Frågeinstituten som kontrollinstrument

Herr talman! Den här tiden på året brukar vi i konstitutionsutskottet ägna oss framför allt åt granskningen av regeringen. Det är en viktig del av kontrollmakten i Sverige, och den styr mycket av vårt arbete i utskottet. Men just nu ska vi debattera en annan viktig del av kontrollmakten, nämligen frågeinstituten. Frågor och interpellationer är sådant som i huvudsak sker här i plenisalen. Som grund för betänkandet och diskussionerna i utskottet har vi haft en utredning som har genomförts av Magnus Isberg, före detta kanslichef i konstitutionsutskottet. Det är en gedigen och viktig utredning. Det är viktigt att återkommande se över hur frågeinstituten fungerar. Det finns annars en risk att det blir en slentrian, att de fungerar dåligt. Vi behöver se över dem för att de ska vara en aktiv och viktig del av det parlamentariska systemet och kontrollmakten. Interpellationerna och frågorna steg i antal under lång tid. De senaste åren har de minskat något igen. Den utvecklingen behöver vi fortsätta att se över och försöka ställa oss frågor varför förändringarna sker. Det finns en del problem med systemet. Det har framför allt varit en hel del försenade svar på interpellationer och skriftliga svar på skriftliga frågor från regeringssidan. Magnus Isberg har lagt fram en del förslag på hur detta skulle kunna hanteras. Konstitutionsutskottet svarar i någon mån på dem. För framför allt de skriftliga svaren från regeringssidan finns ett förslag att förlänga tiden ytterligare en dag för att få fram bra och ordentliga svar som fungerar parlamentariskt. Det har varit lite ont om tid för att klara av dem på ett riktigt bra sätt. Det är ett av de förslag som vi lägger fram. För interpellationerna tycker vi inte att tiden är för kort. Däremot har utredaren lagt fram förslag och funderat över om det går att göra något åt statsrådens kalendrar. Där har vi dock inget förslag, utan vi överlåter åt regeringen själv att försöka hitta lösningar så att statsråden bättre klarar av att hantera interpellationerna i sina almanackor så att vi slipper så många förseningar. En annan fråga som har blivit den största frågan vi har diskuterat gäller statsministerns frågestund. Utredaren föreslår att frågestunden ska göras om till mer av en debattstund mellan partiledarna och statsministern. De senaste åren har flera av partiledarna inte deltagit i frågestunden, och det har blivit mindre och mindre intresse för den. Utredaren har instämt i utskottets ställningstagande, att det behöver göras en hel del förändringar för att få den institution som frågestunden mellan statsministern och de olika partiledarna är att bli mer aktiv och fungerande i dagspolitiken. Vi har i någon mån kommit överens, men det har varit något parti som till slut har backat. Utskottet har efter lång tids arbete och återkommande behandling bestämt att överlämna frågan till gruppledarna. Jag hoppas att de bättre än vi klarar av att hantera institutet så att det blir en uppfräschning och förändring som gör att statsministerns frågestund fungerar bättre i framtiden. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Det här betänkandet handlar alltså om ett tillkännagivande till riksdagsstyrelsen där vi uppmanar styrelsen att utveckla formerna och ordningen för frågeinstitutet här i riksdagen. Jag tycker emellertid att det finns anledning att lite grann erinra sig bakgrunden till frågan. Jag har varit med i konstitutionsutskottet ett antal år, och vid flera tillfällen har vi granskat hanteringen och ordningen kring interpellationsdebatterna. Jag tror att vi vid samtliga granskningar har funnit att det inte har förelegat någon kritik ur konstitutionell synpunkt mot hur interpellationsdebatterna har hanterats. Men jag tror att många av oss har känt en viss otillfredsställelse när vi har tittat på hur det har gått till. Det gjorde att vi kände att det kanske fanns anledning att fördjupa sig lite grann i vad det fanns för bakgrund och avsikter och vad syftet var med interpellationerna. Peter Eriksson har varit inne på att det här är en del av kontrollmakten. Vi kände att här finns det anledning att se över frågan. Därför tillsattes den utredare som Peter nämnde. Enligt min uppfattning är interpellations- och frågeinstituten väsentliga inslag i ansvars- och befogenhetsfördelningen mellan å ena sidan riksdagen och å andra sidan regeringen. Det här brukar vi ibland kalla för riksdagens kontrollmakt visavi regeringen. Trots att vi har gjort ett antal granskningar kände vi behovet att se över detta. Det resulterade i en rapport som Magnus Isberg har lämnat, Frågeinstituten som kontrollinstrument . Det är alltså den rapporten som har legat till grund för de diskussioner som vi har haft i utskottet och som har resulterat i det aktuella betänkandet. Herr talman! Det finns två inslag i betänkandet som jag särskilt vill kommentera, och jag ska strax återkomma till det. Först vill jag för ordningens skull nämna att utöver de två frågor som jag särskilt ska kommentera finns det förslag som jag tycker det är viktigt att ta till sig. Jag tror att det skulle, om man följer de råd som där finns, väsentligt bidra till att göra frågeinstituten mer effektiva och meningsfulla. Det är ett enigt utskott, men trots det skulle jag vilja göra några medskick till riksdagsstyrelsen. Jag vill ta mig den friheten. Det är två delar jag vill kommentera. Dels handlar det om formerna och ordningen för interpellationer, dels handlar det om statsministerns frågestund. När det gäller interpellationerna finns det en lite besvärande utveckling av försenade svar. Under mandatperioden 2006-2010 var andelen försenade svar uppe i 53 procent. Perioden innan låg den på 46 procent. Det är en utveckling åt fel håll. Jag vill inte med det ha sagt att det inte ibland har funnits legitima skäl till de här förseningarna. Men det är problematiskt när det blir förseningar av interpellationsdebatter därför att ingången i interpellationsdebatter oftast är att det har hänt någonting, det vill säga att en fråga har hög aktualitet. Blir det inte en debatt inom rimlig tid förlorar frågan i sitt värde. Ett annat bekymmer är att interpellanten många gånger har svårt att veta när debatten kommer att äga rum. Jag har fått beskrivet av flera riksdagskolleger från olika partier att man har fått dra tillbaka sin interpellation därför att den föreslagna debattiden och debattdagen inte har varit hanterbara. Vi säger här att Regeringskansliet måste ta ett större ansvar för hur statsråden planerar sin tid och att regeringen tillsammans med kammarkansliet måste se över framförhållningen för att komma till rätta med de här problemen sett ur både statsrådens och interpellanternas synpunkt. När det gäller statsministerns frågestund har jag tagit fasta på att utredaren anför att frågestunderna inte helt fungerar som det var tänkt. Om man delar den uppfattningen tycker jag att det är logiskt att man är beredd att diskutera hur vi kan vidta förbättringar. Sedan kan man alltid diskutera på vilket sätt. Sättet för mig är underordnat. Vi skriver att det ankommer på gruppledarna att utforma den närmare ordningen. Jag skulle vilja göra fem medskick och följande noteringar. För det första har jag hört många säga att deltagandet i statsministerns frågestund stadigt minskar. Jag var själv här i kammaren förra torsdagen, och det var ganska glest i bänkarna, det vill säga att intresset avtar. Det andra: Om man ser att någonting inte fungerar fullt ut som det var tänkt är det logiskt att man försöker göra någonting åt det. Det tredje: Det här har för min del inte handlat om att vara partilojal, utan det handlar om principer för ansvar och kompetensfördelning mellan riksdag och regering, och det alldeles oavsett vilket eller vilka partier som har regeringsansvaret. Det fjärde är att riksdagens kontrollmakt är ett omistligt inslag i vårt demokratiska system. Det sista: Det finns en förväntan i riksdagen om att dessa kontrollinstitutioner snarast utvecklas och inte självdör. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet KU4.

Herr talman! Det här är ett enigt betänkande. Jag skulle kunna stämma in i princip allt som Peter Eriksson och Billy Gustafsson har sagt, utom möjligen några av Billys medskick. Precis som Peter Eriksson sade är det här en viktig genomgång, lite grann att titta igenom och se om de kontrollinstrument vi har fungerar. Vi har förslag på några små förbättringar. För övrigt tycker vi att det mesta fungerar relativt bra. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.