Försvarspolitik

Fru talman! Vi debatterar i dag motionsbetänkandet Försvarspolitik som spänner över områden som internationellt försvarssamarbete, strategisk materielförsörjning, hybridhot och försvarsekonomi. Det gjorde vi även förra året, fru talman, förrförra året och året innan dess. Det visar ju på en kontinuitet och en normalitet i försvarspolitiken, och det är gott så.

Men när det kommer till det aktuella säkerhetsläget finns det varken någon kontinuitet eller normalitet att luta sig emot. Tvärtom: Europa befinner sig i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget på många årtionden. Det går inte att separera dagens försvarspolitiska debatt från det aktuella säkerhetspolitiska läget som har genomgripande konsekvenser för Europa och Sveriges säkerhet.

Fru talman! Aldrig tidigare har vi sett Ryska federationen göra en så stor mobilisering av de väpnade styrkorna som den som sker just nu. Över 130 000 ryska soldater befinner sig i Ukrainas omedelbara närhet. De ryska örlogsfartygen hotar att skära av handelsvägarna i Svarta havet och även utsätta Ukraina för en militär kniptång.

Ryssland utmanar genom sitt agerande själva grunderna i den europeiska säkerhetsordningen och försöker ta Ukrainas säkerhet som gisslan genom ett brutalt maktspel. I grunden handlar detta om att Kreml vill se ett annat Europa. Det är ett Europa styrt av buffertzoner och den starkes rätt och där angränsade länder ska förpassas till vasaller i en rysk bakgård och där Ryssland ska utöva dominans i det omedelbara närområdet.

Men, fru talman, detta är också en kris som påverkar Sverige mer än många andra länder i Europa. Den 17 december lade Ryssland fram helt oacceptabla krav på legalt bindande avtal som både skulle omöjliggöra ett svenskt Natomedlemskap och kraftigt beskära våra möjligheter till internationellt försvarssamarbete.

De ryska kraven slår rakt mot hjärtat för vår försvarsdoktrin. Vårt motdrag, när Ryssland nu försöker stänga dörren till ett svensk Natomedlemskap, måste naturligtvis vara att se till att den dörren står på vid gavel. Frågan om en svensk Nato-option men också frågan om ett svenskt Natomedlemskap har aldrig varit mer aktuella än i dag. Det gäller inte minst i ljuset av det mycket aggressiva ryska beteende som vi kan konstatera.

Fru talman! Vi befinner oss alltså i ett nytt säkerhetspolitiskt läge. Det kräver en ny säkerhetspolitisk omvärldsanalys men också nya beslut och nya ekonomiska medel. Allt detta är i akt och mening att förstärka och skynda på det försvarsbeslut som kammaren fattade den 15 december 2020.

Vi kan inte räkna med att vi har tio år på oss att bygga upp ett starkare försvar och en krigsavhållande förmåga, utan vi måste öka tempot här och nu. Det är därför bra att regeringen nu har aktiverat Försvarsberedningen. Men jag känner en oro över det besked vi fick från regeringen om att man ska omplanera ekonomiska anslag avsatta för 2023–2025 och tidigarelägga de satsningarna.

Vår uppfattning är att nya åtgärder kommer att kräva nya ekonomiska medel. Vi kan inte sätta de långsiktiga behoven som Försvarsmakten har i kontrast mot de kortsiktiga behoven. Därför måste man vara öppen för att tillföra mer ekonomiska medel. Moderaterna presenterade i förra veckan i samband med vårändringsbudgeten att vi kommer att behöva åtminstone 3 miljarder för att förstärka försvaret här och nu inför den 15 mars när vårändringsbudgeten ska vara klar.

Fru talman! Som också framgår av dagens betänkande är det inte bara de militära hoten vi har att hantera i ett mer osäkert Europa. Vi ser också att främmande makt försöker att påverka oss med ekonomiska och politiska medel. Ofta handlar det om Kina och Ryssland som agerar i en gråzon mellan den totala freden och det totala kriget med dolda och förnekbara metoder, så kallade hybridmetoder.

Det kan handla om desinformation, propaganda och utländska direktinvesteringar i kritisk infrastruktur. Det kan handla om cyberspionage eller cyberattacker. Men vi har också sett fall där man till och med försöker begå transnationella mord. Vi såg ett fall i Gävle för ett tag sedan där det finns kopplingar till Ryska federationen. Det är naturligtvis oerhört allvarligt och totalt oacceptabelt.

Man brukar säga att hybridhoten är lika gamla som den trojanska hästen. Men det är helt uppenbart att de har ökat i styrka och omfattning under de senaste åren. Moderaterna har därför presenterat ett 24-punktsprogram som ska försöka att skapa en sammanhållen politik i Sverige för att vi ska öka vår motståndskraft mot hybridhoten.

Fru talman! All erfarenhet pekar på att om man ska vara duktig med att hantera hybridhoten måste det vara en ansträngning av hela samhället. Det är det som på engelska kallas whole-of-government eller whole-of-society approach. Man måste jobba över ett brett spektrum för att bemöta hybridhoten.

Men det krävs också att det är någon som leder arbetet och någon som fördelar och prioriterar. Det krävs att man har ett centralt nervsystem. I den politiska miljön utgör Regeringskansliet det centrala nervsystemet för att styra våra myndigheter.

Regeringskansliet så som det är organiserat i dag har tydliga brister när det kommer till dess förmåga att hantera hybridhot. Därför har vi från Moderaternas sida föreslagit att man ska inrätta ett nationellt säkerhetsråd direkt under statsministern. Det är inte minst för att bättre binda ihop intern och extern säkerhet. Det kommer att behövas nu när vi får en tydligare exponering för hybridhoten.

Det handlar också om att vi behöver se över lagstiftning. Här kan det till exempel handla om att både polisen och Säkerhetspolisen har ansökt om att de ska kunna få bättre stöd av Försvarsmakten vid exceptionella händelser eller gråzonssituationer. Det öppnar vi också för. Men inte minst måste polisens egen organisation förstärkas. Därför föreslår vi i motionsbetänkandet att man återinför det som heter särskilda beredskapspolisen. Det är ett effektivt verktyg som är utformat just för att hantera olika typer av gråzonssituationer.

Fru talman! Det finns också allvarliga brister i Sveriges cybersäkerhet. Även här handlar en hel del om styrning, ledning och ytterst ett starkare politiskt ledarskap. Moderaterna vill därför ge Försvarets radioanstalt huvudansvaret för det nya cybersäkerhetscentret. I dag är det sju myndigheter som måste förhandla sig fram till minsta gemensamma nämnare när man ska fatta beslut. Det är långsamt, och det går trögt.

Det är fyra år sedan man presenterade förslaget att cybersäkerhetscentret ska upprättas. Men vi har fortfarande inga identifierade lokaler för centrumbildningen, och man har inte ens kommit ur startblocken när det kommer till en effektiv samverkan med näringslivet. Det är helt avgörande för att vi ska få en starkare cybersäkerhet. Jag kan bara beklaga att det har gått långsamt.

Fru talman! Avslutningsvis ska jag säga några ord om den långsiktiga försvarsekonomin. Det är också en del av betänkandet. Moderaterna och Kristdemokraterna har föreslagit att vi under nästa försvarsbeslutsperiod 2026–2030 tillför ytterligare 45 miljarder för att ge Försvarsmakten långsiktiga ekonomiska planeringsförutsättningar.

I grunden handlar detta om att Sverige är det land i norra Europa som lägger minst andel av sin ekonomi på försvaret samtidigt som vi har Europas tredje största land att försvara och inte är återförsäkrade i en försvarsallians. Sverige kommer att behöva investera mycket pengar under lång tid framöver för att stärka vår försvarsförmåga och säkra att vi kan fortsätta att leva i fred.

Med detta, fru talman, vill jag avslutningsvis säga att jag givetvis står bakom alla moderata reservationer. Men för tids vinning yrkar jag bifall bara till reservation 4 från Moderaterna om att stärka motståndskraften mot hybridhot.

Fru talman! Jag instämmer i en hel del av det den förre talaren, Pål Jonson, sa här om det spända säkerhetspolitiska läget. Detta har diskuterats, och jag har ingen annan uppfattning än att det är ett mycket allvarligt läge.

Med det sagt tänker jag inte dröja kvar så mycket vid de bitarna. Det finns också påverkan och svårigheter i det här landet. Ibland, fru talman, upplever man det som att det största hotet mot vårt sätt att leva och mot vår frihet finns innanför landets gränser. Jag återkommer till vilket ansvar jag tycker att regeringen bär i detta stycke.

Jag har fått en del frågor angående Nato och Nato-optionen; senast i dag har jag fått frågor via e-post. Jag tänkte ägna lite tid åt detta. Tydligheten är klar: ett nej till Nato. När vi läser tidningar, fru talman, kan vi se att det står i vissa rubriker att Sverigedemokraterna vill ha en folkomröstning – punkt. Men man måste nog tänka sig att beskriva hela situationen.

Följande gäller: Om den här kammaren och riksdagen, fru talman, fattar beslut om att Sverige ska ansöka om medlemskap i Nato anser Sverigedemokraterna inte att det räcker. Då måste vi gå ut och fråga svenska folket, och det får föregås av många debatter och så vidare. Så är det alltså. Först då vill vi ha en folkomröstning. Men då ska det vara en majoritet i kammaren. Vi anser inte att en rösts övervikt, till exempel, i kammaren ska kunna vrida om hela det säkerhetspolitiska systemet. Så var det klart.

Nato-optionen har ingenting med en ansökan till Nato att göra. Det är bara en markering, precis som den Finland har gjort. Vi i Sverigedemokraterna har inga problem med att uttala en sådan. Därför gör vi detta. Det är som sagt en liten markering av att vi i Sverige själva bestämmer om vi vill gå med i Nato eller inte. Det bestämmer vi här. Det är vad som gäller för en folkomröstning.

Sedan har vi ytterligare saker som kommer in i Försvarsberedningen, som ska kallas in. Jag kan konstatera, fru talman, att den budget som Sverigedemokraterna lade fram före jul och som gäller för bland annat 2022 innehöll drygt 2,9 miljarder mer än vad vi sedan gick med på i överenskommelsen med Kristdemokraterna och Moderaterna. Men vi ansåg då, och vi anser nu, att det var bättre att göra denna markering tillsammans än att gå på regeringens budgetförslag. Vi räknade inte med att vi hade fått igenom vår egen budget om vi hade stått ensamma.

Nu kan jag konstatera att Moderaterna vill skjuta till 3 miljarder. Men vi säger: Till vadå? När Försvarsberedningen nu kallas in är det viktigaste att ta med även MSB och FOI på mötena. Det är ganska enkelt att ställa frågan till Försvarsmakten: Vad kan ni åstadkomma på kort sikt för att höja er förmåga med tanke på lägets utveckling? Kom tillbaka om 14 dagar och tala om det, och säg vad prislappen är!

När det gäller MSB ska man börja med att ge dem order att inta en samordningsroll. MSB ska samordna verksamheten. Och ställ samma frågor till dem: Vad kan ni göra på mycket kort sikt? Och vad är då kort sikt? Vad kan ni göra för att höja förmågan och motståndskraften i det civila samhället? Kom tillbaka och svara på frågorna! Samma sak gäller FOI och andra. Svårare än så är det inte.

Man ska alltså inte skjuta till en massa pengar först och sedan komma tillbaka och säga att man behöver 3 miljarder eller 3 ½ miljard. Det får man ta ställning till då. I det snabba perspektivet kanske det räcker med 1 ½ miljard. Så tycker jag, fru talman, att man ska arbeta i det här stycket.

Jag tycker att man borde prioritera det civila samhället. Militären och de pengar som vi lade före jul bygger på Värnkraft, det dokument som styr mot 2030. Dessa pengar fick man inte, och alltså sköt man vissa saker på framtiden. Är det någonting av detta man kan lägga tillbaka som skulle ordna det här? Jag vet inte. Men Försvarsmakten vet och kan svara på det här.

Det civila borde också kunna svara. Hur länge, fru talman, ska det ligga patienter i korridorerna på lasaretten – i fredstid? Vi hade ett stort behov av både läkartjänster och sjukvårdsplatser långt före den så kallade pandemin. Det var kaos inom sjukvården. Folk dog i operationsköerna. Vi klarar inte av att hantera detta ens i fredstid. Det är regeringen som är fullständigt oduglig när det gäller att hantera de svåra samhällsproblemen. Det här borde man syssla mycket med, och här borde man ta krafttag.

Vad händer egentligen? Varför inför man inte en civilplikt? Jag vet att det är en del med viktiga tjänster som krigsplaceras. Men varför gör man inte det? Det är fullständigt obegripligt. Regeringen saknar totalt analysförmåga. Man försvårar och omöjliggör en rejäl uppbyggnad av motståndskraften i det civila samhället.

Drivmedelspriserna skenar. Företagen får lägga ned sin verksamhet. Jag har en lantbrukare i min nära vänkrets. Han säger: Hur ska vi göra det här? Han har maskiner för flera miljontals kronor som ska betalas av med 20 000–30 000 kronor i månaden. Jag har inte en peng över, säger han. Jag har inte en krona över.

Över 5,6 miljarder i prisökningar har drabbat lantbrukarna i det här landet, enligt LRF. Det tar tid innan de kan få ut tillräckligt för detta genom prishöjningar. Livsmedelspriserna kommer att gå upp med 20–30 procent. Det här är frågor som man i stort sett bortser från i det här landet. Det handlar om entreprenörer som inte får sin verksamhet att gå runt.

Man kan titta på elförsörjning och drivmedel. Jag har pratat med åkeriföretagarna. En av dem sa: Ja, vi blandar in det här. Det är dyrare. Jag tror att Sverige har bland de högsta drivmedelspriserna i världen. Och plötsligt drar åkeriets lastbil mycket mer bränsle. Vad är då miljönyttan? Det blir mycket dyrare och mycket sämre.

Och hur, fru talman, ska man lagra detta? Man kan inte lagra tillsatserna, för hållbarhetstiden är kort. Ska man fylla bergrummen med det här och byta var tredje månad? Detta är frågor som måste hanteras i det kaos som Sverige enligt min uppfattning befinner sig i. Det handlar bland annat om drivmedelspriser.

Nu ska man bygga vindsnurror till havs. Jaha, vem ska göra det då? Det är utländska bolag. Jaha, och vilket ansvar har då de för kraftledningar? Inget alls. Det betalar väl vi. Vad händer sedan när man gör underbolag till vindkraftverken? Jo, de går i konkurs, och notan kommer till svenska skattebetalare.

Har det här någonting med försvar att göra? Ja, det är klart att det har. Elförsörjningen är grundläggande för samhället, bland annat. Det är en välfärdsfråga om någonting. Detta är frågor som man borde ta upp, diskutera och satsa rejält på – tänka om och göra rätt så att vi får ett robust samhällssystem igen att bygga vidare på.

Bygg nya kärnkraftverk och återstarta de gamla – två konkreta åtgärder – nu! Sänk drivmedelspriset – det är min privata uppfattning – en tia, fru talman, direkt!

Räddningsskolor – om man nu inför civilplikt – har vi tre stycken. Två är väl mer eller mindre kopplade till MSB: Revinge och Rosersberg. De sysslar med samhällsskydd och beredskap. Rekrytera! Utbilda! Sätt fart!

Försvarsplikten gäller ju i Sverige, för svenska medborgare – eller för dem som bor i Sverige. Jaha. De här 80 000 som går runt någonstans och ska utvisas, har de försvarsplikt? Det vet man inte. Var är de? Det vet man inte. Men höns kan man räkna.

Allt detta tycker jag överskuggar väldigt mycket av den försvarspolitik som vi talar om. Försvarsmakten har sitt. De har en långsiktighet. Vi har dessutom som enda parti tidigare velat ha beredskapspolis, både 2013 och 2014 – det kan ni gå tillbaka och kolla. Vi stöder naturligtvis alla förslag där man kommer tillbaka till våra i det här stycket. Det är alldeles utmärkt.

Det finns mycket att säga om detta i det allvarliga säkerhetsläge vi befinner oss i. Men glöm inte bort att utan ett starkt civilt försvar kommer ingenting annat att fungera heller.

Jag yrkar bifall till reservation 12.

Fru talman! Vi i Centerpartiet har varit med och tagit ansvar för förstärkningar till det svenska totalförsvaret såväl i försvarsbeslutet 2015 som nu senast 2020. Däremellan har vi också varit med och kompletterat besluten med ytterligare förstärkningar.

När vi har suttit i förhandlingar och överläggningar om ekonomi till såväl det civila som det militära försvaret går det förstås att i efterhand fundera över vilka perspektiv svensk politik har på försvarspolitik. När Försvarsberedningen summerar läget med att konstatera att ett väpnat angrepp inte kan uteslutas, vad har det för djupaste betydelse för våra prioriteringar?

Vi följer sedan vad som händer på hemmaplan. Vi kan se sambanden inte minst mellan energiprisutvecklingen och beroendet av importvaror, viktiga insatsvaror såväl för jordbruk som för näringsliv i övrigt och också för livet runt om i landet.

En koppling man behöver göra och se är hur ryssarna under det senaste året har satt tryck på det europeiska samarbetet, hur leveransen av rysk gas och också prissättningen av gasen har fått följdeffekter inom olika områden. Vi har kunnat se det på elpriserna i söder och på kontinenten, men vi har också sett det på en viktig importvara för svenskt jordbruk: Gödningsmedel har blivit oerhört mycket dyrare. Här finns en stark koppling till försörjningstrygghet, till importberoende och till energiberoende av Ryssland.

Att i den här debatten vara så tydlig med att inte kunna se det sambandet, som Sverigedemokraternas företrädare precis var, är alarmerande i det oerhört allvarliga säkerhetsläge vi befinner oss i.

För Centerpartiet är det självklart att vi behöver ha en helhetsbild över hur vi kan stärka vår inhemska produktion av förnybara bränslen och vår ekonomi men också vår uthållighet och robusthet och minska beroendet av varor från länder som just nu agerar hotfullt i vårt närområde. Här finns en oerhört viktig säkerhetspolitisk koppling.

Detta är också en del i att bygga ett starkare totalförsvar. Det är klart att man kan hålla på och importera varor för att bedriva kärnkraftsverksamhet och annat, men vilka lojaliteter bygger man på sikt?

Fru talman! I dagens betänkande har Centerpartiet bland annat fokuserat på den fortsatta krigsorganisationsutvecklingen. Vi behöver fortsätta i den riktning som Försvarsberedningen i rapporten Värnkraft pekade ut. Det återstår många olika delar som behöver genomföras för att krigsorganisationen successivt ska kunna stärkas i hela landet. Det handlar om divisionsledningsförmåga, ingenjörsbataljon, underhållsverksamhet, förbindelsekompanier och sambands- och telekrigsförband – många delar som fram till 2030 behöver komma på plats. Det kommer att kräva mer ekonomi. Jag är alldeles övertygad om att vi behöver revidera, analysera och komplettera det försvarsbeslut som nu gäller.

Vi behöver ett uthållighetstänk utifrån att vi ska kunna möta ett väpnat angrepp. Insikten om det som Försvarsberedningen summerade behöver få genomslag i hela samhället så att det blir en stark koppling till försvarsförmåga, försvarsvilja och folkförankring. Därför lyfter vi också frivilligorganisationernas betydelse för ett starkare totalförsvar och betydelsen av att väcka engagemang och intresse för de här frågorna, men också att utbilda alla generationer – för alla kan vara med och bidra.

Vi ser nu i Ukraina hur frivilliga aktivt går in med en vilja att försvara sitt land. Vi vet inte hur Ukraina vaknar upp i morgon. De rapporter som har kommit de senaste dagarna visar att det finns underrättelser som pekar mot att Ryssland skulle kunna agera i morgon. Samtidigt står vi här och har försvarspolitisk debatt och kan ställa oss frågan själva: Hur skulle vi se på den här frågan om vi skulle vara i samma situation? Vad kan hända i morgon?

Det är snart åtta år sedan annekteringen av Krim ägde rum. Många blev vid den tidpunkten tagna på sängen. Åtta år framåt har vi nästa försvarsinriktningsperiods slutår. Det är samma tidsintervall – åtta år bakåt, åtta år framåt. Med lärdom av vad vi som nation då inte kunde förutse bör vi ställa oss frågan i försvarspolitiska termer: Vad är det vi behöver ta höjd för som vi inte kan förutse i närtid, på medellång sikt och på längre sikt?

Det är allvar nu. Vi behöver tillsammans hitta vägar för hur vårt land ska hålla ihop, hur vårt land ska ta prioriteringarna i närtid men också på sikt.

Fru talman! Många gånger har jag uttryckt önskemålet att fler partier skulle peka ut målsättningar och uttala vilka ekonomiska ambitioner de har inför nästa försvarsbeslut, för åren fram till 2030 men också åren dessförinnan. Jag riktar nu en vädjan till Socialdemokraterna och regeringen att tydliggöra vad som krävs till 2030.

De här samtalen som också börjar i morgon är oerhört viktiga när det gäller hur vi ska analysera vad som ytterligare behöver göras. Där bär regeringen ett stort ansvar att få till dialog och hålla en ödmjukhet i förhållande till hur vi konstruktivt ska kunna landa en bild som har brett stöd i den här riksdagen.

Vi har också med oss lärdomar från tidigare processer. Det är oerhört angeläget att vara så tydlig som möjligt nu när det handlar om försvarsekonomi.

Fru talman! Vi har hört, och jag instämmer i det, att vi befinner oss i det allvarligaste säkerhetsläget på flera decennier. I Ukraina och utanför Ukraina märks detta tydligast. Folk flyr landet. Ryska förband närmar sig gränsen. Artilleri intar positioner som vittnar om krigsförberedelser i skarpt läge. Underrättelser och rapporter är åtskilliga, och de vittnar om att vi verkligen behöver ta detta på största allvar.

Centerpartiet har också i en motion uttryckt värdet av att den nationella säkerhetsstrategin, som nu håller på att tas fram, får en förankring både i riksdagens partier och i riksdagsbehandlingen framöver. Därför vill jag för Centerpartiets räkning yrka bifall till reservation 7 i dagens betänkande.

Fru talman! Att stärka totalförsvaret och göra det på ett sätt så att vi har beredskap och förmåga att agera när vi behöver göra det kommer att kräva full prioritering i alla politiska sammanhang i vårt samhälle. Vi har ett gemensamt ansvar att också ta ledarskapet i de här frågorna så att ett totalförsvarsperspektiv och betydelsen av ett moderniserat och starkt totalförsvar får genomsyra alla samhällets verksamheter. Det är tid att se till helheten och förstå sambanden när världsbilden blir mörkare.

(Applåder)

Fru talman! I dag debatterar vi försvarsutskottets betänkande nummer 6 om försvarspolitik.

Jag tänker att man inte kan tala om det här utan att först se på omvärlden och på var vi befinner oss. Vi är i ett mycket allvarligt läge. Det är ett skärpt säkerhetspolitiskt läge som inte började i går. Det började egentligen med kriget i Georgien, och sedan hade vi situationen i Ukraina där man från rysk sida tog Krim 2014. Sedan dess har det pågått ett krig där, visserligen i många år lågintensivt, hela tiden. 14 000 människor har satt livet till.

Vi besökte Ukraina med Försvarsberedningen för tre år sedan, och jag har sagt det förr här i talarstolen att det satte väldigt djupa spår i mig när vi besökte ett militärsjukhus och träffade soldater som till exempel fått ett ben bortskjutet eller fått stora skador när de trampat på minor.

Nu ser vi att vi i värsta fall står precis vid randen till en invasion. Vi hoppas på det bästa, att det inte ska bli så, men det kan mycket väl vara så att vi inom en snar framtid har ett krig i Europa.

Vi vet också nu att Ukraina är omringat av åtminstone 130 000 ryska soldater, och man har handlingsfrihet och möjlighet att kunna göra stora operationer.

För svenskt vidkommande är det viktigt att vi tittar på det här. Vi ska nu i närtid ha diskussioner med försvarsministern i Försvarsberedningen. Det jag och Kristdemokraterna ser framför oss är att vi från Sveriges sida behöver agera på flera olika sätt samtidigt. Vi behöver se över vad det är som vi kan göra i närtid för att stärka vår uthållighet. Bland annat har överbefälhavaren sagt i en intervju att det finns brister i uthålligheten.

Här skulle vi kunna hjälpas åt och lägga till pengar så att vi kan skaffa mängdammunition, se över reservdelar och kanske se till att det blir mer övningar. Att öva kostar pengar, men det är också avskräckande. Vi måste också, tycker jag, se till att de pengar som den ökade beredskapen redan har kostat kommer tillbaka till Försvarsmakten.

Vi vet ju att de beslut som vi har tagit är väldigt knappa ekonomiskt. Det finns inga marginaler. Det är därför som det också är viktigt att det blir nya pengar. Det här är ingenting som vi kan låna av framtiden, utan det behövs nya pengar för att det här ska bli trovärdigt. Det går inte att trolla med knäna, och det gör det allra minst när det gäller att bygga upp en försvarsförmåga. Därför är det så viktigt nu, anser vi, att pengar läggs till redan nu under vårterminen så att man i närtid kan rätta till bristerna som finns.

Vi bör också göra en säkerhetspolitisk analys. Det här var en försämring som Försvarsberedningen inte förutsåg. Därför borde det göras en uppdatering där vi ser på vad det här får för konsekvenser för Sverige. Vi behöver också se på det här på lite längre sikt. Vi vet att det går väldigt snabbt att riva ned någonting – så är det med allt i livet – men att det tar tid att bygga upp någonting. Vi måste våga ta besluten lång tid i förväg. Därför är det viktigt, tycker vi, att jobba i Försvarsberedningen för att se vad det är som vi behöver justera på medellång och lång sikt.

Det är ingen hemlighet att Kristdemokraterna exempelvis hade betydligt högre ambitioner i Försvarsberedningen och också inför försvarsbeslutet än vad som sedan blev resultatet. Vi behöver se på vad det är som nu behöver skruvas upp och våga göra det och våga lägga till.

Därför yrkar vi bifall till punkt 15 under reservation 23 som handlar om långsiktiga ekonomiska planeringsramar. Vi vill ta fler steg, och det var därför som vi från Kristdemokraterna och Moderaterna reserverade oss rörande den delen i försvarsbeslutet som gäller efter 2025. Ska Försvarsmakten kunna planera måste man vara trygg i att pengarna finns där.

Vi var överens om åtminstone 17 åtgärder som inte fick plats. Det är viktigt dels att titta på de åtgärderna, dels att pengarna läggs till så att vi kan genomföra det som vi ser måste genomföras. Det är därför det är så viktigt att vi har den här långsiktiga inriktningen och lägger till trappan med 5 miljarder för att öka också efter 2025 och att vi också kommer upp till 2 procent av bnp.

Vi är det land, och det har sagts här i talarstolen förut i dag också, i vårt närområde som satsar minst på försvaret i förhållande till bnp. Så kan vi inte ha det. Det kommer inte att funka vare sig med det vi har tagit beslut om eller med det som vi från Kristdemokraternas sida skulle vilja lägga till. Vi kommer inte att kunna betala räkningarna om vi inte, likt omvärlden, går upp till 2 procent av bnp. Friheten är värd att vi gör den avsättningen, anser vi.

Därför tycker vi att det är en angelägen sak att påpeka i den här försvarsdebatten, liksom att påpeka att man också behöver titta på det civila försvaret. Där finns det stora brister. Det är två sidor av samma mynt. Det är viktigt att stärka den militära delen, men vi måste också titta på den civila delen med livsmedelsförsörjning, läkemedelsförsörjning och drivmedelsförsörjning. Vi måste även titta på risken att vi, precis som Ukraina flera gånger, kan drabbas av cyberattacker. Det har gjort att man exempelvis har blivit utan ström under kalla decembernätter. Det kan också Sverige drabbas av. Det är exempel på att vi skulle behöva öka tempot.

När det gäller cyberförsvaret skulle vi vilja ta steget att skapa en cybersäkerhetsmyndighet som skulle ha ett övergripande ansvar. Cybersäkerhetscentret har inte alls kommit igång på det sätt som vi hade hoppats. Det är också flera olika som ska dela på ansvaret genom något slags konsensuskultur. Det gör att man inte har den styrfart som krävs och inte kan göra jobbet så snabbt som krävs. Det här är en åtgärd som skulle kunna vidtas för att stärka också det civila försvaret.

Till sist är det värt att påminna om att vi behöver stärka vårt försvar, men vi skulle också behöva uppgradera vårt Natomedlemskap. Samarbetet vi har med Finland och de samarbeten vi har med olika länder är jättebra. Men av omvärlden ses vi som en del av Nato, men vi har ju inte skyddet. Därför borde vi som land ta det steget för att kunna ha en gemensam försvarsplanering. Det skulle öka tryggheten för Sverige men också för omvärlden.

Fru talman! Jag har en fråga till ledamoten.

Vi har som enda parti föreslagit att det ska läggas treårsbudgetar som ett led i arbetet mot en längre planeringsram för Försvarsmakten och det civila. Hur ser ledamoten på en sådan lösning? Den är RUT:ad och godkänd. Om man ska fortsätta driva det får man också se över det finanspolitiska ramverket eftersom man på sikt skulle bryta mot en praxis, som det heter. Men det är helt okej att göra det här. Försvarsmakten anser att det skulle vara utmärkt att ha en treårsbudget inom vilken man också kan flytta medel, förstås med noggrann redovisning.

Jag vill fråga om en annan sak också. Att Centern har abdikerat från landsbygden vet vi sedan länge. Man förstår inte helheten och sambanden. Men jag hör sällan ledamoten och Kristdemokraterna ta upp de här frågorna. Hur ser ni på att lantbrukare lägger ned sina verksamheter och på att livsmedelsförsörjningen minskar och inte ökar? Hur ser ni på det civila samhället i den försvarsberedning som ni kommer att vara med i?

Fru talman! För Kristdemokraterna är det en självklarhet att tala oss varma för civilsamhället och betydelsen av civilsamhällets organisationer för försvaret. I mitt anförande var jag också inne på att vi måste se över det civila försvaret. Vi har till exempel alldeles för dålig självförsörjningsgrad. Till exempel Finland ligger på 80 procent, och vi har gått under 50 procent. Det är allvarligt. Jag tror att det är morötter och några livsmedel till som vi är självförsörjande på. Men det är alldeles för dåligt. Här behövs åtgärder.

Kristdemokraterna har i miljö- och jordbruksutskottet lagt fram till exempel förslaget om att för lantbrukare och alla svenskar sänka drivmedelspriserna när det gäller diesel med 3 kronor. Det är alldeles uppåt väggarna för hög inblandning, vilket gör dieselpriserna i Sverige till världens högsta. Det är helt orimligt. Vi ligger 3, 4, 5, 6 eller 7 kronor högre än övriga EUländer. Så kan vi inte ha det.

Det är jätteviktigt med ett starkt militärt försvar, men vi måste naturligtvis också ha mat. Finland är ett föredöme också när det gäller att kunna försörja sina medborgare. Man klarar att försörja sig i ett halvår. Vi klarar oss i kanske tio dagar. Vi måste ha målsättningar och driva på för åtgärder för att få bättre livsmedelsförsörjning.

Det är sannerligen hjärtefrågor för Kristdemokraterna.

Fru talman! Ledamoten hann inte svara på frågan om treårsbudgeten. Jag skulle gärna vilja att ledamoten kommenterar det.

Den andra frågan gällde hur man ser på införandet av civilplikten. Kan jag få svar på frågorna om civilplikt och treårsbudgetar?

Fru talman! Tack för frågorna, Roger Richthoff!

Det viktiga, som vi ser det, är att klarlägga att vi gör anslagsökningar, att vi gör utfästelser på både kort och lång sikt och att vi måste upp till 2 procent av bnp. I den reservation vi har tillsammans med Moderaterna gör vi det tydligt att ökningen av anslagen till 2025 inte får stanna av. Det kommer inte att fungera. För att vara trovärdiga mot både oss själva och omvärlden måste vi se till att inte lämna några springnotor.

Jag har ingen färdig åsikt om att göra någon förändring på det sätt som Roger Richthoff är inne på. Men jag tror att det som Försvarsmakten allra mest efterfrågar är långsiktighet. Vi skulle till exempel nu kunna göra klart att vi ska ha trappan upp till 2 procent av bnp, precis som omvärlden har. Vi mäler ju ut oss. Vi är det land som inte svarar upp på det sätt som andra länder gör. De baltiska länderna ligger på 2 procent eller mer. Polen ligger på samma. Finland ligger betydligt högre än vi, och Norge likaså. Det är alltså väldigt viktigt för att vi ska vara trovärdiga.

Nu har ledamoten inte möjlighet att svara, men jag hade velat fråga om det här med Nato-optionen. Visst kan vi räkna med SD:s stöd framgent?

Fru talman! Jag har en vän hemma i Malmö som brukar säga att hans minne är gott men väldigt kort. I dag gäller det också ledamoten Widman som kommer något andfådd till den här debatten.

Låt mig inleda med att säga att de rapporter som har kommit de senaste timmarna om en eventuell rysk deeskalering i Ukraina egentligen inte innebär någonting nytt. De ryska kraven, som framfördes strax före jul, kommer att finnas kvar. Det kommer också den otroligt militärt starka ryska staten att göra. Det gäller nu för alla länder i Europa, inklusive Sverige, att analysera detta och dra rätt slutsatser för framtiden.

En av motionerna i det betänkande som vi debatterar i dag handlar om Försvarets materielverk. Det är en verksamhet som jag har haft förmånen att följa under många år, fru talman. Jag kan konstatera att effektiviteten, det vill säga levererat materiel i förhållande till administrativa kostnader, har sjunkit successivt. Det är på tiden att vi tar ett rejält omtag när det gäller den myndigheten, inte minst i ljuset av det säkerhetspolitiska läget.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 16.

Fru talman! Kammaren diskuterar försvarspolitik i dag. Jag tror att jag är inne på mitt åttonde år i riksdagen. På något sätt har denna debatt inletts på samma sätt under dessa år: Det säkerhetspolitiska läget i norra Europa har försämrats.

Jag kommer att börja i den änden i dag också, för tyvärr är det så utvecklingen ser ut. Det går åt fel håll. Det är kanske inget roligt att säga till våra ungdomar, men det ser mörkare och mörkare ut. Detta har legat högt på agendan. Jag träffar skolungdomar. Jag träffar sådana som jobbar i frivilliga försvarsorganisationer som är oroliga och som funderar på vad man ska göra.

Det är klart att det som nu sker runt Ukraina är bekymmersamt. Det är naturligtvis Ryssland som är skyldiga till detta. Det är enbart de som är skyldiga. Det är deras trupper som finns. Men det är en utveckling som vi har sett sedan rätt många år.

Flera av de tidigare talarna har pratat om Georgien och annekteringen av Krim, men det som kanske har blivit ännu allvarligare är de ryska kraven på hur andra länder i Europa ska agera. Det är väldigt viktigt att vi är tydliga med att vi i Sverige agerar efter eget huvud. Vi bestämmer själva vem vi samarbetar med, hur samarbetena ska se ut och hur vi försvarar våra demokratiska fri- och rättigheter. Det är viktigt.

Man kan titta tillbaka i historien. Det har hänt förut att den stora grannen i öster har lagt sig i hur andra länder agerar. I historieboken läste man om Ungern 1956 och Tjeckoslovakien 1968. Jag minns själv Polen 1981. Detta har alltså skett tidigare. Risken är att vi kan lägga Ukraina till den listan.

Men vi har haft en försvarsberedning som har arbetat under en längre tid med att ta fram ett underlag till det försvarsbeslut som vi nu är i början av. Den pekade på att denna utveckling skulle kunna komma och att vi måste ta höjd för det. Jag tycker att de som satt i den försvarsberedningen och som funderade på hur man skulle hantera detta ska ha en eloge. Detta har också påverkat det försvarsbeslut som en stor majoritet i denna kammare står bakom.

Vi har sett en rätt kraftig ökning av det nationella försvaret i Sverige. Mellan 2014 och 2025 är det en 80-procentig ökning. Det är den största ökningen sedan 1950-talet, när kalla kriget var som värst.

Det som är viktigt att säga är väl att det är den nationella förmågan som vi nu bygger upp, förmågan att försvara Sverige. En viktig del i detta är att värnplikten är tillbaka, att svenska unga kvinnor och män deltar i det svenska försvaret.

Det är möjligt att detta behöver öka. Jag tror att den största utmaning som vi har framför oss handlar om att lösa personalproblemen i det nationella försvaret. Det handlar om personalutmaningarna. Jag tror inte att vi kommer att kunna ha hur många officerare och anställda som helst. Vi behöver ha värnpliktiga som hjälper till. Jag tror att det är viktigt för försvarsviljan och förståelsen när det gäller varför vi ska försvara Sverige och svenska demokratiska fri- och rättigheter.

Jag kan fortsätta att räkna upp saker. Vi startar fem nya regementen. Vi startar en flygflottilj. Men jag tror att det viktiga är att säga att vi bygger nationell förmåga för att kunna försvara landet. Tyvärr måste vi göra det, men det är det som är det viktiga.

Flera har varit inne på detta. Jag ska inte prata så mycket om Nato, men jag ska prata om att vi har andra samarbeten. Stabilitet, trygghet och fred bygger vi nämligen med andra länder. Finland är den viktigaste samarbetspartner som vi har, som finns på andra sidan Östersjön. Det är viktigt att vi har samarbete med våra nordiska grannländer och med våra baltiska kamrater på andra sidan Östersjön. Det är ju i närområdet runt Östersjön som detta är viktigt för oss – att vi skapar säkerhet och stabilitet i norra Europa. Sedan tycker jag att man ska lägga till Storbritannien och Nederländerna men också, naturligtvis, den transatlantiska länken. Amerikas förenta stater har ju den största militära förmågan. Det är viktigt att vi har ett samarbete där.

Flertalet av dessa länder är Natoländer. Det betyder att vi har ett samarbete också med Nato, men vi har själva valt att stå utanför. Vi väljer själva våra samarbeten. Det är precis den signal som går till Ryssland: Vi väljer själva våra samarbeten.

Jag sa att den stora utmaning som vi har framför oss kanske är personalfrågan. Det handlar om att ha människor som är beredda att jobba här. Det är klart att det också innefattar det civila försvaret. Men detta betyder också att vi behöver ha materiel i Försvarsmakten som är modernt. Jag tror inte att de framtida konflikterna kommer att se ut riktigt som de gjorde förr. Jag tror att vi måste begrava första världskriget. Så kommer inte konflikterna att se ut. Därför behöver vi ha en utveckling på tekniksidan. Vi måste se över Försvarsmaktens materiella behov.

Jag delar flera ledamöters syn – att det måste bli bättre när det gäller leveranssäkerhet, kostnadskontroll och sådana saker. Men jag tror inte att vi ska säga att vi inte ska utveckla produkter i Sverige. Vi är duktiga på det. Jag tror också att det är viktigt i ett läge med en ökad konfliktnivå att vi till viss del har denna kompetens inom landet. Det betyder att vi behöver satsa mer på forskning och utveckling och att vi även behöver göra det i tider av fred, så att säga, när vi inte har ett stort konflikthot omkring oss.

Regeringen har nu tagit fram en strategi för en långsiktig materielförsörjning. Jag hoppas att man tittar på detta. Det handlar om att lösa exportfrågor och om exportstöd och sådana saker. Jag tror också att det är viktigt för att den svenska militära förmågan ska öka.

Avslutningsvis, fru talman, skulle jag vilja säga att jag tror att en nationell säkerhetsstrategi är viktig. Nu har jag pratat om de militära hoten och de militära utmaningarna. Det var statsminister Löfvens första regering som presenterade den nationella säkerhetsstrategin – var det 2014 eller 2015? Där pratade man om fler saker än de militära hoten. Det var cybersäkerhet. Man pratade om terrorism. Vi minns alla hur det var med Islamiska staten och den typen av blandning mellan stat och terrororganisation, som vi drabbades av. Man lyfte upp den organiserade brottsligheten, som är en blandning av buspojkar och något som är organiserat på en högre nivå. Det är en utmaning för oss.

Energiförsörjningen belyser man också i den nationella säkerhetsstrategin. Hur ska vi klara av den? Det är nu rätt uppenbart vad konflikten mellan Ukraina och Ryssland och när det gäller gasöverföring till Europa har inneburit för oss. Det handlar om transporter, infrastruktur och hälsohotet. Pandemin har vi alla gått igenom. Det var kanske ingen som hade förstått vilka konsekvenser den skulle få. Det handlar om klimatförändringar. De folkomflyttningar vi kommer att få i världen kommer naturligtvis att påverka konfliktgraden och risken för konflikter.

Jag tycker att det är oerhört viktigt att regeringen jobbar vidare med att ta fram en ny nationell säkerhetsstrategi eller utvecklar denna. Jag tycker att vi har en väldigt bra grund att stå på.

Fru talman! Med de orden yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag hoppas att ledamoten lade märke till applåderna.

Jag har en fråga. Förra försvarsberedningen konstaterade och skrev att regeringen bör ge Försvarsmakten och MSB i uppdrag att gemensamt göra en översyn av hur de frivilliga försvarsorganisationerna kan bidra till totalförsvaret för att utveckla frivilligverksamheten bland annat. Det handlar om nya behov, rekryteringar, utbildningar och så vidare, till exempel på de räddningsskolor som jag nämnde i mitt anförande. Vad har hänt? Hur går arbetet?

Enligt mina kontakter – detta behöver inte vara korrekt – händer i stort sett ingenting. Man diskuterar lite grann, men man har svårt med målsättningarna i detta stycke. Jag önskar en kommentar till det.

Sedan undrar jag: Hur ser ledamoten på civilplikt? Jag vet att det är en del som krigsplaceras. Men jag undrar över en civilplikt överlag. Det är den andra delen.

Alla vet att Sverigedemokraterna har kämpat för tvåprocentsmålet till 2030. Det kan man läsa även 2014, om man tycker att det är spännande. Nu är flera partier med på detta. Hur ser Socialdemokraterna och ledamoten på att man tydligt lägger fast ett sådant mål?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna! De rör egentligen den civila biten som är minst lika viktig om inte ännu viktigare.

Det är klart att det av flera skäl är viktigt att ha en civil förmåga och ett starkt civilförsvar. Det är viktigt, eftersom det minsta man kan begära av ett samhälle är att vi kan ta ansvar för våra medborgare vid en konflikt eller annan kris som uppstår. För att vi ska ha en förmåga att försvara oss själva i situationer av konflikt är det viktigt att det finns en förståelse och att man känner att det fungerar, annars kommer man nog inte att delta i det över huvud taget.

Där tror jag att de frivilliga organisationerna och försvarsorganisationerna är oerhört viktiga. Där skapas en miljö för att kunna göra insatser. Dessa finns runt om i vårt land, och med tanke på omvärldssituationen ser vi nu hur man träffas och planerar. Jag pratade om hemvärnet, vilket kanske inte är frivilligt på det sättet, och hur man möter de här olika sakerna och vad man kan göra.

Jag är en vän av värnplikten. När det gäller civilplikten har vi sagt att vi inte riktigt är framme än. Men det är klart att det säkert kan komma en möjlighet när vi måste utnyttja även detta. Det finns ju utredningar som rullar kring den civila biten och hur det ska se ut. Dem får man titta på.

För att säga något lite kort om ekonomin är jag ingen vän av att vi ska säga 2 procent av bnp på det sättet, utan det viktiga är att vi funderar på vad vi behöver för att kunna försvara våra gränser och upprätthålla det här samhället. Då får det kosta vad det kostar. Där någonstans måste vi sätta det.

Fru talman! Tack – så länge! De här 2 procenten är liksom ett mål att förhålla sig till, och vi knyter det till Värnkraft, som vi skrev under. När vi räknar på den och de delar som ska införas, där Försvarsmakten var med, blir det ganska bra med 2 procent, och vi har också sagt att vi kan gå över detta efter 2030. Men utifrån Värnkraft landar vi på de här beloppen, så det är inte bara taget ur luften.

Det är bra att ha ett mål att förhålla sig till. Det målet kan ändras efter hand och bli 2 ½ procent. Det vet vi inte. Men Värnkraft kräver de här pengarna.

Om civilplikten fick jag svar.

Fru talman! Delar ledamoten synen att Sverige har satt sig självt i och befinner sig i ett mycket, mycket allvarligt läge? Vi har en livsmedelsförsörjning som går ned i stället för upp. Vi har lantbrukare som lägger ned sin verksamhet. Enligt LRF har det blivit över 5 miljarder dyrare att vara lantbrukare, sett över landet.

Det här är jätteallvarliga problem. Jag tycker att de flesta koncentrerar sig på försvaret. Försvaret har pengar. De bygger sitt, och vi vill gärna tillföra mer pengar där. Men de har ordning och reda på det här, och sedan får Försvarsberedningen konstatera vilka pengar de behöver för att verkställa omedelbara åtgärder.

Detta är jag alltså inte särskilt orolig för i förhållande till att folk dör i sjukvårdsköer, inte får plats och får ligga på golvet på sjukhusen, att drivmedelspriserna rusar och företag lägger ned. Det oroar mig betydligt mer just nu.

Fru talman! Om jag återgår till 2-procentsmålet tror jag att man hela tiden måste fundera på vad det är vi vill göra och vad det kommer att kosta. Jag tror inte att man ska sätta upp ett mål på det sättet. Om jag inte minns min historiebok fel låg vi under det kalla krigets dagar på 4, 5 eller 6 procent. Det kanske är där vi ska ligga, vad vet jag?

Jag tror att det är viktigt att titta på vilka behov vi har och hur ekonomin ser ut, och sedan behöver vi lägga de resurserna. Kan vi få så mycket samsyn som möjligt i det här är det bra. Det kan också vara så att ekonomin kraschar, och hux flux blir det som i de sydeuropeiska länderna att vi lägger 30 procent på Försvarsmakten. Det där greppet funkar alltså inte riktigt, utan jag tror att det är viktigt att vi funderar på vilken förmåga vi behöver och hur vi kan finansiera den på ett klokt och långsiktigt sätt.

Försörjningstryggheten är en del av det civila försvaret. Ja – det är katastrof. Det är ännu sämre på den sidan än vad det är på den militära. Nu har vi ju från regeringens sida under åtta års tid försökt att bygga upp detta igen. Mitt parti och de flesta partier är skyldiga till den nedrustning som gjordes. Det ska jag inte försöka gömma undan, utan det var en felaktighet. Nu försöker vi att bygga upp det.

Jag tror att man måste fundera lite på hur man ska göra det. Det kanske är så att staten ska ha en relation till Sveriges bönder och att vi så att säga lagrar spannmål och har extra kossor och på det sättet kan försörja oss. Det kanske inte är de stora lagren som vi ska bygga upp.

Det gäller också mediciner. Sedan Apoteket avskaffades har vi inget medicinlager över huvud taget. Och det är ju så: Marknaden löser inte allting, och inom försvaret och det civila försvaret kanske det inte heller är marknaden som ska lösa allting. Vad vet jag.

Fru talman! Jag tycker att Mattias Ottosson resonerar klokt och ödmjukt på flera punkter i sitt anförande. Det hedrar honom verkligen. Det gäller den försämrade omvärldsmiljön, och det gäller även det fundamentala att det är vi själva som avgör våra säkerhetspolitiska vägval. Där är vi eniga.

Frågan är dock hur man hanterar den säkerhetspolitiska linjen, och här har jag skarp kritik mot den nuvarande regeringen. När regeringen tillträdde den 3 oktober 2014 formulerade den en helt egen säkerhetspolitisk linje, där man presenterade att den militära alliansfriheten tjänar oss väl, och så lade man till att det bidrar till stabilitet och säkerhet i närområdet.

Det var ett praxisbrott mot tidigare 30–40 år. Under alliansåren hade vi en gemensamt framförhandlad säkerhetspolitisk linje mellan oppositionen och regeringen i Försvarsberedningen. Regeringen Persson hade en gemensamt framförhandlad säkerhetspolitisk linje. Men den här regeringen valde att inte gå på den samförståndslinjen.

Nu går vi in i en säkerhetspolitisk kris där vi inte har samsyn kring den svenska säkerhetspolitiska linjen. Det är olyckligt. Ottosson vet att riksdagen har tillkännagett att vi anser att Sverige bör införa en Nato-option. Jag tycker att det är klokt att vi med den signalerar en öppenhet inför ett framtida svenskt Natomedlemskap och, precis som Finland, inte stänger dörren som regeringen gör.

Jag har en fråga till Ottosson. Vi har under ett års tid vädjat till regeringen och sagt att det inte är bra att vi i Sverige inte har en samsyn kring den säkerhetspolitiska linjen. Under ett års tid har vi vädjat: Bjud in oss till säkerhetspolitiska förhandlingar! Låt oss sätta oss ned och diskutera om vi kan hitta en samsyn om vägen framåt!

Under ett års tid har vi fått kalla handen av regeringen. Varför har Socialdemokraterna och regeringen inte öppnat för förhandlingar och diskussioner kring detta så att vi kunde slippa att gå in i den här säkerhetspolitiska krisen utan en gemensam säkerhetspolitisk linje här i kammaren?

Fru talman! Jag delar ledamoten Pål Jonsons syn på svensk säkerhetspolitik, alltså att vi skulle behöva så stor samsyn som möjligt kring det. Jag tror att det är viktigt för ett litet land att ha en stor samsyn kring säkerhetspolitiken. Där är vi helt överens. Vi två representerar också två partier som historiskt sett har kunnat lösa de här frågorna och hitta framkomliga vägar.

Jag tror att det är en linje som vi ska fortsätta på. Det kommer framöver att vara diskussioner och samtal; jag vet att Försvarsberedningen ska träffas under morgondagen, och jag tror också att man kan fundera kring den säkerhetspolitiska agendan.

Sedan har vi såklart frågan om Nato och om Nato-option, som det sägs. Jag är inte så mycket för det där med option, men jag tycker att man ska fundera på om vi ska vara medlemmar i Nato. Vi har lite olika syn på det. Från socialdemokratiskt håll är vi ganska tydliga med, och har ingen intern debatt om det över huvud taget, att vi anser att vi inte ska vara med i Nato. Däremot vet vi vad Nato är: Nato är inte är mer än sina medlemmar, och en stor del av medlemmarna är nära bundsförvanter till oss och finns i vårt närområde. Dem tycker jag att vi ska samarbeta med.

Jag tror att våra båda partier behöver ta ett större ansvar och se hur vi kan mötas och lösa det här. Det tror jag är viktigt för ett litet land i norra Europa.

Fru talman! För att vi ska få till samsynen krävs också att vi för säkerhetspolitiska samtal över vattnet. Det vore bra om vi kunde få till detta.

Låt mig få utmana Mattias Ottosson på en annan punkt. Han säger att Försvarsberedningen hade rätt i många antaganden om den säkerhetspolitiska omvärldsmiljön. I flera stycken har Mattias Ottosson helt rätt. Ni skrev utförligt framför allt i rapporten Värnkraft och i delrapporten Motståndskraft om hur Ryssland utmanar den europeiska säkerhetsordningen. Det har vi nu sett med all önskvärd tydlighet; och det håller och drar rätt.

Samtidigt ser vi i det förändrade klimatet kvalitativt nya faktorer som gör att vi också inom ramen för Försvarsberedningen borde tillsätta en utredning som ska göra en ny säkerhetspolitisk omvärldsanalys. Där har vi vädjat till regeringen att ge beredningen ett mandat att göra detta, men vi har hittills inte fått några svar från regeringen.

Det jag tänker på är till exempel det faktum att vi ser en närmare koordinering mellan Ryssland och Kina. Ryssland lämnar hela sin östra flank i det närmaste värnlös. Kina ställer krav på att Nato inte ska utvidgas österut. En sådan koordinering har vi inte sett förut.

Det andra som är helt uppenbart är det som Mattias Ottosson anförde själv, nämligen att vi inte har sett att Ryssland har presenterat legalt bindande avtal som både ska slå undan benen för vårt internationella försvarssamarbete och även ska begränsa vår säkerhetspolitiska handlingsfrihet att bli medlem av Nato.

Den tredje punkten är att det nu är i det närmaste sömlöst mellan Belarus och Ryssland, på ett sätt som det inte var 2019 när åtminstone rapporten Värnkraft fanns kvar. Det är geopolitiska realiteter.

Är Socialdemokraterna villiga att öppna för att Försvarsberedningen ska ges i uppgift att lägga fram en uppdaterad säkerhetspolitisk omvärldsanalys i ljuset av de geopolitiska förändringar som vi nu kan skönja?

Fru talman! Jag delar Pål Jonsons oro för det nära samarbete som sker just nu mellan Ryssland och Kina. Vi ser att de på något sätt har funnit varandra, och det finns en risk att det kan förändra världsordningen rejält. Där bör man fundera både en, två och tre gånger över hur man ska hantera detta.

Jag kanske upprepar mig lite, men jag håller fortfarande med om att det är viktigt att samtala. Jag vet att det har varit diskussioner om Försvarsberedningen. Jag kommer själv inte att vara med där, och det har kommit signaler från båda håll. Regeringen har sagt att man är beredd att träffas. Både statsministern och försvarsministern tycker att det är en bra idé.

Man vill gärna titta på vilka typer av förändringar man kan göra i innevarande försvarsbeslut, om det finns något akut som kan flyttas fram. Man vill också ha en dialog med Försvarsmakten.

Det är bra, och jag tycker att det ska göras. Omvärlden förändras fort.

Jag vill inte föregripa diskussionen, men i grund och botten tycker jag att det är klokt att diskutera med varandra och försöka hitta lösningar. Det handlar inte bara om att prata om kortsiktiga beslut. Om försvarspolitiken ska diskuteras måste också säkerhetspolitiken diskuteras. Det är inte så konstigt. Men jag vill inte föregripa den diskussionen. Jag tror att regeringen och Moderaterna säkert kan mötas i frågan och prata ihop sig om hur en bred säkerhetspolitik för Sverige ska se ut.

Fru talman! Jag tackar Mattias Ottosson för dessa ord i detta viktiga ärende.

I och med att jag tidigare höll ett anförande som den sverigedemokratiske ledamoten Richthoff valde att inte begära replik på men i stället återkom i ett annat replikskifte och kommenterade Centerpartiets landsbygdspolitik tänkte jag göra en koppling till det försvarsbeslut som nu gäller. Vi var starkt bidragande till att få fram en halv miljard till livsmedelsförsörjning och vattenförsörjning tillsammans med övriga partier i uppgörelsen. Det är 500 miljoner som ligger i plan 2025 – innevarande period.

Som en parentes kan jag säga att Sverigedemokraterna i sitt samarbete för landsbygdsprogrammets förutsättningar för 2022 inte har tillfört en enda krona. Det är viktigt att koppla ihop jordbrukets betydelse för vår säkerhet. Svensk jordbrukspolitik är också totalförsvarspolitik.

Jag har följande frågor till Mattias Ottosson i det här sammanhanget. Utifrån att totalförsvarsbeslutet behöver kompletteras och analysera den civila delen, inom vilka områden är Socialdemokraterna beredda att komplettera de uppdrag som nu ligger fram till 2025? Är ni beredda att ge uppdrag som tydliggör primärproduktionens förutsättningar och betydelse för starkare totalförsvar i närtid?

Fru talman! Ledamoten berör det viktigaste, nämligen hur vår livsmedelsförsörjning ska fungera under konflikter eller gråzonsperioder. Det är viktigt, och jag har funderat mycket på detta.

Jag är själv östgöte och kommer från ett jordbrukslän, och jag har träffat många jordbrukare och deras organisationer. Man måste fundera över hur man kan dra nytta av varandra.

Låt mig först svara på Daniel Bäckströms fråga. Ja, man behöver se över de civila möjligheterna, och det pågår ett antal utredningar. Vi har tidigare tittat på hur staten och näringslivet kan samverka. Och där har vi inte fått riktigt de svar vi ville ha, och vi tittar på hur utvecklingen ska gå till.

Man ska dra nytta av den kapacitet som finns inom svenskt jordbruk. Jag tror att jag vid något tidigare replikskifte har talat om att vi inte bara ska bygga upp den typ av stora lager som fanns tidigare, utan man ska också dra nytta av den kapacitet som finns i jordbruken. Spannmål kan lagras på gården, och då sprider vi spannmålen ut över landet på ett klokt sätt. Sedan är det köttproduktionen. Det går att spara kött levande – om jag uttrycker mig så. Likaså kan potatisen förvaras på gårdarna. På så sätt kan vi få kött, potatis och bröd på bordet när det värsta inträffar. Man ska alltså dra nytta av den kompetensen.

Mycket av livsmedelsproduktionen sker också i jordbrukskooperationens olika företag. Det är klart att det går att dra nytta av kooperationen i fråga om att bygga upp beredskapen i mejeri- och slakteriverksamheten. Och det är klart att det måste göras tillsammans mellan stat och näringsliv. Det är den vägen vi behöver gå. Vi är inte riktigt där, men vi måste dit.

Fru talman! Det är positivt att regeringen som ett första steg i det här läget har gått till mötes på krismiljarden – stödmiljarden – till svenskt jordbruk. Det här har starka kopplingar till försvarspolitiken, och det är också något som Centerpartiet har tagit initiativ till i utskottsarbetet i riksdagen.

Utöver herr Ottossons medverkan i debatten hade jag gärna sett att försvarsministern i det här säkerhetspolitiskt försämrade läget hade haft möjlighet att närvara när vi debatterar försvarsfrågorna.

Min nästa fråga gäller Socialdemokraternas ambitioner när det handlar om den militära delen inför Försvarsberedningens stundande arbete. Att enbart omprioritera inom den ekonomiska ram som är beslutad av riksdagen blir otillräckligt. Vad är det som gör att Socialdemokraterna har begränsat sig till den metodiken, det vill säga att det är inom ram, tidigareläggningar, som försvarsministern har uttalat ska gälla?

En av nycklarna till att få till en bred förankring av de åtgärder som behöver vidtas i närtid är att få till en gemensam samsyn. Om Socialdemokraterna kommer att lägga upp ett arbete de närmaste veckorna, är målet att få till en bred samsyn, eller råder begränsningen att det ska handla om befintlig ram och i övrigt ingenting i fråga om Försvarsberedningens arbete? Hur ser Mattias Ottosson och Socialdemokraterna på detta i praktiken?

Fru talman! Som regeringsparti har man ju när den här typen av förhandlingar eller diskussioner ska inledas ett stort ansvar för att komma framåt. Det är såklart ett ansvar som vi socialdemokrater måste axla för att hitta så många gemensamma lösningar som möjligt.

Sedan tycker jag inte att försvarsministern har fel. Jag tycker att man ska titta på det försvarsbeslut som finns och vilka justeringar man kan göra i närtid, och det tror jag att alla håller med mig om. Går det att göra saker? Jag tror också att man ska ha en nära dialog med Försvarsmakten.

Jag ser naturligtvis också problemen med att den insatsvara som kanske är den tuffaste utmaningen är människor. Det tar tid att utbilda människor. Soldater utbildas på ett år, och officerare som kan utbilda soldater tar några år till. Sedan ska också produkter och materiel fram, men det kanske går lite lättare. Jag tror att det är personalbiten som är den stora utmaningen.

I den här grupperingen tror jag att det kommer att diskuteras om nya ekonomiska resurser kommer att föras till. Jag är övertygad om att ledamoten Bäckström med flera ledamöter kommer att ta upp det. Det jag tror är viktigt då är att vi har ett samtal kring det. Jag skulle också vara tacksam om man kunde hitta någon gemensam syn på det. Jag tror att det är en stark signal utåt att så här skulle vi kunna jobba.

Det kommer naturligtvis att vara en förhandlingsbit som ska skötas. Men både Daniel Bäckström och jag har lång erfarenhet inom politiken, och vi vet att om man förhandlar brukar man också kunna komma fram till en klok lösning som för landet framåt.

Fru talman! Även jag höll med i långa stycken av Mattias Ottossons anförande när det gällde synen på allvaret i det som sker i omvärlden och det som står på spel – den europeiska säkerhetsordningen, att fria europeiska länder ska kunna fatta sina egna säkerhetspolitiska beslut – och att kraven som president Putin och Ryssland framför, och som får konsekvenser också för vårt land, är helt orimliga.

Men jag tänkte följa upp det som Daniel Bäckström var inne på alldeles nyss. Vi ska ju gå in i förhandlingar i närtid. När jag läste anvisningarna som vi har fått fick jag först intrycket att det var inom ramen och inom det befintliga. Jag såg framför mig att man har tänkt sig att man ska låna pengar från år -24 och år -25.

Jag tror att vi som sitter i kammaren nu alla är införstådda med att det är en väldigt tajt ekonomisk ram vi har för kommande år för att göra en nödvändig återuppbyggnad av svensk försvarsförmåga. Därför undrar jag om Mattias Ottosson skulle kunna svara på om det från Socialdemokraternas sida finns en öppning för att det faktiskt måste vara fråga om nya pengar om vi ska kunna rätta till de brister som vi kan rätta till i absolut närtid.

Fru talman! Det gläder mig att ledamoten Oscarsson har lite av sin östgötska dialekt kvar. Det gör mig glad när vi står här i kammaren.

Jag delar inte riktigt ledamotens uppfattning att det är en försiktig utveckling som vi har just nu. Det är en rätt kraftig satsning som regeringen och riksdagen har fattat beslut om att göra på det svenska försvaret. Det är en kraftig ökning. Det är inte många politikområden i Sveriges riksdag i dag som har fått den typen av ökning, och det bygger på de gemensamma resonemang och tankar som vi haft om att vi behöver bygga upp den nationella förmågan.

Men nu vet vi att det ser mörkt ut. Vi vet vad som sker på andra sidan Östersjön. Vi är inne i ett tufft läge. Då har vi sagt att nu måste vi göra någonting, och regeringen med statsministern i spetsen har sagt: Okej, vi sammankallar Försvarsberedningen igen. Det är ju en historisk församling som har arbetat mer med de långsiktiga besluten. Men nu, för att få en bred uppgörelse där alla riksdagens partier kan vara med, väljer man att kalla in Försvarsberedningen.

Jag upprepar att jag inte tycker att det är fel, försvarsministerns resonemang om att vi ska se över vad vi kan tidigarelägga inom försvarsbeslutet. Jag tror att det är viktigt. Det är rätt ände att börja i. Men jag tror också att det kommer att bli diskussioner i Försvarsberedningen om nya resurser bör tillföras, vad det kan ge för effekt och var det kan ge bäst effekt. Det resonemanget kommer att föras. Ledamoten Oscarsson och hans partikamrater har varit väldigt tydliga med att de ska driva den frågan, och jag är helt övertygad om att ni kommer att förhandla och diskutera det.

Fru talman! Jag hoppades att ledamoten skulle säga att han hoppas att vi lyckas också.

Det hoppas vi, för vi ser ju att vi behöver öka uthålligheten genom att köpa ammunition och reservdelar. Det skulle behövas en omfattande övningsverksamhet och repetitionsövningar.

Den ökning av verksamheten som Försvarsmakten gjort har också kostat en god slant. Det är sant att Försvarsmakten utökas och att det är substantiellt jämfört med de nivåer vi haft. Det behövs. Men jag ser inte möjligheten att ta från den planering och de anslag vi gjort för kommande år. Det kommer att bli väldigt tajt ändå. Jag tror, fru talman, att vi i stället behöver lägga till pengar. Det är också det vi ser nu i de här förhandlingarna. Det kommer att krävas nya, fräscha pengar.

Så har vi också gjort historiskt sett. Förvarsbeslutet 1936 var en rejäl ökning, men man fick göra rejäla ökningar också 1938. Då gick man direkt upp från 1 ½ procent till 2 procent av bnp.

Jag tror att det är viktigt att se att vi inte har all tid i världen. Vi har ett ansvar att nu snabba på det vi kan snabba på. Det tar lång tid att bygga försvarsförmåga, absolut, men det finns åtgärder vi kan vidta för att snabba på. När vi nu ser ett försämrat omvärldsläge som också påverkar vårt närområde måste vi ta alla de steg som krävs.

Fru talman! Försvarsbeslutet 2015 var ju en kraftig ökning av försvaret. Det var det första vi fattade efter den strategiska timeouten eller vad man nu kallar det – efter den eviga freden, som vi trodde.

Min minnesbild – ledamoten får rätta mig om jag har fel; nej, det kan han inte göra nu, förlåt – är att vi efter det försvarsbeslutet och det vi fattade 2020 har tillfört extra resurser till försvaret. I nästan varje budgetdiskussion har frågan varit uppe, så jag vet inte om regeringen varit njugg i den frågan. Vi har ju sett hur utvecklingen sett ut i Europa och att vi behöver bygga det nationella försvaret. Det är den här regeringen som tagit tag i det och börjat bygga det nationella försvaret igen.

Jag tror också att det kommer att tillföras extra resurser i framtiden till det svenska försvaret, och jag tror att det är helt riktigt. Men jag tror att vi måste sansa oss lite. Om vi ska bygga det svenska försvaret behöver vi ha materiel. Det måste också produceras och levereras. Och det är inte bara det svenska försvaret som byggs upp nu, utan försvaret i hela Västeuropa byggs upp kraftigt. Det är fler som konkurrerar om den materiel vi behöver ha.

Men den absolut största utmaningen är personal. Det tar ett år att utbilda en värnpliktig. Vi kan ösa in 6, 7, 8, 10 miljarder, men det kommer att ta de här 12 månaderna att utbilda en svensk soldat. Det går inte att ändra på, så någon måtta och sans måste vi ha i diskussionen. Sedan ska resurser tillföras och det nationella försvaret i Sverige byggas upp, och jag vill ha så bred samsyn om det som möjligt.

Fru talman! Som sagts många gånger tidigare från denna talarstol, både genom åren och i dag, är det säkerhetspolitiska läget mycket oroande i dag. Det som händer runt Ukraina är mycket oroande för oss alla.

Ryssland har kraftigt förstärkt sin militära kapacitet sedan millennieskiftet. Landet ockuperar fortsatt den illegalt annekterade Krimhalvön och är mycket aktivt vad gäller cyberattacker och desinformation gentemot Sverige.

Den ryska politiska ledningens hotfulla retorik och ageranden kombinerat med landets geografiska närhet till Sverige är oroande. För oss i Miljöpartiet betyder detta att vi snarast möjligt behöver bryta vårt och även EU:s beroende av ryska energiresurser som olja, gas och inte minst uran.

Sverige är just nu mitt uppe i att bygga militär förmåga, och för varje dag som går blir vårt militära försvar starkare. Huvudfokus har återigen blivit att försvara Sverige, snarare än att bygga ett insatsförsvar med kapacitet att verka utomlands. Och i totalförsvarsbeslutet 2021–2025 görs historiskt stora satsningar för att bygga upp det militära försvaret igen.

Samtidigt måste Sverige kunna möta ett säkerhetspolitiskt läge där gränsen mellan krig och fred inte är lika tydlig som tidigare. Det kräver ett väl fungerande totalförsvar där det civila och militära försvaret arbetar gemensamt i händelse av höjd beredskap och kris. Ett starkt totalförsvar är, tror vi, förebyggande och fredsbevarande. Det civila och militära försvaret är ömsesidigt förstärkande, och båda behövs för att hålla Sverige säkert.

Totalförsvaret ska byggas så att det avhåller andra länder från försök att kontrollera eller på annat sätt utnyttja svenskt territorium, skada det svenska samhället eller utöva hot och utpressning mot Sverige.

Försvarsmakten bygger på, som sagt, med det historiskt stora tillskott de fått, och jag är övertygad om att de arbetar frenetiskt utifrån det uppdrag de fått och den omvärldssituation som finns. Jag har stort förtroende för att de gör det som bör göras utifrån den nu rådande situationen men också utifrån det uppdrag de har fått. Men det civila försvaret har inte fått samma förutsättningar att bygga sig starkare som det militära försvaret har fått, vilket jag oroar mig för.

Fru talman! Det behövs en ökad förmåga och planering för att möta den breddade hotbild som är aktuell i alla konfliktnivåer. Miljöpartiet anser att totalförsvaret behöver stärkas men vill alltså se en mycket bättre balans mellan det militära och det civila försvaret.

Det är många oerhört viktiga verksamheter i samhället som behöver fungera i händelse av kris eller i värsta fall krig. Förmågan att identifiera och hantera hybridhot måste förbättras inom myndigheter, och förebyggande åtgärder behöver vidtas för att minska sårbarheter och skydda verksamheter.

Angrepp på demokratin och yttrandefriheten, cyberattacker, brist på vatten och energi, stora störningar i transportsystemen, pandemier och inte minst klimatförändringarnas effekter är hot som vi behöver skydda oss mot och som vi anser är lika allvarliga som traditionella hot såsom militära angrepp.

Det behövs helt enkelt en förmågeutveckling för att kunna hantera den bredare hotbilden och de hybrida hoten i fredstid, och myndigheterna behöver i ökad utsträckning inkludera perspektivet om hybridhot i sin planering – allt från att hindra strategiska uppköp som kan utgöra hot till spridning av desinformation eller rena sabotage mot elektronik eller annat. Här är internationella samarbeten med andra demokratiska länder mycket viktiga.

Fru talman! En översyn av personalförsörjningen inom det civila försvaret, vilket inkluderar det eventuella behovet av förstärkningsresurser, är på g framöver. MSB ska i april i år redovisa det uppdrag som myndigheten har getts om personalförstärkningar vid höjd beredskap och krig. Därefter har vi grundkunskap om vilka åtgärder som är bäst lämpade för att trygga personalförsörjningen även inom det civila försvaret och kan snabbt gå vidare med det arbetet.

För att stärka det psykologiska försvaret inrättades en ny myndighet för psykologiskt försvar den 1 januari. Det är mycket välkommet.

Utredningsbetänkandet Struktur för ökad motståndskraft bereds nu inom Regeringskansliet, och enligt Justitiedepartementet planeras för att de delar som inte kräver lagändring ska beslutas före sommaren. Det är också mycket välkommet.

Hösten förra året beslutade regeringen om direktiv till en parlamentariskt sammansatt kommitté som bland annat ska se över om grundlagen bör ändras för att möjliggöra ett ökat utrymme för en regering att agera om det uppkommer ett allvarligt läge i fredstid som kräver detta.

Statsministern meddelade mycket välkommet i regeringsförklaringen att kansliet för krishantering, som sedan 2014 har sorterat under Justitiedepartementet, kommer att flyttas till Statsrådsberedningen.

Den kontrollstation som lades in i Totalförsvarsbeslutet 2023 ska utvärdera om förstärkningen och kostnadsutvecklingen är i fas med riksdagens beslut om inriktning och ekonomisk ram för totalförsvaret. Denna kontrollstation ser vi fram emot, och efter det vet vi mer om vad vi behöver göra.

Fru talman! Nu är Miljöpartiet inte längre en del av regeringen, men man är inte utan ansvar för mycket av det kaos som finns inom många områden i Sverige, till exempel sjukvården, läkemedelslager och försörjning av dessa samt elförsörjningen, som är kritisk i många situationer. Detta är saker och ting som ni i Miljöpartiet är ansvariga för.

Försvarsberedningen tog fram Motståndskraft. År 2017, när vi stod här i kammaren, var vi det enda parti som satsade 4 miljarder på det civila försvaret. Sedan kom Försvarsberedningen, som landade på 4,2 miljarder, vilket vi stödde. Dessa medel upparbetas.

Jag skulle vilja fråga Miljöpartiet: Vad gjorde ni under åren för att säkerställa billig och säker el till Sverige? Vad gjorde ni för att stärka livsmedelsförsörjningen och öka den egna produktionen i Sverige? Vad gjorde ni när det gäller ansvaret för att läkemedelslager tillhandahålls? År 2017 stod jag här i kammaren och sa att vi faktiskt kan drabbas av en pandemi. Det var 2017-01-18, men det kom ingen reaktion. Nu påstår man att vi har det. Vad gjorde ni i Miljöpartiet under alla de år ni satt i regeringen?

Sedan kan ni, om det finns tid, också förklara de 140 000 liter tjockolja som varje timme importeras i stora mängder från Ryssland. Det är en konsekvens av den politik som ni har fört tillsammans med Socialdemokraterna. På vilket sätt gynnar det miljön? Det är dessa frågor som jag och många andra ställer sig. Förklara gärna detta!

Fru talman! Tack för påhoppen, herr ledamot!

Vi är inte utan ansvar för något, men vi står inte ensamma med detta ansvar.

När det gäller kaos i Sverige håller jag inte med. Visst har vi problem på vissa platser. När det gäller livsmedelsförsörjningen har vi jobbat aktivt för att ge lantbrukarna en möjlighet att ställa om från fossila bränslen och så vidare.

Strukturrationaliseringen, alltså att mindre gårdar lägger ned, gör att det blir problematiskt i hela landet. När det gäller att vi inte har tillräckligt hög självförsörjningsgrad är det något som vi har jobbat med konstant sedan vi blev till.

När det gäller apoteken finns en fri marknad. Det gäller både apotek och energi. Så länge vi har denna fria marknad blir det fluktuationer. När det gäller energipriserna har vi inte haft det värst under den problematiska period som många har haft, utan kärnkraftsländer som Frankrike har haft mycket högre elpriser än vi.

Vi är absolut inte utan ansvar, men allt är inte vårt fel.

Fru talman! Nu kan ju lantbrukarna inte köra på biodiesel, utan de behöver gammal, hederlig diesel, om jag får uttrycka mig på det viset.

Jag skulle vilja ha svar på hur man ser på det kommunala vetot mot fågelsaxar, höll jag på att säga, alltså vindsnurror? Försvarsmakten har ju gått in och sagt nej till viss havsbaserad vindkraft. Vindsnurrorna hamnar förmodligen långt ut i den ekonomiska zonen. Kanske upplåter vi dem till utländska bolag – varför inte Kina igen, som ju bygger så febrilt?

Då kan jag läsa att man ifrågasätter Försvarsmakten – det handlar inte specifikt om Miljöpartiet – när man talar om att flyga i området. Men det stora problemet finns ju under vattnet. Möjligheterna för en främmande makt som vill att ta sig fram under vattnet ökar enormt eftersom detta inte går att avlyssna. Vindsnurrorna bullrar ju väldigt mycket under vattnet.

Dessa säkerhetsaspekter måste man väga in när man ensidigt säger att Försvarsmakten inte kan bestämma detta. Jag skulle gärna vilja att ni har med er detta i tankarna även om ni inte kan svara på just detta med vindkraften till havs.

Sedan är väl ni i Miljöpartiet glada över att man får rysk olja till Karlshamn. Vi var väldigt nära kritiska situationer. Många gånger var det kritiskt nära att man fick släcka ned delar av Sverige. Om man inte tycker att det är kaos inom områdena när folk ligger i korridorerna på våra sjukhus och när iva-platserna har minskat och försvunnit undrar jag var gränsen går någonstans.

Fru talman! Tack, herr ledamot, för frågorna! Nu är det ju inte Miljöpartiet som importerar olja till Karlshamn. Anledningen till att man importerar är helt enkelt att energipriserna är så mycket högre på andra platser i världen, och man vill exportera. Det är EU som kräver detta.

Jag känner många lantbrukare. Det är många ekologiska lantbrukare som faktiskt kör på biodiesel. De har inga problem med det alls. Det fungerar säkert det också.

Havsvindkraften kan säkert vara ett problem på vissa ställen. Där har jag stort förtroende för att Försvarsmakten säger ifrån, för det brukar Försvarsmakten göra.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 februari.)