit till Sverige när vi själva inte har haft tillräckligt med arbetskraft. Vi har framgångsrikt sålt varor och tjänster över hela världen.

För snart 20 år sedan gick vi med i EU i vår fasta övertygelse att ännu mer av öppenhet var bra för vårt land. Som ett naturligt steg i denna öppenhet skapades Schengenområdet, vilket ytterligare underlättade rörlighet. Det gav människor möjlighet att, efter att de passerat den yttre gränsen, röra sig fritt. Nästa naturliga steg var att få en gemensam asyl- och migrationspolitik på plats. Det har vi nu, och den håller nu på att implementeras i medlemsstaternas lagstiftning.

I detta sammanhang vill jag ge vår förre migrationsminister Tobias Billström en eloge för hans insatser att få detta på plats. Stockholmsprogrammet, som beslutades under det svenska ordförandeskapet, var helt avgörande för detta.

Vi i Sverige har en generös migrationspolitik, och den ska ligga fast. Med den nu gemensamma EU-politiken kommer nivån på asylprövnings- och mottagandeförfarandet hos många medlemsstater att förbättras inom de närmaste åren. Utskottet har hela tiden uttalat att målet med den gemensamma lagstiftningen är att öka den totala kapaciteten för EU att ta emot fler asylsökande och samtidigt höja kvaliteten i prövningen och mottagandet. Det är bra. I skuggan av vad som nu händer i Syrien tror jag också att det är helt nödvändigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av det omarbetade skydds-grundsdirektivet

Herr talman! Dagens betänkande innehåller förslag om en anpassning av svensk lag till det omarbetade skyddsgrundsdirektivet. Det är inte så många förändringar det handlar om, som vi har hört. Jag vill dock lyfta fram en sak, nämligen införandet av en bestämmelse som ger föräldrar till ett ogift barn som är flykting, alternativt skyddsbehövande, eller annan vuxen som trätt i förälders ställe, rätt till uppehållstillstånd samtidigt som barnet, liksom att dessa personer, om de redan befinner sig i landet, inte behöver följa grundregeln om att tillståndet ska vara klart före inresa.

Denna ändring gör att föräldrarna får en absolut rätt att få stanna på barnets skyddsskäl och att familjen hela tiden hålls samman. Man utgår helt enkelt från barnets bästa, och det tillgodoses bäst genom direkta skrivningar i relevanta lagar, i detta fall utlänningslagen.

Herr talman! Just nu pågår den värsta humanitära katastrofen i modern tid i Syrien. Inbördeskriget i Syrien och våldet som också spridits till norra Irak har tvingat miljontals människor på flykt och lett till att 200 000 människor förlorat sina liv hittills. 10 000 barn har dödats sedan kriget bröt ut 2011. Det smärtar något oerhört att omvärlden brustit så i sitt stöd och i sitt engagemang.

Syriens grannländer tar emot de allra flesta flyktingarna samtidigt som EU-länderna helt sviker sitt ansvar. I Libanon, ett land stort som Skåne med fyra miljoner invånare, finns nu en miljon syriska flyktingar. Human Rights Watch rapporterade i måndags att Jordanien tvingar tillbaka flyktingar över gränsen till krigets Syrien. Flyktingar från Syrien har allt svårare att ta sig ut och möts nu av en allt hårdare behandling i grannländerna, som känner att det räcker. Grannländerna har tagit emot tre miljoner syriska flyktingar. De rika länderna i EU har tagit emot en bråkdel av det, trots att det i EU finns mycket bättre förutsättningar att ge flyktingar ett gott mottagande än det finns i de fattiga länderna i närheten av kriget.

Jan Egeland, generalsekreterare i Norska Flyktinghjälpen, kallar det i en intervju i Sveriges Radio för en kollaps för den internationella solidariteten. Han säger:

I stället för att själva ta emot flyktingar har omvärlden valt att hjälpa i närområdet, men det är just den strategin som orsakat de stängda gränserna.

Det som behövs är att andra, förutom grannländerna, tar emot många, många fler syriska flyktingar. Annars får vi leva med att vi stått och sett på medan människor vi hade kunnat rädda i stället dör.

Det som händer är att fler kommer att dö inne i Syrien. Nu väntar tiotusentals människor på den syriska sidan av gränsen, och om vi inte tar emot fler flyktingar från regionen kommer gränserna fortsätta att vara i realiteten stängda, och då kommer många fler människor att dö, och det sker medan vi alla står och ser på.

Så är det tyvärr. De orden stämmer. Vi kan välja att stå och se på när fler människor dör i konfliktområden och när fler människor dör på sin flykt till Europa när de är tvingade att ta farliga vägar med hjälp av flyktingsmugglare eftersom EU kriminaliserat själva flyktvägen. Eller så kan vi arbeta för att fler EU-länder ska ta sitt ansvar och för att skapa fler lagliga vägar för människor på flykt att ta sig till Europa för att kunna söka asyl.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av det omarbetade skydds-grundsdirektivet

I år har över 3 000 personer dött på sin flykt till Europa. Eftersom EU lägger oerhört mycket resurser på att stänga människor ute tvingas flyktingar ta allt dyrare och farligare rutter för att kunna ansöka om skydd.

Frågan om hur EU ska förhindra att fler dör på sin flykt till Europa diskuterades på förra ministerrådsmötet i EU för rättsliga och inrikes frågor. Då enades EU:s medlemsstater om rådsslutsatser som prioriterade följande områden: samarbete med tredjeländer, förbättrad förvaltning av de yttre gränserna och Frontex samt åtgärder på medlemsstatsnivå - mottagande och upptagande av fingeravtryck.

Detta är tyvärr inget annat än olika sätt att säga att EU:s fokus ligger på att stoppa flyktingar från att över huvud taget nå fram till unionen för att kunna söka skydd. Det är djupt beklagligt.

Sverige står här ut som ett positivt exempel i Europa. Vi hjälper till med katastrofhjälp i närområden, och vi ger skydd åt dem som kommer hit på flykt. Vi låter inte flyktingfamiljer bo på gatan, och vi låser inte in flyktingbarn i fängelseliknande förvar. I många andra europeiska länder är detta tyvärr en realitet.

Men vi kan absolut göra mer i Sverige. Vi ska vara stolta över att vara en humanitär stormakt. Sverige ska vara det land som övertalar andra länder att göra mer, inte ett land som deltar i ett race to the bottom när det gäller respekt för mänskliga rättigheter. En kapplöpning mot botten där EU-länder tävlar om vem som kan behandla flyktingar mest illa slutar nämligen just på botten, när vi förvandlat våra egna samhällen till helvetet på jorden i syfte att skrämma andra från att komma hit.

I dag debatterar vi en proposition om genomförande av det omarbetade skyddsgrundsdirektivet. Syftet med det omarbetade skyddsgrundsdirektivet är att i förhållande till det första skyddsgrundsdirektivet åstadkomma en ökad harmonisering samt ett förtydligande och ett förenklande av reglerna inom EU vad gäller grunderna för skydd och skyddets innehåll. Därigenom kan ett mer effektivt asylsystem uppnås inom EU.

Det handlar om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande och för innehållet i det beviljade skyddet - när individer ska ges skydd, helt enkelt.

Det grundar sig på bestämmelser i Genèvekonventionen och handlar om att se till varje individs situation och se om individen är berättigad till internationellt skydd. Människor som flytt på grund av förföljelse har nämligen rätt till skydd på samma sätt som vi skulle ha rätt till skydd om vi var tvungna att fly undan förföljelse.

I en tid då det på ledarsidor pratas om volymer i stället för individer med skyddsskäl känns det angeläget att påminna om Genèvekonventionen och varför människor som individer har rätt till skydd om de behöver det. Begreppet volym är inte en synonym till begreppet människa. Vad blir konsekvensen när människor på flykt avhumaniseras och reduceras till volymer, siffror eller staplar i statistiken? Jan Egeland beskrev det med smärtsam tydlighet: Då kommer många fler människor att dö, och det sker medan vi alla står och ser på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av det omarbetade skydds-grundsdirektivet

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer. Då har jag gjort det.

Implementeringen av det här direktivet kommer förhoppningsvis att förenkla livet för ett antal människor, människor som ofta redan genomgått stora svårigheter. Det är bra.

Mycket klokt och en del oklokt har redan sagts. Jag måste ta tillfället i akt, när vi är samlade här, och prata lite om den storm som just nu samlar kraft ute i våra kommuner. De människor som i och med direktivet får rätt till skydd måste nämligen också välkomnas in i vårt samhälle.

Just nu sitter ungefär 13 000 personer med uppehållstillstånd fast på asylboenden och väntar på en kommunplacering. Samtidigt fortsätter Migrationsverkets system att fyllas på med nästan 2 000 personer i veckan. Medarbetarna jobbar skift, och flera menar att rättssäkerheten redan har gått förlorad. Man undersöker nu möjligheten att placera människor i tält för att de alls ska ha någonstans att ta vägen. Under nästa år är målet att man ska kunna träffa överenskommelser med kommunerna om ytterligare 15 000 platser, utöver de 8 000 som det redan finns avtal om. Men som det ser ut just nu kommer platserna snarare att bli färre.

Integrationssamordnaren på Länsstyrelsen i Södermanlands län anger till exempel att länet troligtvis kommer att kunna erbjuda 80-90 platser nästa år. Sätt det i förhållande till Södermanlands länstal som är 926 platser och fundera på vad det innebär!

I förrgår fick jag ett mejl från en partikollega i en medelstor kommun i Skåne. Han skrev att de inte klarar av att anpassa sina skolor tillräckligt snabbt för att ta emot alla de barn som nu kommer, och han bad mig om hjälp att lösa situationen.

I går skrev en väns vän till mig på Facebook. Hon jobbar på socialtjänsten i Göteborg och beskrev problemen där. Förra helgen var jag uppe i Mora och Orsa och fick höra om deras utmaningar. Och i kommun efter kommun just nu, oavsett om man har ett högt eller ett i jämförelse lågt mottagande, går politiker och tjänstemän ut och säger att man inte klarar mer. Utifrån de förutsättningar som finns har man inte möjlighet att ta emot fler nyanlända. Systemen hinner inte med, oavsett om det handlar om skolan, bostäderna, jobben eller de aktiviteter som är till för att de nyanlända ska känna sig välkomna.

Under helgen pratade jag med en vän hemifrån Dalarna. Han berättade hur rykten börjat sprida sig om det asylboende som nyligen öppnat där uppe: Barn ska ha försökt stjäla en mans stavar när han var ute på sin morgonpromenad. En kvinna ska ha plockat äpplen utan lov i någons trädgård. Barn ska ha kastat stenar på bilar.

Jag vet inte hur mycket sanning det finns i de här ryktena, men alldeles för många verkar tycka att det inte längre spelar någon roll. Det här är bara några exempel, men de gör mig livrädd.

I spåren av det här har som sagt den så kallade volymfrågan kommit upp igen. För mig är det inte ett alternativ att börja jaga fler utsatta människor ut ur det här landet - aldrig någonsin. Men jag måste säga att jag ibland vacklar. För hur ska vi klara det här? Med våra sega system, våra fördummande debatter, vår rädsla för förändring och vår ovilja att på allvar väcka människors krismedvetenhet - hur ska vi klara det här?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av det omarbetade skydds-grundsdirektivet

Sedan tänker jag på farbrodern jag träffade på en utbildning för flyktingguider häromveckan. Han berättade med rörd röst att han numera, efter tio år som flyktingguide, har tre somaliska barnbarn. Jag tänker på Eva, som är nyanställd integrationschef i en liten kommun med stora svårigheter, och hennes ord om att det här inte är någonting alls mot hur det var att jobba för homosexuellas rättigheter i Uganda. Jag tänker också på de olika Facebookgrupper jag är med i där människor från hela Sverige engagerar sig på frivillig basis för att de som kommer hit ska få en bra start, och så tänker jag på den långa lista med politiska förslag jag har liggande på mitt skrivbord.

Jag står inte här för att be någon öppna sitt hjärta. Jag kommer aldrig att kräva att någon ska älska allt och alla. Det är helt okej att tycka att utvecklingen är läskig - jag förstår; jag tycker också att det är läskigt ibland. Men nästa år kommer det att komma väldigt många människor hit, oavsett om man gillar det eller inte, och många är redan här.

Utifrån det ber jag er att använda era hjärnor. Jag ber er att fundera på en sak nästa gång ni sitter där med era vänner i ert fina hem, eller på någon restaurang med ett glas vin för 85 kronor framför er, diskuterar de utmaningar jag talar om och säger: Jo, men det är klart att det finns en gräns för hur många vi kan ta emot. Då ber jag er att fundera på om den gränsen verkligen är nådd.

Jag ber er också att fundera på vad ni själva kan göra för att välkomna människor in i samhället och för att snabbt förändra våra system, så att vi klarar det här. Jag ber er fundera på vad ni kan göra för att lära någon svenska, för att hjälpa någon att hitta ett jobb, för att ta reda på om rykten är sanna innan ni sprider dem vidare eller för att se till att någon slipper gå runt i flip-flops i vinter.

Jag ber er också att på allvar fundera över vad som händer om vi inte gemensamt - alla här inne - just nu gör allt vi kan för att lösa situationen.

Herr talman! Jag vill först tacka Johanna Jönsson för ett intressant anförande. Det är uppenbart så att Johanna Jönsson inser vilka utmaningar, om man vill kalla det så, vi står inför när väldigt många människor kommer till Sverige. Det gäller inte minst nästa år.

Jag har några funderingar. Johanna Jönssons eget parti och den förra regeringen har varit pådrivande i att föra den politik som har lett till dagens situation, där många människor kommer hit utan att bli en del av samhället. På vilket sätt anser Johanna Jönsson att hon eller Centerpartiet har lyckats förbättra situationen de senaste åren?

Herr talman! Hej Markus! Jag kan absolut hålla med om att vi inte har gjort tillräckligt. Det är helt klart. Vi har gjort saker - vi har försökt med etableringsreformen - och vissa saker blev bra. Andra saker blev inte så bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av det omarbetade skydds-grundsdirektivet

Jag skulle säga att vi inte har gjort tillräckligt. Jag stod här i en debatt för någon vecka sedan och tog på mig en del av det ansvaret, och det är jag säker på att andra i mitt parti också gör. Vi har inte gjort tillräckligt för att öppna arbetsmarknaden och bygga bostäder så att människor har någonstans att ta vägen. Men det är också, som jag sa, upp till var och en av oss. Jag har inte gjort tillräckligt som människa för att se till att människor välkomnas in.

Jag kan alltså absolut säga att vi inte har gjort tillräckligt. Vi har många gånger försökt, men det är som jag sa: sega system. Det är svårt. Vi måste hitta en väg framåt i det här. Där undrar jag vad ni ser att ni kan göra under nästa år. Jag försökte ställa den frågan tidigare. Invandringen kommer inte att stoppas; det är helt orealistiskt att över huvud taget föreslå det. Då är frågan vad ni vill göra nästa år. Vad kan vi hitta för sätt att faktiskt välkomna alla de människor som kommer hit och lösa situationen?

Det är dock klart att vi har en del i ansvaret. Det har vi alla.

Herr talman! Frågan var egentligen vad framför allt alliansregeringen har gjort för att underlätta det här, om man nu inte har några lösningar. Det är nämligen uppenbart att inte vare sig Alliansen eller den sittande regeringen har några lösningar för hur fler människor ska komma in i arbete och bli en del av samhället. I dag tar det i genomsnitt åtta år för en människa att få ett första jobb, som ofta är subventionerat av staten. Antalet utanförskapsområden har ökat med 30 på sex år.

Det här är tydliga konsekvenser av den förda migrationspolitiken. Vi ser att det nästa år kan komma uppemot 105 000 nya asylsökande till Sverige, och sedan kommer anhöriga till dem därefter. De allra flesta saknar försörjningsansvar. Det här kommer att slå väldigt hårt mot Sveriges ekonomi, men fortfarande är man beredd att stå bakom en politik som förvärrar problemen - utan att någon har en lösning. Det är jättestora problem vi diskuterar. Vi kan inte bara kalla det utmaningar, som om det vore något spännande, utan det här är allvarligt. Det är riktigt allvarligt.

Av den anledningen undrar jag alltså hur man fortfarande kan gå vidare med en sådan politik. I dag har såväl Johanna Jönsson som andra företrädare gått ut med att man står bakom det nya, genomarbetade grundskyddsdirektivet, vilket kan medföra ett ökat tryck på Sverige. När det gäller flyktinghjälp har regeringen redan i dag aviserat att hela 21 procent av biståndsbudgeten nästa år kan gå till asylmottagande i Sverige. Man tar pengar från de hårdast drabbade flyktingarna runt om i världen för att bekosta mottagandet i Sverige. Det är inte en human politik.

Herr talman! Först och främst tycker jag helt ärligt inte att det är så intressant att blicka bakåt och säga vad vi har gjort eller inte gjort. Vi har utmaningar - eller problem; du får kalla det vad du vill - vi behöver ta tag i just nu. Jag blickar alltså gärna framåt i det och försöker se vilka lösningar som finns.

Det är klart att det finns lösningar. Jag stod i debatten häromveckan och rabblade saker, och ni ville inte gå med på att de sakerna sagts då heller. När det gäller bostadsmarknaden måste det byggas mindre, enklare bostäder så att människor kan bo där det är lättare att få jobb. Arbetsmarknaden måste förenklas så att det blir lättare att komma in, och det måste bli lättare att starta företag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av det omarbetade skydds-grundsdirektivet

Jag har en mängd exempel från när jag har varit ute och träffat människor. Människor har kommit hit och direkt gått ut och börjat söka jobb, människor som ville börja baka men sa: Jaha, man måste ha ett kök som är tillåtet, och man måste ha det här och det här tillståndet för att starta en restaurang - jag kan inte gå ut och jobba på det sätt jag har gjort tidigare. Regelförenklingar måste alltså till, exempelvis. Det finns saker vi kan göra för att flytta ansvaret från en myndighet till en annan, för att förenkla processen med att hitta bostäder och så.

Det jag sa här tror jag själv dock är det absolut viktigaste, nämligen att var och en av oss hjälper människor in i samhället. Det handlar om att öppna upp våra nätverk och hjälpa till. Det är nog nämligen det som måste till i det här läget, för att vi ska kunna göra någonting.

Du nämnde också biståndet och det ni alltid upprepar, alltså att vi ska hjälpa människor i närområdet. Jag har tänkt mycket på det där. Det låter ju så himla bra för många, men precis som Maria Ferm var inne på tidigare ser man just nu hur till exempel Jordanien inte längre tillåter människor att fly ut från Syrien. Då kan vi inte längre hjälpa i närområdet; det finns ingen möjlighet. Den som har besökt ett flyktingläger vet att det inte är så lätt att hjälpa på plats.

Det som hjälper allra bäst är i stället om människor får ta sig därifrån. Om människor kan utbilda sig, få ett jobb och skicka tillbaka pengar kan äkta utveckling uppstå. Vi behöver alltså kunna göra både och - både det akuta och det mer långsiktiga. Det är jätteviktigt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)