Genomförande av 2017 års ändringsdirektiv till EU:s vapendirektiv

Debatt om förslag 27 januari 2021

Protokoll från debatten

Anföranden: 15

Anf. 49 Joakim Sandell (S)

Genomförande av 2017 års ändringsdirektiv till EU:s vapendirektiv

Fru talman! Vi har i dag att debattera Genomförande av 2017 års ändringsdirektiv till EU:s vapendirektiv, och jag vill inleda med att yrka bifall till propositionen, alltså reservation 1.

Fru talman! Ett förslag till revidering av EU:s vapendirektiv lades fram efter terrordåden i Frankrike 2015. De ursprungliga reglerna är från 1991. Syftet med revideringen var att begränsa terroristers och kriminellas möjligheter att komma över vapen.

Under behandlingen av direktivet i EU-parlamentet var moderaten Anna Maria Corazza Bildt ansvarig förhandlare för parlamentets största partigrupp, EPP. Med tanke på tonläget i dag kan det vara bra att påminna om just detta.

Det hör inte till vanligheterna att jag citerar moderata EU-parlamentariker, men ingen regel utan några undantag. I debatten om förslaget i parlamentet sa Corazza Bildt: "Idag förbättrar vi säkerheten i Europa utan att minska människors frihet." Corazza Bildt sa vidare i sitt anförande: "Vi måste våga vara ansvariga politiker även om det är lättare att vara populist."

Fru talman! Direktivet röstades igenom i EU-parlamentet, och Sverige är - precis som alla andra EU-länder - skyldigt att genomföra direktivet och göra det på ett korrekt sätt. Om direktivet inte genomförs finns en överhängande risk för att Sverige stäms i EU-domstolen och får betala böter.

Vår uppfattning är att det är mycket olyckligt om riksdagen avslår regeringens proposition om att genomföra direktivet. Regeringens förslag innehåller de ändringar som krävs för att genomföra direktivet och ligger på en miniminivå.

Regeringen har i propositionen ändrat sitt tidigare förslag om att införa tidsbegränsade tillstånd för vissa så kallade förbjudna skjutvapen och begränsade kraftigt förslaget till reglering av vapenmagasin, detta trots att genomförandet då kan ifrågasättas och trots Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens önskemål.

Oppositionens kritik har genomgående varit hård, men jag uppfattar kritiken som allmän och svepande. Det gör det svårt, för att inte säga omöjligt, för regeringen att få någon uppfattning om vad oppositionen konkret vill ändra i förslagen för att de ska rösta ja.

Regeringen har självklart ett ansvar för att EU-direktiv implementeras. Men det finns också ett ansvar hos alla partier i den lagstiftande församlingen att bidra till att direktiv genomförs i tid och på ett riktigt sätt.

Fru talman! Mycket fokus har hamnat på regleringen av vapenmagasin. Det är tydligt att vapendirektivet kräver en viss reglering av vapenmagasin. Regeringen har nu backat från samtliga tidigare förslag och lämnar ett förslag till reglering på miniminivå. Enbart vissa stora magasin till halvautomatiska vapen med centralantändning och helautomatiska vapen omfattas av förslaget.

Andra länder som har genomfört direktivet, till exempel Finland, har redan en reglering av vapenmagasin.

I propositionen föreslås att vapenmagasin regleras på i princip samma sätt som ammunition. Det innebär, menar vi, att även behovet för innehavare av legala vapen att fritt kunna förvärva och inneha flera magasin till de vapen som används för skjutning tillgodoses.

Det är också en fördel vid rättstillämpningen om reglering av ammunition och vapenmagasin kan utformas på ett likartat sätt.

Förslaget innebär således att den som har tillstånd eller rätt att inneha ett visst vapen för skjutning inte behöver söka tillstånd för att inneha ett magasin som passar till vapnet.

Fru talman! När det gäller frågan om vapenmagasin vill jag göra kammaren uppmärksam på en enkät som Svensk Jakt gjorde gällande vapenfrågor för något år sedan. Där fastnade jag särskilt för Centerpartiets och Johan Hedins svar på frågan: Ska vapenmagasin jämställas med skjutvapen och därmed vara licenspliktiga?

Svaret löd: Nej, vi ser ingen anledning till det. Däremot är det rimligt att man får visa upp licens för det vapen som magasinet ska användas till när man köper det, precis som när man köper ammunition.

Fru talman! I propositionen föreslås även lättnader gällande ljuddämpare. De ska inte längre jämställas med skjutvapen. Förslaget innebär att den som har tillstånd eller rätt att inneha ett visst vapen för skjutning utan särskilt tillstånd får inneha ljuddämpare som passar till vapnet.

Propositionen innehåller även en del andra förslag som följer vapendirektivet. Exempelvis föreslås att kraven på märkning och registrering ska utökas och att vapenmäklarverksamhet ska regleras på samma sätt som vapenhandlarverksamhet.

Fru talman! Avslutningsvis: En majoritet i utskottet vill avskaffa de tidsbegränsade licenserna. I dag är det endast helautomatiska vapen och enhandsvapen för flerskott som omfattas av krav på förnyade tillstånd vart femte år.

Som regeringen anför är dessa vapen särskilt stöldbegärliga och farliga. Det är därför viktigt med kontinuerlig uppföljning och kontroll av att förutsättningarna för tillstånd är uppfyllda.

Vi delar regeringens bedömning och har således en annan uppfattning än utskottets majoritet.


Anf. 50 Linda Westerlund Snecker (V)

Fru talman! Jägare och sportskyttar ska inte drabbas av regeringens överimplementering av EU:s vapendirektiv.

Vänsterpartiet har tillsammans med en samlad opposition satt stopp för regeringens vilja att gå för långt med lagstiftningen som skulle skapa många praktiska problem för helt vanliga skyttar. Jag vill tacka mina kollegor från de andra partierna för ett gott samarbete.

Vänsterpartiet föreslår dessutom att den svenska lagstiftningen tydligare ska markera en tydligare skillnad mellan legala och illegala vapen.

I sin iver att stoppa illegala vapen i kriminella gängmiljöer har regeringen gått för långt. Det finns inget stort problem med att jägares och sportskyttars lagliga vapen används i kriminella kretsar i Sverige, vilket regeringen verkar tro.

Vänsterpartiet vill med all kraft bekämpa den illegala hanteringen av vapen liksom den grova brottsligheten som i sin värsta form skärper sin makt med vapen. Samtidigt behöver lagen utformas så att den inte i onödan försvårar för jägare och sportskyttar att använda sina legala vapen. Det har regeringen kapitalt misslyckats med.

Det är inte legala vapen som används i kriminella kretsar. Enligt Brå har det skett en strukturell förändring. Användningen av legala vapen och tvåhandsvapen, som älgstudsare och hagelgevär, har minskat, medan illegala vapen och enhandsvapen blivit vanligare i kriminella miljöer.

Brå bedömer att tillgången till illegala vapen har ökat, vilket är ett stort och allvarligt problem som inte löses genom att man ger sig på de legala vapnen. Därför måste legala vapen som används för jakt och skytte få en egen rent administrativ del i vapenlagen, medan illegala vapen hanteras i särskild ordning.

Fru talman! Enligt regeringens förslag skulle en sportskytt som missar att förnya en licens bli omedelbart häktad och dömd för grovt vapenbrott. Det är viktigt med tydliga och stränga vapenlagar, men här har man gått alldeles för långt. Eventuella administrativa fel och förseelser som begås av en person som har eller har haft licens för det vapen som förseelsen avser bör inte jämställas med vapeninnehav i ett kriminellt sammanhang.

Det här är en kategori av lag med enormt många detaljer och mycket kunskap och framför allt ett engagemang. Jag vill tacka för det folkliga engagemang som finns i frågan, viljan att förklara för oss som kanske inte tycker att det här med olika vapen är så väldigt spännande. Jag kanske inte har ändrat åsikt i stort. Men jag ska erkänna, fru talman, att det är väldigt roligt att skjuta med stora sportskyttevapen. Så är det faktiskt. Ett stort tack till Pia för det!

Sportskytte och jakt är en folksport som förenar över klassgränserna. Det är ett engagemang som tar tid, och det bedrivs i ideella föreningar och tar många långa timmar i obekväm miljö att utföra. Det ska vi som lagstiftare vara himla medvetna om.

Det är dags för regeringen att göra om och göra rätt. Vänsterpartiet kommer alltid att stå upp för en bra och balanserad vapenlagstiftning.

Jag yrkar bifall till reservation 3.


Anf. 51 Johan Pehrson (L)

Fru talman! Jägare, sportskyttar och människor som av andra skäl innehar vapen förtjänar all respekt. Det är detta som vi ska debattera i dag.

När det gäller ingången som kom från Socialdemokraterna är det värt att påminna om att vi pratar rätt mycket om ett direktiv här. Det är så det funkar i Sverige. Inte minst vi liberaler tycker att det är rimligt att vi har en del gemensamma regler i Europa. Tanken är också att vi ska kunna ha alltmer öppna gränser. Då krävs det gemensamma regelverk till exempel på vapenområdet.

Då är det några partier som måste känna ansvar för att vi nu sitter med detta direktiv - det går inte att springa bort från det - och dit hör inte Liberalerna. Vi har därför förbehållit oss rätten att nu ha lite synpunkter och tycker att det är i högsta grad konsekvent.

I går var jag på en middag och åt bland annat vildsvin. Det var väldigt gott. Det var välkryddat och uppblandat med lite nötkött. Detta kött var egenskjutet. Människorna som jag träffade ägnar sig åt jakt. Jag berättade lite grann om den debatt som vi skulle ha i dag. Det kände de inte till. De förstod inte riktigt de problem som vi nu diskuterar. En av dessa personer står i kö för att gå med i en pistolskytteförening.

Vi från Liberalerna är lite tveksamma till att majoriteten - Centerpartiet och Sverigedemokraterna tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna - säger att man nu bara rakt av ska slopa regeln om omprövning vart femte år för automatvapen och för enhandsvapen, till vill säga rejäla pistoler som man har i sitt vapenskåp.

Vi vet hur det ser ut, nämligen att det krävs ganska mycket för att bli medlem i en skytteförening. Det är ingen som protesterar mot det. Det är fråga om sex månader och sedan ytterligare sex månader, och sedan kan man få använda rejäla handeldvapen. För det krävs att man är aktiv, är lämplig och innehar vanliga intyg.

Vi liberaler tycker i grunden att det är bra med de kraven. Man ska ha respekt för dem. Det är en helt annan sak för människor som ägnar sig åt andra idrotter och intressen. Det är också bra med den löpande omprövning som sker av lämpligheten hos personer som innehar vapenlicens. Det gäller krav på grundsäkerhet i vapenförvaring, löpande kontroll mot belastningsregistret eller misstankeregistret. Sedan ska läkare inom sjukvården om de får kännedom om att någon mår dåligt agera. Det är olämpligt att må dåligt och ha automatvapen och handeldvapen hemma.

Sedan är frågan om det ändå ska finnas en omprövning. Liberalernas tidigare ståndpunkt har varit att vi ska överväga om omprövningen ska se ut som den gör i dag, det vill säga en femårsregel. Det kanske ska vara längre tid. Kanske ska ytterligare administration och kontrollarbete läggas på skytteföreningen. När man blir medlem i en skytteförening krävs det att man är aktiv, och det är viktigt att bevaka aktiviteterna. Det ingår när man söker förnyad licens för sina till exempel två rejäla revolvrar. Då finns en skyldighet att pröva att man har varit aktiv i föreningens arbete, är vettig och har ett intresse.

Jag tror att jag skulle klara att gå med i en förening. Jag har skjutit. Vänsterpartiets representant vittnade om hur roligt det är att skjuta. Eftersom jag har gjort militärtjänst som kompanibefäl skjuter jag med det mesta, och jag har faktiskt kastat handgranater. Det var då det! Jag skulle nog få licens, och det skulle vara kul om jag hade tid. Men är det rimligt att jag ska ha den licensen för alltid, oavsett aktivitet, oavsett om jag är skicklig nog, oavsett om det kontrolleras att jag deltar i föreningens aktiviteter, med föreningens stenhårda krav för att bli medlem?

Vi liberaler tycker att denna fråga ska övervägas. Det är därför som Liberalerna inte deltar på majoritetens sida eftersom vi tycker att dessa frågor är komplicerade. Det är inte rimligt att alla människor som är icke-kriminella och friska ska kunna skaffa sig revolvrar och pistoler och ha dem hemma for life, resten av livet, utan att det sker en omprövning.

Jag har lyssnat på många engagerade och fantastiska skyttar som berättar om komplikationer i fråga om aktivitetskravet och så vidare beroende på corona. Det påverkar också den här verksamheten. Det måste lösas.

Liberalernas ståndpunkt är att regeringen måste återkomma i frågan. Man måste titta på andra sätt än att bara avskaffa femårsregeln rakt av utan att ersätta den med något annat. Det skulle i praktiken innebära rätt att inneha handeldvapen i hemmet for ever. Vi tycker inte att det låter rimligt.

Jag vill understryka för alla som lyssnar att Liberalerna inte tror att det här på något sätt påverkar den grova brottsligheten i Sverige eller att det skulle vara ett enormt läckage från dem som i dag ägnar sig åt skytte. Så är inte fallet. Men är det ändå lämpligt att ta bort regeln?

Jag återkommer till den trevliga middagen jag hade i går. Det var ingen där som tyckte att det verkade rimligt att man kan ha handeldvapen hemma för alltid, även om man inte är aktiv och utövar en idrott eller utövar sin hobby i föreningen. Det är därför som Liberalerna yrkar bifall till reservation 3 i betänkandet, precis som Vänsterpartiet. Utskottet har redan tidigare tillkännagett för regeringen att den måste återkomma i frågan om att göra skillnad mellan legala vapenägare och de personer som ägnar sig åt brott och som i 99,999 procent av fallen använder sig av helt andra vapen som inte har något med idrott att göra.

Jag yrkar därmed bifall till reservation 3.


Anf. 52 Sten Bergheden (M)

Fru talman! Först och främst vill jag passa på att tacka för ett mycket gott samarbete i utskottet. Många partier står bakom betänkandet och förslaget till avslag på propositionen.

Fru talman! Oppositionen i justitieutskottet har tidigare avgivit 16 tillkännagivanden för att underlätta för landets jägare och sportskyttar. Fortfarande är inget av dessa tillkännagivanden tillgodosett av regeringen. I stället har regeringen gång på gång lagt fram förslag som försämrar för landets jägare och skyttar. I dag kommer vi återigen att avslå ett av regeringens försök att överimplementera EU:s vapendirektiv.

Trots att justitieutskottet vid flera tillfällen med all tydlighet har sagt att man inte kommer att acceptera en överimplementering av vapendirektivet så fortsätter regeringen med försök att ständigt överimplementera vapendirektivet. Regeringen går längre i sina förslag än vad EU kräver, och regeringen vill inte använda det undantag som EU-direktivet medger.

Att regeringen inte lyssnar på riksdagen är både anmärkningsvärt och helt oacceptabelt. Återigen har denna S-ledda landsbygds-, jägar- och skyttefientliga regering levererat 222 sidor där man försöker överimplementera EU-direktivet.

Fru talman! Dessa 222 sidor går nu rakt ned i papperskorgen. Justitieutskottet har i stället givit regeringen tydliga direktiv, nämligen att EU-direktivet inte ska överimplementeras i Sverige. Regeringen borde ha studerat hur andra länder har klarat av implementeringen av direktivet på en miniminivå. Schweiz är ett exempel på ett sådant land.

Fru talman! Regeringens agerande är märkligt. I stället för att genomföra det riksdagen har fattat beslut om när det gäller de 16 tidigare tillkännagivandena ägnar man tid och kraft åt att producera 222 sidor i ett försök att överimplementera EU-direktivet. Det är anmärkningsvärt att regeringen fortsätter att belasta riksdagen, i dessa coronatider, med dessa propositioner trots att justitieutskottet flera gånger gjort tydligt att man inte kommer att godkänna regeringens försök till överimplementering.

Fru talman! Det är också anmärkningsvärt att inte något statsråd är med i debatten i dag - varken Mikael Damberg eller Morgan Johansson deltar i debatten - om inte annat så för att det för deras egen skull hade varit bra med kunskapsinhämtning.

Regeringen försöker gång på gång reglera innehav av vapenmagasin. Ibland skyller man på gängkriminaliteten, ibland på EU-direktivet. Man skyller på att polisen annars inte kan beslagta magasin, vilket inte är sant. Polisen beslagtog drygt tusen magasin 2018. Man skyller på att innehav av magasin måste regleras enligt direktivet, vilket inte heller är sant. Direktivet kräver bara en reglering av vissa magasin i kombination med vissa vapen. Detta har Schweiz löst på ett sätt som inte påverkar lagliga jägare och skyttar. Det borde regeringen studera.

Fru talman! Dessutom vill regeringen märka gamla antika samlarvapen, vilket inte heller EU-direktivet kräver eftersom man ger länderna möjlighet till undantag från detta krav. Men det undantaget vill regeringen inte använda, vilket gör att gamla antikviteter och gamla antika vapen riskerar att förstöras med ny märkning. Regeringen vill helt enkelt förstöra vårt kulturarv. Regeringen skriver tydligt i propositionen att man inte har utnyttjat det undantaget, vilket är ett självmål i sig med tanke på att man i andra sammanhang hävdar att man lägger sig på en miniminivå. Det är inte heller sant.

Fru talman! Vi lever i en demokrati. Vart fjärde år väljs ledamöter till Sveriges riksdag. Här i riksdagen tas landets demokratiska beslut. Här ger vi direktiv till regeringen om vad den ska göra, och här stiftar vi lagar.

Det som är problemet med denna S-regering är att man konstant struntar i riksdagens beslut - att man struntar i att genomföra riksdagens tillkännagivanden. Låt mig ta ett exempel, fru talman.

Den 26 mars 2015 tog riksdagen beslut om att regeringen skulle inrätta en viltmyndighet dit jakt- och viltförvaltningen skulle flyttas från Naturvårdsverket. Dessutom har riksdagen tagit beslut om att även flytta vapenlicenshanteringen till denna nya myndighet.

Fru talman och lyssnare! Vad tror ni har hänt? Svaret är: Ingenting. Det har gått över fem år - snart sex år - och regeringen har inte ens påbörjat arbetet. I stället har regeringen, ivrigt påhejad av Miljöpartiet, tagit beslut om att ta bort det allmänna uppdraget från Jägareförbundet och dessutom lagt ännu mer viltarbete på Naturvårdsverket. Regeringen agerar alltså precis tvärtemot de beslut som fattats demokratiskt här i riksdagen. Det är inte bara anmärkningsvärt, utan det är helt oacceptabelt.

Vi måste vårda och värna vår demokrati här i Sverige. Då måste också regeringen rätta sig efter de demokratiska beslut som riksdagen har tagit och verkställa dem. Den här regeringens agerande är inte acceptabelt. Regeringen borde börja städa utanför sin egen dörr och följa de demokratiska beslut som är tagna av Sveriges riksdag. Det har nu gått över fem år sedan beslutet om viltmyndigheten, och regeringen sitter fortfarande på sina händer.

Fru talman! I dag kommer riksdagen att ta beslut om ytterligare två tillkännagivanden, och därmed är vi uppe i 18 tillkännagivanden. Återigen är ett av dem tydligt med att vi begär att regeringen tar fram ett förslag på en minimiimplementering av EU-direktivet. Sveriges vapenägare och svensk vapenlagstiftning uppfyller redan i dag stora delar av direktivets krav, och vi behöver inte överimplementera EU-direktivet. Sverige har inte problem med landets lagliga vapen eller med landets jägare och sportskyttar, utan Sverige har problem med olagliga vapen och med den brottslighet som regeringen helt tappat kontrollen över. Ändå ägnar sig regeringen åt att jaga landets lagliga jägare och sportskyttar.

Fru talman! Det andra tillkännagivandet i dagens riksdagsbeslut är ett skarpt formulerat tillkännagivande som nu dessutom är tidssatt. Vi begär nu att regeringen före slutet av 2021 återkommer med en proposition som tar bort de tidsbegränsade femårslicenserna. Anledningen är att riksdagen den 19 juni 2019 - alltså för snart två år sedan - tog beslut om att ta bort de tidsbegränsade licenserna. I stället för att genomföra detta återkom dock regeringen med att man ville ha kvar dessa femårslicenser, alltså precis tvärtemot riksdagens beslut.

Polisen får varje år hantera 3 000-4 000 vapenärenden som handlar om att förnya femårslicensen. Detta skapar bara jobb för polisen och mycket krångel för landets skyttar.

Fru talman! En sportskytt kanske har fem till tio vapen och tränar och tävlar i flera sportskyttegrenar. För att få ha dessa vapen ställs hårda krav på utbildning, träning, avlagda prov, förvaring och lämplighet. Det kan också vara bra för alla lyssnare att veta att alla vapenägare i Sverige kontrolleras dagligen via datakörning. Sveriges vapenägare kontrolleras inte vart femte år, utan de kontrolleras dagligen via datakörning. Den som bedöms som olämplig eller gör sig skyldig till något brott riskerar att förlora sina vapen omgående. Lämpligheten för att få ha ett vapen prövas alltså ständigt i Sverige.

Fru talman! Tänk om den här regeringen hade haft samma dagliga kontroll på landets brottslingar som man har på landets jägare och sportskyttar. De som har vapen och vapenlicenser i Sverige är laglydiga människor - annars hade de inte haft några vapen.

Fru talman! Riksdagen har tidigare riktat 16 tillkännagivanden för att underlätta för landets jägare och skyttar. Här ska jag räkna upp några av dessa tillkännagivanden för att återigen påminna regeringen om vad den faktiskt ska göra och vad riksdagen har bestämt.

Regeringen ska göra en översyn av vapenlagstiftningen för att underlätta för jägare och skyttar och minska polisens handläggningsarbete.

Regeringen ska avskaffa tillståndet för ljuddämpare. I dag får polisen jobba med cirka 15 000 ljuddämpartillstånd årligen.

Regeringen ska ge jägare och skyttar möjlighet att utöka antalet vapen i sin vapengarderob, både för jakt och för sportskytte. Det krävs olika vapen vid olika tillfällen och vid olika tävlingar och träningar.

Regeringen ska se över regelverket runt EU:s vapenpass. I dag är det mycket krångligt för en jägare eller sportskytt att resa in i eller ut ur Sverige - handläggningstiderna är helt orimligt långa. Medan de kriminella kan åka fram och tillbaka med sina vapen i bagageutrymmet på bilen utan någon större risk att bli ertappade hamnar en vanlig jägare eller sportskytt i ett läge där han visar upp sitt vapen, lägger fram sin licens och vill ha möjlighet att ta med sig vapnet. Då börjar byråkratin i Sverige. Här gäller det att polisen lägger resurserna på rätt ställen och jagar de olagliga vapnen i stället för de lagliga.

Vi vill ha skärpta straff för vapenbrott och vapensmuggling. Här är regeringen alldeles för försiktig. Den som begår grova brott med vapen ska självklart ha långa och kännbara straff.

Vi vill också dela upp vapenlagstiftningen i en del som reglerar lagliga jakt- och sportskyttevapen och en del som reglerar olagliga vapen i händerna på kriminella, detta för att kunna skärpa straffen ännu mer för dem som använder olagliga vapen och begår grova vapenbrott i kriminella miljöer.

Fru talman! Vi vill flytta licenshanteringen till den nya viltmyndigheten. Det skulle minska polisens arbete med lagliga vapen och ge dem mer resurser till att jaga brottslingar och olagliga vapen. Vi vill också underlätta byte av vapen för jägare och sportskyttar och därmed minska de långa handläggningstiderna.

En annan fråga vi behöver se över är tillsynen av skyttebanor, som i dag utförs av polisen. Detta innebär självklart ytterligare arbetsbelastning för polisen, som redan i dag lider brist på tid och resurser. Vi moderater vill undersöka möjligheten att flytta tillsynen från polisen till skytteföreningarna och viltmyndigheten.

Till sist har jag några tydliga och goda råd till regeringen om ni ska lyckas med att implementera direktivet.

Lyssna in landets jägare och sportskyttar! De är både kunniga och pålästa, och de kan hjälpa er. Era kontakter med polisen och era så kallade experter borta på departementet, som vill överimplementera vapendirektivet, har ni inte haft tillräcklig hjälp av hittills. Deras kunskaper räcker tydligen inte för att lösa det här problemet.

Se på de länder som har lagt sig på en miniminivå - Schweiz är ett av dem.

Sluta jaga landets jägare, skyttar och samlare! Lägg i stället resurserna på att bekämpa den grova kriminaliteten.

Fru talman! När kommer översynen av vapenlagstiftningen, uppdelningen av vapenlagstiftningen och inrättandet av den nya viltmyndigheten?

Jag vill passa på att göra ett medskick om skillnaden på regeringens proposition och en minimiimplementering. Regeringen vill kräva tillstånd för innehav av magasin, men EU kräver endast reglering av användning av vissa magasin i kombination med vissa vapen. Läs på i den delen så kanske ni landar lite mer rätt nästa gång!

Fru talman! Avslutningsvis vill jag återigen upprepa att riksdagens beslut inte är några lösa rekommendationer till regeringen som man kan göra lite som man vill med. Riksdagens beslut är just riksdagsbeslut, och de ska följas av såväl regeringen som berörda myndigheter och verk.

Jag yrkar avslag på propositionen och bifall till förslaget i betänkandet.


Anf. 53 Johan Pehrson (L)

Fru talman! Jag kan stämma in i mycket av det som Sten Bergheden sa om regelverket i sin föreläsning här; det är inte så svårt.

Jag återkommer dock till frågan vad Moderaterna har tänkt sig. Jag håller helt med om analysen om läckage och om att vi ska sätta in kraftfulla åtgärder mot brotten. Vi gör ju inget annat. Vi rensade ju upp lite i kriminalvården när det förra betänkandet debatterades för en stund sedan, och mycket mer behöver göras. Liberalerna är gärna först i ledet när det gäller detta.

Men jag återkommer till ett faktum gällande att ta bort femårsomprövningen, där det ingår att man ska uppfylla en hel del av de krav som gäller när man får licensen för första gången, då det verkligen sker en kontroll. Är Moderaternas åsikt att man efter att ha skött sig ett år och förutsätts kunna det här ska kunna ha två pistoler hemma för alltid utan att på något sätt vara aktiv i någon förening eller på något annat sätt visa att man är skicklig på att skjuta eller över huvud taget fortfarande kan skjuta och utan att man på något sätt deltar i denna sport, som för vissa har mer av en hobbykaraktär?


Anf. 54 Sten Bergheden (M)

Fru talman! Tack för frågan, Johan Pehrson!

Före år 2000 hade vi tillsvidarelicenser för alla vapen, så de som fick sina licenser för enhandsvapen innan den nya regleringen kom behöver inte ompröva licenserna vart femte år, vilket innebär att en stor del av de vapen som redan finns därute är enhandsvapen.

Sedan kom regeln som innebär att en sportskytt kan ha sex åtta olika pistoler i olika klasser. Vart femte år ska han ompröva vapen nummer fyra och året därpå ompröva vapen nummer sex. Han har fortfarande kvar de andra vapnen. Men det är omprövning vart femte år av de vapen som han tidigare har fått licens för, vilket innebär att det inte är lämpligheten hos skytten som prövas utan lämpligheten att få ha kvar just vapnet eller inte.

Kraven på skyttens lämplighet är bland annat de som Johan Pehrson rabblade upp. Kravet på att man är med i en förening och är aktiv skytt kommer att ligga kvar. Den andra delen handlar om att lämpligheten kontrolleras. Precis som jag sa, och som Johan Pehrson också tagit upp, kontrolleras ju alla vapenägare varje dygn, vilket innebär att vi har en kontroll av lämplighet hos de skyttar som finns.

Jägarna har sina vapen som de får när de har gått jägarskolan, gjort sina uppskjutningar och uppvisat lämplighet. Deras vapen ligger ofta i samma vapenskåp som sportskyttarnas vapen. Där är jägaren tillåten att ha sitt jaktvapen bredvid ett sportskyttevapen, vilket innebär att jägaren inte är mer olämplig att ha ett sportskyttevapen om han har en älgstudsare liggande bredvid.


Anf. 55 Johan Pehrson (L)

Fru talman! Det kan jag hålla med om. Det är klart att det finns en stor skillnad här. För den traditionella jägaren krävs det ju ingen omprövning, utan det räcker att man får sin licens, köper sig en bössa och sedan sköter sig för att man ska kunna ha den för evigt. Men med tanke på den situation som vi har i samhället undrar jag om det verkligen är rimligt att bara avskaffa licensen. Då måste man ju kontrollera på något annat sätt, som att en förening ska rapportera in att jag deltar aktivt i föreningen. I så fall måste man alltså införa någon annan kontrollmekanism.

Jag återupprepar frågan om det är Moderaternas ståndpunkt att jag ska kunna skaffa licens om jag inte vill jaga några vildsvin, som jag nyss sa att folk gör, utan jag verkligen vill ha två tre pistoler hemma. Ska det då inte krävas någon form av offentlig kontroll, annat än om det snurrar till i huvudet och jag hamnar i sjukvården eller är misstänkt för en massa brott eller, ännu värre, har begått en massa brott? Ska alla kunna ha vapen hemma?


Anf. 56 Sten Bergheden (M)

Fru talman! Jag tycker att Johan Pehrson förenklar det hela med tanke på att det krävs rätt omfattande kontroller, som skjutprov, kontroll av lämplighet och förvaring, för att få sitt första, andra, tredje och fjärde vapen.

Skyttarna lägger ned stor omsorg om sina vapen. De skaffar sig utrustning och annat för att kunna skjuta så bra som möjligt. Vi har många toppskyttar här i landet som har kommit fram inom sportskyttet. Det är ungefär 160 000 enhandsvapen i landet som finns hos sportskyttarna.

Som jag sa tycker jag att det är rimligt att kräva att man är aktiv i en förening. Om man går ur föreningen eller slutar med verksamheten är det ju ett annat läge. Men så länge man är skytt är det orimligt att man vart femte år ska ompröva sina vapenlicenser. Dessutom ska det inte ske någon omprövning av innehav av vapen, utan det är licensen för varje enskilt vapen som ska omprövas. Det innebär att man ska försvara varför man måste ha kvar vapen nummer fyra när man har sex andra vapen i andra kategorier.

Det orimliga som uppstår när man jobbar med sportskyttevapen är att licensen för varje vapen ska omprövas vart femte år. Den här regeln kom till 2000. Dessförinnan fungerade detta bra.

Jag kan ju inte få svar på min fråga, så den får bli retorisk. Vi har inga problem med sportskyttarna och deras sportskyttevapen. Det finns möjlighet att kontrollera dem varje dygn, så det är inget bekymmer. Varför är vi så rädda för att betro dem med sina vapen, precis som jägarna har sina vapen?


Anf. 57 Per Söderlund (SD)

Fru talman! Jag har tidigare härifrån talarstolen talat om vikten av att motverka och bekämpa illegalt vapeninnehav. Jag vill vara tydlig med att jag står kvar vid den ståndpunkten, så att det inte råder några som helst tvivel om den saken.

Genomförandet av 2017 års ändringsdirektiv till EU:s vapendirektiv har pågått ett tag, och det verkar inte som att vi har nått mållinjen riktigt än. En av anledningarna till att det tar så lång tid är att regeringen försöker använda ändringsdirektivet för att införa mer långtgående begränsningar än vad som krävs och dessutom går emot riksdagens tidigare tillkännagivanden på området. Inte heller utnyttjar regeringen de undantag som medges i ändringsdirektivet fullt ut. Det kan alltså inte sägas att regeringen försöker uppnå en minimal implementering av ändringsdirektivet.

Regeringen menar i propositionen att frågan om vapenmagasin måste regleras för att uppfylla kraven i ändringsdirektivet. Det har också berörts tidigare här i talarstolen, och Finland har nämnts.

Jag beställde en utredning från riksdagens utredningstjänst för att få klarhet i hur andra medlemsstater har implementerat den delen av ändringsdirektivet. De allra flesta av de 16 medlemsstater som svarat på utredningstjänstens frågor har inte infört tillståndsplikt för vapenmagasin. Finland är ett undantag, för de har lagar som liknar de som föreslås i propositionen. Även Storbritannien sticker ut med sina väldigt speciella vapenlagar.

De flesta av de svarande staterna har dock infört ett förbud mot att föra in stora magasin i vapen. Tillstånd att föra in stora magasin i vapen beviljas ändå av de flesta medlemsstater i enlighet med de undantag som ändringsdirektivet medger. Samtliga medlemsstater som har infört ändringsdirektivet har infört ett förbud mot vapen med stora inbyggda magasin i enlighet med ändringsdirektivet.

Konstigare än så här behöver det inte vara, fru talman: Förbud mot att föra in stora magasin i vapen och tillämpning av de undantag som medges. Därmed skulle den delen av ändringsdirektivet vara genomfört till fullo utan att man går längre än vad som krävs.

Problemet med den reglering som regeringen föreslår är att samma magasin som är tillåtet i ett vapen kan vara förbjudet i ett annat som ägs av samma person och till och med förvaras i samma vapenskåp. Innehav av ett magasin kan alltså vara både lagligt och olagligt samtidigt. Sådana situationer omfattas inte av propositionen och skulle därmed kunna skapa stora problem för såväl vapenägare som rättsväsendets bedömningar. Ett förbud mot att föra in stora magasin i ett vapen skulle däremot inte innebära samma problem.

En reglering av vapenmagasin får även andra negativa effekter för landets vapenägare. Ett borttappat magasin kan innebära ett brott mot vapenlagen med följden att vapenägarens samtliga vapenlicenser återkallas, ett utslitet magasin eller magasindelar som ska skrotas behöver tas om hand enligt särskild ordning, förmodligen av Polismyndigheten, och så vidare.

Sveriges vapenägare ser gång efter gång skärpningar i vapenlagen. Av naturliga skäl är de negativa effekterna för de legala vapenägarna större än för dem som innehar illegala vapen. Jag säger av naturliga skäl, därför att de som innehar vapen utan tillstånd har redan visat att de inte bryr sig om lagen. Det är därför naturligt att de inte heller har lika stor respekt för de regler som gäller för vapeninnehav som en legal vapenägare har.

Fru talman! De tidsbegränsade licenserna, som skulle vara en ren formalitet när de infördes, har orsakat mycket problem för landets skyttar. En i övrigt laglydig vapenägare som inte i tid lämnar in en ansökan om förnyad licens tillsammans med resultat från tävlingar där vederbörande har deltagit riskerar att dömas för ett brott som begåtts av oaktsamhet och som inte påverkat någon annan människa. Det var aldrig meningen när lagen infördes, och därför bör detta förfarande avskaffas.

Tidsbegränsade vapenlicenser är heller inte nödvändigt då vapenägare kontrolleras mot brottsregistret varje dag. Det innebär att vi redan uppfyller de krav på kontroller av vapenägare som kommer med EU:s vapendirektiv. Riksdagen har därför tillkännagett för regeringen vid upprepade tillfällen att de tidsbegränsade licenserna behöver avskaffas.

Men enligt propositionen delar inte regeringen den uppfattningen och avser inte att genomföra någon sådan ändring. Regeringen har därmed deklarerat att de inte tänker genomföra vad riksdagen har tillkännagivit.

Fru talman! Det är därför mycket glädjande att riksdagen nu tillkännager att regeringen ska återkomma under 2021 med ett förslag om att avskaffa femårslicenserna. Skyttesveriges lagliga vapenägare jublar kanske inte över detta utan ser snarare skeptiskt på sannolikheten att så sker. Men det är tveklöst ytterligare ett steg i rätt riktning.

Jag vill också passa på att säga att jag är mycket glad över att en majoritet av riksdagens partier inte ägnar sig åt plakatpolitik i de här frågorna utan ser på vad som är nödvändiga och effektiva åtgärder för att minska illegalt vapeninnehav.


Anf. 58 Helena Vilhelmsson (C)

Fru talman! Ja, då står vi här igen och diskuterar vapenfrågor. För vilken gång i ordningen vi diskuterar just implementeringen av EU:s vapendirektiv låter jag vara osagt, men det är i sanning en märklig följetong i denna kammare.

För min egen och eventuella lyssnares skull ska jag rekapitulera lite. År 2017 antog EU ett nytt vapendirektiv. De olika åsikterna om Sveriges vapenlagar uppstod inte då, men det blev definitivt värre.

Ibland tror jag att regeringen anser att ju fler vapen som finns i samhället, desto mer ökar kriminaliteten. Men så är inte fallet. Alla Sveriges medborgare skulle kunna ha varsitt vapen om alla skötte sig och använde det till vad det är avsett för, det vill säga till jakt, målskytte eller samlarändamål. I princip är det den lagliga användningen av vapen.

De illegala vapen som används av kriminella kommer mestadels från andra håll, till exempel från krigshärdar. Oavsett vilka lagar vi förändrar här i kammaren kommer en grovt kriminell aldrig att söka licens för sitt vapeninnehav.

Måhända var det detta feltänk som gjorde att EU hamnade snett när man formulerade det nya vapendirektivet. Efter de fruktansvärda terrordåden i Paris behövde man visa politisk handlingskraft, men man träffade bredvid målet.

Fru talman! De lagliga vapnen är inte problemet. De laglydiga vapenägarna är inte de som ska klämmas åt. Ändå blir det ofta effekten av regeringens förslag. Detta fortsätter att ske, trots att en bred majoritet i Sveriges riksdag tydligt har uttryckt vad den representerade folkviljan önskar.

Centerpartiet var emot vapendirektivet då, och vi är emot det som föreslås nu. För sakens skull ska jag påminna om hur våra folkvalda röstade i EU-parlamentet när det begav sig.

De som röstade nej var Sverigedemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna. De som röstade ja var Socialdemokraterna, Moderaterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag tycker att de partier som ställde sig bakom vapendirektivet i EU-parlamentet också har ett särskilt ansvar för implementeringen.

Fru talman! Vad innehåller då regeringens förslag till implementering? Trots att jag själv jagar är detta ingen vardagsläsning. Något mer tekniskt får man leta efter. Det görs tolkningar, och kunskap om olika länders vapenlagar är ett måste i jämförelsesyfte. Varje kommatecken är viktigt i denna proposition.

Jag skulle därför med varm hand vilja lämna över det till dem som kan detta bättre, till exempel på Justitiedepartementet. Jag skulle lita på att de för en rak, öppen och ärlig dialog med dem som har ett intresse av detta, det vill säga jägare och sportskyttar.

Men det verkar inte ha blivit så, och jag återkommer till vad det kan bero på. Jag är dock förundrad över hur olika man kan tolka det som står i EU:s vapendirektiv och vad som egentligen menas med att det ska implementeras på miniminivå - vilket alla tycks vara överens om.

Låt mig ta några exempel. Tillstånd för magasin för halvautomatiska vapen som kan laddas med fler än 20 eller 10 patroner behövs inte för målskyttar. Men enligt vissa är det inte nödvändigt alls, för som vi har hört handlar det om en gränsdragning mellan formuleringar om ändamål med magasinet eller huruvida det hör till vapnet man har tillstånd för. Det ska i sammanhanget sägas att ett magasin i sig är en låda med en fjäder i, och det är svårt att reglera.

Regeringen vill också lägga till fler vapentyper i kategori A, det vill säga farliga vapen. Nej, säger andra, det behövs inte alls. EU reglerar användning av vapen, magasin och ammunition, inte innehav. Här uppstår till exempel problem för målskyttar vid tävlingar och resor till och från tävlingar.

Regeringen menar att det behövs en utökad registerföring. Nej, säger andra.

Regeringen säger att det behövs en reglering av vapenmäklarverksamhet på samma sätt som för vapenhandlare. Nej, menar andra. Vapenmäklare måste i dag vara registrerade som vapenhandlare, så de omfattas redan av dessa restriktioner.

Vad tycker andra ska införas? En del tycker att uppgifter ska sparas i vapenregistret i 30 år i stället för 20 år. Det hittar jag inte i regeringens förslag.

Vad måste vara kvar enligt regeringen? Utökning av märkning av vapen, inklusive historiska vapen. Nej, det måste det inte alls, säger vissa. Det finns ett undantag som kan utnyttjas.

Regeringen vill också ha kvar femårslicenserna. Nej, säger jag och många med mig. De behöver inte vara kvar utan kan tas bort.

Låt mig uppehålla mig lite vid femårslicenserna. Trots att regeringen i propositionen i princip säger att den dagliga registerkollen mot belastnings- och misstankeregister är godtagbar enligt EU:s ändringsdirektiv väljer regeringen ändå att föreslå att de ska behållas. Här går man emot riksdagens upprepade beslut om motsatsen.

Det är en skarp text från utskottet: "Med hänsyn till regeringens inställning till tidigare tillkännagivanden anser utskottet vidare att det finns skäl att göra ett skarpare och i tiden bestämt tillkännagivande." Smaka på det, mina vänner. Det kan inte bli skarpare.

Fru talman! Det här ger en känsla av, ja, jag vet inte vad. Har vi alla bristande förmåga att lyssna? Är det så att experterna på departementet är ovilliga att lyssna? Eller är vi som yrkar avslag så inkompetenta att vi inte kan läsa vad som står i direktivet? Sanningen ligger förstås någonstans mitt emellan, och jag konstaterar att kammaren kommer att få diskutera frågan om implementeringen av EU:s vapendirektiv ännu en gång.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på regeringens proposition.


Anf. 59 Johan Pehrson (L)

Fru talman! Det var ett intressant anförande från Centerpartiet. Jag instämmer i mycket. Vi måste skilja på vad som är fakta respektive fiktion, tro respektive förhoppningar.

Jag återkommer dock till den diskussion jag hade med Moderaternas Sten Bergheden. Frågan gällde om man för evigt ska kunna ha licens utan att på något sätt bevisa att man är aktiv eller skicklig på att skjuta med dessa handeldvapen, oavsett om man har en, två, tre, fyra, fem eller fler pistoler.

Jag har stor respekt för Sveriges utövare av pistolskytte, och vi ska göra allt vi kan för att underlätta för dem. Men det går ju trender i allt möjligt. Plötsligt ska alla människor vinterbada eller cykla mountainbike, och nu är det långa köer till våra skytteföreningar. Men alla har rimligen inte ett jättestort intresse av att för alltid utöva denna verksamhet.

Jag har stor respekt för att man kan byta intresse. Det är ju inget problem om folk har fem mountainbikar hemma som står och rostar. Men det finns ett annat problem. Ska människor som är friska, icke misstänkta och icke dömda utan något krav på aktivitet eller skicklighet kunna ha en, två, tre, fyra eller fem pistoler hemma för alltid? Är det Centerpartiets åsikt? Eller vill Centerpartiet likt det Moderaterna antydde ha någon form av kontroll på något annat sätt?

Det kan handla om self-policing, självpolisiär verksamhet, det vill säga att skytteföreningarna på något sätt rapporterar in att - om det handlade om mig och om jag skaffade mig sådana licenser - Johan Pehrson inte har setts till i föreningen på 17 år. De skulle få ta ställning till om jag är aktiv och om jag verkligen är skicklig.

Detta var mina frågor.


Anf. 60 Helena Vilhelmsson (C)

Fru talman! Tack, Johan Pehrson, för viktiga frågor! Jag lyssnade till det förra replikskiftet, och jag kommer nog att upprepa mycket av det Sten Bergheden sa.

För mig är det viktigt att det finns en likvärdighet för dem som äger vapen. Med dagens regler är det väldigt stor brist på likvärdighet mellan jägare och sportskyttar. Sten Bergheden tog ju upp det som exempel förut. Jag tycker inte att detta är hållbart och ger ingen legitimitet till vapenlagarna så som de fungerar i dag.

Som regeringen har skrivit i propositionen och som vi har påpekat många gånger ska den dagliga kollen i belastningsregister och liknande ligga till grund för att kunna ifrågasätta att någon har ett farligt vapen. Denna samverkan kan säkert utökas och utvecklas inom sjukvården, psykosociala insatser och polisen.

För att svara tydligt på din fråga: Ja, jag tycker att det ska finnas en självreglering. Kanske behövs starkare regler än de som finns i dag som säger att om man ska ha ett sådant vapen ska man vara aktiv och ansluten till en förening.

Jag tycker dock fortfarande att det som sker nu är orimligt. Vi har hört hur återansökningar om licenser vart femte år kan slå helt galet. Kanske behöver man utveckla det hela på så sätt att om någon inte kan visa att denne är aktiv i en förening eller utövar sportskytte aktivt ska information om det gå till berörda myndigheter. Personen i fråga ska kanske helt enkelt bli av med sitt vapen i så fall.


Anf. 61 Johan Pehrson (L)

Fru talman! Jag gläder mig mycket över svaret. Liberalernas ingång i detta är en omprövning av femårsregeln. För oss betyder inte det att den ska avskaffas. Nu skickas ju en rak beställning om det till regeringen. Som Liberalerna ser det ska detta avskaffas med stor respekt, och det ska göras på ett sätt som underlättar för dem som ägnar sig åt den här sporten. När det däremot gäller personer som mer trendmässigt hänger på och testar något ska de inte kunna ha handeldvapen liggande i sitt vapenskåp forever. Det är jättekonstigt.

Det är viktigt att man tar med sig detta. Liberalerna ser den här debatten som ett medskick till regeringen och kommande regeringar som kommer att få verkställa detta. De måste se till att det blir en mer rimlig hantering av seriösa personers användning av lagliga vapen och dem som hänger på en trend och kanske inte använder vapnen, inte deltar aktivt och inte visar sin skicklighet och det förtroende som krävs.

För mig som liberal handlar detta om frihet under ansvar. Det här är en helt annan sak än andra idrotter. Man kan inte jämföra med bowlingklot. Vad gäller jägarna är det också en annan sak. Det finns många problem där, men där sker en kontroll för att se om personerna i fråga mår bra och inte är kriminellt belastade eller misstänkta. Det sker dock ingen omprövning.

Det är ändå skillnad om man går runt med två pistoler i väskan. Människor är inte alltid förutsägbara. De flesta är dock trots allt friska och odömda och inte heller misstänkta. Det är det normala tillståndet för medborgarna i nationen Sverige.


Anf. 62 Helena Vilhelmsson (C)

Fru talman! Jag håller med om mycket av det resonemang som Johan Pehrson för, även om jag inte ser någon principiellt stor skillnad mellan att gå omkring med två pistoler i väskan eller att exempelvis ha ett kulgevär i bilen. Jag ser ingen skillnad mellan dessa exempel vid den potentiella risken om någon mår dåligt eller inte är lämplig att inneha ett vapen. Men som dagens system fungerar är det stor skillnad i lagstiftningen om man är jägare eller sportskytt vad gäller synen på ansvar.

Så som femårsreglerna är konstruerade i dag är svaret nej; de är inte rimliga. Det finns inget i propositionen eller i regeringens diskussion som syftar till det andra synsätt som Johan Pehrson tar upp. Jag är beredd att titta på andra lösningar i framtiden om det krävs för att man ska komma åt det problem som Johan Pehrson tar upp. Jag håller med om att det är skillnad på sportskytte och idrotten mountainbike.


Anf. 63 Ingemar Kihlström (KD)

Fru talman! Låt mig starta med en historisk tillbakablick i denna debatt om vapen. Precis som nämnts är det ett ämne som ofta har debatterats, även under min korta tid här i riksdagen.

Historiskt sett var det exakt så som Helena Vilhelmsson redovisade. Kristdemokraterna röstade emot EU:s vapendirektiv när det behandlades i Europaparlamentet. Vi gjorde det även om vi visserligen anser att det finns ett behov av att skärpa lagar och kontroll av vapen inom EU. Men vi kommer inte att komma åt kriminella och terrorister genom att ge oss på de legala vapnen.

Däremot är det ett enkelt sätt att försöka visa sig handlingskraftig. Svenska jägare och sportskyttar är laglydiga personer som skulle rätta sig efter nya lagar. Därmed skulle man kunna påstå att avsedd effekt är uppnådd. Men samtidigt har inget gjorts för att hindra kriminellas och terroristers tillgång på vapen. Naturligtvis behöver Sveriges riksdag hantera EU:s vapendirektiv, men likt många i debatten menar Kristdemokraterna att detta kan ske utan att man skapar ytterligare problem för vanliga jägare och sportskyttar.

För oss kristdemokrater är det självklart att försöka ha en sansad syn på vapen och vapenägande. Man får i ambitionen att åtgärda de allvarliga samhällsproblem som finns med de utökade skjutningarna inte bunta ihop jägare och sportskyttar med dem som beter sig allra värst i samhället. Hårdare tag mot gängbrottsligheten kräver kraftfulla åtgärder för att vi ska säkra tryggheten i samhället. Men det bör och kan i våra ögon ske utan att man försvårar tillvaron för laglydiga och ansvarsfulla vapenägare genom till exempel en överimplementering av vapendirektivet. Det är ett synsätt som delas av en majoritet i justitieutskottet, vilket dagens debatt visar.

Fru talman! I dagens Sverige finns cirka 550 000 registrerade vapenägare. Jag har vid tidigare vapendebatter hänvisat, och gör så även i dag, till en undersökning som gjordes för en tid sedan. Den visade att under den tioårsperiod då man gjorde mätningar av bruk av vapen vid grova brott kom ungefär ett vapen per år från jakt eller sportskytte. Det kom alltså varje år ett vapen från de vapen som registrerats av 550 000 vapenägare.

Detta faktum borde manat regeringen till eftertanke. Det visar att det krävs andra åtgärder för att möta gängbrottslighetens användning av vapen än att försvåra, reglera eller överimplementera så att det drabbar den halva miljon av Sveriges befolkning som hanterar vapen på ett ansvarsfullt sätt.

En del i vapendirektivet var förstås bra. Förslaget var emellertid alldeles för inskränkande i andra frågor för att vi skulle kunna stödja det i Europaparlamentet.

Regeringens hantering av frågan då väcker frågor liksom hur den har hanterats sedan dess. Vid varje förslag som regeringen lägger fram, oavsett hur inskränkande det är, har man hävdat att det är en minimiimplementering. I en debatt 2018 lovade justitieministern att inte gå vidare med magasinsregleringen. Men nu behandlar vi återigen en proposition som ska reglera magasinen. Regeringen försökte också att reglera magasinen i en proposition under riksdagsåret 2019/20, trots obefintligt underlag.

I en följdmotion från Kristdemokraterna och Moderaterna föreslogs en alternativ lösning för reglering av magasin som inte hade inskränkt någon och som hade varit mycket snabbutredd. Regeringen har emellertid avfärdat förslaget och fortsätter med en överimplementering av vapendirektivet. Det tänker vi inte acceptera. Därför yrkar jag tillsammans med en majoritet i utskottet avslag på propositionen.

Kristdemokraterna anser att det är en avsevärd skillnad mellan den som handhar ett legalt vapen och den som handhar ett illegalt vapen. Denna skillnad görs dock inte tydlig i lagstiftningen, vilket vi anser borde förändras. Det är en väsentlig skillnad på det stränga tillståndssystem för jaktvapen, sportskyttevapen och samlarvapen som finns i Sverige och den illegala importen eller tillverkningen av vapen som används i kriminella konflikter. Detta bör avspeglas i lagstiftningen.

Fru talman! Vi och en majoritet i utskottet anser visserligen att det är mycket angeläget att bekämpa illegal vapenhantering och den grova brottslighet där dessa illegala vapen används. Därtill ska Sverige naturligtvis följa gemensamma EU-regler. Men som regeringen konstaterar uppfyller redan den svenska lagstiftningen många av de krav som ställs i vapendirektivet och ändringsdirektivet, och det är vår uppfattning att regeringens förslag går längre än vad direktivet kräver, bland annat gällande regleringen av vapenmagasin. Därtill riskerar förslaget att innebära en ökad byråkrati och ökade kostnader för lagliga vapeninnehavare utan att komma till rätta med den illegala vapenhanteringen. Som utskottsmajoriteten tidigare år har framhållit är det viktigt att vapenlagstiftningen är utformad på ett sätt som inte i onödan försvårar för jakt och sportskytte.

Det finns också två tillkännagivanden i vår behandling. De handlar dels om att inte överimplementera direktivet, dels om reglerna för femårslicenser.

Sverige har en mycket restriktiv vapenlagstiftning med omfattande krav på den som vill köpa och använda vapen. Det är viktigt med klara och tydliga regler och att en ordentlig prövning görs av den som söker vapenlicens. Men som utskottet har anfört, såväl nu som vid tidigare tillfällen, bör samhället inte försvåra för skötsamma jägare och skyttar i onödan.

Vad särskilt gäller frågan om tidsbegränsade vapenlicenser har utskottets majoritet också tidigare pekat på att det dagligen görs automatiska slagningar mot belastnings- och misstankeregister, vilket kan föranleda återkallelse av vapentillstånd. Detta, tillsammans med de övriga kontroller som kan inleda ett omprövningsförfarande, framhålls också av regeringen som tillräckligt för att uppfylla direktivets krav på regelbunden omprövning.

Vi stöder därför utskottets tillkännagivande till regeringen med innebörden att den under 2021 ska återkomma till riksdagen med ett förslag om att avskaffa tidsbegränsade licenser för helautomatiska vapen och enhandsvapen.

Fru talman! Jag hoppas att regeringen nu tar till sig budskapet från dagens debatt och de tillkännagivanden som gjorts tidigare för att genomföra en vapenpolitik som tar krafttag mot olagliga vapen och användningen av dessa men förenklar för laglydiga och skötsamma vapenägare. Att försvåra för jägare och sportskyttar genom en överimplementering av EU:s regler framstår som kontraproduktivt, eftersom det inte åtgärdar de problem som finns på våra gator i dag med skjutningar utan i stället skapar omotiverad frustation och problem för dem som i dag redan hanterar vapen på ett ansvarsfullt sätt.

Återigen är budskapet från en stor majoritet i utskottet till regeringen: Ni får betyget icke godkänt på ert arbete. Gör om och gör rätt till nästa gång!

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Beslut

Nej till regeringens förslag om ändringsdirektivet till EU:s vapendirektiv (JuU11)

Riksdagen sa nej till regeringens förslag om hur det så kallade ändringsdirektivet till EU:s vapendirektiv ska införas i svensk lag.

Anledningen är att riksdagen anser att regeringens förslag går längre än vad som krävs enligt direktivet. Riksdagen riktade därför också ett tillkännagivande, en uppmaning, till regeringen om att det fortsatta arbetet ska syfta till att införa direktivet på en faktisk miniminivå.

Riksdagen riktade även ett tillkännagivande till regeringen om att under 2021 återkomma med ett förslag om att avskaffa tidsbegränsade licenser för helautomatiska vapen och enhandsvapen. Den rådande ordningen är att licenser för den typen av vapen måste förnyas vart femte år men riksdagen anser att merarbetet som tidsbegränsningen innebär för lagliga vapeninnehavare inte kan vägas upp av nyttan.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på propositionen. Bifall till motionsyrkanden om att genomförandet av 2017 års ändringsdirektiv i svensk rätt inte går längre än vad direktivet kräver. Vidare bör regeringen under 2021 återkomma tillriksdagen med ett förslag om att avskaffa tidsbegränsade licenser för automatvapen och enhandsvapen. Avslag på övriga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.